Evangelium enligt Johannes 2016 Frank Lorentzon lorentzon.info 1 Om Johannesevangeliet Skiljer sig mycket från övriga, samsynta, evangelier. Skrevs troligen strax efter 90, då de kristna uteslutits ur Synagogans gemenskap. Har romerska tidsangivelser. Höll på att inte komma med i Bibeln. Berättar inte mycket om Jesu liv; övriga evangelier har ju redan återgivit hela sammanhanget. Men medan de andra skriver om VAD som skedde, så kompletterar denna bok med att mer ingående förklara VARFÖR det skedde. Fokus är att fördjupa för de som redan tror mer mer än att väcka tro. 2
Skillnader mellan Johannes och synoptikerna Lägger tempelrensningen i början av Jesu verksamhet (2:13ff). Skildrar många högtider och vandringar, vilket visar att Jesus verkade under flera år (medan allt som synoptikerna tar upp skulle kunna rymmas under ett enda år). Saknar nattvarden (men talar om Livets vatten och Livets bröd; se kap 4 samt 6:22ff). Jesus, Guds lamm, dör samtidigt som lammen offras i templet, dvs på torsdagen, inte på fredagen som hos synoptikerna. 3 Författaren Traditionen säger att det skrevs av lärjungen Johannes, Den lärjunge Jesus älskade (är det självgott eller förundrat Tänk, till och med jag är älskad av Jesus! ). Bror till Jakob, son till Sebedaios. Med i den inre kretsen. Den ende av lärjungarna som enligt traditionen mycket gammal dog en naturlig död. Verksam i Efesos, förvisad till Patmos (där Uppenbarelseboken skrevs). Enligt en del forskare har en av Johannes lärjungar skrivit ner vad Johannes berättat, och någon annan sedan redigerat texten (och även lagt till en del, t.ex. kapitel 21). 4
Centrum Berättar om Jesu tecken (underverk), samtal och tal för att de som tror att han är Guds son skall få evigt liv: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (3:16f) 5 Särdrag Hög kristologi; betonar enheten med Fadern, inte minst genom det återkommande Jag är. Uttrycker stark dualism: mellan Gud och värld, mellan mörker och ljus, mellan liv och död. Pendling mellan det mystika och det vardagsnära. Talar mycket om Hjälparen, dvs den helige Ande. Kärlekens evangelium och antisemitismens. Betonar relationer: inom Gud, mellan Gud och människa och mellan människa och människa. 6
Bara hos Johannes (ett urval): Logos och preexistensen (kap 1). Bröllopet i Kana (2:1 12). Jesus och Nikodemos (3:1 21). Jesus och den samariska kvinnan (4:1 42). Den första stenen (8:1 11). Lasaros uppväcks från de döda (11:1 44). Det nya budet älska varandra (13:31 35). Jesu avskedstal (kap 14 17). Tomas tvivlarens möte med Jesus (20:19 29). 7 Ordet som blev människa I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1:1-3, 14, 18) 8
Logos Ordet, logos, på grekiska, är den grekiska filosofins kanske viktigaste ord, med många betydelser genom åren: men ganska genomgående står det för principen som ger ordning såväl i den fysiska världen som i kunskapens värld. (Hade Johannes velat säga ord i grammatisk mening hade han sagt lexis ). Jämför med skapelsens ord i 1 Mos 1. Där skapas ordning, Kosmos, i kontrast till Djupet (som står för kaos). Skapelsen i 1 Mos 1 skedde genom Guds ord, och i Joh 1 är Ordet alltså Jesus; genom honom blev allt till som är till. Han är principen filosofin sökt verkar Johannes vilja säga! 9 Sjutal Precis som i Uppenbarelseboken återkommer sjutalet (summan av himlens tal 3 och jordens tal 4) gång på gång: Sju vandringar till Judeen. Sju tecken (underverk). Sju Jag är. Sju tal. Sju likheter med Fadern. Sju som vittnar om sonens fullkomlighet. 10
Jesu sju Jag är livets bröd (6:35) världens ljus (8:12) grinden in till fåren (10:7) den gode herden (10:11) uppståndelsen och livet (11:25) vägen, sanningen och livet (14:6) den sanna vinstocken (15:5) Använder dock uttrycket ego eimi om sig själv även vid andra tillfällen: se 6:18-20, 8:23-24, 8:56.59, 18:3-6 11 Om ord och skapelse Genom Guds ord blev allt till som är till. Men kan även människors ord skapa? I t.ex. vigseln sägs ord som skapar; genom att prästen uttalar att brudparet är gifta så är de det (sådana yttranden kallas performativa). Men även genom andra människoord kan saker skapas: missämja, vänskap, tröst osv. Bör vi därför vara mer aktsamma med vad vi säger än vi vanligen är? 12