L Ä N S S T Y R E L S E N I Ö R E B R O L Ä N Svampar i Näsmarkernas naturreservat en kunskapssammanställning och lägesrapport 2015 Publ nr: 2016:13
Titel Svampar i Näsmarkernas naturreservat en kunskapssammanställning och lägesrapport 2015 Utgivare Länsstyrelsen i Örebro län Foto omslag Mikael Jeppson Publ nr. 2016:13 Författare Mikael Jeppson Kontaktperson Inger Holst, Länsstyrelsen i Örebro län
Förord Näsmarkerna har sedan länge varit känt för sin rika svampflora. Från 1960 och framåt har det besökts av kända mykologer som Nils Hakelier, Olle Ericsson och Ingvar Andersson med flera. Denna rapports författare Mikael Jeppson har tillsammans med sin far, Jörgen Jeppson, regelbundet besökt området under fy11io år, 1974-2014. En sådan lång observationsserie i ett begränsat onu åde är unikt i mykologiska sammanhang. Totalt har 380 mier observerats, av dessa är 38 rödlistade varav fyra som starkt hotade (EN), 12 sårbara (VU), 22 nära hotade (NT) och en med kunskaps brist som grund (DD). Flera av aiierna ingår i nationella åtgärdsprogram för hotade mier. Naturreservatet Näsmarkerna ligger i Nora kommun, längs västsidan av sjön Älvlången. Stora delar av området vilar på en berggrund av urkalk och är mycket varierat. Här finns bergsstup, kalkhällmarker, kalktallskog, kalkgranskog och extrenu ikkärr. Denna rapport sammanfattar kunskapen om Näsmarkerna och innehåller jämförelser över tid. Den kommer att fungera som en bas i den fo11satta skötseln och utvärderingen av densamma i onu ådet. Åsa Forsberg Enhetschef, Naturskydd Länsstyrelsen i Örebro län Naturvårdsbiolog, Naturskydd Länsstyrelsen i Örebro län da Inger Holst Koordinator åtgärdsprogram för hotade aiier Alt och Vilt Länsstyrelsen i Örebro län
4
Sammanfattning Antalet svamparter som totalt rapporterats från Näsmarkernas NR är ca 380 (se bilaga 2). Noteringarna i Artportalen, som är förhållandevis kompletta, omfattar knappt 1000 noteringar under en 50-årsperiod (1964 2014). En sådan lång observationsserie i ett så pass begränsat område är unik i mykologiska sammanhang och bör kunna säga oss något om förändringar och populationstendenser hos fungan. Området i sig, en artrik barrskogsmiljö med rika inslag av lövträd med en varierad geologi (urkalk och urberg) i gränstrakterna mellan de hemiboreala och boreala vegetationszonerna har en stor potential vad gäller artdiversitet, inte bara hos svamparna. Inventeringar av kärlväxter och rapporter om andra organismgrupper (t ex Hakelier 1963; Artportalen) vittnar om områdets unika karaktär. Artdiversiteten i Näsmarkerna är också nära förknippad med människans påverkan: månghundraårig tradition av kreatursbete och husbehovsavverkningar har präglat skogsstrukturen. Området har en karaktär av bondeskog och gammelskog. Som i många andra områden i det svenska skogslandet minskade dock betet successivt under 1900-talet och skogsavverkningar hotade. Tack vare att Näsmarkerna tidigt var kända i botaniska sammanhang avsattes området som naturreservat. Skötselplanerna förordade fri utveckling i de flesta delar av reservatet vilket på sikt ledde till igenväxning och en tätare och högre vegetation i fältskiktet. Detta torde ha påverkat fungan negativt och i den långa observationsserien märks en minskning av de för bondeskogen karaktäristiska arterna. Detta är inte unikt för Näsmarkerna utan snarare en realitet i stora delar av det svenska skogslandskapet. Skogen tätnar. Till detta kommer skogsbruket som med kalavverkningar bryter trädoch skogskontinuitet. De ursprungliga skogarna med svampar som kräver lång trädkontinuitet för att kunna bilda livskraftiga populationer missgynnades och minskade. För många av de rödlistade svamparna i bonde- och gammelskogar på kalk beräknas i rödlistningssammanhang kraftigt ha minskat sina populationer under de senaste 50 åren. Och minskningen är fortgående. Orsaken är försämring av habitat och en fragmentering av möjliga växtplatser. En reviderad skötselplan för Näsmarkerna 2010 inbegriper införande av skogsbete. Näsmarkerna stängslades och från och med 2010 går nu ett antal nötkreatur i tre olika fållor. Effekterna på markvegetationen har inte låtit vänta på sig. Det inträngande pipröret (Calamagrostis arundinacea) och andra höga gräs som dominerat delar av både kalktallskog och ängsgranskog har betats ner och markskiktet har blivit ljusare och mera uppluckrat. Detta är sannolikt gynnsamt för fruktkroppsbildningen hos många svamparter. En direkt synbar effekt var att slät taggsvamp (Sarcodon leucopus) hösten 2014 fruktificerade med minst 8 mycel i området, från att under många år varit sporadisk och fåtalig i sin fruktificering. Emellertid krävs långvariga studier och uppföljningar för att se de verkliga effekterna av det införda skogsbetet. Ett antal svampar som är lätta att bestämma i fält föreslås nedan som övervakningsarter som kan tjäna som ett mått på tillståndet i skogen. För att kompensera årsmånen ( dåliga svampår ) krävs en långsiktig uppföljning. 5
6
Innehåll 1. Inledning... 9 2. Bakgrund... 9 3. Skogsbetets betydelse för fungan... 9 4. Skötselplan 2012... 10 5. Svampar i Näsmarkerna... 10 6. Områdesindelning och svampförekomster... 11 6.1 Område 1 Tullportaberget med omgivningar... 11 6.2 Område 2. Röjängen med omgivningar... 14 6.3 Område 3. Kalktallskogen pinetum herbidum... 16 6.4 Område 4. Norra delen av reservatet inkl. Näsudden... 18 7. Trender och framtid... 20 8. Hur unik är fungan i Näsmarkernas NR?... 21 9. Naturvårdsintressanta eller på annat sätt anmärkningsvärda svampar i Näsmarkernas NR... 22 9.1 Skivlingar... 22 9.2 Soppar... 35 9.3 Buksvampar... 35 9.4 Violgubbe och kantarellsvampar... 37 9.5 Fingersvampar, klubbsvampar... 38 9.6 Taggsvampar... 40 9.7 Tickor... 45 9.8 Skinn... 47 9.9 Sporsäcksvampar... 47 10. Övervakning och eftersök... 48 11. Tack... 49 12. Referenser... 50 Bilaga 1. Karta över Näsmarkernas NR med områdesindelning Bilaga 2. Totallista över svampförekomster i Näsmarkernas NR Bilaga 3. Naturvårdsintressanta arter med förslag till åtgärder Bilaga 4. Förslag till protokoll vid svampövervakning/eftersök Bilaga 5. Bilder och illustrationer (separat dokument) 7
8
1. Inledning Näsmarkernas naturreservat är beläget i Nora kommun, längs västsidan av sjön Älvlången. Stora delar av området vilar på en berggrund av urkalk (SGU - berggrundskarta) och är mycket varierat: bergsstup, kalkhällmarker, kalktallskog, kalkgranskog och extremrikkärr. Kärlväxtfloran är rik och innehåller arter som skogsvicker, myskmadra, underviol, ormbär, getrams, trolldruva, tibast, vårärt, purpur- och skogsknipprot, brudsporre, knottblomster, backskafting, skogssvingel, skogstry, blodnäva, krissla, blåsippa, murruta, fjällhällebräken m.fl. (Ekholm 1974, 1979, Persson 1963, Store 1996, Artportalen). Även moss- och lavfloran är rik (Ekholm 1974, 1979, Hakelier 1963, Store 1996, Artportalen). Delar av området karaktäriseras av en öppen och ängsartad kalktallskog ( pinetum herbidum jfr Persson 1963 och Sernander 1894), i andra delar dominerar en ängsartad kalkgranskog av bondeskogstyp. Näsmarkerna har en historia som betesmark sedan 1300-talet (Store 1996) och i några bestånd har ansenliga trädåldrar (upp till 200 år) mätts upp (Store 1996). I reservatet finns spår efter plockhuggning. Delar av området har brukats som slåttermark (Store 1996, Skötselplan 2012). Förekomst av gamla döda enar i området antyder att skogen tidigare haft en tämligen öppen karaktär. Viss avverkning har sannolikt förekommit i samband med verksamhet i den närbelägna hyttan i Älvhyttan. Ekholm (1979) antog att den på 1970-talet dominerande äldre barrskogen var den första generationen sluten skog i området. Skogsbetet i området torde ha upphört på 1940-talet (Persson in litt.) och därefter har skogen successivt slutit sig. Skötselplanen (2012) slår fast att naturreservatet i långsam takt börjat växa igen till förmån för bredbladiga gräs, buskar, gran och sly [ ] Länsstyrelsen har bland annat kunnat se att svampfloran gått tillbaka och att kalktallskogen har haft svårt att föryngra sig. Sedan 2010 har skogsbete återinförts på Länsstyrelsens initiativ och området börjar så sakta återfå sin tidigare struktur. Denna rapport syftar till att dokumentera svampfloran (fungan) i Näsmarkernas naturreservat och göra jämförelser över tid. Några svampsäsonger har passerat med den nya skötselplanen 2012 och bete i kombination med försiktiga röjningar har bidragit till en öppnare skog. Rapporten är tänkt att sammanfatta kunskapen i Näsmarkerna och att bilda en bas för framtida utvärderingar av skötselplanens effekt på områdets funga. 2. Bakgrund Naturvärdena i Näsmarkerna har länge varit kända och redan 1957 fredades rikkärret Röjängen i norr och ett område kring Tullportaberget i den södra delen som domänreservat. 1977 upprättades den första skötselplanen baserad på en inventering av områdets naturförhållanden gjord 1974 av Eva Ekholm. Naturreservatsstatus (ca 54 ha) fick området 1982 och en ny skötselplan upprättades. Skötselplanen reviderades 2000. Idag föreligger en ytterligare reviderad skötselplan upprättad 2012. Hela området omfattas av EU:s habitatdirektiv och ingår i Natura 2000 (SE0240024). En bevarandeplan för området togs fram 2006. 3. Skogsbetets betydelse för fungan Bete bidrar till en variationsrik skogsmiljö med stigar och omväxlande öppna och slutna partier. Ofta är de betespräglade skogarna också rika på olika trädslag i olika åldrar vilket bidrar till den variationsrika miljön (jmf Dahlström 2013). Betesdjuren skapar en markstörning som motverkar podsolering och bidrar till en snabbare mineralomsättning genom mikroorganismer och daggmaskar. Marken blir därmed näringsrikare och får en brunjordskaraktär (Axelsson Linkowski 2010), vilket kan vara gynnsamt för svampar med krav på näringsrika växtmiljöer. Till detta bidrar sannolikt även en basisk miljö (kalkberggrund, grönsten, kalkhaltig morän etc). Många svampar gynnas av markstörningar (jfr Dahlberg & Stenlid 1990, Lennartsson m.fl. 2012), eftersom de har svårt att etablera sig och producera fruktkroppar om mosstäcket är för tjockt eller om marken täcks av blåbärsris eller höga gräs. Flertalet svamparter i de betespräglade skogarna bildar ektomykorrhiza med skogsträd, framför allt gran och tall. Flertalet torde kräva en lång etableringstid och är således 9
beroende av en viss trädkontinuitet på sina växtplatser. I betade skogar förekommer svampar ofta i biodiversity hotspots, dvs. små lokalområden (kanske bara 5 10 m²). Flera arter, som ofta är exklusiva bondeskogssvampar (som idag ofta är rödlistade) förekommer här tillsammans och bildar fruktkroppar under många år. I samma skogsområde kan finnas flera hotspots men däremellan kan fungan vara av mera trivial karaktär. Orsaken till detta är inte känd men torde vara förknippad med markhistorian på platsen i kombination med markens näringsinnehåll och de mikroklimatiska förhållandena. En viss störningsregim och en luckighet i skogsmiljön kan vara viktiga faktorer. Forskning visar att störningar som åstadkommer öppna, bara jordfläckar kan vara gynnsamma för etablering av nya svampindivider med hjälp av sporspridning. Den gamla bondeskogen präglades av bete och återinförande av skogsbete på degenererade lokaler är naturligtvis en avgörande skötselåtgärd för att restaurera och återskapa. För att gynna fungan bör betestrycket vara måttligt, kanske periodvis intensivare, men inte så hårt att marken blir helt söndertrampad. Bete av nötkreatur torde vara att föredra. Begränsade röjningsinsatser kan också vara lämpliga som komplement för att öppna upp skogen och åstadkomma en luckigare, mera mosaikartad miljö. För Näsmarkerna relevanta funderingar kring skötsel av bondeskogar i allmänhet finns i Lennartsson m.fl. (2012). 4. Skötselplan 2012 Skötselinriktningen i planen är att stärka variationen och graden av mosaik i reservatet genom att införa betande tamdjur i syfte att skapa en dynamik som gynnar artdiversiteten. Man slår fast att bete har flera positiva effekter, dels för att vegetationen blir uppäten, dels påverkan genom brytskador, tramp och spillning. Likaså planeras röjningar i skogen som skapar en luckig och ljus skog vilket kan förväntas gynna ljuskrävande arter. I rikkärret Röjängen skall röjningar och svagt bete och/eller slåtter bidra till att gynna artdiversiteten. 5. Svampar i Näsmarkerna Området har sedan länge varit känt för sin rika svampflora som primärt studerades av Nils Hakelier, Olle Ericsson och Ingvar Andersson från ca 1960 och framåt. Dessa insåg områdets höga naturvärde och noterade i barrskogen flera arter av taggsvampar, violgubbe, ovanliga spindelskivlingar, en stjälkröksvamp i mossa på kalkblocken nära Älvlångens strand och sumpäggsvampen i Röjängskärret. Andra, som parallellt och senare, regelbundet har besökt området är Anders och Karin Bohlin, Erik Sundström, Lennart Söderberg, Herbert Kaufmann, Åke Lindström, Jörgen och Mikael Jeppson. De senare två har under en följd av år (1974 2014) besökt Näsmarkerna regelbundet och gjort noteringar om svampfloran i området. Kaufmann (1990) i sin sammanställning över Västmanlands svampar redovisar de då kända svampfynden i Näsmarkerna och i samband med inventeringar på initiativ av länsstyrelsen i Örebro gjordes under 1990-talet ytterligare noteringar om rödlistade arter och signalarter (Store 1996). Den senare inventeringen koncentrerade sig främst på vedbeboende svampar. Många av fynden har stärkt uppfattningen om områdets unika funga. Ett resultat av den långa observationsserien är dock att man successivt sett en minskning av många av de arter som tidigare varit områdets karaktärsarter. Efterhand minskade eller försvann många av taggsvamparna, gråtickorna, spindelskivlingarna och sumpäggsvampen. Någon ingående redogörelse för områdets svampar i sin helhet har ännu inte publicerats. Föreliggande sammanställning bygger på egna noteringar och herbariematerial från Näsmarkernas NR under perioden 1974-2014. Som ytterligare bakgrundsmaterial till sammanställningen tjänar uppgifter från Artportalen, de arter som listats av Kaufmann (1990), herbariematerial i de offentliga herbarierna vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm (S), Evolutionsmuseet i Uppsala (UPS) och Göteborgs universitet (GB), liksom data tillgängliga genom nätdatabasen fungus.se. Lokalangivelser i materialet 10
hänvisar ofta till Sjöändan. Det är namnet på gården (numera fritidshus) belägen i södra delen av Näsmarksområdet, tillika det namn som områdets pionjärmykologer använde för de södra och mellersta delarna av det som idag är Näsmarkernas NR. Det totala antalet svamparter som rapporterats från Näsmarkernas NR till och med säsongen 2014 är ca 380. Av dessa är 38 arter rödlistade varav 3 som starkt hotade (EN), 12 sårbara (VU), 22 nära hotade (NT) och en med kunskapsbrist som grund (DD). Samtliga bilder och illustrationer i rapporten finns också i högupplöst format i bilaga 5. 6. Områdesindelning och svampförekomster Ett underlag för en grov geografisk indelning av området, utifrån vegetationstyper och skötselförslag presenterades i beslutet kring naturreservatet Näsmarkerna (Länsstyrelsen i Örebro län 1982) (bilaga 1). Denna områdesindelning följs här. Nedan följer en kort karaktäristik av de olika områdena, med särskilt fokus på svampförekomster. En total artlista för hela naturreservatet baserad på fynduppgifter i Artportalen presenteras i bilaga 2. 6.1 Område 1 Tullportaberget med omgivningar Ängsartad granskog på urkalk och hälleflinta i Tullportabergets östvända branter/sluttningar ner mot Älvlångens strand. I området dominerar gran med rika inslag av lövträd och buskar: asp, hassel, björk, sälg, lind, skogstry, olvon, tibast och brakved. Trädålder på gran: 100 150 år. Här och var finns tallar med en ålder av ca 200 år. Figur 1. Område 1. Obetad ängsgranskog öster om Tullportaberget 2007. Foto: Mikael Jeppson. Skogen är luckig och i anslutning till bergbranten närmast lundartad. Stor artdiversitet vad gäller kärlväxter och mossor. Av de förra kan nämnas vårärt, ormrot och myskmadra (Lathyrus vernus, Paris quadrifolia, Galium odoratum). Mykologiskt sett har detta område ett intresse på riksplanet. Majoriteten av de funna svamparna bildar ektomykorrhiza med gran och många av dem kräver en lång skoglig kontinuitet för att kunna etablera stabila populationer. Flera av arterna är beroende av att fältskiktet är lågt och inte alltför tätt och de gynnas därför tydligt av bete av nötkreatur. 11
Figur 2. Område 1. Betad ängsgranskog öster om Tullportaberget 2015. Foto: Mikael Jeppson. I området förekommer även några förnanedbrytare med mycket högt indikatorvärde för äldre kontinuitetsskogar. De mest exklusiva svamparna uppträder i hotspots. En sådan är Gropen (fig. 3; Sweref 99: 6587108, 487284) som under en period kring 1980 hyste åtminstone 10 rödlistade svamparter som fruktificerade årligen. Markfungan i och kring Gropen liksom i övriga delar av området har i takt med igenväxningen utarmats och flera arter har inte setts sedan 1980-talet (tabell 1). En del döda lågor förekommer och på dessa har rödlistade tickor och skinnsvampar påträffats. Nuvarande betestryck i området i enlighet med skötselplanen bör upprätthållas. Hotspot-lokalen Gropen bör stå under observation för att se om några av de gamla svamparterna (t ex grantaggsvamp, grangråticka, bitter taggsvamp, koppartaggsvamp; Bankera violascens, Boletopsis leucomelaena, Sarcodon fennicus, S. lundellii) fruktificerar på nytt, som en effekt av det återinförda skogsbetet. Figur 3. Område 1. Gropen i område 1 en hotspot-lokal för bland annat taggsvampar på 1980-talet. Foto taget 2011. Foto: Mikael Jeppson. 12
Tabell 1. Naturvårdsintressanta svampar i område 1. Art Svenskt namn Rödlista Signalart Senast Kommentar 2015 Nitare 2000 observerad Arthomyces pyxidatus kandelabersvamp NT X 1981 på asp Bankera violascens grantaggsvamp NT X 1979 ängsgranskog Boletopsis leucomelaena grangråticka VU X 1999 ängsgranskog Boletus luridus eldsopp X 1981 under lind? Clavariadelphus truncatus flattoppad klubbsvamp NT X 2010 Cortinarius aureofulvus gyllenspindelsk. VU X 1982 Cortinarius cumatilis porslinsbå VU X 1984 spindelskivling Cortinarius glaucopus strimspindelskivling X 2010 Cortinarius olivaceofuscus hasselspindelskivling 2010 Cortinarius percomis kryddspindelskivling X 2010 Cortinarius varius klubbspindelskivling X 2010 Cystostereum murrayii doftskinn NT X 1996 Elaphocordyceps capitatus huvudlik svampklubba X 2004 Geastrum quadrifidum fyrflikig jordstjärna NT X 2011 Gomphus clavatus violgubbe VU X 2010 Hydnellum aurantiacum orange taggsvamp NT X 1984 Hydnellum auratile brandtaggsvamp VU X 1979 Hydnellum ferrugineum dropptaggsvamp X 2010 Hydnellum geogenium gul taggsvamp NT X 2007 Hydnellum mirabile raggtaggsvamp EN X 1981 Hydnellum peckii skarp dropptaggsvamp X 1977 Hydnellum suaveolens dofttaggsvamp X 2010 Hygrocybe cantharellus kantarellvaxskivling X 1978 Hygrocybe nitrata lutvaxskivling NT X 1988 gräs i ängsgranskog Hygrocybe punicea scharlakansvaxskivl. NT X 2010 Hygrocybe reidii honungsvaxskivling X 1988 Hygrophorus discoideus diskvaxskivling X 2010 Inocybe bongardii dofttråding X 2014 Inonotus rheades rävticka X 1996 på asp Lactarius evosmus aspriska 2014 Lactarius scrobiculatus svavelriska X 2010 Leptoporus mollis kötticka NT X 1996 Leucopaxillus compactus brödmusseron EN 1980 Limacella glioderma brun klibbskivling X 2014 Perenniporia subacida gräddticka NT X 1996 Phellinus ferrugineofuscus ullticka NT X 1996 Phellinus populicola stor aspticka NT X 2010 Phellinus viticola vedticka X 1996 Phellodon niger svart taggsvamp NT X 1999 Ramaria botrytis druvfingersvamp NT X 1980 Ramaria spp korallfingersvampar X 2014 Russula aurea guldkremla X 2014 Sarcodon fennicus bitter taggsvamp VU X 1985 Sarcodon glaucopus spricktaggsvamp VU X 1999 Sarcodon imbricatus fjällig taggsvamp X 2010 Sarcodon leucopus slät taggsvamp EN X 2014 Ängsgranskog; under tall Sarcodon lundellii koppartaggsvamp VU X 1980 Tricholoma fucatum rökmusseron 2014 13
6.2 Område 2. Röjängen med omgivningar Området är mycket varierat och vilar delvis på gnejs, delvis på urkalk. Vegetationen består av ängsartad tallskog, i sänkor dominerar gran. Beståndsålder är ca 150 år men betydligt äldre träd förekommer. Röjängen utgörs av ett långsmalt extremrikkärr som i söder övergår i en magrare myrdel. Mellan Röjängen och Älvlången löper en kalkstensrygg bevuxen med kalktallskog med stora block ( Röjängsstenarna ) och blottade hällmarker i slänterna ner mot sjön. I dessa slänter finns en väl utbildad torrängsflora med blodnäva, getrams, slåtterfibbla, purpurknipprot m.fl. (Geranium sanguineum, Polygonatum odoratum, Hypochaeris maculata, Epipactis atrorubens). Figur 4. Torräng i slänten ner mot Älvlången. Röjängsstenarna, område 2. Lokal för slät taggsvamp (Sarcodon leucopus). Foto: Mikael Jeppson. Figur 5. Rikkärret Röjängen, område 2. Foto taget i maj 2008. Foto: Mikael Jeppson. Figur 6. Rikkärret Röjängen, område 2. Foto taget i september 2014. Foto: Mikael Jeppson. 14
Väster om Röjängen utgörs vegetationen av örtrik barrskog, bitvis av sumpskogskaraktär, delvis av blåärstyp. Fungan i området är varierad med karaktäristiska rikkärrsarter som kärrskäggriska, gråblå nopping och (åtminstone tidigare) sumpäggsvamp (Lactarius scoticus, Entloma mougeotii, Bovista paludosa). Under tallar på kalkbergryggen mot sjön förekommer slät taggsvamp (Sarcodon leucopus) och i mossa på kalkblock finns flera förekomster av vit stjälkröksvamp (Tulostoma niveum). Nuvarande betestryck bör upprätthållas i området. För rikkärrets del är det av vikt att den ljusöppna miljön med inte alltför högt fältskikt upprätthålls med syfte att gynna sumpäggsvampen. Figur 7. Örtrik barrskog med inslag av lövträd väster om Röjängen, område 2. Foto taget i juli 2015. Foto: Mikael Jeppson. Tabell 2. Naturvårdsintressanta svampar i område 2. Art Svenskt namn Rödlista Signalart Senast Kommentar 2015 Nitare 2000 observerad Arrhenia spathulata mosskantarell 1985 kalkhällmark, block Bovista paludosa sumpäggsvamp NT 1979 extremrikkärr Cantharellopsis prescotii kantarellnavling 2010 kalkhällmark Cortinarius elegantior kungsspindelskivling NT X 2014 under gran; V om Röjängen Entoloma mougeotii gråblå nopping 2014 extremrikkärr Lactarius evosmus aspriska 2014 Lactarius olivinus olivinriska NT 2014 fuktig granskog Lactarius scoticus kärrskäggriska 2014 extremrikkärr Sarcodon leucopus slät taggsvamp EN X 2014 kalktallskog Tulostoma niveum vit stjälkröksvamp NT 2014 kalkblock 15
6.3 Område 3. Kalktallskogen pinetum herbidum En gles kalktallskog med ett rikt fältskikt med dominerande backskafting och piprör (Brachypopdium pinnatum, Calamagrostis arundinacea). Här finns även rikligt med orkidéer. Området är varierat och har inslag av ängsgranskog, ädellövträd och blockmark. Flera för kalktallskog karaktäristiska och rödlistade svampar förekommer (eller har förekommit) här, bland annat tallgråticka, slät taggsvamp och odörspindelskivling (Boletopsis grisea, Sarcodon leucopus, Cortinarius mussivus). Rödgul trumpetsvamp (Cantharellus lutescens) utgör ett frekvent inslag. Oftast ser man den i lite fuktigare skogsbiotoper, men här, liksom i kalktallskogar på Gotland, växer den tämligen torrt. Naturtypen är mycket ovanlig på det svenska fastlandet och har därför ett intresse på riksplanet. Av tabell 3 framgår att bland annat att tallgråticka (Boletopsis grisea) inte setts i området efter 1980, kopparspindelskivlingen (Cortinarius cupreorufus) inte efter 1994. Odörspindelskivling (Cortinarius mussivus) verkar dock hålla sig kvar i begränsad omfattning, liksom slät taggsvamp (Sarcodon leucopus). Den senare sågs på inte mindre än 8 mycel hösten 2014. Detta kan ha berott på ett osedvanligt gott svampår för just denna art, men kan också vara en direkt effekt av det införda skogsbetet i Näsmarkernas NR. Nuvarande betestryck bör upprätthållas. Figur 8. Obetad tallskog i område 3. Foto taget 2007. Foto: Mikael Jeppson. Figur 9. Betad tallskog i område 3. Samma motiv som i figur 4. Foto taget 2011. Foto: Mikael Jeppson. 16
Tabell 3. Naturvårdsintressanta svampar i område 3. Art Svenskt namn Rödlista Signalart Senast Kommentar 2015 Nitare 2000 observerad Arrhenia retiruga 2004 kalkblock Boletopsis grisea tallgråticka VU X 1977 kalktallskog Cantharellopsis prescotii kalknavling 2010 kalkhäll Cantharellus lutescens rödgul taggsvamp X 2014 kalktallskog, rikl. Cortinarius cupreorufus kopparspindelskivling VU X 1994 kalktallskog; S delen Cortinarius mussivus odörspindling VU X 2012 kalktallskog; S delen Cortinarius venetus X 2014 kalktallskog Sarcodon leucopus slät taggsvamp EN X 2014 kalktallskog Tricholoma colossus jättemusseron NT 2005 kalktallskog Tulostoma niveum vit stjälkröksvamp NT 2014 kalkblock 17
6.4 Område 4. Norra delen av reservatet inkl. Näsudden Merparten av området består av gammal ängsartad granskog med inslag av björk, alm, lind, rönn, sälg och ask. Mot stranden förekommer gråal. Sumpskogsartade partier med gran förekommer. Området vilar endast delvis på kalk. Näsudden skjuter ut i Älvlången med kala klippor av urkalk och urberg. Strax norr om Röjängen har ett område med dominerande gråal nyligen röjts för att skapa en ljusöppnare miljö. Här gjordes hösten 2014 ett nyfynd för Näsmarkerna av den sällsynta alflugsvampen (Amanita friabilis). Fungan i området är varierad med ett flertal mer eller mindre vanliga ektomykorrhizasvampar som t ex spindelskivlingar, kremlor och riskor. Två nyligen beskrivna arter, Lactarius flavopalustris och Lycoperdon rupicola (klippröksvamp) förekommer i detta område, den första på fuktig mark under gran, den andra på Näsuddens klippor. Flertalet arter i detta område har rapporterats från 2006 och framåt. Detta kan förklaras med att delområdet tidigare inte besökts regelbundet. Viss röjning och uppluckring i områdets skogsmiljöer torde kunna gynna fungan. Täta granbestånd och en granplantering kan med fördel glesas ut. För ett antal mykorrhizasvampar är det viktigt att de sumpskogsartade biotoperna får utvecklas. Likaså bör några bestånd av gråal bevaras. Figur. 10. Naturvårdsröjd yta strax norr om Röjängen, område 4. Lokal för alflugsvamp (Amanita friabilis). Foto taget i september 2014. Foto: Mikael Jeppson. Figur 11. Näsudden. Lokal för klippröksvamp (Lycoperdon rupicola) i det tunna mosstäcket på hällar i förgrunden. Foto taget i juli 2015. Foto: Mikael Jeppson. 18
Figur 12. Örtrik barrskog med rika inslag av ask, lönn, rönn och björk i område 4, 2015. Foto: Mikael Jeppson. Tabell 4. Naturvårdsintressanta svampar i område 4. Art Svenskt namn Rödlista Signalart Senast Kommentar 2015 Nitare 2000 observerad Amanita friabilis alflugsvamp NT X 2014 under gråal Clitopilus scyphoides dvärgmjölskivling 2010 stigkant i barrskog Cortinarius harcynicus violett NT X 2006 under gran spindelskivling Cystolepiota seminuda blek puderskivling 2010 stigkant, mulljord Lactarius flavopalustris 2014 fuktig granskog Lactarius leonis lejonriska 2014 fuktig granskog Lactarius picinus beckriska 2014 under gran Lycoperdon rupicola klippröksvamp 2004 hällmark 19
7. Trender och framtid Av Näsmarkernas 38 rödlistade svampar har 23 (60 %) inte påträffats efter 2000. Majoriteten av de förvunna arterna bildar ektomykorrhiza med gran och har tidigare förekommit i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (område 1). Detta område kännetecknas väl av signalarter och har karaktär av gammelskog eller bondeskog. Denna naturtyp har utvecklats genom tidigare markanvändning som innefattat såväl skogsbete som plockhuggning. Underlaget i form av urkalk gynnar artdiversiteten. Särskilt framträdande är förekomsten av taggsvampar, som, där det förekommer flera arter tillsammans, har ett mycket högt signalvärde. I området har även ett antal hagvaxskivlingar påträffats. Dessa indikerar en tidigare öppnare och luckigare miljö och kan vara minnen av tidigare skogsbete och hävd. Där flera arter av hagvaxskivlingar förekommer tillsammans har dessa ett mycket högt signalvärde. I område 1 föreslås uppföljningsbesök med riktade eftersök av försvunna svamparter och långsiktig övervakning av de arter som finns kvar. I kalktallskogen (område 3), som är en ovanlig naturtyp på det svenska fastlandet, är antalet funna arter blygsammare. Majoriteten arter i kalktallskogen bildar ektomykorrhiza med tall. Signalarter som rödgul trumpetsvamp (Cantharellus lutescens) och några spindelskivlingar karaktäriserar dock området väl. Här har slät taggsvamp och odörspindelskivlingen (Sarcodon leucopus, Cortinarius mussivus) hållit sig kvar medan tallgråtickan (Boletopsis grisea) verkar ha försvunnit. Uppföljningsinventeringar, riktade eftersök och övervakning av delområdets svampar är nödvändiga för att utvärdera skötselplanens effekter. Kalktallskogen är en ganska torr miljö och inventeringar kommer därför att ta flera år i anspråk. Tillgången på svampfruktkroppar att inventera är starkt beroende av årsmånen. I området kring extremrikkärret Röjängen (område 2) har tidigare sumpäggsvamp förekommit. Den är en karaktärsart i denna biotop och förhoppningsvis kan den reviderade skötselplanen 2012 bidra till att arten återkommer. Ett par andra svamparter (gråblå nopping Entoloma mougeotii och kärrskäggriska Lactarius scoticus) som är typiska i rikärrsmiljöer har noterats i Röjängen under hösten 2014. Framtida uppföljningsbesök i området är nödvändiga för att få klarhet i skötselplanens långsiktiga effekter för fungan. Norra delen av reservatet (område 4) är tämligen okänt i mykologiska sammanhang och flera nyfynd av intressanta arter har gjorts under senare år. 20
8. Hur unik är fungan i Näsmarkernas NR? I samband med ett inventeringsprojekt drivet av Sveriges Mykologiska Förening och finaniserat via Skogsstyrelsen 2006 2007 inventerades ett antal skogslokaler på kalk i de västra delarna av Örebro län, bland annat Kungshall (Knista sn), Höjden (Hidinge sn) och Skvaleberget NR (Tysslinge sn). Inventeringsbesök gjordes i detta sammanhang även i området kring Tullportaberget i Näsmarkernas NR. En lokal som särskilt uppmärksammades var Höjden strax norr om samhället Lekeberg (Hidinge sn). Området presenterades av Söderberg (2008). Den förhärskande naturtypen i området är ängsgranskog som tidigare varit betad. Området omfattas delvis av ett biotopskydd (1998:72). Flertalet arter är här desamma som de kring Tullportaberget i Näsmarkerna (område 1). I motsats till förhållandena i Näsmarkerna verkar dock de flesta taggsvampar och spindelskivlingar fortfarande (2006) finnas kvar. Dessutom tillkommer på Höjden några rödlistade arter som signalerar äldre granskog och som inte har påträffats i Näsmarkerna: Cortinarius corrosus (bullspindelskivling - VU), C. napus (rovspindelskivling - NT), C. sulfurinus (persiljespindelskivling - NT), Catathelasma imperiale (kejsarskivling - VU), Sarcodon versipelle (brödtaggsvamp - VU), Tricholoma atrosquamosum (svartfjällig musseron VU). Däremot saknas vid Höjden några rödlistade arter som förekommer i Näsmarkerna, exempelvis Hydnellum auratile (brandtaggsvamp - VU), H. mirabile (raggtaggsvamp - EN) och Sarcodon glaucopus (spricktaggsvamp - VU). Ytterligare platser med ängsartad, äldre granskog finns i området, men fungan i dessa områden är dåligt känd. Kalkgranskogar generellt finns i landet på kalkrik och basisk mark som ligger inom granens naturliga utbredningsområde, främst i Jämtland, norra och östra Uppland och Gotland. Dessutom spridda områden främst i Södermanland, Östergötland, Närke, Västmanland, Dalsland, Dalarna, Medelpad och nordöstra Norrbotten. Clavariadelphus truncatus (flattoppad klubbsvamp fig. 45) och Hydnellum mirabile (raggtaggsvamp fig. 46), som är kalkgynnade mykorrhizabildare med gran i äldre skog, visar en nära överensstämmelse med kalkgranskogens utbredning i landet (jmf Nitare 2011: 42). Den andra dominerande naturtypen i Näsmarkerna är kalktallskogen. Denna naturtyp visar en koncentration till Gotland och Jämtland och till ett bågböjt-ringformigt stråk längs kustbandet från Gävle via Roslagen, Stockholms och Södermanlands skärgårdar ner till Bråviken och vidare upp genom Närke och Västmanland (Nitare 2011: 38). Kalktallskogens utbredning illustreras tämligen väl av utbredningen hos t ex Cortinarius cupreorufus (kopparspindelskivling fig. 47). Sarcodon leucopus (slät taggsvamp fig. 48) och Cortinarius mussivus (odörspindelskivling), som är kalktallskogens paradarter i Näsmarkernas NR, faller in i detta utbredningsmönster men är sällsynta och förekommer bara i ett fåtal av landets kalktallskogar. I Örebro län finns någorlunda recenta fynd av slät taggsvamp vid Myggkärret strax söder om Näsmarkerna 2010 och i Tåsta NR i Glanshammar, öster om Örebro (1994). I den betespräglade kalkbarrskogen i Tåstareservatet förekommer förutom slät taggsvamp även granmykorrhiza-arter som Boletopsis leucomelaena, Hydnellum geogenium, H. mirabile, Sarcodon fennicus och S. glaucopus (grangråticka, gul taggsvamp, raggtaggsvamp, bitter taggsvamp, spricktaggsvamp). Cortinarius mussivus (odörspindelskivling) har i landet bara fåtal kända växtplatser, bland annat i Skvalebergets NR i Örebro län. Dock är utbredningsbilden för C. mussivus inte fullständig på grund av tidigare sammanblandning med den närstående C. russeoides. Näsmarkernas rika utbud av ovanliga habitat, bland andra ängsgranskog, kalktallskog och rikkärr, ger området en mycket hög artdiversitet vad beträffar svampar. Dokumentationen över tid är dessutom unik för landet och torde kunna vara en användbar bas för framtida utvärderingar av områdets skötselplaner (se vidare avsnitt 10 Eftersök och övervakning). 21
9. Naturvårdsintressanta eller på annat sätt anmärkningsvärda svampar i Näsmarkernas NR Arterna delas in i artificiella grupper baserade på fruktkroppstyper. Denna indelning motsvarar inte deras fylogenetiska placering. För de arter som är bedömda i samband med rödlistning anges följande kategorier i enlighet med Rödlistan 2015 (ArtDatabanken 2015): CR akut hotad EN starkt hotad VU sårbar NT nära hotad DD kunskapsbrist LC - livskraftig Namnskick i huvudsak enligt www.dyntaxa.se. 9.1 Skivlingar Agaricus altipes sommarchampinjon (LC) En stor och vit champinjon som gulnar något vid beröring. Den kommer ofta tidigt på säsongen, därav dess svenska namn. Endast ett fåtal fynd föreligger i Sverige, nästa alla är begränsade till Mälardalsregionen och Bergsslagen. Fyndet i Näsmarkerna gjordes av Olle Ericsson den 4 juni 1992 och arten är inte senare återfunnen. Bestämningen har bekräftats av Stig Jacobsson. Amanita ceciliae parkflugsvamp Se Amanita submembranacea. Amanita friabilis alflugsvamp (NT) Amanita friabilis är en liten, gråaktig flugsvamp/kamskivling som bildar ektomykorrhiza med gråal. Den förekommer främst i de centrala delarna av landet men är inte särskilt vanlig. I Näsmarkerna påträffades den 2014 i områdets norra del, strax norr om Röjängen (omr. 4). Den växte under gråal i ett bryn mot en mindre yta som nyligen röjts för att skapa en mera luckig miljö. Arten är sannolikt tidigare förbisedd i området men det kan inte utselutas att en mera ljusöppen miljö gynnat fruktkroppsbildningen. Arten är klassad som NT i rödlistan och missgynnas av igenväxning och invandring av gran i albestånd. Amanita submembranacea gråstrumpig kamskivling (LC) En stor och kraftig flugsvamp/kamskivling med ljust grå hatt och en volva (strumpa) som är vit på utsidan och tydligt grå på insidan. Arten förekommer över hela landet och är ganska vanlig. Bildar sannolikt ektomykorrhiza med gran och har observerats i omr. 2. Ett tidigare rapporterat fynd av en snarlik art, Amanita ceciliae (parkflugsvamp) (Kaufmann 1980), är sannolikt felaktigt och har sitt ursprung i en sammanblandning med A. submembranacea. Arrhenia philonotis myrnavling (LC) En liten blek navling som förekommer i fuktig skogsmark, gärna i Sphagnum (vitmossa). Är spridd över hela landet men är inte särskilt vanlig (men sannolikt kraftigt förbisedd). Rapporterad av Erik Sundström från Näsmarkerna den 1964-07-05 (Artportalen) men ej senare återfunnen. Arten gick tidigare under namnet Omphalina philonotis. Bör eftersökas i och kring Röjängen. 22
Arrhenia retiruga (LC) En liten (< 10 mm), oansenlig gråvit mussling som växer på mossor. I Näsmarkerna observerad på mossan Tortella tortuosa på kalkblock strax väster om Näset (omr. 3; 2004, herb. GB). Den är senare eftersökt men ej återfunnen, men är dock troligen förbisedd på grund av sina oansenliga fruktkroppar. Den saknar fot och har en central eller sidoställd fästpunkt till mossan den växer på. Hymeniet är nästan slätt, som äldre svagt veckat. Svampen är tämligen ovanlig men har spridda fynd över hela landet. Den påminner om, och kan lätt förväxlas med den närstående A. spathulata (mosskantarell) som också förekommer i liknande miljöer i Näsmarkerna. Arrhenia spathulata mosskantarell (LC) En liten (5 15 mm) gråaktig mussling som nästan uteslutande förekommer på takmossa (Syntrichiuim ruralis). Den har en oftast sidoställd fästpunkt till sitt substrat och har ibland en kort fot. Hymeniet är som ungt slätt men får snart tydliga åsar/veck. Arten förekommer på framför allt på öppna torrängslokaler i kalktrakter i södra och mellersta Sverige. I Näsmarkerna förekommer den på mosstuvor på kalkblock i öppna halvöppna miljöer (omr. 3). Observerad av Nils Hakelier 1965 och Mikael Jeppson 1985 (Artportalen) och har sannolikt konstanta förekomster i området. Cantharellopsis prescotii kalknavling (LC) En liten vit skivling med nedlöpande skivor. Den växer oftast bland mossor på hällmarker och uppträder sällsynt från Västergötland norrut till Norrbotten. På Öland och Gotland är den vanlig. I Näsmarkerna förekommer den bland mossor på hällarna vid Näsudden. Observerad 2010. Clitopilus scyphoides dvärgmjölskivling (LC) En liten (<1,5 cm) oansenlig, skör och kritvit svamp med mer eller mindre excentrisk fot. Den förekommer huvudsakligen i betade gräsmarker och kalktorrängar. Undantagsvis, t ex i Näsmarkerna, ser man den också längs stigar och bland mossa och gräs i gles skog. Utbredning är företrädesvis sydlig men utpostlokaler finns norrut till Jokkmokk. Ett enstaka fynd i Näsmarkerna, strax norr om Röjängen (omr. 4) av Mikael & Jörgen Jeppson 2004-09-03 (Artportalen). Cortinarius aureofulvus gyllenspindelskivling (VU) En spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med slemmig, gulgrön orangebrun hatt, gröngula skivor och en gröngul fot som ofta är något violett upptill och har en basal, kantad bulb. KOH droppat på hatten ger en kraftig och omedelbar mörkröd färgreaktion. Arten bildar ektomykorrhiza med gran och förekommer i ängsgranskogar med lång trädkontinuitet. Populationen i landet anses vara kontinuerligt minskande. Utbredningen sträcker sig från Vänerområdet och norrut med tyngdpunkter i kalkområden. I Näsmarkerna observerades arten 1982 (omr. 1) och dokumenterades med foto. Inga senare återfynd tycks ha gjorts. Figur 13. Gyllenspindelskivling (Cortinarius aureofulvus VU). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1), 1980. Foto: Jörgen Jeppson. 23
Cortinarius cumatilis porslinsblå spindelskivling (VU) En lätt igenkännlig spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med en slemmig, porslinsblå hatt och en torr och vit, cylindrisk till klubblik fot. Den förekommer i äldre ängsgranskog med lång kontinuitet och bildar ektomykorrhiza med gran. Den svenska utbredningen visar en koncentration av fynd från Vänerområdet österut till Mälardalen, och norrut till Bergslagen och södra Dalarna. Enstaka fynd föreligger i södra Norrland samt på Öland och Gotland. Svampen observerades i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (omr. 1) av Jörgen & Mikael Jeppson 1984-10-13. Den verkar inte ha observerats i Näsmarkerna varken tidigare eller senare. Figur 14. Porslinsblå spindelskivling (Cortinarius cumatilis VU). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1), 1984-10-13. Akvarell: Mikael Jeppson. Cortinarius cupreorufus kopparspindelskivling (VU) En stor och kraftig spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med slemmig, olivgrön kopparröd hatt (hattfärgen växlar med fruktkroppens ålder), gulgröna skivor och en torr fot med kantad bulb. Arten bildar ektomykorrhiza med tall och gran och förekommer i ängsbarrskogar på kalk med lång trädkontinuitet, ofta i kombination med skogsbete. Den svenska utbredningen koncentrerar sig till ett band från Vänern mot Mälarområdet, Östergötland och Roslagen, Bergslagen och norrut till Norrbotten. Rika förekomster finns på Gotland. I Näsmarkerna observerades arten i gränszonen mellan tallskog och ängsgranskog (omr. 3 1974 1994 (Artportalen). Senare eftersök har varit resultatlösa. Figur 15. Kopparspindelskivling (Cortinarius cupreorufus VU). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1). 1982-09-25. Foto: Jörgen Jeppson. Figur 16. Kopparspindelskivling (Cortinarius cupreorufus VU). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1). 1982-09-25. Akvarell: Mikael Jeppson. Karta 1. Kopparspindelskivling (Cortinarius cupreorufus) Rapporterade fynd. Artfakta 2015-07-01. 24
Cortinarius elegantior kungsspindelskivling (NT) En spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med slemmig, gulbrun hatt och en ljus fot med en kantad, basal bulb. Arten bildar ektomykorrhiza med gran och tall och förekommer i kalktrakter (eller grönsten), mestadels i näringsrika barrskogar med lång kontinuitet. Utbredningen i landet omfattar trakterna kring Vänern Bergsslagen Mälardalen Östergötland Roslagen, Öland och Gotland. Enstaka fynd i Gästrikland, Medelpad, Dalarna och Jämtland föreligger. I Näsmarkerna har den rapporterats av Nils Hakelier 1990 (herb. S), Olle Ericsson 1992 och Åsa Forsberg/Inger Holst/Mikael Jeppson 2014. Alla fynd gjorda under gran, det sistnämnda längs stigen mot norra parkeringen, väster om Röjängen (omr. 2). Betraktas av Nitare (2000) som signalart för kalkbarrskog. Cortinarius glaucopus strimspindelskivling (LC) En spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med gulbrun olivbrun, slemmig, invuxet trådig hatt och violetta skivor. Foten är blåviolett och försedd med en bulb vid basen. Arten bildar ektomykorrhiza med barrträd, framför allt gran och förekommer i äldre granskogar på kalk eller grönsten. Den har en vid utbredning i landet men med en tydlig koncentration av fynd från Vänerområdet åt nordost upp i Mälardalen och Roslagen. Frekvent på Öland och Gotland men ovanlig i Skåne. I Näsmarkerna har den observerats kontinuerligt från 1970-talet och fram till idag och verkar ha en stabil population i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (omr. 1). Betraktas av Nitare (2000) som signalart för kalkbarrskog. Cortinarius mussivus s. str. odörspindelskivling (VU) Cortinarius mussivus har nyligen skiljts ut från den närbesläktade och snarlika C. russeoides. I inventerings- och rapporteringssammanhang har de genom åren betraktats som en art, odörspindelskivling, varför utbredningsbilderna i Artportalen är något förvirrande. C. mussivus (VU) betraktas idag som en stor, kraftig spindelskivling som bildar ektomykorrhiza med tall, framför allt på det svenska fastlandet. Den är mycket ovanlig och beräknas ha som mest 5 10 lokaler i landet. Dess populationsstatus är minskande eftersom fastlandets kalktallskogar visar en avtagande tendens på grund av avverkningar och igenväxning. C. russeoides (NT) är en mindre, spensligare art som främst förekommer på Gotland. Den bildar också ektomykorrhiza med tall, men beräknas ha en stabil population. Båda arterna har en kraftigt jordartad lukt. I Näsmarkerna har den större och kraftigare arten, C. mussivus, rapporterats (ursprungligen som C. russeoides) från kalktallskogen väster om Näset (omr. 3, i gränszonen mot ängsgranskogen i omr. 1). Den har också påträffats en bit in i ängsgranskogen, men då i anslutning till tall. Under 1970-talet föreföll den mycket allmän i området för att sedan efterhand avta i frekvens. Den har hela tiden funnits kvar men med ett begränsat antal sporadiskt fruktificerande mycel. Framtiden får utvisa om det införda skogsbetet gynnar artens fortlevnad i Näsmarkerna. Årlig övervakning skulle kunna visa om nya mycel uppenbarar sig med fruktkroppar i kalktallskogen. Figur 17. Odörspindelskivling (Cortinarius mussivus VU). Ängsgranskog med inslag av tall öster om Tullportaberget (område 1). 2012. Foto: Mikael Jeppson. Figur 18. Odörspindelskivling (Cortinarius mussivus VU). Ängsgranskog med inslag av tall öster om Tullportaberget (område 1). 1984. Foto: Jörgen Jeppson. 25
Cortinarius olivaceofuscus hasselspindelskivling (LC) En liten, olivbrun spindelskivling som brukar räknas till undersläktet Dermocybe. Den har en sydlig utbredning i landet och når sina nordligaste utpostlokaler i Västmanland och Uppland. Den bildar ektomykorrhiza med hassel och förekommer i Näsmarkerna på mullrik jord under hasselbuskar insprängda i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (omr. 1). Cortinarius percomis kryddspindling (LC) En intensivt gulgrön orangegul spindelskivling med en kraftig, kryddig doft av mejram eller kumarin. Arten bildar ektomykorrhiza med gran och förekommer i äldre barrskogar, gärna på kalk eller basisk mark (t ex grönsten). Utbredningen sträcker sig från Vänerområdet åt nordost upp i Mälardalen och Roslagen. Förekommer på Gotland och har spridda fynd i Norrland, med en koncentration i kalkbarrskogarna i Jämtland. Arten har en stabil population i Näsmarkerna med regelbundna fynd i ängsgranskogen (omr. 1) från 1970-talet fram till idag. Cortinarius variegatus rosabandad spindelskivling (LC) Syn. C. roseolimbatus En spindelskivling i undersläktet Phlegmacium med rödbrun hatt och en ljus fot, nedtill försedd med vitaktiga velumband som färgas rosa. Arten är sällsynt i landet och har sprida förekomster från Vänerområdet norrut till Norrbottens skogsland. Den bildar ektomykorrhiza med gran. Funnen i Näsmarkerna under gran 1982 (omr. 1; Jörgen & Mikael Jeppson; herb. GB; conf. Stig Jacobsson) och 1986 (Olle Ericsson; Artportalen). Cortinarius varius klubbspindelskivling (LC) En spindelskivling i underläktet Phlegmacium med gulbrun, slemmig hatt, blåvioletta skivor och en ljus fot som vidgar sig klubbformigt nedtill (men utan kantad bulb). Arten bildar ektomykorrhiza med gran och förekommer främst i kalktrakter. Utbredningen i landet sträcker sig från Vänerområdet åt nordost upp i Mälardalen samt Roslagen och Gotland. Förekommer sällsynt i Skåne och på Öland och har spridda fynd i övriga landet, med en koncentration till kalkbarrskogarna i Jämtland. Har observerats i Näsmarkerna från 1980-talet (Olle Ericsson) fram till 2010 (Västgötabergens svampklubb) och har sannolikt en stabil population i området. Cortinarius venetus olivspindelskivling (LC) En karaktäristisk olivbrun spindelskivling med torr hatt och fot. Den förekommer på kalkmarker och bildar ektomykorrhiza med gran och tall. Den svenska utbredningen visar en tydlig koppling till kalkmarker och trots att den är spridd över hela landet ser man en kraftig koncentration av fynd i Roslagens gammelskogar och Gotlands betade skogar. I Näsmarkerna förekommer den tämligen rikligt både i tallskog och ängsgranskog (omr. 1, 2, 3) och verkar ha en konstant population. Figur 19. Olivspindelskivling (Cortinarius venetus). Kalktallskog (område 3). 2008. Foto: Mikael Jeppson. 26
Cortinarius venustus skönfotad spindelskivling (LC) Syn. C. calopus En liten torr spindelskivling med brunaktig hatt (violetta velumrester mot kanten), violett fottopp och en kraftig sötaktig doft. Svampen bildar ektomykorrhiza med gran och har en nordlig utbredning. Sydligaste fynd kring Vänern, sedan spridda förekomster norrut till Norrbotten. Arten påträffades i barrmattor i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (omr. 1) av Jörgen & Mikael Jeppson 1985. Artbestämningen bekräftad av Stig Jacobsson. Figur 20. Skönfotad spindelskivling (Cortinarius venustus). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1). 1985. Foto: Jörgen Jeppson. Cortinarius violaceus (LC)/harcynicus (NT) - violspindelskivling s. lato En kraftig, helt violett spindelskivling med torr hatt och fot. Violspindelskivling i vid bemärkelse består egentligen av två snarlika arter: C. violaceus som bildar mykorrhiza med asp, björk och bok och C. harcynicus som bildar ektomykorrhiza med gran. Båda är vitt spridda i landet, den senare dock med tydlig tyngdpunkt i kalkbarrskogar i Mälarområdet, Bergsslagen och Gotland. I Näsmarkerna är C. violaceus s. l. rapporterad vid tre tillfällen i ängsgranskogen öster om Tullportaberget (omr. 1): 1980 och 2004, nära vägen (sannolikt under gran) och 2006 i bergbrant (med gran och asp). 2006 observerades den även i ängsartade barrskog norr om Röjängen (omr. 4). Inget herbariematerial har bevarats så det är förnärvarande omöjligt att säga vilken (eller båda) av de två violspindelskivlingarna som förekommer i Näsmarkerna. Cystolepiota seminuda blek puderskivling (LC) En liten fjällskivlingslik svamp med vit, lite pudrad hatt (5 10 mm) och en vit-rosa, tunn fot. Den har en vid utbredning i landet men har endast ca 260 rapporter på Artportalen vilket tyder på att den är förbisedd. Det är en oansenlig, förnanedbrytande svamp som påträffas på skuggiga, mullrika lokaler i vägkanter, trädgårdar, lövlundar etc. På de lokaler den förekommer finns den ofta i hotspots tillsammans med flera olika fjällskivlingsarter, fingersvampar o dyl. I Näsmarkerna förekommer den längs stigar i ängsbarrskogen i den norra delen av reservatet, väster om Näsudden (omr. 4). Entoloma mougeotii gråblå nopping (LC) En liten gråblå rödskivling med smal fot som har en vid utbredning i landet. Fuktig naturbetesmark och slåttermarker på kalk och rikkärr är dess främsta habitat. Utbredningen omfattar hela landet men med en koncentration av fynd från Vänerområdet, inre Västergötland och norrut till Bergsslagen, liksom Öland och Gotland. Dess huvudhabitat verkar vara rikkärr och det är även så den förekommer i Näsmarkerna. Har påträffats 1981 (Olle Ericsson; Artportalen) i gräsmark med oklar lokalisering och 2014 i de rikaste delarna av Röjängen (M. Jeppson). 27
Hygrocybe cantharellus kantarellvaxskivling (LC) En lätt igenkännlig gul-orange-röd liten hagvaxskivling med tydligt nedlöpande skivor. Arten är spridd över hela landet och förekommer huvudsakligen i fuktiga naturbetesmarker, slåttermarker och ängsgranskogar. Observerad i Näsmarkerna (omr. 1) vid två tillfällen 1978 (Jeppson & Bohlin) och 1988 (Olle Ericsson). Kan vara en rest från en tidigare öppnare skogstyp. Framtiden får utvisa om arten gynnas av det införda skogsbetet. Hygrocybe nitrata lutvaxskivling (NT) En liten gråbrun hagvaxskivling med en kraftigt nitrös doft. Arten förekommer huvudsakligen i naturbetesmarker och slåttermarker på både surt och basiskt underlag. Utbredningen i landet är främst sydlig men den har även spridda förekomster i Norrland. I Näsmarkerna har den observerats vid ett tillfälle 1988 (Jörgen & Mikael Jeppson) bland gräs i ängsgranskog öster om Tullportaberget (omr. 1). Arten är sannolikt en reminiscens från ett tidigare betat, mera luckigt landskap. Det nyligen införda skogsbetet i området kan gynna fruktificering hos eventuellt kvarstående mycel. En annan gråbrun vaxskivling, Hygrocybe ovina (sepiavaxing VU), har påträffats strax utanför reservatsområdet i Näsmarkerna (1988, Lars Nitare Artportalen). Hygrocybe punicea scharlakansvaxskivling (NT) Den största av landets hagvaxskivlingar med röd hatt (med tiden blekare), glesa gula, vaxartade skivor och en rödgul fot som är längsgående fibrig. Är spridd över landet men fynden glesnar norrut. Arten förekommer i ogödslade betesmarker och slåttermarker liksom i mullrika lundar. I Näsmarkerna har den observerats bland gräs i en glänta i ängsgranskogen i området öster om Tullportaberget 2010 (omr. 1; Jörgen & Mikael Jeppson). Man kan anta att den fruktificerande förekomsten är en kvarleva från en tidigare öppnare skog och att det nyligen införda skogsbetet kan vara gynnsamt för arten. Hygrocybe reidii honungsvaxskivling (LC) En liten rödorange hagvaxskivling med en tydlig doft av honung. Den uppträder främst i naturbetesmarker och slåttermarker men kan även förekomma i skog (oftast lövskog). Den har en vid utbredning i landet med en koncentration av fynd i landets södra halva. Norrut verkar den vara sällsyntare. Har rapporterats med ett fynd i Näsmarkerna av Jörgen & Mikael Jeppson 1988. Fyndet gjordes bland gräs i omgivande ängsgranskog (omr. 1). Man kan anta att den fruktificerande förekomsten är en kvarleva från en tidigare öppnare skog och att det nyligen införda skogsbetet kan vara gynnsamt för arten. Figur 21. Honungsvaxskivling (Hygrocybe reidii). Ängsgranskog öster om Tullportaberget (område 1). 1987. Foto: Jörgen Jeppson. 28