Vad är kulturpolitik? Kulturpolitikens villkor Karlstad 25 augusti 2015
Vad är kultur?
Vad är politik?
Vad är politik? Politik handlar om att styra samhället om auktoritativ värdefördelning genom offentlig maktutövning.
Vad är politik? Det är ett maktpolitiskt och fördelningspolitiskt perspektiv, som fokuserar en rad frågor om institutionell struktur och om urval, till exempel: Vem avgör vilka värden som ska omfattas av politiken? Vem avgör vilka värden som ska fördelas? Vem avgör hur dessa värden ska fördelas? Hur påverkar den institutionella strukturen urval och fördelning? Uppfattas urval och fördelning av värden som legitim i olika geografiska, sociala och etniska grupper och olika politiska beslutsstrukturer?
Kulturpolitikens omfattning Kulturbegreppets bredd bestämmer kulturpolitikens omfattning.
Kulturbegrepp Uppgifter Humanistiskt (estetiskt) Ge stöd till konst Bildning Ge stöd till institutioner som förmedlar konst och kultur Sociologiskt Stödja den kulturella demokratin Antropo- Utveckling logiskt av samhället (efter Peter Duelund)
Fyra perspektiv Kulturpolitik som samhälleligt fenomen Kultur och kulturpolitik som sektor Kultur och kulturpolitik som aspekt Kulturpolitik som historiskt fenomen
Kulturpolitik som samhälleligt fenomen Kulturpolitik kan definieras som frågan om vilken konst/kultur som är bra och därför värd att spridas. Kulturpolitik handlar då om hur regeringar och andra aktörer, t. ex. den kommersiella kulturindustrin, påverkar människor att tänka på det sätt som man vill att de ska tänka. Kulturpolitiken etablerar ett system, som förser samhället med värderingar och verktyg som lägger grunden för en uppfattning om identitet. I allmänhet är denna kulturpolitik resultatet av en diskussion om vilka värden, som anses vara viktiga för individen och för ett givet samhälle. (Peter Duelund)
Kulturpolitik som sektor Kulturpolitik kan också definieras som en sektor inom ett givet samhälle. Inom denna sektor finns en konflikt mellan olika aktörers intressen och olika aktörer arbetar för att gynna en viss inriktning på kulturpolitiken. Kulturpolitiken speglas i lagstiftning, administration, finansieringsformer och andra direkta och indirekta verktyg, som riksdag och regering etcetera använder för att finansiera, stimulera och reglera produktionen, distributionen och konsumtionen av konst/ kultur. Den offentliga kulturpolitiken legitimeras till skillnad från den privata kultursektorn av den demokratiska politiska processen. (Peter Duelund)
Viktiga grupper av aktörer i den kulturpolitiska sektorn De professionella konstnärerna. Amatörerna. Kulturinstitutionerna. Kultur- och medieindustrin. Publiken. Staten samt regionala och lokala myndigheter. Institutioner inom sociala sektorn. Institutioner inom utbildningssektorn. Organisationslivet. Internationella strukturer som Nordiska Ministerrådet, Europarådet, EU, UNESCO och WTO.
Kulturpolitik som sektor Utredningen Kulturrådet (1972) avsåg med begreppet kulturpolitik en samlad struktur för samhällsåtgärder på kulturområdet. Den ansåg vidare att en fullt utformad kulturpolitik för staten, en kommun eller hela samhället förutsätter mer eller mindre definierade mål, som möjliggör långsiktiga prioriteringar och planmässiga reformer på olika sektorer. För att dessa skall kunna genomföras krävs resurser, metoder och organ såväl för planering som för verkställighet. Utredningen menade också att kulturpolitiken skall medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och att den bör bidra till att forma ett nytt och vidare välfärdsbegrepp.
Kulturpolitik som sektor I 1974 års kulturpolitiska riksdagsbeslut gjordes en praktisk/ politisk avgränsning av begreppet kulturpolitik: Kulturpolitik är åtgärder inom ordets, scenens, bildens och tonens områden samt ifråga om medier för kommunikation såsom radio och television. Den bör vidare avse vissa insatser inom folkbildning och organisationsliv samt åtgärder för att bevara och levandegöra kulturarv.
Kulturpolitik som sektor har kulturpolitiken fortfarande som huvudsyfte att stödja insatser som görs inom ordets, scenens, bildens och tonens områden samt för kulturarvet. Mediepolitiken har starka kopplingar till kulturpolitiken, men har också egna mål och syften. Detsamma gäller stödet till folkbildningen och föreningslivet. (Tid för kultur, prop. 2009/10:3. s. 12)
Kultur som aspekt Om kulturen i grunden är de mönster för kommunikation och gemenskaper som skapar samhället så innehåller all politik också frågor om kultur. (Kulturutredningen, Förnyelseprogram, s. 98) Vi uppfattar kulturfrågorna som en aspekt som finns inom alla politikområden. Kulturpolitiken bör därför vara vad vi beskriver som en aspektpolitik. (Kulturutredningen, Förnyelseprogram, s. 98)
Ett vidgat kulturbegrepp 1972 Utredningen Kulturrådet menade att kulturpolitiken skall medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och att den bör bidra till att forma ett nytt och vidare välfärdsbegrepp.
Ett vidgat kulturbegrepp 2000 I sin omvärldsanalys för år 2000 med utgångspunkt i bland annat UNESCO:s rapport Vår skapande mångfald och Europarådets rapport In from the margins skrev Statens kulturråd: Med ett annorlunda och utvidgat kulturbegrepp, som inte bara omfattar de olika konstområdena, utan också kan sägas sträcka sig ut till samhällets yttre miljö stadsbilden, bostadskvarter, gator och torg är det viktigt att fundera kring hur vi organiserar kulturverksamhet på statlig, regional och lokal nivå i framtiden.
Kulturpolitik som historiskt fenomen De viktigaste aktörerna för stöd till kultur under olika tidsperioder: Kyrkan, 700 1300 Aristokratin, 1300 1660 De kungliga hoven, 1600 1770 Borgerskapet från slutet av 1700-talet Staten efter andra världskriget Privata donatorer genom historien och särskilt från 1960- talet Privata företag och andra former av privat finansiering särskilt sedan 1960-talet (Marit Bakke)
Stöd till konst/kultur Inom den kulturpolitiska forskningen omfattar begreppet stöd till konst/kultur ( arts funding ) den process som konstituerar de ramverk som finns för att finansiera produktionen, distributionen och konsumtionen av konstnärliga produkter. (Peter Duelund efter Marit Bakke)
Kulturpolitik som historiskt fenomen Utvecklingen inom det kulturpolitiska området är en process som rymmer både institutionalisering och professionalisering.
Motiv för stöd till kultur Manifestera makt. Skapa legitimitet. Bygga identitet. Förmedla grundläggande värderingar. Bildning. Nöje/underhållning. Personligt intresse.
Kulturpolitikens och infrastrukturens framväxt Kyrkan, 700 1300 Aristokratin, 1300 1660 De kungliga hoven, 1600 1770 Borgerskapet från slutet av 1700-talet Staten efter andra världskriget
1974 års kulturpolitiska mål Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas. ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor. motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet. i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers behov och erfarenheter. möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse. garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs. främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.
Kärnidéer i kulturpolitiken (Sven Nilsson) En territoriell struktur med tre nivåer och staten, landstingen och kommunerna som huvudaktörer. Ett socialt medborgarskap med inslag av rättighetstänkande. En tydlig ansvarsfördelning mellan staten, landstingen och kommunerna. Offentlig finansiering inte sponsring. Tydlig gräns mot den kommersiella kulturen och kulturmarknaden. Pengar är makt: ekonomiska bidrag ska motsvaras av inflytande i proportion till insatsen. Regional rättvisa kultur i hela landet: uppbyggnad av ett nät av kulturinstitutioner med länet som bas. Regional standardisering: samma struktur i alla regioner. Mångfald: också det fria kulturlivet ska utvecklas. Prioritering av barn och ungdomar.
2009 års kulturpolitiska mål Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
2009 års kulturpolitiska mål För att uppnå målen ska kulturpolitiken främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor främja kvalitet och konstnärlig förnyelse främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.
2009 års kulturpolitiska mål kulturens egenvärde och oberoende, medborgarperspektivet och kulturens roll i samhället betonas på ett tydligare sätt än i dag. (Tid för kultur, prop. 209/10:3, s.27)