Vår skolas historia Om man verkligen vill gå till grunden med vår skolas historia får man bereda sig på att gå långt bakåt i tidsåldrarna. Vasa övningsskolas gymnasium kan nämligen härleda sina rötter så långt bakåt i tiden som till Wasa Trivialskola, som grundades 1684 i dåvarande Wasa stad. Skolan hade då fyra klasser, som undervisades av fyra lärare rektor, konrektor, kollegan och apologisten. Läroplanen var något helt annat än vad vi är vana vid. Från 1611 undervisades endast i religionskunskap, latin och grekiska. 1649 tillkom aritmetik, 1693 kom allmän och svensk historia och 1724 började man plugga geografi, biblisk historia och klassiska författare i latin. Så småningom tillkom också ämnen som hebreiska, geometri, logik, statskunskap och disputationsövningar, mineralogi, naturalhistoria, astronomi, tyska, franska, algebra, svensk uppsats, ryska, gymnastik, fysik, finska och slutligen också - modersmål. De som någon gång har varit i Gamla Vasa vet säkert var trivialskolan stod. På kullen ovanför kyrkan finns ännu stenfoten kvar. Det var det ursprungliga råttstallet, det som har gett sitt namn även åt det nuvarande skolhuset. Där huserade skolan, som förresten bytte namn till Vasa Gymnasium 1844, från 1680 till branden 1852. I den nya staden reserverades en tomt åt skolan mitt i stan, på det ställe där stadshuset står nu, och ritningar av Setterberg fanns färdiga att användas. Men istället inlöstes det forna rådhuset för skolan 1872, och där finns skolan kvar ännu idag. Huset hade ursprungligen två våningar, men byggdes på med en tredje då utrymmesbristen blev för stor. Det hus vi i dag kallar för Lyceum eller gamla delen var alltså rådhus till att börja med. 4
Vid inflyttningen till den nya lokalen sammanslogs gymnasiet och högre elementarskolan till lyceum. 1883 delades lyceet upp i klassiskt lyceum och reallyceum. I det klassiska lyceet koncentrerade man sig på latin, grekiska och andra språk, medan reallyceisterna läste bland annat fysik och kemi. Under förtrycksperioden blev ryskan obligatorisk för reallyceisterna, medan det klassiska lyceet lyckades undvika ryskan ända till början av 1900-talet genom att framhäva latinets betydelse. Däremot blev grekiskan ett frivilligt språk under ryskans inflytande dittills hade den varit obligatorisk. Finlands självständighet 1917 innebar nya förändringar i skolsystemet. 1918 tillkom engelskan som främmade språk, och bokföring kom in som ett obligatoriskt ämne. 1941 delades lyceet upp i tre linjer mellanskolan (därifrån man sedan gick vidare till någon av de övriga linjerna), där man inte läste latin, och bara ett främmande språk, språklinjen, som inte undervisades i fysik eller kemi, men däremot läste tre främmande språk, varav ett kunde vara latin, och slutligen matematiska linjen, där man förutom de naturvetenskapliga ämnena läste två främmande språk, varav ett kunde vara latin. 1945 blev engelskan det första främmande språket, och latinet förr så småningom bort, eftersom det inte fanns tillräckligt med intresse. Konventets historia är tätt sammankopplad med skolans historia. Till alla er som trodde att ett konvent är ett party där man dansar till hög musik och där alkoholhaltiga drycker flödar fritt kan jag bara säga: Fel, fel och dubbelfel! Ett konvent är en elevsammanslutning, där man håller ordnade möten med protokoll, man har regler som bestämmer hur eleverna får bete sig, man har ett bibliotek och utger tidningar och gör andra nyttiga saker. Ett konvent startades redan 1848, och man hade en lagcodex som bland annat förbjöd smörande, fidesgnideri, för lärare, och fusk, luntning eller gluttning. Straffet var utestängning från gemenskapen. Reglerna för fuskandet var dock inte så stränga då det gällde ryskan var luntningen helt tillåten Konventet hade stor frihet på 1800-talet. De hade bland annat en egen lokal, bestående av en sal och fyra kamrar, som de hyrde permanent för sina sammankomster och fritidssysselsättningar. Det var just denna frihet, och konventets fennomanska fanatism, som ledde till att det upplöstes av skolans rektor 1876. Sedan låg konventsverksamheten nere i många år, tills klassförbund bildades i de tre högsta klasserna 1881 Agapetus, Concordia och Nodus. Agapetus och Concordia utgav varsin tidning, och den Concordia du idag håller i din hand är en ättling i rakt nedstigande led från den lilla klasstidning som utgavs av lyceets sjätteklassister. Samma år sammanslöts de tre förbunden till ett nytt konvent, och följande år blev Concordia hela konventets tidning. Fennomanin ersattes med svekomani, och kampen mellan svenskhets- och finskhetsivrare var ofta livlig inom konventet. Konventet ordnade trevliga små sammankomster för sina medlemmar. Till konventets vanliga program hörde på den tiden diskussion av förbundets angelägenheter, man lyssnade på musik, reciterade stycken av någon känd, gärna humoristisk författare, man diskuterade aktuella frågor och framför allt så läste man upp bidragen i Concordia (en sed som kunde återupplivas, red. anm.). Ibland spelade man teater eller schack. Istället för sprit stjälpte man i sig lemonad och mumsade på kakor. 5
Som man kan se, så har vår skola anor långt bakåt i tiden. Men Vasa övningsskola då, när kom den till? Jo, 1974, så slog man ihop lyceet med Vasa flicklyceum, man rörde om och vips, så hade Vasa övningsskola bildats. Och resten kan vi Vera Udd 6
Hur skolan var förr Hur var skolan egentligen förr? Var det på samma sätt eller skiljde det mycket från dagens skola? För att ta reda på det, har jag intervjuat finskalärare Hasse Karlsson, som själv har gått i skolan här. Jag frågade hur skolan var förr, om det skilde mycket från dagens. Hur sträng disciplinen var och om han visste något om skoltidningen på den tiden. Hasse gick här i skolan på 60- talet. På den tiden var det en skola enbart för pojkar, ett så kallat pojklyceum. Skolan höll till i råttstallet, den gamla delen av skolan. I lyceet kunde man gå från att man var elva år tills man fyllde 20. De äldsta eleverna gick klädda i hatt och hade mustasch. Hasse berättar att de äldre pojkarna brukade kasta de mindre, som just börjat skolan, i en papperskorg. - Vi kunde ligga fem stycken ovanpå varandra, sade han. Och när första snön kom var de stora pojkarna framme igen. - Då stod de på rad framför dörren på morgonen då man kom till skolan. De tog tag i en, och knuffade en till den första i ledet som pesade en i ansiktet. Lektorerna och rektorn i skolan gick alltid klädda i kavaj, rektorn nästan alltid i svart. Respekten var stor, speciellt för rektorn. - Om man såg honom komma mot en då man var ute på stan till exempel, gick man hellre runt kvarteret än att mötte honom. Disciplinen i skolan var stenhård. Då läraren kom in i klassen skulle man stå upp.om man varit elak mot någon eller gjort något som var emot skolans regler, fick man kvarsittning. På lördag kväll klockan 18 skulle eleven infinna sig i skolan för att avtjäna sitt straff. Tyst på timmarna var det också. De kunde vara omkring 40 elever per klass, men tyst var det. Hasse berättar att en lärare hade sagt att om en elev kan vara tyst, så skall 45 stycken vara 45 gånger tystare. På gymnastiken, som ägde rum i skolans nya del i en liten gymnastiksal (som befann sig där matasalen är nu), måste eleverna bland annat marschera. Hasse berättar att om man gjort sig illa på gympan, måste man följa med läraren för att med t.ex. jod bränna bort såret. De hade också tvättgranskning, och då skulle alla eleverna ställa upp sig på ett led med ena handflatan upp och andra ner, medan läraren gick och granskade eleverna, berättar Hasse. Om man inte var tillräckligt ren blev man utslängd för att tvätta sig och sedan fick man en ordentlig utskällning. Varje morgon var det morgonsamling i Runebergssalen. Då stod alla elever på led och lyssnade då en präst, rektorn eller religonsläraren läste några ord. - Morgonsamlingarna var inte alltför populära, säger Hasse, men om man inte gick på dem fick man kvarsittning. Enligt Hasse hade de trots allt en väldigt bra kompisanda i skolan även om man blev pesad och slängd i papperskorgar av de äldre eleverna. 7
Förr var det en slags idrottsgren att fuska på proven Hasse tror att de gjorde det mest för att imponera på varandra, och han tyckte att det var rätt så roligt. Att eleverna inte fuskar så mycket numera, tror Hasse beror på flickorna; de blev helt enkelt inte imponerade av det. Hasse berättar också att de hade byggt in en centralradio i nya delen. Ingen visste riktigt vad den var till för, men en gång då eleverna satt i klassen och väntade på att läraren skulle komma, sprakade det till i högtalaren och en röst ropade: GIV AKT I KLASSEN! BYT KANAL DEN SOM INTE HÖRDE! Då han berättar det skrattar han lite åt minnet, och vi kan ju bara föreställa oss hur det skulle vara om någon ropade något sådant i centralradion första gången den används Om Concordia visste inte Hasse så mycket. Tidningen lades ner på 1960-talet, men några nummer hade hunnit komma ut under den tiden som Hasse gick i skolan. Så visst kan man säga att skolan har ändrats lite sedan 60-talet, men det är ju inte så konstigt. Det är ju trots allt 40 år sedan. Hanna Backman 8