Monstret Av Ida
Kapitel 1: Ljudet - Hörde du ljudet? frågade Julia. - Ja, vad var det? Julia och Mickaela satt vid olika bord och dom hade vänt sig om. Deras stränga lärare Mats blängde surt på dom, så de vände sig fort om. Julia och Mickaela var två tjejer som var 10 år gamla och dom gillade att spela fotboll. - Det lät som om någon tappade något nere i källaren. Men under dom fanns bara det gamla skyddsrummet. Där har ingen varit på 80 år. Just nu var Julia och Mickaela och åt mat. Dom hade bestämda platser deras lärare Mats gillade inte att man pratade mellan borden.
Kapitel 2: Rädslan Nu var det rast Mickaela och Julia lekte gris med några andra tjejer i klassen. Mickaela åkte ut först. Hon kunde inte sluta tänka på det där ljudet. Nu ringde det in. Halva klassen skulle vara kvar ute för dom skulle inte ha slöjd. Mickaela gick ensam in från rasten. Mickaela tyckte det var så läskigt att hon rös. Det där med ljudet. Hon inbillade sig läskiga saker hela tiden. Hon såg jätterädd ut, så en lärare i 5an hade kommit fram till henne. Hon frågade vad det var. Mickaela berättade det där om ljudet. Sofia som hon hette sa åt henne att följa med. Dom gick till Sofias kontor och hon bjöd på ballerinakex. Nu kändes det mycket bättre. Sofia sa hej då och Mickaela gick till sin lektion.
Kapitel:3 Affischen I korridoren på väg till slöjdsalen såg Mickaela en affisch. FRID SPRIDS I LANDET
Mickaela kände sig lugn och lutade sig mot väggen där affischen hängde. Den ramlade ner. När hon skulle hänga upp den så såg hon något på baksidan. Var försiktig ett monster springer lös i stan och gömmer sig i folks källare Blodet frös till is i hennes ådror och Mickaela sprang hela vägen till slöjdsalen.
Kapitel 4: Upptäckten När slöjden var slut så gick dom i hennes klass upp. Slöjdsalen låg i källaren. Då kom Mickaela på att hon hade glömt sin kofta nere i källaren. Men när hon skulle gå upp igen så hörde Mickaela det där ljudet. Hon vände sig och stelnade till av rädsla. Affischen dök upp i hennes huvud. För när hon vände sig om så stod hon och stirrade på skyddsrummet. Hon kunde inget annat än att öppna dörren och hon smög försiktigt in i rummet. Där stod ett livs levande monster!!! Den hade konstiga öron, huggtänder, den var röd, hade långa ögonfransar och en svart hatt på huvudet. När det kom närmare så såg Mickaela att det var en bläckfisk. Mickaela sprang och smällde igen dörren efter sig och sedan fortsatte hon att springa ända till klassrummet.
Kapitel 5: Boken Nu var lektionen slut, men Mickaela kunde inte sluta tänka på monstret. Hon gick till biblioteket för att hitta en bok om bläckfiskar. Monstret hade ju sett ut som en bläckfisk. När hon kom till biblioteket stod fröken Mats där och läste i en bok. Men när han märkte att Mickaela kom så skyndade han sig ut ur biblioteket. Hon såg att Mats hade en liten flaska med någon grön och bubblande vätska i. hon smög mig fram till boken Mats hade läst i. Mickaela stelnade till av rädsla. Det var en bok om bläckfiskar och sidan där det stod om svagheter var uppslagen. När Mats hade fått så bråttom hade han spillt ut sån där grön vätska på hela sidan. Hon bläddrade blad på boken och läste att bläckfiskar har 8 eller 10 armar, stort huvud, bor i vattnet, äter fisk, ser bra och använder tentaklerna för att fånga fisk. Blablabla, inget som Mickaela behöver veta men så kom hon på något: Mats hade stått där vid väggen där affischen var innan hon råkade riva ner den. Han hade också gått förbi i källaren när hon skulle hämta sin kofta och det såg ut som om något klibbit hade varit på flaskan. Kanske hade Mats lurat i bläckfisken den gröna vätskan?
kapitel 6: Blandningen Mickaela var på väg till matsalen nu för att äta mellis. Eller egentligen hade hon en plan - hon skulle äta jättelångsamt för att vara sist. Sen skulle hon smyga in i köket för att blanda ihop en vätska hon skulle använda...
Hon skulle hälla det på en fisk som hon skulle ställa i källaren. Låtsasblod hade hon varit och hämtat i ett skåp. Resten fanns i köket. Mickaela smög sig in i köket, för att göra blandningen och hälla på en fisk. Nu var hon klar. Det skulle vara så äckligt så att den skrämdes så mycket så den förvandlades tillbaka.
Kapitel 7:förvandlingen Det är nu det gäller. Mickaela smög sig ner i källaren med fisken i handen. Då hörde hon hur någon gick bakom henne. Hon tittade upp då såg Mickaela Mats springa efter henne. Han hade tjuvtittat när hon blandade Blandningen. Då började hon springa, hon sprang så fort att hon tappade fisken! - Hjälp! skrek hon. Mats var helt röd i ansiktet av ilska. - Det var min första lyckade formel, skrek Mats, jag har försökt i flera år. Mickaela tog tag i fisken och fortsatte springa. Nu var hon framme. Mickaela tänkte fort. Hon började skruva på handtaget. Nu var hon inne i skyddsrummet. Hon skrek till monstret/ bläckfisken: - Ät fisken! Hon kastade fisken mot monstret. Den började äta och det funkade! Den förvandlades till en bläckfisk. Mats sjönk ihop på golvet. Mickaela tog bläckfisken på axlarna sprang ut ur skyddsrummet och låste dörren. Nu var monstret fritt. Mickaela gick till en å med bläckfisken och sa hej då sedan gick hon tillbaka till skolan.
Kapitel 8:sanningen Nu var Mickaela tillbaka i skolan. Då såg hon Mats. - Varför gjorde du det? frågade Mickaela. - Kom, fräste Mats. Han drog Mickaela med sig ner i källaren, och in i skyddsrummet. - Jag ville inte göra det, mina föräldrar tvingade mig! sa Mats. Mickaela såg hur Mats blev tårögd. - Det gör inget sa Mickaela, var det du som skrev båda sidorna på affischen? - Ja det var jag, kan vi glömma det här? sa Mats. - Ja det kan vi om du lovar att inte säga något. - Ok Nu gick dom tillbaka till det dom skulle göra. Mickaela tyckte det var skönt att allt var över.