Nya betyg och betygskriterier i grundskolan

Nya betyg och betygskriterier i grundskolan Bengt Johansson Här redogörs för motiv, bakgrund och riktlinjer för det pågående arbetet med betygskriterier i matematik. Svårigheterna i detta arbete belyses och ett förslag ges på hur kriterier skulle kunna utformas med tanke på betygens innebörd och funktion. Skolan skall erbjuda en mångfald i fråga om utbildningsvägar och framgångsmått. (SOU 1992:94, s 54) Det är sannolikt omöjligt att genom allmänna uttryck så precisera den kvalitativa godhet som fordras för de olika betygsgraderna, att betygen därigenom blir jämförbara. (SOU 1942, s 53) Förändringar i betygssystemet Bengt Johansson är lektor vid Göteborgs universitet och expert i Skolverkets betygsprojekt. Strax före jul fattade riksdagen beslut om vissa förändringar i det nya betygssystem för grundskolan som den förra riksdagen fastställt året innan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr. 1993/94:82, prop. 1994/95:85, bet. 1994/95:UbU6, rskr. 1994/95:136). De nya betygen skall sättas först från och med höstterminen i årskurs 8. Vårterminsbetyget i årskurs 9 blir slutbetyg. Betygen skall ges i en tregradig skala: Godkänd (G), Väl Godkänd (VG) och Mycket Väl Godkänd (MVG). Om en elev inte når upp till kursplanens krav på godkänd nivå får han eller hon inget betyg i ämnet. Eleven skall dock ha rätt att få ett skriftligt omdöme i ämnen där betyg saknas. Beslutet innebär förändringar i grundskoleförordningen (SFS 1993:1194, 7 kap. Betyg mm.). Förändringar i läroplanens text om betyg (Lpo 94, 2.7 Bedömning och betyg) är fn inte aktuella. Beslutet omfattar också förändringar vad gäller de betygskriterier som skall fogas till kursplanerna som hjälp för lärarnas betygsättning. Den kravnivå som uttrycks i kursplanernas mål att uppnå i slutet av det nionde skolåret anses tillräcklig för att lärarna skall kunna göra en samlad bedömning om en elev är godkänd eller ej i ett ämne. Det enda betygssteg som bedöms behöva särskilt utarbetade kriterier är VG. Om MVG skriver regeringen: Lärare kommer, utan stöd av ytterligare centralt utarbetade betygskriterier, att kunna definiera kvalitetsnivån för det högsta betygssteget (prop. 1994/95:85, s 7). Regeringen anser att detta tillsammans med nationella prov i svenska, matematik och engelska i årskurs 9 kommer att göra slutbetygen i grundskolans olika ämnen nationellt jämförbara mellan individer (prop. 1994/95:85, s 6). Ett av skälen till att regeringen inte anser att det behövs särskilda kriterier för godkändnivån har sannolikt sina rötter i de problem som uppstått i gymnasieskolan. Där finns för de olika kurserna både en kravnivå som alla elever skall uppnå och särskilda kriterier för en godkänd prestation. Detta har skapat stor förvirring kring vad som krävs för att man skall bli godkänd på en kurs. Problemet äventyrar den nationella jämförbarheten vilket i sin tur kan få allvarliga konsekvenser för den enskilde (prop. 1992/93:220). 3

Det nya betygssystemets konstruktion och funktion måste förstås och tolkas i relation till det nya styrsystemet för svensk skola. Det skall verka i ett decentraliserat utbildningsväsende med ny ansvarsfördelning mellan politiker och professionella, i en mål- och resultatstyrd skola som kännetecknas av ökad valfrihet och flexibilitet samt höga krav på kvalité och effektivitet. Betygens innebörd och funktion Det nya betygssystemets relation till det normrelaterade femgradiga betygssystem som vi nu lämnar har beskrivits i ett tidigare nummer av Nämnaren (Johansson 1993; se också Kilpatrick & Johansson 1994). I den nya läroplanen för det obligatoriska skolväsendet anges vad de nya betygen skall stå för och på vilka grunder en lärare skall sätta betyg på sina elever: Betyg uttrycker i vad mån den enskilde eleven har uppnått de mål som uttrycks i kursplanen för respektive ämne... Läraren skall vid betygsättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper (Lpo 94, s 22-23). Betygen skall enligt regering och riksdag ha många olika funktioner. Slutbetyget är det officiella beviset på genomgången utbildning och förvärvade kunskaper. De skall visa vilka kunskaper som skolan värdesätter, fungera som information till elever och föräldrar och kunna ge besked om kunskapsstandarden i olika delar av landet. De skall också fungera som underlag för urval till vissa utbildningar inom gymnasieskolan. Kraven på rättvis och likartad behandling understryker behovet av ett nationellt betygssystem med riksgiltiga och identiska betygssteg (prop. 1992/93:220, s 76). Nationella betygskriterier De betygskriterier som Statens skolverk skall utveckla och fastställa för slutbetygen i grundskolans olika ämnen... skall vara goda kännetecken på med vilken kvalitet eleven nått kursplanernas mål. De skall också vara lätta att förstå och använda för både lärare, elever och föräldrar. Betyget kan på så sätt baseras på för eleven i förväg kända kriterier. Läraren väger samman elevens resultat inom ämnets olika delar utifrån kriterier som är specifika för varje ämne (prop. 1992/93:220, s 75). De kriterier som skall utvecklas för VG skall alltså inte ha karaktären av mål eller delmål utan snarare kännetecken på vad som kan sägas vara en Väl Godkänd prestation eller ett Väl Godkänt resultat relativt kursplanens mål. Målen skall styra undervisningen genom att dels ange vad man skall sträva mot och dels ange vad alla elever skall uppnå. Olika elever kommer att nå olika långt, lära sig olika saker, nå olika mål med olika kvalitet. Riksgiltiga betygskriterier skall hjälpa läraren att sätta nationellt jämförbara betyg på denna komplexa mångfald av studieresultat. Man skulle kunna beskriva skillnaden mellan mål och kriterier med följande metafor: Om målet är att det skall bli vår så skulle krokus kunna ses som ett kriterium på detta. Ju fler kriterier man har på vår (dygnsmedeltemperatur över 0, snösmältning osv) ju säkrare blir det att avgöra om våren är här om alltså målet har nåtts. Trots att betygskriterierna kan verka begränsande på kursplanerna som styrdokument (SOU 1993:02, s 21) anser regeringen att det är möjligt att utarbeta kriterier för kvalitativa nivåer utan att de leder till en begränsning av lärarens frihet att utforma undervisningen, dess innehåll och metoder (prop 1992/93:220, s 75-76). Skolverkets betygsprojekt Under den gångna hösten har lärare i Sigtuna på Skolverkets uppdrag utarbetat förslag till betygskriterier för grundskolans olika ämnen, först för betygen A, C och E och sedan efter beslutet om att förändra betygssystemet för betyget VG. Under våren skall särskilt utsedda ämnesexperter hjälpa Skolverket att bearbeta dessa förslag som sedan på olika sätt och i olika 4

omgångar skall prövas på fältet. I det nya regeringsuppdraget till Skolverket (1995-01-19) har verket fått förlängd tidsram för utvecklingsarbetet till den 31 december 1995. Senast detta datum skall kriterierna vara fastställda. Eftersom de gäller slutbetyg i årskurs 9 kommer de att tillämpas första gången vårterminen 1998. Om man i en kommun väljer att avsluta grundskolekursen i ett ämne och därmed sätta slutbetyg i ett ämne tidigare än vårterminen i årskurs 9, vilket är möjligt, kan det bli aktuellt att använda de nationella betygskriterierna tidigare än vårterminen 1998. Därför är det angeläget att få fram någon form av kriterier så snabbt som möjligt. De kommer ju också att kunna användas som vägledning för lärare vid betygsättning i årskurs 8 och höstterminen i årskurs 9. Matematikkursplanens mål Betygskriterier skall utformas i relation till de mål som alla skall uppnå i ämnet och med hänsyn till de kvalitetsdimensioner som uttrycks i respektive kursplans mål att sträva mot (prop. 1994/95:85, s 6). Frågor om matematikkursplanens mål har tagits upp under Måltavlan i Nämnaren (se t ex Emanuelsson & Johansson, 1994). De mål i matematik som undervisningen skall sträva mot har i kursplanen uttryckts i två olika grupper av mål. Den första gruppen omfattar sådana kunskaper (insikter, erfarenheter, förståelse, färdigheter, osv) som är övergripande och gemensamma för ämnets olika kunskapsområden. Den andra gruppen mål omfattar sådana kunskaper som är specifika för respektive kunskapsområde. Målen anger vilken inriktning undervisningen skall ha, sätter inte någon gräns för elevernas kunskapsutveckling i ämnet och medger därför både fördjupning och breddning av elevernas kunskaper inom ramen för en grundskoleutbildning (se SOU 1993:02, s 18). De mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret omfattar först ett övergripande mål som kan sägas motsvara den första gruppen av mål att sträva mot. Övriga mål som eleverna skall uppnå omfattar matematikämnets olika kunskapsområden och kan sägas vara en nivåbestämning inom den andra gruppen av mål att sträva mot. De olika målgrupperna och måltyperna är på ett mycket komplext sätt relaterade till och sammanflätade med varandra. De skall tolkas utifrån det syfte och den uppbyggnad och karaktär som kursplanen uttrycker för matematikämnet. De skall också tolkas inom den ram som ges av läroplanens värdegrund och övergripande mål. Målen som undervisningen skall sträva mot representerar en mångfald av riktningar längs vilka elevernas kunskaper i matematik skall kunna utvecklas. Enligt min uppfattning är det inte möjligt att sammanfatta, korta ner eller formulera om denna mångfald utan att reducera eller prioritera bort en eller flera av de strävansmål som finns i kursplanen. Betygskriterier för VG För att underlätta diskussionen om betygskriterierna i matematik och deras relation till kursplanens mål har jag ställt upp följande geometriska modell: Strålarna ut från centrum representerar de riktningar som beskrivs i kursplanens mål att sträva mot. Det inre områdets rand representerar den kravnivå som beskrivs i de mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret och som lärarna skall utgå ifrån när de bedömer om en elev är Godkänd (G) eller ej. Den yttre områdets rand representerar den kunskapsnivå som skall motsvara Väl Godkänd (VG) i matematik. En elevs komplexa kunskaper representeras i denna modell av ett eller flera områden. I modellen är dessa områden avgränsade med hjälp av streckade slutna kurvor. 5

Om man vill kan man komplicera modellen ytterligare t ex genom att låta strålarna svara bara mot den första gruppens strävansmål och sedan tänka sig en sådan bild för vart och ett av de kunskapsområden som finns beskrivna i den andra gruppen strävansmål. Trots sina begränsningar har jag använt den enklare modellen som stöd i den följande diskussionen. Det är enligt min uppfattning omöjligt att bestämma nivån för betyget Väl Godkänd (VG) (eller randen till det yttre området om vi tänker i modellen ovan) och därmed omöjligt att utveckla kriterier för denna nivå så länge som det saknas beslut eller direktiv som preciserar i vilken mån eller till vilken grad eleverna skall ha uppnått målen för att få det aktuella betyget, dvs hur väl de skall vara godkända för att få VG. Problemet blir inte mindre om kvalitetskraven skall vara lika högt ställda för VG i grundskolans samtliga ämnen. Ännu mera omöjligt måste det vara för lärarna att utan stöd av ytterligare centralt utarbetade betygskriterier... kunna definiera kvalitetsnivån för det högsta betygssteget om betygen, som det sägs i prop. 1994/95:85 (s 7) skall bli nationellt jämförbara. Det är min förhoppning att regeringen kompletterar sina direktiv till Skolverket på dessa punkter. Annars kommer den nationella jämförbarheten inte att kunna skapas. Betygen blir oanvändbara som grund för urval. Låt mig ta ännu en metafor för att belysa jämförbarhetsfrågan. Tänk er olika lärares betyg som olika valutasystem. Antag att en lärare sätter betyg i svenska kronor och en annan lärare i engelska pund. Hur skall man kunna jämföra en elev som har sitt MVG i kronor med en som har sitt VG i pund? Skall den elev som har MVG rangordnas före den som har VG oberoende av valuta? Det är här som betygskriterier och nationella prov kommer in i bilden. Med hjälp av dessa instrument skall slutbetygen kunna uttryckas i en gemensam valuta (t ex ecu!). Det är min bestämda uppfattning att de rikslikande kriterierna för VG, uppnåendemålen för årskurs 9 och tillhörande prov i tre ämnen är otillräckliga så som regeringens direktiv ser ut idag för att kunna fastställa den rikslikande växlingskursen för de olika valutor som kommer att förekomma hos olika lärare när det nya betygssystemet börjar tillämpas. I gymnasieskolan och i komvux som redan tillämpar det nya betygssystemet är detta problem akut. När man bestämt sig för vilken grad av måluppfyllelse som skall gälla för VG är det mera rimligt att kunna utarbeta kriterier för denna grad. Jag föreslår att kriterierna då beskrivs i form av ett relativt stort antal rika och representativa exempel eller indikatorer på denna måluppfyllelse t ex konkreta elevarbeten som bedöms motsvara den aktuella kunskapsnivån. Exemplen skall ge besked om hur långt längs strävansmålens olika riktningar man skall ha kommit för att kunna få betyget VG. Exemplen bör tas fram i samverkan mellan verksamma lärare och experter i matematikämnets didaktik. Detta är ett svårt och omfattande arbete som aldrig tidigare genomförts i vårt land. Idéer kan hämtas från motsvarande arbete utomlands, t ex från Australien, England, Kanada och USA. Med tanke på de miljonbelopp som budgeterats för grundskolans ämnesprov i matematik borde det finnas goda skäl för en minst lika stor satsning (eller annorlunda fördelning) för att utveckla betygskriterier i matematik som ju utgör själva grunden för dessa prov (se Utveckling av nya nationella prov, PM 1994-12-15, Skolverket). Exemplen bör representera ett så långt som möjligt heltäckande spektrum av bedömningsformer i vilka eleverna kan få visa vad de kan; muntligt, skriftligt, självständigt, i grupp, i olika situationer och sammanhang, över kortare och längre tid, på olika uppgiftstyper och problemtyper, i olika projekt och teman, med olika hjälpmedel, särskilda prövningstillfällen och undervisningsintegrerade tillfällen, med hjälp av observation och i samtal, i olika aktiviteter osv. Kriterierna bör beskrivas med hjälp av en mångfald autentiska exempel på elevarbeten som bedömts motsvara den aktuella nivån; korta svar, berättelser, projektrapporter, föredrag, portföljer osv. Exemplen skall ge den känsla för 6

nivån VG som behövs för att man skall kunna och våga komplettera exemplen med egna. De skall garantera en hög grad av jämförbarhet mellan olika lärares bedömningar och betygsättning. Det är knappast troligt att den eftersträvade jämförbarheten kan nås om den överhuvud taget går att uppnå utan ett omfattande och tidskrävande uppföljnings- och revideringsarbete. Till kriterierna bör fogas resonerande kommentarer om hur de skall tolkas och tillämpas. Dessa måste vara så utformade att elever med olika kunskapsprofiler skall kunna få samma betyg. Djupa eller breda kunskaper inom ett område skall t ex kunna kompensera mindre goda kunskaper inom ett annat område. I min geometriska modell skulle detta kunna beskrivas så att de elever som behärskar ungefär lika stora men olika områden skall ges samma betyg. Om dessa områden är större än eller lika med det område som bestäms av betygskriterierna för VG (och täcker det inre område som representerar godkänd) skall eleven ha minst betyget VG. Kommentarerna bör diskutera hur man kan resonera vid den komplexa sammanvägning av olika typer av kunskaper som måste ske när de skall sammanfattas i ett enda betyg. Speciellt viktigt är det att påpeka att matematikuppgifter inte är nivåkonsistenta och att små förändringar i formuleringar eller betingelser har mycket stor betydelse för hur en elev klarar en uppgift. Faktorer som starkt påverkar elevernas prestationer är uppgifternas ordningsföljd och den tid eleverna har att tillgå när deras kunskaper skall prövas och bedömas. Det vore mycket olyckligt om betygskriterier fastställdes av Skolverket i slutet av året med ett sådant innehåll och på ett sådant sätt att det ger intryck av att frågan nu är löst. Som jag bl a uttryckt i Nämnaren tidigare finns det så vitt jag vet inget land i världen som lyckats skapa ett måloch kriterierelaterat betygssystem med de kvaliteter som regering och riksdag beställt. Det värsta som kan hända är om regeringen och Skolverket låtsas att kriterier kan tas fram på kort tid och att det enda problemet som sedan återstår är att få lärarna att förstå och tillämpa systemet. Jag föreslår att tiden fram till vårterminen 1998 används till att i dialog med fältet utveckla den mångfald av kriterier som är nödvändig för att det nya betygssystemet skall kunna spela den roll som det är tänkt. För detta arbete krävs emellertid ett projekt av en helt annan storleksordning och inriktning än det betygsprojekt som Skolverket nu driver. För värdefulla synpunkter på en tidigare version av denna artikel tackar jag Göran Emanuelsson och Torsten Lindblad samt deltagarna i seminariet om betygskriterier i matematik, 3-4 februari, 1995, i Mölndal. Referenser Emanuelsson, G. & Johansson, B. (1994). Måltavlan. Nämnaren 22(4), 2-3. Johansson, B. (1993). Kunskapsrelaterat betygsbeslut? Nämnaren 20(4), 2-5. Kilpatrick, J., & Johansson, B. (1994). Standardized mathematics testing in Sweden: The legacy of Fritz Wigforss. Nordic Studies in Mathematics Education 2(1), 6-30. Kursplaner för grundskolan. Lpo 94, Läroplan för de obligatoriska skolformerna. Regeringsbeslut 1994-04-21 (Dnr U94/1031/Gru), Ett uppdrag till Statens skolverk om att utarbeta och tillhandahålla nationella prov. Regeringsbeslut 1995-01-19 (Dnr U95/139/Gru), Ändrat uppdrag till Statens skolverk om betygskriterier. Regeringens proposition 1992/93:220, Ny läroplan för grundskolan mm. Regeringens proposition 1994/95:85, Betyg i det obligatoriska skolväsendet. Skolverket, PM 1994-12-15, Utvecklingen av nya nationella prov. SFS 1994:1194, Grundskoleförordningen. SOU 1942:11, Betänkande om betygsättning i folkskolan. SOU 1992:94, Skola för bildning. SOU 1993:02, Kursplaner för grundskolan. Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UbU1, Ny läroplan för grundskolan mm. Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU6, Betyg i det obligatoriska skolväsendet. 7