En gemensam valutas effekt på utrikeshandel

En gemensam valutas effekt på utrikeshandel Jenny Nordgren April 2003 En sammanfattning av den senaste forskningen

Förord I den ekonomiska argumentationen för euron har mycket hänt sedan mitten av 1990-talet när Calmforsutredningen lade fram sin rekommendation om att vänta och se. Särskilt inom forskningen kring utrikeshandelseffekter av valutaunioner är det mycket som har hänt. Numera är den allmänna meningen bland akademiska ekonomer att en gemensam valuta har positiva effekter på handeln. Något som i sin tur är bra för tillväxt och välstånd. Självklart tvistas det om hur stora effekterna är. Men att de positiva effekterna finns och är betydande blir mer och mer tydligt för varje ny studie som kommer. I den här rapporten sammanfattas de forskningsstudier som publicerats under de senaste åren. Rapporten har skrivits av Jenny Nordgren på uppdrag av Stockholm i april 2003 Jonas Frycklund EMU-ansvarig

1 Innehåll Inledning... 2 Startskott för debatten... 3 Box 1: Gravitationsmodellen... 4 Sammanfattning av debatten... 4 Andrew Rose et al... 7 GLICK & ROSE (2001)... 7 ROSE & VAN WINCOOP (2001)... 7 FRANKEL & ROSE (2002)... 8 ROSE & ENGEL (2001)... 8 ROSE (2001)... 8 Hönan eller ägget - Kausalitetsproblem... 10 TENREYRO (2001)... 10 ALESINA & BARRO &TENREYRO (2002)... 10 SMITH (2002)... 10 FLANDREAU & MAUREL (2001)... 11 LÓPEZ -CÓRDOVA & MEISSNER (2001)... 11 Problem med icke-observerbara faktorer... 12 NITSCH (2002)... 12 YEYATI (2001)... 12 SAIKI (2002)... 12 PAKKO & WALL (2001)... 13 KLEIN (2002)... 13 MÉLITZ (2001 )... 13 BOMBERGER (2002)... 13 Äpplen och päron - Problem med icke-linjäritet... 15 PERSSON (2001)... 15 HONOHAN (2001)... 15 Bristande relevans... 16 MICCO & STEIN & ORDOÑEZ... 16 THOM & WALSH (2002)... 16 Sammanfattning... 18 Litteraturlista... 19

2 Inledning Det är en vanlig uppfattning att en gemensam valuta främjar utrikeshandeln genom minskade transaktionskostnader och växelkursrisker. Det har dock varit svårt att finna konkreta empiriska bevis på positiva effekter av en fast växelkurs eller valutaunion på den reala ekonomin. En betydande mängd empiriska undersökningar har snarare visat att utrikeshandeln påverkas relativt litet eller inte alls av valutakursfluktuationer. Dessa resultat har lett bland annat EMU-utredningen 1 att dra slutsatsen att en gemensam valuta har begränsade ekonomiska effekter och att EMU sålunda motiveras av politiska snarare än av ekonomiska hänsyn. Professor Andrew Rose var en av de forskare som bidrog med underlagsanalys till EMU-utredningens slutsats att utrikeshandeln sannolikt påverkas litet eller inte alls av valutakursfluktuationer. I en bilaga till EMU-utredningen kommer Andrew Rose tillsammans med Jeffrey Frankel fram till att avskaffandet av valutaosäkerhet i sig inte kan väntas öka handeln markant. 2 I sina nya forskningsrön använder Andrew Rose en annan metod och kommer fram till nya slutsatser. I en artikel från år 2000 Rose (2000) studerar han redan existerande valutaunioner för att uppskatta effekterna av en gemensam valuta på handel. Han finner för det första att en gemensam valuta har en positiv effekt på internationell handel, och för det andra att den är mycket stor. Hans resultat visar att länder med samma valuta handlar över tre gånger så mycket med varandra som länder med olika valuta. Skälet till att resultaten skiljer sig så kraftigt åt är att man i den tidigare forskningen inte direkt mätte effekten av en gemensam valuta, utan istället studerade effekten av minskad valutakursosäkerhet. Det man gjorde var att jämföra perioder när valutorna fluktuerat mycket med perioder när fluktuationerna varit lägre. Tidigare mätte forskarna helt enkelt inte effekterna av att ingå i valutaunion eftersom en gemensam valuta är något mer än att bara minska valutakursfluktuationerna. Andrew Rose oväntade resultat har stimulerat till en akademisk debatt. Hittills har knappt 30 artiklar lagts fram i ämnet efter Andrew Rose ursprungliga artikel från år 2000. Gemensamt för det stora antalet artiklar är att de försöker testa hållbarheten i Andrew Rose oväntat stora positiva resultat genom att tillämpa alternativa metoder och data. Mot denna bakgrund syftar den här rapporten till att kartlägga och analysera den akademiska debatten om sambandet mellan en gemensam valuta och internationell handel. Först följer en kortfattad genomgång av metoden i och resultaten från Andrew Rose ursprungliga artikel. Därefter görs en sammanfattning av den akademiska debatten utifrån val av metod och de ekonometriska problem som förknippas med Andrew Rose metod. Slutligen, följer en kortfattad genomgång av varje artikel med utgångspunkt från fyra övergripande ekonometriska problemställningar. 1 EMU-utredningen, SOU 1996:158. 2 Bilaga 3 till EMU-utredningen.

3 Startskott för debatten Professor Andrew Rose har i sin forskning specialiserat sig på valutaunioner, internationella finansiella kriser samt handelsteori. Han publicerade en artikel år 2000 vilken indikerar att på basis av erfarenheterna från tidigare valutaunioner så mer än tredubblas handeln vid införandet av gemensam valuta. Hans resultat förvånande inte bara honom själv utan har lett till att ett flertal forskare studerat frågan vidare med varierande resultat. I sin studie från år 2000 tillämpar han en tvärsnittsmetod, det vill säga han tittar på handelsflöden mellan länder, för att analysera effekterna av valutaunioner och valutafluktuation. Han använder sig av data över den bilaterala handeln mellan 186 länder i femårsintervaller mellan åren 1970-1990. Av dessa observationer utgör endast en liten del länderpar som ingår i en valutaunion (ca 1 procent). 3 Dessutom tenderar de länder som ingick i en valutaunion under denna tidsperiod att vara små eller fattiga eller både och. För att isolera effekterna av en gemensam valuta på handelsmönstren tillämpar Rose en gravitationsmodell (se box 1). Rose utvidgar standardgravitationsmodellen med en variabel som indikerar medlemskap i valutaunion och finner att handeln är mer än tre gånger så hög mellan länder som ingår i en valutaunion jämfört med andra länderpar allt annat lika. Rose empiriska studie visar på betydligt större effekt av en gemensam valuta på den bilaterala handeln än tidigare forskning. Det beror delvis på att till exempel EUkommissionen likställde valutaunioner med eliminerade valutakurssvängningar. Rose resultat indikerar att det finns fler förklaringar till att en gemensam valuta får så stora positiva effekter på handel än att den stabiliserar valutan. En möjlig förklaring är att ett deltagande i valutaunion innebär ett statligt åtagande om långsiktig integration vilket kan antas främja handel mellan medlemmarna. 4 Den förvånansvärt stora positiva effekten av en gemensam valuta på de internationella handelsflödena ska dock enligt Rose inte övertolkas. Dessutom pekar Rose på svårigheten att dra slutsatser från sina resultat till dagens EMU-debatt då de länder som deltog i valutaunion vid undersökta tidsperioden till största delen var små och fattiga. Rose resultat har dock stimulerat till fortsatt forskning. Dels har Andrew Rose själv tillsammans med andra fortsatt arbetet och publicerat ytterligare ett antal artiklar, dels har ett stort antal andra forskare belyst frågeställningen om en gemensam valutas effekt på handel utifrån alternativa metoder och med varierande resultat. 3 De 186 länderna består inte bara av länder utan även kolonialstater, territorium, departement bortom haven i enlighet med FN:s internationella handelsstatistik. 4 Se Rose (2001b) för att läsa mer om argumentationen för att deltagande i en valutaunion är större än eliminerandet av valutakursrisken.

4 Box 1: Gravitationsmodellen Newtons klassiska teori om gravitationen visar att varje kropp utövar en dragning, gravitation, som är proportionell mot kroppens massa och som minskar med kvadraten på avståndet. Denna teori har tillämpats inom ett antal olika sammanhang, i synnerhet för att förklara interaktionen mellan spatiala dimensioner, såsom handel och migration. Gravitationsmodeller representerar handel mellan två ekonomier som funktionen av deras respektive ekonomiska massa (BNP, BNP per capita), avståndet mellan de två ekonomierna och flertal andra faktorer. Modellen är en av de mest framgångsrika empiriska modellerna inom nationalekonomin och har kommit att bli en standardmodell. Standardmodellen omfattar (den naturliga logaritmen) av inkomst och avståndsvariabler för att förklara storleken på den internationella handeln mellan länder. Modellen kan utökas med ytterligare variabler som kan tänkas inverka på handelsflödena. Traditionella faktorer som antas påverka de bilaterala handelsrelationerna utöver standardmodellen är gemensam landgräns, gemensamt språk, regionalt handelsavtal, före detta kolonier och deras kolonisatörer, länder utan tillgång till kust, ett lands geografiska storlek samt om ett land är en ö-nation. Dessa faktorer läggs in i modellen som dummyvariabler för att estimera deras förklaringsgrad på handel mellan länder. Därutöver kan det internationella monetära systemet ha betydelse för handelsflödena. Det är detta samband Rose m fl. undersöker i sina studier med hjälp utav gravitationsmodellen. I dessa modeller läggs följaktligen till en dummyvariabel som indikerar deltagande i valutasamarbete utöver de ovannämnda variablerna. Med hjälp av linjär regressionsanalys skattas därefter effekterna av deltagande i valutasamarbete på handel mellan två länder medan de övriga variablerna hålls konstanta. Metoden ger därmed svar på frågan om länder med en gemensam valuta tenderar att handla mer med varandra även om man håller andra faktorer konstanta. 5 Sammanfattning av debatten Andrew Rose resultat har stimulerat till en livlig debatt i forskningskretsar om vilken effekt införandet av en gemensam valuta kan förväntas ha på de internationella handelsflödena. De forskare som har gett sig in i debatten har tillämpat alternativa metoder och statistik för att i akademisk anda kontrollera hållbarheten i Andrew Rose förvånansvärt stora och positiva resultat i jämförelse med tidigare forskning. Tabell 1 ger en översikt av de typer av dataset och den metodik som använts. 5 För en beskrivning av metodiken och dataunderlaget se Rose (2001b).

5 Tabell 1: Översikt av olika typer av data och metoder som tillämpats för att analysera effekterna av en gemensam valuta på handel. Data Metod Linjär regressionsanalys Matchingsansats Andra metoder Tvärsnittsdata Rose (2000) Rose (2001) Rose&Engel (2001) Frankel& Rose (2002) Mélitz (2001) Flandreau&Maurel (2001) Yeyati (2001) Nitsch (2002) Saiki (2002) Tiddsserieanalys Klein (2002) Rose (2001) Persson (2001) Smith (2002) Paneldata Glick&Rose (2001) Rose&van Wincoop (2001) Rose (2001) López-Cordova&Meissner (2001) Pakko&Wall (2001) Bomberger (2002) Micco&Stein&Ordoñez (2002) Micco&Stein&Ordoñez (2003) Tenreyro (2001) Alessina&Barro&Tenreyro (2002) Fallstudier Honohan (2001) Thom&Walsh (2002) Rose ursprungliga artikel har kritiserats för att överdriva de handelspåverkande faktorerna av en gemensam valuta. Kritikerna menar bland annat att det finns andra faktorer än den gemensamma valutan som påverkar den bilaterala handeln mellan länder inom en valutaunion och att Rose (2000) inte fångar upp dessa effekter i sin metod vilket därmed snedvrider resultaten. För att komma till rätta med de problem som förknippas med Rose metod har de efterföljande artiklarna sökt att förfina de ekonometriska metoderna och i vissa fall använda en annan typ av data. De ekonometriska problemen kan sammanfattas under fyra huvudpunkter: 1. Kausalitetsproblem. Det underliggande antagandet i Rose (2000) empiriska studie är att det är valutaunionen i sig som gynnar handel, medan det istället kan vara så att det är existensen av eller möjligheten till betydande handel som stimulerar bildandet av en valutaunion. 2. Problem med icke-observerbara faktorer. En valutaunion kan återspegla omätbara särdrag som påverkar volymen av den bilaterala handeln men vilkas effekt tillförs valutaunionen. Dessa icke-observerbara variabler leder till att valutaunionens effekt överskattas. 3. Problem med icke-linjäritet. Systematiska skillnader mellan länder som ingår i en valutaunion och de som står utanför gör att Rose resultat inte är allmänt tillämpbara. De länderpar som ingått i analysen vid den undersökta tidsperioden tenderar att vara

6 små och fattiga, ligga geografiskt nära varandra samt att ha täta kulturella och historiska band. 4. Bristande relevans. Rose val av tvärsnittsanalysen besvarar frågan Är handel mellan medlemmar i en valutaunion större än handel mellan länder med nationell valuta?. Detta perspektiv ignorerar relevanta policyfrågor som kan besvaras med tidsserieanalys. Till exempel så besvaras inte frågan om vad som händer med handelsflödena om en valutaunion bildas eller upplöses. Dessutom kan hävdas att Rose empiriska resultat främst är relevanta för små eller fattiga länder och är därmed mindre intressanta för dagens EMU-debatt. Andrew Rose har gått vidare med sin forskning i samarbete med andra forskare, dels för att bemöta kritiken, dels för att belysa nya aspekter. Trots val av nya metoder, större dataunderlag och ytterligare kontroller för andra faktorer som kan påverka handelsflödena, finner Rose och hans medförfattare fortsatt att medlemskap i en valutaunion har en stor och statistiskt signifikant påverkan på de bilaterala handelsflödena. Andrew Rose har dessutom gjort en kvantitativ analys av de 24 studier som hittills hade bidragit till debatten. Han finner vid denna kollektiva analys av artiklarnas skattningar av valutaunionseffekten på handel att effekten är både ekonomiskt stor och statistiskt signifikant. 6 Nedan följer en sammanfattning av de knappt 30 artiklar som har bidragit till debatten efter Andrew Rose artikel från år 2000. Först följer en genomgång av de artiklar som Rose har författat tillsammans med andra forskare, därefter övriga artiklar som har bidragit till debatten. För att systematisera genomgången är artiklarna indelade efter de fyra ekonometriska problemställningar som beskrivits ovan. 7 6 Se Rose (2002). Rose använder en kvantitativ teknik för att utvärdera och kombinera de empiriska resultaten från de olika studierna. Han finner i denna kollektiva analys att den ekonomiska effekten av en gemensam valuta är stor. Deltagande i valutaunion beräknas mer än fördubbla handeln. Resultaten förändras inte vid uteslutande av Rose sex egna artiklar som har större positiva estimat än de flesta andra studier. 7 Systematiseringen av artiklarna gör inte anspråk på att vara vattentät. En del av artiklarna har sin utgångspunkt i flera av de ekonometriska problemställningarna.

7 Andrew Rose et al GLICK & ROSE (2001) Denna studie omfattar ett betydligt större dataset beträffande antal länder (217) och tidsperiod (1948-1997). Likt Rose (2000) används en gravitationsmodellen men med skillnaden att paneldata används för att studera vilken effekt ett lands beslut att ingå (eller lämna) en valutaunion får på handeln (tidsserieanalys). För att justera för ickeobserverbara effekter rensar de även bort länderspecifika ( konstanta ) effekter från observationerna. Deras resultat visar att den bilaterala handeln fördubblas för länder som övergick till en gemensam valuta och på motsvarande sätt en betydande nedgång i handeln för de länder som valt att lämna en valutaunion. Metoden ger något mindre positivt resultat än Rose ursprungliga tvärsnittsanalys men effekten är dock fortsatt stor och statistiskt signifikant. Författarna framhåller dock svårigheten med att tillämpa resultaten på den europeiska valutaunionen (EMU) då observationerna bara sträcker sig framtill 1997 och att de länder som då ingick i valutaunioner var små och fattiga i jämförelse med EMUländerna. ROSE & VAN WINCOOP (2001) I denna artikel använder sig författarna av Andersson och van Wincoops teoretiska gravitationsekvation för bilateral handel. De estimerar den potentiella effekten av EMU på handel med hjälp av statistik för valutaunioner före EMU bildades. Modellen har flera relativa fördelar för tolkning och beräkning av en valutaunions inverkan på handel. För det första kan modellen tillämpas på alla länder oavsett om de har varit med i en valutaunion eller inte. 8 För det andra tar den hänsyn till hur stora handelströmmarna var före deltagande i valutaunion. För det tredje ger den ett explicit mått på välfärd. I modellen beror handel mellan två länder på deras bilaterala handelshinder i relation till genomsnittet av handelshindren med samtliga handelspartners (det vill säga deras multilaterala handelsbarriärer eller multilaterala handelsmotstånd ). Teorin säger att ju större handel som ägde rum mellan länder före deltagande i valutaunion desto mindre blir den procentuella ökningen av handeln till följd av en gemensam valuta. Det innebär att storleken på de handelsskapande effekterna av en gemensam valuta beror på hur stor handeln var mellan länderna före deltagande i en valutaunion. Däremot blir välfärdseffekten större mellan länder som redan handlar mycket med varandra. För EMU-området beräknas den bilaterala handeln öka med knappt 60 procent enligt denna modell vilket kan jämföras med en ökning med 300 procent om inte hänsyn tas till hur stora handelsflödena var före deltagande i EMU. Välfärdsökningen beräknas bli 11 procent. Studien visar därmed stora positiva effekter av en gemensam valuta även om hänsyn tas till hur stora handelsströmmarna var innan. 8 Teorin tillåter att man kan beräkna en valutaunions effekt på handeln oavsett om de är med i en union eller inte. Det enda antagandet som görs är att minskningen av bilaterala handelshinder för unionsmedlemmar är densamma som för befintliga valutaunioner

8 FRANKEL & ROSE (2002) På basis av data för mer än 200 länder och kolonialstater och med hjälp av gravitationsmodellen estimeras effekten av en gemensam handel på bilateral handel och inkomst för perioden 1960 till 1996. I likhet med Rose (2000) används en tvärsnittanalys. I en tvåstegsanalys finner de i första steget att deltagande i valutaunion tredubblar handeln med de övriga medlemmarna i valutaunionen. Dessutom finner de inte några spår av handelsomfördelning från icke-medlemmar. Detta indikerar sålunda att en valutaunion ökar ett lands totala handel. I det andra steget visar deras skattningar att för varje enprocentig uppgång i ett lands totala handel (i förhållande till BNP) ökar inkomsten per capita med åtminstone en tredjedels procent. Resultaten visar därför på en mycket positiv effekt av en gemensam valuta, framförallt på handeln men även på inkomsten. Samtidigt pekar de på ett antal brister med deras analysmetod. Den första gäller tidsaspekten: tvärsnittsmetoden kan inte besvara hur lång tid det tar att nå de stora positiva effekterna på handel av en valutaunion. Den andra att metoden inte fångar upp alla faktorer som påverkar internationell handel och valutaunionseffekten riskerar därmed att överskattas. Den tredje hur pass generellt tillämpbara resultaten är då dataunderlaget till största delen består av små och/eller fattiga länder. ROSE & ENGEL (2001) Författarna gör en empirisk jämförelse mellan valutaunioner och länder med nationell valuta för att uppskatta de handelsskapande effekterna av att ingå i en valutaunion. På samma sätt som Rose (2000) används en gravitationsmodell. Deras estimat visar att den bilaterala handeln för länder inom en valutaunion är mer än tre gånger så intensiv som för länder som inte ingår i valutasamarbete. De finner även att konjunkturcyklerna samvarierar mer i länder inom en valutaunion än länder med nationell valuta. De estimerade effekterna på handel av en gemensam valuta kan tyckas högt enligt författarna men man menar att vid jämförelse med storleken på handeln inom ett land är resultaten relativt blygsamma. 9 De pekar dock på att resultaten delvis kan vara skenbara, d v s att kausaliteten kan uppkomma från integration till valutaunion istället för tvärtom. Dessutom framhåller de att de valutaunioner som existerat före euroområdet till största delen bestått av små och/eller fattiga länder och att resultaten därför inte är tillämpbara på EMU-länder. Däremot kan resultaten vara av relevans för de små länder som idag överväger valutasamarbete. ROSE (2001) Andrew Rose går ett steg vidare i denna artikel både med avseende på statistik och metod i jämförelse med sin ursprungliga artikel från år 2000. Han använder sig av ett större dataurval som täcker 230 IMF-länder mellan åren 1948-1997. Fortfarande utgör dock bara ca 1 procent av exemplen valutaunionsländer. Det stora dataunderlaget möjliggör för analys av frågan vilken effekt inträde i (eller utträde ur) en valutaunion får på handeln. 10 Andrew Rose finner att det utökade statistikunderlaget bekräftar de ursprungliga resultaten oavsett om han tillämpar sin ursprungliga tvärsnittsmetod eller andra metoder som har tillämpats av bl a Torsten Persson (2001) samt Pakko och Wall (2001). 11 Han drar slutsatsen att effekten av en valutaunion på handel är ekonomiskt 9 Mc Callum och Helliwell (1998) estimerar att handel inom ett land är 12 till 20 gånger större än Rose resultat. 10 I Andrew Rose ursprungliga studie som baserades på FN-data mellan åren 1979-1990 fanns det bara 8 exempel ineller utträde i valutaunion. I IMF-statistiken däremot finns det 146 exempel på förändringar i växelkursregim. 11 Se beskrivning av Torsten Perssons modell s. 10 samt Pakko och Wall på s. 10.

9 mycket stor och att den är mycket större än vad han själv trodde när han påbörjade forskningen.

10 Hönan eller ägget - Kausalitetsproblem TENREYRO (2001) Denna artikel fokuserar på de ekonometriska aspekterna på Rose resultat och hävdar att han riskerar att överskatta de positiva effekterna av en gemensam valuta på de bilaterala handelsflödena. För det första poängteras att valet av valutaunion inte sker slumpartat, det vill säga kausalitet ifrågasätts För det andra kan problem med icke-observerbara faktorer påverka resultaten. För det tredje omfattar tidigare skattningar enbart länderpar som har positiva handelsflöden. 12 Dessa tre faktorer riskerar alla att överskatta de positiva handelsskapande effekterna. Tenreyros skattningar visar att de positiva effekterna är betydligt mindre och dessutom inte statistiskt säkerställda då resultaten korrigeras för de ekonometriska faktorerna. När samtliga observationer, inklusive länderpar som inte har någon bilateral handel, inkluderas i beräkningarna visar det sig att de positiva handelsskapande effekterna reduceras till 100 procent från Rose tidigare resultat på 200 procent. Korrigeras resultaten dessutom för att valet att ingå i valutaunion inte sker slumpartat blir den positiva effekten på handel mindre än 60 procent. Sammantaget indikerar Tenreyros resultat därför att effekten på handel av en gemensam valuta inte är lika stora som Rose (2000) skattningar men att de fortfarande är positiva. ALESINA & BARRO &TENREYRO (2002) Denna artikel tar fasta på problemet med kausalitet men trots att de använder ett annorlunda angreppssätt får de ungefär samma resultat Rose (2000). Författarna använder en annan metod för att skatta effekten av deltagande i valutaunion. Det innebär att de tar hänsyn till sannolikheten för ett land att ingå i valutaunion när de skattar effekten av en gemensam valuta på handel. Dessutom inkluderar de till skillnad mot Rose (2000) och i likhet med Tenreyro (2002) även de länderpar som inte har någon bilateral handel. Deras resultat bekräftar de stora positiva effekterna av en gemensam valuta på den bilaterala handeln. Dessutom drar de slutsatsen från sina resultat att det inte råder omvänd kausalitet, det vill säga att det är den gemensamma valutan som skapar ökad handel och inte tvärtom. SMITH (2002) Syftet med denna artikel är att kontrollera för hur gravitationsmodellen har tillämpats utifrån empiriska och ekonometriska hänsyn. I Frankel och Rose (2002) artikel estimerar författarna att en valutaunion leder till ökad handel och välfärd. Här ifrågasätts om att inkomstvariablen kan vara exogen i förhållande till handel utifrån resonemanget att handel ökar produktionen och därmed välfärden. Slutsatsen är därmed att inkomst bör behandlas som en endogen variabel. Samtidigt ifrågasätter Smith om valet att ingå i valutaunion kan betraktas som exogent i förhållande till handel. I vissa fall kan omvänd kausalitet inte uteslutas. Till exempel kan det hävdas att det för Bahamas och Irland var handelsrelationerna som påverkade valet av växelkursregim och inte tvärtom. Det andra problemet är att länderpar som ingår i valutaunion inte behöver vara representativa för resten av exemplen. Att dra slutsatser från effekten av en 12 Rose formulering av gravitationsekvationen exkluderar noll-värde observationer av handel till följd av logartimfunktionen. Det riskerar enligt Tenreyro att leda till att effekten av en valutaunion på handel överskattas. För att komma till rätta med problematiken undersöker Tenreyro den genomsnittliga handeln över en femårsperiod istället för att titta på enskilda år som Rose (2000).

11 valutaunion från dessa länder till resten av exemplen kan därmed leda till felaktiga slutsatser. Det visar sig nämligen i artikeln att variablerna som antas påverka handel i gravitationsmodellen har olika hög förklaringsgrad beroende på vilken geografisk region som studeras. FLANDREAU & MAUREL (2001) Författarna fokuserar på Europa under slutet av 1800-talet för att undersöka effekterna av valutasamarbete på handelsintegration och samvariation i konjunkturcykeln. De använder sig av gravitationsmodellen och finner att valutasamarbetena under denna tidsperiod förknippas med betydligt mer handel än för länder utan valutasamarbete Deras resultat visar dock att olika valutaarrangemang påverkar handel i varierande grad. Den österrikiska-ungerska monarkin tredubblade handeln mellan medlemsstaterna. Deltagande i guldmyntfoten visar på en betydligt mindre effekt medan deltagande i både den skandinaviska monetära unionen och gudmyntfoten däremot visade på betydande positiva effekter på handeln. Artikeln ger ytterligare bidrag till debatten genom att komplettera utbudsanalysen med effekter på efterfrågesidan. Deras analys tar hänsyn till de negativa effekterna av handel på samvariationen i konjunkturcyklerna genom ökad specialisering. 13 Men samtidigt visar deras modell att bildandet av en valutaunion genererar effekter på efterfrågesidan som mer än kompenserar för att handelsspecialiseringen kan leda till att integrationen hämmas genom att konjunkturcyklerna riskerar att gå i otakt. Resultaten ger stöd åt tesen att en gemensam valuta får positiva effekter på utrikeshandeln. LÓPEZ -CÓRDOVA & MEISSNER (2001) Författarna tillämpar gravitationsmodellen på tidsperioden för den klassiska guldmyntfoten 1870-1910. 14 Deras studie omfattar ett stort antal länderpar och till skillnad mot Flandreau och Maurel (2001) omfattar den även länder utanför Europa. Genom att studera tiden för guldmyntfoten undviker författarna problemet med att dataunderlaget främst består av små och fattiga stater som perioden efter Bretton Woods. Resultatet visar att länder som deltog i guldmyntfoten har 60 procent större handel än länder utanför. För länder med gemensam valuta var handeln dubbelt så stor enligt deras skattningar. Deras resultat är robusta även när de kontrollerar för problem med endogenitet och problem med icke-observerbara effekter. Studien ger därmed stöd åt Rose resultat att en gemensam valuta får betydande positiva effekter på internationell handel. 13 Enligt lagen om komparativa fördelar leder ökad handel till ökad specialisering. Det innebär att de positiva effekterna på handel av en gemensam valuta också skulle leda till en ökad specialisering och därmed större skillnad i industristruktur mellan medlemsländerna. Det innebär därmed att konjunkturcyklerna i medlemsländerna riskerar att gå i otakt mellan i medlemsländerna. 14 Se även Estevadeoral, Frantz och Taylor (2002) för analys av perioden av den klassiska guldmyntfoten. De använder data från 1870 till 1939 och finner att deltagande i guldmyntfoten ökade handeln mellan 34 till 72 procent beroende på vilken definition som används.

12 Problem med icke-observerbara faktorer NITSCH (2002) 15 Nitsch använder samma data och metod som Rose (2000) och visar att med några få ändringar i underlaget och specifikation av ekvationen minskar den estimerade valutaunionseffekten på handel med hälften. När det gäller statistiken korrigerar han endast Rose definition av dummyvariablerna och lämnar handel, avstånd, BNP och BNP per capita oförändrade. Korrigeringen av data visar att en gemensam valuta snarare fördubblar än tredubblar handeln. Dessutom finner han att de handelsskapande effekterna varierar mellan olika valutor. Handeln är i stort sett oförändrad för länder som knutit sin valuta till den amerikanska dollarn medan handeln för länder som har knutit sin valuta till den australiensiska dollarn ökade mycket kraftigt (ca 30 000 procent i genomsnitt). Resultaten visar att de handelsskapande effekterna av en gemensam valuta kan vara betydligt mindre än Rose ursprungliga estimat men framförallt att hans resultat är förknippade med stor osäkerhet. Men även om Nitsch lyckas krympa Rose (2000) resultat visar han dock fortfarande på positiva effekter av en gemensam valuta. 16 YEYATI (2001) Yeyati utökar Rose (2000) ursprungliga gravitationsekvation för att undersöka förekomsten av icke-observerbara effekter som kan påverka de internationella handelsflödena. Han lägger till en slumpvariabel för länderspecifika faktorer och delar in länderparen som ingår i valutaunion i två grupper, nämligen de som ingår i en multilateral valutaunion och de som har knutit sin valuta till en annan. Resultaten visar att de handelsskapande effekterna är betydligt större för länder med ensidig dollarisering där handel ökar med ca 200 procent. För länder som ingår i en valutaunion ökar handeln med ca 65 procent. Hans slutsats blir att de stora skillnaderna mellan grupperingarna indikerar att andra faktorer än en gemensam valuta kan påverka resultaten. Yeyati ansluter sig därmed till kritiken att effekterna av en valutaunion på handel kan överskattas till följd av resultaten påverkas icke-observerbara variabler men hans resultat visar fortfarande på positiva effekter av en gemensam valuta på handel. SAIKI (2002) Denna artikel modifierar de resultat Rose fann i sin ursprungliga artikel från 2000 genom att göra skillnad mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer. Rose gravitationsmodell kompletteras därför med nya faktorer för att ta hänsyn till skillnader i faktorintensitet, inkomstskillnader, och om ett land är monetärt ankare 17. Dessutom görs skillnad mellan export och import medan Rose tittar på den totala handelsvolymen. Resultaten visar att effekten av en gemensam valuta är mindre vid handel med ankarlandet, att en gemensam valuta gynnar import från ankarlandet men har neutral eller negativ effekt på export till ankarlandet, att växelkursnivån är av betydelse för produkter med högre efterfrågeelasticitet. Det innebär att om en gemensam valuta gynnar import, men missgynnar export från ankarlandet riskerar ett land i en valutaunion att få ett bytesbalansunderskott och därmed att valutan blir övervärderad. 15 Se även Nitsch (2002) 16 Nitsch (2002) artikel har den passande titeln Honey I Shrunk the Currency Union Effect on Trade 17 De länder som är monetära ankare, dvs det land till vilka andra länder knyter sin valuta, tenderar att vara stora och industrialiserade och icke-ankar länder som ingår i valutasamarbete små utvecklingsländer.

13 Saikis slutsats blir att det krävs en viss form av institutionellt arrangemang för att valutasubstitution för ett utvecklingsland ska kunna lyckas. Sammantaget visar studien därmed på positiva effekter på handel av en gemensam valuta men att effekterna skiljer sig åt mellan industrialiserade och utvecklingsländer. PAKKO & WALL (2001) Denna artikel undersöker de handelsskapande effekterna av en gemensam valuta med en annan metod än Rose (2000). De rensar bort länderspecifika ( konstanta ) effekter från observationerna i Rose ursprungliga data när de skattar gravitationsekvationen Syftet med denna metod är att försöka undvika en överskattning av estimaten på grund av icke-observerbara effekter påverkar handelsvolym eller val av valutaunion. Resultaten visar att det inte finns några statistiskt signifikanta bevis på stora handelseffekter av en gemensam valuta utan snarare att handelsvolymen reduceras. Författarna själva menar dock att deras resultat är lika osäkra som Andrew Roses och att de därför inte ska tolkas alltför bokstavligt. 18 Pakko och Wall finner därmed inte några positiva effekter av en gemensam valuta på utrikeshandeln. KLEIN (2002) Klein använder samma metod som Glick och Rose (2001) men väljer att enbart studera länderpar där USA utgör ett av länderna. Han väljer att undersöka perioden efter Bretton Woods sammanbrott (1974-1997) och resultaten visar att det finns få robusta bevis på att valutasubstitution ( dollarisering ) främjar handel med USA. Särskilt inte bland de länder som är de mest sannolika kandidaterna för valutasubstitution. Resultaten strider mot Rose och hans medförfattares samt Alesina och Barro och Tenreyros (2002) studie. MÉLITZ (2001 ) I sin artikel ifrågasätter Mélitz de stora positiva effekterna av en gemensam valuta på internationell handel. 19 Hans kritik grundar sig främst på att det finns anledning att tro att länder som ingår valutasamarbete redan har en nära politisk koppling eller utbyggda handelsrelationer. Det innebär att Rose skattningar av valutaunionseffekten på handel sannolikt överskattas. Mélitz använder därför en striktare tolkning definition av valutaunionseffekten genom att ta bort de länderpar som ingår i en valutaunion men som redan tidigare deltar i ett politiskt samarbete eller ingått handelsavtal när han estimerar valutaunionseffekten. Hans resultat visar att den handelsskapande effekten minskar men att den fortfarande är stor. Han finner att en gemensam valuta antas fördubbla den bilaterala handeln istället för tredubbla handel enligt Rose skattningar. BOMBERGER (2002) Bomberger tar även fasta på att problem med icke-observerbara faktorer kan leda till att effekterna av en gemensam valuta på handel överskattas. Han pekar speciellt på att Glick och Rose (2001) tidsserieanalys riskerar att överskatta effekten av en gemensam valutas effekt på handel då förändringar i en valutaunions sammansättning, d v s utträde ur valutaunion, till största delen är koncentrerade till avkolonialiserade länderpar. Det innebär att erfarenheterna från avkolonialiserade länderpar tenderar att dominera tidsserieestimaten och därmed överskatta de aggregerade resultaten. Bomberger finner 18 Glick och Rose (2001) tillämpar en liknande modell i sin studie men på en annan uppsättning data och kommer fram till helt andra resultat (se s. 5). 19 Se även Mélitz (2002)

14 genom att separera avkolonialiserade länderpar och icke-avkolonialiserade länderpar att indikationerna på stora valutaunionseffekter på handel är få.

15 Äpplen och päron - Problem med icke-linjäritet PERSSON (2001) Bland de främsta kritikerna av Rose (2000) empiriska metod är Torsten Persson. Han hävdar i sin artikel att Rose val av empirisk strategi kan få betydande snedvridande effekter på resultaten. Kritiken grundar sig främst på att det finns systematiska skillnader mellan länder som ingår i valutaunion. Den statistiska metod Rose tillämpar riskerar därmed att reflektera systematiska och icke-observerbara skillnader mellan gruppen länderpar som delar och inte delar gemensam valuta. Han menar även att valet att ingå i valutaunion inte sker slumpartat utan att sannolikheten för små länder att anta en gemensam valuta kan vara större. För att undvika de statistiska problemen med icke-linjäritet använder Persson en metod som ofta praktiseras inom hälso- och arbetsmarknadsekonomi. Kärnan i denna metod är att hitta en kontrollgrupp som har likartade egenskaper som den behandlade gruppen, det vill säga gruppen länder som har blivit behandlade med deltagande i valutaunion. Därefter jämförs resultaten mellan de länderpar som ingår i en valutaunion (den behandlade gruppen) och de länderpar som ej ingår i en valutaunion men har typiska särdrag för ett länderpar i en valutaunion ( kontrollgruppen ). Persson finner att effekten av en gemensam valuta på handel är betydligt mindre vid denna metod 65 procent jämfört med Rose estimat på drygt 200 procent - och att resultaten inte är statistiskt signifikanta. Hans resultat visar därmed att en gemensam valuta kan få positiva effekter på den bilaterala handeln men att det är förknippat med en betydande osäkerhet. 20 HONOHAN (2001) Patrick Honohan spinner vidare på Perssons metod att jämföra länderpar som inte ingår i valutaunion med de länderpar som ingår för att komma åt problemen med endogenitet. Han väljer istället att kontrollera för länder som tidigare har delat gemensam valuta men övergett valutasamarbetet. I sin undersökning lyfter han fram en fallstudie Barbados deltagande i ECCU 21 som relevant för analysen av valutaunionseffekter på bilaterala handelsflöden. Hans resultat visar att beslutet att lämna valutasamarbetet fick negativa effekter på handeln med kvarvarande medlemmarna trots att en stabil och öppen ekonomi upprätthölls. Det vill säga, fallstudien fann positiva valutaunionseffekter på handeln och är förenliga med Rose resultat. 20 Perssons metod att matcha länderpar i en valutaunion med länderpar med liknande särdrag men som inte delar valuta är i sig förknippade med problem. På samma sätt som Rose (2000) metod förutsätter matching ansatsen att all information finns tillgänglig. Dessutom uppstår frågan i vilken grad kontrollgruppen och den behandlade guppen är jämförbara. Se bl.a. Smith (2002) för vidare diskussion. Se även Rose (2001) för svar på Perssons kritik. 21 Barbados lämnade valutaunionen ECCU (Eastern Caribbean Currency Area) 1972. Till skillnad mot många andra länder som har lämnat valutasamarbete behöll Barbados en öppen och stabil ekonomi och övergick till en fast växelkursregim mot dollarn.

16 Bristande relevans MICCO & STEIN & ORDOÑEZ I två färska artiklar av Micco, Stein och Ordoñez presenteras ytterligare belägg för att en gemensam valuta har en positiv effekt på utrikeshandeln. Författarna tar en annan utgångspunkt än Andrew Rose (2000) i sin ursprungliga artikel. För det första använder de sig av tidsserieanalys för att reflektera intressanta policyfrågor såsom vilken effekt en gemensam valuta får på de länder som antar den. För det andra, fokuserar de i allmänhet på industrialiserade länder och i synnerhet på euroländerna genom att använda sig av data ända fram till 2001. Det innebär att de till skillnad mot övriga artiklar kan empiriskt estimera effekterna av valutaunionen EMU på handeln då de har tillgång till data för valutaunionen EMU:s tre första år 1999-2001. Författarna använder sig på samma sätt som Rose av en gravitationsmodell för att isolera effekterna av EMU-medlemskap på utrikeshandeln från andra effekter. De tillämpar paneldata på 22 industrialiserade länder mellan åren 1980 och 2001. Deras resultat visar att handeln ökade ca 20 procent för euroländerna som en följd av EMUmedlemskapet beroende av metod och definition. 22 Resultaten är betydligt lägre än Glick och Rose (2001) som tillämpar samma metod fast på en annan tidsperiod. Men deras resultat visar likväl på att effekten av EMU på handeln är signifikant och ekonomiskt betydande redan innan eurosedlar och mynt har börjat cirkulera. Dessutom visar deras studie att det inte finns något bevis för att EMU har lett till några handelsomfördelande effekter från icke-medlemmar, det vill säga euron har haft en positiv effekt på den totala handeln. THOM & WALSH (2002) Thom och Walsh tar fasta på att Rose resultat till största delen baserar sig på valutaunioner som bestod av antingen små eller fattiga länder och att de därmed inte är relevanta för analys av euroområdet. De väljer istället att genomföra en fallstudie av effekterna på handelsmönstret mellan Irland och Storbritannien 1979 då Irland övergav sin fasta växelkurs gentemot det brittiska pundet för att delta i det Europeiska monetära samarbetet (EMS). Författarna finner inga bevis för att en förändring i växelkursregim får några påtagliga effekter på handeln. Deras studie ifrågasätter därför Glick och Rose (2001) resultat att utträde ur en valutaunion eller valutasamarbete halverar handelsflödena mellan tidigare medlemmar. Skillnaderna i slutsatser beror delvis på att valutasamarbetet mellan Storbritannien och Irland skiljer sig från flertalet av exemplen i Rose (2000) samt Glick och Rose (2001) studier. Irland och Storbritannien var vid tillfället båda ekonomiskt stabila länder och Irlands utträde ur valutasamarbetet med Storbritannien följdes inte av någon kollaps av de ekonomiska eller politiska relationerna. Ytterligare en skillnad är hur andelsvolymen mäts. Thom och Walsh väljer att titta på handelsvolymen i konstanta irländska pund medan Rose däremot tittar på handelsvolymen i konstanta dollartermer. Skillnaderna mellan de olika studierna är pågliga Rose finner att den irländska handelsvolymen föll med 50 procent mellan 1979-1985 medan Thom och Walsh resultat visar att handelsvolymen föll med 7 procent 1979-1982 och var tillbaka på tidigare nivåer redan 1984. 22 I deras andra artikel från i februari 2003 använder de samma metod och data men fokuserar på Storbritannien. I denna studie finner de att Storbritanniens totala handelsvolym hade ökat med ca 10 procent om de hade gått med i valutaunionen 1999. Deras estimat är statistiskt signifikanta. I annan studie skattar Rose att ett svenskt deltagande i EMU skulle leda till att handeln ökad med drygt 50 procent och välfärden med knappt 12 procent Rose (2001b).

17 Den stora skillnaden förklarar Thom och Walsh med att den starka apprecieringen av dollarn överdriver Rose resultat.

18 Sammanfattning Andrew Rose artikel från år 2000 har blivit startskott för en ny debatt om effekterna av en gemensam valuta på de internationella handelsflödena. Med hjälp av den s.k. gravitationsmodellen estimerar han effekterna av deltagande i valutaunion på de bilaterala handelsflödena mellan länder och finner att en gemensam valuta har en stor och positiv inverkan på handeln. De stora positiva effekterna har inte bara förvånat Andrew Rose själv utan har stimulerat ett stort antal forskare att vidare analysera sambandet mellan en gemensam valuta och utrikeshandel. Debatten efter Rose ursprungliga artikel år 2000 har framförallt handlat om svårigheterna att ekonometriskt skatta effekterna av en gemensam valuta på internationell handel. Rose val av metod har kritiserats och därmed har hans resultat ifrågasatts. Flera forskare har genom att utveckla de ekonometriska metoderna försökt tona ned de starkt positiva effekterna på handel av en gemensam valuta. Trots val av andra metoder, ny statistik och olika tidsperioder står sig Andrew Rose och hans författarkollegors resultat ändå väl. Samtidigt visar denna genomgång att en klar majoritet av artiklarna finner att en gemensam valuta har en positiv effekt på handel och att diskussionen snarare handlar om hur stora effekterna på utrikeshandeln är av en gemensam valuta. Sammanfattningsvis visar denna genomgång av den akademiska debatten att: 1. En majoritet av artiklarna ger stöd åt Andrew Rose empiriska resultat att en gemensam valuta har en betydande positiv effekt på utrikeshandeln. 2. De mycket stora effekterna av en gemensam valuta på internationell handel som Rose ursprungliga resultat visar ifrågasätts och tonas ner, även av professor Rose i hans senaste, mer förfinade, forskning. 3. Resultaten är delvis svåra att tillämpa på dagens euroländer då de länder som deltog i valutaunioner vid den undersökta tidsperioden främst är små eller fattiga. Av det skälet har olika metoder använts i syfte att rensa resultaten från dessa faktorer. 4. Den senaste forskningen som studerat effekterna av euron på utrikeshandeln för euroländerna under de tre första åren av medlemskap ger dock stöd åt den forskning som Rose har initierat. Handelseffekten på euroländerna har dock ännu inte varit lika stor som förutspåtts i Rose ursprungliga artikel. 23 Den akademiska debatten har bidragit till att flera viktiga frågor har belysts och att metoderna för att analysera valutaunioners effekter på handel har utvecklats. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra för att utveckla analysmetoden för att komma till rätta med de ekonometriska problemställningarna. Men även om resultaten bör tas med viss försiktighet tydliggör denna genomgång att effekterna av en gemensam valuta på handel och därmed välfärd verkar vara större än vad tidigare forskning visat. Det skulle därmed innebära att de ekonomiska vinsterna av deltagande i en valutaunion skulle vara större än vad som har tidigare redovisats i den svenska EMU-utredningen. 23 Se Micco, Stein och Ordoñez (2002) samt Micco, Stein och Ordoñez (2003).

19 Litteraturlista Alesina A., Barro R. J., och Tenreyro S. (2002), Optimal Currency Areas, opublicerad Harvard University Working Paper. Bomberger, W (2002) Decolonization and Estiamtes of the Time Series Effect of Currecy Unions opublicerad University of Florida Working Paper. EMU-utredningen SOU 1996:158, Sverige och EMU. Estavadeoral A., Frantz B. och Taylor A. (2002) The Rise and Fall of World Trade, 1870-1939, Februari 2002. Flandreau M. och Maurel M. (2001) Monetary Union, Trade Integration, and Business Cycles in 19 th Century Europe: Just Do It CEPR Discussion Paper No. 3087. Frankel, J. A. & Rose, A. K. (2002), An estimate of the effect of common currencies on trade and income, Mimeo. The Quarterly Journal of Economics, 117(2). Forthcoming. Frankel, J. A. & Rose, A. K. (1996), Ekonomisk struktur och beslutet att införa en gemensam valuta, bilaga 3 till EMU-utredningen (SOU 1996:158). Glick, R. och Rose A. (2001) Does a Currency Union Affect Trade? The Time Series Evidence, NBER Working Paper No. 8396. Honohan, P. (2001), Discussion, Economic Policy: A European Forum, 0(33), 457 59. Klein, M (2002) "Dollarization and Trade", NBER working paper no. 8879. López, J E och Meissner, C (2001) Exchange-Rate Regimes and International Trade: Evidence from the Classical Gold Standard Era, opublicerad Working Paper. Mélitz, J (2001) Geography Trade and Currency Union, CEPR Discussion Paper Series, No. 2987. Melitz, J (2002) Language and Foreign Trade, CEPR Discussion Paper Series, No. 3590. Mikko A., Stein E., Ordoñez G. (2002) The Currency Union Effect on Trade: Early Evidence from EMU, December 2002, opublicerad Inter-American Development Bank Working Paper. Mikko A., Stein E., Ordoñez G. (2003) EMU effect on Trade: What s in it for the UK Februari 2003, opublicerad Inter-American Development Bank Working Paper. Nitsch, V (2002) Honey I Shrunk the Currency Union Effect on Trade, World Economy forthcoming.

20 Pakko, Wall (2001) Reconsidering the Trade-creating Effects of a Currency Union, FRB St. Louis Review 83-5. Persson (2001) Currency Unions and Trade: How Large is the Treatment Effect?, Economic Policy 33, s. 453-448 Persson, T. (2001), Currency Unions and Trade: How Large Is the Treatment Effect?, Economic Policy: A European Forum 0(33), 433 48. Rose, A. K. (2000), One money, one market: Estimating the effect of common currencies on trade, Economic Policy: A European Forum 0(30), 7 33. Rose, A. K. (2001a), Currency Unions and Trade: The Effect Is Large, Economic Policy: A European Forum 0(33), 449 57. Rose, A. K. (2001b), EMU och svensk utrikeshandel, November 2001. Rose, A. K. och van Wincoop, E. (2001), National money as a barrier to international trade: The real case for currency union, The American Economic Review: Papers and Proceedings 91(2), 386-390. Rose, A. K. (2002), The Effect of Common Currencies on International Trade: A Meta-Analysis, Monetary Authority of Singapore (MAS) Occasional Paper 22, augusti 2002. Saiki, A (2002) Common Currency as an Export Promoting Strategy Will it Work for Developing Countries? opublicerad Brandeis University Working Paper. Smith, C (2002) Currency Unions and Gravity Models Revisited, The Reserve Bank of New Zealand opublicerad. Thom, R. & Walsh, B. (2002), The effect of a currency union on trade: Lessons from the Irish experience, European Economic Review nr 46 s. 1111-1123. Tenreyro, S (2001) On the Causes and Consequences of Currency Unions, Harvard University opublicerad. Yeyati, E L 2001 On the Impact of a Common Currency on Bilateral Trade, opublicerad Universidad Torcuato Di Tella Working Paper. Se även Andrew Rose hemsida: http://haas.berkeley.edu/ arose.