TSVFS 1978:9 Föreskrifter BOF 10 om utrustning för säkring av last; Utkom från trycket den 10 mars 1978. utfärdade den 1 mars 1978 Statens trafiksäkerhetsverk föreskriver i fråga om Bestämmelser om fordon att i handboken skall införas sex nya blad, 10-01-02-06 10-01-02-11, av i bilaga angivna lydelse. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 april 1978 då Bestämmelser om säkring av last på fordon, F44-1975, upphör att gälla. PER OLOV TJÄLLGREN Åke Dahlström (Fordonsbyrån)
1. Utrustning för säkring av last 1.1 Allmänt Föreskrifterna gäller fordon som registrerats efter den 1 januari 1977. För fordon som registrerats före den 1 januari 1977 gäller istället föreskrifterna 10-06-02-01. I fråga om övriga undantag indelas fordonen i två kategorier, A och B. A serietillverkad bil med en totalvikt av högst 5000 kg som är av 1977 eller tidigare års modell och som är tillverkad före den I januari 1978 och som beträffande last- inte ändrats i förhållande till det fabriksmässiga standardutförandet eller på vilken endast monterats viss utrustning. B annat fordon som upptagits i typintyg eller inställts till första registreringsbesiktning före den 1 juli 1977. Undantag för någon av kategorierna A och B anges - förutom i avsnitt 5 - direkt under respektive avsnitts rubrik eller respektive punkt. 2. Generella krav på lastsäkring 2.1 Dimensionerande accelerationer Last på fordon skall under transport vara så säkrad, att varken lasten i dess helhet eller del därav kan lämna eller tränga ut ur det för lasten avsedda utrymmet till följd av masskrafter som orsakas av accelerationer enligt nedan: Kraft verkande i riktning Accelerationsvärde Framåt längs fordonet 10 m/s² *) Bakåt längs fordonet 5 m/s² Tvärs fordonet 5 M/S² *) För last på släpfordon, kopplat till traktor tillhörig klass Il enligt traktorskatteförordningen 5 m/s². Hastighetsändring - ökning eller minskning - per tidsenhet kallas generellt för acceleration. Om hastigheten minskar sägs accelerationen vara negativ. I sådant fall används även benämningen retardation. Acceleration och retardation mäts i m/s.2 Masskraft (eller tröghetskraft) är den kraft; med vilken varje föremål alltid motverkar varje förändring av dess rörelsetillstånd, dvs hastighet och rörelseriktning. 2.2 Grundläggande lastsäkringskrav 2.2.1 Last skall vara säkrad genom läsning, förstängning eller surrning eller genom kombination av dessa åtgärder på sätt som anges i dessa föreskrifter. 2.2.2 Last får vara säkrad på annat sätt än som anges under 2.2.1, om intyg kan företes att tillämpad metod uppfyller krav enligt 2.7. Intyg skall vara grundat på teknisk beräkning eller praktiska försök. Intyget skall vara utfärdat antingen av transportledare vid större företag eller åkericentral, verkstadschef vid företag som tillverkar lastsäkringsutrustning, provledare vid provningsanstalt eller av annan tekniskt kompetent person i ansvarig ställning som kan fastställa att kraven på lastsäkring är uppfyllda. 2.2.3 Föreras teknisk beräkning skall den visa, att de masskrafter som uppkommer vid de
dimensionerande accelerationerna kan tas upp av de i respektive riktning verkande lastsäkringsanordningarna. Härvid får antas att friktionskoefficienten för lastenhetens kontaktyta mot underlaget har värdet 0,2. Åberopas högre värde, skall rimligheten härav styrkas, t ex genom praktiska försök. Beräkningsmetoder vid olika slag av last Enkla. beräkningar kan vanligen tillämpas för formstabila, icke rullande lastenheter såsom lådor, paket, balkar och maskiner. För last bestående av en stor mängd separata enheter (massgods, rullande gods m m) måste speciellt avpassade beräkningsmetoder användas. Formstabil last som är förstängd och surrad Formstabil last som är enbart förstängd Den på förstängningsanordningarna verkande kraften, P (N), uträknas ur formeln: P=Q.(a-10. ) Om w = 0,2 innebär detta att förstängningsanordningarna har att ta upp krafter enligt nedan: framåt längs fordonet 8 Q N (0,8 Q kp) bakåt längs fordonet 3 Q N (0,3 Q kp) tvärs fordonet 3 Q N (0,3 Q kp) Formstabil last som är enbart surrad Kraften P måste i detta fall vara lika med noll. Härav framkommer ett krav på summan av de vertikala surrningsparternas dragkrafter, S (N): S=Q.( a -10) Om w = 0,2 innebär detta att den totala, vertikala surrningskraften, för att hindra lastförskjutning i nedan angivna riktningar, måste uppgå till: framåt längs fordonet 40 Q N (4,0 Q kp) bakåt längs fordonet 15 Q N (1,5 Q kp) tvärs fordonet 15 O N (1,5 Q kp) Praktiska försök Försiktighet måste iakttas vid praktiska försök eftersom försöken kan innebära att lasten börjar glida och stjälper.
Bestämning av friktionskoefficient En metod är att låta lastenheten, vilande på sitt underlag, utsättas för en horisontsil kraft. Kraftens storlek, P (N), uppmäts när lasten börjar glida mot under laget. Friktionskoefficienten erhålls ur sambandet. P w _Q~10 där Q = lastenhetens massa (kg). 3. Lastsäkringsmetoder 3.1 Låsning 3.1.1 Låsning innebär att last mekaniskt fastgörs vid fordonet genom låsningsdon. 3.1.2 Låsningsdon är skruvdon, klämdon eller liknande typ av mekaniskt förband. Exempel på låsningsdon är s k containerlås. 3.1.3 Låsningsdon skall kunna motstå minst följande krafter, nämligen:
Q = lastenhetens massa (vikt) i kg Qm = det mindre av följande två värden, nämligen lastenhetens massa, Q, i kg eller fordonets tjänstevikt. n = antalet till lastenheten använda låsningsdon. 3.1.4 Låsningsdon får inte vara konstruerat så att det oavsiktligt kan öppnas genom vibration eller på annat sätt. 3.1.5 Låsningsdon skall vara så anordnat, att det genom en ytlig inspektion kan konstateras om donet är låst eller inte. Donet bör vara så beskaffat, att förslitning och skador lätt kan iakttas vid in spektion. 3.2 Förstängning 3.2.1 Förstängning innebär att last genom anliggning mot förstängningsdon hindras frän at röra sig i viss riktning. För last som inte kan säkras genom låsning är förstängning den metod genom vilken lastens masskrafter effektivast kan tas upp. I de fall då förstängning i egentlig bemärkelse inte kan åstadkommas - t ex vid transport av skogsprodukter - måste detta på lämpligt sätt kompenseras. 3.2.2 Förstängningsdon är a) fordonsdelar såsom framstam, lastförskjutningsskydd, stöttor, lämmar, väggar eller andra delar av fordonets lastutrymme, b) klossar, kilar, bommar, underlägg, mellanlägg ("strö"), godsskyddskuddar eller andra anordningar som är fastgjorda i fordonet eller som direkt eller indirekt stödjer mot fordonsdel som anges under a). 3.2.3 Förstängningsdon skall ha den hållfasthet som erfordras för att förstängningen i sam verkan med andra lastsäkringsåtgärder skall säkerställa att krav enligt 2.1 är uppfyllda. Vid beräkningen förutsätts att friktionskoefficienten för lastenhetens kontaktyta mot sitt underlag är lika med 0,2. I fråga om en på lastplanet vilande, formstabil lastenhet för vilken stjälpningsrisk inte föreligger (t ex genom surrning) förutsätts att förstängningskarften kan tas upp på ett avstånd av 0,1 m över lastplanets nivå. 3.3 Surrning 3.3.1 Surrning innebär att last genom surrningsanordningar hålls intill eller i kontakt med underlaget (lastplanet) och med eventuella förstängningsdon. Surrning används normalt i kombination med förstängning. 3.3.2 Surrningsanordningar är syntetfiberband, kätting, vajer, tågvirke (rep), beslag, surrnings-spännare och andra kraftöverförande anordningar. 3.3.3 För viss lastenhet avsedda surrningsanordningar skall - om inte annat anges - till sammans ha sådan draghållfasthet i lodrät riktning då lastplanet är horisontellt, att de kan motstå en kraft av minst 20. Qm N (2. Qtit"kp). Beträffande last som är enbart surrad finns bestämmelser i 2,2.3. Med Qm avses det mindre av följande två värden, nämligen lastenhetens massa, Q, i kg eller fordonets tjänstevikt.
4. Lastsäkringsutrustning 4.1 Allmänt om lastutrymme 4.1.1 Lastutrymme är det utrymme som begränsas av de anordningar på eller inom vilka lasten skall fraktas. Lastutrymme kan vara öppet eller slutet. Lastutrymmet är öppet på fordon med a) fast eller utbytbart flak, lastbankar eller liknande lastbärare som inte har fast, form stabilt tak, b) bärram, hållare eller andra fästanordningar för utbytbar tank, behållare, container eller skåputrymme. Annat lastutrymme är slutet. 4.1.2 Anordning för lastutrymme får inte vara trasig eller skadad så att risk för personskada föreligger eller hållfastheten påtagligt försämras. 4.1.3 Anordning för lastutrymme skall vara fäst vid fordonet på sådant sätt att den vid dimensionerande accelerationer inte kan lämna det avsedda läget. Bestämmelsen hindrar inte att bil vid exempelvis sandning på väg förs med upplyft flak och öppnad bakläm. 4.1.4 Lastutrymme skall antingen vara omgivet av begränsningsanordningar framtill, $t sidorna och vanligen även bakåt eller vara anordnat på annat sätt, som ger förutsättningar för lastens säkring i enlighet med de krav som anges i 2.1. Begränsningsanordningar för öppet lastutrymme kan bestå framtill av framstam, $t sidorna av sidolämmar, grindar, sidostöttor eller bommar, bakfil! av bakläm, grind, stöttor eller bommar. Begränsningsanordningar för slutet lastutrymme kan bestå framtill av lastförskjutningsskydd, $t sidorna av sidoväggar, bakull av bakgavel. Presenning eller liknande är inte att anse som sådan begränsningsanordning. 4.1.5 Begränsningsanordning skall vara stabil. Låsanordningar skall vara funktionsdugliga. 4.1.6 Lastutrymme skall vara försett med fästanordningar för surrning. Fästanordningar behövs dock inte a) på fordon avsett uteslutande för transport av last som inte kan surras fast, såsom grus eller sprängsten, b) i personbil som inte är av kombiutförande, c) i kombibil med en tillåten last i bagageutrymmet, beräknad enligt 4.3.2,6, av högst 350 kg, d) i buss utan annat lastutrymme än bagagerum, e) i fordon med specialinredning för viss last eller visst ändamål och där inredningen är så utförd att transport av gods för vilket surrning är erforderlig inte bedöms före komma vid normalt brukande, f) i fordon avsett uteslutande för transport av levande djur. 4.2 Framstam Gäller inte fordonskategori A Fordon med s k dumperflak, bergflak etc kan anses vara inrättade uteslutande för transport av grus eller sprängsten eller annat massgods. Detta gäller också fordon med tippbar flak försett med fasta sidor eller med ovanhängda lämmar. Som exempel på fordon som avses under e) kan nämnas fordon med bostads-, biblioteks- eller butiksinredning, med vissa inredningar för livsmedelstransporter, med karosseri bestående enbart av låsningsdon för växelflak, container etc. 4.2.1 öppet lastutrymme skall i andra fall än som avses i 4.2.2 framtill begränsas av fram stam. 4.2.2 Framstam behövs inte a) på lastbil med en totalvikt av högst 1 500 kg under förutsättning att hyttens bakre
vägg uppfyller det hållfasthetskrav som gäller för framstam enligt 4.2.7, b) på lastbil med enbart anordning för påhängsvagn, c) på fordon med fast monterad betonghållare eller fast monterad formstabil tank, d) på fordon som är speciellt utformat för transport av annat fordon, c) på annat släpfordon än påhängsvagn, f) på fordon avsett uteslutande för transport av ISO-container. 4.2.3 Framstam skall ha minst samma bredd som lastutrymmet. PÅ s k järnhandlarbil be höver dock framstammen endast ha samma bredd som förarhytten. Med järnhandlarbil avses lastbil som är inrättad för transport av långt gods så som armeringsjärn, balkar, rör etc och där lasten transporteras vilande dels mot vanligt lastflak och dels mot lastgafflar, placerade framtill på fordonet. 4.2.4 Framstam skall utom i fall som avses i 4.2.6 nå minst lika högt som förarhyttens högsta punkt. På lastbil med en totalvikt av högst 5000 kg är det dock tillräckligt att fram stammen når minst 1,0 m över lastplanets nivå och å$ påhängsvagn minst 1,6 m över lastplanets nivå. I förarhyttens högsta punkt inräknas inte takräcke, varningslampor, luftintag aggregat för luftkonditionering eller liknande. 4.2.5 Framstam får vara så utförd att den del som når över underkanten av förarhyttens bakre fönster kan fällas eller sänkas ned eller tas bort. 4.2.6 Är lastbil försedd med en framför framstammen monterad kran för hantering av last; får framstammens höjd reduceras så mycket som erfordras för att kranen skall kunna användas. Motsvarande gäller också i fråga om påhängsvagn kopplad.till lastbil med lastkran. 4.2.7 Framstam skall uppfylla de krav som anges i svensk standard SMS 2563. Vid ytbe-iastningsprov enligt standarden får tryckkraften vid prov på del av framstam vars höjd överstiger 1.0 m över lastulaners nivå bestämmas enbet formeln F = D'3Q, där h = höjden i m över lastplanets nivå till tryckkraftens angreppspunkt. I fråga om lastbil med en totalvikt av högst 5 000 kg är det tillräckligt om framstammen uppfyller de krav som anges i avsnitt 2, Ytbelastningsprov, och tillämpliga delar av avsnitt 1, All mänt, i standarden. I fråga om framstam på buss som är försedd med öppet lastutrymme bakom utrymme för åkande skall lasten Q dock inte avse fordonets maxlast utan endast den största vikt sam får transporteras i lastutrymmet. Produkten 0,3 Q i formeln får begränsas till 10 OOD N (1 000 kp). Gäller inte fordonskategori B. 4.3 Lastförskjutningsskydd Lastförskjutningsskydd är främre skåpvägg, mellanvägg, galler, nät eller liknande som skiljer lastutrymmet från utrymme för förare och medåkande. 4.3.1 Lastförskjutningsskydd på lastbil och påhängsvagn 4.3.1.1 Slutet lastutrymme skall i andra fall än som avses i 4.3.1.2 framtill begränsas av lastförskjutningsskydd. I lastbil försedd med fällbara eller lätt uttagbara säten i lastutrymmet (kombibil) skall lastförskjutningsskydd vara flyttbart mellan ett främre läge (omedelbart bakom förarsätet) och ett bakre läge (bakom det bakersta sätet och framför lastutrymmet) eller utgöras av två fast monterade lastförskjutningsskydd. Det främre av dessa skäl skall i så fall vara försett med energiabsorberande material (stoppning) över den yta som bakomvarande passagerare riskerar slå emot vid en hård inbromsning. Är lastförskjutningsskydd placerat så nära framförvarande säte att passagerare riskerar slå huvudet mot skyddet vid t ex påkörning av fordonet bakifrån, skall den framåtvända ytan vara försedd med stoppning.
4.3.1.2 Lastförskjutningsskydd behövs inte a) om lastutrymmet består av fast monterad, formstabil tank, b) om lastutrymmet eljest är så utformat eller disponerat att lastförskjutningsskydds uppenbarligen inte är till någon nytta. Exempel på b) är bil med bostadsinredning och lastutrymme som är uppdelat i stabila småfack eller inrett som laboratorium, expedition eller liknande under förutsättning att medföljande utrustning är väl säkrad och inredningen kan anses fylla funktionen av ett lastförskjutningsskydd. S k biblioteksbil - varmed avses bil, försedd med ett som bibliotek inrett skåputrymme - är inte så utformad att undantag från kravet på lastförskjutningsskydd är motiverat. 4.3.1.3 Lastförskjutningsskydd skall - om inte annat medgivits - täcka lastutrymmets hela tvärsnittsyta. För biblioteksbil, butiksbil eller motsvarande kan medges smärre avsteg från detta krav. 4.3.1.4 Lastförskjutningsskydd i lastbil skal( uppfylla de krav som anges i svensk standard SMS 2562. I fråga om biblioteksbil, butiksbil eller liknande, oavsett totalvikt, och i fråga om annan lastbil med totalvikt av högst 5 000 kg är det tillräckligt om skyddet uppfyller standardens krav i avsnitt 2, Ytbelastningsprov, och tillämpliga delar av avsnitt 1, Allmänt. Vid ytbelastningsprov enligt standarden får tryckkraften vid prov på lastförskjutningsskydd vars höjd överstiger 1,0 m över lastplanets nivå bestämmas enligt formeln F = 0' h Q där h = höjden i m över lastplanets nivå till tryckkraftens angreppspunkt. Produkten 0,3. Q i formeln får begränsas till 10 000 N (1 000 kp). Lastförskjutningsskydd får ha urtag för exempelvis kyl- eller värmeaggregat. Sådana urtag skall i så fall vara utförda d$ skyddets hållfasthet fastställs. Gäller inte fordonskategorierna A och B. 4.3.2 Lastförskjutningsskydd i personbil 4.3.2.1 Bagageutrymme beläget bakom passagerarutrymme skall framtill begränsas av lastförskjutningsskydd. 4.3.2.2 Ar bagageutrymmet beläget inom passagerarutrymmet, såsom i regel är fallet i fråga om personbil av kombiutförande, skall lastförskjutningsskyddet nå minst 0,25 m över lastplanets nivå. Lastförskjutningsskyddet skall dessutom vara så högt att det når en höjd av minst 0,4 m över förarsätets R-punkt, mätt över belastad sittdyna och med tredimensionellt mätdon enligt SAE J 826 b, eller 0,5 m över obelastad sittdyna på sätet närmast framför lastförskjutningsskyddet. I det sistnämnda alternativet skall mätning ske vid sittdynans bakkant, omedelbart framför ryggstödet, i sätets centrum linje. 4.3.2.3 Lastförskjutningsskyddet skall i andra fall än som avses i 4.3.2.2 nå upp till bagage utrymmets övre begränsningsyta. 4.3.2.4 I personbil av kombiutförande, dvs i vilken baksätena kan fällas ned eller lätt tas bort för att öka bagageutrymmets storlek, krävs två lastförskjutningsskydd, ett omedelbart bakom förarsätet och ett bakom det bakersta sätet och framför bagageutrymmet. Det bakersta lastförskjutningsskyddet skall finnas även om sittplats kan anordnas i bagage utrymmet (reservsäte). Skydden kan utgöras av framförvarande ryggstöd, förutsatt att hållfasthetskraven i 4.3.2.6 uppfylls. 4.3.2.5 Lastförskjutningsskydd behövs inte om bilen är så inredd att skyddet uppenbarligen inte är till någon nytta. Som exempel kan nämnas bil med bostadsinredning.
4.3.2.6 Lastförskjutningsskyddet skall vara så infäst och ha sådan hållfasthet att det kan mot stå en framåtriktad kraft av 8. Q N (0,8. Q kp), där Q = ritlåten last i bagageut rymmet. Kraften skall antas verka i ett horisontellt plan beläget mittemellan last planets nivå och lastförskjutningsskyddets övre kant. Kraften får vid prov fördelas på en yta med höjden 10 cm och med samma bredd som framförvarande ryggstöd. Tillåten last i bagageutrymmet för personbil som inte är av kombiutförande skall anses vara 20 kg för varje person som bilen är inrättad för om inte annan lastmängd i bagage utrymmet fastställts för fordonet. För kombibil skall Q anses vara maximilasten minskad med vikten av antalet passagerare i framförvarande säten förutsatt att denna lastvikt kan anses skälig med hänsyn till lastutrymmets storlek och placering. Därvid anses vikten per passagerare vara 70 kg. I fråga om kombibil gäller två olika värden för Q eftersom det bakre sittutrym met också kan användas för gods. 4.3.3 Lastförskjutningsskydd i buss. Gäller inte fordonskategori B. 4.3.3.1 Buss skall vara försedd med lastförskjutningsskydd i det falt lastutrymme som inte är öppet är beläget bakom utrymme för åkande. Lastförskjutningsskydd behövs dock inte om lastutrymmets längd är mindre än 0,5 m, mätt mellan ett vertikalt plan genom rygg stödets bakre begränsningslinje och karosseriets invändiga bakre begränsningspunkt i fordonets centrumlinje. Lastförskjutningsskydd kan utgöras av ryggstöd på framförvarande säte om håll fasthetskraven i 4.3.3.3 uppfylls. 4.3.3.2 Lastförskjutningsskydd skall täcka godsutrymmets hela tvärsnittsyta. 4.3.3.3 Lastförskjutningsskydd i buss utan annat godsutrymme än bagageutrymme skall vara så infäst och ha sådan hållfasthet att det kan motstå en framåtriktad kraft av 8 Q N (0,8 Q kp), där Q = tillåten last i bagageutrymmet, bestämd enligt 54-03-O1-02. Kraf ten skall antas verka på lastförskjutningsskyddets halva höjd. Kraften får vid prov vara jämnt fördelad över bagageutrymmets bredd. 4.3.3.4 Lastförskjutningsskydd i buss som är försett med särskilt godsutrymme, som inte är att anse som bagageutrymme skall uppfylla de krav som anges i svensk standard SMS 2562. Vid ytbelastningsprov enligt standarden får tryckkraften vid prov på del av lastförskjufningsskydd som når mer än 1,0 m över lastplanets nivå bestämmas enligt formeln 0,3~Q F =h, där h = höjden i m över lastplanets nivå till tryckkraftens angreppspunkt och Q = tillåten last i godsutrymmet. Produkten 0,3 Q i formeln får begränsas till 10 000 N (1000 kp). Ar den tillåtna lasten i godsutrymmet högst 2 000 kg och är godsutrymmets längd högst 2 m är det tillräckligt om skyddet uppfyller standardens krav, avsnitt 2, Ytbelastnings prov, och tillämpliga delar av avsnitt 1, Allmänt. Vid slagprovning skall användas, ifråga om fordon över 3,5 tons totalvikt pendelvikt B enligt SMS 2564 och i fråga om andra fordon pendelvikt C enligt samma standard. Gäller inte fordonskategori B. Som exempel på fordon med speciell inredning kan nämnas bil med biblioteks inredning. I fråga om fordon med bostadsinredning behöver provning eller be räkning enligt ovan inte utföras om det vid besiktningen bedöms som uppen bart att kraven uppfylls. Detta gäller också kombibil som inte försetts med spe ciell inredning för viss last. 4.4 Sidolämmar, grindar, bommar och sidoväggar 4.4.1 Sidoläm, grind, bom och sidovägg skall vara så anordnade och infästa och ha sådan
hållfasthet eller vara så stagade, att den bredd som är angiven för fordonet i registre ringsbeviset inte till följd av lastens inverkan överskrids vid färd rakt fram eller vid stillastående och att de kan motstå de krafter de utsätts för vid dimensionerande acceleration. Stagning kan exempelvis utgöras av bindning som förenar begränsningsanord ningarna vid fordonets sidor med varandra. 4.4.2 I annat fall än som anges i 4.4.3 skall säkringsanordningarna i fråga ha sådan håll fasthet att de, monterade på fordonet, utan kvarstående deformation kan motstå en horisontell, utåtriktad kraft tvärs fordonet av 3 Q N (0,3 Q kp). Kraften skall verka på höjden 0,1 m över lastplanets nivå. Vid prov skatt kraften fördelas så jämnt som möjligt längs utrymmet. Kraften får vid prov fördelas på en yta med 10 cm höjd och med samma längd som lastutrymmet. Gäller inte fordonskategori B. 4.4.3 På fordon som är speciellt inrättat för transport av visst slag av gods och där inred ningen är så utförd att fordonet inte bedöms lämpligt för andra transporter skall säkringsanordningarna ha sådan hållfasthet och vara så infästade att de håller kvar den last fordonet är inrättat för då lastutrymmet lutas 28 från horisontalplanet. Vid prov skall fordonet vara lastat till totalvikt. Provning skall omfatta ett prov åt vardera sidan och ett bakåt. Prov får ersättas med teoretiska beräkningar. 4.5 Sidostöttor 4.5.1 Sidostötte skall vara så anordnad och infäst och ha sådan hållfasthet eller vara så stagad, att den bredd som är angiven för fordonet i registreringsbeviset inte till följd av lastens inverkan överskrids vid färd rakt fram eller vid stillastående och att den kan motstå de krafter den utsätts för vid dimensionerande accelerationer. Säden stegning kan exempelvis utgöras av s k toppbindning. Toppbindning skall enligt arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 99 "Lastning av rundvirke på bil" kunna spännas från markplanet. 1.5.2 Sidostötte skall vara så anordnad och infäst, att den inte kan oavsiktligt lösgöras eller lossna från sin infästning, t ex på grund av fordonets vibrationer. 1.6 Mittstöttor 4.6.1 Mittstötte skall ha säden hällfasthet och vara så infäst att den inte till följd av lastens inverkan vid transport synbart deformeras. 4.6.2 Mittstötte skall vara så anordnad och infäst att den inte kan oavsiktligt lösgöras eller lossna frän sin infästning, t ex på grund av fordonets vibrationer. 4.7 Fästanordningar för surrning 4.7.1 Fästanordning för surrning skall i annat fall än som avses i 4.7.2 vara så beskaffad, att den kan motstå en dragkraft av minst 10 Qm N ( QM kp), dock lägst vad som sägs i nedanstående tabell. Dragkraften förutsätts verka i den riktning som bäst återspeglar fästanordningens normala belastningsförhållanden. Qm = det mindre av följande två värden, nämligen den största, för lastutrymmet tillåtna lastens massa (vikt) i kg, eller fordonets tjänstevikt. n = antalet till lastutrymmet hörande föreskrivna fästanordningar för surrning.
Gäller i fråga om fordonskategori B endast fästanordning i skåpkarosseri som är monterad i skåpgolvet. 4.7.1.1 På fordon med en maximilast av högst 2 000 kg och som är försett med specialinred ning för viss last uller visst ändamål och som dessutom har ett utrymme för löst gods är det tillräckligt om fästanordningarna för surrning kan motstå 10-QQ N, dock lägst n 2 500 N, där Q = den del av maximilasten som kan utnyttjas för gods för vilket surr ning kan vara erforderlig. Detta gäller också buss som är försett med särskilt gods utrymme som inte är att anse som bagageutrymme. 4.7.2 Fästanordning för surrning av skogsprodukter på fordon med bankar och sidostöttor skall vara så beskaffad att den kan motstå en dragkraft av minst 40 000 N (4 000 kp). Är sådant fordon försett med flak gäller också vad som sägs i 4.7.3.1. 4.7.3 Fästanordningar för surrning, som tillhör lastplan i form av flak eller skåpgolv, skall vara placerade på följande sätt. 4.7.3.1 Fästanordningarna skall vara placerade parvis motstående längs lastplanets båda lång sidor. Avståndet från ytterkanterna skall vara så litet som möjligt och högst 0,25 m. Omges lastutrymmet av fasta sidoväggar får fästanordningarna vara placerade på sido väggarna, dock inte högre än att spännkrafterna i surrningen upptas högst 1,0 m över lastplanets nivå. Fästanordningarna på flak får vara monterade på flakets undersida. 4.7.3.2 Vid vardera långsidan skall främsta och bakersta fästanordningarna vara placerade högst 0,25 m från ytterkanten av lastplanets främre respektive bakre kortsida. 4.7.3.3 Avståndet i lastplanets längdriktning mellan två närbelägna fästanordningar bör vara 0,7 m och skall vara högst 1,2 m. Föreligger särskilda skäl, får avståndet uppgå till högst 1,5 m. Särskilda skäl föreligger exempelvis d$ lastutrymmet av konstruktiva skäl inte kan förses med fästanordningar med hörit 1,2 m delning. 4.7.4 Fästanordning för surrning skall passa för infästning av den etter de typer av surrning som används. Har fästanordning formen av en krok, avsedd för påhakning av beslag, skal( åtgärder vidtas för att förhindra att beslaget glider ur kroken, om surrningen skulle slakna. 4.7.5 Antiringande av fästanordning i ett fordons chassi, t ex i rambalk, skall ske enligt for donstillverkarens direktiv.
4.8 Lastplans beskaffenhet 4.8.1 PÅ fordon inrättat för transport av hjulgående fordon skall lastplanet ha en yta som medför god friktion. Lastplanet skall vara så beskaffat att klotsar, som används som förstängning, kan fästas. Lastplanets yta bör lämpligen bestå av s k sträckmetall. 4.8.2 PÅ fordon inrättat för transport av bandgående fordon skall lastplanet bestå av etter vara täckt med trä eller annat sådant material som ger god friktion. 4.9 Materiel för surrning 4.9.1 Surrningsmateriel skall ha den draghållfasthet som erfordras för att krav enligt 3.3.3 skall uppfyllas. Som materiel för surrning används syntetfiberband, kätting, vajer eller tågvirke (rep). Om syntetfiberband används, bör detta företrädesvis vara av en kvalitet som har en draghållfasthet, sömmar och beslag icke medräknade, av minst 50 000 N (5 000 kp). Band av denna kvalitet har som regel, om sömmar och beslag med. räknas, en draghållfasthet av ca 40 000 N (4 000 kp). Till sådant band finns lämpliga surrningsspännare. Surrningsmateriel skall skyddas mot skada av skarpa hörn eller kanter. På syntetfiberband används lösa kantskydd eller skydd som är trädda på bandet. Används kantskydd på syntetfiberband som helt omsluter bandet ("strumpa"), skall kantskyddet kunna flyttas så att bandet i sin helhet lätt kan inspekteras. Kätting skall ha kort eller halvlång länk och vara tillverkad av seghärdat stål med en kvalitet motsvarande minst klass 5 enligt svensk standard SMS 2462. 4.9.2 Surrningsspännare Surrningsspännare skall ha sådan hållfasthet och vara så infäst, att den kan motstå motsvarande dragkraft som enlist 4.7 gäller för fästanordning för surrning. Surrningsspännare kan indelas i manuella och automatiska spännare. I manuell spännare åstadkoms dragkraften genom att hävarm eller motsvarande spänns för hand. I automatisk spännare alstras dragkraften av hydraulisk, pneumatisk eller motsvarande anordning. Surrningsspännare skall kunna ge en dragkraft i den anslutna surrningsparten som motsvarar minst 10 procent av dennas brotthållfasthet. För manuell surrningsspännare förutsätts därvid att kraften på manöverdonet avpassas efter arbetsställningen hos den som spänner. Större manuell kraft än 500 N (50 kp) bör inte förutsättas. Surrningsspännare skall vara försedd med frikopplingsbar spärr eller annan anordning som gör att surrning som inhämtats (t ex genom inrullning) vid spänning av surrningen inte kan glida eller rullas ut utan att spärren eller motsvarande anordning frigörs. Spännare av vinschtyp eller liknande bör förses med signalanordning som varnar föraren om dragkraften i surrningen med mer än 10 procent underskrider den föreskrivna dragkraften (= 10 procent av surrningens draghållfasthet). Detta är speciellt angeläget vid transport av rundvirke. Tas drivkraft till surrningsspännare från fordonets bromssystem eller från annat för fordonets framförande väsentligt system, skall det finnas ventil som säkerställer at fordonet kan manövreras även om läckage skulle uppkomma i surrningsspännarens system. Surrningsspännare skall fästas i chassiet, t ex i rambalk, enligt fordonstillverkarens direktiv.
4.10 Klotsar och underlägg Klotsar och underlägg skall vara väl fastgjorda vid lastplanet. 4.11 Låsningsdon för säkring av 1S0-container 4.11.1 Med ISO-container avses container enligt svensk standard SIS 84 2101 samt flak eller annan lastbärande enhet med bottenhörnbeslag, beskaffade och placerade på sätt som anges i nämnda standard. 4.11.2 Låsningsdon skall vara utformade och placerade på sätt som anges i svensk standard SIS 84 2101 och SIS 84 2106. 4.11.3 Sådan del i en låsningspunkt som behövs för att säkring skall ske skall ha en hållfasthet och infästning som gör att den kan motstå följande krafter: 5. Undantag längs fordonet 5 ~(0,5 Q kp) tvärs fordonet 2,5 Q N (0,25. Q kp) vertikalt uppåt 2,5. Q N (0,25. Q kp) I dessa formler är Q den största tillåtna massan (vikten) i kg hos container plus last, för vilken ifrågavarande låsningspunkt kan komma i fråga. 5.1 Bestämmelserna gäller inte fordon som registrerats före den 1 januari 1977. 5.2 Bestämmelserna i 4.1.6, 4.2, 4.3.1.3, 4.3.1.4, 4.3.2, 4.3.3.3, 4.3.3.4, 4.4, 4.5, 4.6, 4.7 och 4.8 gäller inte fordonskategori A. 5.3 Bestämmelserna i 4.2.7, 4.3.1.4, 4.3.3, 4.4.2 och 4.4.3 gäller inte fordonskategori B. 5.4 Bestämmelserna i 4.7.1 gäller i fråga om fordonskategori B endast fästanordning i skåp karosseri som är monterad i skåpgolvet.