INTENSIVVÅRDSPRAKTIK I STOCKHOLM 21.4-23.5.2008

INTENSIVVÅRDSPRAKTIK I STOCKHOLM 21.4-23.5.2008 Sabina Almén Maria Appelroth AV-05

INLEDNING 3 FÖRBEREDELSER 3 Hur allt började 3 Anländer till Stockholm 3 PRAKTIKEN 3 DANDERYDS SJUKHUS 4 Respiratorcentret 4 Skillnader mellan Sverige och Finland 5 CAPIO S:T GÖRAN 5 Praktik på Intensivvårdsavdelningen 5 Skillnader länder emellan 6 AVSLUTNING 7 2

INLEDNING Redan då vi började vår utbildning hösten 2005 hade vi båda bestämt oss för att vi vid något skede av studierna skulle vilja åka på utbyte utomlands. Det visade sig ganska snabbt att detta skulle bli möjligt först vid ett senare skede, tidigast under det tredje året av studierna. Under höstterminen 2007-2008 blev det klart att vår önskan kunde gå i uppfyllelse. Vi skulle under vårterminen ha en praktik på en intensivvårds- eller poliklinisk avdelning och detta kunde man också göra utomlands. Då såg vi vår chans och började ta reda på hur vi skulle gå till väga. FÖRBEREDELSER Hur allt började Vår lärare tipsade oss om Karolinska Institutet och föreslog det som ett mycket bra alternativ. Hon sa att det aldrig ännu varit några studerande från vår skola där men att det är ett mycket bra ställe. Vi bestämde oss för att försöka. Vi var i kontakt med vår studiebyrå och fick mycket hjälp därifrån med alla blanketter som skulle fyllas i och skickas. Det var också mycket e- postande fram och tillbaka, det kändes emellanåt lite hopplöst, men tillslut var alla blanketter inlämnade och sedan var det bara att vänta. Efter en lång tid av väntan fick vi sedan hem ett stort kuvert från Karolinska Institutet som varmt välkomnade oss till Stockholm på praktik. Nu var det sedan bara att ännu hitta en bostad. Vi hade redan börjat titta lite på bostäder och skickade in svar på många annonser via internet. Vi var i kontakt med ett par stycken och hittade tillslut ett rum som lät lämpligt. Vi hyrde ett rum i en trea som låg på gångavstånd både från båthamnen och tunnelbanan, alldeles perfekt alltså. Hyran lät rimlig och eftersom vi hade planerat att åka båt över så var läget också mycket bra. Sedan var det bara att beställa båtbiljetter och allt var klart för vår praktik i Stockholm. Anländer till Stockholm Vi for till Stockholm ett par dagar före praktiken skulle börja för att ha tid att gör oss hemmastadda. Våningen vi bodde i låg på vackra Östermalm med en stor park alldeles intill. Vi bekantade oss med vår hyresvärd och tog våra första nyfikna steg i den stad som skulle vara vårt hem för de kommande fem veckorna. Vi for också till KI kampuset i Huddinge. Där träffade vi vår ansvariga lärare och gick igenom vårt program. Hon hade bokat in oss på några föreläsningar så vi fick en mjuk start på praktiken. Föreläsningarna handlade om dialys och bukkompartmentsyndrom, det var intressant. Vi fick också mycket material om både KI och Stockholm och dessutom en mycket fin ryggsäck. PRAKTIKEN Vi gjorde vår praktik på olika sjukhus, så vi berättar skilt om våra upplevelser angående praktiken. 3

DANDERYDS SJUKHUS Danderyds sjukhus är ett landstingsägt bolag, som ligger vid vackra Edsviken och ansvarar främst för invånarna i norra Storstockholm. Sjukhuset är ett akutsjukhus med specialistvård huvudsakligen inriktat på inremedicin, kardiologi, ortopedi, obstetrik, gynekologi, kirurgi samt urologi. Intensivvårdsavdelningen Intensivvårdsavdelningen (IVA) fungerade i fina nya lokaler och hade en modern medicinskteknisk utrustning. På IVA behandlas svårt sjuka patienter som kräver noggrann övervakning. På IVA arbetade personalen i team som bestod av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och sjukgymnaster. Varje patient hade en egen undersköterska. Sjuksköterskorna kunde, beroende på antalet patienter och hur allvarligt sjuka de var, ha en eller två patienter. Detta betydde att det alltid fanns någon inne hos patienten. Patientrummen var stora och det fanns vanligtvis högst två patienter i samma rum. Avdelningen bestod av tre moduler med tre patienter per modul. Läkarna var också indelade enligt modulerna, så en läkare tog i huvudsak hand om patienterna i en modul. Det kunde också vara flera läkare per modul. Teamen samarbetade bra med varandra och man kunde alltid få hjälp om man behövde. Från och med den första dagen kände jag mig varmt välkommen på avdelningen. Både sköterskorna, eller systrar som de kallas i Sverige, och läkarna hälsade och var intresserade över vem jag var. Atmosfären på avdelningen var hemtrevlig och trygg. De första två skiftena gjorde jag med olika systrar, sedan kom systern som skulle fungera som min handledare. Vi kom genast mycket bra överens och jag tyckte väldigt bra om henne. Dagarna flöt på och jag trivdes bara bättre och bättre. Det tog inte länge innan jag kände mig som en i teamet. Speciellt i början lärde jag mig mycket eftersom vi ändå inte haft så mycket praktik innanför sjukhuset. Vi hade fått en bra teoretisk grund från föreläsningarna i skolan. Jag och min handledare arbetade bra tillsammans och jag började ganska snabbt få mera ansvar. Genom ansvaret kunde man arbeta mera självständigt och man kände sig nyttig. Personalen var mycket kunnig och läkarna förklarade gärna om det var något man inte förstod. Eftersom atmosfären på avdelningen var avslappnad var man inte heller rädd för att fråga, alla hjälpte till. Jag tror att vi hade en stor nytta av att vara akutvårdsstuderande för vi är vana med att det uppkommer oväntade situationer och vi kan anpassa oss rätt snabbt. Vi har också en bra förståelse för akutsjuka patienter och vården av dessa. Respiratorcentret På Danderyds sjukhus finns det dessutom ett nationellt respiratorcentrum som jag fick möjligheten att bekanta mig med under en dag. Centret erbjuder unikt kunnande i behandlingen av kroniskt andningshandikapp hos både barn och vuxna. Hit kommer patienter från hela Sverige samt från utlandet, de hade också ett par finska patienter. De tillverkar trachealkanyler som är specialanpassade för varje patient. Eftersom jag inte sett många patienter med trach tidigare var det 4

mycket intressant. Dessutom tror jag att jag kan ha stor nytta av att ha sett hur trachelakanyler fungerar i mitt jobb inom ambulansen. Skillnader mellan Sverige och Finland Eftersom vi inte har varit på intensivvårdsavdelning i Finland så är det svårt att jämföra just det, men man kan ju gemföra mer allmänt. Enligt min erfarenhet är det kanske mindre hierarkiskt i Sverige. På avdelningen jag var på arbetade systrarna och läkarna bokstavligen sida vid sida. När läkarna rondade gjorde de det tillsammans med systrarna och det var mera som en diskussion och inte så att läkarna bara säger vad som skall göras. Läkarna tog mig också mycket bra med och förklarade hela tiden. Mycket av vad jag lärde mig skedde faktiskt under ronden. Läkarna arbetade också vid samma bord som systrarna, medan det i Finland ofta har ett eget kontor där de sitter. Men jag måste nog ge plus poäng åt finska läkare också. På avdelningen på Danderyd fanns ett par finska läkare och de var mycket trevliga och framförallt effektiva, det tyckte också de svenska systrarna. Då de finska läkarna arbetade hände det saker. De gjorde beslut snabbt och vården gick vidare, medan de svenska läkarna satt länge och funderade och diskuterade över vad som kanske skulle göras. Men i det stora hela tror jag det ser rätt så lika ut i alla de Nordiska länderna. Alla har lite sina egna sätt men vården är säkerligen lika bra. CAPIO S:T GÖRAN Capio S:t Görans sjukhus var det första sjukhuset i Sverige som drivs som aktiebolag, det startades 1994. Sedan 2000 är de med i en av Europas ledande privata koncerner, Capio AB. S:t Göran är det enda akutsjukhuset hittills i Sverige som har privat ägare. Capio S:t Göran är ett akutsjukhus för vuxna patienter. Det är beläget på Kungsholmen och det mest centralt belägna sjukhuset i Stockholm. Räknat antalet akuta patienter per år så är det ett av Sveriges största sjukhus. S:t Göran erbjuder vård inom 31 olika medicinska specialiteter, där finns akutklinik, medicinklinik, ortopedklinik, kirurgklinik, anestesiklinik, smärtklinik, fysiologisk klinik, servicegrupp, samt röntgenklinik. Praktik på Intensivvårdsavdelningen Direkt från början kände jag mig välkommen på intensivvårdsavdelningen (IVA). Människorna var vänliga och stämningen fin. Samma som på Danderyds sjukhus så jobbade de på S:t Göran också i team som bestod av läkare, sjukskötare, underskötare och sjukgymnaster. Avdelningen var indelad i olika rum. Ett rum var till för isolering och ett rum för thoraxpatienter. Det ena rummet byggdes om när jag var där, så där kunde man senare också ha isolerade patienter. Sammanlagt erbjöds 13 platser, 2 platser reserverades varje dag för thoraxpatienter. Måndag till fredag opererades ickekomplicerade fall av thoraxpatienter på S:t Göran. Det kunde t.ex. vara by-pass och/eller byte av klaffar. Det hade de ganska nyligen börjat med när jag kom dit, de samarbetar med Karolinska sjukhuset som sköter de mer komplicerade fallen av thoraxkirurgi. 5

Min handledare var en duktig sjuksköterska som många frågade hjälp av när de själva inte visste. Vi kom direkt bra överens och hon gav mer och mer ansvar när hon märkte att man kunde sin sak. När vi ibland hade det lugnt på avdelningen så ordnade hon att jag fick gå med dejourerande läkare på olika uppdrag på sjukhuset. För dem fick jag gärna komma med och jag hann vara med och assistera i olika fall av vårdåtgärder. På IVA har de också en s.k. akutcykel. Den åker man med på hjärtlarm när det sker hjärtstopp någonstans på sjukhuset, då kommer det ett larm och man sparkar iväg. Jag hann vara med på en återupplivning på akuten. Ambulansen hade påbörjat återupplivning på plats och vi fortsatte på akuten. Tyvärr lyckades det inte och patienten dog. Det som var intressant var att jag fick se Lukas i användning. Det är en hjärtkompressionsmaskin som man sätter igång så behöver man själv inte pumpa. En sådan finns på akutcykeln och en på akuten på S:t Göran. Min handledare ordnade också så att jag fick vara med på en thoraxoperation. Det skulle göras två den dagen och jag skulle vara med på den första. Jag kom dit tidigt på morgonen och patienten började opereras kl 8. Det som skulle utföras var by-pass och byte av aortaklaff. Det skulle inte vara en komplicerad operation, men tyvärr blev det ändå det. Aortaklaffen passade inte till en början och när allt var gjort och igensytt så ville inte blodtrycket stiga. Patienten måste öppnas igen och det visade sig vara en hjärttamponad. En operation räcker ca 2-3 h, men den räckte närmare 9 h och de hann inte med den andra operationen den dagen. Där fick man vara med om när något välplanerat och icke-komplicerat plötsligt kan förändras och patienten svävar i livsfara. Precis som man också kan stöta på prehospitalt. Teoretiska bakgrunden man hade innan man kom till Stockholm bestod av endast en kurs inom intensivvård. Man hade lärt sig mycket från den kursen, men man hade inte kunnat tillämpa det i praktiken förrän nu. Det var mycket nytt till en början, men man lärde sig snabbt och fick snabbt mer ansvar. Läkarna var vänliga och man hade ett gott samarbete läkare-sjukskötare-underskötare emellan. Fastän man var studerande var de intresserade av vad man studerade och de tog alltid med en i arbetet och gav en ansvar. T.o.m. att sätta en artärkanyl eftersom sjukskötare får göra det i Sverige. Alla var villiga att berätta och förklara om det var något man undrade över, det gjorde att man också vågade fråga. Skillnader länder emellan Som tidigare har nämnts så kan vi inte jämföra IVA i Finland och IVA i Sverige med varandra eftersom vi inte har någon erfarenhet från IVA i Finland. Men det som även jag märkte snabbt på mitt sjukhus var att hierarkin på sjukhuset var långt ifrån lika stor som den jag har upplevt i Finland. Läkare och sjukskötare hade ett nära samarbete och det fungerade bra. Alla tog emot studerande bra och t.o.m. läkarna var intresserade av ens utbildning och vad man gjorde i Sverige. Det som ibland kunde vara lite svårt var att många läkemedel heter annat i Sverige så man visste inte direkt vilket det gällde. Då var det att ta reda på det verksamma ämnet eller att slå upp i FASS, Sveriges motsvarighet på Farmaca Fennica. Vissa saker heter annat i Sverige än i Finland, men det lärde man sig snabbt. Jag hann t.o.m. lära dem några nya ord som är bra att använda inom vården. 6

AVSLUTNING Efter fem veckor i Stockholm på praktik på olika sjukhus kan man säga att det var värt att åka. Det var mycket e-postande och ordnande av olika saker innan allt var klart för att åka, men när vi väl kom fram till Stockholm ångrade vi inte en sekund att vi åkte. Till en början hade vi många skift som vi jobbade olika, men det kunde ordnas så vi också fick tid att upptäcka Stockholm tillsammans. Det var intressant att få vara på sjukhus i annat land. Fastän Sverige och Finland är väldigt lika som land så märkte man också många skillnader. Nu vet man mera om intensivvård och hur deras sjukvårdssystem fungerar. Stockholm hann vi även utforska en del, det är en vacker stad med mycket möjligheter. Vi var där den rätta tiden på året. Det var vår, vackert väder och allting blommade. Människorna på avdelningen trivdes vi med och det kändes lite sorgligt att lämna dem och åka hem. Fem veckor gick alldeles för snabbt. Har man möjlighet att åka utomlands på praktik ska man absolut ta chansen. Det är en fin upplevelse och man får mer erfarenhet. Skulle man få frågan om utomlandspraktik igen skulle vi säkert båda åka. Det är ingenting vi har ångrat. 7