Maj 2015 delområde Remissversion N Ett samarbete mellan stadsbyggnadsförvaltningen Kulturförvaltningen
Detta är en del av met Sockenindelningen. Natur- och kulturmiljöerna är värdefulla för stadens attraktionskraft nu och i framtiden. Detta häfte är en del av Helsingborgs natur- och kulturmiljöprogram som i sin helhet består av 14 delområden samt en gemensam introduktion. Programmet innehåller en redovisning av de mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna i Helsingborgs stad. Med programmet vill vi samla kunskapen om kommunens värdefulla natur- och kulturmiljöer i ett dokument för att få en helhetsbild få ett bättre underlag för att bevara, informera om och stärka kvaliteterna i Helsingborgs natur- och kulturmiljöer uppdatera och förbättra planeringsunderlaget för styrningen av markanvändning och skötsel av värdefulla miljöer bidra till att de nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmålen uppnås få underlag för att bilda fler kommunala naturreservat. Programmet är ett av stadens mål enligt miljöprogram 2010-2015 och är också ett kunskaps- och planeringsunderlag för Helsingborgs översiktsplanering. Enligt bland annat plan- och bygglagen och miljöbalken är kommunen skyldig att ta hänsyn till natur- och kulturvärden i samband med planläggning och beslut. met är ett av flera underlag som tas fram för att underlätta avvägningen mellan olika intressen i samhällsplaneringen. På motsvarande sätt har exempelvis ett Grönstrukturprogram tagits fram, som anger de grönområden och grönstråk som föreslås bilda en huvudstomme för grönstrukturen. Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun (Stadsbyggnadskontoret 1992) och Kulturminnesvårdsprogram för Helsingborgs kommun (Helsingborgs museum 1991) har utgjort grunden för det gemensamma met. Istället för att uppdatera dessa var för sig, har det skapats ett förenat natur- och kulturmiljöprogram. Förhoppningen är att det ska bli lättare att förstå hur naturen har påverkat oss människor, och hur vi människor har påverkat naturen. Beskrivningarna är indelade i ett antal delområden. Varje område motsvarar i princip de socknar som funnits i nuvarande Helsingborgs stad och som har varit viktiga kulturhistoriska gränser. I slutet av varje delområde finns två kartor. Den första är en sammanställning av juridiskt skyddade områden såsom naturreservat, byggnadsminne med mera. Det andra kartbladet visar lokala natur- och kulturmiljöer som är viktiga tillgångar i den kommunala planeringen. Utöver de olika delområdena finns en längre gemensam introduktion. Den ger en allmän kunskap om hur tidigare generationer levt, och hur landskapet har förändrats under historisk tid. Där finns också en sammanfattning av lagstiftning och grunderna för bedömning av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Introduktionen och alla delområdesbeskrivningar finns att ta del av på www.helsingborg.se/naturochkultur. Arbetsgrupp Mia Jungskär stadsantikvarie: Kulturförvaltningen, Widar Narvelo kommunekolog, Birgit Müller layouter, Christina Andersson kartingenjör, Eva Fransson projektledare 2010-2014, Ann-Marie Cvitan Trellman projektledare: Stadsbygnadsförvaltningen Omslagsbild: Foto: Stadsbyggnadsförvaltningen Layout: Birgit Müller Grundlayout: Jonathan Johnsson 2 Citera oss gärna men ange källan. För åter användning av hela artiklar, kontakta oss. Har du frågor eller synpunkter på innehållet är du välkommen att kontakta Stadsbyggnadsförvaltningens översiktsplaneavdelning, telefon 042-10 50 00
Innehåll Naturgivna förutsättningar... 4 Kulturlandskapet och vägnätet... 5 s kyrkby och samhäller...6 Görarp med Bröddebacken, en del av Rååns dalgång... 8 Tjuvamossen... 9 Sammanfattning av befinliga värden och skydd... 10 Övriga strukturer och värden i landskapet... 11 Skyddade natur- och kulturmiljöer... 12 Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen...13 Litteratur och digitala källor... 14 Ordförklaringar... 14 Underlaget till delen togs fram under 2011. Innehåll 3
Naturgivna förutsättningar Vy från svägen mot väster. s socken ligger på den södra delen av den så kallade helsingborgsryggen som avgränsas av Rååns dalgång. Morän och lerig morän dominerar jordarterna. Ytlig berggrund finns bland annat i Rååns dalgång vid Görarps mölla. Råå åns dalgång har varit viktig under forntiden för jakt och fiske och kanske som farled. Området innehåller högklassig åkermark och har varit bebott sedan stenåldern. Kövlebäcken genomkorsar området och den sydvästra delen av Tjuvamossen ingår. Trakten är rik på fornlämningar. Många högar registrerades redan av 1700-talets lantmätare. I samband med Riksantikvarieämbetets kompletterande fornlämningsinventering 1986 upptäcktes ett flertal stenåldersboplatser och lösfynd. Flera av lämningarna låg i anslutning till de sedan länge kända bronsåldershögarna och visade på en lång bebyggelsehistorisk kontinuitet. Fornlämningarna är spridda från Nyvångs gård i centrala ända ut på heden, även om koncentrationen är störst i väster. Gravhög med ek. Fornlämning Fyrhöga. 4 Naturgivna förutsättningar
Kulturlandskapet och vägnätet Karaktäristiskt för området är uppdelningen i två landskapsavsnitt. Den västra halvan med s kyrkby, Görarp och s villasamhälle, som vuxit upp mellan kyrkbyn och Gör arp, och den östra långsmala halvan med utspridda gårdar. Redan i mitten av 1700-talet var en av de större byarna i närheten av Helsingborg. Den uppodlade marken, inägorna, var större än genomsnittet och omslöt kyrkbyn i norr, väster och söder. I öster låg den vidsträckta fäladen med ängs- och betesmark. s by enskiftades 1809, vilket medförde att flertalet gårdar flyttades ut i landskapet. s hed i öster, som var en del av den stora Tjutehed, odlades upp vid denna tid. På Skånska rekognosceringskartan som upprättades 1812-1820 syns en anlagd väg i östvästlig riktning. Hälften av de gårdar som legat tätt grupperade i s by spreds på rad längs vägen österut, vilket medförde att socknen fick en långsträckt form. Detta är ett tydligt exempel på hur enskiftet påverkat landskapsbilden. Ekebyvägen, som den heter idag, tillkom i samband med enskiftet och utgör ryggraden i dagens vägnät. Vägavsnittet följer socknens avlånga form österut och har byggts ut efterhand som marken odlats upp. Den sista delen var vägen till Haijagårdarna, små enstaka hus och åkerlappar utspridda på hedmarken i öster. Under lång tid gick transporterna dit på traditionellt vis över hedmarken. Ekebyvägen mötte slutligen Tågarpsvägen, idag väg 110, vilket syns på generalstabens topografiska karta från 1861. Många av de så kallade Haijagårdarna byggdes ut till regelrätta gårdar. De flesta finns kvar i samma lägen. Förutom Ekebyvägen korsas området av Norra Vallåkravägen mot Mörarp och från s kyrkby strålar vägar mot norr, väster och söder. De flesta vägarna fanns redan på 1763 års lantmäterikarta, och tycks ha varit av lokal karaktär. De leder till grannbyar som Välluf och Görarp samt mot Nymölla vid Råån, strax norr om Gantofta. Bortsett från utbyggnaden av s samhälle i väster så överensstämmer 1800-talets kartbild väl med dagens karta. s hed. Skånska rekognosceringskartan från 1815. Topografisk karta från 1860. N Kulturlandskapet och vägnätet 5
s kyrkby och samhälle Skogsduva. Skånska rekognosceringskartan, 1815. s by och socken nämns på 1200-talet som Bareslefh. Namn med denna ändelse (-löv) anses ha fornnordisk härkomst och betecknar jord som gått i arv från förfäderna. Genomgående för denna typ av ändelser är sambandet med förkristna namnformer. Med tanke på det nära avståndet mellan kyrkbyns kärna och gravhögarna daterade till äldre bronsålder, är det troligt att har bebyggd kontinuitet sedan mer än 2 000 år. De många stenålderslämningarna tyder på att platsen har en ännu tidigare historia. På storskifteskartan från 1763 framgår att byn låg vid en vik som mynnade ut i den stora fäladsmark som delades av bland andra Fjärestad, Frillestad, Hässlunda och Kvistofta. Byns bebyggelse bestod av ett 20-tal gårdar. De långsmala tomterna låg tätt på rad med husen samlade närmast gränsen till fäladsmarken. Några gårdar låg på mindre inägoöar ute på fäladsmarken tillsammans med en handfull utspridda ryttarehus med tillhörande lyckor1. Storleken på dagens kyrkby är ungefär densamma som 1700-talets bybildning. Den ursprungliga stenkyrkan i var i romansk stil uppförd på 1100-talet. 1800-talets kraftiga befolkningsökning ledde till att många församlingar växte ur de små medeltida kyrkorna och som inte heller ansågs passa den tidens liturgiska krav. Dessutom tycks många av de gamla kyrkobyggnaderna ha varit i dåligt skick. I likhet med vad som skedde på många andra platser revs den medeltida kyrkan. Ett av huvudargumenten var att det ansågs dyrare att restaurera och bygga till den gamla kyrkan än att riva den och bygga nytt. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1858. Prästgården i som ligger strax söder om kyrkbyn, uppfördes 1939 i klas- N 6 s kyrkby och samhälle
sisk stil inspirerad av 1920-talets arkitekturideal och med fasader i helsingborgstegel. Prästgården, som idag är i privat ägo, omges av en stor parkliknande trädgård. Till de offentliga byggnaderna hörde även den kommunala fattiggården som 1902-1954 inrymdes i Lindåkragården ( 23:3) en kilometer söder om byn. 1926 byggdes kommunhuset, som överlämnades till kyrkan 1951, då införlivades med Vallåkra kommun2. Byggnaden används idag som pastorsexpedition. Den nutida kyrkbyn karaktäriseras av en blandad, småskalig bebyggelse, där enfamiljshus dominerar. Dessa är till största delen uppförda styckevis från 1930-talet och framåt. Insprängt bland småhusen finns även de bondgårdar som fick ligga kvar i byn efter enskiftets genomförande på tidigt 1800-tal. På 1950-talet kom de första seriebyggda enfamiljshusen till och Görarp. Byggandet i Sverige expanderade vid denna tid och bilismens utbredning ledde till att pendlarorter växte. I mitten av 1960-talet bebyggdes området väster om kyrkbyn med några kvarter flerfamiljshus i två våningar samt fler seriebyggda enfamiljshus. Utbyggnaden har fortsatt och idag är de före detta bondbyarna Görarp och nästan sammanbyggda. Enligt Översiktsplan 2010 utpekas som utvecklingsområde3. Trots den stora utbyggnaden påminns man om det historiska landskapet i s villasamhälle. Det nya bostadsområdet gränsar i söder och öster till de äldre vägarna mot Köpinge respektive Välluf och följer till viss del vägarnas kurvor. I nordvästra delen finns också de tre bronsåldershögarna Fyrhöga och västerut finns rester av en bronsåldershög. I områdets nordöstra del finns också ett lantbruk kvar, som påminner om den historiske bårslövsbons huvudsakliga näring. s kyrka. Prästgården ligger strax öster om kyrkan. Grönområde med bussgata i. s kyrkby och samhälle 7
Görarp med Bröddebacken, en del av Rååns dalgång Växthus i Görarp. Görarps mölla. Foto:Torsten Mårtensson 1928. Rååns dalgång kännetecknas av ädellövskog med rikt växt- och djurvliv. Sidoravinerna till Råådalen vid Görarp och Nymölle ingår i området och har bland annat präglats av tidigare markanvändning. Exempel på den rika vegetation som återfinns är Bröddebacken med dess ekbestånd, betesmark vid Nymölle och albestånd utmed ån. På flera ställen i sluttningarna tränger grundvatten fram som ofta är järnrikt. En av de bäckraviner som mynnar i Råån är Görarpsbäcken. I närheten av dess utlopp ligger resterna av en gammal kvarnplats, Görarps mölla, som fanns markerad på kartor redan 1714. Själva möllan är riven men spår finns kvar, bland annat av kvarnfåran. På 1900-talet gjordes en ny fördämning till vattentäkt. Dammen har varit populär för fiske och en vandringsväg för fisk är anlagd bredvid. Mind re dammar/våtmarker finns anlagda sedan 1990-talet bland annat uppströms Görarpsravinen, i Bröddebacken, vid västra Gantofta och utmed Råån. Lövskogen i området består främst av ek, bok, ask, al, fågelbär, hassel och avenbok. En hel del död ved har skapat nya förutsättningar för djurlivet. Insektsinventeringar visar att det finns ett flertal rödlistade arter i Helsingborgs skogar i liknande miljöer som finns i Råådalen, varför det på goda grunder antas finnas ett antal hotade arter även här. Ädellövskogens artsammansättning (lungört, lundelm, långsvingel, gulplister, vitsippa, svalört) visar på områdets långvariga historia som slåtteräng. Bland häckande fåglar kan nämn as mindre hackspett, skogsduva, spillkråka, stenknäck, bivråk, glada, kungsfiskare och sporadiskt häckande forsärla. Däggdjur såsom rådjur, räv, grävling, hermelin, småvessla och skogsmus förekommer. Groddjur såsom mind re vattensalamander, vanlig groda, åkergroda och padda finns också i ån. Exempel på fisk är havsöring, grönling, abborre, gädda med flera. Mellan Görarp och Gantofta går en vandringsled längs ån. Görarps by ligger norr om Råån, väster om. Vid laga skifte4 1829 bestod byn av tre gårdar som hade förhållandevis mycket åkermark. Görarp har länge dominerats av jordbruk och på tidigt 1900-tal kompletterades verksamheten med handelsträdgårdar. Tillsammans med växthus och handelsträdgårdar i bland annat Välluvs socken finns det ett bälte kring Helsingborg, där trädgårdsnäringen har haft och fortfarande har stor inverkan på landskapsbilden. De äldre gårdsmiljöerna i Görarp utökades med villabebyggelse under andra halvan av 1900-talet, och samhället kom på så sätt närmre. Idag präglas Görarp av ett flertal växt- och drivhus inriktade på blomster- eller grönsaksodling. 8 Görarp med Bröddebacken, en del av Rååns dalgång
Tjuvamossen Den sydvästra delen av Tjuvamossen ingår i området, belägen strax nordost om mot Påarp. Tjuvamossen beskrivs mer utförligt under delområdet Frillestad. Mossen är en före detta våtmark som utdikades på 1800-talet och som nu består av ett småskaligt odlingslandskap med gammal ägostruktur. I de fuktiga skogsdungarna och betsmarkerna finns bland annat humleblomster, brunstarr (i damm) och många fågelarter håller till i området. I denna del av mossen finns ett fåtal värdefulla björkdungar och en äldre fastighetsindelning med små och långsmala tomter. Björkdunge med småvessla och större skogsmus. Humleblomster. Lövdungar i Tjuvamosseområdet. Sbf 2010. Frillestads socken N Välluvs socken Tjuvamosseområdet Tjuvamossen 9
Sammanfattning av befintliga värden och skydd Bebyggelse i. Attarps skola. Gård vid Blodboksvägen. Bebyggelsestrukturen längs vägen österut från. Den långsträckta och väganknutna bebyggelsen är ett bra exempel på det enskiftade landskapets struktur. Bebyggelsemönstret och den tillhörande vägsträckningen har ett odlingshistoriskt värde. Flera av gårdarna är välbevarade och här finns även exempel på skolbyggnader samt enfamiljshus som började uppföras längs vägar och vägkorsningar i slutet av 1800-talet. Särskild varsamhet vid ombyggnad enligt PBL 8:17 bör gälla för bebyggelsen längs vägen österut från s samhälle. De fasta fornlämningarna med hög koncentration i områdets västra delar visar att platsen har varit bebyggd sedan lång tid, från förhistorisk till historiskt tid. Fornlämningarna skyddas enligt Kulturmiljölagen. s kyrkby, KML 4, med den äldre jordbruksbebyggelsen och den till kyrkan knutna bebyggelsen som består av skola, pastorsexpedition och prästgård bedöms omfattas av PBL 8:13. Detta område bör skyddas mot rivningar och eventuell ny bebyggelse anpassas till miljön. I övrigt bör varsamhetsaspekten i PBL 8:17 särskilt beaktas. Det före detta kommunhuset och Lindåkragården (socknens före detta fattiggård), har ett samhällshistoriskt respektive ett socialhistoriskt värde. PBL 8:17 ska särskilt beaktas. s samhälle. Tidstypisk villabebyggelse med början från och med 1950-talet är till stora delar uppförd som seriebyggda småhus. Enhetligheten är värdefull att bevara enligt PBL 8:17. Som helhet har denna bebyggelse ett miljöskapande värde. Den är en årsring som tillsammans med den äldre bebyggelsen visar den långa kontinuiteten på platsen. Trädgårdsnäringen i Görarp är en värdefull struktur och en del av Helsingborgs 1900-talshistoria. Tillsammans med de kvarvarande trädgårdsmästerierna i bland annat Välluvs socken bildas ett bälte med trädgårdsnäring mellan staden och landsbygden som kan knytas till den ökade urbaniseringen. En del av Rååns dalgång, Görarp - Bröddebacken, ingår i området. Rååns dalgång är av riksintresse för både natur- och kulturmiljövård enligt MB 3:6. Dalgången är skyddad genom strandskydd MB 7:13, landskapsbildsskydd före detta Naturvårdslagen 19. Dalgången är särskilt känslig från ekologisk synpunkt enligt MB 3:3 och är ett så kallat storområde som är obetydligt påverkat av exploatering enligt MB 3:2. Görarps mölla, en rest av en gammal kvarnplats, har både historiska och rekreativa värden och ingår i riksintresseområdet. 10 Sammanfattning av befintliga värden och skydd
Övriga strukturer och värden i landskapet Sydvästra delen av Tjuvamossen, 51 hektar, ingår i sområdet. Det är en gammal våtmark som utdikats och varit föremål för torvtäkt. Större delen av mossen och den bevarade gamla ägostrukturen finns i Frillestads delområde. Mossen är ekologiskt känslig och har mycket högt naturvärde, klass 2, med hänsyn till växt- och djurlivet. Den har också ett stort värde för landskapsbilden samt för friluftsliv och rekreation. Delar av Tjuvamossen har biotopskydd enligt MB 7:11. Anläggning av våtmark kan bli aktuell. Naturområde med vatten. - Vägnätet är till stor del kantat av 1800-talets bebyggelse. Det äldsta vägnätet utgörs främst av genomfarter, bland annat i form av den södergående vägen från Mörarp. Dessa vägavsnitt har tillsammans med 1800-talets lokala vägnät ett stort kontinuitetsvärde. - Alla stenmurar, åkerholmar, småvatten, odlingsrösen, märgelgravar och alléer i odlingslandskapet är skyddade genom biotopskyddet i miljöbalken 7:11. Det innebär att det krävs tillstånd av länsstyrelsen som tillsynsmyndighet för att ta bort eller på annat sätt påverka kulturelementen i det öppna odlingslandskapet och av skogsstyrelsen för påverkan av biotoper i skogsmark. Objekten är inte utmärkta på kartorna. - Fornlämningar, kyrkor och kyrkogårdar är skyddade genom lagen om kulturminnen med mera. För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. - Ansvaret för att skydda och vårda våra natur- och kulturmiljöer delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Rest från Görarps mölla. Vitfläckig guldvinge. Kyrkan i. Birgit Müller Grönområde med lekplats mitt i samhållet. Sammanfattning av befintliga 11 värden och skydd
Skyddade natur- och kulturmiljöer För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. Generellt biotopskydd enligt Miljöbalken 7:11 redovisas inte på kartan) N Teckenförklaring Natura 2000 I detaljplan kulturskyddad bebyggelse, länsstyrelsen uppdaterat t o m 2010 Naturreservat Biotopskydd Strandskydd Riksintresse Naturvård Riksintresse Kulturmiljövård Riksintresse Kustzon Landskapsbildsskydd 12 Skyddade natur- och kulturmiljöer
Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen N Teckenförklaring Högsta naturvärde, klass 1 Mycket högt naturvärde, klass 2 Högt naturvärde, klass 3 Odlingslandskap, mycket högt naturvärde, klass 2 Högt naturvärde, klass 3 och värdefull kulturmiljö Objekt-id Namn 1201 Trädgårdsnäringen i Görarp 1202 s samhälle 1203 s kyrkby 1204 Bebyggelsestrukturen längs vägen österut från 1205 Före detta kommunhuset och Lindåkragården Mycket högt naturvärde, klass 2 och värdefull struktur i landskapet Högt naturvärde, klass 3 och värdefull struktur i landskapet Värdefull kulturmiljö Värdefull struktur i landskapet Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen 13
Litteratur och digitala källor Ordförklaringar Gärdenfors U, Evertebrater i Helsingborg 1989 (insektsinventering). Hanson S-Å, Svampflora 1980-ff. Malmqvist A, Skyddsvärda skalbaggar och and ra organismer i lövträdsmiljöer i Helsingborgs stad 2005. 1 (Sid 6). Lycka är en inhägnad mindre åker eller äng. 2 (Sid 7). Vallåkra kommun inklusive s samhälle införlivades i sin tur med Helsingborg vid kommunsammanläggningen 1971. Vy från svägen. Sörensen M, Insekter i S Helsingborg 2004. Helsingborgs museum, Kulturminnesprogram för Helsingborgs kommun, 1991. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun, 1992. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Ortsanalys för 2005-10-28. Helsingborgs stadsbyggnadsförvaltning, Helsingborgs raviner och dalar -ett urval, 2009. Naturskyddsföreningen i Helsingborg, florainventeringar 1980-ff. 3 (Sid 7). Utvecklingsområde. I ÖP 2010 bedöms byar med god kollektivtrafik, såsom, kunna expandera med 100-200 småhus fram till år 2035. 4 (Sid 8). Laga skifte beslutades år 1827 och gällde till 1928. Syftet var att slutföra de jordreformer som påbörjats med storskiftet och enskiftet. Det räckte att en bonde i byn begärde laga skifte för att det skulle genomföras. Laga skifte var inte lika genomgripande som enskifte. I mindre produktiva områden fick ofta gårdarna ett stycke åkerjord och ett stycke skog. Helsingborgs stads hemsida, Översiktsplan 2010. www.helsingborg.se/ Lantmäteriets hemsida, Historiska kartor. www.lantmateriet.se/ Länsstyrelsen i Skånes hemsida, Riksintressen och regionala intressen för natur- och kulturmiljöer, Helsingborgs kommun. www.lansstyrelsen.se/skane Riksantikvarieämbetets hemsida, Fornsök - fornlämningsregistret. www.raa.se Stenknäcken är Helsingborgs kommunfågel. Illustrationer: Peter Elfman. Foton: Mia Jungskär, Widar Narvelo, Birgit Müller. Kartunderlag: Stadsbyggnadsförvaltningen (Sbf). 14 Litteratur och digitala källor Ordförklaringar
15
Har Du synpunkter kontakta: Helsingborg kontaktcenter Telefon: 042-10 50 00 Adress: Stortorget 17 Postadress SE-251 89 Helsingborg Mail: kontaktcenter@helsingborg.se Web: helsingborg.se/naturochkultur Birgit Müller