Blekinge är på många sätt en bortglömd del

Skyddsvärda lavar i Blekinge nyupptäckta naturvärden i nationell toppklass Blekinges lavflora har hittills varit dåligt utforskad och ansedd som relativt betydelselös i ett nationellt perspektiv. Här redogör Joakim Hemberg för nyvunnen kunskap om Blekinges trädlevande lavar och visar att naturvärdena är mycket högre än vad man tidigare trott. JOAKIM HEMBERG Blekinge är på många sätt en bortglömd del av Sverige, ett avsides beläget hörn i sydost. Ornitologer från övriga delar av landet känner i bästa fall till Torhamns udde som är en av landets bästa sträckfågellokaler, och bokskogarna på Tromtö och ekhagmarkerna på Johannishus åsar är välkända för sina vedsvampar och vedinsekter (se bl.a. Nilsson m.fl. 1999). Kärlväxtfloran är väldokumenterad genom mångåriga inventeringar (Fröberg 2006) och svampprojektet inom föreningen Blekinges flora har resulterat i mängder av intressanta svampfynd (Ryberg 2007). Blekinge är näst efter Öland Sveriges minsta landskap men innehåller trots detta en mycket stor mångfald av naturtyper. Inget svenskt landskap förutom Skåne kan uppvisa en sådan mångfald av skogstyper som Blekinge (Brunet 2003). Karakteristiskt är en småskalig landskapsmosaik med stora variationer i topografi och bördighetsförhållanden. Det mest unika med Blekinge är kanske att ädellövskogarna och ekhagmarkerna når ända fram till havet (figur 1). Högstammig ädellövskog i direkt anslutning till havet är ytterst sällsynt i övriga delar av landet. Havets påverkan ger trädmiljöerna ett suboceaniskt klimat som gynnar många ovanliga lavar. Ett annat av Blekinges karaktärsdrag är det stora antalet sprickdalar och ådalar som skär genom landskapet från norr till söder. Längs med dalsidorna finns på flera ställen pärlband av bergbranter med artrika naturskogar, oftast dominerade av avenbok, bok och ek, och ibland Figur 1. I Blekinge möter ädellövskogen havet, vilket är en sällsynt företeelse i övriga delar av landet. Skärva, Karlskrona k:n. Foto: Joakim Hemberg. Uniquely for Blekinge, broad-leaved forests and woodlands reach all the way to the sea. med inslag av lind, lönn, alm, asp, tall och gran. Vattendrag och sjöar i sprickdalarnas botten skapar en hög och jämn luftfuktighet i de omgivande branterna. Östergötlands eklandskap är ett välkänt begrepp bland naturvårdare. Däremot talas det mycket sällan om att även Blekinge har ett stort eklandskap med en mycket hög koncentration av värdekärnor. Områden som Biskopstorp (Hallands län), Bjurkärr (Kronobergs län) och Söderåsen (Skåne län) är välkända för sina bokskogar med rik och skyddsvärd lavflora, medan få verkar veta att det finns lavrika bokskogar även i Blekinge. Boken Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige (Arup m.fl. 1997) är ett stort steg i rätt riktning då den mig veterligen var den första publikation som i någon mån uppmärksammar lavfloran i Blekinges eklandskap. Däremot framstår fortfarande Blekinges bokskogar som relativt ointressanta i jämförelse med dem i Halland och Skåne. I Artpools- och trakt- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 67

HEMBERG Tabell 1. De tio mest registrerade rödlistade lavarna i Blekinges totalt 1583 nyckelbiotoper. Källa: Skogsstyrelsen. The ten most frequently found red-listed lichens in the 1583 woodland key habitats in Blekinge. Antal nyckelbiotoper Grå skärelav Schismatomma decolorans 314 Bokvårtlav Pyrenula nitida 181 Rosa lundlav Bacidia rosella 120 Lunglav Lobaria pulmonaria 86 Bokkantlav Lecanora glabrata 78 Gammelekslav Lecanographa amylacea 67 Almlav Gyalecta ulmi 65 Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera 60 Matt pricklav Arthonia pruinata 36 Blek kraterlav Gyalecta flotowii 27 analys av lövträdbärande marker i Blekinge, Skåne och Halland (Brunet m.fl. 2005) ges Blekinges bokskogar ett lågt värde för lavar jämfört med de två övriga länen, i synnerhet i jämförelse med Halland. Vad som är mer anmärkningsvärt är att även Blekinges ekmiljöer framstår som relativt fattiga. Vad artpoolsanalysen egentligen visar är dock inte att Blekinge är artfattigt utan snarare att kunskapen om lavar i Blekinge är mycket liten. Stora delar av Halland har inventerats grundligt av framför allt Örjan Fritz (t.ex. Fritz 1996, 1999, 2008). Flera av Skånes finaste lokaler för lavar, bland annat Hallands Väderö, Kullaberg och Södersåsen har utforskats av erfarna lichenologer (Arup & Ekman 1991, Johansson 1992, Malmqvist & Weibull 2007). Även i övriga delar av Götaland är kunskapen om lavfloran relativt god. I Östergötland har länsstyrelsen gett ut en omfattande rapport om länets skyddsvärda lavar (Ek m.fl. 2000). Rapporten grundar sig på mängder av sentida fynduppgifter. I Kalmar län har man bland annat gjort noggranna lavinventeringar i Trollskogen på Öland (Knutsson m.fl. 1997) och på Blå Jungrun (Arup m.fl. 1999). Ofta är det ju även så att de områden där artspecialister bor och verkar framstår som mer artrika. I Skåne, Halland, Västra Götaland, Kalmar län och Östergötland finns flera kunniga lichenologer, vilket naturligtvis leder till många intressanta fynd i dessa län. Med undantag för en inventering på Jordö mellan Karlskrona och Ronneby (Fröberg & Lif 2010), saknas än i dag riktigt bra inventeringar i Blekinge som enbart är inriktade på lavar. Detta trots att en av Sveriges främsta lichenologer, Ove Almborn (1914 1992), föddes och växte upp i Ronneby. Jag vill betona att min avsikt med denna artikel är att lyfta Blekinges stora värden utan att på något sätt förringa de värden som finns på andra håll i Götaland. Blekinge kommer sannolikt aldrig att visa sig vara så rikt på lavar som exempelvis de oceaniska delarna av Västsverige eller som Östergötland som har ett ganska stort inslag av nordliga arter. Vad jag ändå vill visa är att en del sällsynta och hotade arter förmodligen har sina svenska huvudförekomster i ett bortglömt hörn i sydost. Vägar till ny kunskap Kunskapen om epifytiska lavar i Blekinge har ökat kraftigt under de senaste tio åren. Orsaken till detta är framförallt en kompletterande nyckelbiotopsinventering, länsstyrelsens inventering av skyddsvärda träd, miljöövervakning av epifyter i nyckelbiotoper samt ett omfattande arbete med områdesskydd. Sedan 2003 har till exempel tretton rödlistade arter påträffats som nya för landskapet och tre sedan länge försvunna arter har återfunnits. Dessutom har flera riktigt sällsynta arter, bland annat liten ädellav Megalaria laureri och ädelkronlav Pachyphiale carneola, hittats på ett stort antal nya lokaler. Nyckelbiotopsinventeringen Nyckelbiotopsinventeringen (Nitare och Norén 1992) inleddes i Blekinge 1992 och systematisk inventering pågick fram till 1997. Därefter har det gjorts kompletterande inventeringar. Nya nyckelbiotoper upptäcks ofta i samband med annan inventering och genom avverkningsanmälningar. I nyckelbiotopsinventeringen används signalarter (Nitare 2000) som indikation på att ett område har höga naturvärden. Målet är inte att hitta rödlistade arter, men ofta tittar man ganska noga på intressanta substrat (t.ex. gamla senvuxna eller skadade träd), och kan då göra fina fynd. Om man är en van inventerare 68 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Figur 2. Skyddsvärda träd längs en bit av kuststräckan mellan Karlskrona och Ronneby markeras med blå symboler (notera att västra halvan av Tromtö ännu inte är inventerad). Enbart på Haglö (ungefär mitt på kartan till vänster) registrerades ungefär 500 träd med minst en rödlistad lavart. Trees with valuable lichens are marked with blue symbols on this map of the coastal region in SE Blekinge. så vet man vilka träd man ska leta på, och fynd av rödlistade arter blir en bonus som inte kräver särskilt mycket extratid. I februari 2011 fanns 1583 registrerade nyckelbiotoper i Blekinge med en sammanlagd areal av 3479 hektar, vilket motsvarar knappt två procent av länets skogsmark. Ungefär tvåtusen hektar av dessa utgörs av skogar med stort inslag av ädellövträd. I tabell 1 redovisas de tio mest registrerade rödlistade lavarna. Det är slående hur enkelt det fortfarande är att hitta högklassiga nyckelbiotoper i Blekinge. En bedömning är att minst trettio procent av Blekinges nyckelbiotoper ännu inte har hittats. En del av bristerna i den tidiga inventeringen kan naturligtvis förklaras av ökande kunskap och erfarenhet hos inventerarna, men delvis också av landskapets topografi med många svår inventerade bergbranter. Dessutom så har vi med åren fått allt bättre kartor, bland annat infraröda flygbilder där man lätt kan söka ut intressanta områden och ibland även enskilda grova träd. Inventering av skyddsvärda träd Sedan 2005 har Länsstyrelsens inventerare registrerat drygt 47 000 skyddsvärda träd. Inventeringen har skett med medel från åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd (Höjer och Hultengren 2004). På en fjärdedel av träden har man noterat en eller flera rödlistade lavar (Annika Lydänge i e-post). Stora delar av Blekinge har ännu inte inventerats. Ett bra exempel på ett område där trädinventeringen håller hög kvalitet är den betade ekskogen på Haglö i skärgården mellan Karlskrona och Ronneby (figur 2). På Haglö, som har en yta av drygt trettio hektar, registrerades 1217 skyddsvärda träd varav 691 levande. På cirka femhundra träd fanns minst en rödlistad lavart. Vanligast förekommande var grå skärelav Schismatomma decolorans (404 träd), gammelekslav Lecanographa amylacea (144 träd), matt pricklav Arthonia pruinata (75 träd) och liten sönderfallslav Bactrospora corticola (54 träd) (Jansson m.fl. 2008). På Haglö är visserligen tätheten av träd med rödlistade lavar exceptionellt stor, men inventeringen ger likartade resultat i flera av Blekinges kustnära värdekärnor. Miljöövervakning av epifyter i nyckelbiotoper Sedan 1997 har Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen inventerat epifyter i tio prov ytor i nyckelbiotoper jämnt fördelade i länet. Inventeringen är i stort upplagd enligt Larsson (2000), och vi följer förekomst och utbredning av epifytiska signalarter och rödlistade arter. Övervakningen har lett till flera fynd av rödlistade lavar, bland annat en del nyfynd av liten ädellav, savlundlav Bacidia incompta och SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 69

HEMBERG Skogsstyrelsens uppföljning av nyckelbiotoper Skogsstyrelsen startade 2009 en omfattande inventering av biologisk mångfald i nyckelbiotoper. Inventeringen sker i hela landet och är tänkt att pågå åtminstone i tio år framöver. I Blekinge har hittills fem nyckelbiotoper inventerats. I tabell 2 förtecknas de lavar (signalarter och rödlistade arter) som påträffades i en nyckelbiotop på Vångsö i Ronneby kommun. Biotopen är en betad hedekskog med stort inslag av hällmarksimpediment. Med ledning av erfarenheter från nyckelbiotopsinventeringen vill jag påstå att artsammansättningen är ganska representativ för liknande nyckelbiotoper i Blekinges kustband, från Stensnäs i väster till Karlskrona i öster. Längre österut innehåller hedädellövskogarna färre epifytiska lavar. Figur 3. Miljöövervakningsyta vid Fornanäs utanför Ronneby. På avenboken i bildens mitt växer liten ädellav, klippzonlav och bokvårtlav. Foto: Joakim Hemberg. At this site near Ronneby, epiphytic lichens and mosses have been surveyed for several years. Three red-listed species, Enterographa hutchinsiae, Megalaria laureri and Pyrenula nitida were found on the hornbeam in the centre of the picture. stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera. I en av provytorna hittade jag 2009 röd pysslinglav Thelopsis rubella på två gamla bokar, första fyndet i Blekinge. I samband med besöken i provytorna har vi ibland besökt närbelägna nyckelbiotoper. Dessa små avstickare ledde bland annat till att min inventerarkollega Ulrika Widgren 2003 hittade klippzonlav Enterographa hutchinsiae. De senaste fynden av arten i Blekinge är från Hanö och Ryssberget 1871 (Arup m.fl. 1997). Det nya fyndet gjordes på gammal avenbok i en liten naturskogsrest mitt i ett industriområde i Karlskronas norra utkanter. När vi väl fått sökbilden för arten så hittade vi den på flera lokaler, bland annat i en provyta i Ronneby (figur 3). Arbetet med områdesskydd Mitt arbete på Skogsstyrelsen består bland annat i att bilda biotopskyddsområden och teckna naturvårdsavtal. För att få ett bättre grepp om ett områdes naturvärde brukar jag göra en översiktlig, men ändå något fördjupad artinventering. Man kan naturligtvis invända att detta tar tid och kostar pengar och att rödlistade arter inte säger allt om ett områdes naturvärden. Jag tycker ändå att det är viktigt att vi åtminstone har en hyfsad bild av vilka arter som finns i ett område som vi lägger pengar på att skydda. Med denna kunskap blir det dessutom lättare att följa upp hur naturvärdena utvecklas och att föreslå lämpliga skötselåtgärder. Viktiga miljöer för epifytiska lavar Ekskogar och ekhagar Flera av Blekinges viktigaste områden för sällsynta lavar domineras av ek. Skogseken Quercus robur är vanligast och mest spridd, men även bergek Q. petraea är ganska frekvent, framförallt i kustbandet och på torrare marker. Dessutom förekommer ofta hybrider mellan de båda arterna (Fröberg 2006). Två exklusiva karaktärsarter på riktigt gamla ekar i Blekinge är matt pricklav Arthonia pruinata och gammelekslav Lecanographa amylacea. Det är intressant att se hur styrkeförhållandet mellan dessa båda arter växlar mellan ganska likartade lokaler. I de flesta områden med gammal ek är gammelekslaven vanligast. I vissa områden är dock matt pricklav den klart dominerande arten. Detta mönster beror säkert till stor del på slumpen. 70 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Jag tycker mig dock se en antydan till att matt pricklav föredrar trädbestånd på näringsrik mark medan gammelekslaven lika gärna förekommer i magrare områden och på betydligt klenare träd. Typiska arter för utmarksskogar är liten sönderfallslav Bactrospora corticola och puderfläck Arthonia cinereopruinosa, som i vissa trakter kan vara ganska vanliga. De vanligaste signalarterna på gamla ekar i Blekinge är rostfläck Arthonia vinosa, gulpudrad spiklav Calicium adspersum och grå skärelav Schismatomma decolorans. Även sotlav Cyphelium inquinans är en relativt vanlig signalart som förekommer både på bark och ved. Naturtyperna är spridda över hela länet, men är vanligast nära kusten. Exempel på värdekärnor: Wämöparken och Haglö (Karlskrona kommun), Göholm, Johannishus åsar, Vambåsa hagmarker och Listerby skärgård (samtliga i Ronneby kommun) samt Elleholm (Karlshamns kommun). Ek tallskog av bergig typ / hällmarksskogar Flera av länets högklassiga nyckelbiotoper, särskilt i kustbandet, är av denna typ. Skogarna domineras ofta av tall, men inslaget av ek är alltid stort. Fältskiktet är ofta av blåbärstyp eller smalbladig grästyp. Ekarna i dessa områden kan vara extremt senvuxna och betydligt äldre än vad deras grovlek avslöjar. Ofta hittar man rödlistade arter, till exempel almlav, gammelekslav och ädelkronlav, på träd som bara är 20 30 cm i brösthöjdsdiameter. Vanliga signalarter är rostfläck, lönnlav Bacidia rubella och havstulpanlav Thelotrema lepadinum. Grynig lundlav Bacidia biatorina, är en tidigare rödlistad art som lokalt är ganska vanlig. Exempel på värdekärnor: Lösen (Karlskrona kommun), Angelskog (Ronneby kommun) och Kollevik (Karlshamns kommun). Bokskogar Blekinges bokskogar är mestadels av en relativt näringsfattig typ men här finns både typiska ängsbokskogar och riktigt magra hedbokskogar. Den medelmåttiga tillgången på näring gör att bokarna växer relativt långsamt, vilket gynnar etablering av epifyter. De vanligaste rödlistade lavarna är i nämnd ordning bokvårtlav Pyrenula Tabell 2. Rödlistade lavar (Gärdenfors 2010) och signalarter samt antalet trädförekomster för respektive art på Vångsö i Ronneby kommun. Området omfattar cirka tre hektar och inventerades i augusti 2009. Number of trees with valuable lichen species at a 3-ha site on Vångsö. Antal träd Rostfläck Arthonia vinosa >100 Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT) 65 Liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU) 53 Gammelekslav Lecanographa amylacea (VU) 32 Blyertslav Buellia violaceofusca (NT) 15 Ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU) 12 Lönnlav Bacidia rubella 10 Kattfotslav Arthonia leucopellea 4 Rosa lundlav Bacidia rosella (NT) 4 Glansfläck Arthonia spadicea 2 Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera (VU) 2 Hjälmbrosklav Ramalina baltica (NT) 2 Havstulpanlav Thelotrema lepadinum 2 Grynig lundlav Bacidia biatorina (tidigare NT) 1 Matt pricklav Arthonia pruinata (VU) 1 Vitskivlav Diplotomma alboatrum 1 Blek kraterlav Gyalecta flotowii (NT) 1 nitida, bokkantlav Lecanora glabrata, stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera och rosa lundlav Bacidia rosella. Typiska signalarter är glansfläck Arthonia spadicea, havstulpanlav och stor knopplav Mycobilimbia pilularis. Exempel på värdekärnor: Tromtö och Tolseboda (Ronneby kommun), Törneryd (Karlshamns kommun), Baggeboda (Olofströms kommun) och södra Ryssberget (Sölvesborgs kommun). Blandädellövskog i branter Detta är en vanlig biotoptyp i Blekinges många sprickdalar. Trädskiktet domineras i många områden av ek, men ofta finns betydande inslag av avenbok, bok, ask, lind och lönn. Många områden är förhållandevis näringsrika med fältskikt av örttyp. De flesta av Blekinges förekomster av lunglav Lobaria pulmonaria finns i denna miljö. På några lokaler är arten fertil. Andra typiska rödlistade arter är exempelvis rosa lundlav, blek kraterlav Gyalecta flotowii, stiftklotterlav och bokvårtlav. Mer sällsynta inslag är liten ädellav Megalaria SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 71

HEMBERG Lövängar och lundar Lövängar, såväl hävdade som ohävdade, förekommer främst i Blekinges nordvästra delar samt öster och nordost om Karlskrona. Dominerande trädslag i lövängarna är framförallt ask, men även alm, lind och lönn är relativt vanliga. Många lövängar och gamla hagmarker har i dag vuxit igen och utvecklats till lundar. Fina lundmiljöer med värdefull epifytflora finns spridda över hela länet. De vanligaste rödlistade arterna i dessa miljöer är rosa lundlav, blek kraterlav och almlav Gyalecta ulmi. Även lunglav förekommer i vissa områden. Glansfläck, lönnlav och traslav är de vanligast förekommande signalarterna. Exempel på värdekärnor: Steneryd och Kroppasjö (Karlskrona kommun), Bråtabron och Sjöarp (Ronneby kommun) samt Angölsmåla och Mulatorp (Olofströms kommun). Figur 4. En av Blekinges äldsta ekar, Uggleeken på Stärnö strax utanför Karlshamn. Denna jätte mäter cirka 1,5 meter i brösthöjdsdiameter och både utseende och växtplats antyder att den har vuxit mycket långsamt. På såväl stam som grenar finns de rödlistade lavarna matt pricklav, ädelkronlav och röd pysslinglav. Foto: Joakim Hemberg. One of the oldest oaks in Blekinge, the Owl oak on Stärnö. The red-listed lichens Arthonia pruinata, Pachyphiale carneola and Thelopsis rubella are found on its trunk and branches. laureri och klippzonlav Enterographa hutchinsiae. Frekventa signalarter är havstulpanlav, lönnlav och traslav Leptogium lichenoides. På ett fåtal lokaler kan man hitta barkkornlav Lopadium disci forme och bårdlav Nephroma parile. Exempel på värdekärnor: Gröngölsmåla och Alnaryd (Karlskrona kommun), Fornanäs och Gummagölsmåla (Ronneby kommun), Eriksberg (Karlshamns kommun) och Snöfleboda (Olofströms kommun). Alléer och kyrkogårdar Blekinge har förhållandevis få alléer och kyrkogårdar med intressant lavflora. De få områden som är intressanta är dock extremt rika på rödlistade arter och synnerligen viktiga att bevara. Arter som kraterorangelav Caloplaca ulcerosa, elegant sköldlav Melanohalea elegantula och grynig dagglav Physconia grisea förekommer enbart på alm, ask och lönn i denna typ av miljöer. Alléer med lind är ganska vanligt förekommande men linden har oftast en väldigt fattig lavflora. På ett fåtal platser finns riktigt gamla avenboksalléer med fina förekomster av bokvårtlav. Exempel på värdekärnor: Augerum (Karlskrona kommun), Förkärla kyrkogård och slottsalléerna i Johannishus (Ronneby kommun) samt Valje (Sölvesborgs kommun). Betydelsen av olika träd, buskar och ris I tabell 3 listas de trädslag, buskar och ris som i Blekinge utgör substrat för rödlistade lavar. Eken intar, inte helt oväntat, en särställning med 24 rödlistade arter varav sju unika för trädslaget (figur 4). Exempel på arter som enbart hittats på ek är ekpricklav Arthonia byssacea, ekspik Calicium quercinum, gul dropplav Cliostomum corrugatum, rosa skärelav Schismatomma pericleum och rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea. Intressant är att dessa för eken exklusiva arter är mycket ovanliga i Blekinge, sannolikt beroende på att Blekinge ligger utanför deras huvudsakliga utbredningsområde som ligger mer åt nordost. De få blekingska förekomsterna kan sägas utgöra sydvästliga utposter, åtminstone i Sverige. 72 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Ekpricklaven har dock hittats på flera nya lokaler under senare år och har sannolikt varit en aning förbisedd. Närmast efter eken i artrikedom följer övriga ädellövträd med undantag för fågelbäret som helt saknar rödlistade arter. Asken och boken som ligger på andra och tredje plats har 22 rödlistade arter varav sex respektive tre trädslagsunika. Arter som enbart hittats på ask är exempelvis skorpgelélav Collema occultatum, ädellav Megalaria grossa och numera även askvårtlav Pyrenula nitidella, sedan länets enda lönn med arten dukat under för en fallande jätteek. Värt att notera är att boken även så här långt österut är viktig för ett stort antal arter. Arter som enbart hittats på bok är violettgrå porlav Pertusaria multipuncta, skrift-skärelav Schismatomma graphidioides och liten lundlav Bacidina phacodes. Almen och lönnen är inte fullt så artrika men hyser betydande delar av populationerna av exempelvis savlundlav Bacidia incompta, rosa lundlav och klosterlav Biatoridium monasteriense. Linden och avenboken har inga unika arter, men avenboken är likaväl ett mycket viktigt träd för flera rödlistade lavar. En stor del av de blekingska populationerna av klippzonlav, liten ädellav och stiftklotterlav finns på avenbok. Detsamma gäller för vanligare arter som bokvårtlav och bokkantlav. Aspen som i stora delar av landet är ett mycket intressant lavträd har i Blekinge en påfallande trivial lavflora. Den enda rödlistade art som påträffats på asp i länet är pulver-ädellav Megalaria pulverea. Den enda rödlistade lav som noterats på gran och tall är garnlav Alectoria sarmentosa. På senvuxna granar i bestånd med lång kontinuitet kan man dock hitta signalarter som kattfotslav Arthonia leucopellea, sotlav och havstulpanlav. Ansvarsarter Med ledning av de kunskaper som tillkommit under det senaste decenniet kan man på ganska goda grunder utse ett antal rödlistade lavar som ansvarsarter för Blekinge. Med ansvarsarter avses här de arter för vilka Blekinge har ett stort ansvar för bevarandet på nationell nivå. Det är till och med möjligt att Blekinge, tillsammans Tabell 3. Substrat för rödlistade epifytiska lavar i Blekinge. Med unika arter avses de arter som enbart förekommer på ett enda substrat. Number of red-listed lichen species and unique species on different woody plants in Blekinge. Antal arter Antal unika arter Ek Quercus robur/q. petraea 24 7 Ask Fraxinus excelsior 22 6 Bok Fagus sylvatica 22 3 Alm Ulmus glabra 16 2 Lönn Acer platanoides 14 1 Avenbok Carpinus betulus 10 0 Lind Tilia cordata 10 0 Klibbal Alnus glutinosa 2 1 Fläder Sambucus nigra 2 1 Hästkastanj Aesculus hippocastanum 2 0 Asp Populus tremula 1 1 Blåbär Vaccinium myrtillus 1 1 Sykomorlönn Acer pseudoplatanus 1 0 Hassel Corylus avellana 1 0 Murgröna Hedera helix 1 0 Vildapel Malus sylvestris 1 0 Gran Picea abies 1 0 Tall Pinus sylvestris 1 0 med ytterligare några län i Götaland, har ett stort ansvar för några av dessa arter även i ett europeiskt och globalt perspektiv. I tabell 4 och figur 5 redovisas tolv rödlistade arter som enligt min bedömning har minst tjugo procent av sina svenska populationer i Blekinge. Bedömningen grundar sig dels på antalet fynd på Artportalen, dels på egna erfarenheter. Jag är medveten om att antalet inrapporterade fynd på Artportalen inte ger en helt rättvisande bild av verkligheten, framför allt beroende på att en del äldre inventeringar från vissa län inte finns inlagda. Samtidigt ska man komma ihåg att Blekinge fortfarande är långt ifrån så välinven- terat som exempelvis Halland och Skåne, vilket innebär att det sannolikt finns ett minst lika stort mörkertal för Blekinge som för andra län. En annan risk med att göra analyser på materialet från Artportalen är att de rapporterade fynden är en blandning av lokalförekomster och trädförekomster. Ett väldigt stort antal fynd kan därför motsvara en väldigt begränsad lokal likaväl SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 73

HEMBERG Tabell 4. Arter som Blekinge har ett stort ansvar för i ett nationellt och kanske även i ett större perspektiv. Observera att procentsiffran som anges är min bedömning och att den därför inte behöver motsvara kvoten mellan antalet fynd i Blekinge och antalet fynd i Sverige. Antalet fynd enligt utsök på Artportalen, januari 2011. Hotkategori enligt Gärdenfors (2010). Estimated percentage of the total Swedish population that is found in Blekinge of some red-listed epiphytic lichens. Uppskattad andel av svenska populationen (%) (antal fynd i Blekinge/ Art (hotkategori) antal fynd i landet) Matt pricklav Arthonia pruinata (VU) 80 (1101/1177) Rosa lundlav Bacidia rosella (NT) 30 (368/930) Liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU) 50 (409/753) Blyertslav Buellia violaceofusca (NT) 20 (306/1269) Klippzonlav Enterographa hutchinsiae (EN) 50 (13/23) Bokkantlav Lecanora glabrata (NT) 20 (260/1454) Gammelekslav Lecanographa amylacea (VU) 40 (1492/2316) Liten ädellav Megalaria laureri (EN) 30 (79/369) Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera (VU) 40 (466/944) Ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU) 30 (144/385) Bokvårtlav Pyrenula nitida (NT) 30 (676/2952) Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT) 40 (7307/8561) som ett enda fynd kan representera ett stort antal trädförekomster. Jag tycker mig dock se att man i samtliga län som berörs av denna artikel använder sig av båda sätten att rapportera, varför jag har antagit att antalet fynd totalt sett ändå ger en hyfsat rättvisande bild. Blekinges främsta ansvarsart torde utan tvekan vara matt pricklav Arthonia pruinata. Jag gör bedömningen att Blekinge hyser cirka 80 procent av den svenska populationen. En försiktig uppskattning av antalet träd med matt pricklav i Blekinge landar på cirka 2000, varav huvuddelen utgörs av gamla grova ekar. Arten har extremt täta och individrika populationer på Göholm samt i kustbandet mellan Karlskrona och Ronneby. På Göholm har arten dessutom en mycket stor ekologisk spännvidd och förekommer på ek, ask, alm, lind och lönn. Gammelekslaven Lecanographa amylacea är i Blekinge mer spridd och talrik än matt pricklav, men har flera fina förekomster på annat håll i landet, framförallt i Östergötland och i Kalmar län. Sammantaget gör jag ändå bedömningen att Blekinge hyser runt 40 procent av den svenska populationen. Känslan är att arten har ökat under senare år. Likartade förhållanden som för gammelekslaven gäller för liten sönderfallslav Bactrospora corticola, stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera och grå skärelav Schismatomma decolorans. Stiftklotterlaven har det bredaste substratvalet av alla rödlistade lavar i länet vilket tyder på att den har optimala miljöförhållanden. Den förekommer på samtliga ädellövträd utom fågelbär, och dessutom på klibbal, apel, hästkastanj och murgröna! Bålarna är ofta stora och rikt fertila. Liten ädellav Megalaria laureri och ädelkronlav Pachyphiale carneola är två riktigt krävande och sällsynta arter som har hittats på ett stort antal nya lokaler i Blekinge. På många lokaler är de dessutom förhållandevis talrika. Liten ädellav förekommer endast på bok och avenbok i naturskogar med mycket lång kontinuitet. På många av de blekingska lokalerna förekommer arten på flera träd och ofta med stora vitala bålar. På några gamla bokar vid Skärva herrgård väster om Karlskrona är arten helt dominerande och täcker flera kvadratdecimeter av stammarna. Detsamma gäller för flera senvuxna avenbokar i en bergbrant norr om Johannishus i Ronneby kommun. Blekinges och sannolikt även Sveriges största population av liten ädellav finns i Ryss- 74 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Figur 5. Rödlistade lavar som Blekinge har ett stort ansvar för i ett nationellt och kanske även i ett större perspektiv (jfr. tabell 4). Övre raden från vänster: matt pricklav, rosa lundlav, liten sönderfallslav och blyertslav. Mellersta raden: klippzonlav, bokkantlav, gammelekslav och liten ädellav. Nedre raden: stiftklotterlav, ädelkronlav, bokvårtlav och grå skärelav. Bilderna är inte skalenliga sinsemellan. Foto: Joakim Hemberg. Red-listed lichens that have a considerable proportion of their Swedish population in Blekinge. Top row: Arthonia pruinata, Bacidia rosella, Bactrospora corticola and Buellia violaceofusca. Middle row: Enterographa hutchinsiae, Lecanora glabrata, Lecanographa amylacea and Megalaria laureri. Bottom row: Opegrapha vermicellifera, Pachyphiale carneola, Pyrenula nitida and Schismatomma decolorans. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 75

HEMBERG Figur 6. På kartan till vänster anges antal rapporterade fynd i Artportalen (januari 2011) av rödlistade lavar i rutor om 2,8 2,8 km. I kartan till höger är de fem i texten beskrivna områdena markerade. The left map indicates number of reports of red-listed lichens in 2.8 2.8-km squares in Blekinge. bergets naturreservat norr om Sölvesborg. Här förekommer arten ganska rikligt på ett stort antal bokar. En bedömning är att den finns på 100 200 träd. Dessutom finns den på ett tiotal gamla bokar spridda inne i Sölvesborg. Blekinges ansvar för liten ädellav delas framförallt med Halland, Gotland och Skåne. Ädelkronlaven hittas framförallt på senvuxna ekar i kustnära krattskogar, men även på alm, ask och lönn i lundartade miljöer. Ett fynd vardera har även gjorts på avenbok i en bergbrant samt på bok i en relativt bördig bok ekskog precis öster om Ronnneby hamn. Det finns ytterligare några arter som sannolikt har en stor andel av sina svenska populationer i Blekinge, exempelvis granlundlav Bacidia laurocerasi, fläderlundlav B. friesiana och skorpdagglav Diploicia canescens. Den gryniga påskrislaven Stereocaulon incrustatum, som växer på vegetationsfattiga sanddyner, hade till för några år sedan sin enda kända svenska förekomst i Högasand i nordöstra Blekinge. Ulf Arup (2008) har senare upptäckt arten på tre lokaler i Jämtland, men Blekinge har ändå ett fortsatt stort nationellt ansvar för arten. Områden med särskilt rik lavflora De mest intressanta områdena för sällsynta och hotade lavar är inte jämnt fördelade över länet. Det finns en tydlig koppling till sydkusten, till tätorterna och till Johannishus gods i östra delen av Ronneby kommun (figur 6). Detta mönster beror till stor del på att det är i dessa områden som merparten av de gamla ädellövskogarna och ekhagarna finns. Detta beror i sin tur på den stora koncentrationen av gods och herrgårdar just här. Runt tätorterna och framför allt runt Karlskrona med Karl XI:s marinbas sparades mängder av ekar för kronans behov av virke till skeppsbyggeri. Många av dessa ekar, och i synnerhet de av dålig kvalitet, lämnades dock kvar och står idag för en stor del av områdenas höga naturvärden. Nedan beskriver jag fem områden som jag själv har god kännedom om, vilka tillsammans hyser merparten av länets 62 rödlistade lavarter. Notera att de beskrivna områdena är väldigt olika stora och att artantalen som redovisas därför inte är direkt jämförbara. Johannishus gods, Ronneby kommun 36 rödlistade lavar Johannishus gods är en god bit av Blekinge, i dubbel bemärkelse. Naturvården har alltid stått högt i kurs på det före detta fideikommisset som omfattar 8250 hektar, varav drygt 6000 hektar är skogsmark. I Blekinges natur 1977, berättar Hans Wachtmeister om en på fideikommisset anställd jägmästare som avskedas sedan han avverkat ett par överåriga döende bokar längs en väg. Denna episod utspelar sig redan på 1920-talet och ger en god bakgrund till varför stora delar av egendomen ser ut som de gör. Både längs vägar och stränder står gamla och grova träd väl samlade. 76 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Figur 7. Johannishus åsar vid Åtlabacken. Ett av åsens finaste områden för sällsynta lavar. Foto: Joakim Hemberg. On the well-grazed esker at Johannishus, there are many old oak trees harbouring rare lichens, e.g., Calicium adspersum, Lecanographa amylacea, Schismatomma decolorans, Arthonia pruinata, Bacidia rosella, Buellia violaceofusca, Caloplaca lucifuga, Cliostomum corrugatum, Ramalina baltica, Gyalecta ulmi and Lobaria pulmonaria. Hans Wachtmeister var en hängiven amatörbotanist och långt före sin tid vad gäller synen på naturhänsyn i skogsbruket. Han tog även initiativet till bildandet av flera naturreservat på godsets marker. I dag finns totalt 16 naturreservat på egendomen. I Nils Holgerssons underbara resa beskriver Selma Lagerlöf Blekinge som en trappa med tre trappsteg. Dessa tre trappsteg sammanfaller i stort med de områden som man brukar kalla för kustbygden, dalbygden och skogsbygden. Johannishus gods sträcker sig över samtliga tre trappsteg och kan sägas utgöra ett Blekinge i miniatyr. Längst ute vid kusten ligger reservaten Vambåsa hagmarker, Almö, Kvalmsö och Listerby skärgård. Samtliga innehåller ekskogar och hagmarker med lång kontinuitet och mängder av rödlistade arter. Johannishus åsars naturreservat ligger centralt på egendomen och utgörs av en rullstensås klädd med välbetade hagmarker som domineras av månghundraåriga ekar (figur 7). Vanligt förekommande lavar i godsets ekmiljöer är gulpudrad spiklav, gammelekslav och grå skärelav. Mer sparsamt förekommer matt pricklav, rosa lundlav, blyertslav Buellia violaceofusca, skuggorangelav Caloplaca lucifuga, gul dropplav, hjälmbrosklav Ramalina baltica, almlav och lunglav. I anslutning till Johannishus slott finns gamla alléer med alm, ask och lönn som dominerande trädslag. På alléträden finns rikligt med rosa lundlav (stora bålar på i stort sett samtliga lönnar) samt enstaka förekomster av savlundlav, kraterorangelav Caloplaca ulcerosa, elegant sköldlav Melanohalea elegantula och liten blekspik Sclerophora peronella. Tyvärr håller flera av områdets almar och askar på att duka under för alm- och askskottsjuka, vilket naturligtvis innebär ett allvarligt hot mot lavfloran. Från Johannishus slott kan man följa Listerbyån norrut från dalbygden till skogsbygden och passerar då ett pärlband av ett stort antal små, men mycket artrika naturskogsrester. Flera av dessa områden är skyddade genom naturvårdsavtal. I bergbranter klänger senvuxna avenbokar, bokar och ekar med rik epifytflora och flera rödlistade lavar. Vid högsta kustlinjen, drygt sextio meter över havet, ligger Listersjön och Sännen som är två av länets största sjöar. På en udde i Listersjöns södra del ligger Vermansnäs naturreservat (figur 8). Denna cirka tre hektar stora naturskog av framför allt bok, ek och gran fredades ursprungligen för att skydda ett stort grävlinggryt. Numera vet vi att de gamla träden har en lavflora utöver det vanliga. På bokarna finns rikligt med rosa lundlav, bokkantlav, bokvårtlav och havstulpanlav. Dessutom finns fina bålar av liten ädellav på en handfull träd. På basen av en bok intill ett skuggande stenblock växer även några små bålar av klippzonlav. Karaktärsarter på områdets senvuxna men ändå ganska grova ekar är puderfläck, rostfläck, liten sönderfallslav och almlav. Nära reservatet finns ädellövskog med minst lika höga naturvärden, mestadels skyddad genom naturvårdsavtal. Här finns bland annat ett flertal SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 77

HEMBERG Figur 8. Vermansnäs ligger på en udde i Listersjön. Naturskogen här fredades ursprungligen för att skydda ett stort grävlinggryt. Numera vet vi att de gamla träden har en lavflora utöver det vanliga. Bilden till höger visar en gammal bok ekskog i ett naturvårdsavtal precis utanför reservatet. Foto: Joakim Hemberg. Vermansnäs nature reserve by Lake Listersjön. Red-listed species found here include Bacidia rosella, Lecanora glabrata, Pyrenula nitida, Bactrospora corticola, Megalaria laureri and Enterographa hutchinsiae. ekar med ekpricklav Arthonia byssacea, som för övrigt är mycket sällsynt i länet. Området är också länets nordligaste kända lokal för gammel ekslav. Ytterligare en bit norrut, mellan Listersjön och Sännen, ligger Sänneshults naturreservat som med sina hundra hektar är ett av länets största sammanhängande bokbestånd. Stora delar av området har från början skötts som produktionsskog, dock med mycket stor naturhänsyn. Åtminstone ett tusental gamla bokar och även en hel del ekar har lämnats som evighetsträd. En stor del av dessa åldringar har en mycket rik lavflora med flera rödlistade arter. Hela reservatet ingår numera i Natura 2000 och målet är att genom riktade skötselåtgärder skapa ett fullskiktat bestånd med naturskogskaraktär. Vår sista etapp norrut leder till godsets utposter Tolseboda och Stensjömåla. Vi befinner oss nu ovanför högsta kustlinjen och cirka tre mil från dagens kustlinje. Tolseboda naturreservat har ibland kallats Blekinges enda urskog, och är en cirka fyra hektar stor blandskog av bok och gran. Om det är en urskog kan man verkligen fråga sig, men det är i alla fall en naturskog i ordets finaste bemärkelse. Med säkerhet vet man att området hade vildmarks karaktär redan på 1860-talet och i dag finns inga spår efter avverkning, svedjebränning eller odling (Gustavsson 1988). De äldsta bokarna är sannolikt runt 350 år gamla, men merparten av dem är förhållandevis klena, eftersom hård konkurrens om ljus och näring har begränsat deras tillväxt. Många stammar är i det närmaste helt insvepta i yviga fällar av framförallt platt fjädermossa Neckera complanata. Även fällmossa Antitrichia curtipendula och klippfrullania Frullania tamarisci förekommer rikligt. Luftfuktigheten är uppenbarligen riktigt hög. Bokkantlav, bokvårtlav och havstulpanlav är mycket vanliga och täcker stora ytor på de stamdelar där mossorna inte dominerar. Rosa lundlav förekommer på i stort sett varje träd. Även liten lundlav Bacidina phacodes är vanlig och förekommer på många träd. Mer sparsamma inslag är savlundlav, blek kraterlav, almlav, lunglav, stor knopplav och stiftklotterlav. De tre förstnämnda kan dock täcka stora ytor på de träd där de förekommer. Liten ädellav har tidigare hittats i området (Arup m.fl. 1997) men har ej kunnat återfinnas (Ulf Arup i e-post). Jag har själv eftersökt den ett flertal gånger utan resultat. Eftersom området inte har genomgått någon större förändring (någon stormfällning här och där samt en del barkborreangrepp på granen) så är min teori att den kända förekomsten av liten ädellav har blivit övervuxen av mossor. Möjligen finns arten ändå kvar, men kanske en god bit upp på någon lämplig trädstam. Tolsebodareservatet har stora värden även vad gäller svampar och insekter. Tillgången på död 78 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE Figur 9. Den gamla eken med getlav vid Göholm. På samma träd finns även de rödlistade arterna sydlig halmlav, liten sönderfallslav och blyertslav. Foto: Joakim Hemberg. Old oak with four red-listed lichens at Göholm: Flavoparmelia caperata, Lecanora confusa, Bactrospora corticola and Buellia violaceofusca. ved är mycket stor och flera ovanliga vedskalbaggar förekommer i området. Mest känd är svartoxen Ceruchus chrysomelinus, en urskogsrelikt som i huvudsak lever i brunrötade granlågor. Nära den lilla byn Stensjömåla rinner Mållebäcken genom ett kuperat landskap med ett flertal fina nyckelbiotoper. I en liten dal intill bäcken ligger ruinerna efter ett gammalt sågverk och i anslutning till dessa finns en handfull riktigt gamla bokar med en mycket intressant lavflora. Bokvårtlav, rosa lundlav och havstulpanlav är de klart dominerande arterna, men här finns även savlundlav, liten lundlav, liten ädellav och stor knopplav. På en av bokarna hittade jag 2005 en lav som inte var bekant, men jag anade att det kunde vara något sällsynt. Jag tog en liten kollekt som Svante Hultengren senare kunde bestämma till strigula Strigula jamesii. Strigula är mycket sällsynt och har i landet bara ett fåtal kända lokaler i Bohuslän och på Öland (Thor & Arvidsson 1999) samt på Gotska Sandön (Hultengren m.fl. 2006). Göholm, Ronneby kommun 27 rödlistade lavar Egendomen Göholm är belägen på Kuggebodahalvön sydost om Ronneby. Här finns en av Sveriges största sammanhängande ekskogar tillsammans med ekhagar, lundar och naturskogsartad bokskog. Gömarken, en betad utmark i egendomens västra del omfattar cirka 200 hektar och utgörs i huvudsak av ekskog med en mycket stor andel gamla och grova träd. Dessutom finns inslag av sumpskogar med tall, al och björk. Utmarken har under lång tid betats extensivt av nötkreatur. En av utmarkens främsta karaktärsarter är liten sönderfallslav som förekommer på hundratals ekar. Arten förekommer både på medelålders och äldre ekar, och lika gärna på klena som på grova. Även gulpudrad spiklav och grå skärelav är vanliga och förekommer rikligt på de grövre ekarna. Matt pricklav och gammelekslav är mindre vanliga men hittas ändå på ett stort antal träd. Mer sparsamt påträffas stiftklotterlav, ädelkronlav och hjälmbrosklav. Ett stycke norr om Gömarken finns Blekinges enda kända växtplats för getlav Flavoparmelia caperata. Arten sitter på en ekgren ungefär två meter över marken (figur 9). Trots att jag har passerat under grenen många gånger så upptäckte jag inte getlaven förrän i maj 2010. På grenen finns en stor bål och tre små. Mot öster övergår den förhållandevis magra utmarksskogen i bördiga lundar och hagmarker. Skogarna domineras fortfarande av ek, men bitvis finns ett stort inslag av alm, ask, lind, lönn och hassel. Anmärkningsvärd är den bitvis rika förekomsten av riktigt gamla lönnar och almar. På dessa träd hittar man bland annat rika förekomster av savlundlav, rosa lundlav, blyertslav, blek kraterlav och stiftklotterlav. Stiftklotterlaven hittas även på lite grövre stammar av murgröna. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 79

HEMBERG Figur 10. Skorpdagglav i skuggigt läge på basen av en gammal ek. Göholm 2011. Foto: Joakim Hemberg. The critically endagered (CR) Diploicia canescens was found on four trees at Göholm in 2010, the first find in Blekinge. Matt pricklav, gammelekslav och grå skärelav är karaktärsarter och förekommer på i stort sett varenda gammal ek, men även på ask, alm, lind och lönn. Mer sällsynt förekommer ekpricklav, ekspik, skuggorangelav, parknål Chaenotheca hispidula, gul dropplav, blå halmlav Lecanora sublivescens, hjälmbrosklav och liten blekspik. På en alm, två askar och en ek hittades i september 2010 skorpdagglav (figur 10) för första gången i Blekinge (Arup och Hemberg 2010). I ett stort buskage med riktigt gamla fläderbuskar finns en anmärkningsvärt rik förekomst av fläderlundlav. Arten är ganska lättbestämd med sin gröna, gryniga vårtiga bål och sina typiskt gråblå, ofta lite flammiga apothecier. Fläderlundlaven verkar kräva långvarig kontinuitet i förekomsten av gammal fläder. Jag har aldrig hittat den på till synes lämpliga fläderbuskar som är isolerade från större sammanhängande och gamla fläderbestånd. På ved av fläder och hassel finns även den relativt sällsynta Bacidina arnoldiana. Intill den avsnörda havsviken Bredasund finns en naturskogsartad bokskog på cirka 10 hektar. Den främsta karaktärsarten här är stiftklotterlav som förekommer ganska rikligt på flera träd. I övrigt kan man på de äldsta bokarna hitta rosa lundlav, bokvårtlav och grå skäre lav, men inte i några större mängder. På en alm i bokbeståndet finns ganska rikligt med Bacidia trachona, en mycket ovanlig art som eventuellt skulle platsa på rödlistan. Vid en översiktlig kryptogaminventering i augusti 1986 noterades endast två naturvårdsintressanta lavar på Göholm, nämligen gulpud rad spiklav och ekspik (Widgren 1990). Ingen skugga över inventerarna, som säkert hade för den tiden mycket goda kunskaper om lavar, men inventeringsresultatet är ändå lite intressant att notera med tanke på att området i dag framstår som ett av Blekinges, och kanske ett av Sveriges artrikaste vad gäller epifytiska rödlistade lavar. Resultatet är också intressant med tanke på att just ekspiken under senare tid bara hittats på ett enda träd. Naturligtvis har inte alla nyupptäckta arter på Göholm etablerat sig sedan 1986, men populationerna var säkert något mindre då på grund av luftföroreningar. De äldsta ekarna på Göholm är sannolikt runt femhundra år och de rika förekomsterna av flera rödlistade lavar ger intryck av att vara mycket gamla, kanske minst lika gamla som de äldsta träden. Många lavar har på Göholm en ovanligt stor ekologisk spännvidd och förekommer på fler trädslag än vad de normalt gör. Detta borde tyda på att de har optimala livsbetingelser givna av långvarig trädkontinuitet, hög luftfuktighet och milt kustklimat. Det är inte bara ovanliga lavar som har rika förekomster på Göholm utan även vedsvampar, vedinsekter, fjärilar, groddjur, kräldjur, fåglar och fladdermöss. Även reservatets marina miljöer har stora och för länet unika naturvärden. Det totala antalet hittills påträffade rödlistade arter uppgår till ett hundratal, vilket torde vara en mycket hög siffra även i ett nationellt perspektiv. Tromtö, Ronneby kommun 21 rödlistade lavar Tromtö naturreservat, som tidigare var en del av Johannishus gods, är välkänt för den stora artrikedomen bland vedinsekter och vedsvampar. Reservatet omfattar cirka 300 hektar land och domineras av bokskogar på medelgoda marker. Några av bestånden har urskogskaraktär och innehåller rikligt med gamla träd och död ved. Merparten av de äldsta bokarna finns sydost om Tromtö slott i 80 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)

LAVAR I BLEKINGE reservatets östra del samt i strandnära skogar runt hela halvön. I dessa områden finns flera träd med savlundlav, rosa lundlav, stiftklotterlav, bokkantlav och bokvårtlav. Mer sällsynta inslag är liten lundlav, blek kraterlav, mörk kraterlav Gyalecta truncigena och liten ädellav. Arup m.fl. (1997) anser att Tromtö är ett av Blekinges rikaste områden för lavar knutna till bok, vilket bekräftas av de senaste årens inventeringar. Även lavar knutna till gamla ekar har gott om goda livsmiljöer på Tromtö. I hagmarken Stora Gärde norr om slottet finns bland annat fina bestånd av matt pricklav (139 träd), gammelekslav (270 träd) och grå skärelav (938 träd) (Jansson m.fl. 2009). Allt inom en yta på ungefär 40 hektar. Eriksberg, Karlshamns kommun 16 rödlistade lavar Gården Eriksberg med tillhörande säteri köptes 1938 av naturfilmaren och författaren Bengt Berg som hägnade in en del av egendomen för att bedriva försök med hjortavel. I dag finns ett vilthägn på cirka 900 hektar som utgör gränsen för Eriksbergs naturreservat. I hägnet strövar ett stort antal kronhjortar, dovhjortar och vildsvin tillsammans med mindre flockar av mufflon och visent. Under sommaren finns uppemot 1500 djur i hägnet. Eriksberg kännetecknas av stora variationer i topografi och bördighetsförhållanden och utgör ett typexempel på Blekinges sprickdalslandskap (figur 11). Ädellövskogar med bok, ek och avenbok som dominerande trädslag utgör ungefär en tredjedel av hägnet. Dessutom finns fina hagmarker med samma trädslag samt betydande arealer hällmarkstallskog. Det stora antalet betande djur har naturligtvis satt sin prägel på landskapet och skapat en stor del av områdets unika naturvärden. Under 2006 07 fick jag tillfälle att på uppdrag av länsstyrelsen arbeta med en ny skötselplan för områdets trädklädda delar. Ingen anade då vilken intressant lavflora som dolde sig i områdets skogar och hagar! På en klen, men sannolikt mycket gammal lönn i en bergbrant hittade jag storsporig kraterlav Gyalecta derivata (det. Ulf Arup), det första fyndet i länet. I övrigt noterades bland annat fina Figur 11. Sprickdal på Eriksberg med ädellövskog på båda sidor. En dovhjort kan anas i mitten av bilden. Foto: Joakim Hemberg. Valley in Eriksberg nature reserve with broad-leaved forests on both sides. förekomster av rosa lundlav, liten ädellav, stiftklotterlav och bokvårtlav. På en grov senvuxen ek i en bergbrant finns en av Blekinges fåtaliga förekomster av rosa skärelav Schismatomma pericleum. På just denna ek förekommer arten rikligt och täcker flera kvadratdecimeter. På gamla ekar i hagmarks- och gårdsmiljöerna finns matt pricklav, almlav, gammelekslav, hjälmbrosklav och grå skärelav. Hela reservatet har mycket höga naturvärden och hyser flera rödlistade arter av svampar, insekter, fåglar och däggdjur. I området har i stort sett samtliga svenska fladdermusarter påträffats. Törneryd, Karlshamns kommun 7 rödlistade lavar De stora värdena i detta område på bara 11 hektar upptäcktes så sent som under våren 2010. Skogsstyrelsen hade då fått in en ansökan om föryngringsavverkning i gammal bokskog. Beståndets utkanter såg vid en första anblick inte särskilt märkvärdiga ut, men lite längre in i området såg jag flera bokstammar som skiftade i spännande färger. Först noterades, som oftast, bokkantlav, bokvårtlav och havstulpanlav på flera stammar, men kort därefter hittades stora bålar av liten ädellav på inte mindre än tio bokar. Markägaren hade redan påbörjat en gallring och ett fåtal halvstora bokar hade redan fallit för SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 81

HEMBERG sågen. På en avsågad bok som hade fällts fast i ett närstående träd såg jag en stor lavbål vars typiska färg jag kände igen från mitt arbete med miljöövervakning i Halland. Det var ingen tvekan om att vi nu hade gjort Blekinges första fynd av violettgrå porlav Pertusaria multipuncta (se omslaget!). Snart hittade vi den på ytterligare sju bokar, samtliga hela och vid liv. Den största bålen sitter på en relativt ung och för övrigt helt ointressant bok. Vid ett senare inventeringstillfälle hittade jag flera trevliga arter som grynig lundlav, rosa lundlav, liten lundlav och orangepudrad klotterlav Opegrapha ochrocheila. Noterbart är att merparten av bokstammarna har en mycket låg täckningsgrad av mossor, vilket ger mer utrymme åt skorplavarna. Nyckelbiotopen är nu ett biotopskyddsområde. Markägarna är positiva och verkar faktiskt tycka att det är kul att äga en sådan klenod. På lantmätaren Peter Geddas karta från 1684 framgår att det då fanns mycket bokskog i trakten, vilket styrker sambandet mellan trädkontinuitet och höga naturvärden. På stubben efter en fälld bok räknade vi till ungefär 180 årsringar. Denna bok var endast cirka 40 cm i brösthöjdsdiameter. Grövre bokar i området kan kanske vara uppemot 300 år gamla. Jämförelser med övriga Götaland När man som jag arbetar med miljöövervakning av nyckelbiotoper i stora delar av Sydsverige lär man sig ganska snart att det både finns stora likheter och stora skillnader mellan exempelvis bokskogar i öster och väster, eller mellan ekmiljöer i norr och söder. Blekinges bokskogar är ofta av en ganska näringsfattig typ, i likhet med flertalet bokskogar i Hallands och Kronobergs län, men till skillnad från många bokskogar i Skåne. Blekinge saknar i stort sett kalkberggrund vilket gör att riktigt frodiga skogsmarker är sällsynta. Av denna artikel framgår att den relativt svaga tillväxten i Blekinges bokskogar uppenbarligen underlättar en etablering av flera ovanliga epifytiska lavar. Samtidigt kan vi konstatera att epifytiska mossor på det hela taget är ganska sparsamt förekommande i blekingska bokbestånd. Visst finns här en del områden där mossorna dominerar kraftigt, men i de flesta områden är de hänvisade till att i huvudsak växa allra längst ner på trädstammarna. Rent logiskt borde detta innebära att en del konkurrenskänsliga skorplavar borde ha bättre förutsättningar i Blekinge än i exempelvis de oceaniska delarna av Västsverige där bokarna ofta är i det närmaste täckta av mossor långt upp på stammarna. Hallands bokskogar hyser helt klart ett större antal arter av rödlistade lavar än bokskogarna i Blekinge. Däremot har Blekinge sannolikt större populationer av ett antal arter, exempelvis av rosa lundlav, liten ädellav och stiftklotterlav. Möjligen har även bokkantlav och bokvårtlav större populationer i Blekinge än i Halland. Vid besök i fina halländska bokskogar, bland annat i Biskopstorp och Maa noterade jag den stora artrikedomen, men samtidigt såg jag att många av de ovan nämnda skorplavarna mestadels förekom med få och ganska små bålar på varje träd. Man kunde också se hur lavbålar var helt övervuxna av mossor som exempelvis platt fjädermossa och klippfrullania. Det är kanske så att mossorna i högre grad än lavarna är beroende av den rikliga nederbörden i Götalands västra delar. Eller så missgynnas de epifytiska mossorna i högre grad än lavarna av speciella miljöfaktorer (vind, saltpåverkan, perioder med svår torka) i Blekinges kustnära skogar. Hur som helst så finns merparten av Blekinges riktigt mossrika bokskogar minst ett par mil från kusten. På eken finner man delvis helt olika lavsamhällen i olika delar av Götaland. Blekinge har sina karaktärsarter med matt pricklav, liten sönderfallslav, gammelekslav och ädelkronlav som de främsta flaggskeppen. I Östergötland och Kalmar län har man rika förekomster av ekspik, gul dropplav, rosa skärelav och rödbrun blekspik. Dessa arter har en utpräglat östlig utbredning och är mycket ovanliga i Blekinge. Förekomsten av ekspik hänger också samman med förekomsten av gul dropplav, eftersom ekspiken parasiterar på dropplavens bål (Dahl 2003). Blekspikarna Sclerophora är ett släkte som har rikligt med till synes lämpliga miljöer i Blekinge. Av någon anledning är de ändå mycket ovanliga. 82 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)