Bruce Olson ett föredöme i kulturanpassad mission Sid 4-7. Den förre partipampen vittnade i Kreml Sid 8-11. Åter viktigt val i Ukraina Sid 12-13

Nr 1 januari 2006 Bruce Olson ett föredöme i kulturanpassad mission Sid 4-7 Den förre partipampen vittnade i Kreml Sid 8-11 Åter viktigt val i Ukraina Sid 12-13

LEDARE Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 För Guds skull ta t lugnt! Denna ledare har legat och väntat i tre år. Jag har inte vågat publicera den eftersom den kan missförstås. Och jag är själv skeptisk till dem som alltför lättvindigt pratar om att Gud har sagt det och det. Men när jag nu åter läste om Bruce Olsons fantastiska arbete bland motilonindianerna (sid. 4-7) så fick jag frimodighet att publicera min nattliga upplevelse. Jag la mig klockan 23 i det enkla härbärget uppe i bergen i Kina och somnade ovanligt snabbt. Men vaknade efter bara ett par timmar. Ögonen var fulla av tårar och något alldeles särskilt var på gång inombords. Hade jag haft en mardröm? Nej, inte alls. Något i mitt inre ville ut. Så plötsligt formas en rubrik: För Guds skull ta t lugnt. Jag borde ha känt mig väldigt trött. Jag hade just anlänt till Kina och tagit mig en dagsresa med buss upp i höga bergstrakter. Tidsomställningen, sex timmar, borde ha fått mig trött fram på förnatten. Jag sträckte mig efter mobiltelefonen. Den visade 02.45. Kroppsklockan var nu kväll enligt svensk tid, och det borde underlätta en fortsatt sömn. Men icke så. Någon sänglampa fanns inte och allt talade emot att stiga upp i det drygt tiogradiga rummet för att treva sig fram i kolmörkret till strömbrytaren på väggen. Nu satt jag där till slut, väl påpälsad i sängen under ett lysrörs sken. En underlig tystnad rådde trots att jag för natten tagit in på ett litet ställe mitt i en basar med ett sjudande liv för bara tre timmar sedan. Men nu talade Gud. En liknande upplevelse hade jag haft bara en gång tidigare i mitt liv. Då gällde det en start på ett bibelprojekt för husförsamlingarna i Kina, som nu resulterat i över 225 000 tryckta biblar de senaste åren. Nu kom orden För Guds skull ta t lugnt. Underligt, måste jag erkänna. Hade jag varit så där runt 20 år hade jag säkert slagit dövörat till och trott att det var den onde som ville stoppa Guds verk. Men med åren får man, tack och lov, en lite större mottaglighet för nyanser. Gud har många sätt att vinna människor för sitt rike. Och till och med Wilgot har börjat inse att Gud inte alltid har så bråttom som vi. När jag 1960 skulle ta realexamen var jag ivrig och ville ut som evangelist och missionär omedelbart. Då, om någonsin, behöver du mer utbildning, betonade min rektor, och vädjade till mig att fortsätta till studentexamen. Jag är innerligt glad att jag lyssnade och lydde. Jag hade den senaste månaden haft samtal med missionsarbetare i muslimländer både nationella och utländska. De hade delgivit mig vissa bekymmer över bristande hänsynstagande från ivriga engångsevangelisatörer och kampanjmissionärer från utlandet. Hur de kommer i större och mindre grupper, utövar god förbön och samtidigt i sin iver ger sig hän åt olika utåtriktade offensiva evangelisationsmetoder. Det må vara gatumöten eller samlingar i någon cafélokal. Eftersom detta tillvägagångssätt i många länder är helt förbjudet så uppstår det ofta problem. De lokala kristna får ta emot myndigheternas vrede liksom de långtidsarbetande kristna utlänningar som kan finnas i området. De har ofta genom olika projekt byggt upp ett förtroende hos den onådda folkgrupp som de velat nå med evangeliet. Polisen slår till, kristna arresteras och utlänningar, som äntligen lyckats lära sig språket och kulturen, utvisas. Jag hade just fått färska exempel från Kina. Nu förstod jag innebörden i rubriken som jag fick när Gud väckte mig mitt i natten. Men hur går det att förena med ett ordentligt missionsengagemang? Jo, vi måste nog i all vår iver ha mer tålamod och ge Gud tid. Det tog Bruce Olson åtta år innan han berättade om Jesus! Mer och mer inser jag att världen inte kommer att frälsas med bara korttidsarbetare. De kan göra strålande insatser, men var helst sådana arbetar måste de ta mycket stor hänsyn till kulturen, nationella kristna och till de kämpande långtidsarbetande missionärerna, tältmakarna eller vad de nu kallar sig. Världen behöver evangeliet nu. Men låt Gud bestämma takten. Och förbered dig på att Han kan behöva också dig hela livet på en eller annan plats för att nå en eller flera folkgrupper på ett eller annat sätt. Låt oss skynda långsamt tillsammans med Gud. wilgot.fritzon@ljusioster.se 2

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 SATSNINGEN HÖLL 50 nya missionärer och en miljon mer i intäkter 2005 Under det år som just gått startade vi i tro en av de största ekonomiska utmaningarna i Ljus i Östers historia. Vi ökade utgifterna med en miljon kronor och utökade antalet nationella missionärer vi understödjer med 50. Och våra givare hängde med! säger den uppmuntrade missionsföreståndaren Wilgot Fritzon. Den nya trosmålsättningen, att i det närmaste fördubbla antalet missionärer under en treårsperiod, formulerades för drygt ett år sedan. 2005 var det första av de tre år då Ljus i Öster skulle öka med 50 nya missionärer per år. För att det skulle kunna genomföras krävdes ökade intäkter med minst en miljon, och det lyckades! Mänskligt sett är det heltokigt om vi jämför med hur utvecklingen har varit i olika samfund de senaste åren. Siffrorna för antalet missionärer har minskat drastiskt. Men eftersom Guds plan är att nå alla folk med evangelium innan Herrens återkomst så tror jag bestämt att han sanktionerar sådana här satsningar, menar Wilgot Fritzon. Men han erkänner att det inte är utan fjärilar i magen. Nu ska Ljus i Öster fortsätta med 50 nya och ytterligare en miljon mer i kostnader under 2006, och sedan 2007. Huvuddelen av de 230 missionärer som Ljus i Öster underhöll 2005 är nationella missionärer, bara ett tiotal är svenska. Även västerländska missionärer behövs på många håll, men i Ljus i Östers målområden, till exempel i Kaukasien, Centralasien, Sibirien och Kina, kan inte västerlänningar arbeta med mission på ett fritt sätt. De nationella missionärerna kan språket och kulturen och att stödja dem ekonomiskt i deras tjänst kostar också betydligt mindre, påpekar Wilgot Fritzon. Att underhålla en gatubarnsarbetare i Ukraina genom Ljus i Öster kostar mellan 500 och 600 kronor per månad, en församlingsarbetare i Centralasien, Kaukasien eller Kina mellan 400 och 800 kronor per månad och en arbetare i det kalla norra Sibirien cirka 2 000 kronor per månad. De nationella missionärerna kommer från ett 40-tal olika folkslag och arbetar bland 55 olika folk. Mission är både ord och handling. Jesus uppmanade i Lukas 9 sina lärjungar att gå ut och predika Guds rike och bota sjuka. Evan geliet och social hjälp går hand i hand. Det är så våra samarbetspartner arbetar och därför har vi beslutat att inte ansöka om några fler större Sida-bidrag. De vill nämligen att det sociala arbetet, som de ger bidrag till, ska vara skiljt från den andliga verksamheten. Dessutom krävs en alltför krånglig och stor administrativ insats, förklarar Wilgot Fritzon. Tro nu inte att alla resurser har satsats på nationella missionärer. Ljus i Öster fortsätter även med missionsbibelskolor, barn och ungdomssatsningar, biblar och litteratur samt stora sociala insatser. Vi har under året bekostat tryckning av 35 000 kinesiska biblar inne i Kina. De har spritts i de oregistrerade husförsamlingarna, där behovet är omättligt. Bibeltryckningen klarar inte att hålla samma takt som antalet nyomvända. Det är glädjande att se att intresset för vårt arbete växer. Under sommaren och hösten har vi fått över 1 000 nya prenumeranter på vår tidning, avslutar Wilgot Fritzon. Det är glädjande att se att våra givare har ökat sitt understöd så att vi har klarat av utökningen, säger missionsföreståndare Wilgot Fritzon. 3 Foto: Åke Lager

LITTERATUR Text och foto: Åke Lager Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 BRUCE OLSON - e föredöme i kulturanpassad mission Med en pil i höften, omringad av fem motilonkrigare med spända pilbågar, bad Bruce Olson om ett mirakel. Blixtar från himlen, en jordbävning eller vad som helst. Inget synligt hände. De stod kvar med sina bågar, men ett fantastiskt mirakel skedde inom mig. Jag fick frid i hjärtat, Guds frid som överträffar allt förstånd. Jag visste att jag var på rätt plats. Har bott hos motilonerna i djungeln i 47 år 4 Djungelbilderna är tagna i Palmitos Park, Gran Canaria. Den svartvita bilden är från Colombia.

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Ljus i Öster satsar på litteratur. Vi har bland annat översatt och spritt Bruce Olsons bok på ryska. Skriv litteratur på inbetalningskortet om du vill stödja arbetet. Så beskriver Bruce Olson sitt allra första möte med motilonerna, den sydamerikanska indianstam som inte bara var onådd utan sköt alla som försökte komma i kontakt med dem. Bruchko, som han kom att kallas, har nu levt 47 år i den sydamerikanska djungeln. Det är inte ofta han lämnar tryggheten i djungeln, men de senaste månaderna har han besökt Sverige och Norge där han har sina rötter. Pappan var född i Norge och mamman var svenska. Samtidigt har han haft en del möten där han berättat om vad som händer bland dessa isolerade indianstammar i djungeln. Bruce har även träffat representanter för Ljus i Öster, eftersom Ljus i Öster översatt hans bok Driven av kärlek till ryska och spritt den i stora upplagor i öst. Boken har blivit en missionsklassiker och bara på svenska har den tryckts i 85 000 ex sedan den första gången kom ut 1974. Indianerna drog ut pilen ur höften, tryckte en pil mot ryggen och tvingade mig att följa med dem. De tog mig till en jättehydda av palmstammar och blad där flera hundra personer bodde. Männen sov i hängmattor, kvinnor och barn på golvet, fortsätter han sin berättelse. Efter fem dagar fick jag äntligen mat, larver stora som varmkorvar. Jag bet av huvudet på en, precis som de visade mig. En kletig massa sprutade mig rakt i ansiktet. Jag smakade på den den smakade surströmming. Det hade jag lärt mig tycka om som barn, för det åt vi i mitt hem, säger han. Sjukdomen räddade livet Han fortsätter att berätta om den första tidens umbäranden. Han var ständigt sjuk och svag, han hade diarré, loppor och myggor bet honom dag och natt och han kunde inte göra sig förstådd. Men sjukdomen räddade mitt liv. När jag hade tjatat om att de skulle ta mig till den högste hövdingen för motilonerna, Arabatatura, fick jag gulsot på väg dit. När vi kom fram var jag döende. Hövdingen kom ut för att döda mig, men enligt sin tradition dödar de aldrig ett sjukt djur som ändå kommer att dö. De tror att det medför dålig jaktlycka. Eftersom jag var döende rörde han mig inte. Ett par veckor senare hörde den sjuke Bruchko ljudet av en helikopter och tog sig ut ur hyddan. Den cirklade över platsen för att slutligen landa. Ur klev en läkare som Bruchko träffat ett och ett halvt år tidigare. Han och piloten hade bara tänkt ta några bilder från luften, men när de såg Bruce landade de och tog honom till sjukhus. Motilonerna hänger upp sina döda i hängmattor i träden och sedan kommer gamarna och äter upp dem. Nu trodde de att det var den vite mannens asgam som kom och hämtade den döende Bruchko. Läkarna på sjukhuset sa att det skulle ta år att bli frisk och att han aldrig skulle kunna återvända till djungeln igen. Efter tre veckor var Bruchko frisk och återvände så snart han kunde till motilonerna i djungeln. Gud botade mig inte när jag gjorde anspråk på det. Han tillät min sjukdom och det räddade mitt liv, säger han. Bit för bit accepterades han av motilonerna och lärde sig deras språk, men också deras kultur och deras sägner. De gav mig mat, de gav mig kläder när mina gamla slets ut och de lärde mig ett intelligent tonalspråk och jag kunde inte ge dem något. Blev kompis med medicinmannen När han såg att många motiloner drabbats av en ögonsjukdom erbjöd han medicinmannen antibiotika som han hade haft med sig. Det blev nej, det hörde inte till deras kultur. Då stack Bruchko fingret i ett smittat öga och gnuggade in infektionen i sitt eget öga. Efter tre dagar var han inflammerad. Då bad jag medicinmannen smörja mig med salvan samtidigt som han fick sjunga en ny helandesång. Efter tre dagar var jag frisk, och efter ett tag började han använda salvan även på motilonerna. Fast han var övertygad om att det egentligen var den nya helandesången som hade störst effekt. På så sätt blev jag kompis med medicinmannen. Många missionärer ser medicinmannen som en konkurrent. Men betyder frånvaron av en medicinman närvaron av Jesus? En del skulle säkert undra om motilonerna behövde Jesus. De syndade inte som västerlänningar gör. Jag såg aldrig vare sig vuxna eller barn slåss, det fanns ingen fiendskap mellan stammedlemmarna. De levde som kristna borde leva, men de hade aldrig hört talas om Jesu uppståndelse. Vittnade om Jesus efter åtta år Det tog åtta år innan Bruchko lärt sig tillräckligt av språket och kulturen för att kunna berätta om Jesus och frälsningen på ett kulturellt relevant sätt. Då tillfället naturligt dök upp använde han sig av deras legender, som han bland annat lärt sig av medicinmannen. Så småningom skapade Bruchko ett skriftspråk och började lära motilonerna läsa och skriva. De började översätta Nya testamentet. Fortsättning på nästa sida Fånge hos gerillan Kedjad vid en palm i sex månader Under många år kämpade en kommunistisk gerilla mot regeringen i Colombia. 1988 kom de till motilonerna och krävde deras stöd. Våld föder bara våld, vi vill inte ta ställning för någon sida. Vi vill vara självständiga, svarade de. Strax därefter kidnappade gerillan Bruce Olson. Under sex månader stod han fastkedjad vid en palm. De unga soldaterna var analfabeter. När jag så småningom slapp vara bunden till palmen fick jag starta undervisning för att lära dem läsa och skriva. Där kom de med gevär och handgranater och lärde sig skriva Jag älskar mamma, säger han med ett leende. Så småningom kunde han börja läsa Bibeln med dem och berätta om fridsstiftaren Jesus. Innan han frigavs efter ett och ett halvt år hade 400 av soldaterna blivit frälsta. 5

LITTERATUR Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 De har slutat sätta ut föräldralösa barn och äldre i djungeln för att dö. Fortsättning från föregående sida Vid ett tillfälle föll Atabacdora och bröt ryggraden. De bar honom i fem dagar och flottade honom sedan på floden i fyra dagar för att få honom till sjukhus. Där lades han i en vagga med benen i högläge. Innan Bruce reste vidare till Bogota för att ordna med sina immigrationspapper smorde motilonen Bobby, som också var med, Atabacdora med olja och bad för honom. Jag stod bredvid och sa amen, men hade ingen tro på att något skulle hända. Gissa om jag blev förvånad när jag kom tillbaka och sjukhuschefen sa att Atabacdora var en besvärlig patient. Han hade slitit av sig vaggan och kastat ut den genom fönstret. Han var fullt frisk. Vilken helandekraft det finns i urinvånarna i djungeln sa läkaren, men jag visste var den kraften kom ifrån. Lämnade stenåldern Bit för bit började motilonerna förvandlas från ett stenåldersfolk till ett nutidsfolk, men med sin kultur i behåll. För 47 år sedan var de stenåldersmänniskor. Samma utveckling tog oss flera tusen år. De odlar majs och annan gröda. De säljer kakao på marknaden med sådan förtjänst att det betalar skolor och hälsocentraler. I dag finns det 50 skolor, 40 hälsostationer och 39 motiloner har avlagt läkarexamen. De har skrivit 31 böcker om sig själva och sin historia. I dag försvarar de inte sin rätt till sitt land med pilbåge utan i domstolar och parlament. 15 motiloner har utbildat sig till advokater. När de möter västerlänningar klär de sig i skjorta och byxor. De ser ut som colombier så att de kan ha en dialog med dem inte för att de har blivit kristna. Tidigare har missionärer ofta tvingat en västerländsk livsstil på de omvända. Fick omsorg om varandra Men det finns saker som förändrats i deras kultur. De har slutat sätta ut föräldralösa barn och äldre i djungeln för att dö och de delar med sig av sin mat till de fattiga. Förr kunde två familjer bo granne i hyddan, den ena slängde överbliven mat trots att den andra inte hade någon. Nästan alla motiloner, 4 500, vandrar på Taras startade Ukrainas största kristna bokhandel Taras Bojko var affärsman när han blev frälst 1997. Då började han ett nytt liv på alla sätt. Han startade en ny verksamhet, ett kristet bokförlag. Sedan dess har han gett ut tio-tolv titlar per år och även byggt upp en bokhandelskedja på tio butiker. Huvudbutiken ligger i centrala Kiev och är den största kristna bokhandeln i hela landet. 6 Taras Bojko hade ett brokigt liv bakom sig när han blev frälst. Han hade varit biolog, musiker och affärsman och lyckats bra på alla områden. 1992 klippte han av sig det midjelånga håret och slutade med det bohemiska livet som rockmusiker. I stället blev han affärsman med slips och kavaj. Jag hade ingen som helst erfarenhet, men jag har lätt för att skapa kontakter. Jag lyckades bra och efter ett tag hade jag ett kontor i centrala Kiev med en dyr bil parkerad utanför. Jag byggde hus och sålde fastigheter, berättar Taras Bojko. Men situationen i Ukraina vid den tiden var som rena Chicago, med gangstrar och maffia. En gammal rockmusikerkompis brukade titta förbi kontoret ibland. En dag berättade han att han hade tagit emot Jesus som sin frälsare, och var mycket ivrig att tala om Jesus. Jag var inte intresserad, men han fortsatte att komma. Jag tyckte att jag hade ett bra liv och inte behövde något mer. Jag var filosofiskt intresserad och boken Sålunda talade Zarathustra av Nietzsche var en auktoritet för mig. Plötsligt fick Taras problem med maffian. Uppdiktade skador gjorde att folk som köpt hus ville ha pengar tillbaka. Han fick också problem med skattemyndigheterna, åklagaren och polisen. Affärerna gick dåligt och Taras försörjde sig genom att köra svarttaxi med en gammal Mercedes. Min gamle rockkompis Aleksej fortsatte att besöka mig och inbjuda mig till möten. En dag ringde jag honom för att få hjälp med goda råd. Jag ville veta om han hade kontakter så att jag kunde få låna pengar och betala mina skulder, men han sa att jag skulle komma till kyrkan och bli frälst. Taras började läsa i den bibel han fått av Aleksej och två dagar senare gick han på ett möte. När man inbjöd dem som ville ta emot Jesus att komma fram reste sig Taras.

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Ljus i Öster satsar på litteratur. Vi har bland annat översatt och spritt Bruce Olsons bok på ryska. Skriv litteratur på inbetalningskortet om du vill stödja arbetet. Jesu stig i dag. De har gått ut för att sprida kunskapen om Jesus till 18 stammar runtomkring. När de först kom till yukos blev de beskjutna, men pilarna föll till marken utan kraft. Nu håller sex motiloner på att översätta Nya testamentet till deras språk. Det finns 18 olika stamspråk i närheten, och nu pågår översättning av Nya testamentet till fem av dem. Totalt omfattar de stammarna 450 000 indianer i Colombias djungel. Ändå vill Bruce Olson inte kalla sig missionär. Nej, han är lingvist (språkvetare) och antropolog. Han har nyligen skrivit två böcker, dels en uppföljare till Driven av kärlek som beräknas komma senare i år, dels en lingvistisk bok. Innan han reste ut till Sydamerika, utan någon missionsorganisation bakom sig, hade han studerat latin, hebreiska och sanskrit. Förutom spanska har han lärt sig åtta stamspråk under sina år i djungeln. Ljus i Öster har översatt Bruce Olsons bok Driven av kärlek till ryska med titeln Motilonernas vän. Vi behöver din hjälp med att trycka fler ex av denna fantastiska bok. sedan Gud räddat honom undan maffian Hela min kropp ropade: Vad gör du, högutbildade människa? Jag gick inte fram för att jag trodde, utan för att jag desperat behövde hjälp. Jag behövde hjälp och var beredd att låta pastorn be för mig. Under de närmast följande veckorna skedde flera mirakel. Myndigheterna tog tillbaka sina anklagelser, och när maffiakillen kom på besök hotade Taras med Jesus. Sedan hörde han aldrig av honom mer. På två veckor löste Gud de problem jag hade haft i två år. När jag insåg det blev jag frälst på riktigt och började gå på möten. När han återigen började med affärer var det av annat slag. Med 400 dollar i startkapital och ett lånat kontorsrum började han producera kristna böcker på ryska. Efter några år startade han även en distributionskedja och i slutet av 2002 en bokhandel. Vi kallar den Bokhyllan för att inte skrämma bort icke-kristna kunder. Utbudet i affären är sådant som en kristen kan ha i sin bokhylla. När det gäller kristna titlar har vi en ekumenisk karaktär, och vi har även en del katoliker bland våra kunder. I dag är huvudbutiken i centrala Kiev landets största kristna bokhandel och man har också tio filialer. Den senaste öppnades nyligen i Portland i USA där det finns många ryskspråkiga invandrare. Ljus i Öster planerar för närvarande ett tryckprojekt tillsammans med bland andra Taras i OSS. I centrala Kiev ligger Bokhyllan Ukrainas största kristna bokhandel. 7

LIVSBERÄTTELSE Text: Åke Lager Den förre PARTIPAMPEN spred massor av biblar i Kreml Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 Vladimir och hans fru Ljudmila på promenad i ett kyligt Moskva. Men Gud, vad ska jag göra i Kreml? undrade Vladimir Kuzmitj Sjarikov. Gör det du brukar, vittna om mig! svarade Gud. Det blev inledningen till att han i samband med arbetet på en ny religionslagstiftning kunde dela ut massor av biblar och kristen litteratur inne i den forna kommunisthögborgen. Vladimir Sjarikov har precis blivit pensionär efter att ha varit Ljus i Östers koordinator i Moskva i över åtta år. Nu har han flyttat hem till Charkov i Ukraina igen tillsammans med sin fru Ljudmila, men de kommer att fortsätta att stå i ledningen för de registrerade och oregistrerade pingstförsamlingarnas nätverk för barnarbetet, som stödjs av Ljus i Öster. Vladimir Sjarikov växte upp med en kristen mamma, men blev själv partipamp inom kommunistpartiet. Efter 40 år fick mamman svar på sina böner. Hennes son blev kristen. Pappa dog tidigt och mamma var ensam med mig och min tre år äldre bror. När jag gick i sexan deporterade Stalin henne på grund av att hon arrangerat möten i vårt hem. Min bror och jag fick klara oss själva. Det var svårt, många dagar hade vi inget att äta. När Stalin sedan dog frigavs mamma. Då hade hon avtjänat tre av de tio år hon dömts till. Då hade Vladimir redan tappat kontakten med kyrkan som upplösts när Stalin deporterade många av de troende. Han ville heller inte hamna i samma svårigheter som mamma och hennes troende vänner. Foto: Ann Arvedahl Kom in på elitutbildning Vladimir jobbade extra på fritiden och lyckades ta sig igenom skolan med bra betyg. Han erbjöds att bli medlem i kommunistpartiet och kom sedan in på en elitinriktad juridikutbildning för blivande ledare. Där fick vi även studera andra länders styresskick och då insåg vi att Sovjetunionen inte alls var demokratiskt. Vi diskuterade det inbör- 8

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Vill du stödja det söndagsskolarbete som Sjarikovs leder i hela OSS kan du skriva söndagsskola på inbetalningskortet. Foto: Ljus i Öster I maktens boningar i Kreml spred Vladimir Sjarikov massor av biblar och kristen litteratur. Har fått Jeltsins medalj och nu även Wilgots des och ställde svåra frågor till våra professorer, men de kunde inte svara. Jag tror att alla mina 200 klasskamrater också insåg att vårt land var byggt på en lögn, men det var inget man talade öppet om ifall man ville göra karriär. Vladimir gjorde karriär inom partiet trots att han inte var någon övertygad kommunist. Jag har aldrig träffat någon riktigt övertygad kommunist, säger han lite överraskande. Han blev så småningom vice vd för en stor statlig byggnadsfirma i Charkov och senare regional ledare och partisekreterare. Tar livet bara slut? Varje gång han hälsade på mamma i Donetsk talade hon med honom om Gud, men han lyssnade inte. Men Gud knackade på mitt hjärta på sitt eget sätt. Jag älskade naturen, skönheten i bergen och solnedgången över havet. Någon måste ju stå bakom det. Det var en fråga som besvärade mig. När jag kom upp i 40-årsåldern började jag undra över vem jag var. Jag hade gjort karriär och började tänka på döden. Att det bara skulle ta slut var ologiskt. En gång när han hälsade på mamma såg han hennes bibel. Den har hon ju redan läst, tänkte han och tog den med sig. Han började läsa den i hemlighet. Det var på den tiden Gorbatjov började införa perestrojkan och efter en tid föreslog han sin hustru Ljudmila att de skulle gå på ett kristet möte. Det har jag gjort länge, men det har du inte haft en aning om, svarade hustrun. Vladimir följde med henne på ett möte. Minnena från barndomens möten kom tillbaka och han började gråta. Det var ju pinsamt att som vuxen man sitta där och gråta så jag gick ut. Men varje gång jag gick in började jag gråta igen. Jag skämdes inför Gud att jag levt så länge utan honom. Gick ur partiet Vladimir och Ljudmila blev kristna, men han var fortfarande medlem i kommunistpartiet. Jag ville gå ur partiet, men det skulle betyda att jag förlorade jobbet. Jag var rädd och en dag böjde jag knä ute vid datjan (sommarstugan) och sa: Herre, jag är en fegis. Jag är rädd. Jag behöver din kraft. På måndagen samlade han sina närmast underlydande och sa: Tack för ett gott samarbete under 28 år, men det jag har lärt er är inte sant. Jag har blivit kristen och nu ska jag lämna partiet för att tjäna Gud i stället. Efter samlingen kom en man fram till Vladimir och sa lite viskande: Jag tror också på Gud, men jag har inte vågat säga det. Han skrev sin utträdesansökan och fick på ett offentligt partimöte berätta att han blivit kristen. Ingen sa något. De bara uteslöt honom. Han väntade sig repressalier, men det här var 1989 och kommunisterna hade annat att tänka på. Kommunisternas makt började luckras upp och Vladimir och Ljudmila ville starta en söndagsskola i sin församling. Han gick till det lokala partikontoret för att söka tillstånd. Fortsättning på nästa sida Nyligen avtackades Vladimir Sjarikov i Moskva av vår missionsföreståndare Wilgot Fritzon som inte minst berömde hans trofasthet och trosvisshet. Förutom de mer seriösa gåvorna fick han också mer på skämt en liten medalj med en svensk viking på. Nu har jag fått både president Jeltsins medalj och Wilgots medalj. Undrar om jag får högre pension då? skämtade Vladimir tillbaka. Foto: Åke Lager 9

LIVSBERÄTTELSE Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 Pensionär, men fortsätter med söndagsskolan. Foto: Åke Lager Fortsättning från föregående sida Jag gav kvinnan där en bibel. Hon talade om att hon också trodde på Gud och gav oss tillståndet. Kallades till Moskva 1992 kom min pastor och sa att de behövde mig i Moskva. Pingstunionen skulle starta ett teologiskt institut. De hade fått tag på ett gammalt dagis som skulle byggas om. Det fanns ingenting, till en början kokade vi makaroner i tebryggaren. Jag fick organisera det hela och efter tre månader kunde vi inviga Moskvas Teologiska Institut. Den 2 oktober 1992 startade de med 50 studenter på en treårig utbildning. Året efter tog de in lika många och även året därpå tog de in 50. Totalt hade de då 150 elever, vilket är det mesta de haft någonsin. Det var en jobbig tid. Eleverna var unga och det krävdes mycket tålamod och kärlek, berättar Vladimir som var föreståndare för Institutet i fem år. En dag ringde en av pingstledarna till mig och sa att jag skulle ingå i en grupp i Kreml som skulle arbeta med den nya religionslagstiftningen som president Jeltsin skulle ta fram. Du är ju jurist, sa han. Men Gud, vad ska jag göra i Kreml? bad jag. Gör det du brukar, vittna om mig! svarade Gud. Kommunisten blev kristen Den första dagen stoppade Vladimir fickorna fulla med evangelium. Han hade inget paraply och det kom en störtskur så han blev dyblöt. Han sprang in på varuhuset GUM vid Röda torget för att vänta på att regnet skulle upphöra. I dörren mötte jag en ung man som ville ge mig en kommunistisk tidning. Jag tackade nej och sa att jag var kristen. Jag hatar kristna svarade han, men den Helige Andes kraft kom över mig och jag vittnade för honom i tio minuter. Det slutade med att han la sin kommunistiska tidning på golvet, knäböjde på den och blev kristen. I samma ögonblick bröt solen fram. När jag kom in i Kreml träffade jag överåklagaren, gav honom en bibel och talade om att Gud älskade honom. Han blev chockad över att någon älskade ho- Scio + Utveckling av dataprogram www.scio.se Förstudier Utveckling Utbildning Databasdesign Certifierad Goda referenser Mer än 12 års erfarenhet.net, VB, ASP, SQL 10

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 nom, han som hade ett yrke ingen älskade. Vladimir gick till Kreml varje dag med fickorna fulla av kristen litteratur. Efter ett tag tog han med sig väskor och la upp biblar och litteratur på ett bord. De försvann i rask takt och Vladimir fyllde på. Efter ett tag fick han hjälp av en general i armén. Han hade varit i USA och blivit kristen och beställt biblar därifrån. Bland dem som fick biblar av Vladimir Sjarikov fanns såväl president Jeltsin som premiärminister Tjernomyrdin och en mängd andra politiker. Jobbade för Ljus i Öster Vladimir hade stött på Ljus i Öster då och då, inte minst genom sitt engagemang för söndagsskolan. 1996 besökte han Sverige och fick då frågan om han inte ville börja arbeta åt Ljus i Öster som koordinator i Moskva. I mars 1997 bosatte han sig i Moskva tillsammans med sin fru Ljudmila och sin gamla mamma. Hon blev 86 innan hon dog. Nu har den 66-årige Vladimir Sjarikov blivit pensionär och han och hustrun har flyttat tillbaka till Ukraina. Åren med Ljus i Öster har varit de bästa i mitt liv. Jag tror att vi har följt Guds kallelse i våra liv. Vi har lärt känna en mängd människor från hela världen och fått resa mycket. Och så har vi fått flytta mycket, åtta gånger på tio år. Men de senaste sju åren har vi bott så att vi har sett den där skorstenen, säger Vladimir och pekar på en rykande rödvit skorsten bredvid höghusen i Moskvaförorten. Vill du stödja det söndagsskolearbete som Sjarikovs leder i hela OSS kan du skriva söndagsskola på inbetalningskortet. Fortsätter med söndagsskolan Även om Vladimir och Ljudmila nu har flyttat tillbaka till Ukraina kommer Ljus i Öster att fortsätta att stödja det söndagsskolarbete de står i spetsen för. Vi började med söndagsskola redan 1990. Då visste vi ingenting, de hade ju varit förbjudna. Det kom några personer från Finland och undervisade oss på en konferens i Odessa. Sedan åkte vi runt och utbildade andra söndagsskollärare. I dag leder Vladimir och Ljudmila söndagsskolerådet inom OSS. De ordnar konferenser, ledarutbildning, trycker flanellografmaterial och ger ut en barntidning. Totalt representerar rådet i dag 7 000 söndagsskolor. Det är viktigt att satsa på barnen. Det är en sådd som ger skörd. Jag själv blev kristen som vuxen för att jag lärt mig om Jesus som barn. Statistik visar också att 80 procent av de troende har blivit kristna före 17 års ålder. Bara en procent blir kristna efter 50. Barnen är viktiga, säger den nyblivne pensionären med eftertryck. Under åren med Ljus i Öster har Vladimir Sjarikov flyttat åtta gånger, men han har ofta bott så att han sett samma skorsten Foto: Åke Lager Smile Smile my friend, God God loves you! Tandvård i lugn miljö, även tandvårdsrädda Tandblekning Behandlar Halitosis (dålig andedräkt) Kosmetisk tandvård Kostnadsfritt åldern 3-19 år Alla åldrar Monica Smeds Leg. Tandläkare Michael Nilsson-Ström Leg. Tandläkare Välkommen! Telefon 018-13 23 23 Hamnesplanaden 6, ing 41C 753 22 UPPSALA Fax 018-14 23 23 Medlem i Sveriges Tandläkarförbund. Ansluten till Försäkringskassan. Medlem av IAOMT, AACD. Kliniken miljöcertifierad enligt ISO 14001 11

UKRAINA Text: Åke Lager Ny val i Ukraina hotar Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 DEN ORANGEA REVOLU Hur går det med den orangea revolutionen i Ukraina? I mars är det parlamentsval och på nytt en kritisk tidpunkt i landets historia. Den rysslandsvänlige förloraren i presidentvalet förra året, Viktor Janukovitj, är ute efter revansch. I opinionsmätningarna leder hans parti. Vi behöver Gud, inte bara Jusjtjenko. Vill vi ha frihet behöver vi Jesus. Anatolij Kaljuzjnyj tog iniativ till bön som förändrade Ukraina. Foto: Åke Lager Förväntningarna på Jusjtjensko var oerhört höga efter revolutionen. Han har inte kunnat leva upp till allt han lovade, och folk är besvikna. Men jag tror att Gud har allt under kontroll, säger Anatolij Kaljuzjnyj, pastor för församlingen New Life i Kiev och initiativtagare till den samlade kristna bön som föregick den orangea revolutionen. Efter revolutionen har vi pastorer ägnat oss åt mer andlig undervisning och församlingsbyggande, men nu är det dags att ta initiativ till gemensam bön för landet igen, sa han när vi träffades i Stockholm på ettårsdagen av revolutionens start. Det var när den Rysslandsvänlige Janukovitj förklarades som segrare i det ukrainska presidentvalet anhängare till Jusjtjenko klädde sig i orange och gick ut på huvudstaden Kievs gator och torg. Där stannade de ända tills resultatet ogiltigförklarades. I omvalet den 26 december vann sedan Jusjtjenko överlägset. Svar på bön Anatolij Kaljuzjnyj är övertygad om att revolutionen kom som ett svar på bön. Tre månader före presidentvalet organiserade han ett stort bönemöte på ett torg i Kiev. Över 5 000 personer från mer än tio olika samfund deltog. Efter det började samfundsledarna mötas på mitt kontor och i Ekumeniska rådet bestämde vi oss för att be för valet. I slutet av september inbjöd vi till ett bönemöte på President Hotel. Där fanns representanter för alla samfund, en kör och en internationellt känd sångare. Vi bad för olika behov i landet, till exempel att korruptionen skulle få ett stopp. De kristna i Ukraina fick upp ögonen för att be för nationens framtid och det förestående presidentvalet. I min församling hade vi tio minuters bön för valet och landets framtid i varje möte, och så var det också i många andra församlingar. Vi arrangerade en 40 dagars nonstop-bönekedja och vi skickade ut våra böneämnen via e-post till förbönssajter runtom i världen. Arrangerade presskonferens Inför den andra omgången i presidentvalet kände Anatolij Kaljuzjnyj att den evangeliskt kristna rösten borde höras och kallade till en presskonferens. Han och två andra kristna ledare skulle tala om vad de som privatpersoner ansåg. Intresset var stort och tidningar och teve från olika håll var samlade. Då ringde man från Janukovitjs kontor och bad dem skjuta upp konferensen en halvtimme så att deras representant skulle hinna fram. När han kom visade det sig vara en gammal kompis. Vi hade studerat tillsammans och han hade varit på besök hemma hos mig, men vi hade inte setts på 30 år. Vi snackade med varandra i fem minuter innan vi började. Pressen såg att vi var vänner även om jag sedan sa: Jag tror att Gud har utvalt Jusjtjenko som Ukrainas president. Om vårt folks vilja är densamma som Guds kommer vårt folk att bli välsignat. Annars kan det bli som med Israels folk, de fick vandra i öknen i 40 år innan de kom in i det utlovade landet. Nu är det Ukrainas chans. Gudstjänst och bön på torget Under den orangea revolutionen växte folkskaran dag för dag och redan från den tredje dagen inleddes dagarna med en gudstjänst och bön. Bland dem som stod bakom detta fanns såväl ukrainska ortodoxa och katoliker som evangeliskt kristna. På torget fanns också tio bönetält där bönen pågick dag och natt. Vi behöver Gud, inte bara Jusjtjenko. Vill ni ha frihet behöver ni Jesus, sa Anatolij 12

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Ljus i Öster stödjer många olika arbeten i Ukraina, bland annat arbete bland barn och en missionsbibelskola. Skriv Ukraina på inbetalningskortet om du vill stödja arbetet. TIONEN Kaljuzjnyj när han talade till de 100 000-tals människor som var samlade på torget och alla startade en talkör där de skrek: Jesus, Jesus, Jesus Anatolij Kaljuzjnyj berättar vidare om vad som hände under revolutionen. Folk var glada, vänliga och fredliga. De attackerade inte sina blåklädda motståndare i Janukovitj-lägret. Dessutom sjönk kriminaliteten under denna period utan att någon riktigt har kunnat förklara varför. En rysk journalist beskrev atmosfären på torget som den som brukar finnas i evangeliska kyrkor. Det var ett bra vittnesbörd. De kristna var inte på torget bara för att be, de hjälpte till så gott de kunde på olika sätt. En affärsman i Kaljuzjnyjs församling upprättade till exempel en plats där han lånade ut sin mobiltelefon så att folk från andra delar av landet kunde ringa hem. Vad har då den orangea revolutionen lett till för kyrkornas del? Det första som hände var att Jusjtjenko avskaffade religionsministeriet, detta kommunistiska arv som i första hand var till för att kontrollera oss, säger Anatolij Kaljuzjnyj. Han har också insett att församlingarna har en stor potential och han vill använda den. Vi har nu fått chansen att undervisa lärare om hur de kan undervisa om kristendom i skolorna. Landet har också många sociala problem som han vill ha kyrkornas hjälp med, till exempel när det gäller hiv och gatubarn. Snart fler evangeliska än ortodoxa kyrkor Anatolij Kaljuzjnyj påpekar också en intressant detalj när det gäller kyrkorna. Antalet evangeliskt kristna är på väg att passera de ortodoxa. I dag finns det 10 000 ortodoxa församlingar och 8 000 evangeliska. För 15 år sedan fanns det bara 1 500 evangeliska församlingar. Fortsätter tillväxten dröjer det inte länge förrän det finns fler evangeliska än ortodoxa församlingar i Ukraina. Själv är Anatolij Kaljuzjnyj pastor i den oberoende församlingen New Life i Kiev. Den har nu 1 200 medlemmar, varav 95 procent saknar kristen bakgrund. Det är de oberoende och karismatiska församlingarna som växer mest, berättar Anatolij Kaljuzjnyj. Gemenskapen mellan de evangeliska församlingarna är också mycket större än den någonsin har varit. Revolutionen förde dem samman. I dag träffas samfundsledarna i Ekumeniska rådet varje månad för att be tillsammans för landets framtid. I somras genomfördes en stor Jesusmarsch i Kiev med många tusen deltagare. Läget kan se kritiskt ut, eftersom Jusjtjenko tvingats avskeda en del av sitt folk och inte kan leva upp till alla förväntningar. Men jag tror att han är en hederlig man som Gud använder för att stoppa korruptionen, även i hans egna led. Han satte in 15 000 personer på olika poster, och alla hade inte rätt motiv. De hade inte landets, utan sitt eget bästa, för ögonen. Nu behöver vi be så att Ukraina kan fortsätta på rätt väg, säger Anatolij Kaljuzjnyj till sist. Jesusmarsch med tusentals kristna längs gatorna i Kiev. 13 Foto: New Life, Kiev

SIBIRIEN Text: Veronica Westergård Foto: Tomskteamen Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 JESUS KOM PÅ VATTNET Isolerade byar längs floden Ob nås i båtprojekt Ob är Rysslands längsta flod. Under sommaren och hösten har väglösa byar fått höra budskapet om Jesus. Jesus har kommit till de ensliga byarna på vattnet. Kristna team från en församling i Tomsk har kommit med flodbåt till de av både civilisationen och evangeliet onådda byarna. Filmvisning och barnmöten. Evangeliet presenterades på olika sätt av Tomskteamen. 14 Det är en pingstförsamling i Tomsk som tagit initiativ till detta projekt efter att ha burit på visionen två år. Sedan i somras har man tagit med sig team från församlingen och gjort strandhugg längs Ob i byar 80 mil norr om Tomsk. För församlingen var projektet en verklig utmaning, eftersom man tidigare inte varit så missionsinriktade. Med sina 300 medlemmar var församlingen upptagen av de traditionella verksamheterna som söndagsskola, ungdomssamlingar och musikgrupper. Det enda man gjort i missionsväg tidigare är en resa till den lilla byn Vasjugan 60 mil bort för fem år sedan. Vägarna dit var hemskt dåliga och hela företaget slutade med att minibussen välte. Trots allt finns där i dag en församling som har tiotalet medlemmar och som för varje år vuxit med någon medlem. Sparade pengar och köpte en båt Nu ville församlingen satsa igen, sparade pengar för detta, införskaffade sin egen flodbåt och med stöd från Ljus i Öster kunde församlingen nu förverkliga sitt projekt. Fem byar nästan helt utan el, vägar och kyrkor har besökts i omgångar. Nio månader om året går dessa byar inte att nå landvägen och nu har man plötsligt en möjlighet att kryssa dit större delen av året med olika evangelisationsgrupper från församlingen. Innan den första resan genomfördes kom man samman i församlingen för att fasta och be några dagar. Hur skulle allt gå? Skulle resenärerna möta motstånd av gamla kommunister eller ortodoxa i byarna? Vad skulle människor tycka om att en grupp människor helt plötsligt anlände till byn med ett nytt budskap? Väl förberedda anlände man till den första byn, där man började med att annonsera om möten och visa film. Bybefolkningen visade sig bestå mestadels av onådda folkgrupper som chanter, chakasser och nentser. Någon av byarna hade en majoritet av tyskättlingar, som förvisats dit efter andra världskriget. Byarna längs Ob är fattiga och otillgängliga. Alkoholmissbruket är utbrett och bristen på matvaror och annat nödvändigt är uppenbar. Det var med glädje teamen från församlingen i Tomsk mottogs och samma reaktion följde dem i varje by. Alla som önskade fick ett Nya testamente och man såg också till att förse de små bybiblioteken med kristen litteratur och byskolorna med medicin. Under nästa resa gick evangelisation hand i hand med praktisk och humanitär hjälp och båtteamet kunde dela ut kläder, skor, leksaker, tvål och tvättmedel till den som behövde. Samtidigt såg de kristna från Tomsk till att skapa kontakt med byledningarna även där var all reaktion positiv. Hjälpte till praktiskt Teamet berättar, att det strömmade folk från morgon till kväll som ville träffa dem, umgås och be. Man hade med sig hantverkskunnigt folk som kunde göra en insats i att hugga ved, göra enklare reparationer och bygga små skjul i byarna. När folk såg att det kom människor med båt bara för att hjälpa dem, började de att gråta och öppnade sig verkligen, berättar Pjotr Zubko, som är pastor i Tomsk. Vi hade med oss yxor och började hugga ved åt gamla människor, som inte trodde sina ögon. Byborna

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Ljus i Öster ger kontinuerligt stöd för att flodbåtsprojektet ska kunna fortgå. Vill du stödja det kan du skriva flodbåt på inbetalningskortet. Vi hade med oss yxor och började hugga ved åt gamla människor, som inte trodde sina ögon. Teamen från Tomsk kom inte bara med evangeliet, utan även med praktisk hjälp. känner sig ofta övergivna och deprimerade. När ett av de praktiska teamen anlände till en av byarna, stod det lilla byapoteket i lågor. De kom i rättan tid för att vara med och släcka elden, och människor var verkligen förvånade, fortsätter Pjotr Zubko. Efter sommarens evangelisationsresor har församlingen sänt ut missionärer i omgångar till byarna, som stannat två veckor i taget. Sedan vintern kommit är det allt svårare att ta sig ut i byarna och till vissa orter krävs till och med helikopterturer, vilket är dyrt. Be för vår församling som just gått in i detta arbete, vädjar Pjotr Zubko. Vi behöver mycket vishet och Guds ledning för hur vi ska gå vidare. Man förstår den spänning han och alla de andra känner, mitt i ett nystartat äventyr. Församlingen sparade pengar och köpte en båt som de kan resa med längs Rysslands längsta flod, Ob i Sibirien. Ljus i Öster understödjer projektet. Ny församling har bildats Församlingen i Tomsk, som tidigare knappt tagit sig utanför staden, har haft ett riktigt äventyr, till resultat att ett nittiotal gensvarat på frälsningsinbjudan och en liten församling har börjat samlas i en av byarna. Folket de mött har uttryckt en önskan att teamen ska komma tillbaka, och en del ungdomar i byarna har sänt brev till ungdomarna i församlingen i Tomsk, där de berättar om hur Gud svarat på bön. Nu är drömmen för församlingen att på sikt kunna sända ut bofasta missionärer till byarna och förberedelsen är igång för detta. 15

RYSSLAND Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 Text: Rauli Lehtonen och Virpi Kurvinen, Uusi tie, november 2005 RYSSLANDS LUTHERANER ökar i antal Det är inte bara baptister, pingstvänner och karismatiker som planterar nya församlingar i Ryssland. Det gör även den lutherska kyrkan, som rapporterar om tillväxt och blomstrande församlingar i bland annat Sibirien. 16 Svenska officerare, som tillfångatogs efter slaget vid Poltava, skickades till Omsk, där de byggde en luthersk kyrka. I september 2005 firade den evangelisk-lutherska församlingen i Omsk i Sibirien sitt tioårsjubileum. Församlingen är bara en av 80-talet lutherska församlingar, som i dag lyder under den Ingermanländska kyrkan. Den Ingermanländska kyrkan har fått en nationell registrering som gäller i hela Ryssland och har i dag cirka 7 800 röstberättigade medlemmar och regelbunden kontakt med omkring 20 000 personer, enligt Finska Evangelisk-lutherska Folkmissionens missionssekreterare Pentti Heinilä. I dag finns det lutherska församlingar i sibiriska städer som Barnaul, Irkutsk, Krasnojarsk, Minusinsk, Novosibirsk och Omsk. Men även autonoma republiker som Basjkortistan, Karelen, Komi, Mari-El, Mordvinien och Udmurtien har i dag missionärer som sänts ut från lutherska församlingar i Ryssland, Baltikum och Finland. Flera av församlingarna hade en blomstringstid redan på 1800-talet och i början av 1900-talet, men fick i samband med Stalins religionsförföljelser stora problem, då de flesta präster fängslades, arkebuserades eller skickades till Sibirien. Efter perestrojkan började emellertid en ny tid av andligt uppvaknande och flera kyrkor har nu återupprättats. Ljus i Öster finns med och stödjer arbetet i flera av de ovan nämnda republikerna och orterna. En kyrkoherde från Sibirien, Juha Saari, berättar till exempel hur församlingen i Omsk efter perestrojkan år 1995 kunde registreras på nytt under den nygrundade Ingermanländska kyrkan. I början samlades församlingen ganska sällan. Ungefär en gång i månaden ordnades gudstjänster på initiativ av missionärer, som sänts ut av den Laestadianska Nyväckelsen. Detta blev nystarten till ett blomstrande arbete, som nu fotgår på många orter i centrala och östra Ryssland. Lutherska trons början i Sibirien Redan på 1700-talet tog den lutherska tron sina första steg i Sibirien. Några svenska officerare, som tillfångatogs efter slaget vid Poltava, skickades i exil till staden Omsk, där de byggde en luthersk kyrka som blev klar år 1716. När karolinerna senare lämnade Sibirien tog den ryska lutherska kyrkan över ansvaret för verksamheten. Den andra lutherska kyrkan byggdes i Omsk i slutet av 1700-talet. Den stängdes emellertid år 1934 som ett resultat av religionsförföljelserna. I samband med att kyrkan stängdes fängslades kyrkans pastor och arkebuserades. På 1970-talet byggdes kyrkan om till polismuseum. I april 2001 avskilde den Ingermanländska kyrkan Omskregion till eget stift. Då inbjöd den Ingermanländska kyrkan Finska Folkmissionen till samarbete för missionens sak i Sibirien. Kyrkoherde Juha Saari med familj började då arbeta i församlingen. I dag samlas församlingen regelbundet till möten varje vecka. Två utsända missionärer arbetar med barn och ungdomar och en tredje missionär kommer under våren 2006 att flytta till Omsk för att försöka nå ut med evangeliet även till de många studenterna i staden. I samband med gudstjänsterna har vi

20 januari 2006 Ljus i Öster nr 1 Ljus i Öster stöder den lutherska kyrkans verksamhet i Ryssland. Vill du stödja arbetet kan du skriva luhterska kyrkan på inbetalningskortet. Nattvard i den lutherska församlingen i Omsk i hyrda lokaler. Prästerna är Ivan Kreos (t v) och Juha Saari. Foto: Uusi tie också en söndagsskola och ungdomsarbetet är levande. Vi har också konfirmationsundervisning, barnläger och en kör i församlingen, berättar en av missionärerna. Målet självständiga församlingar I takt med att församlingen växer, försöker den också hjälpa skaror av fattiga människor. Diakonigruppen hjälper utslagna och församlingen bedriver också mission i byarna runt Omsks län, berättar Juha Saari. En av Folkmissionens målsättningar med arbetet är att de lokala församlingarna ska stärkas till den grad att de kan ta ett självständigt ansvar för verksamheten, inte bara i Omsk, utan också i de utposter som församlingen hunnit grunda ute i byarna. Den första Omskbon ordinerades till präst i maj 2005, när Igor Kreos gick ut den Ingermanländska kyrkans teologiska linje i Koltuse i Ingermanland, där även den ingermanländske biskopen Aarre Kuukauppi verkar. I dag tjänstgör Igor Kreos som ansvarig präst i kyrkan i Omsk. Han är i stort behov av förböner även från Ljus i Östers läsare. Möteslokal saknas Religionslagen och den lokala registreringen ger församlingen möjlighet att verka i Omsks län. Kyrkan rapporterar till myndigheterna om sin verksamhet och betalar även skatt. Deras stora problem är emellertid att de i dag saknar en egen möteslokal. Det har varit väldigt svårt för oss att öppet inbjuda människor till våra möten, då vi inte har någon egen kyrka, berättar pastor Kreos. Vår önskan och vårt stora böneämne är att vi kunde få tillbaka Den Heliga Katarinas kyrka, som byggdes år 1792, så att vi kunde få ha våra gudstjänster där framöver, avslutar Juha Saari. 17

KINA Ljus i Öster nr 1 20 januari 2006 Allen Yuan tillsammans med sin hustru några månader innan han dog, 91 år gammal. Förföljd in i det sista även på begravningen Vi har tidigare berättat om att en av husförsamlingsrörelsens mest kända ledare, Allen Yuan, avled förra året. Han blev 91 år gammal, och tillbringade närmare 22 år i fängelse för sin tros skull. I norska Korsets Seier berättar änkan Liang Huei Jhen att hennes man förföljdes av myndigheterna in i det sista. När han låg för döden på sjukhuset övervakade civilklädd polis avdelningen. Vid begravningen filmade polisen alla deltagare. Begravningen hölls i Baboshans revolutionskrematorium, som rymmer ca 1 000 personer. Salen sprängfylldes två gånger och 2 500 personer beräknas ha deltagit i begravningen. Ändå nekades 1 000 personer tillträde. Trots trängseln vägrade de ansvariga att sätta på luftkonditioneringen i lokalen. Polis filmade alla deltagare och i Tre-självkyrkorna hade man uttryckligen avrått folk från att gå på Allen Yuans begravning. Vid Badaling, platsen där Beijing-turister besöker den kinesiska muren, har familjen Yuan köpt en kvadratmeter mark. Där har Allen Yuans urna grävts ned. Foto: Göran Strömberg Världsevangelisten Luis Palau tog tillbaka uttalande om Kina Den världskände evangelisten Luis Palau fick så kraftig kritik för ett uttalande han gjorde vid ett besök i Kina att han senare tog tillbaka det. Vid ett besök hos den officiella Tre-självkyrkan sa han till en reporter: Jag uppmanar de kinesiska husförsamlingarna att registrera sina församlingar hos regeringen för att få större frihet och regeringens välsignelse. Han påpekade att även kyrkor i hans födelseland Argentina och nuvarande hemland USA är registrerade hos myndigheterna. Det dröjde inte länge innan han fick skarp kritik, bland annat från pastor Bob Fu i China Aid. Jag förstår att Luis Palau är ivrig att få predika i Kina, men det är skillnad på att registrera sig för att få skattelättnader i USA och att registrera sig för att få sin förkunnelse kontrollerad i Kina, sa Bob Fu. En vecka senare, när Palau kommit hem till USA, sände han ut ett pressmeddelande där han ångrade sina uttalanden. Det är inte min roll som evangelist att tala om huruvida husförsamlingar ska låta sig registreras eller inte, sa han. Ville hjälpa aids-sjuka greps av polisen Polisen i provinsen Henan i Kina grep 29 husförsamlingsledare som var samlade till ett olagligt religiöst möte. Ledarna hade samlats för att diskutera hur de skulle kunna hjälpa bönder i trakten som drabbats av aids genom smittade blodtransfusioner. Tusentals människor blev smittade på det sättet i Henan under 90-talet, rapporterar TT. Pastorer bortförda innan Bush kom till Kina När president George Bush besökte Kina passade han på att besöka en andakt i en protestantisk kyrka i Beijing. En handling som sände ett klart budskap till de kinesiska värdarna. I samband med besöket bortfördes nämligen kontroversiella pastorer inom husförsamlingsrörelsen från Beijing. Pastor Zhang Mingxuan och hans son sattes av säkerhetsagenter i en bil och kördes bort från Beijing den 18 november. På morgonen den 21 november, sedan president Bush lämnat Beijing, frigavs de, enligt uppgifter från China Aid Association. De inkvarterades på ett regeringsägt gästhus i Sheqiområdet i Henan. De fråntogs sina mobiltelefoner och hölls under uppsikt, men behandlades i övrigt väl. Tidigare i november blev pastor Cai Zhuohua dömd till tre års fängelse. Hans advokat Zhang Xingshui blev före Bushs besök tillsagd att lämna Beijing och bege sig till Tianjin. Den officiella kyrkan har fått tillstånd att trycka ett visst antal biblar, men det räcker inte på långt när för att täcka behovet av biblar även i husförsamlingarna. Därför hade pastor Cai Zhuohua i hemlighet låtit trycka upp biblar. När polisen stormade hans lager hittade de 237 000 exemplar av biblar och annan kristen litteratur. Han anklagades för olaglig affärsverksamhet och dömdes till tre års fängelse. Hans fru Xiao Yunfei fick två års fängelse och hennes bror 18 månaders fängelse för medhjälp. Pastorsparets femårige son tas nu om hand av sin farmor. Under rättegången försvarades de av en juristfirma som hävdade att pastor Cai inte kunde dömas för olaglig affärsverksamhet eftersom biblarna som tryckts inte skulle säljas utan delas ut gratis. Under rättegången kunde inget vittne säga att pastor Cai hade sålt några biblar. Den 4 november fick juristfirman ett års yrkesförbud av myndigheterna, och en av dess advokater uppmanades alltså att lämna Beijing innan president Bush kom dit. 18