Eurolution? - Har internhandeln i euroområdet ökat sedan euron infördes? NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN. Uppsala Universitet.

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet Examensarbete C Författare: Viktoria Wessman Handledare: Che- Yuan Liang Termin: HT 2011 Eurolution? - Har internhandeln i euroområdet ökat sedan euron infördes?

2 Kandidatuppsats i nationalekonomi Sammanfattning Denna undersökning ämnar utreda huruvida euroinförandet år 2002 medfört ökad internhandel i EMU. Undersökningen analyserar handelsstatistik från år för de femton länderna som vid euroinförandet var medlemmar i EU. I analysen studeras två grupper av länder; en innehållande EMU- länder och en kontrollgrupp innehållande länder som inte infört euron. För att kontrollera för underliggande faktorer som exempelvis konjunkturella förändringar och preexisterande handelsskillnader genomförs två difference- in- difference analyser. Undersökningen finner inget statistisk signifikant resultat på en ökad internhandel i EMU efter euroinförandet. Enligt resultatet orsakas de internhandelsökningar som kan urskiljas efter euroinförandet främst av konjunkturella förändringar. Nyckelord: EMU, Internhandel, euro, valutaunion, difference- in- difference analys 2

3 Uppsala Universitet Begreppsdefinitioner: EG: Europeiska Gemenskapen. På engelska: European Community (EC). EMS: European Monetary System EMU: European Monetary Union ERM: Exchange Rate Mechanism EU: European Union EU15: De femton länderna som vid euroinförandet 2002 var medlemmar i EU. DID: Difference- in- difference method KPI: Konsument Pris Index OECD: The Organization for Economic Co-operation and Development SCB: Statistiska Centralbyrån USD: United States Dollar 3

4 Kandidatuppsats i nationalekonomi Innehållsförteckning: 1. Inledning sid 5 2. Bakgrund sid 6 3. Teori sid 8 4. Litteraturgenomgång sid Empirisk strategi sid Datamaterial sid Resultat sid Diskussion sid Avslutning sid Källförteckning sid 30 4

5 Uppsala Universitet 1. Inledning År 2011 kämpar EMU- området med skuldkriser och euros förtroendekapital har minskat betydligt. Samtidigt ritar valutaunionens maktpar Frankrike och Tyskland upp nya riktlinjer för det fortsatta eurosamarbetet. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy har under hösten år 2011 föreslagit skuldbromsar och automatiska sanktioner för så kallade budgetsyndare (Lundin, 2011). En ny valutaunion verkar vara på väg att växa fram. Syftet med den europeiska valutaunionen var att skapa en än mer koordinerad ekonomisk- och penningpolitik för att den interna europeiska marknaden skulle utvecklas och verkligt blomstra. Evidens tyder på att en gemensam valuta minskar transaktionskostnaderna förenade med internationell handel. Dessa kostnader är främst kostnader för valutaväxling och för översättning av priser från en valuta till en annan. En gemensam valuta reducerar även kostnader förbundna med osäkerheten kring den framtida utvecklingen av växelkurserna länderna emellan. Dessutom blir prissystemet länderna emellan mer transparent med en gemensam valuta. Detta innebär att såväl konsumenter som producenter enklare kan jämföra priser valutaunionens olika länder emellan och på sätt ökar en valutaunion konkurrensen (Fregert et al. s , 2010). Flera studier har påvisat en positiv effekt av valutaområden på internhandel och EMU är inget undantag. Dock förs kritik fortfarande fram om EMU:s lämplighet som valutaområde. Den begränsade rörligheten av arbetskraft och kapital inom unionen och dess påverkan på fri konkurrens (Bordo, 2004) har bland annat använts som argument av EMU- kritiker. Huruvida EMU- länderna verkligen är tillräckligt homogena och sammansvetsade för att vara en fungerande valutaunion har även ifrågasatts. De stora språkskillnaderna inom unionen har exempelvis påpekats ha en negativ effekt på rörlighet av arbetskrafts inom valutaunionen (Krugman, 2011). Faktum är att det i EU år 2011 finns hela 23 olika officiella språk. De senaste årens utveckling med skuldkriser i flertalet av de sydeuropeiska länderna kan tyda på att traditionen av hantering av offentliga finanserna skiljer sig åt drastiskt inom unionen (Krugman, 2011). Men har EMU varit ett lyckat handelsprojekt vars problem har handlat om att sammanföra av de olika nationella finanspolitikerna till en sammanhängande policy snarare än frånvarande av en ökning i internhandel? Merparten av de analyser av eurons påverkan på internhandeln i euroområdet som gjorts har dock inte sträckt sig längre än till år Detta är en relativt kort postinförande period. Denna analys ämnar undersöka utvecklingen från år Detta längre postinförande intervall kan isolera för diverse barnsjukdomar och kanske ge en förklaring till eurons utveckling efter år 2008, till att bli 5

6 Kandidatuppsats i nationalekonomi en valuta i kris. Denna undersöknings syfte är att utreda huruvida internhandeln i euroområdet ökat sedan införandet av den gemensamma valutan år 2002 eller inte. Denna undersöknings första del består av en bakgrundsbeskrivning av utvecklandet av EMU. Därefter följer en redogörelse av relevant teori och tidigare forskning. Under rubriken Empirisk strategi beskrivs hur undersökningens analys skall genomföras och de i analysen använda metoderna förklaras. Därpå följer ett avsnitt om uppsatsens avgränsningar, dess datamaterial, uppsatsens problem samt vilka källor som det empiriska materialet är hämtat ifrån. Slutligen presenteras undersökningens resultat och en diskussion kring resultatet förs. I avsnittet Avslutning presenteras den slutsats som kan dras utifrån undersökningens resultat och förslag på vidare forskning ges. 2. Bakgrund Det var när Europeiska gemenskapen (EG) bildades år 1957 som beslutet att de dåvarande sex medlemsländernas ekonomiska politik skulle samordnas och att EG- området skulle bli ett frihandelsområde togs. Under åren hävdades dock att en än mer koordinerad ekonomisk- och penningpolitik behövdes för att den interna marknaden skulle utvecklas och verkligt blomstra (se Fregert et al. s , 2010). År 1979 upprättades European Monetary System (EMS) vars mål var att minska fluktuationerna i medlemsländernas valutakurser. EMS baserades på ett vägt genomsnitt av EMS- valutorna, kopplade till en konstgjord valuta kallad ecun). En del av EMS var Exchange Rate Mechanism (ERM), en växelkursmekanism som användes för att hålla de deltagande valutorna nära varandra och minska fluktuationer (European Commission, 2011). Tio år senare fick Europakommissionens dåvarande president, Jacques Delors, uppdraget att leda en utredning gällande hur ett förstärkt penningpolitiskt samarbete inom EG skulle kunna utformas. Den så kallade Delorsrapporten stod klar år 1989 och rekommenderade ett införande av en gemensam valuta. I samband med detta föreslogs även inrättandet av en europeisk centralbank. Upprättandet av EMU skulle ske i tre steg; avskaffandet av nationella valutaregleringarna (vilket skedde år 1990), upprättandet av det Europeiska Monetära Institutet (vilket skedde år 1994) och den oåterkalleliga låsningen av euromedlemmarnas valutakurser (vilket skedde år 1999). År 1992 ritades, genom Maastrichtfördraget, riktlinjer för medlemskap i EMU upp (Fregert et al. s , 2010). År 1998 beslutades vilka länder som skulle accepteras som medlemmar i EMU. Elva av de dåvarande femton medlemsländerna i EU blev godkända som EMU- medlemmar (Fregert et al s , 2010). För att kunna bli medlem i valutaunionen krävdes det att landet ifråga levde upp till de så kallade konvergenskriterierna. Konvergenskriterierna stipulerar att ett land inte kan bli godkänt som EMU- 6

7 Uppsala Universitet medlem om ett alltför stort budgetunderskott anses existera. Visare krävs att en hög grad av prisstabilitet i landet och att landets genomsnittliga inflationstakt inte överstiger inflationstakten i de tre medlemsstater med högst grad av prisstabilitet med mer än 1,5 % under ett år innan granskningen äger rum. Den ansökande statens långsiktliga ränta får inte överstiga motsvarande räntesats för de tre medlemsstater med högst grad av prisstabilitet med mer än 2 %. Landet skall även utan avbrott ha deltagit i EMR under två år innan bedömningen och detta utan allvarligare spänningar. Slutligen skall landets nationella lagstiftning vara förenligt med de bestämmelser om den EMU:s gemensamma monetära politik som stipuleras i Lissabonfördraget artikel samt Europeiska centralbankssystemet stadgar (Europeiska Centralbanken, 2011). Den första januari år 1999 upprättades euroområdet. Växelkurserna mellan elva av de femton dåvarande medlemsländerna i EU låstes då oåterkalleligt till varandra. I januari år 2002 introducerades euron i Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. De enda dåvarande medlemsländer som stod utanför EMU var Sverige, Danmark, Storbritannien och Grekland. Grekland blev medlem i EMU år 2001 och införde euron år Commission, 2011). År 2011 har 17 av EU:s 27 medlemsländer infört euron (European EMU är år 2011 en valutaunion där medlemsländerna har en gemensam penningpolitik, en gemensam valuta och starkt integrerad ekonomisk och finansiell politik. Den självständiga europeiska centralbanken (ECB) sköter EMU- ländernas gemensamma penningpolitik. Medlemsländerna utformar en egen nationella finansiella politik, dock skall varje land sträva efter att uppnå valutaunionens gemensamma mål för stabilitet, tillväxt och full sysselsättning. (European Commission, 2011). Dessa mål är stipulerade i Stabilitets- och tillväxtpakten som kan beskrivas som ett regelverk för hur EMU- länderna skall bedriva finanspolitik. Syftet med pakten är att upprätthålla sunda offentliga finanser i EMU- länderna. Pakten stipulerar att EMU:s medlemsländer varje år skall lägga fram en stabilitets- eller konvergensrapport där en redogörelse för hur staten ifråga avser att uppnå eller vidmakthålla sunda offentliga finanser på medellång sikt. Tillväxt- och stabilitetspakten skall även reglera förfarandet vid för stora underskott (Europa Kommissionen, 2011). 7

8 Kandidatuppsats i nationalekonomi 3. Teori En valutaunion minskar de transaktionskostnaderna som är förenade med internationell handel. En gemensam valuta reducerar även kostnader förbundna med osäkerheten kring den framtida utvecklingen av växelkurserna länderna emellan. Utöver detta blir prissystemet länderna emellan blir mer transparent med en gemensam valuta. Detta innebär att såväl konsumenter som producenter enklare kan jämföra priser valutaunionens olika länder emellan och på sätt ökar en valutaunion konkurrensen (Fregert et al. s 517, 2010). När ett land ingår i en valutaunion med andra länder förlorar landet möjligheten att motverka ekonomiska störningar genom anpassning via växelkursen för sin valuta. Denna förlust har betonats vara den största kostnaden för ett land som ingår i en internationell valutaunion (se Fregert et al. s 519, 2010). Den så kallade köpkraftsteorin stipulerar att en valuta, exempelvis euron, måste ha samma köpkraft i alla länder. Om innehavaren av en valuta kan få mer av en vara för en enhet valuta i ett land men mindre för samma enhet i ett annat uppstår en arbitragemöjlighet 1. Detta beskrivs vidare i ränteparitetsvillkoret som innebär att den nominella växelkursen kan förväntas förändras om skillnad mellan inhemsk och utländsk ränta existerar (Mankiw et al. s 164, 2010). Robert Mundells teori om optimala valutaområden försökte utreda vilka förutsättningar som behövs för att en lyckad valutaunion skall kunna bildas. Teorin hävdar att kostnaden av förlusten av självständig penningpolitik för ett land bland annat beror av graden av faktorrörlighet och symmetri i ekonomiska störningar. Drabbas länderna i en valutaunion lika mycket av diverse makroekonomiska störningar blir växelkursjusteringar inom unionen inte nödvändiga. Vid asymmetriska störningar där länderna i valutaunionen drabbas olika hårt av störningarna kan penningpolitiska aktioner dock vara aktuellt. Enligt teorin om optimala valutaområden skall därför länderna i en valutaunion vara så lika varandra som möjligt (Fregert et al. s , 2010). Teorin om optimala valutaområden och vilka exakt kriterier som skall avgöra de nödvändiga likheterna mellan länderna har utvecklats i en rad utredningar. Bland annat används uppdelning av kriterierna i två kategorier, lands- och unionsspecifika kriterier vilket redovisas i tabell 1. 1 Med arbitrage menas handel med valutor, värdepapper eller varor där köparen eller säljare utnyttjar kurs- eller prisskillnader (Nationalencyklopedin, ) 8

9 Uppsala Universitet Tabell 1- Kriterier för optimalt valutaområde Landsspecifika kriterier Hög grad av pris och löneflexibilitet Hög grad av produktdiversifiering Unionsspecifika kriterier Hög grad av faktorrörlighet Likhet i produktionsstruktur Likhet i konjunkturmönster Likhet i penning- och finanspolitik Likhet i politiska och övriga faktorer inom unionen Källa: Jonung L. och Sjöholm F. (1997), Tabell 1. Ett land som kandiderar till medlemskap i en valutaunion bör uppfylla de landsspecifika kriterierna enligt teorin om optimala valutaområden. Om ett land inte kan genomföra förändringar i den nationella räntan eller använda penningpolitiska aktioner vid makroekonomiska störningar blir alternativa anpassningsmetoder desto viktigare. En hög grad av pris- och löneflexibilitet är en sådan alternativ anpassningsmekanism. På grund av detta sänker en hög grad av pris- och löneflexibilitet kostnaden av förlusten av penningpolitik som medlemskap i en valutaunion medför. På samma sätt sänker en hög grad av produktdiversifiering denna kostnad. En ekonomi med mångsidig produktionsstruktur innebär en riskspridning för ekonomin. En störning som drabbar endast en sektor påverkar vid hög grad av produktionsdiversifiering endast en del av ekonomin (Fregert et al. s , 2010). För att minska betydelsen av nationell växelkursanpassning skall länderna i en valutaunion, enligt kriterierna, ha en likartad näringslivsstruktur och konjunkturmönster. Uppfylls dessa kriterier drabbar makroekonomiska störningar länderna i valutaunionen på snarlika sätt. Då länder i en valutaunion har en gemensam penningpolitik betonas att länderna bör ha liknande, främst ekonomisk, politik. Anpassning efter makroekonomiska störningar underlättas om rörligheten av kapital och arbetskraft är hög inom unionen (Fregert et al. s , 2010). Robert Mundell själv har i artiklar varit positiv till EMU och menat att de sex ursprungliga EGländerna (Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Luxemburg, Nederländerna, Belgien och Italien) faktiskt levde upp till tidigare nämnda kriterier (Fregert et al. s , 2010). Kritiker som Meade har däremot hävdat att den sorts faktorrörlighet som krävs för att uppfylla kriterierna i tabell 1 inte 9

10 Kandidatuppsats i nationalekonomi existerar i speciellt Västeuropa (Mundell, 1961). De stora språkskillnaderna inom unionen har exempelvis påpekats ha en negativ effekt på arbetskrafts rörlighet inom valutaunionen (Krugman, 2011). Jämförelser mellan EMU och USA har hävdats ge evidens att EMU inte lever upp till kriterierna på samma sätt som USA och därigenom inte är ett optimalt valutaområde (Bordo, 2004). 4. Litteraturgenomgång Studier har visat positiva effekter av eurosamarbetet på interhandel i euroområdet, den exakta storleken på dessa effekter har dock varierat. På grund av detta har studiernas tillvägagångssätt utvecklats. Genom att använda en utveckling av den så kallade gravitationsmodellen har studier kunnat inriktas på bilateral 2 handel. År 2000 presenterade Rose en studie om hur en gemensam valuta påverkar handel. Rose studerade 186 länder av varierande storlek och i olika stadier av ekonomisk utveckling. I urvalet ingick en rad olika valutaunioner av varierande karaktär och storlek. Rose delade in de länderna som ingick i någon sorts valutaunion i par med ett annat land vars valuta de delade. Detta resulterade i 300 par med länder. Därefter undersöktes hur handeln såg ut emellan länderna i varje par. I studien användes en förstärkt version av gravitationsmodellen för att studera den bilaterala handeln (se Rose, 2000). Den ursprungliga gravitationsmodellen stipulerar att handeln mellan två länder bestäms av två faktorer; storleken på de respektive ländernas BNP samt distansen mellan dem. Enligt modellen kan handel mellan två länder förutses genom beräkningar enligt ekvation 1 (Krugman & Obstfeld. s 12-26, 2009). (1) Där; A är en konstant är värdet av handeln mellan länderna i och j är land j:s BNP är land i;s BNP. är avståndet mellan länderna. 2 Något som är bilateralt är tvåsidigt eller ömsesidigt. Bilateral handel är utbytet av varor emellan två länder (Nationalencyklopedin, ). 10

11 Uppsala Universitet a,b och c är alla konstanter. Om a, b och c alla är lika med 1 kommer värdet av handeln mellan de två länderna vara proportionellt mot produkten av de två ländernas BNP och handeln kommer att avta då avståndet dem emellan ökar. Genom att addera en kontrollvariabel för gemensam valuta kunde Rose utveckla modellen. Rose hävdade att modellen nu gjorde det möjligt att estimera effekten av en gemensam valuta på bilateral handel. Då det stora urvalet gjorde att länderna var mycket heterogena sinsemellan medgav Rose att modellen inte var gjord för att appliceras på EMU, vars medlemsländer ansågs vara förhållandevis homogena. Studiens resultat visade att två länder med en gemensam valuta handlade tre gånger så mycket med varandra som de skulle gjort om de hade olika valutor, ett överraskande högt resultat (Rose, 2000). Rose har dock i två senare studier (Rose, Glick, 2002 och Rose, van Wincoop, 2001) gjort nya beräkningar och funnit lägre resultat. Undersökningen av Rose och Glick, där urvalet från studien från år 2000 utökades till att röra perioden år , visade en fördubbling av bilateral handel i en valutaunion. För länder som lämnade en valutaunion visade studien på nära en halvering av bilateral handel. Rose och van Wincoop estimerade en potentiell effekt av euron på länder inom EMU med hjälp av data för pre- EMU valutaunioner och fann att införandet av den gemensamma valutan i EMU ökade handeln inom området med mer än 50 %. Uträkningen baseras dock på en rad strikta antaganden och simulerade framtiden utan att studera faktiska data. Kritiken mot Roses studie från år 2000 har främst inriktats på att de så kallade valutaunionerna antingen bestod av mycket små eller fattiga länder som format en union (exempelvis Östra Karibiska valutaområdet) eller små fattiga länder som adopterat ett större lands valuta (att Tonga adopterat den australienska dollarn är ett exempel på detta). Studiens endogenitetsproblem 3 har också lyfts fram i debatten kring studien (se Micco et al, 2003). Vicarelli och de Nardis beskrev i en undersökning år 2003 det sistnämnda problemet på följande sätt; det är mer troligt att länder som handlar mycket med varandra kommer forma en valutaunion än länder som inte gör det. Länder med likartade rättssystem, kultur eller med goda preexisterande handelsförbindelser är mer troliga att ha en gemensam valuta. Om detta synsätt appliceras på teorin om optimala valutaområden skapar valutaområden handel men handel skapar också valutaområden. Vidare påpekas också att det finns en aspekt av självselektion 4 vid upprättandet av valutaunioner, detta då nationella valutor kan 3 Endogenitetsproblemet som här åsyftas kallas också omvänd kausalitet och kan förklaras som att den variabel som skall förklara studiens utfall förklaras av utfallet ifråga (Esaiasson. s 73-95, 2007). 4 Kan också kallas utelämnat variabel- problemet. Problemet består av att en variabel som kan bidra till att korrelation mellan oberoende och beroende variabel existerar utelämnas ur analysen. Detta leder till en missvisande uppskattning av korrelationen mellan den oberoende och beroende variabeln (Esaiasson. s 73-95, 2007). 11

12 Kandidatuppsats i nationalekonomi överges till förmån för en gemensam valuta om handel mellan valutaområdets medlemmar är hög. Vicarelli och de Nardis utökade gravitationsmodellen för att kunna applicera den på det specifika fallet EMU. Genom den utökade modellen ville författarna finna vad de själva uttryckte som den sanna effekten av en valutaunion på handel. Denna effekt skulle vara oberoende av politiska effekter som frihandelsområden och växelkurs voladitet. Liksom Rose använde Vicarelli och de Nardis länderpar. I urvalet fanns 11 exportländer (de länder som införde euron 2002) och 32 importländer (de 11 exportländerna samt 21 andra länder). Analysen gjordes på data från perioden år I en studie från år 2003 av Micco, Stein och Ordonez undersöktes fallet EMU återigen med utgångspunkt i gravitationsmodellen. Likt Rose använde författarna par av länder för att studera den bilaterala handeln. Sammanlagt användes 22 länder i studien. Författarna adderade kontrollvariabler till gravitationsmodellen med syftet att reflektera den ökade integration som skapades genom införandet av den interna marknaden, kontrollera för EU:s påverkan på handel och för årliga förändringar i den globala ekonomin. Slutligen infördes en kontrollvariabel kallad EMU2 som antog värdet 1 om båda länderna i paret var med i EMU. Studiens resultat visade en ökning i bilateral handel mellan två euroländer på 4-10% jämfört med alla övriga länderpar i studien. När den bilaterala handeln mellan två euroländer jämfördes med den bilaterala handeln mellan två ickeeuroland var ökningen större; mellan 8-16%. Båda dessa studier är bevisligen signifikant lägre än Roses första beräkning från år Utifrån resultatet återfinns dock inga bevis på att EMU- länders handel med andra EMU- länder har ersatt handeln med icke-euroländer. Dock visar resultaten att euron lett till högre handeln inte bara med andra euroländer, utan också med resten av världen. Aristotelous utvecklade resonemanget i en studie från år 2006 och fann evidens att effekten på bilateral handel inom EMU skiljde sig åt mellan länderna. Effekten var positiv för alla EMU- länderna utom för Österrike, Frankrike och Grekland. Aristotelus förklarade resultatet med att EMU- ländernas restriktioner för utrikeshandels skiljde sig åt. Länder med mindre handelsrestriktioner har större möjlighet att dra nytta av en gemensam valuta. Författaren hävdade dock att resultatet borde tolkas som endast ett kortsiktigt då data om handelsmönstret efter införandet av den gemensamma valutan som var tillgänglig år 2006 fortfarande var förhållandevis liten. Att EMU- ländernas handelrestriktioner skiljde sig åt enligt Aristotelous motsäger Vicarelli och de Nardis resonemang om att valutaunionens integrationsprocess är långt gången. 12

13 Uppsala Universitet 5. Empirisk strategi Denna undersökning är en kvantitativ observationsstudie och använder sig av handelsstatisk för de femton länder som vid tidpunkten för euroinförandet var medlemmar i EU. Urvalet av länder är icke- randomiserat och studien blir därför en observationsstudie (se Esaiasson et al. s 104 och , 2007). En undersökning har en hög grad av validitet om den undersöker det som den avser att undersöka. Validiteten beskriver därför graden av kausalitet mellan de i undersökningen använda variablerna (Lewis et al. s. 156, 2009). Den oberoende variabeln är en variabel som förväntas påverka en annan. En variabel som påverkas av en oberoende variabel kallas beroende variabel (Esaiasson et al. s. 54, 2007). I denna studie är handel den beroende variabeln och valuta den oberoende. Undersökningen använder en difference- in- difference (DID) modell som förklaras nedan för att söka utreda hur den beroende variabeln förändras när den oberoende variabeln förändras. Fördelen med att använda en DID är att den möjliggör kontroller för underliggande faktorer, vilket kan sägas ge en högre grad av validitet. En analys har en hög grad av reliabilitet om insamlingen av det empiriska materialet som används i undersökningen skett på tillförlitligt sätt. Ger undersökningen konsistenta resultat även vid upprepningar av insamlingen av empiriskt material har den en hög grad av reliabilitet. På samma sätt har en undersökning en hög grad av reliabilitet om de analyser som görs på det råa empiriska materialet är transparenta och lättförståeliga (Lewis et al. s. 155, 2009). Det empiriska materialet som används i denna undersökning har hämtats från den internationella organisationen The Organization for Economic Co-operation and Development (OECD). Organisationen har, tack vare samarbete med 34 olika länder, en mycket stor statistisk databas rörande sociala och ekonomiska frågor. Hur denna statistik sedan används förklaras utförligt i avsnittet Datamaterial. Med hjälp av det insamlade empiriska materialet kommer en analys byggd på DID- metoden att göras. För att kunna kontrollera för tidsaspekter används två grupper med länder, varav den ena är en kontrollgrupp. Kontrollgruppen kallas för grupp C och består av länder som inte har infört euron. Behandlingsgruppen som betecknas som grupp T i denna undersökning består av länder som infört euro. Behandlingen i denna analys är införandet av euron som valuta. Vid den här sortens observationsstudier kan en svårighet ligga i att urskilja om ett samband mellan variablerna som undersöks beror på själva behandlingen eller andra olikheter grupperna emellan. För att studien skall kunna undersöka ett möjligt samband mellan de variabler den ämnar undersöka måste en isolering för sådana olikheter göras. Detta görs genom att en rad så kallade 13

14 Kandidatuppsats i nationalekonomi kontrollvariabler adderas till modellen. Kontrollvariabler är variabler som kan påverka det egentliga sambandet och som därefter skall kontrolleras bort (European Commission, 2009). Difference- in difference modellen undersöker båda grupperna under en bestämd tidsperiod. Syftet med detta är att försöka finna hur utfallet skulle blivit om ingen behandling skett, vilket kontrollgruppen ämnar visa. Behandlingen utförs på en specifik grupp av observationer (grupp T) i någon eller några av de undersökta tidsperioderna (European Commission, 2009). Först jämförs statistik för grupp T innan och efter behandlingen genomförts. Skillnaden mellan dessa utfall beräknas. Därefter beräknas skillnaden mellan utfallen under de två perioderna för grupp C. För att kunna jämföra grupperna och möjligen finna skillnader dem emellan som är oberoende av underliggande faktorer beräknas differensen av ländernas differenser mellan period ett och två (Evans, 2008). Detta kan illustreras som i tabell 2. I period 1, då ingen behandling utförts på varken grupp T eller C har båda grupperna variabeln α. Under period 2 genomförs behandlingen på grupp T. Skillnaden mellan period 1 och 2 för grupp T är + c, vilket är förändringen som skett efter behandlingen genomförts. Skillnaden mellan period 1 och 2 för grupp C, som ju inte har behandlats, är b. Eftersom förändringen b skett även för den obehandlade gruppen C kan slutsatsen att b är en förändring orsakad av behandlingen inte dras. Förändringen b är istället en effekt orsakad av tid. Skillnaden mellan gruppernas förändringar mellan period 1 och 2 är c, vilket är den sanna effekten av behandlingen. Genom att beräkna differensen av gruppernas differenser ges ett utfall som kontrollerats för underliggande faktorer. Dock skall noteras att bara underliggande faktorer som är gemensamma för de två grupperna kan kontrolleras för. Tabell 2: Difference- in- difference Period 1 Period 2 Differens Grupp T α α+ b + c = + c Grupp C α α+ b = b Differens = c Källa: Författarens egen modell. I denna studie skall dock fler än två tidsperioder användas i analysen. Genom att undersöka förändringar under fler perioder blir det möjligt att finna skillnader mellan grupperna som är konstanta över tid. Det går även att urskilja ytterliga förändringar över tid som båda grupperna påverkas av. Den enkla ekonometriska versionen av DID- modellen utgår från ekvation 2 (se Evans, 2008). 14

15 Uppsala Universitet (2) Där; är 1 om observationen ingår i behandlingsgruppen. I denna studie antar värdet 1 för alla euroländerna under hela den undersökta tidsperioden. Variabeln kallas i denna analys för Euroland. är 1 i varje tidsperiod som behandling sker. I denna studie kommer anta värdet 1 för alla år efter euroinförandet. Variabeln antar värdet 1 för åren efter år 2002 även för länder som inte infört euro. I analysen kallas denna variabel för posteuro. är en interaktionsterm mellan de två ovan nämnda variablerna. I denna analys kallas variabeln för reformed. Beräkningen av reformed görs genom en multiplicering av variablerna euroland och posteuro. antar värdet 0 för ett land som är obehandlat. är en variabel som betecknar alla övriga faktorer som kan påverka utfallet. visar interceptet för regressionslinjen (koefficienten)., och är alla olika lutningar på regressionslinjen. Regressionslinjens lutning i denna analys betecknar till vilket värde internhandel i EMU ökat i amerikanska dollar per capita för ett land som infört euron. För att ytterligare jämförelser skall kunna genomföras görs även en enkel bivariat regressionsanalys. I en bivariat regressionsanalys ingår endast två variabler, en oberoende variabel och en beroende (Körner och Wahlgren. s 386, 2010). Analysen innehåller med andra ord inga kontrollvariabler. Syftet med denna regressionsanalys är att resultatet av den sedan skall kunna jämföras med den mer avancerade DID- analysen. I denna undersöknings resultatdel presenteras också tre figurer, i vilka medelvärdet av grupp C och grupp T:s handel med euroområdet, EU15 och världen redovisas. Avsikten med detta är att ge en överblickbar bild av hur gruppernas handel förändras under och att en enkel jämförelse grupperna emellan skall kunna genomföras. För att tolka de resultat som regressionsanalyserna redovisar krävs en viss statistisk kunskap. De värden som främst analyseras i resultatet är förklaringsgraden, värdet på koefficienten och den statistiska signifikansen. Analysernas förklaringsgrad mäter i vilken utsträckning de variabler som är inkluderade i den aktuella analysen förklarar den skillnad som uppstått (Statistiska Centralbyrån, 2011). I denna undersökning representeras denna skillnad av handelsökningar eller sänkningar. Förklaringsgraden ökar alltid när fler variabler adderas till analysen, dock kan denna ökning vara mycket liten (Statistiska Centralbyrån, 2011). Regressionslinjens lutning betecknar sambandets storlek (Körner och Wahlgren. s , 2010). I denna analys betecknar lutningen till vilket värde internhandel i EMU ökat i USD/capita för ett land som infört euron. 15

16 Kandidatuppsats i nationalekonomi Med signifikant menas att resultatet av en analys inte avviker från ett hypotetiskt eller annat jämförelsevärde så pass mycket att det inte kan bero på slumpen (Körner och Wahlgren. s 183, 2010). I tabellerna som presenteras i denna undersöknings resultatdel anges signifikansen av stjärnor. En enstjärnig signifikans har en signifikansnivå på 5 % vilket betyder att det med 95 % säkerhet kan säkerställas att resultatet inte är noll, det vill säga att den ökning eller sänkning som koefficienten anger faktiskt existerar. Har ett resultat en tvåstjärnig signifikans betyder det att signifikansnivån ligger på 1 % och att det med 99 % säkerhet kan säkerställas att resultatet inte är noll. Är signifikansnivån högre än 5 % finns ingen statistisk signifikans och den hypotes som analysen testar måste förkastas (Körner och Wahlgren, s 208). Om analyserna som genomförs i denna undersökning inte uppvisar en statistiskt signifikant ökning av internhandeln i EMU kommer hypotesen att euroinförandet inneburit en ökad internhandel i EMU att förkastas. 6. Data För att avgränsa undersökningen analyseras endast handelsstatistik för de 15 länderna som vid euroinförandet var medlemmar i EU; Belgien Danmark Finland Frankrike Grekland Irland Italien Luxemburg Nederländerna Portugal Storbritannien Spanien Sverige Tyskland Österrike Dessa länder har valts då de alla hade varit medlemmar i EU en tid innan euroinförandet år Länderna kan på sådant sätt, genom bland annat den gemensamma marknaden, ha haft en fördel av handel med andra EU- länder under en tid. Detta är en tradition som även efter euroinförandet kan menas påverka dessa länders val av handelspartners. Av ovanstående länder införde fyra inte euron år Dessa var Danmark, Grekland, Storbritannien och Sverige. Dessa länder kommer i analysen betecknas som grupp C. De övriga länderna, som införde euron år 2002, betecknas i analysen som grupp T. Grekland införde emellertid euron först år 2003 och räknas på grund av detta som ett euroland först efter år Slovenien införde euron år 2007 men är trots detta inte ett av länderna som analyseras i undersökningen. Ett problem är dock att Sloveniens handel av analystekniska skäl medräknas i grupp T:s handel under år , fast dess handel i övrigt inte finns med i undersökningen. Detta kan påverka undersökningens analys och ge ett snedvridet utfall. Dock kan påstås att Slovenien är ett litet land vars handelsvolym inte kan ha påverkat undersökningens resultat på ett avgörande sätt. Vidare var landet inte medlem i EU vid euroinförandet år 2002 utan blev medlem först år De av de 16

17 Uppsala Universitet femton länderna i urvalet som var de sista att gå med i Europeiska Unionen gjorde detta år Detta innebär att även de länder i urvalet som varit EU- medlemmarna under kortast tid varit medlemmar nio år längre än Slovenien. Det kan därför argumenteras att Slovenien inte har samma långa tradition av handel med EU15 som länderna i urvalet har och att en möjlig slovensk förändring i handel med EMU- länder inte är lika relevant att studera. Det är dock fortfarande ett problem värt att notera. Den första januari år 2008 infördes euron i Cypern och Malta. Dock sträcker sig denna undersökning till just den första januari år 2008, vilket innebär att dessa länders handel inte syns i undersökningens använda statistik. För Luxemburg saknas statistik för handel med alla länder i urvalet förutom Sverige och Belgien under år För år 1999 finns statistik för Luxemburgs handel med alla länderna i urvalet förutom Nederländerna. Statistik för Luxemburgs handel med omvärlden existerar för år men då statistiken bevisligen inte är komplett kan denna statistik inte anses vara pålitlig, vilket är ett problem för undersökningen. Ovanstående länders handel undersöks under åren Denna period sträcker sig från innan euroområdet upprättades till fem år efter euron införts i elva av de femton länderna och fyra år efter att den införts i ett av dem. Genom att undersöka denna specifika tidsperiod analyseras ländernas handel såväl innan som efter euron infördes. Merparten av de år som undersöks är år efter det att euron införts, detta eftersom analysen ämnar undersöka hur införandet av euron påverkat handel. Notera dock att åren innan reformen infördes är lika viktiga för att en DID skall kunna genomföras, det är de åren som de reformerade åren skall jämföras med. Med hjälp av den valda tidsperioden kan kontroller för årliga förändringar som är gemensamma för alla länderna i undersökningen göras. För att kontrollera för konjunkturella förändringar förs variabeln BNP per capita in i analysen. Siffrorna för BNP per capita deflateras med hjälp av Konsument Pris Index (KPI). Detta för att kunna göra jämförelser av årliga förändringar i BNP per capita länderna emellan. På detta sätta kan kontroller för konjunkturella förändringar göras. För vart och ett av de land som analyseras i undersökningen presenteras statistik. Tre olika sorters handelsstatistik presenteras; statistik för handel med hela världen, statistik för handel med de övriga länderna i undersökningen (benämns hädanefter EU15) och statistik för handel med EMU- länderna. Då länderna i urvalet skiljer sig åt gällande exempelvis population divideras alla siffror för ländernas handel med dess folkmängd. Detta är tänkt att ge ett mer jämförbart datamaterial. För att göra statistiken för handel jämförbar över tid deflateras även dessa tal med KPI. Basåret för KPI i denna analys är år 1998, vilket också är det år som undersökningen tar avstamp ifrån. Alla värden i denna undersökning presenteras i amerikanska dollar (USD). 17

18 Kandidatuppsats i nationalekonomi Alla observationer som är gjorda för år 2002 eller senare får värdet 1. Denna variabel kallas posteuro. Variabeln euroland antar värdet 1 för alla länder som inför euron år 2002 eller senare. Genom att multiplicera posteuro med euroland ges variabeln reformed. Reformed antar värdet 1 för alla observationer år 2002 eller senare för ett land som infört euron. Undantaget i analysen är Grekland som inte införde euron förs år Grekland får därför värdet 0 i variabeln reformed för år Växelkurserna mellan EMU-länderna hade varit låsta i tre år innan euron infördes. Det finns evidens på att ekonomiska agenters beteende påverkas olika av en låst växelkurs som av en gemensam valuta (se exempelvis Vicarelli et al, 2003). För den enskilde EMU- invånaren ger en fysisk gemensam valuta en helt annan grad av pristransparens än en låst växelkurs. Handel kan därför påstås förändras på annorlunda sätt när mynt och sedlar med den nya valutan införs på grund av den psykologiska effekten detta har på den enskilde individen. Denna analys undersöker därför effekten av euroinförandet relativt en låst växelkurs. Sammanlagt analyserar denna undersökning 15 olika länder under 11 år. Antalet observationer blir därför 165 stycken. Samtlig statistik hämtas från OECD. OECD är en internationell organisation som arbetar för att främja demokrati och ekonomisk stabilitet. Organisationen skapades av 20 stycken i-länder år 1961 och det uttalade syftet med organisationen var då att främja global utveckling. Genom att ständigt övervaka företeelser i såväl organisationens medlemsländer som i övriga länder sammanställer OECD kontinuerligt statistik för sociala och ekonomiska frågor. Organisationen har därför ett mycket stort datamaterial att tillgå. OECD analyserar statistiken i syfte att kunna skriva rekommendationer och förslag på internationella överenskommelser om diverse frågor. År 2011 har organisationen 34 medlemsländer (European Commission, 2011). Ett problem med att använda statistik från OECD är det faktum att det är en organisation med en egen agenda. OECD arbetar aktivt med att driva vissa politiska frågor. Statistik för KPI är hämtat från Statistiska Centralbyråns (SCB) hemsida. SCB presenterar kontinuerligt beräkningar på KPI. 18

19 Uppsala Universitet 7. Resultat Euron infördes år 2002 i de dåvarande elva EMU-länderna. I figur 1 redovisas den årliga förändringen av handeln med EMU- länderna under åren för grupp T och grupp C. Från figur 1 kan utläsa att handeln efter eurons införande år 2002 stadigt ökat för länderna i grupp T. Först år avtog ökningen och handeln minskade något. Enligt figur 1 har euroinförandet därigenom inneburit en ökad internhandel i EMU. Dock skedde en ökning av grupp T:s handel med länderna i euroområdet s redan år 1999, samma år som medlemsländernas växelkurser oåterkalleligt låsts till varandra. Medelvärdet av internhandeln ökade mellan åren från cirka 0.35 till 0.5 USD/capita. Figur 1: Internhandel i EMU År Grupp T Grupp C Handeln med EMU-länderna ökade även för länderna i kontrollgruppen under denna period. Men tillskillnad från länderna i grupp T ägde inte en första ökning rum år 1999, grupp C:s handel med euroområdet var i stort sett oförändrad mellan åren Istället skedde en dramatisk handelsökning år Likt för grupp T höll denna ökning i sig till år Från figur 1 kan urskiljas att de två grupperna följde samma handelsmönster under den undersökta perioden, med en marginell minskning av handel under åren och sen en stadig årlig ökning tills år Storleken på ökningarna och minskningarna har skiljt sig åt, liksom den totala handelsvolymen. Som tidigare nämnt är den märkbara ökningen av handel för grupp T mellan år den största skillnaden grupperna emellan. 19

20 Kandidatuppsats i nationalekonomi I figur 2 redovisas den årliga förändringen av medelvärdet av handeln mellan länderna i båda grupperna och hela EU15- området under åren Precis som i figur 1 kan en dramatisk handelsökning för grupp T mellan år urskiljas från figur 2. År 1998 har grupp T och grupp C ett nästan identiskt värde på y- axeln. Grupp T:s medelvärde av handel med EU15 var cirka USD/capita medan grupp C:s medelvärde var USD/capita. Detta innebär att grupp C:s handel hade ett högre medelvärde år 1998 för handel med EU15, något som inte återfinns i någon av de andra figurerna. Med medan handeln år 1999 ökade till runt 0.55 USD/capita för grupp T, var den i stort sett oförändrad för grupp C under samma period. Figur 2: Handel mellan EMU- länderna och EU15, År Grupp T Grupp C Analysen visar på en ökad handel mellan grupp T och EU15- länderna efter euroinförandet. Efter år 2002 ökade handeln relativt stadigt för såväl grupp T som grupp C. Mellan år var ökningen dock större för grupp C än för grupp T. Även i denna analys avstannade den ökande handel år Grupp C:s handel minskade märkbart från att ha ett medelvärde på runt 0.7 USD/capita till strax under 0.6 USD/capita. Som kan urskiljas från figur 2 minskade grupp T:s handel mellan år endast marginellt. Precis som i figur 1 följer grupperna samma handelsmönster med en marginell minskning av handel under åren och sen en stadig årlig ökning fram tills år I likhet med resultatet redovisat i figur 1 skiljer gruppernas handelsmönster sig åt i slutet av den undersökta perioden. Även resultatet redovisat i figur 2 ger en implikation att ökningen i interhandeln EMU kan ha sitt ursprung i 20

21 Uppsala Universitet andra faktorer än införandet av euron, detta då handeln med länderna i EU15 efter år 2002 ökade för både länderna i grupp T och C. I figur 3 redovisas den årliga förändringen av handeln mellan länderna i urvalet och resten av världen under år Som går att utläsa ur figur 3 ökade handeln mellan grupp T och omvärlden betydligt mellan år Grupp C:s handel under samma period förändrades å andra sidan bara marginellt. Figur 3: Handel mellan EMU- länderna och världen År Grupp T Grupp C Även i denna analys ökade handeln för såväl grupp C som grupp T efter år Ökningen var emellertid avsevärt större för grupp C än för grupp T. Medelvärdet av handeln mellan grupp C och omvärlden ökade från cirka 0.56 USD/capita till 0.81 USD/capita mellan år Grupp T:s handel under samma period förändrades emellertid från 0.91 USD/capita till 0.95 USD/capita, vilket är en betydligt lägre siffra. I likhet med resultaten redovisade i de två tidigare figurerna visar figur 3 på att handelsökningen avstannade år 2008 för båda grupperna. Till skillnad från resultaten redovisade i figur 1 minskade dock inte handeln för både grupp T och grupp C. För grupp T avstannade den stadiga ökningen av medelvärdet av handeln med omvärlden, men den ökade dock även mellan åren om än bara marginellt. Men för grupp C minskade däremot handeln relativt kraftigt, från att ha ett medelvärde på runt 1.2 USD/ capita till cirka 1 USD/capita. 21

22 Kandidatuppsats i nationalekonomi För att utveckla dessa första enkla analyser görs ett antal regressionsanalyser. I tabell 3 visas resultatet av en bivariat regressionsanalys. Analysen, vars resultat redovisas i tabell 3, mäter hur länderna som infört euron handlar med andra länder i euroområdet, med EU15 och omvärlden. Den bivariata analysen är ingen DID- analys, detta är då inga variabler förutom de beroende och oberoende variablerna används. De multivariata analyser som presenteras i tabell 4 och 5 är däremot DID- analyser. I tabell 4 har kontrollvariabler för tid och land adderats, i tabell 5 har ytterligare en kontrollvariabel, BNP, lagts till. Ur tabell 3 kan utläsas att förklaringsgraden, som betecknas, för den ökade handeln mellan euroländer och världen efter år 2002 uppnår Det betyder att handel kan förklaras till 5 % av införandet av euroinförandet. Efter euroinförandet ökade handeln mellan ett euroland och omvärlden till ett värde av 0,321 USD/ capita. Resultatet har en signifikansnivå på 1 % vilket innebär att euron med 99 % säkerhet har haft en positiv effekt på handel. Tabell 3: Regressionsanalys handel mellan euroländerna och EU15, EMU och hela världen Handelsområden: Världen EU15 Euroområdet reformed (2.90)** (2.52)* (3.22)** _cons 0.82 (9.80)** (6.66)** (7.27)** R Observationer * p<0.05** p< Ur tabell 3 kan även urskiljas hur handeln mellan euroländerna och EU15- länderna förändrats efter år Handeln kan förklaras till 4 % av euroinförandet. Efter euroinförande handlade ett euroland i en högre grad med EU15 till ett värde av 0,244 USD/capita. Resultatet har en signifikansnivå på 5 %, vilket innebär att euron med 95 % säkerhet kan sägas ha haft en positiv effekt på handeln. Internhandel i EMU efter euroinförandet kan förklaras till 6 % av den gemensamma valutan. Ur figur 3 kan utläsas att interhandeln i EMU efter euroinförande ökade till ett värde av USD/ capita. Resultatet har en signifikansnivå på 1 %. Detta innebär att resultatet säger att euron med 99 % säkerhet har haft en positiv effekt på handel. En multivariat regressionsanalys, där fler än två variabler används, visar dock på andra resultat. I analysen som redovisas i tabell 4 har en variabel som speglar förändringar i handel överlag efter euroinförandet adderats. Att sådana förändringar existerade indikerade figur 1,2 och 3 på. Utöver 22

23 Uppsala Universitet detta adderas även en kontrollvariabel för huruvida de länder som införde euron år 2002 redan innan införandet handlade på ett annorlunda sätt än de länder som valde att inte gå med i EMU. Tabell 4: Regressionsanalys handel mellan euroländerna och EU15, EMU och hela världen Handelsområden: Världen EU15 Euroområdet reformed (0.05) (0.36) (0.35) euroland (1.10) (0.60) (1.25) posteuro 0.260( 1.05) (0.63) (0.63) _cons (2.98)** (2.14)* (2.04)* R Observationer * p<0.05** p< Enligt analysen kan euroländernas handel med omvärlden förklaras till 6 % av de oberoende variablerna i analysen. Enligt tabell 4 ökade handeln med omvärlden till ett värde av 0,015 USD/capita efter euroinförandet. Ur tabell 4 kan också utläsas att handeln mellan euroländerna och EU15 förklaras till 4 % av de oberoende variablerna i analysen vilket är samma förklaringsgrad för handel mellan ett euroland och EU15 som återfinns i tabell 3. Detta kan anses vara svårförståeligt då förklaringsgraden alltid ökar när fler variabler adderas till en analys. Dock kan denna ökning vara mycket liten, vilket är fallet här. Alla siffror i tabellerna är avrundade vilket gör att en mycket liten ökning inte alltid syns. Förklaringsgraden för handel mellan ett euroland och EU15 har alltså ökat i men med så lite att det inte syns i tabell 4. Euroländernas handel med EU15 ökade till ett värde av 0.09 USD/capita. Slutligen visar analysen på att internhandeln i EMU ökat till ett värde av 0,063 USD/capita, vilket är en relativt liten ökning i jämförelse med de siffror som redovisades i tabell 3. Internhandel i EMU kan förklaras till 7 % av de oberoende variablerna i analysen. Men i tabell 4 återfinns inga statistiskt signifikanta resultat. Detta innebär att om kontroller för handelsförändringar överlag samt preexisterande skillnader i handel för euroländer görs, går det inte att fastställa att euroinförandet faktiskt inneburit en ökad handel varken intern i EMU, med världen i helhet eller med EU15- området. Om ytterligare en kontrollvariabel läggs till, i form av BNP/capita ges resultatet som redovisas i tabell 5. Genom att addera variabeln BNP till analysen kan en kontroll för konjunkturella förändringar genomföras. Som kan utläsas ur tabell 5 ökar förklaringsgraden drastiskt för såväl handeln med 23

24 Kandidatuppsats i nationalekonomi världen i helhet som EU15 och euroområdet när kontrollvariabeln BNP adderas. Detta tyder på att BNP:s påverkan på handeln har en hög förklaringsgrad. Tabell 5: Regressionsanalys handel mellan euroländerna och EU15, EMU och hela världen Handelsområden: Världen EU15 Euroområdet reformed (0.22) (1.06) (0.69) euroland (0.78) (0.18) (0.98) posteuro (0.09) (1.49) (0.69) BNP (10.05)** (22.38)** (12.87)** _cons (2.66)** (9.29)** (5.01)** R Observationer * p<0.05** p< Ur tabell 5 kan utläsas att den ökade handeln mellan euroländerna och omvärlden efter euroinförandet kan förklaras till 42 % av de oberoende variablerna i analysen. Handeln ökade till ett värde av 0,049 USD/capita. Ökningen av handel mellan ett euroland och EU15- länderna kan förklaras till 77 % av de oberoende variablerna i analysen och handeln ökade till ett värde av 0,131 USD/capita. Internhandeln i euroområde ökade till ett värde av 0,087 USD/capita och ökningen kan förklaras till 54 % av de oberoende variablerna i analysen. Utifrån resultatet i tabell 5 går det inte att fastställa att euroinförandet faktiskt inneburit en ökad handel, varken intern i EMU, med världen i helhet eller med EU15- området. Noteras skall dock att variabeln BNP är statistiskt signifikant vilket innebär att BNP med 99 % säkerhet påverkar handeln. 24

25 Uppsala Universitet 8. Diskussion Från figur 1 kan utläsas att de två gruppernas handel överlag följs åt, om grupp T:s handel ökar så ökar även grupp C:s handel. Det finns dock ett undantag. År 1999 då de framtida EMU- ländernas växelkurser oåterkalleligt låstes till varandra, ökade internhandeln i EMU märkbart medan grupp C:s handel var nästintill oförändrad. Detta resultat ger stöd åt Vicarrelli och de Nardis antagande att euroinförandet skedde år 1999 då växelkurserna låstes till varandra och inte år 2002 då euron fysiskt infördes. Även i figur 2 och 3 kan en handelsökning år 1999 urskiljas för grupp T medan grupp C:s handel var nästintill oförändrad eller ökade marginellt. Hade denna handelsökning berott på en konjunkturuppgång hade grupp C:s handel också upplevt en liknande ökning under samma period. Som går att utläsa ur figur 1 ökade internhandel i euroområdet efter år 2002 och fortsatte att öka tills år Vid första åsynen kan detta tolkas som att euroinförandet inneburit en positiv effekt på internhandel i EMU, dock kan många underliggande faktorer ha påverka detta utfall. I figur 1 kan en jämförelse göras emellan EMU- länderna i grupp T och länderna i grupp C som inte infört euron. Då handeln med euroområdet ökade efter år 2002 för både länderna i grupp T och C, kan detta tyda på att den ökade internhandeln inte enbart berodde på införandet av euron, utan att andra underliggande faktorer kan ha påverkat utfallet. Handeln ökade relativt stadigt för såväl grupp T som grupp C efter år 2002 i alla de tre figurerna. I de två första, som visar grupp C och grupp T:s handel med EMU- länderna och EU15- länderna, kan en möjlig euroeffekt som medfört en ökad internhandel i EMU också tänkas kunnas spilla över på grupp C:s handel med euroländerna. Detta skulle i sådant fall innebära att ökningen av grupp C:s handel i figur 1 och figur 2 också berodde på euroinförandet. Om euroländerna handlar mer överlag torde det innebära att länderna i grupp C skulle påverkas av detta och erhålla en ökad handel även de som följd. Emellertid går även att urskilja en stor ökning av grupp C:s handel efter år 2002 i figur 3. Ett euroinförande skulle inte kunna påverka grupp C:s handel med omvärlden på det sätt det kan påverka grupp C:s handel med andra euroländer eller med EU15. Euroeffekten kan därför inte anses ha varit den enda anledningen till ökningen av grupp C:s handel i figur 1 och 2. Under år 2003 skedde en konjunkturuppgång, vilket kan ha påverkat ökningen av handel då en handelsökning skedde för såväl grupp T som grupp C. Detta ger evidens att underliggande faktorer som konjunkturella förändringar kan ha påverkat den ökade handeln. Värt att notera är att grupp C:s handelsökningar efter år 2002 varit större än grupp T:s i alla de tre figurerna. Även detta kan tyda på att en konjunkturuppgång som gynnat främst länderna i grupp C. 25