Byggnadsantikvarisk rapport ORANGERIET RESTAURERING AV FRIGIDARIET Botaniska trädgården, Uppsala Johan Dellbeck, januari 2002
Inledning Under hösten och vintern 2000-2001 renoverades orangeriet. Byggnaden är statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk. Syftet med renoveringen var dels att skapa en mer praktiskt fungerande arbetsplats för dem som arbetar i orangeriet men även att skapa en representativ miljö för universitetet samt, inte minst, att återställa rummet i ett mer ursprungligt skick. En rad estetiskt ogenomtänkta lösningar med skrymmande rördragningar för ventilation, installation av hiss, montering av skivor i taket och byte av originaldörrar mm hade bidragit till att förvanska orangeriet. Beställare var Statens fastighetsverk genom Lars Almqvist. Arkitekt var Andreas Heymowski, Brygghuset arkitekter AB i Stockholm. Generalentreprenör var SH-bygg AB i Uppsala. Underentreprenörer var för måleri: Magenta måleri AB, Uppsala, puts: Tremans fasad, Hedemora, snickeri: Aros snickeri, Uppsala, där Mikael Kou utförde ett storartat arbete med de gamla pardörrarna, rör: Medéns rör AB, Uppsala, el: Rosendals bygg- och installations AB, Uppsala. Ådringsmålningen av dörrarna gjordes av Cay Fredriksson, Fredrikssons måleri AB, Märsta. Kompletterande beslag till dörrar gjordes av Martinssons smide, Uppsala. Byggledning sköttes av Bjerking ingenjörsbyrå genom Seved Östman. För antikvarisk kontroll och färgdokumentation svarade Upplandsmuseet genom Johan Dellbeck. Fotografierna i rapporten är tagna av Dellbeck. Negativen förvaras i Upplands-museets arkiv. Historik Orangeriet i Botaniska trädgården är ett av landets främsta arkitekturmonument inom den nyantika stilriktningen från årtiondena omkring 1800. Stilen introducerades i Sverige efter Gustav III:s italienska resa 1783-84. Då ersattes den franskinspirerade nyklassicismen, gestaltad av arkitekter som Carl Fredric Adelcrantz och Jean Eric Rehn, av en striktare och renare nyantik stil som bl.a. fransmannen Louis Jean Desprez var med att introducera. 1787 skänkte Gustav III en botanisk institutionsbyggnad till Uppsala universitet. Byggnaden skulle uppföras i den gamla slottsträdgården som omvandlades till universitetets botaniska trädgård. Ritningarna till orangeribyggnaden upprättades samma år av arkitekten Olof Tempelman och godkändes av Gustav III varefter grunden påbörjades. Några år senare, 1788, fick Desprez i uppdrag att omarbeta Tempelmans ritningar till orangeriet. Han behöll den gamla planformen, eftersom grundläggningen redan var gjord, men omarbetade fasaderna. Desprez fasader till orangeriet gestaltar med sina geometriska former och abstrakta monumentala murmassor det som är typiskt för den nyantika stilen. Putsning av tak pågår.i den förgrunden har taket putsats men ännu ej målats. 1
Byggnaden består av tre sammanlänkade flyglar. Mot slottet vetter en slät putsfasad framför vilken en stor portik står i form av en grekisk tempelgavel med åtta doriska kolonner och en monumentaltrappa. Rummet bakom portiken upptas av en tunnvälvd minneshall över Carl von Linné. Mittpartiet är kupol- och lanterninkrönt och dessutom försett med en halvkupoltäckt absid som vetter in mot gårdsplanen. Mot söder ligger den långsträckta, smala orangeridelen. Sydfasaden är till stor del uppglasad med stora fönster mellan en rad pelare som bär upp ett kraftigt överdimensionerat bjälklag. På håll ger fasaden intryck av att vara ett öppet uterum, lik en klassisk loggia, vilket säkert var arkitektens avsikt från början. Södra flygelns norra fasad fick en raffinerad utformning med entré genom en kraftfull båge inskriven i ett utskjutande, slätt och helt odekorerat murparti krönt av en tempelgavel. Mot norr vetter en flygel som rymde bl.a. professorsbostaden för Carl Peter Thunberg samt salar för de zoologiska och botaniska samlingarna. Byggnadsarbetena fortsatte till 1793 då murar och tak var resta, men avstannade därefter på grund av brist på pengar. Byggnaden stod sedan färdig omkring 1804-05 men den formella invigningen skedde först 1807 då hundraårsminnet av Linnés födelse firades. Redan 1835-36 skedde en ombyggnad av palmrummet, dvs. nuvarande kaktusrummet, på så sätt att fönsterytorna förstorades. 1862-63 tillkom takfönster i samma rum. 1935 förklarades Botaniska trädgården och orangeriet för byggnadsminnesmärke. Restaureringen av orangeriet 2000-2001 Den nu genomförda restaureringen av orangeriet har omfattat det s.k. frigidariet, där medelhavsväxterna förvaras, samt kaktusrummet och entresolen ovan kaktusrummet. På senare årtionden hade orangeriet förvanskats på ett mindre lyckat vis. De gamla höga kakelugnarna togs bort tidigare under 1900-talet och ersattes av ett vattenburet värmesystem. De ursprungliga pardörrarna var delvis bytta mot nya, släta dörrar. Det från början vassrörade, putsade taket hade klätts med masonitskivor. De putsade väggarna hade försetts med slät glasfiberväv och målats med plastfärg. Vidare hade skrymmande ventilationskanaler installerats. En ny hiss installerades 1992 i ett hörn av frigidariet. Rummet i färdigt skick sommaren 2001.Dörren till kaktusrummet i fonden har dock ej ådrats ännu. 2
fasader. Detta bekräftades senare när den rötskadade dörrkarmen mot linnésalen demonterades. Då framkom den ursprungliga väggytan, aldrig ommålad. Den var ockragul med en rosa bröstning som uppåt avslutades med horisontell streckdragning i mörkare rött. I kaktusrummet har den gamla gjutjärnstrappan upp till entresolen ersatts av en ny trätrappa samtidigt som en ny hiss upp till entresol och vind installerats. Hissen fanns tidigare inne i ett hörn av frigidariet. Ur estetisk/kulturhistorisk synvinkel var det positivt att hissen flyttades till detta läge eftersom den gamla hissen störde upplevelsen av rummet. Frigidariet Frigidariet kallas det stora orangerirummet som rymmer medelhavsväxter. Restaureringen av frigidariet har omfattat följande moment. Sedan den rötskadade karmen i smygen mot Linnésalen avlägsnats uppenbarades ursprunglig väggfärg. Syftet med restaureringen har nu varit att återställa orangeriet i ett mer ursprungligt skick. Trots sin ganska enkla nyttokaraktär hade rummet från början haft en medveten arkitektonisk gestaltning. När museet före restaureringen genomförde en färgdokumentation framgick att de putsade väggarna ursprungligen hade varit målade i ockragul färg lika byggnadens utvändiga Golv Skadat golvtegel har kompletterats och omfogats. Golvet på platsen för den rivna rökkanalen kompletterades med tegel. Väggar Ett återställande av de ursprungliga putsytorna var ej möjligt av ekonomiska skäl. Därför har den befintliga släta mikrolitväven behållits men väggarna har målats om i ursprunglig kulör som var ljust ockragul med en brunrosa bröstning. Målningen är gjord med emulsionsfärg av märket Ceo-Matt från Kaktusrummet. Ny trappa och hiss. 3
Golvet lagas på platsen för den rivna rökkanalen. T.h. skymtar dörren till Linnésalen. Engvall & Classon. Kulör enligt NCS: bröstningsfält s2020-y70r, övrig vägg målades med en blandning i lika delar av s1010-y20r och s1020-y20r. Putsade murpelare i södra väggen målades i ljust brungrått, NCS s2005-y20r. Radiatorer och putsad fönsterbröstning målades grå, NCS s5005-y20r. Den gamla rökkanalen på väggen mot Linnésalen revs. Kanalen var från 1900-talets första hälft. Väggen bakom den rivna rökkanalen putsades och taklisten kompletterades med kalkbruk. Hålet efter skorstenen genom bjälklaget till vinden sattes igen och putsades över. Fönsterbröstningar De putsade fönsterbänkarna var spruckna och i dåligt skick. De har putsats om med kalkbruk. Flera av fönstren hade rötskador i nederdel av karm och båge. Tak Taket var ursprungligen putsat på vassrör som spikats mot det ovanpåliggande brädtaket. I samband med att taket tidigare under 1900- talet kläddes med masonitskivor knackades den ursprungliga putsen ner. Nu har skivorna tagits bort och taket har åter slätputsats med lufthårdnande kalkbruk på vassrörsmatta. Sedan masoniteskivorna rivits kunde fragmentariska rester av ursprunglig puts och vassmatta iakttas. Vassrören var invävda i ståltråd lindad runt smidd småspik. När putsen återställts målades taket med vit limfärg. Fönster Flera av fönsterkarmarna hade rötskador i bottenstycken och i mittposternas och sidoposternas nedre delar. De rötskadade partierna sågades ur och ersattes med friskt trä. Fönstren var sedan tidigare målade med plastfärg på insidan. En total färgborttagning gjordes ej. I stället utfördes uppskrapning av löst sittande färg och därefter grundning och målning med linoljefärg i ljusgrått. Kulör enligt NCS: s2502-b. Takputsen bärs av vassmatta ovan vilken det gamla brädtaket skymtar. Putsning av tak. 4
Dörren mot Linnésalen var kraftigt rötskadad. Sprickor och otätheter hade provisoriskt tejpats igen. Utvändigt var fönstren och den glasade dörren målade med alkydfärg i brunt. Färgdokumentationen visade att fönstren ursprungligen varit målade i rödbrun färg. Fönster och dörr mot söder målades om med linoljefärg i rödbrunt. Färgen platsblandades och har ej angetts i NCS-kod. Utgångskulören var s6030- Y40R som bröts med järnoxidrött. Fönsterglas kittades om med linoljekitt. Ytterdörr i fönsterfasaden behandlades lika fönstren. Dörrar Mot Linnésalen fanns den ursprungliga höga pardörren kvar. Vid entrén mot gården i norr samt i dörröppningen till kaktusrummet fanns nya släta dörrblad, troligen från omkring 1940. Karmar och dörrfoder var samtliga bevarade i orginalskick. Fodren är breda och försedda med en kraftfull nyklassisk profil typisk för tiden kring 1800. Dörrarna var samtliga målade med grå plastfärg. I öppningen mot kaktusrummet hade nya släta dörrblad satts in. Den övre lucköppningen var förspikad med plywoodskivor. De gamla dörrbladen fanns tursamt nog magasinerade på vinden ovanför orangeriet. De har nu återmonterats på ursprunglig plats. Den fuktiga miljön i orangeriet hade dock bidragit till kraftiga rötskador i dörrarna. Dörr mot Linnésalen Dörröppningen har två helfranska deuxbattanger (dubbeldörrar). Mot frigidariet sitter en ursprungligen ekådrad dubbeldörr över vilken två lägre luckor sitter. Inre dörren mot Linnésalen är gjord av ek och mycket påkostad med bl.a. handsnidade äggstavar på listverken. Den upptar hela öppningens höjd. Dörren mot frigidariet var den mest rötskadade av samtliga. Även karmen var förstörd av röta. De nedre delarna av dörrfodren var också rötskadade. Ekdörren var också, men i mindre omfattning, rötskadad. Dörrar, karm och foder demonterades och kördes till snickeri. När karmen tagits bort kom spåren av ursprunglig väggfärg fram. Det kan innebära att dörren mot orangeriet ej ursprungligen funnits utan 5
Dörren mot Linnésalen efter lagning. Dörren till kaktusrummet efter reparation. kommit till några år senare och att endast ekdörren mot Linnésalen fann på plats från början. Principen för restaurering av snickerier har varit att ta tillvara så mycket som möjligt av orginaldelarna och endast byta de rötskadade partierna. Omfattningen av ilagningarna framgår av bifogade fotografier. Karmen byttes i sin helhet. Dörrfodren återmonterades efter lagning. Mellan dörrblad och luckor sitter en löstagbar losholtz, eller anslagslist, i trä som bevarats i originalskick. Dörrarna har ekådrats med linoljelasyr på en ockragul linoljegrund. Ekdörren har även den ådrats på den sida som vetter mot orangeriet. Det kan tyckas märkligt att ekådra en ekdörr, men det var det ursprungliga utförandet. På den sida som vetter mot Linnésalen har de nya lagningarna liksom den nya karmen betsats in i den gamla, mörkare ekkulören. Karm i dörrsmyg och dörrfoder i orangeriet har målats med ljusgrå linoljefärg. Dörr mot entré i norr Även här finns två dubbeldörrar, en inner- och en ytterdörr. Ytterdörren har ej berörts av restaureringen. Innerdörren var utbytt mot en slät dörr. De lägre, övre lucköppningarna var igenspikade med plywoodskivor. Ursprungliga dörrblad och överluckor återmonterades. De var magasinerade på vinden. Beslag och gångjärn som saknades kompletterades med nytillverkade kopior. Nischen bakom de tidigare förspikade plywoodskivorna befanns vara putsad och målad i grått, troligen originalfärgen. De övre luckorna ovan ytterdörren är på utsidan målade i två bruna nyanser, även det en mycket gammal färgsättning Den ursprungliga putsytan och luckorna har här lämnats utan åtgärd och är en viktig dokumentationsyta. 6
Lagningar av dörren mot gårdsentrén i norr. Inre dörrparet i ek mot Linnésalen efter lagning. Infälld i ett av dörrbladen finns en mindre gångdörr. Dörrarna har ekådrats. Ytterdörr och smyg har ej målats. Dörr mot kaktusrummet Här finns en helfransk dubbeldörr ovanpå vilken finns två lägre luckor med helfranska fyllningar lika dörren mot Linnésalen. Även här har ursprungliga dörrblad och luckor återmonterats efter att ha legat magasinerade på vinden. Dörren och luckorna har restaurerats lika övriga dörrar. Den har kompletterats med ny låsbeslagning och slutligen ekådrats lika övriga dörrar. Kaktusrummet Den gamla spiraltrappan i gjutjärn revs och ersattes av en ny trätrappa. En ny hiss monterades på platsen för den gamla trappan. Hissen ersatte en tidigare hiss från 1992 i frigidarierummet. Den nya hissen har fått en mindre iögonfallande placering. För att få bättre svängrum vid användande av hissen togs nedersta trappsteget bort på trappan till den uppbyggda delen mitt i rummet. Steget ersattes av ett uppfällbart trappsteg i trä. Installationer Befintliga ventilationsrör med frånluftsdon i tak har demonterats. Nya takarmaturer monterades i frigidariet vilka ersatte de gamla lysrörslådorna. I källaren grävdes och lades en ny avloppsledning under golvet som är ett sentida betonggolv. Yttertak Skorstenen till den rivna rökkanalen i frigidariet revs och hålet efter den täcktes med plåt. 7
Dörren mellan kaktusrummet och frigidariet ekådrad lika ursprungligt utförande. Ådringen är skickligt utförd och mycket trogen orginalfärgen. Övrigt På en tidigare oinredd del av vinden iordningställdes sluss och wc innanför dörren till entresolen med personalutrymme. Källor Alm, Göran, Arkitekturen och inredningskonsten, i Den gustavianska konsten, signums svenska konsthistoria, Lund 1998. Andersson, Henrik O och Bedoire, Fredric, Svensk arkitektur, ritningar 1640-1970, Stockholm 1986. Mann, Margareth, Statens fastighetsverk, Orangeribyggnaden och Botaniska trädgården i Uppsala, Vårdprogram del 1. Stencil, Uppsala 1999. 8