YRKESEXAMEN FÖR MÄTARE OCH KALIBRERARE 2012

Grunder för fristående examen YRKESEXAMEN FÖR MÄTARE OCH KALIBRERARE 2012 Föreskrift 45/011/2012 Föreskrifter och anvisningar 2012:45

Föreskrifter och anvisningar 2012:45 Grunder för fristående examen YRKESEXAMEN FÖR MÄTARE OCH KALIBRERARE 2012 Föreskrift 45/011/2012

Utbildningsstyrelsen Föreskrifter och anvisningar 2012:45 ISBN 978-952-13-5322-2 (hft.) ISBN 978-952-13-5323-9(pdf) ISSN-L 1798-8977 ISSN 1798-8977 (print) ISSN 1798-8985 (online) www.utbildningsstyrelsen.fi Kopijyvä Oy, Esbo 2013

Innehåll 1 Fristående examina... 7 1.1 Anordnande av fristående examina... 7 1.2 Avläggande av fristående examina... 7 1.3 Grunderna för fristående examina... 7 1.4 Personlig tillämpning i fristående examen... 8 1.5 Bedömning av yrkesskicklighet i fristående examen... 8 1.6 Betyg... 9 1.7 Utbildning som förbereder för fristående examen... 9 2 Uppbyggnaden av yrkesexamen för mätare och kalibrerare... 9 2.2 Kunnande som ska visas i yrkesexamen för mätare och kalibrerare... 9 2.1 Examensdelar och uppbyggnaden av yrkesexamen för mätare och kalibrerare... 10 3 Krav på yrkesskicklighet och grunder för bedömningen i yrkesexamen för mätare och kalibrerare... 12 3.1 Utarbetande av mätplaner... 13 3.2 Mätning med handmätdon... 17 3.3 Mätning med mätinstrument... 21 3.4 Mätning med en 3D-koordinatmätmaskin... 29 3.5 Mätning med optiska mätinstrument... 33 3.6 Planering av kalibreringssystem... 42 3.7 Kalibrering av handmätdon... 46 3.8 Kalibrering av mätinstrument... 53 3.9 Kalibrering av en 3D-koordinatmätmaskin... 59 3.10 Kalibrering av optiska mätinstrument... 62 3.11 Mätning av storheter i en process... 68 3.12 Kalibrering av temperaturmätare... 71 3.13 Kalibrering av tryckmätare... 74 3.14 Kalibrering av ph-mätare... 79 3.15 Kalibrering av konduktivitetsmätare... 83 3.16 Kalibrering av icke-automatiska vågar... 87 3.17 Kalibrering av automatiska vågar... 91 3.18 Kalibrering av övriga mätinstrument... 99 3.19 Kalibrering av kontrollanordningar för tunga fordon... 103 3.20 Kalibrering av en bromsdynamometer... 106 3.21 Mätning av storheter vid utsläppsmätningar... 110 3.22 Utsläppsmätningar... 113

1 Fristående examina 1.1 Anordnande av fristående examina Examenskommissionerna som tillsätts av Utbildningsstyrelsen och består av representanter för arbetsgivare, arbetstagare, lärare och vid behov självständiga yrkesutövare ansvarar för anordnandet och övervakningen av fristående examina samt utfärdar examensbetyg. Examenskommissionerna gör ett avtal om anordnande av fristående examina med utbildningsanordnarna och vid behov med andra sammanslutningar och stiftelser. Fristående examina kan inte anordnas utan giltigt avtal med examenskommissionen. 1.2 Avläggande av fristående examina Fristående examen avläggs genom att examinanderna vid examenstillfällen i praktiska arbetsuppgifter påvisar det kunnande som förutsätts i examensgrunderna. Varje examensdel ska bedömas skilt för sig. Bedömningen görs som ett samarbete mellan representanter för arbetsgivare, arbetstagare och undervisningssektorn. Inom branscher där det är vanligt med självständiga yrkesutövare tas även denna part i beaktande vid valet av bedömare. Bedömningen godkänns slutligen av examenskommissionen. Examensbetyg kan beviljas då examinanden har avlagt alla examensdelar som krävs med godkänt vitsord. 1.3 Grunderna för fristående examina I examensgrunderna fastställs vilka delar och eventuella kompetensområden som hör till examen, uppbyggnaden av examen, den yrkesskicklighet som krävs i de olika examensdelarna, bedömningsgrunderna (föremålen och kriterierna för bedömning) samt sätten att påvisa yrkesskicklighet. En examensdel utgör ett delområde inom yrket som går att avskilja från den naturliga arbetsprocessen till en självständig helhet som kan bedömas. Kraven på yrkesskicklighet som beskrivs i de olika examensdelarna koncentrerar sig på de centrala funktionerna och verksamhetsprocesserna inom yrket samt på yrkespraxis inom den aktuella branschen. De omfattar även färdigheter som allmänt behövs i arbetslivet, till exempel sociala färdigheter. Föremålen och kriterierna för bedömning är härledda ur kraven på yrkesskicklighet. Föremålen för bedömning anger de kunskapsområden som man vid bedömningen fäster särskild vikt vid. Definitionen av dessa föremål underlättar också bedömningen av den aktuella arbetsprocessen. Bedömningen ska täcka alla de föremål för bedömning som beskrivs i examensgrunderna. Kriterierna för bedömning bestämmer den kvalitativa och kvantitativa nivån på en godkänd prestation. Sätten att påvisa yrkesskicklighet innehåller preciserande anvisningar om avläggandet av examen. Yrkesskickligheten påvisas i allmänhet i autentiska arbetsuppgifter. Sätten att påvisa yrkesskicklighet kan innehålla direktiv för bl.a. hur en examensprestation vid behov kan kompletteras så att alla krav på yrkesskicklighet blir beaktade. 7

1.4 Personlig tillämpning i fristående examen Utbildningsanordnaren sörjer för den personliga tillämpningen vid ansökningen till en fristående examen och utbildning som förbereder för en fristående examen, vid avläggandet av examen och vid förvärvandet av den behövliga yrkesskickligheten. Vid den personliga tillämpningen ska man beakta det som föreskrivs i 11 (952/2011) i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning om studerandes rättigheter och skyldigheter. Utbildningsstyrelsen har utfärdat en särskild föreskrift om individualisering (43/011/2006). 1.5 Bedömning av yrkesskicklighet i fristående examen Vid bedömning av yrkesskickligheten är det viktigt att ingående och noggrant granska hur examinanderna visar att de kan det som examensgrunderna förutsätter i kraven på yrkesskicklighet för den aktuella examensdelen. Vid bedömningen tillämpas de bedömningskriterier som fastställts i examensgrunderna. Bedömarna ska mångsidigt använda sig av olika och i första hand kvalitativa bedömningsmetoder. Används endast en metod, blir resultatet inte nödvändigtvis tillförlitligt. Vid bedömningen beaktas bransch- och examensspecifika särdrag i enlighet med examensgrunderna. Om examinanderna har tillförlitliga utredningar om tidigare påvisat kunnande, granskar bedömarna hur de motsvarar kraven på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Bedömarna föreslår för examenskommissionen att kunnandet erkänns som en del av examensprestationen. Examenskommissionen fattar det slutliga beslutet om erkännande av tidigare påvisat kunnande som tillförlitligt utretts. Bedömning av yrkesskicklighet är en process där insamling av bedömningsmaterial och dokumentering av bedömning spelar en viktig roll. Representanter för arbetslivet och lärare gör på trepartsbasis en noggrann och mångsidig bedömning. Examinanderna ska klart och tydligt få veta hur bedömningsgrunderna tillämpas i deras eget fall. De ska också ges möjlighet att själva bedöma sina prestationer. Examensarrangören gör upp ett bedömningsprotokoll över examensprestationen för den aktuella examensdelen som undertecknas av bedömarna. Till en bra bedömningsprocess hör också att efter detta ge examinanderna respons på prestationerna. Det slutliga bedömningsbeslutet fattas av examenskommissionen. Bedömare De personer som bedömer examinandernas yrkesskicklighet ska ha god yrkeskunskap inom det aktuella området. Examenskommissionen och examensarrangören kommer överens om bedömarna i avtalet om anordnande av fristående examen. Rättelse av bedömning Examinanderna kan inom lagstadgad tid anhålla om rättelse av bedömning av den examenskommission som ansvarar för den aktuella examen. En skriftlig begäran om rättelse riktas till examenskommissionen. Examenskommissionen kan efter att ha hört bedömarna besluta om en ny bedömning. Det går inte att genom besvär anhålla om ändring av examenskommissionens beslut som gäller rättelse av bedömning. 8

1.6 Betyg Examenskommissionen beviljar examensbetyg och betyg för en eller flera avlagda examensdelar. Betyg över deltagande i förberedande utbildning ges av utbildningsanordnaren. Utbildningsstyrelsen har utfärdat direktiv om vilka uppgifter som ska framgå ur betygen. Betyg för en eller flera examensdelar ges på begäran. Examensbetyget, liksom betyget för en eller flera avlagda examensdelar, undertecknas av en representant för examenskommissionen och en representant för examensarrangören. En anteckning om avlagd fristående examen i ett av Utbildningsstyrelsen godkänt yrkesbevis är ett intyg över avlagd examen som är jämförbart med ett examensbetyg. Examensarrangören skaffar och undertecknar yrkesbeviset. Yrkesbeviset är avgiftsbelagt för examinanden. 1.7 Utbildning som förbereder för fristående examen Det går inte att ställa förhandsvillkor om deltagande i utbildning på dem som deltar i fristående examina. Examina avläggs ändå huvudsakligen i samband med förberedande utbildning. Utbildningsanordnaren beslutar om innehållet och anordnandet av den förberedande utbildningen för fristående examina i enlighet med examensgrunderna. Utbildningen och examenstillfällena ska planeras utgående från examensdelarna. Den som deltar i utbildning som förbereder för fristående examen ska ges möjlighet att delta i examenstillfällen och avlägga fristående examen som en del av utbildningen. Vid utbildningen som förbereder för fristående examen bör man beakta bestämmelserna i 11, 13, 13a och 16 i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 2 Uppbyggnaden av yrkesexamen för mätare och kalibrerare 2.2 Kunnande som ska visas i yrkesexamen för mätare och kalibrerare Kraven på yrkesskicklighet i mätteknik och kalibrering av mätinstrument har ökat i takt med att mätinstrumenten har utvecklats och i takt med att kraven i fråga om toleranser och mätosäkerhet har blivit strängare och definierats mer exakt på grund av kvalitetsledningssystemen. Företagens produktionsstruktur med produktion och komponenttillverkning i flera olika företag leder till att det blir allt svårare att uppnå kraven på kompatibilitet och enhetlighet vad gäller måtten. Kompetensen i mätning och kalibrering av mätinstrument är av stor betydelse för produkternas kvalitet, för ekonomin och för säkerheten. Att kunna påvisa sin förmåga att mäta hör till de viktigaste kraven som ställs på bland annat ackrediterade provnings- och kalibreringslaboratorier. De som avlägger yrkesexamen för mätare och kalibrerare får behörighet för olika branscher, instrument och instrumentgrupper. Det är inte bara mätare och kalibrerare av mätinstrument som behöver den behörighet som yrkesexamen för mätare och kalibrerare ger. Även personer som ansvarar för mätinstrument, de som arbetar i laboratorier, kontrollanter och mätare samt verkstadsmekaniker och montörer behöver den. 9

Mätarna kan utföra de mätuppgifter som de blir tilldelade och förstår kraven på mätningarna. De förbereder mätningarna, mäter och analyserar mätresultaten och skriver de nödvändiga mätrapporterna utifrån dem. Verkstadsmekaniker reglerar tillverkningsprocessen utifrån mätresultaten och kontrollerar och godkänner den färdiga produkten. De som arbetar i laboratorier tar och behandlar prov, väljer lämpliga mätinstrument, mäter och analyserar proven och rapportera resultaten. De mätare och kontrollanter som har specialiserat sig på mätning av stora objekt planerar, beräknar och analyserar mätningarna, bestämmer var mätinstrumenten ska placeras med beaktande av förhållandena och ansvarar för mätosäkerheten. Kalibrerarna kan kalibrera mätinstrument, både enskilda instrument och grupper av instrument. Utöver att utföra den egentliga kalibreringen av mätinstrument gör de mätosäkerhetsberäkningar och skriver kalibreringsintyg eller kalibreringsrapporter. De som kalibrerar processmätinstrument sörjer för de periodiska kalibreringarna och underhållen av instrumenten. De instrumentansvariga ansvarar för att instrumenten kalibreras, bestämmer kalibreringsintervallen och sörjer för spårbarheten samt underhåller och programmerar mätinstrumenten och gör små reparationer. Kärnan i kraven på mätarens yrkesskicklighet utgörs av baskunskaper om de storheter som mäts och användnings- och mätprinciperna för mätinstrumenten, begreppen och terminologin. Förutom den egentliga mätningen ska de kunna planera mätningarna, placera mätinstrumenten, utföra beräkningarna samt analysera och rapportera mätresultaten. Dessutom ska de kunna underhålla mätinstrument och mätsystem. I samtliga mätningar är bestämmandet av mätosäkerheten ett viktigt kompetensområde. I kraven på kalibrerarens yrkesskicklighet ligger tyngdpunkten på bearbetande av mätresultaten och utförande av statistiska analyser. De viktigaste kompetensområdena är hantering av mätinstrument och baskunskaper om de storheter som mäts, om genomförande av mätningars spårbarhet samt bedömning och beräkning av mätosäkerhet, i vilket ingår kartläggning av osäkerhetsfaktorer och förfarandet vid beräkning av dem. I kraven på yrkesskicklighet ingår förutom den egentliga kalibreringen av mätinstrument även rapportering av kalibreringsresultat och skrivande av kalibreringsintyg, jämförelsemätningar och kvalitetskontroll i kalibreringsuppgiften. 2.1 Examensdelar och uppbyggnaden av yrkesexamen för mätare och kalibrerare Yrkesexamen för mätare och kalibrerare består av fem kompetensområden: A B C D E Verkstadsmätningar Kalibrering av verkstadsmätinstrument Mätningar och kalibreringar i processer Kalibreringar av kontrollanordningar för tunga fordon Utsläppsmätningar. 10

A. Verkstadsmätningar Kompetensområdet verkstadsmätningar inom yrkesexamen för mätare och kalibrerare innehåller två obligatoriska examensdelar och tre valfria delar. För att få hela examen avlagd ska två obligatoriska examensdelar och en valfri examensdel avläggas. Obligatoriska examensdelar: 3.1 Utarbetande av mätplaner 3.2 Mätning med handmätdon Valfria examensdelar: 3.3 Mätning med mätinstrument 3.4 Mätning med en 3D-koordinatmätmaskin 3.5 Mätning med optiska mätinstrument B. Kalibrering av verkstadsmätinstrument Kompetensområdet kalibrering av verkstadsmätinstrument inom yrkesexamen för mätare och kalibrerare innehåller två obligatoriska examensdelar och fyra valfria delar. För att få hela examen avlagd ska två obligatoriska examensdelar och en valfri examensdel avläggas. Obligatoriska examensdelar: 3.6 Planering av kalibreringssystem 3.2 Mätning med handmätdon Valfria examensdelar: 3.7 Kalibrering av handmätdon 3.8 Kalibrering av mätinstrument 3.9 Kalibrering av en 3D-koordinatmätmaskin 3.10 Kalibrering av optiska mätinstrument C. Mätningar och kalibreringar i processer Kompetensområdet mätningar och kalibreringar i processer inom yrkesexamen för mätare och kalibrerare innehåller en obligatorisk examensdel och åtta valfria delar. För att få hela examen avlagd ska den obligatoriska examensdelen och tre valfria examensdelar avläggas. Obligatorisk examensdel: 3.11 Mätning av storheter i en process Valfria examensdelar: 3.12 Kalibrering av temperaturmätare 3.13 Kalibrering av tryckmätare 3.14 Kalibrering av ph-mätare 11

3.15 Kalibrering av konduktivitetsmätare 3.16 Kalibrering av icke-automatiska vågar 3.17 Kalibrering av automatiska vågar 3.18 Kalibrering av övriga mätinstrument D. Kalibreringar av kontrollanordningar för tunga fordon Kompetensområdet kalibreringar av kontrollanordningar för tunga fordon inom yrkesexamen för mätare och kalibrerare innehåller en obligatorisk examensdel och tre valfria delar. För att få hela examen avlagd ska den obligatoriska examensdelen och två valfria examensdelar avläggas. Obligatorisk examensdel: 3.19 Kalibrering av kontrollanordningar för tunga fordon Valfria examensdelar: 3.13 Kalibrering av tryckmätare 3.18 Kalibrering av övriga mätinstrument 3.20 Kalibrering av en bromsdynamometer E. Utsläppsmätningar Kompetensområdet utsläppsmätningar inom yrkesexamen för mätare och kalibrerare innehåller två obligatoriska examensdelar. För att få hela examen avlagd ska man avlägga de två obligatoriska examensdelarna. Obligatoriska examensdelar: 3.21 Mätning av storheter vid utsläppsmätningar 3.22 Utsläppsmätningar 3 Krav på yrkesskicklighet och grunder för bedömningen i yrkesexamen för mätare och kalibrerare Den yrkesskicklighet som krävs i examensgrunderna visas på basis av den av examenskommissionen godkända planen för anordnande av yrkesexamen för mätare och kalibrerare i autentisk verksamhet vid examenstillfällen som ordnas enligt principen om personlig tillämpning. Vid dessa tillfällen påvisar examinanderna heltäckande den yrkeskompetens som krävs i examensgrunderna. Vid examenstillfällena visar examinanderna sin förmåga att tillämpa sitt kunnande i varierande situationer och arbetsmiljöer. De visar också sin förmåga att bedöma och lära sig av erfarenheter samt att förbättra och börja använda nya arbetssätt. Examinandernas yrkesskicklighet bedöms vid examenstillfällen av bedömare som har fått introduktion i bedömningsuppgiften. Examinanderna ska ges möjlighet att själva bedöma sina prestationer. Bedömarna bedömer och dokumenterar det kunnande som examinan- 12

derna har påvisat, och gör detta med avseende på examens krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier. I en god bedömningsprocess ingår också respons till examinanderna. Responsen kan ges till exempel efter att bedömningsförslaget har getts. Examinanderna kan ges möjlighet att komplettera sina examensprestationer muntligt. Bedömarna antecknar under samtalet sina observationer i en bedömningsblankett. På detta sätt säkerställs att examensprestationerna är heltäckande och bedömningen tillförlitlig. Denna möjlighet kan ges i samband med att examinanderna avlägger en examensdel eller efter att alla examensdelar är avlagda. Bedömningen i yrkesexamen för mätare och kalibrerare görs separat för varje examensdel genom att jämföra examinandernas yrkesskicklighet med kraven på yrkesskicklighet i den aktuella examensdelen. Ett trepartsorgan ger examenskommissionen ett skriftligt förslag till hur examensdelen ska bedömas efter att examensprestationerna är slutförda enligt examensgrunderna och på ett heltäckande och tillförlitligt sätt. Trepartsorganet består av representanter för arbetsgivare, arbetstagare och lärare. 3.1 Utarbetande av mätplaner Krav på yrkesskicklighet kan på basis av ritningar utarbeta mätplaner för produktionsdetaljer och/ eller hopmonterade objekt för att kontrollera mätobjektens överensstämmelse med kraven. De standarder som nämns i kraven på yrkesskicklighet är exempel, så det bör alltid kontrolleras att de fortfarande gäller. Bedömning (krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet känner till ritningsbeteckningarna i ISO-standarderna. De grundläggande antagandena vid tolkning av ritningar (SFS-EN ISO 8015) Förståelse av generella toleranser (SFS-EN 22768-1,-2) känner till den rätta referenstemperaturen ritningens fullständighet principen om oberoende som ett av antagandena. kan ta reda på eventuella generella toleransers inverkan på mått former. 13

Förståelse av måttoleranser i ritningar (ISO 286-1 och 2, SFS- EN ISO 14405-1 och 2, SFS-EN ISO 2692) Förståelse av vinkeltoleranser i ritningar Förståelse av form- och lägetoleranserna i ritningar (SFS- EN ISO 1101, SFS-EN ISO 2692 och SFS-EN ISO 14405-1 och 2, SFS-EN ISO 5459) Förståelse av ytkraven i ritningar (SFS-EN ISO 1302, ISO 12085, ISO 4287, ISO 13565-2 och ISO 13565-3) Förståelse av kraven på beläggning, material och hårdhet i ritningar kan för märkningarna på ritningen ta reda på betydelsen enveloppkravet principen om inbördes oberoende reciprocitetskravet och skillnaderna mellan dem. tar för märkningarna på ritningen reda på betydelsen deras skillnader de generella kraven. tar för märkningarna på ritningen reda på betydelsen referenselementen och deras ordning inverkan av max. materialkrav inverkan av min. materialkrav enveloppkravet inverkan av olika passningsalternativ och de generella kraven. tar på basis av märkningarna på ritningen reda på arbetsmånen för detaljen den tolererade ytjämnhetsstorheten (storheterna) och dess storlek det använda mätintervallet ytbearbetningsmetoden och beskaffenheten hos den aktuella ytan. tar på basis av märkningarna på ritningen reda på ytbehandlingen av detaljen eventuell härdning annan värmebehandling mätmetoderna som ska användas är förtrogen med de vanligaste mätinstrument som behövs vid mätningar. Val av mätinstrument för mätning av längd kan välja rätt mätinstrument enligt toleranskravet för mätobjektet och mätosäkerheten enligt objektets storlek 14

Val av mätinstrument för mätning av vinklar Val av mätinstrument för mätning av form- och lägetoleranser Val av metoder och instrument för mätning av ytjämnhet enligt objektets styvhet och form eller kan söka den tjänst som behövs. kan välja rätt mätinstrument enligt toleranskravet på mätobjektet och mätosäkerheten enligt objektets storlek och struktur eller kan söka den tjänst som behövs. kan välja rätt mätinstrument enligt toleranskravet på mätobjektet och mätosäkerheten enligt objektets storlek eller kan söka den tjänst som behövs. kan välja rätt mätinstrument och metod enligt toleranskravet på mätobjektet och mätosäkerheten enligt objektets storlek och form eller kan söka den tjänst som behövs. känner till de vanligaste tillverkningsmetodernas inverkan på mätningar. Beaktande av felkällor som är typiska för bearbetningsmetoderna (svarvning, fräsning, slipning, borrning, hyvling, gnistbearbetning, formsprutning, plåtbearbetning) kan välja de rätta mätpunkterna och då beakta inverkan av ett svagt arbetsstycke referenselementets placering inverkan av ytjämnhet och storlek inverkan av fastspänningskrafter inverkan av vanliga geometriska fel. känner till möjligheterna till mätning av detaljer i verktygsmaskiner. Tillämpning av felspecifikation förstår felspecifikationen med 180 vridning för konicitet för vinkelräthet för fel i mittpunkten. Beaktande av temperaturskillnader förstår betydelsen av skillnader i temperaturen hos maskinen, mätinstrumentet och detaljen 15

Beaktande av fastspänningskrafter 16 betydelsen av detaljens temperaturgradienter betydelsen av skillnaden i längdutvidgningskoefficienten hos maskinen och mätobjektet. förstår betydelsen av utlösning av spänningar betydelsen av de formförändringar som fastspänningskrafterna orsakar. känner till acceptanskriterierna i förfarandet enligt ISO-standarden ISO 14253-1. Beaktande av mätosäkerheten vid "upphandling" av underleverantörer Beaktande av mätosäkerhetens betydelse vid leverans av produkter kan fastställa acceptansgränser och identifiera problemsituationer. kan fastställa acceptansgränser och identifiera problemsituationer. känner till kraven på arbetarskydd vid mätningar. Beaktande av arbetsplatsens säkerhetsanvisningar Hantering av mätobjekt kan välja den skyddsutrustning som behövs på arbetsplatsen och förhindra att utomstående kommer in i det utrymme som behövs vid mätning med t.ex. röntgenstrålning eller laserljus. kan undvika alltför tunga lyft använda lyftutrustning säkert undvika felaktiga arbetsställningar använda säkra rengöringsmedel och sörja för att ventilationen är tillräcklig. Examinanderna kan utarbeta mätplaner för produktionsdetaljer och hopmonterade objekt. Utarbetande av en mätplan gör upp en mätplan som överensstämmer med de givna normerna som är systematisk med tanke på mätningen som är tydlig och lätt att läsa som språkmässigt är tydlig och relativt felfri.

Val av mätinstrument och metoder väljer mätinstrument och metoder under beaktande av mättoleranser form- och lägetoleranser ytjämnhet mätosäkerhet. Sätten att påvisa yrkesskicklighet påvisar sin yrkesskicklighet genom att göra upp mätplaner för produktionsdetaljer och/eller sammanfogade objekt enligt ritningar. Arbetet görs i en omfattning som är tillräcklig för att man ska kunna bedöma om yrkesskickligheten motsvarar kraven på yrkesskicklighet. Ritningarna ska vara tillräckligt mångsidiga i fråga om toleransmärkningarna. Till de delar som examinanden inte kan visa den yrkesskicklighet som krävs i examensdelen i samband med att mätplaner utarbetas kompletteras påvisandet med intervjuer, separata uppgifter och andra tillförlitliga metoder. 3.2 Mätning med handmätdon Krav på yrkesskicklighet kan utföra verkstadsmätningar med handmätdon och förstår kraven i ritningar vid val av mätdon för varje enskilt objekt. ska vid mätningar kunna använda en mikrometer för invändig mätning, en mikrometer för utvändig mätning, skjutmått, bandmått och mätklocka samt minst fyra andra mätdon som nämns i denna examensdel. Bedömning (krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan utarbeta en mätplan för mätning med handmätdon. Val av mätdon väljer mätdon med hänsyn till tolerans- och mätosäkerhetskravet på mätobjektet tar hänsyn till inverkan av mätobjektets material identifierar inverkan av mätobjektets ytjämnhet och svaghet. 17

Dagliga kontroller Val av mätobjekt Förhållandenas inverkan på mätningar kan hantera handmätdon på rätt sätt. Hantering av mätdon Förvaring av mätdon kan mäta med handmätdon. väljer lämpliga mätnormaler med hänsyn till material och form planerar rätt position för kontrollen av mätdonet. förstår hur objektet ska mätas i tillräckligt många punkter och riktningar. kan bedöma och vid behov mäta miljöförhållanden. förstår vikten av noggrann hantering. identifierar lämpliga lagringsförhållanden förstår betydelsen av renhet identifierar specialkraven på mätdon vid lagring. Daglig kontroll av mätdon Mätning med bandmått och rullmåttband eller cirkometer Mätning med avståndslaser Mätning med raklinjal och egglinjal eller avvägningsstång Mätning med skjutmått Mätning med mikrometer gör den dagliga kontrollen kontrollerar att den periodiska kalibreringen fortfarande gäller. får korrekta resultat beaktar de fel som är typiska för mätdonet. får korrekta resultat beaktar de fel som är typiska för mätdonet. får korrekta resultat kan på basis av ljusspalten uppskatta felet. får korrekta resultat kan välja skjutmått utifrån mätobjekt kan avläsa olika nonieskalor beaktar de fel som är typiska för mätdonet kan också använda specialskjutmått vid behov. får korrekta resultat kan välja mikrometer utifrån mätobjekt 18

Mätning med mätklocka Mätning med vinkelmätare Mätning med passbitar Mätning med tolkar Mätning av ytkvalitet Mätning med längdmätgivare Mätning på en planskiva kan avläsa olika mättrummor kan mäta med bygel-, djup-, tvåpunkts-, trepunkts-, stick-, gäng- och tallriksmikrometer känner till de fel som är typiska för mikrometern i fråga. får korrekta resultat väljer en lämplig fot för mätklockan väljer lämplig hjälputrustning (v-spår, parallellbitar etc.) tar hänsyn till vändglappets inverkan kan välja mätklocka utifrån mätobjekt kan avläsa olika skalor kan mäta kast och formfel med vippindikator och mätklocka kan mäta med ett mätdon för invändig mätning och kan ställa in det med tillgängliga redskap. får korrekta resultat kan använda vinkelhake kan använda vattenpass kan avläsa skalan på en vinkeltransportör (1 5 ) kan mäta med en sinuslinjal och trigonometriskt beräkna de behövliga måtten. kan sätta ihop en passbitsstapel av behövlig storlek kan sammanhäfta passbitar. kan använda hak-, hål-, tolerans-, djup-, kilspårs-, kon-, gäng- och radietolkar samt gängkammar. kan jämföra och bedöma kvaliteten på en yta med hjälp av ytjämnhetstolkar. får korrekta resultat kan använda en elektrisk givare för längdmätning beaktar de fel som är typiska för mätdonet. kan göra längdmätningar och referensmätningar på en planskiva kan använda höjdmätare på stativ kan mäta geometriska toleranser, såsom parallellitet, planhet och vinkelräthet, på en planskiva får korrekta resultat. 19

Mätning med plan- och parallellitetsglas kan häfta samman planglas vid kontroll av sammanhäftningen kan mäta planhet kan mäta parallellitet. kan bestämma mätosäkerheten vid mätningar med handmätdon. Skattning av mätosäkerhet Val av rätt mätosäkerhet kan dokumentera och bedöma mätresultat. kan skatta mätosäkerheten med hjälp av erfarenhet, litteratur, tabeller, jämförelse- eller testmätningar och kalibreringsresultat kan bedöma hur olika mätosäkerhetsfaktorer inverkar på mätresultaten förstår standardosäkerhetens och den utvidgade osäkerhetens (k-värdets och standardavvikelsens) betydelse. kan bestämma den erforderliga mätosäkerheten med avseende på mätkraven i produktionen. Upprättande av mätprotokoll Bedömning av mätresultatens osäkerhet Bedömning av mätresultatet kan upprätta ett förståeligt protokoll över mätresultaten. uppger en realistisk mätosäkerhet förstår de realistiska mätosäkerhetskomponenterna identifierar inverkan på mätresultatet av formfel, ytjämnhet och andra egenskaper hos detaljen identifierar de fel som beror på mätdonet, mätoperatören och miljön tar hänsyn till de slumpmässiga felen vid mätningen förstår renhetens och temperaturens inverkan på mätningen. avgör om mätobjektet är godkänt, underkänt eller korrigerbart. 20

Sätten att påvisa yrkesskicklighet Yrkesskickligheten påvisas med åtta mätdon, av vilka fem är obligatoriska: mikrometer för invändig mätning, mikrometer för utvändig mätning, skjutmått, bandmått och mätklocka. Mätobjekten ska vara tillräckligt varierande i fråga om storlek och noggrannhet. gör upp en mätplan för de detaljer som ska mätas, mäter dem, skattar mätosäkerheten och upprättar mätprotokoll utifrån mätningarna. Mätningarna görs i en omfattning som är tillräcklig för att man ska kunna bedöma om yrkesskickligheten motsvarar kraven på yrkesskicklighet. Till de delar som examinanden inte kan visa den yrkesskicklighet som krävs i examensdelen genom mätningar kan påvisandet kompletteras med intervjuer, uppgifter och andra tillförlitliga metoder. 3.3 Mätning med mätinstrument Krav på yrkesskicklighet kan utföra mätningar av produktionsdetaljer och/eller sammanfogade objekt med mätinstrument för att kontrollera deras överensstämmelse med kraven. ska kunna använda minst tre av de mätinstrument som nämns i denna examensdel. kan utarbeta en mätplan, utföra mätningar och upprätta mätprotokoll. Bedömning (krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan utarbeta en mätplan för mätning med ett mätinstrument. Val av mätinstrument eller mätredskap Fastspänning och positionering av detaljen Bedömning och kontroll av mätkraftens inverkan motiverar sitt val av mätinstrument eller mätredskap säkerställer att instrumentets mätosäkerhet står i rätt relation till den tolerans som ska mätas kan använda maskinen kan sköta de dagliga kontrollerna. gör upp planen så att detaljen inte rör sig under mätningen fastspänningen inte orsakar fel fastspänningen möjliggör de önskade mätningarna. bedömer mätkraftens inverkan väljer rätt mätkraft. 21