Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen Butikers upprepade viktimisering för rån och inbrott i Dalarnas län år 2005-2006 En kvantitativ registerstudie C-uppsats i kriminologi Höstterminen 2006 Agnes Alm

Sammanfattning I denna studie har upprepad viktimisering för butiksrån och butiksinbrott undersökts. Polismyndigheten i Dalarnas län har efterfrågat en studie inom tre olika brottsområden och denna studie är en av tre delstudier. De brottsområden utöver denna studie som har undersökts är upprepad viktimisering för våld i nära relationer och upprepad viktimisering för bostadsinbrott. Upplägget för studierna har varit att replikera en studie från 2005 som gjordes i Uppsala län. Studien i Dalarnas län har gjorts med hjälp av samtliga polisanmälningar om rån och inbrott i butik som inkommit till polismyndigheten i Dalarnas län. Den undersökta tidsperioden sträcker sig från första oktober 2004 t.o.m. den sista september 2006 där de senaste 12 månaderna har varit utgångsår för studien och de tidigare 12 månaderna fungerat som kontrollår. De kriminologiska teorier som ligger till grund för studien är tillfällighetsteorin, rutinaktivitetsteorin samt teorin om rational choice. I denna studie har en butik ansetts vara utsatt för upprepad viktimisering om minst två anmälningar har gjorts inom ett års tid. Resultatet av denna studie visar att samma mönster för upprepad viktimisering som finns i Uppsala län även går att finna i Dalarnas län. De frågeställningar som undersöktes i Uppsala-studien har även undersökts i denna studie. Dessa gällde andelen upprepade anmälningar, tiden mellan anmälningarna och skillnader mellan olika handläggande enheter. Resultaten från Dalarnas län stämmer i stor utsträckning överens med resultaten från studien i Uppsala län men vissa skillnader går att finna. Andelen upprepade rån och inbrott i Dalarnas län var färre än i Uppsala län. I Uppsala län var andelen upprepade brott 26 procent jämfört med drygt 21 procent i Dalarnas län. Tiden mellan de upprepade anmälningarna visade liknande mönster i Dalarnas län som i Uppsala län. Resultatet över fördelningen mellan de olika handläggande enheterna i studien är mer komplicerat att jämföra men i både Dalarnas län och Uppsala län har det funnits flest anmälningar i de stora orterna. De övriga frågeställningarna som undersöktes gällde andelen skäligen misstänkta, brottens karaktär samt två olika varianter av branschviktimisering. Andelen skäligen misstänkta var få inom inbrottsanmälningarna och ojämnt fördelade inom rånanmälningarna. Andelen fullbordade brott varierade efter brottskod och anmälningstillfälle. Till sist undersöktes två typer av branschviktimisering. Tidigare studiers resultat gällande butikskedjors utsatthet kunde varken bekräftas eller bestridas. Branschviktimisering fördelat på branschkategorier gällande butiksrån visade samma fördelning gällande andelen anmälningar per branschkategori. Fördelningen av den branschspecifika risken mellan olika branscher som redovisats i en tidigare studie kunde inte bekräftas.

Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 INLEDNING... 4 DALARNAS LÄN... 5 RAR - RATIONELL ANMÄLNINGSRUTIN... 6 SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DEFINITIONER... 6 VETENSKAPSSYN... 8 VAD ÄR ETT INBROTT I BUTIK?... 8 VAD ÄR ETT RÅN?... 9 Övrigt rån... 10 TIDIGARE FORSKNING... 11 UPPSALA-STUDIEN... 13 BRANSCHVIKTIMISERING... 14 TEORI... 14 TILLFÄLLESTEORIER OCH RUTINAKTIVITETSTEORIN... 15 RATIONAL CHOICE... 15 Typiska rånobjekt... 16 TVÅ TOLKNINGAR AV UPPREPAD UTSATTHET... 16 METOD OCH MATERIAL... 16 ETIK... 17 Inkodning av material... 18 BRANSCHVIKTIMISERING... 19 TILLFÖRLITLIGHET, VALIDITET OCH RELIABILITET... 19 Brotten i studien... 20 DEN UNDERSÖKTA TIDSPERIODEN... 21 RESULTAT OCH ANALYS... 21 UPPREPAD VIKTIMISERING... 22 SKILLNADER MELLAN HANDLÄGGANDE ENHETER... 24 TIDEN MELLAN ANMÄLNINGSTILLFÄLLEN... 25 SKÄLIGEN MISSTÄNKTA... 26 BROTTENS KARAKTÄR... 27 BRANSCHVIKTIMISERING... 28 ICA och COOP... 28 Statoil och OKQ8... 29 VIKTIMISERING FÖRDELAD PÅ BRANSCHKATEGORIER... 29 SAMMANFATTNING AV RESULTAT OCH JÄMFÖRELSE MED UPPSALA-STUDIEN... 30 DISKUSSION... 32 JÄMFÖRELSE MED ANDRA TIDIGARE STUDIER... 32 DEFINITIONER OCH INKODNING... 32 VALIDITETSPROBLEM OCH INFORMATIONEN I ANMÄLNINGARNA... 33 Den anmälda brottsligheten... 35 Anmälningsbenägenheten... 35 BUTIKER OCH BROTTSKODER... 36 IMPLIKATIONER FÖR BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE... 38 Exempel på brottsförebyggande projekt... 38 ANDRA BROTTSFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER... 40 KRITIK MOT BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE... 40 ÅTERKOPPLING TILL TEORI OCH REKOMMENDATIONER FÖR BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE... 41 REKOMMENDATIONER FÖR FORTSATT FORSKNING... 42 2

REFERENSER... 44 PUBLIKATIONER... 44 INTERNETKÄLLOR... 45 ÖVRIGA KÄLLOR... 45 BILAGOR... 46 BILAGA 1. NÄRPOLISOMRÅDEN I DALARNAS LÄN OCH NÅGRA HANDLÄGGANDE LÄNSENHETER.... 46 BILAGA 2. EXEMPEL PÅ EN ANMÄLAN... 47 BILAGA 3. BRANSCHKATEGORIER... 49 BILAGA 4. INKODNINGEN I SPSS... 50 3

Inledning Denna uppsats är en studie om upprepad viktimisering i Dalarnas län. Med upprepad viktimisering menas att samma person, hushåll, butik, företag eller andra mål utsätts för brott vid upprepade tillfällen. Allt sedan 1970-talet, då brottsoffer för första gången blev ett begrepp i det svenska språket, har mer och mer uppmärksamhet riktats mot brottsoffers situation och kunskapen om brottsoffer har utvidgats (Carlstedt 2001 sid. 6). Utomlands, främst i England och USA, har det sedan mitten av 1900-talet bedrivits forskning om brottsoffer och viktimisering. Forskning har visat att det finns brottsoffer som är överrepresenterade i brottsofferstatistiken då de oftare än andra drabbas av brott. Upprepad viktimisering kan definieras som den snedfördelning som finns mellan brottsoffer 1, som innebär att vissa viktimiseras oftare än andra. Det ökade intresset för brottsofferfrågor avspeglas bland annat i utvecklingen av antalet vetenskapliga arbeten som behandlar brottsoffer. Antalet vetenskapliga artiklar om brottsoffer har ökat, tidningar på brottsofferområdet har tillkommit och läran om brottsoffer, viktimologi, har växt fram som ett vetenskapligt område (ibid. sid. 1-7). Ett exempel på forskning inom viktimologi är den undersökning som gjordes under år 2005 i Uppsala län. Undersökningen gjordes på temat upprepad viktimisering och tre olika brottskategorier undersöktes. Dessa var; våld mot kvinnor i nära relationer, bostadsinbrott samt rån och inbrott i butik (Svensson & Lindgren 2005). Brott inom dessa kategorier är viktiga att förebygga bland annat eftersom de är mycket integritetskränkande (ibid.). År 2006 ställde polismyndigheten i Dalarnas län en förfrågan till Kriminologiska institutionen om möjligheten att få hjälp med att replikera Uppsala-studien i Dalarnas län. Förfrågan ledde till att vi var tre studenter som fick möjligheten att skriva våra uppsatser om upprepad viktimisering. De tre olika brottsområdena delades upp mellan oss. En uppsats skrevs om våld mot kvinnor i nära relationer (Sackemark 2006), en om bostadsinbrott (Torstensson 2006) och denna uppsats handlar om butikers upprepade viktimisering för rån och inbrott. Jag har valt att lägga till några egna frågeställningar utöver de efterfrågade. Mitt ämnesval motiveras med att det finns forskning som tyder på att utsatthet för rån och inbrott i butik inte är jämnt fördelat mellan butiker. Vissa butiker blir utsatta oftare än andra. Det finns också forskning som visar att en butik som blivit utsatt för rån eller inbrott i högre utsträckning blir det igen inom en ganska kort tidsperiod (Svensson och Lindgren 2005, sid. 25). Det finns även forskning som tyder på att vissa typer av butiker utsätts i större 1 Se definition under rubriken Upprepad viktimisering. 4

utsträckning än andra. Genom flera studier har det visats att det finns branschviktimisering, alltså att butiker inom samma kedja eller samma bransch drabbas av upprepade brott (Svensson & Lindgren 2005 sid. 25, BRÅ 2002:16). Studien inom Dalarnas län är också kriminologiskt relevant då polismyndigheten i länet har fokus på upprepad viktimisering samt söker lösningar för utveckla sitt arbete med brottsoffer. Polisen har också användning för kunskap som kan ligga till grund för ett effektivare brottsförebyggande arbete. Det förväntade resultatet av denna replikstudie var att likheter skulle kunna hittas mellan studien i Uppsala län och denna studie i Dalarnas län. Detta då i stort sätt samma metod använts och då materialinsamlingen också i stort sett var densamma. Dalarnas län Dalarnas län består av 15 kommuner med en sammanlagd befolkning på 275 900 personer 2. Invånarantalet i länet minskar stadigt varje år (Polismyndighetens verksamhetsplan 2006 sid. 17). Den nuvarande befolkningen utgörs av många äldre och många ungdomar. Polismyndigheten består av 14 närpolisområden fördelade inom sex samordningsområden (se Bilaga 1). I polismyndighetens verksamhetsplan skrivs att brottsligheten i länet ligger på en normal nivå jämfört med andra län 3, men att den har ökat jämfört med tidigare perioder. Trots det har länet en lägre andel anmälningar än det nationella genomsnittet relaterat till befolkningsstorleken. Det skrivs även i verksamhetsplanen att ett mönster går att urskilja där unga pojkars del i länets brottslighet inte är ringa, det beskrivs dock inte närmare vad det innebär (ibid. sid. 16). En nationell trend med minskning av tillgrepps- och skadegörelsebrott i förhållande till den totala brottsligheten har iakttagits, denna trend återfinns även i Dalarna (ibid. sid. 18). Enligt en studie som gjordes av antalet polisanmälda butiksrån per 100 000 invånare under åren 1996 och 2000 i Sverige, hade Dalarnas län lägst antal butiksrån av alla län båda åren. Dalarna hade två butiksrån per 100 000 invånare år 1996 och noll butiksrån per 100 000 (ett per 278 259 invånare) år 2000 (Brå-rapport 2002:16 sid. 48-49) 4. Vid en jämförelse mellan åren 1996 och 2000 syns en nedgång av framförallt en viss typ av butiksrån, äkta butiksrån 5. 2 Siffror från 050601. Verksamhetsplanen för 2006, polismyndigheten i Dalarnas län. 3 I rapporten finns ingen källa angiven men det står att informationen grundar sig på antalet inkomna ärenden. 4 Dessa siffror hade varit tydligare om jämförelser hade gjorts mellan antalet butiksrån och antalet butiker i länen istället för storleksordningen på befolkning. Dalarna är ett av Sveriges mindre län sett till befolkningstal men till ytan ett av de större. 5 Butiksrån kan delas in på flera olika sett, se nedan under rubriken vad är ett butiksrån? 5

Polismyndigheten i Dalarnas län har i sin verksamhetsplan för år 2006 satt upp mål för det brottsförebyggande arbetet. Några av målen är att antalet tillfällen att begå brott skall minskas och att den totala anmälda brottsligheten skall minskas med tio procent (ibid. sid. 13, 25). Det finns också ett mängdbrottsprojekt inom länet vars syfte är att polisen skall öka antalet uppklarade brott inom vissa kategorier. Till dessa kategorier räknas flera olika tillgreppsbrott, skadegörelsebrott och vissa misshandelsbrott (ibid. sid. 14). I verksamhetsplanen för år 2006 står också att upprepat drabbade brottsoffer skall ägnas särskild uppmärksamhet. För att åstadkomma detta har nyligen ett projekt startats där polismyndigheten för ändamålet har ansökt om medel hos Brottsoffermyndigheten (ibid. sid. 25). Polismyndigheten skall även öka ansträngningarna i arbetet med att bemöta brottsoffer och vittnen (ibid. sid. 27). RAR - Rationell anmälningsrutin RAR är det dataregister där alla polisanmälningar finns samlade. Det har använts sedan 1994. I en polisanmälan finns uppgifter om anmälningsdatum, en eller flera brottskoder, brottsplats, målsägande och/eller juridisk person, en redogörelse för vad som har hänt, handläggande enhet samt i vissa fall en skäligen misstänkt (se Bilaga 2 för exempel på en anmälan). Brottsförebyggande rådet ger ut instruktioner för hur brott skall kodas i RAR (BRÅ 2006a). I inkodningen i RAR görs ingen åtskillnad på fullbordat brott, försök till brott, förberedelse till brott samt stämpling till brott inom de brottskoder jag använder i min undersökning (BRÅ 2006a sid. 7). Läsaren skall alltså inte utgå ifrån att alla anmälningar gäller fullbordade brott. Syfte, frågeställningar och definitioner Syftet med denna undersökning är att, med hjälp av statistik över anmälda brott, studera upprepad viktimisering för rån och inbrott i butiker i Dalarnas län. Studien har två infallsvinklar. Dels att besvara de frågeställningar som redovisas i Uppsala-studien då denna studie har utformats som en replik. Dels att lyfta fram ytterligare upptäckter som gjorts under arbetets gång och som är knuten till de studerade butikernas viktimisering för rån och inbrott. Frågeställningarna som besvaras är: Hur många anmälningar gjordes i Dalarnas län avseende rån och inbrott i butik under perioden första oktober år 2005 till sista september år 2006? Hur många av dessa anmälningar föregicks av minst en tidigare anmälan räknat ett år från senaste brottstillfället? 6

Hur lång tid går det vanligtvis mellan de upprepade anmälningarna? I vilken utsträckning varierar upprepad viktimisering mellan de handläggande enheterna inom Dalarnas län 6? Vilka likheter och/eller skillnader framkommer vid en jämförelse med resultaten från studien i Uppsala län? Ytterligare frågeställningar: För hur stor andel av anmälningarna inom respektive brottskod och fördelat på anmälningstillfälle har skäligen misstänkt gärningsman registrerats? Hur stor andel av anmälningarna gällde fullbordade brott? Går det att finna indikationer på branschviktimisering avseende butikskedja eller branschkategori inom Dalarnas län? De två första frågeställningarna undersöktes inte i Uppsala-studien. Den tredje redovisades inte då det undersökta materialet var för litet och sambandet inte var signifikant. Då materialet för studien i Dalarnas län var av liknande storleksordning som i Uppsala län förväntades inte ett resultat som var signifikant. Jag valde att ta med dessa tre frågeställning då studien gav ett bra tillfälle att undersöka dessa och det medförde lite extraarbete att inkludera frågeställningarna i studien. En annan motivering var att resultaten kanske kan väcka ytterligare intresse för vidare forskning på området 7. Den tredje frågeställningen besvaras utifrån två varianter av branschviktimisering. Den ena varianten undersöks genom en jämförelse mellan olika butikskedjor, det är så branschviktimisering beskrivs i Uppsala-studien. Jämförelsen mellan butikskedjor har gjorts mellan två av de butikskedjor som nämns i Uppsala-studien som offer för branschviktimisering och två butikskedjor som inte har beskrivits som extra utsatta. Jag har funnit ytterst lite information om detta fenomen och kan därför inte säkert veta om jag t.ex. jämför butikskedjor som båda är offer för branschviktimisering med varandra. Det finns också en mängd problem med definitionen av butikskedja t.ex. då butiksnamn är snarlika men inte helt lika (såsom Jourlivs Avesta och Jourlivs Säter). Den andra varianten av branschviktimisering 6 I Uppsala-studien undersöks fördelningen mellan närpolisområden. Samma typ av undersökning görs även för Dalarnas län men jag har valt att kalla kategorin för handläggande enhet. Anledningen är att handläggande enhet är beteckningen som används i polisanmälningarna. I Dalarnas län är det också en stor andel av anmälningarna som inte handläggs av ett närpolisområde utan ligger i arkiv eller handläggs av andra enheter än närpolisenheter. 7 Med en kritisk hållning till förfrågan från polismyndigheten i Dalarnas län om att göra en replikstudie så insåg jag att man kan ställa fler frågor till det givna underlaget för den efterfrågade studien 7

undersöks genom en jämförelse mellan olika branschkategorier. Jämförelsen har gjorts med hjälp av Statistiska centralbyråns indelning av butiker i olika branschkategorier (se Bilaga 3). Vetenskapssyn Den vetenskapssyn som tillämpats i denna studie är konstruktivistisk. Utgångspunkten är att kunskapen inte är en avbildning av världen utan att den, som Wallén skriver, konstrueras av forskaren (Wallén 1996 sid. 14-15). Men det är inte bara forskaren som deltar i den konstruktionsprocessen. Brott är inte ett begrepp som finns fristående från samhället utan det är något som har konstruerats, detta gäller även för registret RAR. Alla brottskoder och avgränsningen av dessa är konstruerade enligt en för polisen lämplig indelning. Definitionen av olika brott samt konstruktionen av brottskoderna påverkar vilken information som kan tas fram med hjälp av anmälningar. Begrepp såsom mörkertal är likaså en konstruktion. Olika instanser i samhället kategoriserar olika händelser utifrån skilda definitioner. I RAR kategoriseras brott enligt en av polisen framtagen modell och denna skiljer sig från domstolens kategorisering. Jansson (2004) beskriver två exempel på rån och hur olika instanser kategoriserar dessa på olika sätt. Det första exemplet är när en ungdom uppmanar en annan Ge hit din mobil annars åker du på stryk och det andra exemplet är ett väpnat rån mot en värdetransport (ibid. sid. 9). Båda dessa händelser kategoriseras i RAR (Rationell anmälningsrutin) och i kriminalstatistiken som rån, det första exemplet registreras som rån mot privatperson och den andra som rån mot värdetransport. I en domstol blir skillnaden mellan exemplen rån respektive grovt rån (ibid.). Brott och brottskoder avgränsas och definieras således på olika sätt. Denna studie utgår ifrån polisens definition av brott enligt inkodade anmälningar om brott, kategoriserade under aktuella brottskoder i RAR för rån och inbrott i butik. Vad är ett inbrott i butik? I Brottsbalken 2 kap 1 står följande: Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år. I denna studie avser inbrott i butik de brott som ryms inom brottskategorin 0818 stöld genom inbrott i butik, varuhus och kommersiell utställningslokal. Det görs ingen åtskillnad på fullbordat brott eller försöksbrott. Den informationen måste utläsas ur fritexten i anmälan. Det finns ingen entydig definition av vad som är en butik och det finns därför en risk för godtyckliga bedömningar när anmälningar kodas in i RAR. Snarlika brottskoder försvårar 8

kodningen eftersom vissa brott kan tyckas tillhöra flera brottskoder. Olika personer som upprättar anmälningar kan också göra olika bedömningar av en händelse eller exempelvis utgå från en annan definition av butik och därmed kan det förekomma olika kodningar av liknande händelser. Se vidare under rubriken diskussion. Vad är ett rån? Efter genomgång av litteraturen på området förefaller rån vara en komplicerad företeelse att undersöka. Det finns flera olika definitioner av rån. I lagtexten avses med rån brott enligt 8 kap. 5 och 6 i brottsbalken, där lagtexten också skiljer på rån och grovt rån 8. Juridiskt klassificeras rån som ett tillgreppsbrott. Rån skiljer sig dock väsentligt från övriga tillgreppsbrott genom att de alltid medför hot eller våld mot en person. Inom den kriminologiska forskningen betraktar man därför vanligtvis rån som ett våldsbrott. Det finns ännu en typ av indelning som bygger på lagtexten, nämligen indelningen i tre olika varianter av rån. Dessa är stöldfallet - där vissa stölder betecknas som rån, motvärnsfallet 9 - där någon sätter sig till motvärn när stulet gods försöks återtas, samt utpressningsfallet - där någon tvingar annan till handling eller underlåtenhet som gynnar gärningsmannen eller annan i dennes ställe (Hansson m.fl. 2004 sid. 14-17) I Sverige delas rånen huvudsakligen in i tre olika kategorier: post- och bankrån, personrån och butiksrån (Engström 2004 sid. 6-7). Av alla rånkategorier är post- och bankrån de minst förekommande men dessa är ofta välplanerade och ger störst rånbyte. Rån mot butiker och kiosker är ofta associerade till missbruksproblematik. Det vanligaste rånet är personrån (Brå 2006 sid. 107). Butiksrån enligt brottskategorierna i RAR utgörs av rån som utförs mot butik, varuhus, kiosk, bensinstation eller liknande. Rån mot grillbarer, restauranger eller dylikt, kategoriseras som övriga rån (BRÅ 2002:16 sid. 13) 10. I RAR finns det två specifika brottskoder för rån mot butik, dessa är 0864 - rån med skjutvapen, och 0870 - rån utan skjutvapen (BRÅ 2006 sid. 83). Det är enligt dessa brottskoder som butiksrån definieras i denna studie. Till rån som skett med hjälp av skjutvapen räknas våld eller hot med föremål 8 Utdrag ur lagtexten: Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld anträffas på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. 9 Med motvärnsrån avses rånsituationer som uppstår i samband med att någon försöker ingripa mot stöld eller snatteri och gärningsmannen sätter sig med hot eller våld till motvärn när någon försöker återta det stulna godset. Skillnaden mellan motvärnsrån och övriga butiksrån är att det utövade råntvånget sker först efter att något tillgripits hot eller våld till motvärn när någon försöker återta det stulna godset. 10 Det framgår inte vad som ligger till grund för de olika indelningarna i olika brottskoder. 9

som av brottsoffret uppfattas som ett skjutvapen. Skjutvapnet behöver alltså varken vara äkta eller ha använts. Det skulle teoretiskt sett kunna vara t.ex. en vattenpistol. Andelen rån med skjutvapen har ökat från att under 1980-talet ha varit i genomsnitt 24 procent av samtliga butiksrån i Sverige till att under 1990-talet vara i genomsnitt 39 procent av samtliga butiksrån (BRÅ 2002:16 sid. 14). Kategorin motvärnsrån bör urskiljas då den i undersökningar av butiksrån har visat sig utgöra en inte obetydlig andel av alla butiksrån (ibid. sid. 17-18) 11. Motvärnsrånen stannar ofta vid försöksbrott utan att något gods tillgripits och med det följer en lägre anmälningsbenägenhet (ibid. sid. 18). Av samtliga anmälda rån i Sverige år 2000 var 63 procent fullbordade rån, 15 procent försök till rån, 18 procent motvärnsrån 12, fyra procent förberedelse till rån och således noll procent stämpling till rån (ibid. sid. 17-18). Enligt ett annat sätt att definiera olika butiksrån skiljer man på äkta och oäkta butiksrån. Med äkta butiksrån menas rån som sker i butiken där hot eller våld förekommer mot en person i syfte att tillgripa något från butiken, råntvånget sker innan något tillgripits, motvärnsrån är exkluderade (BRÅ 2002:16 sid. 27-29) 13. Övrigt rån Brottskoderna för övrigt rån är inte inkluderade i studien men beskrivs här då jag tycker det är viktigt att känna till kategoriseringar av rån enligt RAR när rånstatistik ska tolkas. Brottskoderna övrigt rån utgörs av 0855 övrigt rån utan skjutvapen och 0856 övrigt rån med skjutvapen. Det finns ingen definition över vad för typ av rån som skall registreras inom dessa kategorier. I kodningslistan står det att rån som inte passar inom de andra kategorierna skall kodas som övrigt rån (BRÅ 2006a sid. 42). Som exempel på övrigt rån i Kodning av brott nämns rån mot kyrkor eller när någon rånas på sin firmabil (ibid.). Jansson skriver i sin uppsats att förberedelse till rån ska kategoriseras inom kategorin övrigt rån (ibid. sid. 2-3). Janssons påstående motsägs dock av BRÅ:s instruktioner för kodning av brott där det tydligt framgår att även förberedelse till butiksrån skall kodas som just butiksrån (BRÅ 2006a sid. 7). Däremot förefaller förberedelse till rån där polisen inte kunnat identifiera något mål som lämpligt att koda som övrigt rån. 11 I BRÅ:s undersökningar av åren 1990 och 1996 utgjorde motvärnsrånen ca en tredjedel av alla anmälda rån i Sverige (ibid.). År 2000 var andelen mindre, 18 procent. 12 Även motvärnsbrotten kan delas in i försöksbrott och fullbordade brott, men det fanns ej beskrivet i BRÅrapporten 2002:16 hur många av motvärnsrånen som var fullbordade respektive försöksbrott. 13 Det finns även tre olika typer av äkta butiksrån; kassarån, som är vanligast och utgör tre fjärdedelar av alla äkta rån, kontorsrån, där rånet sker i butikens bakre regioner och utgör drygt en tiondel. En tiondel utgörs av bland annat smash n grab, när ett fordon körs in genom fönster eller vägg till en butik och gärningsmannen på så sätt stjäl föremål (BRÅ 2002:16 sid. 27-29). Motvärnsrån är ett exempel på ett oäkta rån. 10

Tidigare forskning 14 Tidigare forskning har sedan länge kunnat visa att det finns en koncentration bland gärningsmännen där få står för en relativt stor andel av alla brott. Forskning har tagits fram under de senaste årtiondena som kunnat visa på att motsvarande koncentration även finns bland brottsoffer. Särskilda studier har fokuserat på vissa gruppers utsatthet för brott, exempelvis kriminellas utsatthet (Svensson och Lindgren 2005 sid. 5). Koncentrationen bland brottsoffer framträder tydligast inom brottstyperna våldsbrott, inbrott och vissa tillgreppsbrott, även bland annat rån och inbrott i butik (Svensson 2005 sid. 4, Carlstedt 2001 sid. 6). Det finns forskning som visar att bland dem som blivit utsatta för upprepade brott är tiden som förflyter mellan första och andra tillfället relativt kort. I vissa studier har man sett att tiden en vecka från första brottet är kritisk vid upprepad viktimisering (Svensson & Lindgren sid. 25). Risken för att utsättas för ett nytt brott är således störst i början. (BRÅ-rapport 2001:3 sid. 25). Genom offerundersökningar riktade till befolkningen har man i många länder kunnat belysa den brottslighet som inte kommit till polisens kännedom. Nationella undersökningar har sedan 1970-talet genomförts i England, USA och även i Sverige. Sedan 1970- talet genomför Statistiska centralbyrån offerundersökningar om befolkningens levnadssituation, dessa går under namnet ULF. Denna typ av undersökningar har visat att en liten grupp brottsoffer utsätts för en stor andel av alla brott. Dessa upptäckter var början på ett intresse för forskning om upprepad viktimisering (Carlstedt 2001 sid. 6-7). Denna kunskap har också väckt frågan om det går att minska brottsligheten genom insatser riktade mot dem som tidigare blivit utsatta för brott. I England har denna typ av brottsprevention tillämpats i olika sammanhang och upprepad viktimisering har använts som uppföljningstal inom polisen, så kallade police performance indicators (Farell m.fl. 2000 sid. v). Det betyder att lyckat polisarbete mäts i minskad upprepad viktimisering. England och USA är de länder som i störst utsträckning har kartlagt utsatthet för brott hos befolkningen (Carlstedt 2001). Storbritanniens inrikesdepartement, Home Office, har publicerat RV-forskning (repeat victimisation) under 1980 och -90-talet. Farell m.fl. skriver att Victimisation is the best single predictor of further victimisation (Farell m.fl. 2000 sid. v). Författarna skriver att upprepad viktimisering sker inom en kort tidsperiod, att upprepad viktimisering skapar områden med hög brottslighet, samt att det ofta är samma förövare som upprepat viktimiserar vissa offer. (Farell m.fl. 2000 sid. 1). Forskning från 14 De databaser som använts är EBSCOhost och JSTOR på Stockholms universitetsbiblioteks hemsida. Sökningarna gjordes under oktober och november 2006. Aktuella sökord: repeat victimization, upprepad utsatthet, inbrott, inbrott i butik, burglary, robbery, rån, rån i handeln, butiksrån, branschviktimisering. 11

Local Safer Cities Business Crime Surveys har visat att upprepad viktimisering är vanligt. Av alla tillfrågade butiker svarade trettio procent att de under den ettåriga undersökningstiden blivit utsatta för inbrott. Fyrtio procent av dem som utsatts svarade att de haft ett nytt inbrott inom ett år och bland dem som utsatts två gånger hade fyrtioåtta procent ännu ett inbrott inom ett år (Tilley 2004 CPU 45). Under 1900-talet har det i Sverige gjorts undersökningar som visat mönster för upprepad utsatthet, men syftet med dessa undersökningar har inte primärt varit att forska kring upprepad viktimisering (Carlstedt 2001 sid. 6). Sedan millennieskiftet har det tillkommit ett flertal forskningsrapporter som behandlar ämnet upprepad viktimisering. År 2001 gavs en rapport ut från BRÅ med syfte att undersöka just upprepad utsatthet för brott. Rapporten behandlade två kommuner i Sverige och resultatet kan enligt BRÅ generaliseras till andra kommuner i Sverige. Rapporten visar att inbrott i butik (inklusive kiosker) inte sker slumpmässigt. Av de butiker som utsatts anmälde tjugoåtta procent av butikerna ett eller fler inbrott inom en ettårsperiod. Bland butikerna som anmälde inbrott i butik hade 32 procent anmält ett brott tidigare under samma år (BRÅ-rapport 2001:3 sid. 18, 21). En studie i södra Sverige av Ekbrant år 2005 visar att åtta procent av anmälningar gällande inbrott i butik var upprepade anmälningar under en tvåårsperiod, men vanligaste tiden mellan två anmälningar var två veckor (Svensson & Lindgren 2005 sid. 9). På Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, har två uppsatser presenterats på temat upprepad utsatthet för brott och några uppsatser med olika infallsvinklar av inbrott och rån (Carlstedt 2001, Engström 2004, Jansson 2004, Sköldö 2005, Svensson 2005). År 1999 skrevs en doktorsavhandling vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet med titeln Den rationella inbrottstjuven? av Lottie Wahlin. I den fokuserar hon på olika rationalitetsbegrepp och teorier om rationellt tänkande vid brott. Rational choice-teorin beskrivs närmare i nästa avsnitt. BRÅ-rapport 2002:16 utgör en undersökning om butiksrån i Sverige under år 2000. I rapporten studeras även upprepad utsatthet för äkta butiksrån. Kartläggningen omfattade 588 anmälningar om äkta butiksrån. I Sverige fanns det samma år drygt 68 000 försäljningsställen inom detaljhandel (inklusive videobutiker och bensinstationer) vilket innebär att nästan en butik på hundra (0,9) drabbades av äkta butiksrån. Risken var högre i urbana områden, närmare bestämt dubbelt så hög (mellan 1,9-2,2 %). Bland 588 anmälningar fanns det 538 rånade butiker, vilket innebär att upprepad viktimisering förekom. 40 butiker rånades två gånger och fem butiker blev rånade tre gånger. För den butik som utsatts en gång var risken att utsättas igen tio gånger högre än den generella risken. År 1996 var den generella risken att bli utsatt för rån lägre än år 2000. Då fanns det knappt 60 000 försäljningsställen och 399 äkta 12

butiksrån anmäldes, det innebär en risk på 0,7 % (BRÅ 2002:16 sid. 18-20). Den generella risken att utsättas för rån kan alltså betraktas som liten, men för dem som redan blivit utsatta är risken högre. Uppsala-studien I Uppsala-studien (Svensson & Lindgren 2005), som ska replikeras i denna studie, anmäldes under hela år 2004, 103 butiksstölder genom inbrott, fjorton rån utan skjutvapen och sju rån med skjutvapen. Studien visar att 26 procent av alla anmälningar föregåtts av en tidigare anmälan avseende rån eller inbrott inom en ettårsperiod. För kategorin butiksinbrott var 29 procent upprepade anmälningar. För butiksrån var siffran en procent. Författarna skriver att resultatet för butiksrån inte är jämförbart med tidigare forskning. Studien visar att butiker som utsatts för rån eller inbrott i 16 fall av 30 anmäler ett nytt brott inom tre månader. De flesta anmälningarna om upprepad utsatthet ägde rum en vecka efter det föregående brottet. Det går även att urskilja toppar av upprepade anmälningar, bland annat efter två och fem månader. Studien visar på en skillnad mellan närpolisområden; flest anmälningar gjordes i Uppsala närpolisområde. Procentmässigt var dock risken för upprepad utsatthet störst i ett av kringområdena, Östhammar. Då antalet anmälningar var få i Östhammar måste resultatet tolkas med försiktighet (Svensson & Lindgren 2005 sid. 24-25). Övrigt rån Jansson (2004) har forskat inom kategorin övrigt rån på ett material bestående av anmälningar där det fanns en skäligen misstänkt. Hon visar att övrigt rån utgjorde mellan 13 och 14 procent av alla anmälda rån i Stockholms län under åren 2000 till 2003 (Jansson 2004 sid. 5). Totalt inkluderades 241 rån i hennes studie gällande åren 2001 och 2002. Av dessa 241 rån var endast 32 procent korrekt registrerade som övrigt rån. 22 procent skulle egentligen ha registrerats som 0870 och 0864, dvs. butiksrån. Om de anmälningar om förberedelse till rån som i Janssons studie skulle ha registrerats under rätt brottskod återstår bara åtta anmälningar av 241 som korrekt registrerade under övrigt rån (Jansson 2004 sid. 27). Hon skriver att om samtliga felregistrerade butiksrån i hennes studie skulle tillföras de korrekta brottskoderna skulle det leda till en ökning av kriminalstatistiken med ca 100 butiksrån enbart för år 2002, bestående till största delen av motvärnsrån. I kriminalstatistiken var antalet butiksrån i Stockholms län under år 2002, 340 stycken (ibid.). Om alla butiksrån som Jansson funnit hade registrerats korrekt hade antalet butiksrån för år 2000 varit 30 procent fler. Det skall också förtydligas att Janssons studie endast innehåller anmälningar med skäligen misstänkta 13

gärningsmän, antalet felregistreringar skulle kunna vara ännu fler om anmälningar utan skäligen misstänkta också inkluderades. Branschviktimisering Under senare år har det uppmärksammats att samma butiker ofta anmäler flera brott medan andra butiker inte anmäler några alls. Det har också uppmärksammats att butiker av samma kedja anmäler flera brott. Olika butiker ur samma kedja anmäler brott på olika geografiska platser, i Uppsala-studien kallas detta fenomen för branschviktimisering. Butikskedjor som drabbats av branschviktimisering är bland andra Dressmann, ICA och OKQ8 (Svensson och Lindgren 2005 sid. 25). I Uppsala-studien hittades även ett sådant samband för vissa butikskedjor, men materialet var för litet för att för att säkra slutsatser kunde dras (ibid.) I BRÅ-rapporten 2002:16 beskrivs branschviktimisering lite annorlunda. I rapporten menas med bransch butiker som har samma typ av försäljning. I rapporten har antalet äkta butiksrån relaterats till antalet butiker inom respektive bransch och en branschspecifik risk för att utsättas för äkta butiksrån har erhållits. Resultatet visar att videobutiker löper i särklass den största risken att utsättas för rån. Under ett år var risken för videobutiker sex procent. Näst störst risk löpte livsmedelsbutiker, kiosk- och tobakshandlare samt urmakare där drygt en av 30 utsatts för rån under ett år. På tredje plats hamnade bensinstationer, varuhus och stormarknader. I butiker inom sistnämna kategori förekommer ensamarbete, butikerna har ofta kvälls- och nattöppet samt generellt låg säkerhet. Detta kan vara tänkbara delorsaker till att dessa butiker rånas i stor utsträckning (BRÅ-rapport 2002:16 sid. 9). Sköldö har undersökt butiksrån där gärningsmannen/männen var kända i syfte att studera om ensamma gärningsmän väljer olika typer av rånobjekt än gärningsmän i grupp. Sköldö har funnit att det populäraste butiksobjektet att råna för både ensamma gärningsmän och gärningsmän i grupp var jourlivsbutiker (Sköldö 2005 sid. 21). Teori De teorier som vanligen används som utgångspunkt för studier om upprepad utsatthet för de undersökta brottskategorierna är främst tillfällesteorier samt rutinaktivitetsteorin samt rational choice, dessa redovisas nedan. Under detta avsnitt redovisas även två tolkningar av upprepad viktimisering. 14

Tillfällesteorier och rutinaktivitetsteorin Tillfällesteorier förklarar att brottsligheten är intimt förknippad med vardagslivets rutiner (Sarnecki 2003 sid. 221-222). Förekomsten av brott är relaterad till omständigheter i samhället såsom arbete, skola, transporter, inköp mm. Det dagliga livet skapar kriminogena situationer. Tillfällighetsteorier ligger nära rutinaktivitetsteorin, men den förstnämnda fäster större vikt vid gärningsmannen och menar att den rationella individen påverkas av de frestelser som finns i omvärlden (Sarnecki 2003 sid. 226). Enligt rutinaktivitetsteorin som Cohen och Felson har utvecklat är det tre element som skapar brott, dessa är en motiverad förövare, ett lämpligt objekt och avsaknaden av kapabla väktare som sammanfaller i tid och rum. Det räcker med att ett av dessa element saknas för att ett brott inte ska begås (ibid.). För både inbrott och rån kan man tydligt se kopplingen till Cohen och Felsons teori. Felson har vidareutvecklat denna teori och menar att objektets lämplighet karakteriseras av fyra egenskaper; värde (value), tröghet (inertia), synlighet (visibility) och tillgänglighet (accessibility) (ibid. sid. 223). Dessa egenskaper kan appliceras på flera typer av tillgreppsbrott såsom rån och stöld genom inbrott. Enligt rutinaktivitetsteorin löper olika personer eller butiker olika risker att utsättas för brott (BRÅ-rapport 2001:3 sid. 12). Rational choice Rational choice har gärningsmannen i fokus och enligt denna teori väljer gärningsmannen sitt offer utifrån ett rationellt tänkande. Detta kan vara en förklaring till varför vissa butiker blir utsatta för rån och inbrott oftare än andra. Det är helt enkelt rationellt att välja att göra inbrott i eller råna dessa butiker (Svensson och Lindgren 2005 sid. 11). Lottie Wahlin skriver att rationalitetsteorin egentligen består av flera teorier uppbyggda kring rationellt handlande. I sin avhandling, baserad på intervjuer med inbrottstjuvar, har hon funnit att de verkar ha god kunskap om hur de ska lyckas med ett inbrott, men att den kunskapen inte alltid används (Wahlin 1999 sid. 152). Rational choice-teorier exkluderar kulturella aspekter och det kan vara svårt att renodla ett handlande helt från sin kontext. Ibland kan individer heller inte se nyttan av ett visst handlande och väljer därför ett alternativ, som för den med bredare kunskap, inte framstår som mest rationellt. (Ibid. sid. 26-27, 148). Inbrottstjuvar begår ibland brott som för andra utomstående personer framstår som irrationella, frågan är om någon som inte är i inbrottstjuvens situation fullt ut kan förstå en inbrottstjuvs tänkande och handlande vid ett inbrott. (Hur mycket rationalitet utifrån en utomståendes perspektiv går exempelvis att utläsa ur en abstinent missbrukares handlande?). Vad som förefaller irrationellt för utomstående är kanske en rationell handling utifrån en 15

inbrottstjuvs perspektiv. Att förklara en inbrottstjuvs rationella handlande förutsätter att forskare kan inta inbrottstjuvens utgångspunkt och utifrån det tala om vad som är rationellt. Wahlin för en diskussion kring olika rationaliteter och tar upp flera olika inriktningar inom rationalitetsforskningen. Hon skriver att ett inbrott består av tre olika steg där olika rationalitetsperspektiv kan användas för att studera rationaliteten i de olika stegen (ibid. sid. 88). Utöver tillfällesteorier och rutinaktivitetsteorier används teorin om rational choice som teoretisk utgångspunkt för studien. Typiska rånobjekt I BRÅ-rapport 2002:16 har författaren funnit överrepresentationer av vissa egenskaper hos butiker som utsätts för äkta butiksrån. Dessa egenskaper är kvälls- och nattöppet, enkel och snabb flyktväg, låg risk för identifiering, låg risk för inblandning av kunder och andra personer, mindre centralt läge mm. Detta skulle kunna tyda på rationellt handlande från rånares sida. Koncentrationen i tid av butiksrånen skulle också kunna förklaras i dessa termer. Mer än en tredjedel av alla äkta butiksrån inträffar mellan klockan 20.00 och 23.59 med en tyngdpunkt mellan klockan 20.00 och 21.59 (BRÅ-rapport 2002:16 sid. 23ff). Två tolkningar av upprepad utsatthet I BRÅ-rapport 2001:3 redovisas två tolkningar av upprepad utsatthet (BRÅ-rapport 2001:3 sid. 12-13). Den första innebär att utsatthet för brott antas öka sannolikheten för framtida utsatthet, dvs. att det finns något samband mellan händelserna (ibid.). Orsaken skulle till exempel kunna vara att en gärningsman genom att begå ett brott mot en butik skaffar sig kunskap om butiken som gör att han/hon väljer att begå brott mot samma butik igen, tidigare utsatthet ökar därför risken för framtida utsatthet. Den andra tolkningen utgår ifrån att utsatthet för brott speglar en redan tidigare förhöjd risk, utsattheten i sig förändrar inte den framtida risken för att drabbas igen (ibid.). Det vill säga att utsattheten i sig inte är en indikation på att butiken kommer att utsättas igen, eventuell framtida utsatthet är bara en konsekvens av en redan tidigare befintlig risk. Risken att utsättas har alltså inte förändrats på grund av viktimisering för brott. Tolkningen överrensstämmer med rutinaktivitetsteorin där man antar att olika objekt löper olika stora risker att drabbas. Metod och material Eftersom denna studie är en replikation på Uppsala-studien har samma metod använts, således är det en kvantitativ registerstudie. Frågeställningarna i uppsatsen besvaras med hjälp av 16

polisanmälningar registrerade i RAR inom de aktuella brottskoderna för butiksinbrott och butiksrån. Etik Då materialet i undersökningen består av polisanmälningar med uppgifter om privatpersoner så måste arbetet med dessa omfatta restriktioner och varsamhet. Filerna med polisanmälningar har förvarats i ett låst arkivskåp på Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet och har enbart analyserats på lösenordsskyddade datorer på institutionen. Ingen annan än jag som författare till uppsatsen har tagit del av materialet. I uppsatsen finns inga uppgifter som kan binda en viss person eller butik till en händelse eller plats. Jag har ingått ett sekretessavtal med polismyndigheten i Dalarna med löfte om att materialet inte skall användas till annat än som underlag för att skriva denna uppsats. I avtalet ingår även att materialet skall hanteras på sådant sätt att ingen person kan identifieras eller på annat sätt lida skada. Personerna vars anmälningar är underlaget för uppsatsen har inte tillfrågats om samtycke till att medverka i studien på grund av tidsbrist och andra praktiska omständigheter, därför är alla uppgifter som presenteras avidentifierade. På temat brottsförebyggande arbete genomfördes en intervju. Intervjudeltagaren har getts möjlighet att kommentera det som återgivits av intervjun i uppsatsen 15. Material Materialet för studien består av alla anmälningar inom aktuella brottskoder som inkommit till polismyndigheten i Dalarnas län mellan första oktober år 2004 till och med sista september år 2006. De brottskoder som är aktuella är: 0818 - Stöld genom inbrott från butik, varuhus och kommersiell utställningslokal, 0864 - rån med skjutvapen, butiksrån, samt 0870 - rån utan skjutvapen, butiksrån. För att göra en studie så snarlik Uppsala-studien som möjligt har samma tidsspann använts i denna studie. Av praktiska skäl är dock inte januari startmånad i denna studie utan tidsramen som benämns urvalsåret sträcker sig från första oktober 2005 till sista september år 2006. Perioden första oktober år 2004 till sista september år 2005 användes endast för att kunna kontrollera om det fanns tidigare anmälningar och kallas därför kontrollår. September månad för år 2004 var inkluderad i det material vi fick tillgång till men uteslöts då studien skulle inkludera sammanlagt 24 månader. 15 Intervjudeltagaren har via e-mail fått ta del av de delar av uppsatsen där hon anges som referens och gett kommentarer till dessa. Hon har samtyckt till att hennes namn och ställning presenteras i uppsatsen som referens. 17

Inkodning av material Alla aktuella anmälningar har sammanställts med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Programmet användes för att analysera data och sammanställa information med hjälp av kors- och frekvenstabeller. I första steget av inkodningen i SPSS kodades alla anmälningar in som hade anmälningsdatum mellan första oktober år 2005 och sista september år 2006. Inkodningen avsåg datum för anmälan, butikens organisationsnummer, butikstyp, eventuell butikskedja, målsägande juridisk person, butikens gatuadress, brottskod, om det fanns någon skäligen misstänkt, information om hur långt gånget brottet var samt vilken handläggande enhet som anmälan var registrerad hos. I ett andra steg gjordes en kontroll av alla inkodade anmälningar för att hitta dubbletter och upprepade anmälningar. De anmälningar som var dubbletter sorterades ut ur materialet. De anmälningar som var upprepade kodades in med hjälp av nya variabler på samma rad som butikens senaste anmälan. Nya variabler med anmälningsdatum, brottskod, information om hur långt gånget brottet var, om det fanns någon skäligen misstänkt, handläggande enhet för den första föregående anmälan tillfördes till aktuell butiks senaste anmälan. I ett tredje steg gjordes en sökning i de sammanställda anmälningarna med anmälningsdatum mellan första oktober år 2004 och sista september år 2005. Om det där fanns föregående anmälningar kodades dessa anmälningar in med variabler för anmälningsdatum, brottskod, information om hur långt gånget brottet var och om det fanns någon skäligen misstänkt samt handläggande enhet. Till slut gjordes en sammanställning av hur många av det totala antalet anmälningar under perioden första oktober år 2005 till sista september år 2006 som föregåtts av en eller flera tidigare anmälningar tidigast ett år från det senaste anmälningstillfället. De anmälningar som är de senaste i tid fungerar alltså som utgångspunkt för studien. Det är utifrån dessa anmälningar som sökningen efter föregående anmälningar ett år bakåt i tiden har gjorts. Då ingen åtskillnad görs på fullbordat brott, försök till brott, förberedelse till brott eller stämpling till brott inom de brottskoder som används i denna undersökning kodades anmälningarna därför in i SPSS med olika variabelvärden för hur långt gångna brotten var. Det gjordes ingen sådan åtskillnad i Uppsala-studien, men resultatet av sådan statistik intresserar mig eftersom man skulle kunna tänka sig att fullbordade brott anmäls i större utsträckning än försöksbrott. Detta medför i så fall ett bortfall bland försöksbrott och det påverkar resultatet. Det finns med en fritext i varje anmälan med en beskrivning av vad 18

anmälan gäller och genom den framgår hur långt gånget brottet var 16. I några enstaka fall var det oklart om brottet var ett försöksbrott eller ett fullbordat brott och jag gjorde då en egen bedömning efter vissa kriterier (se Bilaga 4 om inkodning i SPSS). Branschviktimisering För att svara på frågan om upprepad branschviktimisering bland butiker har alla butiker kodats efter branschkategori och efter butikskedja. Indelningen i butikskedjor gjordes efter min bästa förmåga utan kännedom om vilka butikskedjor som finns i Dalarnas län. Indelningen i branschspecifika kategorier gjordes däremot enligt SCB:s indelning av olika butiker i olika branschkategorier. Jag har dock lagt till några branschkategorier som jag tyckte saknades. Exempelvis frisörsalonger räknas inte som butiker enligt SCB men i RAR kodas de som butiker och jag har därför kompletterat SCB:s indelning med bland annat denna kategori. Totalt använder jag mig av 23 kategorier. Tillförlitlighet, validitet och reliabilitet En kvantitativ studies tillförlitlighet avgörs av dess validitet och reliabilitet. God validitet innebär att studien verkligen mäter det den är avsedd att mäta (Bergström & Boréus 2005 sid. 34). Validiteten påverkas av bland annat valda variabler. Konstruktionen av kodschemat begränsar studiens vidd. En validitetsfråga är exempelvis om polisanmälningar är ett bra instrument för att mäta upprepad utsatthet för rån och inbrott i butik. Vidare diskussion om detta följer nedan. Arbetet med uppsatsen har präglats av ett nära samarbete mellan oss tre studenter som replikerat Uppsala-studien. Vi har ingående diskuterat inkodningen i RAR, avgränsningen av materialet, analysmetoder, problem som rör bearbetningen av materialet och andra praktiska frågor. Vi har därmed kunnat upptäcka metodfel och andra problem och rättat till dem i bearbetningsskedet. Effekten av detta bör vara positiv på studiens validitet och reliabilitet. En förutsättning för god reliabilitet är att mätningar och uträkningar är noggranna. God reliabilitet anses ha uppnåtts när resultatet av en studie kan upprepas (ibid. sid. 35-36). 16 Exempel på en fritext i en anmälan: Patrull XXXX beordras till XXXXX XXXXX av LKC med anledning av att en man kommit in och sagt "Detta är ett rån" till kassörskan. Först trodde kassörskan att mannen skämtade men då upprepade mannen hotet och sade åt kassörskan att larma, vilket hon gjorde. När patrullen kom till platsen var mannen kvar under bevakning av två väktare från XXXXXXXXXX. Gärningsmannen har tagit ett sexpack öl som han druckit en öl från. BROTT Rån genom att tillgripa ett sexpack samt att med hotet "detta är ett rån" skrämma kassörskan XXXXXXXXX så att hon allvarligt fruktade för vad som skulle hända om hon inte gjorde som mannen sade. Se Bilaga 2. 19

Det ska noteras att en skillnad i mätsätt finns mellan studierna. I Uppsalastudien beräknades den genomsnittliga tiden mellan anmälningarna enbart utifrån inbrottsanmälningar. I denna studie har både inbrotts- och rånanmälningarna legat till grund för beräkningen av den genomsnittliga tiden mellan anmälningarna. Denna studies resultat liknar även resultat från andra tidigare studier, detta ger en god intersubjektivitet (ibid.). När flera studier pekar åt samma håll så bekräftar de varandra. Intrasubjektiviteten är god om samma person får samma resultat av samma material vid en annan tidpunkt (ibid.). Ingen kontroll av intrasubjektivitet har gjorts på grund av tidsbrist. Brotten i studien För rån gör troligen gällande försäkringsregler samt brottets allvarlighetsgrad att mörkertalet för fullbordade brott är lågt. Det mörkertal som förekommer bör kunna härledas till rånförsök där inget tillgripits samt rånförberedelse och i ännu större utsträckning stämpling till rån. Dessa brott har en lägre upptäcktsrisk och omfattas sannolikt av ett större mörkertal (BRÅ 2002:16 sid. 12). Samma förhållande kan antas gälla för inbrott. Försöksbrotten torde ha ett större mörkertal. Gällande försäkringsregler kan även leda till en överrapportering av nämnda brottskategorier, i klartext försäkringsbedrägerier. (Vid studier av anmäld brottslighet inom en viss brottskategori kan det vara intressant att jämföra anmälningar om försäkringsbedrägerier; i denna studie har detta inte undersökts då den brottskoden inte ingick i Uppsala-studien.) Ett validitetsproblem är att studien endast inkluderar anmälningar gjorda i Dalarnas län och det behöver inte nödvändigtvis vara detsamma som samtliga anmälningar gällande butiker i Dalarnas län. Det kan ha skett brott i Dalarnas län som har anmälts i ett annat län som därför inte kommer med i studien. Om några anmälningar gällande Dalarna har gjorts till annan polismyndighet så borde de i alla fall inte vara så många 17. Vid jämförelser mellan olika län, kommuner och stadsdelar finns det några osäkerhetsfaktorer som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Befolkningsstrukturen är en faktor som har betydelse för brottsnivån. I en kommun med många unga kan man exempelvis förvänta sig ett större antal anmälda brott per invånare, än i en kommun med många äldre (BRÅ 2006b sid. 87). Urbaniseringsgraden påverkar också brottsnivån. I områden där befolkningen är koncentrerad till vissa orter tenderar brottsligheten att vara högre, än i områden som är mer glest befolkade. Likaså tenderar områden som är populära turistmål att 17 Jämförelse kan göras med materialet för denna studie. I materialet för perioden första oktober år 2005 till sista september år 2006 fanns fyra av 144 anmälningar som gällde butiker i andra län. 20