101 julevsáme verba. 101 lulesamiska verb. Svieriga Sámedigge l ruhtadam girjev. Tjálle vásstet boastovuodaj åvdås, ma soajtti gávnnut.

101 julevsáme verba Svieriga Sámedigge l ruhtadam girjev. Tjálle vásstet boastovuodaj åvdås, ma soajtti gávnnut. Tjálle: Kejonena Vuollá Korrektuvrra ja giellabagádallam: Skoglunda Ánn Risstin Hábmediddje: Kejonena Lijsá Gangsterdisel 101 lulesamiska verb För eventuella fel svarar författaren. Författare: Olle Kejonen Korrektur och språkvård: Ann Christin Skoglund Formgivare: Lisa Kejonen Gangsterdisel Första digitala utgåvan december 2015 Första tryckta upplagan 2013 I

Rättelser efter den tryckta upplagan 2013 (ISBN: 978-91-87669-83-5): s. VIII nj, sj, tj, ts dj, lj, nj, sj, tj, ts s. X Preteritum, första person, dualis Preteritum, andra person, singularis s. XXI 1903 1904 s. XXIV He olevat juomassa kahvia He ovat juomassa kahvia Samtidighetsformerna för uddastaviga verb: s. 86 ávvusattjin ávvusattijn s. 87 dádjadattjin dádjadattijn s. 88 dárbahattjin dárbahattijn s. 89 ganugattjin ganugattijn s. 90 gárvvunattjin gárvvunattijn s. 91 gatjádattjin gatjádattijn s. 92 gulldalattjin gulldalattijn s. 93 gähttjalattjin gähttjalattijn s. 94 hapsijdattjin hapsijdattijn s. 95 málestattjin málestattijn s. 96 njimmurattjin njimmurattijn s. 97 sámástattjin sámástattijn s. 98 tjåhkkåhattjin tjåhkkåhattijn s. 99 váttsatjattjin váttsatjattijn s. 100 åhpadattjin åhpadattijn II

Tack till Sametingets kulturråd, vars bidrag har gjort tryckningen av den här boken möjlig. Tack Lisa för ditt arbete med bokens layout. Tack Ann Christin för ditt ovärderliga kunnande, både som modersmålstalare och som lärare i lulesamiska. Tack Ville Söderbaum och Lotta Willborg Stoor för er tillåtelse att i mitt arbete med den här boken utgå från er nordsamiska verbhandbok. Också tack till Per Niila Stålka. Tack till mina föräldrar och min bror för all uppmuntran och hjälp. Ett särskilt tack riktar jag också till mina lärare i samiska genom åren: Laila, Sylvia, Gunhild, Sara Torbjörn, Karin och Lars-Gunnar. Och tack Sonja, för ditt tålamod. Den här boken tillägnas alla som inte kan samiska. Ännu. III

Sámegiella, gållegiella manen oadá, hådjåna? Ale sjávvuna iednegiella, dan diehti gå amás giela, miela dunji juo hávdev goajvvu, vájku illa ájn giedjegahttám, e ga urbe luorkijdam. Hans Aslak Guttorm (1934) V

1. Inledning VIII 1.1 Bokstäver & ljud VIII 1.2 Vad är ett verb? VIII 1.3 Lulesamiska verb IX 1.4 Urval IX 1.5 Bokens stavning IX 1.6 Jämnstaviga verb X 1.7 Kontrakta verb X 1.8 Uddastaviga verb XI 1.9 Böjningsstammar XI 2. Konsonanter XI 2.1 Stamkonsonant XI 2.2 Stadieväxling XII 2.3 Konsonantserier XII 2.4 Grad XIII 2.5 Utljud XIV 3. Vokaler XV 3.1 Glidvokal XV 3.2 Vokalförlängning XVI 3.3 Diftongväxlingar XVI 3.4 Vokalväxlingar XVIII 4. Finita verbformer XIX 4.1 Person & numerus XIX 4.2 Tempus XX 4.3 Modus XX VI

5.2 Perfekt particip XXIII 5.3 Negeringsformen XXIII 5.4 Aktio & förkortat aktio XXIV 5.5 Tillståndsformen XXIV 5.6 Samtidighetsformen XXIV 5.7 Presens particip XXIV 5.8 Supinum XXV 5.9 Verbgenitiv XXV 5.10 Verbabessiv XXV 6. Att vara eller inte vara XXV 6.1 Att vara Årrot/liehket XXV 6.2 Att inte vara Negeringsverbet XXVII Exempeltabeller XXXIII Verbtabeller 1-101 7. Konsonantserier XXXIX 8. Ordlista XLVI 9. Källförteckning LII VII

1. Inledning 1.1 Bokstäver & ljud Det lulesamiska alfabetet består av följande bokstäver: A, Á, B, D, E, F, G, H, I, J, K, L, M, N,, O, P, R, S, T, U, V, Å, Ä Bokstäverna A, Á, E, I, O, U, Å, Ä är VOKALER och B, D, F, G, H, J, K, L, M, N,, P, R, S, T, V är KONSONANTER. enda ljud: dj, lj, nj, sj, tj, ts uttalas tillsammans: ie, uo, oa, ä Bokstaven aand och á för samma ljud fast långt. När e inte står i första stavelsen uttalas det ungefär /ie/. Bokstaven ng och uost. Bokstaven o står för ett långt, diftongerat o-ljud och uttalas lite som i svensk- ol eller som /uo/. Bokstaven ä representerar en diftong fast den bara skrivs med en bokstav. Den uttalas ungefär /iä/ eller /eä/. Konsonantkombinationen njnjuta, sj skjuta, tj med ett tydligt t-ljud i början (som i tjuta ) och tsts. VIII 1.2 Vad är ett verb? VERB är en ordklass, alltså en grupp ord som beter sig på ett visst sätt. Ord som beskriver en handling är verb. På svenska kan man säga Verb är något som man gör: Cyklar, springer, tutar, kör. Både på samiska och på svenska böjer man verb, det vill säga att kan är väldigt formrik, kanske speciellt vad gäller verb. Med det menas att man kan böja ett verb på många olika sätt för att uppnå

många olika betydelser. Att lära sig samiska är att lära sig verb! 1.3 Lulesamiska verb De lulesamiska verben delas in i tre olika grupper som var och en följer ett eget böjningsmönster: UDDASTAVIGA, JÄMNSTAVIGA och KONTRAKTA verb. I den här boken presenteras fullständiga böjningsparadigm för 15 uddastaviga verb, 15 kontrakta verb, 70 jämnstaviga verb, plus verbet årrot/liehket att vara. 1.4 Urval De 101 verben som förekommer i den här boken är valda dels utifrån hur frekventa (hur vanligt förekommande) de är, dels efter hur representativa de är för olika ljud. Ambitionen har varit att alla de jämnstaviga verbens KONSONANTSERIERrade för alla BÖJNINGSSTAMMAR. För de uddastaviga verben ska alla UTLJUD böjningsstammar. Ett verb är värt att förklara lite närmare, nämligen -goahtet. Som man kan se på bindestrecket handlar detta om ett verb som man fäster på - -t och fäster sedan -goahtet på slutet. Till exempel: barggatbargga--goahtet barggagoahtet nitivens -t med -sj- innan man tillfogar -goahtet. Till exempel: sámástit sámástisj--goahtetsámástisjgoahtet börja prata samiska. 1.5 Bokens stavning I denna bok skrivs ä-ljud med svenskt ä. Lulesamer på norsk sida byter naturligtvis ut den svenska bokstaven mot norskt æ. I lule- med å, det långa å-ljudet (till exempel i slutet på vissa kontrakta verb) med fetmarkerat å. I vardagligt skriven lulesamiska görs ingen skillnad på GRAD III och GRAD II av konsonanterna i SERIE 2. I den här boken skrivs grad III för dessa konsonanter fetmarkerat, till exempel ss, ll eller vv. Även EXTRA STARKT STADIUM (se 2.4 GRAD) är fetmarkerat i verbtabellerna, till exempel låhkke läsare. IX

1.6 Jämnstaviga verb Ett jämnstavigt verb består i INFINITIV (grundform) av ett jämnt antal stavelser. Till exempel är låhkåt låh-kåt. De jämnstaviga verben har stadieväxling och de drabbas ibland också av vokalförändringar. Mer om stadieväxling under avsnitt 2 KONSONANTER och vokalförändringar under avsnitt 3 VOKALER. -at, -et, -ot eller -åt. Undantag: En del jämnstaviga verb stadieväxlar inte. Se mer under 2.4 GRAD. 1.7 Kontrakta verb exempel består det kontrakta. I vissa former dyker det hos de kontrakta verben upp en liten -ji-stavelse (i IMPERATIV II -ju-). Denna stavelse, som syns till exempel i lijkkujivmer (till exempel i lijkkuv Benämningen KONTRAKTA VERB kommer sig av att dessa verb -ji-stavelsen alltså inte syns. X De former -ji-stavelsen uppträder i är följande: Presens indikativ, första person, dualis lijkkujin Presens indikativ, tredje person, pluralis lijkkuji Preteritum, första person, singularis lijkkujiv Preteritum, andra person, singularis lijkkuji Preteritum, tredje person, pluralis lijkkujin Alla former av Imperativ I utom andra t.ex. lijkkujihtte personer) Alla former av Imperativ II (-ju-) t.ex. lijkkuju så snäll att gilla! (till en person)

Många lånord hamnar i gruppen kontrakta verb när de tas upp i lulesamiskan, till exempel står alltid i grad III (utom några få lånord, i den här boken representerade av stávit2.4 GRAD. Ett kontrakt verb har varken stadieväxling eller vokalförändring i stammen och det slutar i grundform på -át, -it, -ut eller -åt (Obs, långt å-ljud!). 1.8 Uddastaviga verb till exempel verbet dárbahit tre stavelser: dár-ba-hit. Ett uddastavigt verb har varken stadieväx- på -it (närmare bestämt på -dit, -git, -hit, -lit, -nit, -sit, -stit eller -tjit). Uddastaviga verb kan drabbas av förändringar i tredje person singularis presens till följd av reglerna för UTLJUD. Mer om detta under 2.5 UTLJUD. 1.9 Böjningsstammar För att särskilja verb efter sista stavelsens vokal brukar man tala om olika BÖJNINGSSTAMMAR. Till exempel har ett ord som adnet -et. Verbet ájádallat är en a-stam eftersom det slutar på -at. För jämnstaviga verb förekommer följande böjningsstammar: a-stam, e-stam o-stam och å-stam. För kontrakta verb förekommer följande böjningsstammar: á-stam, i-stam, u-stam och å-stam (Obs, långt å-ljud!). 2. Konsonanter 2.1 Stamkonsonant STAMKONSONANTEN är det eller de konsonantljud som ligger mellan tryckstark och trycksvag stavelse. För tvåstaviga verb exempelvis låhkåt ligger den mellan första och andra stavelsen. Stamkonsonanten för låhkåt är alltså -hk-. För fyrstaviga verb exempelvis ájádallat att tänka ligger stamkonsonanten XI

mellan den tredje och den fjärde stavelsen: -ll-. Under avsnitt 7 KONSONANTSERIER hittar du en lista över lulesamiskans stamkonsonanter och exempel från den här boken. 2.2 Stadieväxling STADIEVÄXLING betyder att stamkonsonanten i ett ord förändras när verbet böjs. Stadieväxlingen förekommer hos jämnstaviga verb, men inte hos uddastaviga och kontrakta. lat STARKSTADIUM. I vissa former genomgår stamkonsonanten stadieväxling, och man talar då om SVAGSTADIUM. En stamkonsonant i starkstadium tar upp mer tid och plats i ordet än en stamkonsonant i svagstadium. Starkstadiets ss i giesset att dra hörs tydligare än svagstadiets s i giese! dra!. För vissa verb förekommer även något som kallas för EXTRA STARKT STADIUM. Mer om detta under 2.4 GRAD. Den lulesamiska stadieväxlingen kan vara kvantitativ eller kvalitativ. Kvantitativ stadieväxling betyder att en stamkonsonant behåller ett ljud, men att ljudet växlar i längd (jämför starkstadiets bassá hen tvättar med svagstadiets basá du tvättar ). Kvalitativ stadieväxling betyder att stamkonsonanten ändrar ljud (máksá hen betalar mávsá du betalar ). Stadieväxlingen skrivs inte ut på ett enhetligt sätt. Stamkonsonanten rr blir till r i svagstadium, stamkonsonanten dd skrivs i svagstadium tt och starkstadiets ktj blir i svagstadium vtj. Som man kan se på exemplet bassá basá ovan kan stadieväxlingen vara betydelseskiljande ibland är det bara stadieväxlingen som skiljer en betydelse från en annan. Under avsnitt 7 hittar du en lista över lulesamiskans stamkonsonanter, deras stadieväxlingar och exempel från den här boken. XII 2.3 Konsonantserier Lulesamiskans stamkonsonanter är grupperade i åtta olika KONSO- NANTSERIER, serie 1-8. Stamkonsonanter inom en viss serie beter sig på liknande sätt. Som exempel kan nämnas att alla konsonanter i SERIE 3 har glidvokal i starkstadium, eller att alla i SERIE 7 har en

växling kv. SERIE 8 är speciell då den består av en liten grupp verb som saknar stadieväxling. I den här boken är dessa ickeväxlande verb representerade av orden ládat, gådet, oadet, sädot och váksjot. 2.4 Grad Undantag: Verbet oadet att sova har stadieväxling i presens particip och imperativ I för andra person dualis, trots att det hör till Serie 8. Under avsnitt 7 KONSONANTSERIER hittar du en lista över lulesamiskans stamkonsonanter, deras stadieväxlingar och exempel på ord i boken som representerar de olika konsonantserierna. I verbböjningen brukar man prata om SVAGSTADIUM och STARK- STADIUM- GRAD I, GRAD II och GRAD IIInanter i tre olika uppsättningar. Som exempel kan nämnas ljuden i SERIE 4 (hkk - hk - g) där ett vanligt jämnstavigt verb kan ha hk som starkstadium (låhkåt att läsa ) och g som svagstadium (mån lågåv jag läser ). Grad III (eller EXTRA STARKT STADIUM som det ibland kallas) markeras här med hkk, som i låhkke läsare. Grad III är alltid starkstadium (eller extra starkt stadium) och Grad I är alltid svagstadium. Grad II är antingen stark- eller svagstadium. I följande tabell ser du de två olika sorters stadieväxling som förekommer för lulesamiska verb, samt i vilka konsonantserier de olika sorterna uppträder. Två serier (SERIE 1 och SERIE 4) förekommer i båda raderna, eftersom vissa stamkonsonanter i dessa serier enbart växlar mellan Grad III och Grad II (t.ex. pps - ps) och vissa växlar mellan Grad III, II och I (t.ex. ddj - dj - j). SERIE GRAD III GRAD II GRAD I 1,3,4,5,6,7 starkstadium svagstadium 1,2,4 extra starkt stadium starkstadium svagstadium På nästa sida följer exempel på ord som växlar mellan starkstadium och svagstadium (Grad III och Grad II) och på ord som växlar XIII

mellan extra starkt stadium, starkstadium och svagstadium (Grad III, Grad II och Grad I): SERIE GRAD III GRAD II GRAD I 3 javllat att säga javlav jag säger 4 låhkke läsare låhkåt att läsa lågåv jag läser GRAD III kan vara lite klurig eftersom den inte alltid syns i skriven lulesamiska. I Serie 2 skiljer man nämligen inte på Grad III och Grad II båda skrivs med dubbeltecknad konsonant. Till exempel skrivs både sån bassá hen tvättar och sån la basse hen är tvättare med ss. Det senare ordet, basse, uttalas dock med extra långt s. Tänk dig tre s i rad! I den här boken märks Grad III för Serie 2 ut genom att stamkonsonanten är fetmarkerad. Se det som ett uttalsstöd. För jämnstaviga verb som växlar mellan Grad III, II och I (den andra raden i tabellen ovan) förekommer Grad III bara i PRE- SENS PARTICIP och i IMPERATIV I andra person dualis - så kallat extra starkt stadium. I verbtabellerna är detta extra starka stadium fetmarkerat. Till exempel: låhkke läsare. GRAD I består alltid av ett ljud och endast ett ljud. Märk dock att fallet vad gäller nj, sj, tj och ts (jämför med svenskans njuta, sjö, tjära och plats ). XIV 2.5 Utljud Ett lulesamiskt verb får inte sluta på vilka konsonanter som helst. För de uddastaviga verben brukar man tala om tillåtna och otillåtna UTLJUD, och menar då vilka konsonanter verbet kan sluta på. Exempel på ett tillåtet utljud är s i ávvusit att glädja sig. När man ska bilda tredje person singularis indikativ presens-formen av detta verb ( hen glädjer sig ) tar man helt enkelt bort ändelsen -it från ávvusitávvus hen glädjer sig. Men alla uddastaviga verb är inte lika enkla att böja. Som exempel kan vi ta gatjádit att fråga. Tar vi bort slutets -it blir vi kvar med

gatjád-. Men ett lulesamiskt verb får inte sluta på d-ljud, så då måste man ändra d till t enligt tabellen nedan (gatjáditgatjád- gatját). Den slutgiltiga produkten blir alltså gatját hen frågar. Här följer en tabell över vilka utljud som är tillåtna och vilka som inte är det. Där ser du också vilka förändringar som sker för de otillåtna utljuden. 3. Vokaler 3.1 Glidvokal OTILLÅTET UTLJUD d g h st tj TILLÅTET UTLJUD l n r s t k j s sj Något som är utmärkande för lulesamiskan är det som kallas för GLIDVOKAL. Vissa konsonantljud ligger så långt ifrån varandra i tungan, och det är då glidvokalen uppstår. Försök till exempel att säga vuojnnet att se långsamt så ska du se att ett litet vokalljud framträder mellan j-ljudet och n-ljudet: vuoj net. Glidvokalen har inget bestämt ljud, utan den färgas av de omliggande ljuden. Glidvokal framträder bara i Grad III och den markeras i skrift bara med konsonanter en enskild konsonant följd av två likadana konsonanter (som i álgget att börja ). OBS! När den första konsonanten är ett h förekommer ingen glidvokal, även om en enskild konsonant följs av två likadana konsonanter i ord som låhkke läsare. Vissa ljud ligger däremot varandra nära i munnen. Dessa har ingen transportsträcka - ingen glidvokal. Dessa glidvokalslösa ljud markeras med två likadana konsonanter följda av en enskild konsonant (som i asstat att ha tid ). XV

3.2 Vokalförlängning långt ljud. Om ett ord genom stadieväxling får ett kort konsonantljud (Grad I) och dessutom sen tidigare bara innehåller korta vokalljud så vill man ha åtminstone något långt ljud. Man förlänger då den vokal som ligger sist i ordet. I lulesamiskan kan två vokaler förlängas: a förlängs till á och å förlängs till å. I ett ord som dahkat att göra blir i andra person singular presens-formen (dån) alltså inte daga, utan man förlänger den sista vokalen till -ádagá du gör. Observera att vissa ljud i lulesamiskan skrivs med två konsonanter även om de representerar ett enda ljud. Så är fallet med stamkonsonanterna nj, sj, tj och ts. Det betyder att vokalförlängning också inträffar för till exempel bådnjåt att vrida som inte blir bånjå, utan bånjå du vrider (OBS! Långt å-ljud!). 3.3 Diftongväxlingar Ibland kan stadieväxlingen göra så att näst sista stavelsens diftong ändrar ljud och blir till ett annat. Till exempel heter det oahppat att lära sig men åhpav jag lär mig. På samma sätt påverkar ibland den sista stavelsens vokal den nästa sista så att denna ändras. Till exempel heter det iehttset att älska, men ähtsáv jag älskar. Denna senare förändring hos vokalerna kallas OMLJUD (samma fenomen som dyker upp till exempel i svenskans en fo fötter ). oa kan växla till å, ie kan växla till ä, ie kan växla till e, och ä kan växla till e. Här följer exempel på diftongväxlingar, uppdelade efter de böjningsstammar de kan uppkomma i: XVI a-stam oahppatsån åhpaj I denna bok representeras växlingen av ordet oahppat.

e-stam oasstetsån åstij I denna bok representeras växlingen av orden oasstet, boahtet, -goahtet och oadet. o-stam goarrotgårru I denna bok representeras växlingen av ordet goarrot. e-stam hiejttethäjttám I denna bok representeras växlingen av orden iehttset, hiejttet och giesset, samt imperativformerna av liehket under 6.1 ATT VARA. Undantag: Ordet diehtet e-stam giessetgessu I denna bok representeras växlingen av ordet giesset samt imperativformerna av liehket under 6.1 ATT VARA. a-stam gähttjatgehtjak I denna bok representeras växlingen av ordet gähttjat. o-stam tjällotsij tjellu I denna bok representeras växlingen av orden tjällot och sädot. På nästa sida hittar du en tabell över lulesamiskans diftongväxlingar. TRYCKSVAG STAVELSE är i tabellen samma som verbets sista stavelse. Den näst sista stavelsen motsvaras i tabellen av TRYCK- STARK STAVELSEoahppat att lära sig oa tryckstark stavelse och a trycksvag stavelse. XVII

I tabellen ser vi att om oahppat skulle växla ner till grad II (dvs. svagstadium) så skulle det tryckstarka oa växla till å, som i åhpa du lär dig. I tabellen ser vi också att det tryckstarka ie i ett ord som iehttset att älska alltid växlar till ä när den trycksvaga vokalen är á. Därför heter det mån ähtsáv jag älskar. Diftongväxlingar för lulesamiska verb: TRYCKSTARK STAVELSE oa ie (e-stam) ä I-II III I-II III I-II III oa oa ä ä ä ä oa oa ä ä ä ä oa oa ie ie - ä å å å oa oa oa e e ie - ä ie e e e ä ä ä TRYCKSVAG STAVELSE á o e a u i 3.4 Vokalväxlingar (diftongeringar) Ibland växlar näst sista stavelsens vokal från en monoftong (enkelvokal) till diftong. Detta gäller för a-stammar vars näst sista vokal är å eller e. Exempelvis: a-stam Första stavelsens å växlar till oa i tredje person singular presens indikativ samt i presens particip. Exempel: hållat hoalle I denna bok representeras växlingen av ordet hållat. XVIII

a-stam Första stavelsens e växlar till ä i tredje person singular presens indikativ samt i presens particip. Exempel: bessatbässá I denna bok representeras växlingen av ordet bessat. 4. Finita verbformer 4.1 Person & numerus Lulesamiskans verb böjs i PERSON. Med det menas att det heter på ett visst sätt om jag gör något, på ett annat sätt om du gör det och på ett tredje sätt om någon som inte närvarar gör samma sak. Dessa tre olika former kallas för FÖRSTA PERSON (jag själv), AN- DRA PERSON (du) och TREDJE PERSON (någon annan). De lulesamiska verben böjs också i NUMERUS (antal). Det heter på SINGU- LARIS) och på ett annat sätt om farmor, vargen och jägaren är med PLURALIS samiska språk ytterligare ett sätt att uttrycka antal, nämligen tvåtal. Det heter alltså på ett tredje sätt om bara rödluvan och farmor DUALIS). Med andra ord kan vi i lulesamiskan böja ett verb i tre olika personer (första, andra och tredje) samt i tre olika numerus (singularis, dualis och pluralis). Detta ger oss följande nio former att jobba med: PERSON 1:a 2:a 3:e singularis dualis pluralis mån jag måj vi (två) mij dån du dåj ni (två) dij sån hen såj de (två) sij pronomen. Se tabellen på nästa sida. XIX

PERSON 1:a 2:a 3:e singularis dualis pluralis månnå jag mådja vi (två) midja dådnå du dådja ni (två) didja sådnå hen sådja de (två) sidja 4.2 Tempus Lulesamiskans verb böjs, precis som de svenska verben, i olika former beroende på hur de förhåller sig till tid. Genom att ändra på verbet visar vi när en händelse äger eller ägde rum. Tidsformerna kallas för TEMPUS: PRESENS PRETERITUM* PERFEKT PLUSKVAMPERFEKT *Preteritum kallas ibland för IMPERFEKT. t.ex. jag springer nu t.ex. jag sprang igår t.ex. jag har sprungit hela dagen t.ex. jag hade sprungit när bussen kom Perfekt och pluskvamperfekt är så kallade SAMMANSATTA VERBFORMER Mån lav juo bårråm Jag har redan ätit eller Mån lidjiv juo bårråm Jag hade redan ätit. FUTURUM (framtid) bildas precis som på svenska med hjälpverb, till exempel: Mån galgav låhkåt girjev idet Jag ska läsa boken imorgon. XX 4.3 Modus MODUS är olika former som verb kan stå i för att uttrycka inställ- som är standardformen, det vill säga den form som verbet har i en vanlig mening: Jag läser en bok. IMPERATIV är en uppmaningsform: Läs boken!., IMPERATIV I, IMPERATIV II, KONDITIONALIS och POTENTIALIS. Konditionalis om lulesamiskans modus under respektive rubrik:

4.3 a) Indikativ är standardmodus, det vill säga det modus ett verb har till exempel i en mening av typen mån lågåv girjev jag läser en bok. 4.3 b) Imperativ I & Imperativ II Imperativ är det modus som används när man befaller eller ber någon göra något: Läs! Spring!. På lulesamiska delar man upp imperativen i två olika former: IMPERATIV I en ren tillsägelseform (Boade diehki! Kom hit! ) och IMPERATIV II en mer artig uppmaningsform (Båhtu då dal diehki! Var så snäll och kom hit! ). Till skillnad från svenska kan man på lulesamiska uppmana också i första och tredje person. Imperativ i första person förekommer i dualis- och pluralformerna (måj och mij). Till exempel: Dál tjiektjop bállov! Nu tar vi och spelar fotboll!. Tredjepersonsformerna uttrycker en förhoppning mer än en uppmaning, till exempel: Båhtus duv rijkka Tillkomme ditt rike. Också i svenskan skiljde man förut på singular- och pluralformer av imperativ. Förutom den vanliga singularisimperativen Sjung! (sjung du!) kan man till exempel i psalmer hitta former som Sjungen! (sjung ni!). Eller som Elsa Laula skrev år 1904: Tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få!. Dessutom hade man i svenskan tidigare, liksom i samiskan, en imperativform för första person plural: Låtom oss bedja (= låt oss be). Jämför även med engelskans let s go to the beach (= vi tar och går till stranden). I Imperativ II lägger man gärna till en partikel som motsvarar det personliga pronomenet i samband med uppmaningen. Till exempel: Málestuhtuda dij káfav! Var så snälla och koka kaffe!. För andra person och tredje person singularis kortar man pronomenenet: dån då och sånså. Till exempel: Oasstu då banánajt aj! Var så snäll och köp bananer också! I Imperativ I för andra person pluralis (dij), för kontrakta och uddastaviga verb förekommer också en kortare form: gåhttsåjihtit ~ gåhttsåjit dárbahihtit ~ dárbahit XXI

I Imperativ II för andra person dualis (dij), för kontrakta och uddastaviga verb förekommer också en kortare form: sávnnijuhtuda ~ sávnnijuhtu sámástuhtuda ~ sámástuhtu 4.3 c) Konditionalis I & Konditionalis II KONDITIONALIS I är ett modus som visar på att den omtalade handlingen är villkorad. Lulesamiskans konditionalissatser kan oftast översättas med svenskans skulle : Luluv mannat stádaj, jus bussa luluj boahtet. Jag skulle åka till stan om bussen kom. Konditionalis förekommer också i dåtid, och kallas då för KON- DITIONALIS II. Exempel: Luluv mannam stádaj, jus bussa luluj boahtám. Jag skulle ha åkt till stan om bussen hade kommit. Skillnaden mellan Konditionalis I och Konditionalis II är alltså att verbet som följs av konditionalismarkören lulu- antingen står i Gammalt tillbaka var konditionalismarkören inte ett fristånde hjälpverb, utan konditionalis markerades med en ändelse -lulu- som böjdes efter person. Denna ändelse fästes på svagstadiestammen av jämnstaviga verb och på stammen av kontrakta och uddastaviga verb. Nedan följer böjningsexempel för galggat ska : PERSON 1:a 2:a 3:e Jakande mån galgaluluv måj galgalulujma mij galgalulujma dån galgalulu dåj galgalulujda dij galgalulujda sån galgaluluj såj galgalulujga sij galgalulun PERSON 1:a 2:a 3:e Nekande mån iv galgalulu måj en galgalulu mij ep galgalulu dån i galgalulu dåj ähppe galgalulu dij ehpit galgalulu sån ij galgalulu såj äbá galgalulu sij e galgalulu XXII

4.3 d) Potentialis & Sammansatt potentialis POTENTIALIS är ett modus som anger talarens osäkerhet gentemot det sagda. När man översätter potentialis till svenska brukar man använda lär, väl eller nog. Till exempel: Tjálitja má? Du skriver väl?. SAMMANSATT POTENTIALIS är samma osäkerhetsmodus, men i dåtid: I gus la oadtjum páhkev? Lesj boahtám dunji iektu. Har du inte fått paketet? Det borde ha kommit till dig igår. INFINITIVpel viehkat att springa ) som står i ordböcker. På svenska slutar a och spela). På -t (eller mer utförligt -at, -et, -ot, -åt, -át, -it, -ut eller -åt). 5.2 Perfekt particip PERFEKT PARTICIP (till exempel viehkam sprungit ) används tillsammans med presens- och preteritumformer av årrot/liehket att vara för att bilda perfekt (dån la viehkam du har sprungit ) och pluskvamperfekt (dån lidji viehkam du hade sprungit ). Också Konditionalis II (lulujma viehkam jus... vi skulle ha sprungit om... ) och sammansatt potentialis (littji viehkam de sprang väl ) bildas med hjälp av perfekt particip. 5.3 Negeringsformen, Negeringsform potentialis & Negeringsform imperativ II På lulesamiska gör man negeringar med ett speciellt hjälpverb (se mer under avsnitt 6 ATT VARA ELLER INTE VARA). Efter detta NE- GERINGSFORMEN NEGERINGSFORM POTENTIALIS. Det samma gäller för Imperativ II, NEGERINGSFORM IMPERATIV II. XXIII

XXIV 5.4 Aktio (handlingsnomen) & förkortat aktio AKTIO kan förklaras som substantivformen av ett verbs handling, till exempel låhkåm läsandet. Aktiot kan användas i sammansättningar som låhkåmgirjje läsebok eller som ett handlingsnomen som kan böjas som ett vanligt substantiv. Uddastaviga verb har också ett så kallat FÖRKORTAT AKTIO, en kortare aktioform som används i sammansättningar. Till exempel kan man använda det förkortade aktiot tjåhkkåhim- i sammansättningar som tjåhkkåhimsadje sittplats. 5.5 Tillståndsformen (gerundium II) TILLSTÅNDSFORMEN används i så kallade PROGRESSIVA VERB- KONSTRUKTIONER, alltså meningar som berättar om något som håller på att hända just nu. Tillståndsformen fungerar på samma sätt som engelskans verbformer på -ing -massa/-mässä. Det vill säga att ordet för att vara står böjt i person tillsammans med huvudverbet böjt i tillståndsformen: Sij li juhkamin káfav / They are drinking coffee / He ovat juomassa kahvia De håller på att dricka kaffe. I vissa dialekter hörs ett -n i slutet av de uddastaviga verbens tillståndsform: hapsijdimen. 5.6 Samtidighetsformen (gerundium I) För att visa på två olika händelser som äger rum samtidigt använder man SAMTIDIGHETSFORMEN. Till exempel: Biebmov bårådijn gähttjiv teveav samtidigt som jag åt mat såg jag på teve. 5.7 Presens particip (handlarnomen) PRESENS PARTICIP är en form som berättar vem som utför en handling (ibland kallas formen också för just handlarnomen). Från ordet låhkåt läsa får vi låhkke läsare och från åhpadit undervisa får vi åhpadiddje lärare. Från att ringa får vi en som ringer. Presens particip-formen kan användas som ett substantiv: Sån la låhkke Hen är en läsare, men också adjektiviskt, det vill säga för att beskriva ett substantiv: Låhkke ulmusj oahppá

ålov En människa som läser lär sig mycket. Med undantag för verben i Serie 8 (de utan stadieväxling) står presens particip alltid i Grad III och formen har också den egenheten att den inte stadieväxlar. Därför heter det till exempel låhkke i singular nominativ och låhkkev i ackusativ singular. 5.8 Supinum SUPINUM visar på en handlings avsikt eller bakomliggande orsak: Mån manniv Parisaj fránskagielav åhpatjit Jag åkte till Paris för att lära mig franska. 5.9 Verbgenitiv VERBGENITIV är en form som beskriver på vilket sätt huvudverbets handling utförs: Sån bådij váttse Hen kom gående. 5.10 Verbabessiv VERBABESSIV visar på avsaknaden av en handling: Bivástuvák sån tjåhkkåj sávnen Hen sitter i bastun utan att svettas. -dak och i en kortare form på -k (t.ex. diededak respektive diedek ovetandes ). I den här boken används den kortare formen. 6. Att vara eller inte vara 6.1 Att vara Årrot/liehket (kopula) Ordet för att vara brukar i grammatiska sammanhang kallas för KOPULAmerna i lulesamiskans kopula grundar sig på ordet liehket, men i de sammansatta formerna (perfekt-, pluskvamperfekt- och konditionalisformerna, sammansatt potentialis samt de båda imperativerna) uppträder också ett annat ord, nämligen årrot. Till exempel: Mån lav årrum skibás Jag har varit sjuk. I vissa dialekter använder man imperativer som är bildade av liehket och inte av årrot: XXV

PERSON Imperativ I 1:a lähkon måj lähkop mij 2:a 3:e liege dån liehkke dåj liehkit dij liehkis sån liehkiska såj liehkisa sij PERSON Imperativ II 1:a lehkun måj lehkup mij 2:a 3:e lehku dån lehkuda dåj lehkut dij lehkus sån lehkuska såj lehkusa sij liehket kan användas istället för årrot, till exempel: Ij la hávsske skibás årrot ~ Ij la hávsske skibás liehket Det är inte roligt att vara sjuk. På samma sätt kan lähkám användas istället för årrum, till exempel: Mån lav årrum skibás ~ Mån lav lähkám skibás Jag har varit sjuk. Verbet årrot/liehket uppför sig också annorlunda än andra verb på der en uppsättning inne i meningar och en annan uppsättning när kopulan står först i en mening, så kallad INITIAL STÄLLNING (på uppslag 101 ÅRROT/LIEHKET står dessa initiala former inom parantes). Därför heter det Mån lav skibás Jag är sjuk men när man utelämnar det personliga pronomenet blir det istället Lev skibás Jag är sjuk. Observera att i denna bok skrivs de sammansatta verbformerna med den uppsättning av kopulan som används inne i meningar. Om du skulle vilja börja en mening med en sammansatt verbform måste du ändra kopulan till dess initiala form! Om du till exempel slår upp perfekt particip för mån och verbet asstat att ha tid så ger boken mån lav asstam jag har haft tid. Om du vill börja en mening med denna form måste du komma ihåg att ändra lav till levlev asstam goappátjagá viehkat ja sávnnit Jag har både hunnit springa och bada bastu. XXVI

Vissa talare använder bara den formen som här kallas initial, även inne i meningar. I kyrkliga texter används genomgående den uppsättningen. Till exempel: Almerijkka le lahka (och inte Almerijkka la lahka) Himmelriket är nära. Tredje person presens indikativ ( hen är ) är en speciell form på så vis att om föregående ord slutar på vokal så består kopulan endast av bokstaven l. Om man därutöver lägger till att ordet har två olika former beroende på om det har initial ställning eller inte får vi alltså tre olika former av samma ord, trots att det rör sig om samma person, modus och tempus: Le buorre spináhtav bårråt Spináhtav la buorre bårråt Buorre l spináhtav bårråt Det är bra att äta spenat Spenat är bra att äta Bra är det att äta spenat 6.2 Att inte vara Negeringsverbet Negering bildas i lulesamiska med hjälp av ett så kallat NEGER- INGSVERB, ett verb som böjs i person och tempus. Om negeringsverbet negerar ett annat verb står detta andra verb i negeringsformen. Negeringsverbet ser ut på följande vis i presens indikativ, preteritum indikativ, imperativ I och imperativ II: PERSON 1:a 2:a 3:e Presens indikativ mån iv måj en mij ep dån i dåj ähppe dij ehpit sån ij såj äbá sij e PERSON 1:a 2:a 3:e Preteritum indikativ mån ittjiv måj ejma mij ejma dån ittji dåj ejda dij ejda sån ittjij såj ejga sij ettjin XXVII

PERSON Imperativ I 1:a allon måj allop mij 2:a 3:e ale dån alle dåj allit dij allis sån alliska såj allisa sij PERSON Imperativ II 1:a allun måj allup mij 2:a 3:e allu dån alluda dåj allut dij allus sån alluska såj allusa sij I vissa former smälter negeringsverbet ihop med kopulan. Detta sker i följande fall: Perfekt indikativ Andra person singularis (dån): i lailla Tredje person pluralis (sij): e laälla Pluskvamperfekt indikativ Andra person singularis (dån): i limillim Tredje person pluralis (sij): e limällim Sammansatt potentialis indikativ Andra person singularis (dån): i littjaillittja Tredje person pluralis (sij): e littjaällittja XXVIII

XXXII PRESENS PRETERITUM SINGULARIS viegav jag springer viega du springer viehká hen springer iv viega jag springer inte i viega du springer inte ij viega hen springer inte viehkiv jag sprang viehki du sprang viegaj hen sprang ittjiv viega jag sprang inte ittji viega du sprang inte ittjij viega hen sprang inte DUALIS viehkin vi två springer viehkabihtte ni två springer viehkaba de två springer en viega vi två springer inte ähppe viega ni två springer inte äbá viega de två springer inte viegajma vi två sprang viegajda ni två sprang viegajga de två sprang ejma viega vi två sprang inte ejda viega ni två sprang inte ejga viega de två sprang inte PLURALIS viehkap vi springer viehkabihtit ni springer viehki de springer ep viega vi springer inte ehpit viega ni springer inte e viega de springer inte viegajma vi sprang viegajda ni sprang viehkin de sprang ejma viega vi sprang inte ejda viega ni sprang inte ettjin viega de sprang inte PERFEKT lav viehkam jag har sprungit la viehkam du har sprungit la viehkam hen har sprungit iv la viehkam jag har inte sprungit illa viehkam du har inte sprungit ij la viehkam hen har inte sprungit lin viehkam vi två har sprungit lihppe viehkam ni två har sprungit libá viehkam de två har sprungit en la viehkam vi två har inte sprungit ähppe la viehkam ni två har inte sprungit äbá la viehkam de två har inte sprungit lip viehkam vi har sprungit lihpit viehkam ni har sprungit li viehkam de har sprungit ep la viehkam vi har inte sprungit ehpit la viehkam ni har inte sprungit älla viehkam de har inte sprungit PLUSKVAMPERFEKT Iidjiv viehkam jag hade sprungit Iidji viehkam du hade sprungit Iij viehkam hen hade sprungit iv lim viehkam jag hade inte sprungit illim viehkam du hade inte sprungit ij lim viehkam hen hade inte sprungit Iijma viehkam vi två hade sprungit Iijda viehkam ni två hade sprungit Iijga viehkam de två hade sprungit ejma lim viehkam vi två hade inte sprungit ejda lim viehkam ni två hade inte sprungit ejga lim viehkam de två hade inte sprungit Iijma viehkam vi hade sprungit Iijda viehkam ni hade sprungit Iidjin viehkam de hade sprungit ejma lim viehkam vi hade inte sprungit ejda lim viehkam ni hade inte sprungit ällim viehkam de hade inte sprungit POTENTIALIS viegatjav jag springer nog viegatja du springer nog viegasj hen springer nog viegatjin vi två springer nog viegatjihppe ni två springer nog viegatjibá de två springer nog viegatjip vi springer nog viegatjihpit ni springer nog viegatji de springer nog

På det här uppslaget ser du hur boken är uppbyggd, med verbet viehkat att springa som exempel, samt översättningar. EXEMPEL XXXIII Rundad ruta Rektangel Kraftig rektangel markerar svagstadium, där övriga former är starka markerar starkstadium, där övriga former är svaga markerar extra starkt stadium SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II viegatja du springer nog viegasj hen springer nog iv viegatja jag springer nog inte i viegatja du springer nog inte ij viegatja hen springer nog inte Iittjav viehkam jag hade nog sprungit Iittja viehkam du hade nog sprungit Iisj viehkam hen hade nog sprungit iv Iittja viehkam jag hade nog inte sprungit illittja viehkam du hade nog inte sprungit ij littja viehkam hen hade nog inte sprungit luluv viehkat/am jag skulle springa/sprungit lulu viehkat/am du skulle springa/sprungit luluj viehkat/am hen skulle springa/sprungit iv lulu viehkat/am jag skulle inte springa/sprungit i lulu viehkat/am du skulle inte springa/sprungit ij lulu viehkat/am hen skulle inte springa/sprungit viega spring! viehkis låt hen springa! ale viega spring inte! allis viega låt inte hen springa! viehku spring, är du snäll! viehkus må hen springa! allu viehku spring inte, är du snäll! allus viehku må hen inte springa! viegatjihppe ni två springer nog viegatjibá de två springer nog en viegatja vi två springer nog inte ähppe viegatja ni två springer nog inte äbá viegatja de två springer nog inte Iittjin viehkam vi två hade nog sprungit Iittjabihtte viehkam ni två hade nog sprungit Iittjaba viehkam de två hade nog sprungit en littja viehkam vi två hade nog inte sprungit ähppe littja viehkam ni två hade nog inte sprungit äbá littja viehkam de två hade nog inte sprungit lulujma viehkat/am vi två skulle springa/sprungit lulujda viehkat/am ni två skulle springa/sprungit lulujga viehkat/am de två skulle springa/sprungit viehkun må vi två springa! viehkuda spring, är ni två snälla! viehkuska må de två springa! allun viehku må vi två inte springa! alluda viehku spring inte, är ni två snälla! alluska viehku må de två inte springa! viegatjihpit ni springer nog viegatji de springer nog ep viegatja vi springer nog inte ehpit viegatja ni springer nog inte e viegatja de springer nog inte Iittjap viehkam vi hade nog sprungit littjabihtit viehkam ni hade nog sprungit ittji viehkam de hade nog sprungit ep littja viehkam vi hade nog inte sprungit ehpit littja viehkam ni hade nog inte sprungit ällitja viehkam de hade nog inte sprungit lulujma viehkat/am vi skulle springa/sprungit lulujda viehkat/am ni skulle springa/sprungit lulun viehkat/am de skulle springa/sprungit en lulu viehkat/am vi två skulle inte springa/sprungit ep lulu viehkat/am vi skulle inte springa/sprungit ähppe lulu viehkat/am ni två skulle inte springa/sprungit ehpit lulu viehkat/am ni skulle inte springa/sprungit äbá lulu viehkat/am de två skulle inte springa/sprungit e lulu viehkat/am ni skulle inte springa/sprungit viehkon låt oss två springa! viehkke spring, ni två! viehkiska låt dem två springa! allon viega låt inte oss två springa! alle viega spring inte, ni två! alliska viega låt inte dem två springa! viehkop låt oss springa! viehkit spring, ni! viehkisa låt dem springa! allop viega låt inte oss springa! allit viega spring inte, ni! allisa viega låt inte dem springa! viehkup må vi springa! viehkut spring, är ni snälla! viehkusa må de springa! allup viehku må vi inte springa! allut viehku spring inte, är ni snälla! allusa viehku må de inte springa!

XXXIV PRESENS PRETERITUM PERFEKT PLUSKVAMPERFEKT POTENTIALIS SINGULARIS DUALIS PLURALIS

EXEMPEL XXXV Rundad ruta Rektangel Kraftig rektangel markerar svagstadium, där övriga former är starka markerar starkstadium, där övriga former är svaga markerar extra starkt stadium IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI

PRESENS PRETERITUM PERFEKT PLUSKVAMPERFEKT POTENTIALIS SINGULARIS DUALIS PLURALIS 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att använda, ha; anse ADNET 1 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att tänka, fundera ÁJÁDALLAT 2 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att ämna, tänka göra något ÁJGGOT 3 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att börja ÁLGGET 4 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att bli förskräckt ALVADUVVAT 5 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att ha tid till något ASSTAT 6 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att bli kvar BÁHTSET 7 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att jobba BARGGAT 8 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att slippa; ha möjlighet att göra ngt BESSAT 9 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att ställa, sätta BIEDJAT 10 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att svettas BIVÁSTUVVAT 11 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att komma BOAHTET 12 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

POTENTI SAMMANSATT POTENTIALIS 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij att leverera, skaffa; kunna (göra ngt) BUKTET 13 IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II IMPERATIV II 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

POTENTI SAMMANSATT POTENTIALIS 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij att vrida BÅDNJÅT 14 IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II IMPERATIV II 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

POTENTI SAMMANSATT POTENTIALIS 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij att äta BÅRRÅT 15 IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II IMPERATIV II 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij rr 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att börja förstå DÁDJADAHTJAT 16 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att göra DAHKAT 17 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij

att veta DIEHTET 18 IMPERATIV II IMPERATIV I KONDITIONALIS I / II SAMMANSATT POTENTIALIS POTENTI 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij 1 måj 1 mij 2 dij 3 sij