REFERAT Magsår drabbar framförallt sporthästar och detta anses kunna påverka deras prestationsförmåga i negativ riktning. Ofta relaterar man magsår med stressade varmblodiga hästar, men förekommer magsår även på andra raser? Hästens magsäck innehåller två olika sorters slemhinna; en körtelfri del och en del som producerar framförallt saltsyra. Saltsyran har ett så lågt ph-värde att den skulle kunna bryta ned slemhinnan. Denna skyddas därför av en slembikarbonatbarriär som har en buffrande effekt. Vid den körtelfria slemhinnan i magsäcken saknas ett sådant skydd, varför denna slemhinnan är mycket känslig mot den kraftigt sura magsaften. Det sker en kontinuerlig basal sekretion av magsyra i hästens magsäck. Även fast det inte finns något foder i magsäcken produceras alltså magsyra. Om hästen är utan mat under en längre tid kommer magsyran att fräta på magsäckens slemhinna så att till slut sår kan uppstå. Detta förebyggs om hästen har tillgång till grovfoder, eftersom det har en god absorberingsförmåga på magsyran. I den här studien har en jämförelse gjorts mellan tre travhästraser; varmblodig travare, kallblodig travare och gotlandruss, för att se dess förekomst av magsår. Samtliga hästar som ingick i studien stod uppstallande på Trav och Galoppskolan Wången. Studien genomfördes i form av gastroskopering av hästarna för att säkert kunna fastställa diagnos om magsår. Resultaten visade att de varmblodiga hästarna stod för alla fall av magsår, utom ett. Många utav tävlingshästarna var helt fria från magsår. De flesta hästar som var drabbade av magsår hade en lindrig form av detta. De slutsatser man kan dra av denna studie är att varmblodiga travare kan ha lättare att utveckla magsår än de andra två raserna som var med i studien. Tävlingshästar kan resa, tävla och få sina rutiner brutna ibland, utan att det behöver resultera i en bildning av magsår. Tänkbara faktorer som kan vara en bidragande orsak till bildningen av magsår är t ex vilka typer av fodermedel hästen utfodras med, de dagliga rutinerna, rangordning i flocken, stresstålighet hos individen samt behandling av NSAID-preparat. INLEDNING Det första rapporterade fallet av magsår publicerades 1966 i England av en veterinär vid namn Rooney. Man har också från obduktionsmaterial från ca 4500 hästar i Uppsala och Stockholmsregionen sett magsår hos häst så tidigt som år 1924 (Sandin, 2002). Forskning om magsår har pågått under ca 20 år i USA och där ser man det som ett mycket vanligt och ökande hälsoproblem, speciellt på de högpresterande hästarna inom trav- och galoppsporten (Tveit, 1999). Samma problem gäller för våra tävlingshästar här i Sverige. En häst som har magsår är ofta symtomfri eller visar bara diffusa symtom, därför kan det vara svårt att upptäcka problemet. För att med säkerhet kunna fastställa diagnosen magsår bör man göra en gastroskopi då man går ner med fiberoptik i hästens magsäck (Murray, 1999). Jag vill med den här studien ta reda på hur vanligt det är med magsår på våra travhästar. Har rasen någon betydelse för hur vanligt förekommande magsår är? Är det vanligare med magsår bland varmblodstravare än för andra raser? Vad är det som orsakar magsår och hur kan magsår behandlas? Studien har ägt rum på Trav och Galoppskolan Wången, där de hästar som står uppstallade på anläggningen har använts i undersökningen. Hästarna är av olika ras, träningsstatus, ålder och kön, men har för övrigt likartade yttre förutsättningar. Syftet var att utifrån detta, se om det var någon skillnad på magsårsfrekvensen mellan de olika kategorierna. 1
LITTERATURSTUDIE Magsäckens anatomi Hästens magsäck (Ventriculus) är liten i förhållande till djurets storlek. Den rymmer mellan 8 15 liter. Magsäcken ligger till största delen i bukhålans främre vänstra del. Den har två ytor, en som ligger ut mot bukväggen, den andra som ligger mot de övriga bukorganen. Dessa båda ytor möts i två avrundade bågformiga kanter; stora kurvaturen (Curvatura major) och lilla kurvaturen (Curvatura minor). Magsäcken är starkt böjd i lilla kurvaturen, vilket resulterar i att de två olika slemhinnorna i övre magmunnen (cardia) och pylorusdelen (antrum pyloricum) ligger tätt intill varandra (se Fig.1.). Magsäcken är makroskopiskt indelad i tre körteldelar. Den första och översta delen brukar kallas för blindsäck och har en körtelfri (kutan) slemhinna som är ljust rosa till färgen. Blindsäcken utgör nästan hälften av magsäcken (Björnhag, 2000) och slemhinnan här är väldigt känslig för den kraftigt sura magsaften (Murray, 1999). Den andra delen av magsäcken utgörs av fundusdelen. Slemhinnan i detta område innehåller flera olika sorters körtelceller, men de mest dominerande körtelcellerna är de som producerar magsaft. Slemhinnan i fundusdelen har ett mer mörkrött utseende än den slemhinna som återfinns i blindsäcken. Övergången mellan dessa båda magsäcksslemhinnor utgörs av ett smalt band av cardiakörtlar och ett lågt slemhinneveck (margo plicatus). Denna del skall skydda den körtelfria slemhinnan mot angrepp av den kraftigt sura magsaften (Björnhag, 2000). Den sista delen av magsäcken utgörs av nedre magmunnen (pylorus), den del av magsäcken som är närmast tunntarmen. Slemhinnan i denna del innehåller slemproducerande pyloruskörtlar. Fig.1. Anatomisk bild på hästens magsäck (Kentucky Performance Products, 2002). Magsäckens fysiologi I magsäcken lagras och bearbetas fodret både kemiskt och mekaniskt. Det största mekaniska arbetet är dock gjort redan i munhålan. En viss omblandning av fodret sker, men dock bara i magsäckens sista del, pylorus (Björnhag, 2000). Trots att hästens magsäck är relativt liten kan den behålla den fasta födans beståndsdelar några timmar. Vätska passerar genom magsäcken snabbt, då den rinner genom magsäcken via lilla kurvaturen. Detta gör att torrsubstanshalten i magsäcksinnehållet är dubbelt så hög som i det övriga tarminnehållet (Björnhag, 1990). 2
Det första som händer med fodret, väl i magsäcken, är att mikroorganismer jäser stärkelse till mjölksyra. Detta sker i blindsäcken, där ph-värdet ligger på ca 5,5. I fundusdelen tillsätts magsaft som luckrar upp fodret och sänker dess ph-värde till omkring 2,5-3. Jäsningen upphör här då ph-värdet blir för lågt för att bakterierna skall kunna vara verksamma (Björnhag, 2000). Magsaften har, genom sitt låga ph-värde, en kraftigt desinficerande effekt på bakterier som kan vara skadliga för hästen, vilka kan följa med fodret ner till magsäcken. Beståndsdelarna i magsaft är bl. a. saltsyra, slem och enzymer. Slemmet som finns i magsaften skall skydda magsäckens slemhinna från angrepp av den sura magsaften (Murray, 1999). Fodret stannar i magsäcken mellan en till sex timmar. Det är volymen foder som bestämmer hur länge det stannar i magsäcken. Ju mer skrymmande fodret är, desto fortare transporteras det vidare från magsäcken till tarmarna (Björnhag, 2000). Grovfoder stannar i magsäcken endast några timmar, för att sedan snabbt gå vidare för jäsning i grovtarmen. Kraftfoder har däremot inte samma volym och kan stanna ända upp till sex timmar i magsäcken. I magsäckens nedre del, finns gastrinproducerande celler (G-celler). Gastrinets främsta funktioner i magsäcken är att stimulera saltsyracellen till saltsyrasekretion samt att ha en tillväxtbefrämjande verkan på slemhinnan i magsäcken (Tveit, 1999). Gastrinmolekylerna består av ett antal aminosyror. Beroende på antalet av dessa har gastrinet olika namn. G17 och G34 är de två former som finns hos häst (Sandin, 2000), likväl som hos de flesta andra däggdjur. Gastrinhormonets uppbyggnad skiljer sig dock något hos häst i jämförelse med andra arter. Peptiden som finns i gastrinet är känd för att vara en extremt sur molekyl. Hos häst har den till viss del ersatts med den basiska aminosyran lysin (A. Sandin, 2002). Histamin är ett ämne i kroppen som också bidrar vid stimuleringen av saltsyra. Histamin frisätts parakrint från celler i slemhinnan, medan gastrin utsöndras endokrint och når saltsyracellen via blodet (Tveit, 1999). När födan fyller ut magsäcken frisätts gastrin till blodet både genom mekanisk och kemisk stimulering. Det förekommer således ingen nervös stimulering av magsaftsekretionen som hos vissa andra djurarter (Sandin, 2002). En viss basal sekretion av magsaft pågår ständigt till magsäcken. Det är en viss skillnad i sekretion av magsaft om hästen äter grovfoder eller kraftfoder. När grovfoder når magsäcken stimulerar detta till snabbare sekretion av gastrin och i sin tur magsaft än vad kraftfoder gör. Detta beror på att kraftfoder inte utgör samma volym som grovfoder när det kommer ner till magsäcken. Sekretionen av magsaft fördröjs två till tre timmar när hästen enbart äter kraftfoder (Björnhag, 2000). Studier gjorda av Sandin (Tveit, 1999) visar att gastrinkoncentrationen i plasman ökar vid utfodring, oberoende av vilket fodermedel som ges. Koncentrationen varierade dock i mängd och varaktighet beroende på om det var grovfoder eller kraftfoder som gavs. Det högsta och mest långvariga förhöjda gastrinvärdet noterades när hästen hade fri tillgång på hö, medan en kombination av hö och havre gav en liknande koncentration men under en kortare tid. När man gav enbart havre resulterade det i en långsammare frisättning av gastrin men koncentrationen varade längre efter utfodringen. Enligt Murray (1999) är ph-halten i magsäcken högre när hästen äter, då hästens saliv innehåller stor del bikarbonat som till viss del kan neutralisera magsaften. När hästen slutar äta minskar salivsekretionen, samtidigt som den basala magsaftsekretionen fortsätter. Detta gör att ph-värdet sjunker och är lägre än när hästen tuggar. ph-värdet håller sig konstant på en lägre nivå så länge inte hästen äter. I en annan studie gjord av Murray (1996) kom man 3
även där fram till att ph-värdet är lägre i magsäcken under fasta än då hästen hade fri tillgång till hö. Magsäcksslemhinnan utsätts periodvis för ett mycket lågt ph-värde. Studien visade att magsäcken hade ett medelvärde på ph 1,6 vid fasta under 24 timmar. Däremot om hästen hade fri tillgång till grovfoder under 24 timmar låg medelvärdet på ph 3,1. Magsaften innehåller väldigt aggressiva komponenter som skulle kunna bryta ned slemhinnan i magsäcken. Detta hindras av lokala skyddsmekanismer. Den yta som är mest utsatt är körtelslemhinnan vid magsäckens nedre del. Den skyddas av en förfinad slembikarbonatbarriär. Den består av ett geléliknande lager av slem och bikarbonatjoner. En av faktorerna som stimulerar frisättningen av bikarbonatjonerna är ett lågt ph i magsäcken. Slemlagret är mycket tunt, endast 200 mikrometer, men väldigt effektivt. Den körtelfria slemhinnan i magsäckens övre del saknar helt något slemhinneskydd. En annan viktig funktion för att skydda slemhinnan är nybildningen av epitelceller. Denna sker mycket snabbt i hela mag-tarmkanalen och en reparationsprocess av en skadad slemhinna kan ske på bara två timmar (Tveit, 1999). Hämningen av saltsyraproduktionen sker i huvudsak genom att somatostatin och prostaglandiner utsöndras och fäster sig på saltsyracellen vid specifika receptorer, samtidigt som produktionen av gastrin upphör när ph-värdet kommer ner mot 2. Prostaglandinernas funktion är också att öka frisättningen av buffrande bikarbonatjoner och på så vis höja phvärdet (Tveit, 1999). Orsaker till magsår Tänkbara faktorer som kan orsaka magsår hos häst är bl. a. stress i form av stor djurtäthet, träningsintensitet, transportering, extrema väderförhållanden mm. Även längre perioder mellan utfodringarna, kolik och behandling av hästen med NSAID-preparat (NonSteroidal Anti-Inflammatory Drugs) kan vara bidragande faktorer till att hästen utvecklar magsår (Tveit, 1999). Det främsta skälet är kanske inte det som bl a Sandin (1999) tidigare trott, att magsår uppstår när magsäckens ph-värde är lägre än normalt. Rimligare är kanske att magsäckens slemhinna blir mer utsatt för den basala magsaftsekretionen när inget foder finns i magsäcken (Björnhag, pers. medd. 2003) och därav kan magsår utvecklas. Studier gjorda av Nadeau m.fl. (2000) visade ett samband mellan vilken typ av foder man utfodrade med, ph-värde i magsäcken och antal samt grad av magsår. När hästen utfodras med för långa foderintervaller och magsäcken hinner bli tom under en längre tid, finns en stor risk för bildning av magsår (pers. medd. Björnhag, 2003). För liten mängd grovfoder i förhållande till kraftfoder är en annan möjlig faktor (Skidell, 2000), då hästen inte tillbringar lika lång tid till att äta eftersom koncentrationen av energi är så hög i kraftfodret. Föl som är under NSAID-behandling löper stor risk att utveckla magsår (Skidell, 2000). Vuxen häst under intensiv eller lång behandling är också i riskzonen för magsår. Exempel på NSAID-mediciner är Butazolidin (Fenylbutazon TM ) och Flunixin Meglumin (Finadyne TM ). Det finns ämnen i dessa preparat som gör att det blir en sämre syrasekretionshämning, en vasokonstriktion av blodkärlen i magsäcksväggen samt att slemhinnebikarbonatbarriären försämras. NSAID-mediciner innehåller även ämnen som hämmar prostaglandinsystemet och därmed påverkar reduceringen av syrasekretionen (Tveit, 1999). Vatistas m fl (1999) påstår att magsår orsakade av NSAID-behandling har ett något annorlunda utseende vid gastroskopi än magsår orsakade av andra faktorer och är oftast placerad vid den glandulara slemhinnan. De hävdar också att denna typ av magsår tenderar till att läka av sig själv utan någon behandling för magsår, då medicinering av NSAID-preparat upphör. 4
Vissa studier påstår att magsår även kan orsakas av parasiter i form av bl a stygnflugelarver (Gastrophilus spp) (Tveit, 1999) medan andra studier säger att det inte finns någon signifikant association mellan parasiter och magsår (Sandin m fl, 2000). Magsår kan också utvecklas som en följd av den stress och den långa fasteperioden en häst utsätts för vid kolik (Tveit, 1999). På människa är bakterien Helicobacter pylori en relativt vanlig orsak till magsår, men denna bakterie har hittills inte kunnat identifieras på hästens magsäcksslemhinna (Murray, 2001). Man kan däremot inte helt utesluta att denna bakterie kan vara en av orsakerna till magsår (Björnhag, pers. medd., 2003). Uppkomst av magsår På en frisk häst som får en balanserad foderstat skall kroppen själv kunna sköta regleringen av ph-värdet i magsäcken (Skidell, 2000). Om denna balans sätt ur funktion kan magsyran bli så kraftigt frätande på slemhinnan att sår uppstår. Det nekrotiska epitelet stöts bort från slemhinnan och lesionen kan gå djupare in i slemhinnan till att först kallas för erosion, sedan ulceration. Vid kronisk ulceration, speciellt vid den mellersta och nedre (fundus och pylorus) delen av magsäcken, kan ärr uppstå i slemhinnan (Murray, 1999). Diagnos Klinisk symtom Symtomen för magsår på vuxna hästar är ofta väldigt diffusa. Även fast hästen inte visar någon märkbar smärta betyder det inte att den inte känner något obehag av magsåret. Några vanliga symtom som kan observeras är bl a (Skidell, 2000): nedsatt prestationsförmåga svårt att hålla hullet minskad aptit torr och glanslös hårrem återkommande kolik olika grad av diarré. Man kan inte fastställa diagnosen magsår med någon av dessa symtom som grund, då de också kan förekomma vid andra typer av sjukdomar (Skidell, 2000). Hästar som har djupa, blödande sår kan ha relativt milda symtom medan hästar med ytliga sår kan visa tydligare tecken på smärta (Murray, 1999). På föl är det något tydligare symtom som kan associeras till magsår. De kan få kraftiga koliksymtom, diarré, börja salivera och gnissla tänder. För att säkert kunna ställa diagnosen magsår bör man på vuxen häst genomföra en s k gastroskopi. Detta är inte alltid nödvändigt att göra på de unga fölen, då de ofta visar mer tydliga symtom för just magsår (Skidell, 2000). Om man finner magsår brukar de oftast vara placerad vid den upphöjda kanten margo plicatus och strax ovanför, vid den körtelfria delen av slemhinnan. Sår kan även uppstå i matstrupen (esophagus) och i första delen av tunntarmen (duodenum) då slemhinnan även där saknar slembikarbonatbarriär (Murray, 1999). Gastroskopi Gastroskopi är en ganska dyrbar metod, men är egentligen det enda säkra sättet att fastställa diagnos av magsår. Man använder sig av fiberoptik där man med hjälp av ett endoskop går ner i hästens magsäck för att se hur det ser ut. Endoskopet bör ha en längd av minst 250-300 cm för att räcka ända ner till magsäcken. Omkretsen bör vara ca 0,9 cm för att inte irritera slemhinnorna för mycket på vägen ner till magsäcken. Undersökningen görs på vaken häst, men vanligtvis sederad, med tanke på den dyrbara utrustningen samt för att minska stressen 5
för hästen (Hedenström pers. medd. 2002). Hästen bör innan gastroskopin vara utan mat minst 6-10 timmar så att magsäcken är helt tom och då också slemhinnan är helt synlig. Magsäcken sjunker ihop något när den varit tom en längre stund. För att man vid undersökningen tydligt skall kunna se slemhinnan fylls därför magsäcken med luft till viss del, via endoskopet. Det finns alltid några små foderrester kvar på vissa delar av slemhinnan. För att få dessa delar av slemhinnan synlig kan man spola med vanligt vatten. Även detta görs via endoskopet, då man riktar vattenstrålen mot de områden man vill skölja av (Murray, 2001). Den här typen av undersökning går relativt snabbt att göra och orsakar inget obehag för hästen, då den saknar kräkreflex. Behandling Om man har kunnat fastställa diagnosen magsår är det viktigt att man ser över alla faktorer som kan ha anknytning till detta problem. Vilken typ av behandling man skall tillämpa bör grunda sig på magsårets svårighetsgrad. Skidell (2000) anser att man bör göra en analys av näringsvärdet i fodret, så att en foderstat kan beräknas. Vid en sådan beräkning bör man utgå från att den största delen av näringsbehovet skall mättas med grovfoder. Fodergivorna bör också fördelas under dagen till så många utfodringstillfällen som möjligt, samt att den första fodergivan på morgonen skall bestå av grovfoder. En häst som går på bete har sällan magsår. Om en häst har kraftiga magsår är det att rekommendera att släppa den på bete om klimat och andra omständigheter tillåter detta (Murray, 1999). Den miljö vi utsätter hästarna för när vi har dem uppstallade är inte vad de är vana vid från det vilda. Man bör därför tänka på att efterlikna stallmiljön och dess rutiner så mycket som möjligt till de naturliga behov hästen har. Murray (1996) har i en studie jämfört hästar som går på bete med de som står uppstallad med fri tillgång till hö. Resultatet visade att hästar som står på stall har lättare att utveckla magsår än de som får gå ute och beta fritt. Vid medicinsk behandling av magsår är syftet att antingen minska sekretionen av saltsyra eller att neutralisera den syra som redan finns i magsäcken. Preparat som hämmar histaminreceptorn (H 2 -receptorantagonister) på saltsyracellen kan på ett effektivt sätt minska saltsyrasekretionen. Exempel på sådana preparat är Cimetidin, Ranitidin och Famotidin. Användningen av dessa preparat är betydligt vanligare på humansidan än på häst, men funktionen av dem är den samma. I studier gjorda av Murray (1997) visar det att Ranitidin och Cemetidin kan höja ph-värdet i magsäcken och har en viss läkande effekt på magsår. Samma studie visar också att om NSAID-preparat ges samtidigt som någon av dessa H 2 -receptorantagonister finns ingen läkande effekt på magsåren. Man kan också med hjälp av s k protonpumpshämmare reglera både den basala och den stimulerade sekretionen av saltsyra. Ett exempel på en sådan medicin är Omeprazol. Vid lågt ph-värde absorberas den snabbt och verkar inom en timme. Vid studie av detta preparat på häst (Murray, 1997) var det en signifikant mindre mängd saltsyra som utsöndrades samtidigt som ph-värdet steg något. Efter den sista dosen Omeprazol var dessa värden relativt oförändrade i ytterligare 24 timmar. Biverkningar som t ex dålig aptit och buksmärtor är dess värre relativt vanligt vid medicinering av magsår. Det har utvecklats ett fodertillskott (Pronutrin TM ) till häst som sägs motverka störningar i magslemhinnan, som kan uppstå vid s k stressmage. Det består bl. a. av pektin, lecithin och glycerol. Denna kombination av dessa tre ämnen som finns i fodertillskottet kallas för Apolectol TM. Enligt de som utvecklat denna produkt skall dessa ämnen påskynda läkningen 6
av redan befintliga sår genom att förstärka och stabilisera det skyddande slemskiktet. Fodertillskottet höjer också ph-värdet något i magsäcken (Skidell, 2000). En tysk studie har gjorts av Venner m fl (1999) där man undersökt Pronutrin TM och dess verkan på hästar med magsår. Slutsatsen av denna studie var att ett fodertillskott sammansatt av pektin-lecithin kan ha en välgörande effekt på hästar med magsår. Ett annat försök gjordes på ponnyer, där man ville se både den förebyggande och den läkande effekten av Pronutrin TM rörande magsår. Där misslyckades man dock med att påvisa detta (Murray m fl, 2002). MATERIAL OCH METODER Hästar De hästar som använts i undersökningen står uppstallade på Trav och Galoppskolan Wången. Hästarna är av tre olika raser: svensk varmblodig travare, svensk kallblodig travare och gotlandsruss. De flesta hästar hade gått på bete under sommaren (de hästar som varit på anläggningen innan sommaren). Vi vet inte om de hästar som kommit till anläggningen under hösten stått på stall eller varit på bete under sommaren. Innan studien påbörjades hade samtliga hästar stått på stall i ca sex veckor. Samtliga hästar används i verksamheten, en del enbart till utbildning medan en del är tävlingshästar. De hästar som tävlar kan starta relativt frekvent (ca 2-3 ggr/månad) under en period, för att sedan gå in i ytterligare en träningsfas. De hästar som enbart används till utbildningen går i regel ett utbildningslopp i veckan för de elever som skall ta sin körlicens. Hästarnas ålder varierar mellan tre till 13 år. I studien ingick hingstar, ston och valacker. Uppstallning Hästarna är fördelade i olika stall, ett stall till varje klass. Det finns fyra olika stall, tre till gymnasieeleverna samt ett till en hästskötarutbildning som pågår i 20 veckor. I gymnasieklass 1 s stall står 18 hästar, medan de i de andra stallen är fördelat på tolv hästar i varje stall. I det här försöket ingick hästar från gymnasieklass 1 och 2, samt från hästskötarutbildningens stall. I resultaten som följer är det i vissa fall fler hästar per grupp än antalet hästar som får plats i stallarna. Detta beror på att några av hästarna har bytts ut under den tid studien pågick, varför vi hade möjlighet att undersöka ett större antal hästar. Utrustning Den utrustning som vi använde oss av bestod av ett endoskop, Pentax EPM-3000, med en längd av 290 cm och 0,9 cm i diameter. Gel applicerades längst ut på endoskopet så att det inte skulle irritera hästens slemhinnor och lättare gå att föra ned via näshålan och foderstrupen. En tvångsspilta användes under själva gastroskopin för att hästarna skulle stå relativt stilla. Acepromazin (Plegisil vet.) eller Detomidin (Domosedan vet.) användes till sedering av hästarna innan undersökningen (dos. enl. FASS VET. för lätt sedering) samt en brems för att hästen skulle vara lugn och hålla huvudet stilla. Samtliga gastroskopier spelades in på video för dokumentation samt att vi hade en TV-skärm där vi direkt kunde se hur det såg ut i hästarnas magsäckar. Förberedelser För att tydligt kunna se hur hästens magsäcksslemhinna ser ut vid en gastroskopi bör man svälta hästen ett antal timmar innan undersökningen. De hästar som skulle undersökas på morgonen fick sitt sista mål mat klockan 17.00 dagen innan. De hästar som undersöktes på eftermiddagen fick sitt sista mål mat klockan 06.00 samma dag. Alltså hade hästarna en svältperiod på 8-15 timmar. De ponnyer som undersöktes fodrades med en reducerad mängd 7
hö på morgonen, sedan släpptes de ut i hagen för att därifrån tas direkt till gastroskopin under eftermiddagen. Detta gjordes p g a att samtliga hästar har halm i sina boxar och vi inte ville riskera att de skulle fylla magsäcken med halm. De stora hästarna följde deras vanliga rutiner med in- och utsläpp från hagen. Innan själva gastroskopin påbörjades sederades hästarna. Beroende på psyket på hästen sederades de före eller efter de tagits in i tvångsspiltan. Undersökningen När sederingen börjat verka på hästen kunde vi påbörja undersökningen. Efter att en brems satts på plats runt hästens överläpp fördes endoskopets slang in genom vänster näsborre på hästen, ner förbi struplocket och vidare in i foderstrupen. Genom att följa den kontraktionsvåg som hästen automatiskt gör när den sväljer, räcker det med en lätt matning av endoskopet för att komma ner till den övre magmunnen. Väl nere i magsäcken följer endoskopet den stora kurvaturen. Man bör sedan gå ytterligare längre ner för att kunna vinkla endoskopet och då se den övre magmunnen samt lilla kurvaturen. Dessa ställen är viktiga i undersökningssyfte, då magsår ofta kan vara placerade där (Pringle, pers. medd. 2003). Sedan kan man följa margo plicatus och slemhinneområdet strax ovanför, där det vanligaste stället för magsår är (Murray, 1999). Vid riktigt tom magsäck och tillräckligt långt endoskop kan man gå ner till sista delen av magsäcken (antrum) och ut en bit i första delen av tolvfingertarmen (duodenum) där en viss risk för magsår också föreligger. Efter undersökningen bands hästarna upp ett tag tills de hade vaknat till ordentligt för att undvika foderstrupsförstoppning. Bedömning av magsår Det finns ett antal skalor man kan använda sig av för att klassificera magsår. Jag har valt att använda mig av en skala med siffror mellan 0-4 (Murray m fl, 1989). På det här sättet är det lättare att dela upp hästarna efter vilken grad av magsår de har. Påpekas bör att denna skala används endast för att bestämma subkliniska symtom genom gastroskopi. Det sker ingen bedömning av hästens eventuella yttre symtom. 0 = inga sår alls 1 = ett eller två lokaliserade sår 2 = tre till fem lokaliserade sår utan blödning 3 = mellan fem och tio lokaliserade sår utan blödning eller ett till fem blödande sår 4 = mer än fem blödande sår eller mer än tio sår utan blödning, eller en stor yta där det saknas ytepitel. RESULTAT Efter sammanställningen av samtliga gastroskopier har jag sammanfattat resultaten sett ur olika perspektiv. Det antal hästar som varit med i studien är av för lågt antal för att de siffror som presenteras skall kunna vara statistiska. Gymnasiestall 1 s hästar har benämnts som Stall 1. Gymnasiestall 2 s hästar har benämnts som Stall 2 och hästskötarutbildningens hästar har benämnts som Stall 3. 8
Tabell 1. Fördelning av magsår mellan raserna Antal hästar Bedömning 0 1 2 3 4 Varmblod 28 18 4 5 1 Kallblod 7 7 Gotlandsruss 8 7 1 Totalt 43 32 5 5 1 Samtliga kallblod var helt fria från magsår. Det var tre ponnyer och ett kallblod och ett varmblod som var angripna av parasiter (Gastrofilus spp). Av dessa var det endast en ponny som hade en enklare form av magsår. På de övriga hästarna kunde inga skador på slemhinnan observeras. Som Tabell 1. visar är varmbloden de som har den största andelen hästar med någon form av magsår (35%). Det är högre än den genomsnittliga siffran för samtliga hästar (25%). Tabell 2. Fördelning av magsår efter kön Antal hästar Bedömning 0 1 2 3 4 Sto 16 11 2 2 1 Hingst 1 1 Valack 26 20 3 3 Totalt 43 32 5 5 1 Av Tabell 2. framgår att stona har en något högre procentuell del magsår (31%) i jämförelse med valackerna (26%). Tyvärr var bara en hingst med i försöket, vilket gör att det inte blir någon rimlig jämförelse med de övriga kategorierna. Tabell 3. Fördelning av magsår på hästar efter respektive användningsområde Antal hästar Bedömning 0 1 2 3 4 Utbildning 33 23 4 5 1 Tävling 10 9 1 Totalt 43 32 5 5 1 Resultatet i tabell 3. visar att drygt 30% av de hästar som används i utbildningen har någon form av magsår medan motsvarande siffra för de hästar som tävlar endast är 10%. 9
Tabell 4. Fördelning av magsår på hästarna efter uppstallning Antal hästar Bedömning 0 1 2 3 4 Stall 1 17 13 2 1 1 Stall 2 13 11 2 Stall 3 13 8 1 4 Totalt 43 32 5 5 1 Det är drygt 25% av det totala antalet hästar som har någon form av magsår (1-4 på skalan). Vid jämförelse mellan de tre stallen har hästarna i Stall 3 den högsta frekvensen av magsår (38%), medan hästarna i Stall 2 har den lägsta (15%). Av de hästar som i ovanstående tabeller redovisats för att ha någon form av magsår, finns inget samband med om de varit på Trav- och Galoppskolan Wången under en längre tid eller om det varit nya hästar som kommit till anläggningen. Rodnader och irritationer på slemhinnan har inte benämnts som någon form av magsår då detta kan ha uppkommit under den tid som hästen hindrats från att äta före den gastroskopiska undersökningen. DISKUSSION Av de resultat som framkommit, visar det sig att andelen hästar med magsår är något lägre än vad som tidigare presenterats i andra undersökningar (Sandin m fl, 2000. Rabuffo m fl, 2002). Det är ändå svårt att jämföra de olika studierna eftersom jag inte riktigt vet hur allvarliga magsåren var i de andra undersökningarna. De flesta hästar i denna studie hade relativt lindriga former av magsår, vilket gör att de ändå fick en hög magsårsfrekvens eftersom denna bara presenterar antal hästar med magsår. När inte samma typ av bedömning sker mellan studierna är det svårt att få en jämförbar siffra på hur vanligt förekommande magsår är och hur allvarligt skadad slemhinnan är. Min huvudsakliga frågeställning var om magsår var vanligare bland varmblod än bland de andra raserna. Svaret på den frågan redovisas ganska tydligt i resultatet (Tab.1). De varmblodiga travarna står för samtliga fall av magsår utom ett (ponny), vilket kan tyda på att de har lättare att utveckla magsår än de andra två raserna som var med i studien. Fem av hästarna var angripna av stygnflugelarver. Den ponny som hade magsår var också kraftigt angripen av dessa parasiter. Det är svårt att avgöra orsaken till detta magsår eftersom det inte såg ut som ett vanligt magsår. Jag skulle tolka det som en skada på slemhinnan orsakad av parasiter. Bland forskare råder det delade meningar om parasiter kan vara en bidragande orsak till magsår. Vid en svensk studie av Sandin (2000) fann man endast ett fåtal hästar med magsår som också var angripen av parasiter. Det kanske helt enkelt var så att inte fler hästar var angripna av parasiter än de som upptäcktes i den studien. De fyra andra hästarna som var angripna av parasiter hade en mycket jämn och fin magsäcksslemhinna. Nämnas bör att den ponnyn med magsår var den som var angripen av flest parasiter. Eftersom de övriga ponnyerna inte hade någon form av magsår, finner jag det något tvivelaktigt att 10
endast en ponny skulle vara drabbad av detta. Samtliga ponnyer hade varit på bete under sommaren, endast tränats måttligt under hösten då studien genomfördes, samt endast utfodrats med grovfoder. Jämförelsen mellan raserna blev relativt bra då samtliga hästar står uppstallade på samma anläggning och får samma typ av foder och rutiner. Dock hade det varit en bättre jämförbar studie om vi hade haft tillgång till samma antal kallblod och ponnyer som de varmblodiga hästarna. Jag tror inte man kan säga att kön (Tab.2) och ålder har någon betydelse för utvecklingen av magsår. Tidigare studier har fått fram olika resultat om detta (Rabuffo m fl, 2002. Sandin m fl, 2000) vilket gör det svårt att se något direkt samband mellan dessa faktorer och magsår. Det var svårt att ta med hingstar i jämförelsen då endast en hingst var med i studien. Det var mycket positivt att de hästar som tävlar har så låg magsårsfrekvens (Tab.3) eftersom tidigare studier påpekar att just tävlingshästar ofta har en högre magsårsfrekvens än övriga typer av hästar (Rabuffo m fl, 2002. Nadeau m fl, 2000. Vatistas m fl, 1999). Jag tolkar resultatet som att den typ av stress som dessa tävlingshästar utsätts för med resor, brutna rutiner och själva tävlingsmomentet inte är mer stressframkallande än den träning och rutiner samtliga hästar utför hemma. I jämförelsen av hästarna efter hur de var uppstallade var det en viss skillnad mellan Stall 2 och de andra stallarna (Tab. 4). Det var färre hästar som var drabbade av magsår i det stallet än de övriga stallarna. Eftersom samtliga hästar står på samma typ av fodermedel och har samma rutiner, borde detta resultat ha påverkats av andra faktorer som t ex typ av träning, skötsel, hästens psyke, vilken grad av stress den utsätts för och hur den kan hantera stress. Av samtliga resultat (Tab 1-4) framgår att det var ett varmblodssto som står i Stall 1 och enbart används i skolans utbildning som hade magsår av en kraftigare grad. Det var också den enda hästen vi på förhand kunde se, ha symtom för detta. Hon hade en glanslös hårrem, ingen aptit, dåligt hull och verkade allmänt stressad vid träning. Därför kan man anta att hästar med en kraftigare form av magsår (ex. 3-4 på skalan) kan visa tydligare symtom för detta, än hästar med en enklare form av magsår (ex 1-2 på skalan). Denna häst behandlades med Pronutrin TM under 14 dagar (rek. dagl. dos.) efter den gastroskopiska undersökningen. Efter avslutad behandling genomfördes ytterligare en gastroskopi där vi då bedömde om det blivit någon förändring av magsåren. De blödande såren hade minskat i antal, men slemhinnan var fortfarande irriterad och hade ett flertal sår utan blödning. Denna häst var en av de som kommit in i Wångens utbildningsverksamhet under sommaren/hösten. Hon hade inte varit på bete under sommaren, utan i stället stått uppstallad med daglig hagvistelse samt fortsatt träning. Vad är det då som orsakar magsår? Jag finner inga konkreta svar på den frågan, men till stor del tror jag att hästens foderrutiner och foderstat har betydelse för detta, då den fysiologiska funktionen av hormoner och magsaft kraftigt kan påverka miljön i magsäcken. Det är onaturligt för hästen att inte ha tillgång till foder. Hästar i frihet betar större delen av dygnet och de har en kontinuerlig basal sekretion av magsaft. Detta sker alltså även fast magsäcken är tom på foder. Det är också onaturligt för hästen att äta annat foder än grovfoder. Hästens kropp reagerar olika beroende på om man utfodrar med kraftfoder eller grovfoder. Utfodring av grovfoder ger ett lägre ph-värde i magsäcken än utfodring av kraftfoder. Men enligt Björnhag (pers. medd. 2003) spelar ph-värdet mindre roll i utvecklandet av magsår. Viktigare är att magsäcken aldrig får bli helt tom, då magsaften kan flyta omkring fritt i magsäcken och irritera den körtelfria slemhinnan. Detta kan hindras av att man utfodrar med 11
tillräcklig mängd grovfoder, då detta har en större volym än kraftfoder. Grovfoder har också en bättre förmåga att kunna absorbera magsaften än vad kraftfoder har. Detta gör att magsäckens körtelfria slemhinna inte utsätts för samma mängd saltsyra. Om hästen hela tiden har tillgång till grovfoder kommer aldrig magsäcken att bli helt tömd. Grovfoder stimulerar till snabbare aktivering av gastrin, vilket resulterar i en snabbare sekretion av saltsyra. Detta resulterar i att skadliga bakterier snabbare kan desinficeras, som annars också kan irritera magsäckens slemhinna. Det sker även en större utsöndring av saliv vid utfodring av grovfoder, vilket har en något buffrande effekt på ph-värdet i magsäcken (Murray, 1999., 1996). Med tanke på att grovfoder ger ett lägre ph-värde i magsäcken än kraftfoder, kan denna buffereffekt vara positiv för att hindra ph-värdet att sjunka lägre än vad som är nödvändigt för att desinficera skadliga bakterier. Vid utfodring av kraftfoder fördröjs den ökade sekretionen av magsaft, men när den väl startats pågår sekretionen under betydligt längre tid än vid utfodring av grovfoder. Detta beror på att kraftfoder inte har samma volym som grovfoder och därför tar det längre tid tills den mekaniska retningen av magsäcksslemhinnan påverkar hormonet gastrin som medverkar i sekretionen av magsyran. Att det sedan är en förlängd sekretion beror på att kraftfodret stannar kvar i magsäcken längre än grovfodret. Ofta rekommenderas det att ge grovfoder före kraftfoder, speciellt första utfodringen på morgonen samt att hästen alltid skall ha tillgång till grovfoder när den äter kraftfoder. De fysiologiska anledningarna till detta tror jag är just de fördelar med grovfoder som jag nämnt ovan. Med tanke på att hästens magsäck rymmer endast 8-15 liter låter det mycket rimligt att hästen måste fördela sitt foderintag under en stor del av dygnets timmar för att täcka sitt energibehov. Jag tror det är mycket viktigt att vi försöker efterlikna detta när vi fodrar våra hästar. I många travstall är det inte alltid en optimal utfodring som sker. I regel får sporthästar relativt liten mängd grovfoder i förhållande till kraftfodermängden samt att det ofta är långt mellan kvälls- och morgonfodringen. Man bör också tänka på att det ofta är en onaturlig miljö som sporthästar befinner sig i. Hästar är flockdjur som rör sig över långa sträckor i sitt sökande efter föda och vatten. I det fria kan hästen tillbringa upp till 18 timmar/dygn för att beta (Rundgren, 1994). När hästen kommer under människans vård är det mycket vanligt att de får vara ute i en liten hage endast några timmar/dag eller helt stå inne i en box den tid de inte tränar. Denna onaturliga miljö kan påverka hästens beteende och deras sätt att äta (Murray m fl, 1996). Andra troliga orsaker som kan framkalla magsår är om hästen har dålig aptit eller får någon form av kolik som gör att hästen inte äter under lång tid. 24 timmar kan räcka för att utveckla magsår (Murray, 1999). Sår som uppstått p g a denna orsak kan vara svåra att självläka om hästen samtidigt är under hård träning och tävling (Rabuffo, 2002). Det råder delade meningar om sambandet mellan för lågt ph-värde och utvecklandet av magsår (Björnhag, pers. medd., 2003. Sandin, 2000). Jag tror att det låga ph-värdet i sig inte är någon fara för den del av magsäcksslemhinnan som tål kontakt med magsaften, d v s i fundus- och pylorusdelen. Men om magsaften och det låga ph-värdet kommer i kontakt med den körtelfria slemhinnan kan magsår uppstå, eftersom det inte finns något slemhinneskydd vid blindsäcken. Jag tror inte att det är så lätt att man kan förebygga magsår genom att bara fodra hästen på rätt sätt. Liksom på människor tror jag hästen kan utveckla magsår p g a att den känner oro och stress. Detta borde framförallt gälla sporthästar som tävlar och reser mycket samt att de har hästägare och tränare som förväntar sig att de skall göra bra prestationer. 12
En tanke som väckts inom mig är om det kan bli en obalans mellan kroppens hormoner som styr och reglerar saltsyrasekretionen. När ph-värdet har sjunkit ner mot 2 skall produktionen av gastrin upphöra och hormonet somatostatin skall börja verka. Kan denna funktion sättas ur spel, orsakad av att hästen är i en psykisk obalans? Det finns flera tänkbara möjligheter till behandling av magsår. För en häst med en kraftig form av magsår med många blödande sår kan det vara aktuellt att under en kort tid sätta in preparat som antingen hämmar saltsyrasekretionen eller som neutraliserar den syra som redan finns. Men detta är ingen bra lösning på problemet. Medicinsk behandling av magsår med t ex Losec är en väldigt dyr form av behandling. Medicinering tar heller inte bort orsaken till magsåret hos hästen, den bara tar bort symtomen och den tillfälliga smärtan som drabbar hästen. En starthäst som behandlas med magsårsmedicin anses vara i ej tävlingsmässigt skick. Alltså kan man inte fastställa diagnosen magsår på häst, behandla den och samtidigt starta. Efter medicinering måste hästen ges tid till tillfrisknande innan den anses vara i tävlingsmässigt skick igen (policy för god hästhållning, STC, 2001). För att hjälpa hästar med magsår tror jag att man bör fundera över vilka tänkbara orsaker som kan vara grunden till problemet: Hur ser hästens dag ut? Är det en tydlig rangordning i flocken? Får den äta i lugn och ro? Har hästen en fast skötare eller är det alltid olika personer som tar hand om den? Har hästen fasta rutiner under dagen? Tränas den regelbundet? Hur påverkas hästen av resor? Det finns många yttre faktorer som kan störa hästens normala beteende. Om hästen känner sig otrygg eller stressad är det ganska vanligt att den har dålig aptit, vilket i sin tur kan vara en orsak till att magsår utvecklas. Efter dessa resultat och diskussionen runt omkring dem kommer nya frågeställningar upp. Kan utvecklandet av magsår påverkas även av arv och inte bara av miljö. Finns det någon arvbarhet för magsår? Kan det vara så att vissa typer av hästar är mer känsliga och lättare kan utveckla magsår samt om detta kan nedärvas till deras avkommor? Eftersom de varmblodiga travarna hade en betydligt högre frekvens av magsår än de övriga två rasena skulle det även vara intressant att fördjupa sig i frågan om hur stor roll hästens psyke spelar in i utvecklandet av magsår. Magsårsfrekvensen på fullblodshästar visas ofta vara högre än den på de varmblodiga travarna (Murray, 1999). Fullbloden har överlag ett mycket hetare temperament än vad varmbloden har. Är det en bidragande orsak till den högre magsårsfrekvensen eller är det endast miljön som påverkar detta? SAMMANFATTNING Man har de sista 20 åren börjat forska mer frekvent om magsår på häst och kommit fram till att det är relativt vanligt förekommande på sporthästar. Syftet med den här studien var att se om förekomsten av magsår skiljer sig något mellan de tre travhästraser som vi har här i Sverige. I studien har gastroskopi genomförts på 43 hästar (varmblod, kallblod och gotlandsruss) för att sedan göra en jämförelse mellan de olika raserna. Det har även gjorts andra jämförelser i studien för att på så vis se om det är någon speciell grupp av hästar som har tendens att utveckla magsår. Den troligaste orsaken till att hästar får magsår är att de har för långa foderintervaller, vilket gör att magsäcken inte alltid innehåller foder. När detta sker kan magsaften irritera magsäckens slemhinna så att magsår kan bildas, eftersom det sker en kontinuerlig basal sekretion av magsaft. Resultaten visar att de varmblodiga travarna har en betydligt högre magsårsfrekvens än de övriga två raserna, varför man kan anta att varmblodiga hästar lättare kan utveckla magsår. 13
Eftersom samtliga hästar i studien stod på samma anläggning och hade samma foderrutiner, kan man anta att flera faktorer än de rörande foder kan orsaka bildning av magsår. En intressant faktor som skulle vara intressant att fördjupa sig ytterliggare i är om hästens psyke har någon betydelse för bildningen av magsår. REFERENSER Attell, B., Björnhag, G., Dahlin, G., Furugren, B., Philipsson, J., Planck, C., Rundgren, M. 1994. Hästens biologi,utfodring och avel. (2:2) Falköping: LT Björnhag, G. 1990. Hästens fodersmältningsfysiologi. (Sveriges Lantbruksuniversitet, institutionen för djurfysiologi, Fakta Husdjur, nr 13.) Uppsala. Björnhag, G. 2000. Kompendium i fodersmältningsorganens funktion hos de växtätande husdjuren. (Sveriges Lantbruksuniversitet, institutionen för djurfysiologi.) Uppsala. Murray, M. J. m fl Gastric ulcers in horses: a comparision of endoscopic findings in horses with and without clinical signs. Equine Vet. J. Suppl. 1989 Jun;(7):68-72. Murray, M. J. m fl Effects of intermittent feed deprivation, intermittent fedd deprivation with ranitidine administration and stall confinement with ad libitum access to hay on gastric ulceration horses. Am. Vet. J. Res 1996 Nov;57(11):1599-603. Murray, M. J. Suppression of gastric acidity in horses. J. Am. Vet. Med. Assoc. 1997 Jul 1;211(1):37-40. Murray, M. J. m fl Endoscopic findings of the gastric antrum and pylorus in horses: 162 cases (1996-2000). J. Vet. Med. 2001 Jul-Aug; 15(4):401-6. Murray, M. J. m fl The effect of a pectin-lecitin complex on prevention of gastric mucosal leisons induced by feed deprivation in ponies. Equine Vet. J. 2002 Mar;34 (2):195-8. Nadeau, J. A. m fl Evaluation of diet as a cause of gastric ulcers in horses. Am. J. Vet. Res. 2000 Jul;61 (7):784-90 Rabuffo, T. S m fl Association between age or sex an prevalence of gastric ulceration in Standardbred racehorses in training. J.Am.Vet. Med. Assoc. 2002 Oct 15;221 (8):1156-9. Sandin, A. 1999. Studies of gastrin and gastric secretion in the horse. Doktorsavhandling. Sveriges Lantbruksuniveritet, institutionen för djurfysiologi. Uppsala. Sandin, A. m fl Postmortem findings of gastric ulcers in Swedish horses older than age one year: a retrospective study of 3715 horses. Equine Vet. J. 2000 Jan;32(1):36-40. Sandin, A. 2002. Magsår en ny sjukdom hos häst? Hästforskning under 25 år, 101-103. Tveit, C. 1999. Magsäckens sekretionsfysiologi och magsår hos häst. Seminariearbete. Sveriges Lantbruksuniversitet. 24 s. Uppsala. 14
Vatistas, N. J. m fl Induction and maintanance of gastric ulceration in horses in simulated race training. Equine Vet. J. Suppl. 1999 Apr;(29):40-4 Venner, M. m fl Treatment of gastric lesions in horses with pectin-lecithin complex. Equine Vet. J. Suppl. 1999 Apr;(29):91-6. Broschyrer Kentucky Performance Products, 2002. Neigh-Lox Equine Antacid. Kentucky, USA. Murray, M. J. 1999. Equine Peptic Ulcer. Marion dupont Scott Equine Medical Center, Virginia. Virginia Polytachnic Institute and State University. Virginia, USA. Skidell, J. 2000. Magsår hos häst. Malmö. Boehringer Ingelheim Vetmedica. Skidell, J. 2000. Pronutrin TM håller magen i form. Malmö. Boehringer Ingelheim Vetmedica. Personliga meddelanden Docent G. Björnhag, 2003. Sveriges Lantbruksuniversitet. Veterinär U. Hedenström, 2002. Trav- och Galoppskolan Wången. Professor J. Pringle, 2003. Sveriges Lantbruksuniversitet. Internet Policy för god hästhållning, STC, 2001. www.travsport.se 15