Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han får en kick av att inte äta. Jag säger ingenting men tänker att hur i helvete har han lyckats leva så länge utan att upptäcka det? När jag var fyra år berättade min dagisfröken för min mamma att jag åt som en skogshuggare. Jag lovade mig själv att aldrig äta så mycket igen. Med sig har han två kompisar. Med sig har han två kompisar som entusiastiskt delar med sig av sina egna självsvältstips. Jobba mycket. Spela dataspel. Gör tidskrävande aktiviteter som får dig att glömma hungern. Du skulle verkligen vara perfekt för den där rollen, kom igen, du klarar det. När jag var åtta år vägrade jag att bli buren. Slängde mig på marken och spände kroppen som en brottare, skrek om jag var tvungen. Ingen skulle få känna hur tung jag var. Han säger:
Det är okej att dricka öl så länge jag inte äter. Ja men gör det du. Njut av ölen du bara. Njut nu, innan varenda duschtillfälle går ut på att våldsamt pressa samman läpparna för att inte något vatten ska smita in. Njut av ölen medan den smakar något annat än ångest och spya och fett. När jag var 5 år målade jag mitt ansikte svart för att föreställa en amerikansk seriefigur. Alla i min klass och alla mina lärare applåderade. Alla i min klass och alla mina lärare var vita. Efter den manliga självsvältsorgien går jag ner till en måltid om dagen. Sen springer jag. Sen sover jag. Sen springer jag igen. Tack vare succén gjorde jag om det hela på julshowen. Tog det till nästa nivå genom att krulla håret, lägga en kudde innanför byxorna och sjunga gospel med mina kamrater. Pratade med amerikansk brytning och skakade på den feta röven. När jag var 7 år våldtogs min kompis av en kille i klassen. Hon var medvetslös och mindes ingenting förrän samma sak hände igen. Fast den gången var dom två. Jag befann mig i rummet bredvid och tog hand om henne när dom var klara. Tröstade, satte på henne tröjan, hjälpte henne hem från hotellet. Det var jag som skrev ner vad hon mumlade. Och jag som läste upp det nästa morgon. Du sa att dom stod på varsin sida Du sa att dom är äckliga, att du inte ville.
Du sa att dom fotograferade dig. Du sa att du inte ville. Men en sak sa jag inte. Jag sa inte hur avundsjuk jag var på att hon var värd att supas ner och våldtas men inte jag. Aldrig jag. Aldrig den feta bruden. Går ner till att inte äta nånting alls. På sin höjd ett par clementiner. Benen värker men jag är inte mottaglig för smärta. Jag är mäktig. Jag är våldsam och disciplinerad. Kan han så kan jag. Jag klarar det här. Ni ska fan i mig passa er. När jag var 8 år började jag äta igen. Då åt ingen annan. Sen började dom men då slutade männen. Biter mig själv i armen. Slutar med det. Slår mig själv på höfterna. Slutar med det. Internaliserat våld, våld mot den egna kroppen, inom kroppen, våld mot mig, mitt egna. Blåmärken och tandavtryck. Jag är ingen loser. Jag vet inte om han äter igen. Jag har inte frågat. När jag var 9 år lade jag mig lealös under en man och blundade i femton minuter. Låtsades att jag var död istället för att be honom sluta. Sen blundade jag en gång till och hoppades att han skulle låta mig stanna kvar. Det gjorde han inte. Åkte hem och ställde mig i duschen. Öppnade munnen och lät vattnet svepa in men det gjorde ingenting. Jag tänkte inte på kalorier.
Tänkte bara på smuts. Våld och disciplin. Jag slåss mot kroppen med kroppen för kroppens självständighet. Ingen ska säga mig att jag är svag. Jag är ingen loser. När jag var år åkte jag till USA. När jag var år åkte jag till USA. När jag var år åkte jag till USA och beskrev mitt hem. Mitt emot oss bor det zigenare, sa jag. Dom är ligister, sa jag. Dom stjäl, sa jag. Först var det grannens tvätt, sen var det parkeringsboten som sattes på nån annans bil, sen såg man dom på Ica, allt som åkte in under kjolen. Söndagarna på travet. Lukten. Kläderna. Jag säger: Ingen gillar zigenarna. Jag säger: Zigenarna är mycket, mycket oomtyckta. Jag säger: Zigenare snor våra saker. Fem år senare avslöjades registreringen av romerna. Då hade jag tänkt om. 4
Då tänkte jag annorlunda. Skrev statusuppdateringar om rasister och högersvin som utövar våld mot dom som står lägst på listan eftersom våld är demokrati och demokrati är våld och dom som står lägst på listan måste känna det våldet för att upprätthålla vår demokrati. Utan den vet vi inte vad som händer. Utan den blir vi utelämnade till dom. Våldet är väsentligt. Slå mig. Det är sångcafé på skolan och jag äter en bulle. Får ångest efter fem minuter och springer till en annan våning med en avlägsen toalett. Missar femtio procent av sångerna medan jag väntar på att kräkansiktet ska gå tillbaka till vanligt ansikte igen. Medan jag väntar på att tårarna ska försvinna. Medan jag väntar på att tiden ska gå och något i mig förändras. När jag var år låg jag med magen mot en betongklump i skogen. En högerhand slöt sitt grepp om min hals. Inte hårt men tillräckligt för att varna om att den när som helst, när som helst, när som helst, kan klämma åt. Fatta tag. Strypa. 5
Rör dig och jag gör det. Prata och du förstörs. Magen mot den raspiga ytan, klänningen som inte längre var vit. Fingrarna som lekte runt halsen istället för i. Jag blundade så tyst jag kunde och bad om att det skulle vara över. På hemvägen kände jag ingenting. I duschen kände jag vattnet i skrapsåren. Öppnade munnen. Strök fingrarna mot halsen, in i munnen och ner. Slog tillbaka. Demokratiserade mig. Har inte sex på två år. Börjar äta igen. Avlägsnar mig från männen. Tar en bild på mig själv och lägger ut den på internet. Tillför massor av filter för att känna mig riktigt snygg och tänk om det är okej för mig att göra det. Tänk om det är okej för den feta, ätstörda våldskroppen att känna sig vacker. Om den kunde få göra det utan att bli hatad på. Om den fick vara något annat än en fetisch. En störning. Sjukdom. 6
När jag var år. När jag var år. När jag var år slutade jag att äta men det har vi redan pratat om. Nästa gång kan vi prata om något annat. Nästa gång kan vi prata om vad ni vill. 7