Byggnadsminnen i Västra Götalands län Tillsyn, uppföljning, tillgänglighet och information Rapport 2009:71
Rapportnr: 2009:71 ISSN: 1403-168X Rapportansvarig: Eva Björkman Projektgrupp: Eva Björkman, Mats Herklint, Sverker Larsson och Lena Rundström Layout: Sverker Larsson och Lena Rundström Foto och illustrationer: Sverker Larsson och Lena Rundström Tryck: Lithoteknik AB. 2009 Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Kulturmiljöenheten Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter.
Förord Byggnadsminnena i Västra Götalands län speglar en mångskiftande historia. De är värdefulla dokument som berättar om samhälle, livsvillkor och arbetsmiljö från olika tidsepoker. För att tillgängliggöra kunskapen om dem har projektet Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götaland genomförts. Vi hoppas att vi genom projektet ska öka medvetenheten och kunskapen om våra byggnadsminnen både bland fastighetsägare och allmänheten. I länet finns för närvarande 235 anläggningar med sammantaget ca 700 byggnader i länet som är skyddade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen. Inom projektet har så gott som alla byggnadsminnen besökts. Aktuella uppgifter om byggnadsminnena har samlats in och byggnaderna har dokumenterats med digitalkamera. Informationen har lagts in i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (www.bebyggelseregistret.raa.se) och på så sätt blivit tillgänglig via Internet. Alla byggnader har också digitaliserats och informationen är därmed nåbar via länsstyrelsens GIS-system. Projektet Tillgängliga byggnadsminnen har varit ett led i Länsstyrelsens uppgift att utöva tillsyn över byggnadsminnena och lämna råd och information om dem. Arbetet ska resultera i att de kulturhistoriska värdena tillvaratas för framtiden. Projektet överensstämmer med Länsstyrelsens miljömålsarbete inom området god bebyggd miljö. Ett varsamt, långsiktigt och kontinuerligt underhåll är mer hållbart och mindre kostnadskrävande än stora insatser efter ett långt gånget förfall. Förhoppningen är att våra resultat ska kunna bidra till att både byggnadsminnesägare och allmänheten får en större kännedom om länets byggnadsminnen. För Länsstyrelsens del har vi ett strategiskt underlag för arbetet med våra byggnadsminnen. Karolina von Mentzer 3
Innehåll 1. Sammanfattning...7 Projektets syfte och bakgrund...9 Byggnadsminnena som miljömålsindikator...9 Tillsyn av byggnadsminnen...10 Projektets beståndsdelar...11 Tillsynsbesök...11 Tillsynsdatabas...11 Bebyggelseregistret...12 2. Byggnadsminnen i Västra Götalands län...13 Synnerligen märkligt och kulturhistorisk värdefullt -bakgrund till lagstiftning och urval av byggnadsminnen...13 Synnerligen märkligt...13 KML...13 Statliga byggnadsminnen...14 PBL...14 Länets byggnadsminnen en bakgrund...14 Urval i dag...15 Byggnadsminnesbeståndets sammansättning idag...16 Fördelningen mellan anläggningskategorierna...16 Vilka samhällsklasser representerar byggnadsminnena?...21 Geografisk lokalisering...22 Några slutsatser...22 3. Hur mår länets byggnadsminnen?...24 Byggnadsminnenas användning hot eller möjlighet...24 Skyddsbestämmelsernas efterlevnad...25 Ändringar i strid mot skyddsbestämmelserna...27 Bättre efterlevnad av skyddsbestämmelserna...29 Vård och underhåll...30 Länsstyrelsens arbete med vård av byggnadsminnen/statliga bidrag till vård och underhåll...30 Underhåll och vårdbehov...32 Vård- och underhållsplaner...38 Brandskydd...42 Undersökning av byggnadsminnenas brandskydd...43 Resultat brandskydd...43 4
Förbättrat brandskydd av byggnadsminnen- slutsatser/förslag...45 4. Tillgänglighet...47 Tillgängligheten för allmänheten...47 Tillgänglighet för funktionshindrade...53 Bakgrund...53 Undersökning av tillgängligheten för funktionshindrade...54 Tillgänglighet genom information...58 Bakgrund...58 Undersökning av skyltar och plaketter...59 Tillgängligare byggnadsminnen...62 Tillgänglighet för allmänheten....62 Tillgänglighet för funktionshindrade...62 Tillgänglighet genom information/slutsatser och förslag...62 5. Byggnadsminnen i länsstyrelsepraktiken...64 Kulturhistoriska utredningar och dokumentationer...64 Bakgrund...64 Undersökning av dokumentationsläget...64 Resultat...65 Dokumentationer, förslag och slutsatser...66 Undersökning av byggnadsminnesbeslut...67 Bakgrund, byggnadsminnesbeslut som stöd i handläggningsarbetet...67 Byggnadsminnesbeslut 1960-2007...67 Beslutstexternas utveckling 1960-2007...68 Beslut om byggnadsminnesförklaring-slutsatser/förslag...70 Skyddsbestämmelser och skyddsområden...70 Bakgrund...70 Undersökning av skyddsbestämmelser och skyddsområden...70 Skyddsbestämmelser och skyddsområden-slutsatser och förslag...74 Kontakter med byggnadsminnesägarna...75 Tillsyn i framtiden...76 Framtida byggnadsminnesärenden...76 Behov av byggnadsvårdsbidrag...76 Önskemål om tillstånd till ändring...77 Förslag för att underlätta framtida byggnadsminnesärenden:...82 IT-stödet i byggnadsminneshandläggningen...82 Hur ser behovet av IT-stöd ut?...82 Några möjliga utvecklingsvägar mot ett handläggarsystem...83 5
Byggnadsminnena som miljömålsindikator...86 Nya förvaltningsformer, andra krav på IT-verktygen...87 Skiss till handläggarstöd...88 Litteratur...90 Bilaga Projektets organisation och bemanning...91 Projektets genomförande och ekonomi...91 6
1. Sammanfattning Västra Götalands byggnadsminnen speglar på olika sätt länets historia. Vissa byggnadsminnen omfattar endast en byggnad medan andra är större anläggningar med många hus. Projektet Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götalands län har haft som syfte att göra den historia om länets kulturarv som byggnadsminnena berättar lättare tillgänglig, och därigenom öka medvetenheten om de kulturhistoriska värdena hos både fastighetsägare och allmänhet. Av länets 225 byggnadsminnen har 219 ingått i tillsynsprojektet. Tillsynen har inneburit besök på varje enskilt byggnadsminne tillsammans med ägare och förvaltare. I samband med besöken inventerades byggnaderna gällande t ex tillgänglighet, vårdbehov, skyddsbestämmelsernas efterlevnad samt kulturhistoriska värde. Samtliga byggnader har fotograferats. Genom besök på plats har Länsstyrelsen fått en god uppfattning om förutsättningarna för byggnadsminnena. Byggnadsminnenas användning och funktion samt ägarnas engagemang och förvaltning gör att behoven och förutsättningarna varierar. En översyn har även gjorts av byggnadsminnesbesluten och vilken typ av dokumentation som finns. Historik och byggnadstekniska uppgifter om varje byggnadsminne har registrerats i kulturmiljövårdens bebyggelseregister liksom foton för alla miljöer. I samband med projektet gjordes även en sammanställning av byggnadsminnenas fördelning mellan bebyggelsekategorier för att få en bild av vilken historia de representerar. Byggnadsminnena i länet har en stark koncentration till storstadsregionen Göteborg med de närliggande trästäderna Alingsås, Kungälv och Åmål. Borgerskapets byggnader som borgargårdar, herrgårdar och flerbostadshus (från tiden kring sekelskiftet 1900) är idag kraftigt överrepresenterade. Det urval av fysiska miljöer som byggnadsminnena utgör ger en skev historiebild. Fler typer av byggnader och miljöer skulle behöva bevaras som byggnadsminnen för att på ett bredare sätt spegla och representera fler människors öden och berättelser i vårt län. Det saknas bl a yngre byggnadsminnen från tiden kring modernismens genombrott fram till vår samtid samt miljöer som representerar mindre bemedlade samhällsgruppers historia. För ett bredare urval saknas bl a tillräckligt kunskapsunderlag i form av t ex inventeringar. För att få en bild av byggnadsminnenas bevarandestatus har vi utöver vår egen bedömning ställt ett antal frågor till samtliga ägare/förvaltare. Frågorna har på olika sätt berört vård- och underhåll, skyddsbestämmelsernas utformning och efterlevnad samt hur tillgängliga de är ur olika aspekter. Länsstyrelsen har i samband med besöket fått en överblick av byggnadsminnets bevarandeskick. Resultatet från översynen ger följande bild av länets byggnadsminnen: Utöver normalt underhållsbehov fanns det på sina håll behov av akuta vårdinsatser vilket vanligtvis gällde behov av målning av fasader och fönster, avvattning, samt läckor i taket. Byggnadsminnen med akuta vårdbehov var mest förekommande i anläggningar som innefattar många byggnader och framförallt byggnader som saknar användning. För vissa byggnadsminnen är brister och otydlighet i förvaltningsansvaret orsaken till ett eftersatt underhåll. Fastighetsägare med många fastigheter har vanligtvis en vård- och underhållsplan för sina byggnadsminnen även om de oftast saknar särskild antikvarisk inriktning. Byggnadsminnen med särskilda underhållsbehov, ofta av museikaraktär, bedömdes som särskilt prioriterade för vård- och underhållsplaner. För denna grupp av byggnadsminnen är det ofta problem med ekonomiska medel 7
för vård- och underhåll. Det kan också vara svårt att inom förvaltningen veta vilka åtgärder som bör prioriteras. Ett acceptabelt brandskydd fanns i 43% av byggnadsminnena, varav de med publik eller offentlig verksamhet med höga krav på säkerhet var de bäst utrustade. Vanligast förekommande var automatlarm kopplat till räddningstjänsten. De flesta byggnadsminnena kan upplevas på plats i sin kulturhistoriska miljö, medan 17% bedömdes ha ett otillgängligt läge för besökare. 30% av byggnadsminnena användes för offentlig verksamhet. I ett fåtal miljöer bedrevs ett aktivt tillgänglighetsarbete med anpassningar för funktionshindrade medan de flesta byggnadsminnena hade tillfälliga tillgänglighetslösningar som t ex ramper i anslutning till entréerna. Informationsskyltar på plats fanns för 47% av byggnadsminnena. Endast 65% byggnadsminnen var försedda med byggnadsminnesplaketter. Dokumentationen av byggnadsminnena var av mycket varierande karaktär. För vissa byggnadsminnen var det svårt att få någon klar bild över materialet då det inte fanns samlat. 21% av byggnadsminnena bedömdes vara tillräckligt dokumenterade medan 22% saknade dokumentation. En genomgång av byggnadsminnesbesluten visade stora brister vad gäller motiveringar till beslut, historisk bakgrund, byggnadsbeskrivningar samt beskrivning av kulturhistoriskt värde och karaktärisering. Det är särskilt tydligt för äldre beslut. Beslutens utformning har ändrats över tid. Skyddsbestämmelserna ska motsvara byggnadsminnenas kulturhistoriska värde och vara vägledande i handläggningen samt förstås av fastighetsägarna. För att nå detta högt uppställda mål bedömdes så många som 40% av byggnadsminnesbesluten vara i behov av komplettering, revidering och förtydligande. Många byggnadsminnen saknar skyddsområden och i flera fall gjorde vi bedömningen att det finns anledning att utöka dem. Många byggnader som saknade skydd bedömde vi som mycket värdefulla för miljön och flera välbevarade interiörer bör förses med skyddsbestämmelser. Hur välbevarade byggnadsminnena är beror på bl a användning och förvaltning. Vissa byggnadsminnen är renodlade museimiljöer medan andra kan ha t ex en välbevarad fasad men en helt förändrad interiör. Några är karaktärsbyggnader med stort allmänt intresse. Andra är anonyma och okända för allmänheten. Hur de kulturhistoriska värdena tillvaratas är ofta kopplat till förvaltningen och ägarnas inställning och attityd till byggnadsminnet. De kulturhistoriska värdena kan upplevas som en möjlighet eller begränsning i förvaltningen vilket också påverkar kontakten med museer och länsstyrelsen. Vissa ägare är knappt medvetna om att det är ett byggnadsminne de ansvarar för medan andra använder de kulturhistoriska värdena som ett varumärke. Genom tillsynsprojektet finns nu ett brett underlag som hjälp för planering och prioritering av särskilda åtgärder och arbetsinsatser för ett långsiktigt bevarande av våra byggnadsminnen. Vi har därigenom en god kännedom om vilka byggnadsminnen vi har, hur förvaltningen fungerar, hur vårdbehoven ser ut och vilken typ av dokument och underlag som behövs för att kunna vårda och förvalta de kulturhistoriska värdena. De flesta byggnadsminnen vårdas och förvaltas på ett sätt som visar medvetenhet om det kulturhistoriska värdet. Många byggnadsminnesägare har i samband med besöken fått bättre kännedom om sina byggnadsminnen och vilka särskilda värden de besitter. 8
De insamlade uppgifterna om byggnadsminnena från tillsynsbesöken finns samlade i en för ändamålet särskilt utvecklad tillsynsdatabas. Miljöbeskrivningar, historik, en del övrig information samt bilder på byggnadsminnena finns tillgängliga via RAÄ:s bebyggelseregister. En utredning om förutsättningarna att ta fram ett samlat IT-stöd för handläggningen av byggnadsminnena har genomförts under projekttiden. Myndighetsförvaltningen av byggnadsminnena är sammansatt och ett bra handläggarstöd innebär att flera datakällor måste fås att fungera tillsammans med tillsynsdatabasen, i första hand bebyggelseregistret, fastighetsregistret samt länsstyrelsernas geografiska informationssystem och digitala diarium.1. Inledning Projektets syfte och bakgrund Projektets övergripande syfte har varit att tillgängliggöra den historia om länets kulturarv som byggnadsminnena berättar och att därigenom öka medvetenheten om dess kulturhistoriska värden hos såväl enskilda fastighetsägare och förvaltare som allmänheten. Projektet är ett led i Länsstyrelsens uppgift att utöva tillsyn över byggnadsminnena, och att genom stöd och råd bistå ägarna med att hålla byggnadsminnena i ett gott skick, så att de kulturhistoriska värdena tillvaratas. Resultatet ska användas som underlag i Länsstyrelsens planering av vårdinsatser för byggnadsminnena med hjälp av anslaget för kulturmiljövård. Under senare år har länsstyrelsen fått ett tydligt uppdrag att bedriva tillsyn och ge tillsynsvägledning för olika områden, däribland också för kulturmiljön. Länsstyrelsen har därför utrett hur en tillsyn av byggnadsminnena skulle kunna bedrivas. Utredningen Tillsyn av byggnadsminnen visade att det är angeläget med en operativ, på platsen tillsyn av länets byggnadsminnen. Byggnadsminnena är också indikatorer för miljömålet En god bebyggd miljö och det finns i relation till detta en önskan att systematisera och utveckla kunskapen om byggnadsminnena för en bättre miljömålsuppföljning. Det finns flera sammanhängande förhållanden som utgör bakgrunden till projektet. Inledningsvis finns ett gammalt och närmast självklart behov att lägga till byggnadsminnena som informationsskikt bland Länsstyrelsens digitala, geografiska planeringsunderlag. Detta kan tidsmässigt samordnas och innehållsligt kopplas samman med Riksantikvarieämbetets (RAÄ) nationella satsning med målet att registrera alla byggnadsminnen i Bebyggelseregistret (BBR). Av denna bakgrundsteckning framgår att projektet har haft en komplex målbild, att det ingått som delar av andra satsningar och att det därigenom för dess genomförande har varit beroende av vida kommunikationsfält med externa aktörer. Byggnadsminnena som miljömålsindikator I den nationella miljömålsuppföljningen är byggnadsminnena en s k indikator för miljömål 15 - God bebyggd miljö. Indikatorn kommer att kvarstå som en av flera indikatorer för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. För den årliga uppdateringen av byggnadsminnesindikatorn behöver dataunderlag och faktauppgifter hämtas på Riksantikvarieämbetet och hos länsstyrelserna. Uppgifter behövs också som kan ligga till grund för fördjupade utvärderingar av miljömålet en god bebyggd miljö. 9
Byggnadsminnena är en så kallad indikator för miljömålet God bebyggd miljö. En indikator ska vara mätbar och möjlig att följa upp, men miljömålet innebär inte bara att antalet byggnadsminnen är intressant. Byggnadsminnenas sammansättning ska också ge en bred och representativ bild av länets kulturhistoria. Utöver antalet och urvalet är det naturligtvis betydelsefullt att byggnadsminnena vårdas på ett sådant sätt att deras kulturhistoriska värde inte minskar. Idag görs inga sådana kvalitativa uppföljningar av hur byggnadsminnena bidrar till miljömålet God bebyggd miljö. Det finns därför ett behov att utveckla indikatorerna för byggnadsminnena. Dessvärre saknas en samlad, nationell överblick över den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen och det finns ingen systematiskt registrerad tillsyn av länsstyrelserna som skulle möjliggöra en sådan uppföljning. Projektet Tillgängliga byggnadsminnen är ett försök från länsstyrelsens sida att lägga grunden för en utveckling av byggnadsminnena som miljömålsindikator. Projektet kommer att ge en bra bild av vilken historia som urvalet av byggnadsminnen berättar och på vilket sätt de kulturhistoriska värdena förvaltats. Nästa steg mot målet om en mer mångsidig byggnadsminnesindikator ställer krav på nationellt samarbete och ett aktivt ledarskap från i första hand Riksantikvarieämbetet. Tillsyn av byggnadsminnen Tillsynen handlar i korthet om att efterse att byggnaderna är i gott och vårdat skick och att det långsiktiga underhållet fungerar, att vidta åtgärder om så inte är fallet, och att ha bra kontakter med ägarna till byggnadsminnena. Utgångspunkten är att ett långsiktigt, kontinuerligt underhåll är mer hållbart och mindre kostnadskrävande än att göra stora insatser efter ett för långt gånget förfall. Det överensstämmer också med miljömålet en god bebyggd miljö, delmål 2, som nu lyder: Bebyggelsens kulturhistoriska värden skall vara identifierade och ha en långsiktigt hållbar förvaltning. En annan viktig förutsättning är att ägarna och brukarna har huvudansvaret för vården av sina byggnader och anläggningar. Allas ansvar för kulturmiljön uttrycks i kulturminneslagens inledande första kapitel. För byggnadsminnena handlar det dels om regelrätt tillsyn av de enskilda objekten och deras tillstånd, dels om tillsynen av efterlevnaden av Länsstyrelsens beslut om 10
ändringar och om byggnadsvårdsbidrag, samt de villkor som uppställts i samband med dessa beslut. Länsstyrelsens arbete handlar dock inte enbart om kontroll utan också om att på ett positivt sätt ge råd och stöd till ägarna och förvaltarna av byggnadsminnena. Vi vet att byggnadsminnesägarna har önskemål om information och rådgivning av olika slag. För kulturmiljöenheten finns dessutom ett behov av samordning, uppföljning och utvärdering när det gäller byggnadsminnena och deras tillstånd. En förutsättning för tillsynen är att man har överblick över tillsynsobjekten. Länsstyrelsen ska enligt förordningen föra register över länets byggnadsminnen och har på så sätt kunskap om vilka byggnader som omfattas av byggnadsminnesskyddet. I projektet har dels en särskild tillsynsdatabas konstruerats och uppgifter om byggnadsminnena har förts in i bebyggelseregistret. Ambitionen har varit att förena dessa i ett gemensamt system, som skulle kunna användas såväl i tillsynsarbetet som vid uppföljning och utvärdering. Projektets beståndsdelar Projektet Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götalands län omfattar främst en tillsyn av byggnadsminnen med målet att skapa en lägesrapport beträffande byggnadsminnenas status i olika avseenden. Tillsynen blev samtidigt en bebyggelseinventering av BM-skyddade byggnader men också av byggnader utan skydd inom byggnadsminnenas skyddsområden eller i vissa fall utanför skyddsområdet men med stark anknytning till byggnadsminnets miljö. Ett annat mål för projektet har varit att göra byggnadsminnena mer tillgängliga för allmänheten genom att öka mängden information och foton i bebyggelseregistret. För detta syfte användes foton och inventeringsuppgifter från tillsynsbesöken. Framtagandet av historik och beskrivande texter till bebyggelseregistret har också inneburit att byggnadsminnenas dokumentationsläge undersökts. Vid sidan av projektet har Sverker Larsson påbörjat ett examensarbete för Högskolan på Gotland som omfattar en studie av byggnadsminnesbeståndets sammansättning och byggnadsminnesbeslutens innehåll. 1 Tillsynsbesök Det centrala momentet i projektet var tillsynsbesöken på plats vid byggnadsminnet med närvarande fastighetsägare, förvaltare el. motsv. Vid besöket kontrollerades byggnadernas status avseende bl.a. tillgänglighet, underhåll och eventuella ändringar, och en rad frågor ställdes till byggnadsminnesägaren enligt ett för projektet framtaget tillsynsformulär (bilaga nr1). Byggnaderna fotograferades exteriört och interiört i den mån det var möjligt. 2 Vid besöket noteras även byggnadsuppgifter sedvanliga vid bebyggelseinventeringar, såsom ex. fasadmaterial, takform, taktäckningsmaterial etc. Tillsynsdatabas För att hantera uppgifter om ägare, fastighetsuppgifter, samt uppgifterna inhämtade från tillsynen, skapades för projektets räkning en enkel accessdatabas. Uppgifter om fastighetsbeteckningar och fastighetsägare införskaffades som ett uttag ur fastighetsregistret. Ägaruppgifterna kompletterades och uppdaterades sedan efterhand som kontakter etablerades inför tillsynsbesöken. Efter genomförda besök fördes tillsynsuppgifterna in i databasen med pappersblanketterna från fältbesöken 1 Titeln är ej fastställd 2 Lägenhetsinteriörer i flerbostadshus besöktes bara i den mån hyresgästerna var hemma. Möjligheten att gå in med huvudnyckel utnyttjades ogärna av fastighetsägaren/förvaltaren. 11
som underlag. Tillsynsdatabasen har under projektets gång byggts ut för att bättre passa de uppgifter som samlats in. Ett av projektets syften var att skapa ett planeringsunderlag för länsstyrelsens arbete med tillstånd och bidrag till byggnadsminnen. Tillsynsdatabasen utgör detta planeringsunderlag då den till exempel kan tala om vilka byggnadsminnen som är i stort behov av vård och underhåll, eller vilka byggnadsminnesägare som avser att ansöka om byggnadsvårdsbidrag eller tillstånd till ändring. Bild: Formulär databas (i remissmappen) Tillsynsdatabasens formulär för inmatning av tillsynsuppgifter. Bebyggelseregistret Ett stort arbete har lagts ned på att öka mängden information om byggnadsminnena i bebyggelseregistret. Sedan tidigare finns en basinformation vanligen hämtad från byggnadsminnesbesluten eller de böcker om landets byggnadsminnen som gavs ut av Riksantikvarieämbetet 1981 respektive 1989, 3 därtill enstaka bilder inlagda under 1990-talet och början av 2000-talet. Basinformation och foton beskriver i första hand byggnadsminnet på anläggningsnivå 4 och huvudbyggnaderna. För vissa miljöer finns även uppgifter om övriga ingående byggnader. För projektets räkning skapades kommunvisa inventeringar i bebyggelsregistret där informationen fylldes på med foton från tillsynsbesöken och uppgifter inhämtade från litteratur, dokumentationsrapporter och andra källor. Arbetet har resulterat i att det nu finns foton och grundläggande uppgifter för samtliga skyddade byggnader samt övriga byggnader inom byggnadsminnenas skyddsområden. Avsikten var även att göra värdebeskrivningar om respektive byggnadsminne. En situationsplan som visar skyddsområde och ingående byggnader finns för de flesta byggnadsminnen samt för en del byggnader även planritningar. 3 Byggnadsminnen 1961-1978 samt Byggnadsminnen 1978-1988. 4 Bebyggelseregistrets information ligger på tre detaljeringsnivåer; miljö, anläggning och byggnad. Anläggningsnivån omfattar i regel översiktlig information om byggnadsminnet som helhet. 12
2. Byggnadsminnen i Västra Götalands län I kapitlet ges en bakgrund för gällande lagar och förordningar som syftar till att kvalitéer och särdrag ska bevaras och skyddas hos särskilt värdefull bebyggelse genom lagen om kulturminnen, (KML), förordningen om statliga byggnadsminnen (SBM) eller med stöd av plan- och bygglagen (PBL).Vad som betraktas som kulturhistoriskt värdefullt förändras över tid och ligger till grund bl a för hur urvalet gjorts och förklarar varför vi har många byggnadsminnen av en typ medan många andra typer saknas. De byggnadsminnen vi har idag speglar kulturhistoriska värderingar som varit vägledande för urvalet och som varierat över tid. Synnerligen märkligt och kulturhistorisk värdefullt - bakgrund till lagstiftning och urval av byggnadsminnen Synnerligen märkligt Det centrala värdebegreppet för ett byggnadsminne är att det skall uppfylla kraven på att vara synnerligen märkligt. Synen på vad som är kulturhistoriskt värdefullt förändras över tid. Vad synnerligen märkligt står för måste därför ständigt omprövas. Riksantikvarieämbetets tolkning av begreppet i de allmänna råden innebär att det ska tolkas restriktivt. Ett exempel på en snäv tolkning är herrgårdsmiljöerna där de arkitekturhistoriskt intressanta bostadshusen omfattas av skyddsbestämmelser medan de flesta ekonomibyggnaderna står utan skydd. 5 Att avskriva ett byggnadsminne är mycket sällsynt och görs endast i undantagsfall. Ett byggnadsminne som bedöms vara mindre kulturhistoriskt värdefullt kan bero på en mängd faktorer, där bristande tillsyn eller täta ägarbyten kan vara bakomliggande orsaker. Mängden byggnadsminnen av en viss kategori kan också ifrågasättas. Byggnadsminnena får även betraktas mot bakgrund av de kulturhistoriska värderingar som rådde vid den tid då byggnadsminnesförklaringen genomfördes och vilka kunskapsunderlag som legat till grund för urvalet. KML Enligt 1960 års Lag (1960:690) om byggnadsminnen (BML) kunde en byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick förklaras som byggnadsminne. I flera av länets beslut om byggnadsminne från denna tid anges detta kriterium som enda motivering för en byggnadsminnesförklaring. Avsikten med 1960 års lag var att säkerställa ett byggnadsbestånd som i sin sammansättning skulle spegla olika tider, byggnadsstilar, historiska förlopp och sociala förhållanden. 6 I 1974 års proposition om den statliga kulturpolitiken underströks hur viktigt det var att hela samhället skulle återspeglas i det som bevarades. Värdering och urval skulle ske systematiskt och medvetet. Urvalet av byggnadsminnen skulle baseras på inventeringar utförda i hela landet. Byggnadsminnesförklaringar kom dock inte att genomföras enligt denna systematik i den omfattning som var avsikten. 5 Thornberg Knutsson; Bl a i kulturbebyggelseutredningens betänkande K-märkt. Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (SOU 2004:94) 6 Riksantikvarieämbetet: Byggnadsminnesförklaring, Trelleborg 1991, ISBN 91-7192-823-5 (sid 7) 13
Lagen (1988:950) om kulturminnen mm (KML) trädde i kraft 1989. Den nya lagen omfattar fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och skydd mot utförsel av föremål. I lagen har vissa justeringar och förtydliganden gjorts sedan BML. Byggnader som ingår i ett synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras som byggnadsminnen även om varje enskild byggnad inte uppfyller kraven för byggnadsminnesförklaring. Även parker kunde nu skyddas enligt KML. Tillämpningen av lagskyddet ska göras med beaktande av det nationella perspektivet. Bevarandemotiven ska bilda utgångspunkten för byggnadens framtida vård och hantering vilket ställer krav på att motivbeskrivningen ska vara så tydlig att den kan uppfattas av alla parter. I skyddsbestämmelser och bilagor ska därför anges byggnadens värde, vilka delar som inte får ändras och hur byggnaden ska vårdas för att dessa krav ska kunna tillgodoses. RAÄ har som uppgift att utarbeta allmänna råd inom sitt verksamhetsområde. Utgivningar av allmänna råd om byggnadsminnesförklaring har gjorts 1991 respektive 2002 samt 2003 genom handboken Skyddsbestämmelser vid byggnadsminnesförklaring. Statliga byggnadsminnen De byggnader, parker eller andra anläggningar i statens ägo som är de allra mest värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt kan förklaras som statliga byggnadsminnen (SBM) och skyddas av "Förordningen (1988.1229) om statliga byggnadsminnen m.m". Det finns ca 260 SBM i landet, allt från fyrar och broar till slott. Dessa varierar i storlek från enstaka byggnader till hela miljöer, t ex Drottningholm med över 40 byggnader eller Karlsborgs fästning som omfattar ännu fler byggnader. Genom byggnadsminnesförklaringen ska byggnaderna garanteras ett långsiktigt skydd och ett kontinuerligt underhåll. Huvudansvaret för vården ligger hos ett tiotal förvaltande myndigheter, bl a Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket och Sjöfartsverket PBL I plan- och bygglagen finns ett krav att alla andra ändringar av en byggnad ska utföras varsamt. Kravet på varsamhet gäller all slags bebyggelse och syftar till att behålla egenarten och värdena i den befintliga miljön liksom inre kvaliteter i lägenhetsutformning och fast inredning. Många enskilda byggnader är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt och får därför enligt PBL inte förvanskas. Ansvaret för ett mer omfattande bevarande ligger därmed hos kommunerna genom att upprätta bestämmelser i detaljplan eller utformning av områdesbestämmelser. Länets byggnadsminnen en bakgrund I de län som idag utgör Västra Götalands län togs år 1978 beslut om totalt 26 nya byggnadsminnen. Förklaringen till denna topp är de kulturhistoriska inventeringar som utfördes av museerna i samband med kommunernas fysiska planeringsarbete. Kunskapsuppbyggnaden av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen och bevarandet av den ser olika ut på nationell och regional nivå. Fram till 1976 hanterades bevarandefrågorna på en nationell nivå genom Riksantikvarieämbetet. Därefter fick länsstyrelserna det regionala statliga ansvaret för kulturmiljövården genom länsantikvariereformen. Det europeiska byggnadsvårdsåret 1975 medförde på regional nivå bl a kommunvisa inventeringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i staden och på landsbygden. I Marks kommun t ex genomfördes 1976 en inventering av Häggåns dalgång vilket bl a resulterade i att sex byggnadsminnesförklarade förläggargårdar. 14
I Göteborg inleddes på 1960-talet ett arbete med att skapa bevarandeprogram med kulturhistoriskt urval. Till riksantikvarien framställde 1967 Göteborgs byggnadsnämnd några av Göteborgs mest karaktärsstarka och göteborgska byggnader som byggnadsminnen som Börshuset, Stadshuset, Rådhuset, Sahlgrenska huset, Göteborgs museum, Kronhuset, Wernerska villan samt Gamla fattighuset. Inför upprustningen av stadsdelen Haga i Göteborg upprättades ett handlingsprogram för byggnadsminnesförklaringar av ca 60 hus i Haga som antogs 1984. Ombyggnadsarbetet började 1978 i Dicksonska stiftelsens kvarter Fänriken och avslutades 1997 med restaureringen av Renströmska badet. I kvarteren Korpralen, Grenadieren samt Landsknekten byggnadsminnesförklarades 1985-86 sammanlagt 14 hus. Renströmska badet blev efter restaurering byggnadsminne 1997 och kvarteren Fänriken, Majoren och Löjtnanten har under senare år blivit byggnadsminnen. För Alingsås stad gjordes en kulturhistorisk inventering 1976 som en del av ett planeringsunderlag för ett bevarande av stadskärnans karaktär. Som ett resultat av denna inventering genomfördes 1983 nio byggnadsminnesförklaringar av några borgargårdar, stadens rådhus samt karaktärsbyggnaden Alströmerska magasinet. För Kungälv utarbetades 1974 en ny stadsplan för trästadens stadskärna som fastställdes 1980. I samband med denna föreslogs ett antal byggnader som byggnadsminnen. Mellan 1978 och 1982 byggnadsminnesförklarades sex bostadshus samt rådhuset. En landsomfattande inventering av industribebyggelse utfördes av 1985 av Riksantikvarieämbetets industriminnesgrupp. Inventeringen medförde förbättrad kunskap om industribyggnader och en medvetenhet om de kulturhistoriska värdena hos denna byggnadskategori. Några av länets byggnadsminnesförklarade industribyggnader är bl a Rydals f d spinneri (Marks kn), Vretens såg och Horns tegelbruk (Skövde kn), Krokslätts fabriker (Mölndal) samt Forsviks bruk (Karlsborgs kn) och Hillefors grynkvarn (Lerum). I samband med vissa byggnadsminnesförklaringar har omfattande renoveringar gjorts. För detta syfte har olika ekonomiska stödformer i form av lån och bidrag kunnat beviljas. Lån med förhöjt låneunderlag kunde under en period ges för iståndsättning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Tilläggslån kunde utgå för ombyggnad av bostadshus som var byggnadsminne eller i byggnadsminnesklass. Flera byggnader har renoverats i samband med byggnadsminnesförklaringen, som i vissa fall utgjort ett villkor för bidraget. Urval i dag Synsätt och värderingar kring urval och vad som anses som kulturhistoriskt värdefullt ändras över tid. I början av 2000-talet genomförde Riksantikvarieämbetet i samverkan med länsstyrelserna och länsmuseerna m fl en bred satsning kallad Agenda kulturarv. Syftet var att förnya kulturmiljövårdens arbete, inriktning, demokratiska förankring och slagkraft och att lyfta fram kulturarvets roll och betydelse för samhällsutvecklingen. Idag förutsätts att medborgarna är aktiva i bevarandearbetet och att kulturarvet på ett bredare sett involverar fler människor. Det ställs även krav på hur antikvariska myndigheter och museer förmedlar och levandegör människors historia och berättelser kopplade till värdefulla byggnader och miljöer. Därmed sker också en förskjutning av fokus från de fysiska till de mer immateriella värdena. Ett sådant perspektiv påverkar och förändrar vår syn på vad som är värdefullt och hur urvalet görs. 15
Idag saknas resurser för att på traditionellt sätt utföra inventeringar och urvalsunderlag för skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Detta avspeglas tydligt i dagens sammansättning av byggnadsminnen då våra yngsta byggnadsminnen, uppförda 1937, är 70 år gamla För framtida byggnadsminnen behövs nya metoder för kunskapsuppbyggnad och urval. Byggnadsminnesbeståndets sammansättning idag I bebyggelseregistret är byggnadsminnena indelade i olika bebyggelsekategorier. Genom att använda kategoriindelningen vid en sammanställning av länets byggnadsminnen får man en uppfattning om byggnadsminnesbeståndets sammansättning. Bebyggelseregistrets indelning utgörs av nästan 500 anläggningskategorier fördelade på 23 huvudgrupper. 7 En anläggning betecknar i bebyggelseregistret en samlad byggnadsmiljö där de ingående byggnaderna sett ur ett kulturhistoriskt perspektiv har ett inbördes funktionellt samband. Vilken anläggningskategori ett byggnadsminne tillhör avgörs av den funktion eller ändamål anläggningen byggdes för, eller som senare präglat anläggningens utformning. Kategorin anges med hjälp av RAÄ:s förvalslistor. För att underlätta översikter och analyser är anläggningskategorierna kopplade till större huvudgrupper bestående av anläggningar inom samma näring eller funktion som jordbruk, försvarsväsende, offentlig förvaltning, bostadsbebyggelse etc. 8 Följande avsnitt visar två sammanställningar av länets byggnadsminnen, fördelade på anläggningskategorier respektive huvudgrupper. I dessa har även de idag 25 statliga byggnadsminnena räknats med, eftersom det är angeläget att redovisa länets samlade byggnadsminnesbestånd, oavsett vilken skyddsform de har i dagsläget. En anläggningskategori kan till exempel vara underrepresenterad bland byggnadsminnen enligt KML men välrepresenterad bland statliga byggnadsminnen. Två sammanställningar har gjorts eftersom den som baseras på anläggningskategorier och den som baseras på huvudgrupper visar olika aspekter av beståndets sammansättning. Fördelningen mellan olika anläggningskategorier visar vilka kategorier som är vanligast och bredden i sammansättningen av byggnadsminnesbeståndet. Sammanställningen ger dock ingen helhetsbild. Byggnadsminnenas fördelning mellan de 23 huvudgrupperna ger en helhetsbild av beståndets sammansättning. Fördelningen mellan anläggningskategorierna Länets omkring 250 byggnadsminnen (inklusive de statliga) fördelas på 112 anläggningskategorier av bebyggelseregistrets totalt knappt 500 kategorier. Diagrammet nedan visar de sexton mest välrepresenterade kategorierna. Av de anläggningskategorier som inte får plats i diagrammet finns tio kategorier som representeras av tre byggnadsminnen, tjugo representeras av två, och ca sextio kategorier av endast ett byggnadsminne. 7 Antalet utökas efterhand, siffrorna avser det aktuella antalet 2007. 8 Ur Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, Inventeringshandbok, s.15-17. 16
Diagrammet visar antalet byggnadsminnen (inklusive de statliga byggnadsminnena) i varje anläggningskategori. I diagrammet ryms endast en dryg tiondel av de totalt 112 anläggningskategorier som finns representerade bland länets byggnadsminnen. Fördelningen mellan anläggningskategorier kan sammanfattas så här: Byggnadsminnesbeståndet är ojämnt fördelat på olika kategorier. De största kategorierna bostadshus, borgargårdar samt herrgårdar/säterier är med drygt 90 byggnadsminnen överrepresenterade. Järnvägsstationer är en relativt stor kategori med sina 12 byggnadsminnen. Den andra hälften av byggnadsminnesbeståndet har en god spridning över många anläggningskategorier. Totalt 112 representerade kategorier visar en mångfald bland byggnadsminnena. Överrepresenterade kategorier Huruvida de mest välrepresenterade anläggningskategorierna också är överrepresenterade kan diskuteras. Borgargårdarna representerar den förindustriella trästaden vilket kan motivera ett stort antal byggnadsminnen liksom herrgårdarna som speglar en del av landsbygdens arkitekturhistoria. Bostadshus utgör totalt sett den största delen av bebyggelsen och ett stort antal byggnadsminnen visar på en viss bredd hos denna bebyggelse. Det är anmärkningsvärt att det inom kategorin bostadshus finns en sned fördelning i flera avseenden: 17
De flesta bostadshusen ligger i Göteborg varav 11 är flerbostadshus av sten. Utöver det finns några landshövdingehus i stadsdelen Haga. Borgerskapets bostäder är överrepresenterade. Några undantag utgör byggnadsminnena i stadsdelen Haga samt ett fåtal andra bostäder uppförda för arbetare. Bostäderna är huvudsakligen uppförda decennierna vid tiden kring sekelskiftet 1900. Underrepresenterade kategorier Västra Götalands län präglas i sina delar av jordbruket och dess bebyggelse. Bondgårdar/jordbruksbebyggelse får i detta perspektiv betraktas som en underrepresenterad kategori. Uppföljning av det inventeringsarbete som gjorts i länet genom urval av skyddsvärda anläggningar bör följas upp med byggnadsminnesförklaringar av särskilt värdefulla anläggningar. En sammanställning av bebyggelseregistrets listor över samtliga kategorier kan visa vilka som saknas. Det är betydligt enklare att identifiera underrepresenterade huvudgrupper av kategorier (se nästa avsnitt). Fördelningen mellan huvudgrupperna Antalet anläggningskategorier säger något om hur stor del av bebyggelsens mångfald som representeras av byggnadsminnen, men vilka delar av bebyggelsen de representerar är däremot inte lika tydligt. Den frågan besvaras enklast genom att se på fördelningen mellan huvudgrupperna. 18
Diagrammet visar länets samtliga byggnadsminnen fördelade på 23 huvudgrupper av anläggningskategorier. Fördelningen mellan huvudgrupper kan sammanfattas så här: Fördelningen mellan huvudgrupperna är ojämn. Omkring hälften av beståndet fördelas på de tre största grupperna bostadsbebyggelse, kommunikation samt slott och herrgårdar. Den ojämna fördelningen mellan huvudgrupperna beror på ett fåtal överrepresenterade anläggningskategorier. Gruppen bostadsbebyggelse omfattar till exempel de två största anläggningskategorierna bostadshus och borgargårdar. Jordbruk, fiske, hantverk & manufaktur samt industri är tydligt underrepresenterade grupper. 19
Den Schougska handelsgården i Lidköping uppfördes omkring 1790. Kring den slutna kullerstensbelagda gården ligger timrade magasin och stallar. Byggnaden anses vara en av landets bäst bevarade handelsgårdar. (13647_schougska_SRLN2007_04_25 001). Tydligt underrepresenterade huvudgrupper är bl a jordbruk, hantverk & manufaktur samt industri. Antalet byggnadsminnen för åtminstone de två första grupperna placerar dem visserligen högt upp på grupptopplistan även om de inte representerar mångfalden inom denna bebyggelse. Representanter som visar utvecklingen från förindustriell tid till den industriella revolutionen och tiden därefter saknas bland dagens byggnadsminnen. Gruppen kommunikation med trettioen byggnadsminnen domineras av tolv järnvägsstationer, men representeras också av fyrar, sjömärken, en kanal- och slussanläggning, en väg, stadshotell och gästgiverier. Gruppen slott och herrgårdar är till antalet lika många, men utgörs av relativt likartade anläggningar. Flera andra välrepresenterade huvudgrupperna uppvisar få variationer. Boställe och tjänstebostad utgörs främst av officersboställen, prästgårdar och landshövdingeresidens. Rådhus utgör hälften av byggnadsminnena i gruppen offentlig förvaltning och gruppen rättsväsende består av åtta tingshus och två fängelser. Vissa anläggningskategorier har tidigare registrerats i fel huvudgrupp. Till exempel räknas de sju förläggargårdarna i bebyggelseregistret till gruppen jordbruk. De är visserligen huvudbyggnader på jordbruksfastigheter men byggnadsminnesförklaringen motiveras av deras anknytning till en regional protoindustriell produktionsorganisation. De bör därför räknas till byggnadsminnen inom gruppen hantverk och manufaktur. 20
Källängs gård (Marks kn) har fungerat som förläggargård från 1840-talet till in på 1900-talet. Till gården hör utöver huvudbyggnaden med två fasta flyglar flera ekonomibyggnader bl a ett mejeri. Källäng är en av de bäst bevarade förläggargårdarna. (13597manbyggnad03) Vilka samhällsklasser representerar byggnadsminnena? Byggnadsminnena representerar huvudsakligen borgerskapet, de förmögnare samhällsklasserna samt adeln vilket avspeglas genom den stora andelen herrgårdar, borgargårdar, stadspalats, villor och påkostade flerbostadshus. För miljöer som slott och herrgårdar är det viktigt att lyfta fram en bredare historisk bakgrund bl a utifrån samhällshistoriska och sociala perspektiv. Det bör tydliggöras i utformningen av byggnadsminnesbesluten samt i den information som riktas till allmänheten i form av skyltar, skrifter etc. Åldersfördelning Länets byggnadsminnen är huvudsakligen uppförda under perioden mellan 1700- talets senare hälft och slutet av 1800-talet. 1900-talet är klart underrepresenterat och efterkrigstidens bebyggelse saknas helt bland länets byggnadsminnen. 9 De senaste årens byggnadsminnesförklaringar har inte påverkat åldersfördelningen. Länets yngsta byggnadsminnen utgörs av Gunnar Asplunds tillbyggnad av Göteborgs rådhus, Ale repslagarbana samt biografen Flamman som samtliga uppfördes 1937. 9 Byggnadsvårdspolicy 2003 s. 35 21
Byggnadsminnenas ålder 50 40 Antal 30 20 10 0-1599 1600-1649 1650-1699 1700-1749 1750-1799 1800-1849 1850-1899 1900-1949 1950- Ålder Geografisk lokalisering En kommunvis sammanställning av antalet byggnadsminnen visar att de är ojämnt fördelade mellan länets kommuner och att många är koncentrerade till ett fåtal kommuner. Ungefär en fjärdedel av länets byggnadsminnen ligger i Göteborg. I de närbelägna trästäderna Kungälv och Alingsås ligger många byggnadsminnen vilket gör denna del av länet klart byggnadsminnestätast. Övriga kommuner med många byggnadsminnen är spridda i länet med Åmål i norr, Mark i söder samt Mariestad och Skara i öster. 10 Kommunerna Hjo, Tibro och Orust saknar fortfarande byggnadsminnen. I Hjo har ett mycket aktivt bevarandearbete bedrivits, vilket istället för byggnadsminnesförklarade anläggningar har resulterat i ett bevarandeinriktat detaljplanearbete för staden. Några slutsatser Ett mål för det framtida urvalet är att byggnadsminnesbeståndet ska omfatta fler byggnadskategorier än idag. Bebyggelseregistrets kategoriindelning kan användas för en analys av vilka byggnadsminnen som saknas. Genomgången ovan ger ett bra underlag för en bred diskussion kring urvalet. Fler byggnadsminnen behövs till exempel inom grupperna jordbruk, fiske, kommunikation, hantverk & manufaktur samt industri. Sociala samhällsperspektiv måste synliggöras i större utsträckning. Dagens byggnadsminnen representerar i allt för stor utsträckning samhällsklassernas övre skikt. Genusperspektivet måste få ett större genomslag i urval, beskrivningar och motiveringar. 1900-talets bebyggelse, inte minst från efterkrigstiden, är kraftigt underrepresenterad. Inventeringar och övrigt kunskapsunderlag saknas. En jämnare geografisk fördelning bör eftersträvas vid framtida byggnadsminnesförklaringar. Gruppen fiske är anmärkningsvärt dåligt representerad i ett län med en så lång kuststräcka som Västra Götalands. 10 Byggnadsvårdspolicy 2003 s. 36 22
I samband med nya byggnadsminnesförklaringar måste man även förhålla sig till de ärenden som finns angående väckt fråga om byggnadsminne. En del kategorier får betraktas som tillgodosedda, t ex borgerskapets bostadsbebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900. 23
3. Hur mår länets byggnadsminnen? Ett bevarande av byggnadsminnenas kulturhistoriska värden kräver bland annat att skyddsbestämmelserna är tillräckligt omfattande, att de efterlevs och att byggnadsminnet underhålls med rätt material och metoder. Förebyggande brandskyddsarbete är ett viktigt sätt att säkra värden. Förutsättningarna för både skydd och underhåll påverkas av hur byggnaderna brukas och förvaltas. Vid tillsynsbesöken undersöktes dessa frågor genom observationer på plats och intervjuer med ägare. I samband med tillsynen framkom att skyddsbestämmelserna huvudsakligen efterlevs men också att det finns undantag. Vård- och underhåll fungerar bra på de flesta håll. Anmärkningsvärt eftersatt underhåll fanns att finna främst hos byggnader inom vissa större anläggningar. Problem med underhåll fanns oftast hos byggnadsminnen som saknade användning eller med en förvaltning med ekonomiska problem eller oklart skötselansvar. Få byggnadsminnen har antikvariskt inriktade vård- och underhållsplaner. Byggnadsminnen med underhållsproblem eller täta ägarbyten bedömdes vara de som var i störst behov av vårdplan. Byggnadsminnenas användning hot eller möjlighet Hur byggnadsminnena brukas och används är avgörande förutsättningar för vård och förvaltning av byggnaderna och för upplevelsen av dem. Vissa typer av verksamheter har särskilt goda förutsättningar och möjligheter att utveckla och förstärka byggnadsminnenas kulturhistoriska värden och attraktionskraft om byggnaderna kan användas och brukas på ett anpassat sätt. En relevant och långsiktig användning av ett byggnadsminne är en av de viktigaste förutsättningarna för bevarandet av dess kulturhistoriska värden. Förutsättningarna förändras över tid i samband med nya ägare och förändrad användning. För vissa byggnadsminnen kan det vara svårt att hitta en användning och i vissa fall har de kulturhistoriska värdena påverkats negativt. Med rätt typ av förvaltning och verksamhet kan de kulturhistoriska värdena utgöra en drivkraft i utvecklandet av byggnadsminnet och dess värden. I miljöer som Gunnebo slott (Mölndal), Sundsby säteri (Tjörn) och Mariagården (Stenungsund) är de kulturhistoriska värdena självklara utgångspunkter för verksamheten. Vissa fastighetsägare, vanligtvis privatpersoner, uppfattar de kulturhistoriska värdena som fördyrande i förvaltningen och skötseln av byggnadsminnet medan andra är mycket stolta över sitt byggnadsminne. En del ägare vill inte ha någon antikvarisk insyn i förvaltningen. Vissa ser de kulturhistoriska värdena som självklara och skulle förvalta dem på samma sätt oavsett om de är byggnadsminnesförklarade eller inte. Funktionella installationer är nödvändiga för att byggnadsminnena ska kunna användas på ett funktionellt sätt. Installationerna måste anpassas till de kulturhistoriska förutsättningarna i byggnaden. Till denna typ av åtgärder räknas t ex installationer för el, ventilation, värme, utrymning samt åtgärder för bättre tillgänglighet för funktionshindrade. I vissa byggnadsminnen har installationer gjorts utan beaktande av t ex värdefull fast inredning. En del åtgärder har ibland utförts på okänsligt sätt i samband med t ex kontorisering av vissa byggnader då standardiserade normer har resulterat i överdimensionerade utrymningsanordningar, klumpiga ventilationssystem och fula sladdragningar. 24
På Mariagården i Stenungsund har en plattform för utrymning monterats på fasaden. Åtgärden kan tyckas något överdimensionerad och förfulande för byggnaden. (13689hus1LR200601002) Skyddsbestämmelsernas utformning och omfattning kanske ibland måste revideras för att en ny användning ska vara möjlig. Förutsättningarna förändras över tid. För t ex Sandqvistska gården (Alingsås) var avsikten i samband med byggnadsminnesförklaringen att anläggningen med bostadshus och ekonomibyggnader skulle bli ett kommunalt museum. I det fd bostadshuset inryms idag, förutom en lägenhet, även en tidningsredaktion. Ekonomilängan på gården saknar användning och är i stort behov av underhåll. De omfattande skyddsbestämmelserna tillåter egentligen endast ett bevarande genom varsam upprustning. Skyddsbestämmelsernas efterlevnad Om det finns särskilda skäl, får Länsstyrelsen lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsbestämmelserna. I samband med det får Länsstyrelsen ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Funktionella behov i form av t ex ventilation, tillgänglighetsanpassningar och utrymningsbehov är ofta orsak till önskemål om ändringar. En dåligt anpassad lösning kan ha flera orsaker, t ex okunskap om skyddsbestämmelsernas innebörd. Ägaren kan också ha låtit utföra en åtgärd utan att ansöka om tillstånd i syfte att undvika ett eventuellt avslag från Länsstyrelsen. I en del fall är det svårt att bedöma när ändringar har utförts beroende på att dokumentation av byggnadsminnet saknas. För några byggnadsminnen har det kulturhistoriska värdet bedömts som tveksamt för att fortfarande uppfylla kraven på att vara synnerligen märkliga. Eftersom dokumentation ibland saknas är det svårt att veta vilka ändringar som gjorts över tid och hur de i så fall inverkat på de kulturhistoriska värdena. Inom t ex den största kategorin borgargårdar och bostadshus finns representanter med varierande bevarandegrad och med olika utformning av skyddsbestämmelserna. En del byggnadsminnen har enbart exteriörerna skyddade vilket för vissa byggnader medfört en helt förändrad rumsindelning och förlorad fast inredning. Några 25