ARTS & CRAFTS MOVEMENT, LONDON OCH WEST MIDLANDS RESERAPPORT FRÅN SOMMAREN 2015 AV MÅNS BJÖRNSKÄR Perspektivisk skiss av Standen House and Gardens sedd från tomten Arts and Crafts Movement räknas till en av de mest inflytelserika och djupgående designrörelserna i modern tid. Dess stilistiska ideal och visionära praktiker har återanvänts och tolkats av många arkitekter och formgivare under hela 1900-talet. Rörelsen föddes ur moraliska och estetiska invändingar mot industrialismens verkningar under andra hälften av 1800-talet. Man etablerade nya principer för liv och arbete, som ämnade att reformera samhällets alla nivåer och skikt. Hemmet skulle bli den arena kring vilken dessa förändringar skulle äga rum och ta spjärn. Min förhoppning med studieresan har varit att försöka förstå och översätta rörelsens sociala och estetiska patos och dess kvalitetssinne. Jag har velat fördjupa mina kunskaper om denna epok, försöka förstå dess upprinnelse och mot vad rörelsen reagerade. Förutom rörelsen estetiska innehåll har jag varit särskilt intresserad av att studera hur ideér om arkitektur och designprinciper fungerar som en helhet tillsammans med såväl sociala frågor som med produktionstekniker. Jag är därför mycket tacksam till att Ernst Hawermans stipendiefond har möjliggjort för mig att studera Arts and Crafts Movement på nära håll genom denna studieresa till London och West Midlands. Resan startar i storstaden kring Londons intellektuella och radikala miljöer som kom att bli rörelsen rottrådar. Inledningsvis och som en prolog till resans fokus besöker jag två museum som ger värdefulla inblickar i ämnet. Storbritanninens ledande museum för konsthantverk och konstindistri, härbergerar betydelsefulla objekt ur hela rörelsens historia. I såväl den permanenta utställningen som i de digitala arkiven återfinns möbler, textil och andra inredningsföremål signerade rörlesens mest inflyteserika konsthantverkare och arkitekter. Besöket på Victoria & Albert Museum ger också inblickar i och en
förståelse för vad rörelsen reagerade mot och vilka traditioner den själv sprang ur. I nordöstra London ligger William Morris Gallery där rörelsens frontalfigur William Morris (1834-1896) levde under sin uppväxt. Museet presenterar Morris liv och verk i sin helhet och har en mycket ingående och pedagogisk avdelning som beskriver de hantverkstekniker som företaget Morris, Marshall, Faulkner & Co. revitaliserade i sina verkstäder. Arts and Crafts Movement blomstrade i storstäder som London, Birmingham, Manschester och Glasgow. Dessa större städer hade den intellektuella och ekonomiska bas som krävdes för att rörelsen skulle ta form. Rörelsens estetiska ideal har satt sin prägel på såväl privata villor, flerbostadshus och institutioner som fabriksbyggnader och kommersiella lokaler runtom i London. Några av dessa som jag besöker under min resa är Mary Ward Settlement (1895-98, Tavistock Place, Smith and Brewer Architects), bostadshus i Knightsbridge (1891-92 Hans Rd, C F A Voysey), Whitechapel Art Gallery (1897-99, Whitechapel Rd, C H Townsend), bostadshus vid Sloane Square (1904, Cheyney Walk, C R Ashbee), Studio House (South Parade, 1889-94, C F A Voysey), Sandersons wallpaper factory (1902-03, Barley Mow Passage, C F A Voysey). I Hammersmith i västra London besöker jag 7 Hammersmith Terrace som är en av få intakta privata miljöer med en inredning som följer rörelsens ideal. Emery Walker var en nära vän till William Morris, de delade politiska och estetiska idéer. Emery lät inreda hemmet i Hammersmith med en kombination av möbler och textilier från Morris & Co. samt traditionella föremål från Mellanöstern och Nordafrika. Det finns ingen kollektiv estetik som förenar dessa samtliga byggnader utan den gemensamma nämnaren är snarare en avsaknad av stilistik där själva tillblivelseprocesserna och hantverket bakom slutprodukten lyser igenom och färgar helhetsintrycket av byggnaden. Kanske djupast avtryck har dock rörelsen gjort i flertalet villasamhällen i Londons och andra större brittiska städers ytterkanter. The Garden City Movement startade som lika mycket ett socialt som arkitektoniskt experiment och kom att genomföras i sin helhet i bland annat Letchworth Garden City norr om London och i Bournville Garden City utanför Birmingham, vilka bägge jag besöker. Utanför London ligger också Hampstead Garden Suburb, som saknar den genomgående visionära vigören hos föregående exempel men som är betydligt intressantare ur arkitektonisk synvinkel. The Garden City Movement uppstod i en vilja att organisera och förbättra villkoren för den brittiska arbetarklassen under slutet av 1800-talet. Visionen om självförsörjande stadsenheter utanför storstäderna kom att realiseras av arkitekterna Richard Berry Parker (1867-1942) och Raymond Unwin (1963-1940). Även om den politiska innebörden av dessa områden har gått förlorad idag så finns det många arkitektoniska kvaliteter att lyfta fram. Jag upplever att dessa trädgårdsamhällen har en inbyggd resistens mot förtätning och en alltför aggressiv exploatering genom att låta avgränsande parker och grönstråk rama in bebyggelsen. Därtill finns det en genomgående vital växelverkan mellan å ena sidan en inordnande symmetri och å andra sidan en organisk följsamhet i stadsplanen. Dessa två system möts och särkiljs via mindre platsbildningar och parker och
Skiss över Hampstead Garden Suburb
Detalj från Standen, Webb använde frekvent lokala material i sin arkitektur
Den inbäddade entrén tll Red House
blir på så sätt aldrig kantrasterande mot varandra. Ett annat genomgående stråk i trädgårdssamhällena är iden om att särskilda teman återkommer i flera olika skalor - i stadsplan via villaplan ner i detalj. Innan jag lämnade London passade jag på att besöka två av de mest ikoniska byggnaderna från perioden, nämligen Red House (Red House Lane, Bexleyheath, 1859-60) och Standen (East Grinstead, 1891-94). Bägge byggnader ritades av Philip Webb. Red House är kanske i retrospekt mest betydelsefull för dess historiska signifikans snarare än dess arkitektoniska förtjänster. Man känner tydligt i huset det nära och laborativa samarbetet mellan arkitekten (Webb) och konstnären (Morris, Rosetti, Burne- Jones) och sammantaget andas huset utopiska och visionära drivkrafter som kan vara nog så inspirerande. Till de arkitektoniska kvaliteterna kan nämnas att Red House bygger på en slags additativ process som medför att byggnaden kan växa i olika riktningar utan att störa såväl plan som byggnadsvolym eller fasadgestalten. Byggnaden uppvisar också en slags oansträngd lusta att tolka och använda stiluttryck och konstruktionstekniker från spridda historiska epoker utan att moralisera eller formalisera metoderna. av Philip Webbs mest helgjutna och mogna projekt. Jag avslutar resan genom att åka till prerafaeliternas Birmingham där rörelsens ideologiska och estetiska innehåll föddes under 1800-talets mitt. Utanför Birmingham ligger som tidigare nämnt Bournville, ett slags mönstersamhälle byggt av kväkarfamiljen Cadbury till chokladfabrikens anställda. Bournville är ett skolexempel på Garden City-design med en ditflyttad bondgård från 1500-talet som stadsplanens centrumpunkt. Utanför Wolverhampton ligger Wightwick Manor från 1887. Även om huset kan tyckas vara lite väl estetiserande och yvigt så är dess interiöra miljöer med dess rika samlingar konsthantverk och prerafaelitisk konst ovärdeliga när det kommer till att uppleva en sammanhållen miljö från perioden. Standen är mer utav en herrskapsmiljö än ett konstnärshem. Innbäddad i rik grönska och dold från landsvägen bakom en låg sluttning uppenbarar sig byggnadens volymer, skorstenar, gavlar och takkupor som vore de en del av landskapet självt. Standen utgör en komplex helhet av konstruktionstekniker, lokala material, trädgården, några befintliga medeltida lador samt nybyggda volymer och anses vara ett
Barley Mow Passage av C F A Voysey
Fasadmotiv, Whightwick Manor
Interiört motv från Standen