barnhemmet i muang mai tisdag 15 juli - lördag 2 augusti Två och en halv vecka sen sist. Två och en halv vecka som har varit rätt så lugna och rätt så förkylda. Det är förkylningstider nu. Många av våra barn och anställda har varit rejält förkylda med hög feber vilket har gjort att tempot har sjunkit en del även hos alla oss andra. Så det har i ärlighetens namn inte hänt så mycket. Vi har tagit det lugnt helt enkelt. De barn som har varit friska har självklart varit i skolan precis som vanligt, men det känns som det nästan varje dag har varit någon ny stackare som har drabbats vilket är lätt hänt när man bor så många så nära inpå varandra. Två små själar som har kommit varandra riktigt nära på sista tiden är Gip och Nun. Gip har tagit sig an Nun som om han var hennes lillebror och verkar ha för avsikt att lära honom allt hon kan. De är nästan alltid tillsammans och som storasyster styr och ställer hon lite med sin lillebror, men bara på ett gulligt sätt. Hon hittar på lekar, sitter och läsare för honom och tröstar honom när han är ledsen de är helt fantastiska att se. Två små själar..
Lite har vi hunnit med. Henrik, Michael och Tina kom förbi och hälsade på och för att säga hej då på riktigt på sin väg tillbaks till Danmark till barnens stora glädje. De hann till och med tillbringa några dagar tillsammans med oss. Tisdagen den 22 juli var det dags för Hans att säga hej då och flyga till Sverige för att hälsa på nära och kära i en månad, så nu blir jag extra omhändertagen av alla barn och vuxna så att jag inte ska känna mig ensam. De är ju så vana att alltid se oss tillsammans så de är nog lite oroliga att jag inte ska klara mig själv. Deras omtanke är rörande. Det går dessutom inte en dag utan att de frågar mig om jag saknar Hans och för att då berätta att de minsann saknar honom också. Bara några dagar senare, lördagen den 26 juli, var det dags för nästa hej då då var det dags för Ulla att åka tillbaks till Sverige via England efter sin andra period som volontär hos oss. Förra gången tog hon tjänstledigt från sitt riktiga jobb och denna gång kom hon hit på sin semester ja vad ska man säga det finns verkligen människor med stora hjärtan av guld. På vägen hem skulle hon passa på att fira sin 50-årsdag i London med sin dotter. Så Ulla, eftersom du hann smita ifrån oss innan du fyllde år så får du ett GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN här. Kom snart tillbaks igen! Under veckan innan Ulla åkte var det täta besök på ett tempel här på Phuket som heter Wat Maa Nik. I ärlighetens namn förstod jag aldrig riktigt exakt vad som skedde vid just detta tempel vilket man får vänja sig vid här men det var någon form av munkkonferens för nyblivna munkar som även var öppen för allmänheten. Den gången jag åkte med tog vi med alla barnen för att lyssna på en känd läkare som är känd för att prata om livsfrågor och om Buddhismen och vad det innebär att vara en i hjärtat äkta Buddhist. Hans föredrag är lite som ett Stand-up uppträdande vilket gör det roligt att lyssna på honom. Så alla barnen och de thailändska vuxna hade en riktigt rolig kväll och vi faranger hade mysigt men insåg så klart att vi har lång väg kvar innan vi kan thailändska flytande. I veckan så var en av prinsessorna på besök på Phuket för att bland annat tala på Muang Thalang skolan där vissa av våra äldre barn går. Hon har startat ett projekt som riktar sig mot ungdomar och som heter To be number On. Projektet går ut på att få ungdomar att värna om sin familj, arbeta hårt i skolan, sporta mycket och framför allt hålla sig borta från droger. Jag tror all sådana här projekt är bra, bara de görs på rätt sätt för jag får en känsla av att det är väldigt tufft att vara tonåring i Thailand idag.
Samtidigt som det till stor del finns kvar en massa gamla värderingar och gammalt tänkande i föräldrageneration (på gott och ont) så överöses ungdomarna av västvärldens inte alltid så positiva värderingar och dessa två världar går inte alltid att få ihop. Som exempel så skulle aldrig någon av våra flickor på barnhemmet sätta på sig en bikini när vi åker till stranden utan de badar i shorts och t-shirt men alla ungdomstidningar visar deras idoler i väldigt lite kläder (precis som i västvärlden). Ungdomar i Thailand har inte sex (enligt föräldragenerationen) och ändå så finns det en så oändlig massa unga ensamma mammor. Kommer du från fattiga förhållanden så är det svårt att få hjälp med motivationen för att arbeta hårt skolan (om föräldrarna har råd att låta dig gå i skolan) - samtidigt som västvärlden lurar runt hörnet för att informera om att du bara blir lycklig om du äger en massa saker och för att äga en massa saker krävs en massa pengar. Det kan, som sagt, inte vara lätt jag hoppas så att de lyckas få ihop det på något sätt. Jag vet i sjutton om jag hade lyckats. Wow tillhör en av dem som förkylningen tog tag i sitt grepp så hon fick snällt stanna hemma i en vecka. Hon har verkligen blivit den starka stommen vi vill att hon ska vara här på barnhemmet. Vilket såklart märks ännu tydligare när hon inte är här så det är skönt att hon är tillbaks även om hon fortfarande låter som en kråka när hon pratar. Jag har faktiskt försökt skicka hem henne då hon ännu inte är helt kurant men hon tycker det är långtråkigt hemma.och ingen är gladare för det än jag om jag ska vara ärlig. Imorgon kommer Katharine och Charlotte - våra två nya volontärer från Danmark. Då är vi nästan full skala igen. Under några veckor har nu Frida, Jenny och Karin fått kämpa på bara de tre - men jag behöver kanske inte ens säga att de har klarat de med bravur. De är av gott virke våra volontärer. Snart är det dags för mig att ge mig av och då ska barnhemmet klara sig utan både mig och Hans i hela två veckor och det kommer att gå galant! Frågan är snarare hur vi ska klara oss utan barnhemmet? Fast det kommer våra familjer och vänner se till att lösa åt oss. Det ska bli fantastiskt härligt att få träffa och umgås med alla nära och kära som det nu var ett tag sen vi såg. Det ska dessutom bli lite mysigt att få längta efter alla trollen här. Varma hälsningar, Sussi (som längtar efter Hans men inte känner sig särskilt ensam)
Pyssel och mys i lekrummet. Storasyster Gip läser för lillebror Nun. Småkillarna bygger lego. Jenny och Maen lyssnar på den kloka läkaren i Wat Maa Nik.
Ae bland en massa klasskompisar på English camp. Mys på stranden. Karin och Jum på English camp. Owen, Frida och Opar bygger järnväg.