Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group. Årsrapport 2006

Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Årsrapport 2006

Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Svenska tranarbetsgruppen (SCWG) Är en artgrupp inom Sveriges Ornitologiska Förening/BirdLife International och samverkar med andra trangrupper inom den Europeiska tranarbetsgruppen (ECWG). Adresser Sigvard Lundgren (ordförande SCWG och Tranemogruppen) Älvshult, Smeagården, 514 93 Ambjörnarp Tel: 0325-60305, e-post: sigvard@tranemo.mail.telia.com Simone Röper (koordinator färgringmärkning och tranprojekt i Västerbotten) Ratan 109, 91597 Bygdeå Tel: 0934-714210, e-post: simone.roeper@gmx.net Björn-Åke Andersson (kassör SCWG och Tranemogruppen) Plommongatan 1, 514 35 Tranemo Tel: 0325-767 59, e-post: bjorn-ake.andersson@posten.se Clas Hermansson (tranprojekt vid Hornborgasjöns fältstation) Hornborgasjöns fältstation, 521 98 Broddetorp Tel: 070-2540395, e-post: clas.hermansson@telia.com Svenska tranarbetsgruppens hemsida: www.sofnet.org, se under fågelskydd Europeiska tranarbetsgruppens hemsida: www.ecwg.org Svenska tranarbetsgruppens årsrapport Redaktion 2006: Simone Röper Omslagsbild: Christopher Schmidt 1

Färgringmärkningen av tranor 2006 Simone Röper Årets märkningar Under säsongen 2006 färgringmärktes 59 tranungar i Sverige. Dessa fördelar sig på följande områden: Tranemo: 11 (S. Lundgren) Hornborgasjön: 3 (C. Hermansson) Tåkern: 1 (L. Gezelius) Dalsland: 1 (B. Wiklund) Svartådalen, Västmanland: 2 (D. Green) Grimsö, Västmanland: 22 (M. Hake, Viltskadecenter) Västerbotten: 19, varav 1 med radiosändare (S. Röper) Samtliga märkta försågs med nya tyska ringar, så kallade ELSA-ringar. De hittills använda spanska ringarna har under åren visat en allt sämre kvalitet. Därför kommer vi i Sverige precis som i de andra europeiska länderna endast använda ELSA-ringar i framtiden. Nya landskoden, på vänster ben, röd-rödvit infördes år 2005 i Västmanland och år 2006 i Västerbotten. I Västmanland påbörjades även röd-röd-blå under 2006. På grund av brist på kombinationer användes också kombinationer av säkert döda tranor. Sedan 1985 har sammanlagt 555 tranor färgringmärkts i Sverige, varav 63 med alfanumeriska ringar (se tabell 1). Som landskod på vänster ben har hittills använts: röd-röd-röd, röd-vit-röd, röd-blåröd, röd-svart-röd, röd-röd-vit och röd-rödblå. En översikt över de regionala koderna, dvs. toppfärgen i individkoden på höger ben, som visar i vilket område i Sverige tranan märkts, finns i tabell 2. Spännande återfynd Här nämns några av de mest intressanta återfynden som rapporterades under 2005 och 2006. Äntligen fler återfynd från Uppland Trots stora rastflockar och många fågelskådare hade sedan tidigare endast några få återfynd av märkta tranor rapporterats från Uppland. En mycket oväntad rapport kom dock hösten 2006. Den 9 september observerades en trana från Tranemo (märkt 2004) vid Tierp. Annars har hittills endast märkta tranor från Västerbotten och Västmanland rapporterats från Uppland: Under 2006 rastade två äldre tranor och två årsungar från Västerbotten vid Tierp i början av oktober. En trana från Västmanland (märkt 2004) översomrade vid Ledskärsviken. Tranan observerades i området mellan 1 juni och 4 oktober 2006. Dessutom sågs där i juni en fjolårsunge från Västerbotten. Lapplandsunge med spanskt märkt förälder Bo Åström ringmärkte 2005 tre tranungar i Storumantrakten, Lappland, som gav oss nya kunskaper över flyttningsmönster för inlandets tranor. En av dessa ungar observerades i början av oktober 2005 vid Tierp. Vid detta tillfälle visade det sig att även en av ungens föräldrar var färgringmärkt. Den märktes som adult år 1992 i Gallocanta, Spanien! Utöver dessa observerades under hösten 2005 två äldre tranor vardera från Västerbotten och Västmanland vid Tierp. Översomrande i Tyskland Allt fler återfynd bekräftar våra teorier att svenska tranor kan översomra i Tyskland under åtminstone det första levnadsåret. 2

Tranan Sofie Innertavle, märkt i Västerbotten 2005, pejlades och sågs under juni och juli 2006 nära Greifswald vid östtyska kusten. Fjolårsungar från Tranemo, Västmanland och Västerbotten översomrade vid floden Elbe. Syskonband Ovannämnda tranan Sofie återförenades senare i september 2006 med sitt kullsyskon Ädla på ön Rügen, Tyskland. Sedan flyttade Ädla till Diepholzer Moorniederung i Niedersachsen medan Sofie stannade kvar i Rügen-Bock regionen. Den 31 december återförenades båda igen i Diepholzer Moorniederung. Den här gången fanns även deras föräldrar med årsungarna från 2006 i samma flock på 65 tranor (se foto 1)! Två syskon, märkta 2003 i Västmanland, sågs fortfarande tillsammans under oktober 2005 och under sommaren 2006. Foto 1. Tvillingarna Sofie och Ädla Innertavle tillsammans med föräldrarna och båda syskon från 2006 i Diepholzer Moorniederung, Tyskland den 31 december 2006. Foto: M. Kirchhoff. Kristianstads Vattenrike Hittills vet vi inte mycket om vilka tranor som rastar i Kristianstads Vattenrike under våren. Därför var de återfynden som kom därifrån under våren 2005 extra intressanta. Dessa handlade om två fjolårsungar från Västerbotten, en äldre trana från Västmanland och en tysk trana. Hornborgasjön Vanligtvis flyttar tranor som är märkta i Västerbotten inte via Hornborgasjön. Endast två av dessa brukar rasta där under våren, Corny Västerås och Nicke Sävarberg. Under april 2006 påträffades för första gången även Werner Gryt (märkt 2000) vid Hornborgasjön. Sen flyttning Under den milda vintern 2006/07 försökte flera tusen tranor att övervintra i västra Tyskland. Efter ett köldinbrott flyttade dock de flesta tranorna så sent som i slutet av januari vidare mot sydväst. Detta bekräftas av följande återfynd. En märkt trana från Västmanland observerades fram till den 21 januari 2007 i Diepholzer Moorniederung, Niedersachsen, Tyskland. Den 28 januari sågs samma trana sedan i Cher i centrala Frankrike. Sveriges äldsta trana Den äldsta dokumenterade svenska tranan är 16 år och 277 dagar gammal. Tranan ringmärktes i Malung, Dalarna, den 11 juli 1989 med en röd alfanumerisk ring F36. Senast sågs den vid Hornborgasjön i april 2006. Tyvärr har vi för den tranan bara återfynd från just Hornborgasjön. Endast där kommer man tranorna nära nog för att kunna avläsa alfanumeriska ringar. 3

Utländska tranor Även av utländska märkta tranor kom det spännande återfynd, samtliga från våren. Så observerades både den tredje och fjärde tyskmärkta tranan någonsin i Sverige. I Kristianstads Vattenrike sågs i början av april 2005 en trana märkt år 2003 i Nordvorpommern (se foto 2). Den andra tyska tranan rastade vid Hornborgasjön i april 2006. Den är märkt i Uckermark, Brandenburg år 2004. Ett intressant fynd av en finsk trana, märkt 2004 vid Turku, gjordes vid Ledskäsviken, Uppland den 21 maj 2005. Samma trana återfanns 15 juli vid Solinge i Svartådalen, Västmanland. Även under april 2006 besökte tranan Sverige. Den här gången observerades den i Umedeltat, Västerbotten. Från Kvismaren rapporterades i april 2005 en norsk trana, märkt 2000. En annan norsk trana sågs våren 2005 vid Dettern, Västergötland. Utöver de nämnda rastade som vanligt många norska tranor vid Hornborgasjön, både under våren och under hösten. Foto 2. Märkt trana från Tyskland vid Kristianstads Vattenrike. Foto: H. Cronert. Spana efter färgringmärkta tranor! Om ni tycker det låter spännande och vill bidra till att vi lär oss ännu mer om tranornas beteende, spana efter färgringmärkta tranor. Vi ser fram emot era rapporter och kommer att skicka svar med all information om de rapporterade tranornas levnadsöden. Sänd rapporten till undertecknad, smidigast via e-post simone.roeper@gmx.net (för postadress och telefon se omslagsidan). Sist i detta häfte finns också ett rapportformulär, där ni ser vilka uppgifter vi önskar. 4

Tack Tack till alla ringmärkare och medhjälpare. Varmt tack även till de många tranvänner som spanar och pejlar efter märkta tranor, ideellt och ofta med stor tidsinsats. Ekonomiskt stöd för arbetet med återfyndsdatabasen har erhållits från Länsstyrelsen Västra Götalands län samt Margareta och Sten-Ove Lindbergs stiftelse (Sveriges Ornitologiska Förening). Tabell 1. Antal färgringmärkta tranor i Sveriges landskap under åren 1985-2006. Västergötland 248 Östergötland 5 Dalsland 4 Götaland 257 Närke 9 Södermanland 5 Värmland 2 Västmanland 128 Uppland 29 Dalarna 21 Svealand 194 Hälsingland 7 Ångermanland 1 Västerbotten 89 Lappland 6 Norrbotten 1 Norrland 104 Tabell 2. Översikt över regionala koder (toppfärg i individkoden, höger tibia). Blå Grön Vit (med landskoden röd-röd-röd och röd-vit-röd) Vit (röd-blå-röd, röd-svart-röd) Gul (röd-vit-röd) Gul (röd-blå-röd, röd-svart-röd) Svart Röd Tranemo Tranemo Tranemo Hornborgasjön och Tåkern Dalsland och Norge Norge Västmanland Norrland 5

Hans Cronert Tranor i Kristianstads Vattenrike våren 2006 Tranvåren 2006 kom igång mycket sent och vintern låg kvar över landskapet när första tranorna siktades den 21 mars. Många i bygden hade ögonen öppna och innan första "trankvällen" den 30 mars hade nästa 40 inlägg kommit in i tranobsboken med obsar på tranor. De första lite större flockarna dök upp den 27 mars. Dessa tranor, i flockar om 150 till 300, stod på majsfälten mellan Ripa och Härnestad eftersom ingen vårsådd kommit igång. Lite större flockar började komma in i början av april. I samband med att vårsådden startade kom matningen på fältet mitt emot kiosken i Yngsjö igång den 7 april och redan dagen efter stod 400 tranor på matningsplatsen. Den 11 april färdigställdes också ett matningsfält vid Utemuseum Pulken. Detta fält besöktes aldrig av några tranor. Tranräkningar på övernattningsplatserna vid Pulken och vid Hammarsjön kvällstid mellan ca 19 och 20.30. Datum Källa Pulken Hammarsjön Summa 17 april Fågelklubben 70 ex 70 ex 14 april Fågelklubben 475 ex 180 ex 655 ex 11 april Fågelklubben 463 ex 132 ex 600 ex 8-9 april Fågelklubben 425 ex 300 ex 725 ex 7 april Annan rapportör ca 300 ex 6 april Annan rapportör ca 500 ex 5 april Fågelklubben 376 ex 94 ex 470 ex 4 april Annan rapportör 425 ex 2 april Fågelklubben 390 ex 17 ex 407 ex 30 mars Fågelklubben 56 ex 28 mars Fågelklubben 51 ex Tranor på matningsfälten, dagtid. Matningsfält Datum Klockslag Antal tranor Yngsjö 17 april kväll 45 ex Yngsjö 15 april 10.30 180 ex Yngsjö 12 april 07.30 350 ex Yngsjö 11 april 08.30 400 ex Yngsjö 10 april 09.45 300 ex Yngsjö 10 april 07.45 400 ex Yngsjö 9 april 07.30 150 ex Yngsjö 8 april 19.00 170 ex Yngsjö 8 april 70 ex Yngsjö 8 april 13.30 25 ex Yngsjö 7 april Matningen påbörjad Inga färgmärkta tranor observerades 2006 6

Rapport för 2006 från Tranemo Trangrupp Sigvard Lundgren Fältverksamhet Elva ungar märktes under året och av speciellt intresse är att för fem av dessa är en förälder ringmärkt. Fyra av dessa ungar har under hösten rapporterats från Tyskland och Frankrike. Studierna av häckningsframgång har avslutats, och utan att kunna ge ett exakt värde på häckningsframgången står det klart att ungproduktionen under 2006 var betydligt bättre än de senaste åren. Den har troligen varit på samma nivå som ett normalår under 90-talet då den låg på drygt 0,5 stora ungar per häckande par. Omläggningar Det är också klart att omläggningar, dvs. att en ny kull påbörjas när den första spolieras under ruvningen, inte är ovanliga. Eftersök och kontroller av märkta individer blir allt viktigare och utgör en allt större del av fältarbetet. Det är också en belöning för det arbete som gjorts när man upptäcker eller får en rapport om en ringmärkt trana. Kontroller av ringmärkta tranor Ett omfattande arbete utgörs av dataläggning av den stora mängd rapporter som erhålls från observatörer fr.a. i Spanien, Frankrike, Tyskland och Sverige. Nordligaste fynd Under hösten kom en rapport från Tierp i nordöstra Uppland rörande en trana märkt i Mossebo 2004. Det är vårt nordligaste fynd hittills i Sverige. Det är emellertid inte det nordligaste återfyndet. 1996 sågs en Tranemomärkt trana i Finland något längre norrut. Övervintrande i Tyskland Under vintern har en familj där den enda ungen och en förälder, hanen, är ringmärkta rapporterats från Diepholzområdet i Niedersachsen, Tyskland. Den senaste observationen gjordes den 17 februari, d.v.s. alldeles innan detta skrevs. Den första observationen i området gjordes i början av december och därefter har familjen sett flera gånger. Uppenbarligen har denna familj övervintrat i Tyskland, vilket är det första kända fallet för Tranemomärkta tranor. 7

Rastande och översomrande tranor vid Hornborgasjön 2006 Clas Hermansson, Alf Karlsson & Helge Sundén Denna rapport är en detaljerad sammanfattning av den redovisning över antal rastande tranor vid Hornborgasjön 2006 som publicerats i Hornborgasjöns fältstations årsrapport (Hermansson m.fl. 2007). Vårens räkningar var de 41:e i ordningen och höstens räkningar de 35:e i ordningen, båda en unik oavbruten svit. Rastande tranor under våren Det är normalt att sjöns häckande tranor anländer tidigare än de rastande fåglarna. Under 2006 sågs den första tranan den 21 mars. Ankomsten var också sen under 2005 och för de båda åren är detta drygt tio dagar senare än medelankomsten för de tre föregående åren (2002-2004). Den 22 mars anlände också 10 tranor som bedömdes tillhöra de första individerna bland vårens rastande tranor i södra sjöområdet. Två dagar senare, den 24 mars, fanns 42 tranor vid Vadboden. Det var fortfarande full vinter vid Hornborgasjön med temperaturer på minus 10 grader under nätterna. Snön täckte större delen av marken och snöbyar med nysnö förekom. Hornborgasjön var frusen och isens tjocklek varierade mellan 30 och 50 cm. Först den 27 mars var den första riktiga vårdagen och några dagar senare kom de första stora flockarna av tranor. Gynnsamt sträckväder med sydvästliga vindar bidrog till att mer än 4.000 tranor ankom till Vadboden under eftermiddagen den 3 april. Under kvällen inräknades 5.920 fåglar som flög till nattplats. Förmodligen ankom fler tranor i mörker under kvällen med direktdestination till nattplatserna. Troligen överraskades de av att övernattningsplatsen täcktes av tjock is. Det har hänt förr. Fåglarna har en unik reglering i fötterna för att minska kölden. Högsta antal i södra delen var den 9 april, då 9 920 tranor inräknades när de flög till nattplats. Mediandatum, dvs. det datum när 50 procent av vårens trandagar (127 000) uppnåtts inträffade den 10 april. Med antal trandagar avses summan av de dagliga antalen rastande tranor. Det bör noteras att vi inte känner till omsättningen, dvs. daglig ankomst och bortsträck och kan därför inte beräkna mediandatum för det verkliga antalet rastande tranor. Den 12 april inleddes bortsträcket och den 15 april lämnade ungefär 3 000 tranor Vadboden sträckte norrut. Därefter minskade antalet successivt och vid kvällsräkningen den 25 april fanns 430 tranor kvar i södra sjöområdet. Huvuddelen av dessa tranor blev kvar och översomrade vid Hornborgasjön. Se figur 1. De tranor som övernattar i norra sjöområdet söker sig till andra födosöksplatser nordväst och norr om sjön. Det finns inget som tyder på att de blandar sig med tranorna i södra sjöområdet. Antalet är också förhållandevis litet. Det utgör ungefär 10 procent av totala antalet, de dagar när flest tranor rastar vid Hornborgasjön. Högsta antal i norra delen var den 6 april, då 1 400 tranor inräknades när de flög till nattplats. Vi påföljande räkning den 9 april fanns 950 tranor i området. Samma dag inräknades 9 920 tranor i södra delen. Den 9 april blev dagen med högst antal tranor, 10 900 (10 870), i hela sjöområdet. Se figur 1. 8

12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 20-mar 25-mar 30-mar 04-apr 09-apr 14-apr 19-apr 24-apr Figur 1. Antal rastande tranor vid Hornborgasjön våren 2006. Gula staplar är antal tranor i södra sjöområdet och blå staplar antal tranor i norra sjöområdet. Antalen avser tranor som räknats flyga till nattplats. Högsta antal i södra sjöområdet inräknades den 9 april (9 920) och i norra sjöområdet den 6 april (1 400). I hela sjöområdet fanns som mest 10 900 tranor den 9 april. Mediandatum i södra sjöområdet var den 10 april (antal för dagar med uteblivna räkningar har beräknats, extrapolerats, utifrån närliggande dagar). Översomrande och ruggande tranor Unga tranor som inte uppnått ålder för att häcka och äldre tranor som inte häckar samlas i grupper under sommaren. Många av dem ruggar också vingpennor och är under en månads tid helt oförmögna att flyga. Dessa s.k. sommartranor finns också vid Hornborgasjön. Många av den grupp på 410 tranor som avslutade vårens räkningar den 27 april tillhörde dessa sommartranor. Tidigare års undersökningar har visat att antalet kan variera eftersom många tranor drar omkring, varför individer kan försvinna och nya ansluta sig. I maj månad sågs följande större antal; 340 ex. Härlingstorps mader (5.5), 116 ex. Vadboden (16.5), 420 ex. Härlingstorps mader och 36 ex. Vadboden (19.5), 252 ex. Härlingstorps-Tranums mader (29.5) samt 239 ex. Härlingstorps-Tranums mader och 51 ex. Vadboden (30.5). Flera iakttagelser bekräftar att tranorna drog omkring i hela sjöområdet. Det totala antalet beräknas till 450 tranor. Av dessa var 300 tranor mestadels i norra delen och 150 tranor i södra delen. I juni och juli månad sågs inga större flockar av tranor. Anledningen till detta är sannolikt att de ruggande tranorna sökt en ny undanskymd plats, troligen i vassen vid Tranums mader och i videvegetationen utanför Ebbholmen. När ruggningen av vingpennor var avslutad sågs under juli månad som mest 60 ex vid Vadboden den 23.7. Eftersom tranorna var mer rörliga efter ruggningen är det troligt att de sökt födoområden utanför Hornborgasjön och därmed blivit mer svårräknade. Troligen fanns ungefär 300 tranor i sjöområdet under juni och juli månad. Detta styrks av de 241 tranor som övernattade i södra sjöområdet den 3.8 (Albin Thorsson). 9

Rastande tranor under hösten Var Hornborgasjöns höstrastande tranor kommer ifrån vet vi inte med bestämdhet. Avläsningar av ringmärkta tranor visar dock på flera fynd från Norge och Dalsland. Det kan därför inte uteslutas att merparten av Hornborgasjöns tranor kommer från ett nord-nordvästligt område. Sedan tranorna började rasta vid Hornborgasjön under hösten har alltid merparten övernattat i norra delen. De utgör ungefär 70 procent av totala antalet, de dagar när flest tranor rastar vid Hornborgasjön. Under senare år, efter det att lämpliga platser skapats i samband med sjörestaureringen, har emellertid flera övernattningsplatser tillkommit i södra delen. Höstrastande tranor börjar anlända i mitten av augusti månad. Antalet ökar långsamt för att kulminera vid avflyttningen i mitten av oktober. Då är också flyttningsdriften som störst och vid lämpligt väder kan så gott som samtliga tranor lämna sjöområdet under en enda förmiddag. De tranor som övernattar i södra sjöområdet provianterar under dagtid i området från sydost till väster om Hornborgasjön, ofta på ett flygavstånd upp till flera mil. Högsta antal i södra delen var den 5 oktober, då 4 200 tranor inräknades när de flög till nattplats. Det fanns tre nattplatser i södra delen; SV om Hångers udde, N om Hångers udde, SV om Almeö. Tranor från norra sjöområdet ses under dagtid nordväst och norr om Hornborgasjön. Många av tranorna har lång flygväg till sjön och anländer ofta i stora flockar sent under kvällen. Studier har visat att tranor som provianterar på stubbåkrar t.ex. öster om Götene, 2 mil från sjön, påbörjar sitt sovsträck vid ungefär samma tidpunkt som tranor nära sovplatsen. Högsta antal i norra delen var den 9 oktober, då 5 850 tranor inräknades. Det fanns tre nattplatser i norra delen; utanför Kärrtorps mader och Tranums mader samt S om Lervik i Stenumsviken. 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 14-aug 20-aug 26-aug 01-sep 07-sep 13-sep 19-sep 25-sep 01-okt 07-okt 13-okt 19-okt 25-okt Figur 2. Antal rastande tranor vid Hornborgasjön hösten 2006. Gula staplar är antal tranor i södra sjöområdet och blå staplar antal tranor i norra sjöområdet. Antalen avser tranor som räknats flyga till nattplats. Högsta antal i södra sjöområdet inräknades den 5 oktober (4 200) och i norra sjöområdet den 9 oktober (5 850). I hela sjöområdet fanns som mest 9 550 tranor den 9 oktober. 10

Tidigare års högsta noteringar av höstrastande tranor (8 260 den 10 oktober 2005) överträffades under 2006. Vid räkningen den 9 oktober fanns 9 950 tranor i hela sjöområdet. Se figur 2. När antalet tranor var som högst under oktober månad kom också flera kvällar ett tusental tranor från söder för övernattning i södra delen. Det är högst sannolikt att dessa tranor kommit från Rösjö mosse och av okänd anledning bytt nattplats. Eftersom tidigare övernattning vid Rösjö mosse är känd (de har aldrig tidigare inkluderads i Hornborgasjöns tranor) lämnas de därhän för en kort men bestämd kommentar. Uppföljning av dessa tranor bör ske under 2007. Färgmärkta tranor Under 2005 rastade en trana med alfanumerisk ring, F36, vid Vadboden den 4-13 april. Hon var då Sveriges äldsta trana. I år var det dags igen. Den 10-12 april sågs tranan vid Vadboden. Åldern var nu 16 år och 8 månader, dvs. åter svensk åldersrekord. Tranan märktes av Börje Flygar den 11 juli 1989 i närheten av Malung, Dalarna. Ringen är blek men påfallande hel och lättläst på 50 meters avstånd, i bra ljus och med bra optisk utrustning. Den 20-21 april rastade en tysk trana (färgringar blå-blå-röd / vit-grön-svart) vid Vadboden. Fyndet var överraskande eftersom tranan märkts i Brandenburg. Tidigare tyska tranor vid Hornborgasjön har visat att nordtyska tranor setts vid Hornborgasjön. Nu var det alltså dags för en trana från området öster om Berlin. Färgmärkningen av tranor visar på ständigt ny information om flyttningar och rörelser. Vart tog vintertranorna vid Lycke vägen? Två gamla tranor, med full flygförmåga, fanns kvar vid årsskiftet 2005/2006 på en stubbåker vid Kärrtorp. Fåglarna utfodrades med korn. De sågs vid Lycke sista gången den 1 februari. Men varför lämnade tranorna området och vart tog de vägen? Den 10 februari rapporterade Bengt Pettersson att tranorna fanns vid väster om Varnhem, i ett område där det fanns diken och bäckar med mycket öppet vatten. Detta kan vara förklaringen till att de sökte sig ditt. Här var de emellertid svåra att hitta och det dröjde till 28 februari innan Karin Kjellberg rapporterade ett en ensam trana åter sågs. Fågeln sågs flyga över vägen mellan Skara och Skövde i riktning från Lundby mot Brunnsbo. Endast spekulationer återstår. Troligen klarade en av tranorna, den tydligt brunryggade fågeln, inte den stränga vintern. Nya vintertranor Under förvintern uppehöll sig tre gamla tranor vid sjön. Två av dessa sågs vid Fäholmen och en på Sätunamaden den 24 december (Leif Arvidsson). Det är högst sannolikt att de haft nedsatt kondition vid tiden för avflyttning och blivit kvar. Ingen av dem har emellertid setts haft nedsatt flygförmåga. Tyskt märkt trana vid Hornborgasjön 2006-04- 21. Foto C. Hermansson. 11

Sammanfattning Den 22 mars sågs de första rastande tranorna, drygt 10 dagar senare än normalt. Under våren sågs som mest 9 920 tranor vid Vadboden (9.4) och 1 400 i norr (6.4). Mediandatum var den 10 april (6 april 2005) och antalet trandagar 127 000 (170 000 år 2005), dvs. tranorna kom senare och stannade kortare tid. Tranan F36 sågs igen, nu 16 år och 8 månader gammal, svenskt åldersrekord. Under sommaren fanns 450 i sjöområdet. Under hösten rastade fler tranor än tidigare år. Den 9 oktober fanns 9 950 tranor i sjöområdet. Tre tranor fanns kvar vid årsskiftet. Tack Tranräkningarna har inte varit möjliga att genomföra utan ett stort ideellt lagarbete. Totalt har 29 personer deltagit i verksamheten; Rolf Andersson, Ing-Mari Bertilsson, Björn Björnsson, Börje Carlsson, Gunvor Claesson, Göran Claesson, René Dekkers, Rolf Edvardsson, Claes Ekberg, Jan Fransson, Clas Hermansson, Kent-Ove Hvass, Bertil Johansson, Britt-Marie Johansson, Kerstin Jägmarker, Sören Jägmarker, Alf Karlsson, Karin Kjellberg, Lennart Kjellberg, Hillevi Lindström, Åke Lindström, Anita Ljungström, Bo Monsén, Rolf Mörk, Bengt Pettersson, Simone Röper, Gerd Sundén, Helge Sundén och Ulrich Tourbier. Falköping Nu har bistått tranräkningarna under våren med ekonomiska medel. Referens Hermansson, C, Karlsson A. & Sundén, H. 2007. Rastande tranor vid Hornborgasjön 2006. I: Biologiska undersökningar i Hornborgasjön 2006. Meddelande nr 36 från Hornborgasjöns fältstation / Hornborga-dokument nr 42. Länsstyrelsen Västra Götalands län. Clas Hermansson, Hornborgasjöns fältstation, 521 98 Broddetorp Alf Karlsson, St:a Mariagatan 5 B, 532 35 Skara Helge Sundén, Jakobsbergsgatan 46, 521 30 Falköping Vintertranor vid Kärrtorp. Foto Clas Hermansson. 12

Tranor och fågelinfluensa 2006 Clas Hermansson Under vårvintern 2006 hittades döda fåglar som bar på den aggressiva formen av influensavirus (H5N1) utmed den svenska syd- och ostkusten. Jordbruksverket presenterade två nyhetsmeddelanden om tranor. I dessa kunde nedanstående läsas (meddelandena är endast återgivna vad gäller text om tranor). Tranor först ut i provtagningsprojekt Den 6 april inleds den utökade provtagningen vid Hornborgasjön. Den första etappen går ut på att samla avföringsprov från tranor. De närmaste veckorna, under sena kvällar när tranorna har flyttat vidare till sina nattplatser vid sjön, kommer 300 prover av den kvarlämnade fågelavföringen att samlas in. Förhoppningen är att få mer kunskap om hur pass spridd smittan är bland vilda fåglar. Tranorna är bara först ut av flera arter som utpekats som särskilt intressanta för den utökade nationella övervakningen, som är en del av ett EU-gemensamt projekt. Även om man skulle få enstaka positiva utslag för fågelinfluensa är det ingen fara för turister och andra besökare vid sjön. Det finns för det första ingenting som tyder på att den aggressiva formen av viruset är särskilt vanlig bland vilda fåglar i Sverige. För att smittas krävs också långt mer närgången kontakt med sjuka eller döda fåglar än vad människor normalt kan få med vilda fåglar. Dessutom är det förbjudet att beträda de platser där fåglarna uppehåller sig, eftersom Hornborgasjön är ett fågelskyddsområde. - Vi får nu se om vi kan bekräfta den bild som en tysk studie gav, att tranorna inte verkar bära på viruset, säger Andrea Ljung, veterinärinspektör på Jordbruksverket. Källa: Jordbruksverket, 2006-04-06 Prover på 300 tranor var negativa - nu testas våtmarksfåglar Nu är första etappen i det nationella provtagningsprojektet på vilda fåglar avslutad. Samtliga 300 prover på tranor vid Hornborgasjön var negativa för influensavirus. Den andra etappen har redan påbörjats. Främst är det våtmarksfåglar i form av änder och gäss, som nu provtas. De negativa provsvaren ger en stark indikation på att tranor inte tycks bära på eller vara speciellt utsatta för fågelinfluensa. Man kan konstatera att det ingenstans i Europa har förekommit någon onormalt hög dödlighet bland tranor, eller att tranor vare sig i Sverige eller inom övriga EU fastställts bära på det aggressiva H5N1 influensaviruset. Men för att kunna skaffa mer kunskap om hur spritt detta och andra fågelvirus är bland andra fågelarter, måste betydligt fler fågelarter provtas än vad som görs i dag. Källa: Jordbruksverket, 2006-05-18 13

Tranan i Tåkern 2006 Lars Gezelius De första tranorna anlände till Tåkern 23 mars (Anders Elf). Under våren räknades tranor mer regelbundet i samband med gåsräkningarna. Denna vår blev det ganska låga antal med en topp på 861 ex 9 april. Vårrekordet är från 2004 då 3220 ex rastade. Sammantaget bedöms ca 300 ex ha översomrat vid sjön (räknade i början av juni). Under april till juni markerades ensamma par, varnande fåglar eller par med ungar på karta över Tåkern. I år bedöms att 17 par påbörjat häckning spritt runt hela sjön, vilket är likvärdigt med fjolårets 16 par. Två av paren sågs med en till två ungar vardera. Man kan misstänka att predationen är hög p.g.a. att rävpopulationen är stor. En tranunge ringmärktes vid Lövängsborg 17 juli. Den färgmärktes med röd (al)-svart-röd på vänster ben och vit-svart-gul på höger. I oktober räknades andelen ungfåglar i några flockar om totalt 184 ex. Där var det 19,5 % ungfåglar, vilket är relativt högt. Andelen de senaste åren har legat kring 12 %, men då har antalet undersökta tranor varit större. Vid gåsräkningarna under hösten noterades antalet tranor med nedanstående resultat. Toppen på 5800 ex den 14 oktober är rekord för Tåkern. Antal tranor vid Tåkern hösten 2006: 19/8 2/9 16/9 30/9 14/10 21/10 28/10 11/11 1700 2625 3000 3103 5800 4950 730 1 7000 6000 5800 5000 4100 Antal / Number 4000 3000 3130 3500 3050 2700 3100 2390 2200 2000 1370 1000 900 860 850 0 410 100 200 270 170 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 År / year Högsta dagsnotering av tranor vid Tåkern under höstarna 1989-2006. 14

Skadeförebyggande åtgärder inom landskapet Närke 2005 Ragnar Edberg Utdrag ur rapporten till Länsstyrelsen i Örebro län: Redovisning av verksamheter år 2005 inom landskapet Närke i Örebro län - Skadeförebyggande åtgärder - Insatser gentemot tranor, svanar och gäss Sammanfattning av verksamheten 2005 Verksamhetens strategi var oförändrat inriktad på snabba insatser vid anmälan om skadehot som är det viktigaste inslaget i de skadeförebyggande åtgärderna. Rastande tranor vid Kvismaren var oväntat få under våren, de första anlände i slutet av mars och som mest räknades 1 023 den 11 april. Under hösten däremot noterades ett rekordantal med 14 545 fåglar inräknade till övernattningsplatserna i Kvismaren den 5 oktober. Under verksamhetsperioden utnyttjades gasolkanoner i tämligen ringa omfattning och ersattes framgångsrikt med tysta anordningar i form av vindsnurror, spegelreflexanordningar och fladdrande plastband. Effektiva engångsinsatser gjordes också med fyrverkeriraketer. Framgångsrik, avledande åtgärd i form av utfodring av tranor genomfördes under sommaren (maj-augusti) på en plats nära Husön vid Kvismaren. På så sätt hölls fåglarna bundna till denna plats under större delen av perioden och de befarade skadeangreppen på odlad gröda i omgivningarna uteblev. En under våren anlagd tran- och gåsåker med blandsäd ärter/korn utnyttjades flitigt av tranor och gäss under hösten. Båda åtgärderna var till stor nytta och skydd för omkringliggande grödor. Såväl tranorna som gässen uppfattades av lantbrukarna under säsongen utgöra hot mot säd, morötter, potatis och ärter. All verksamhet med gasolkanoner genomfördes med största möjliga hänsyn för att minimera störningar för omgivande bebyggelse. Inga anmälningar om störning inkom från allmänheten. 16000 14545 14000 12000 11979 10000 8000 6000 4000 2000 0 2002 1023 1189 380 559 700 4 mars april maj juni juli aug sept okt nov Rastande och översomrande tranor vid Kvismaren enligt räkningar/uppskattningar 2005. 15

Skrämselmetoderna och deras användning "Schasning" Liksom tidigare år avvärjde flera lantbrukare med egna insatser inledningsvis hoten mot sina grödor. Man tillgrep någon form av "schasning" genom att gå eller cykla ut mot fåglarna, åka motorcykel, bil eller traktor, vifta med armarna eller åstadkomma höga ljud, t.ex. ropa eller skjuta skrämskott. Fågelskrämmor I avvaktan på utvecklingen eller väntan på hjälp satte även under 2005 flera lantbrukare ut fågelskrämmor av olika utseenden för att avvärja fåglarnas hot. Som fågelskrämmor har vita s.k. storsäckar (emballage från transport av utsäde eller gödning) uppsatta på höga pålar visat sig ha stor skrämseleffekt. Flaggor De flaggor av enkel modell, plastsäck fastnitad i sin ena kortända på en s.k. stakkäpp, som tidigare introducerades i området genom Viltskadecenters försöksverksamhet, utnyttjades inte vid något tillfälle denna säsong, mest på grund av att de upplevs ha kortvariga effekt om inte utsättningen sker i mycket stort antal, dels genom sin mängd är till hinder för de åtgärder i grödorna som måste genomföras under växtperioden. Gasolkanoner Gasolkanonerna är fortlöpande de effektivaste skrämselanordningarna gentemot tranor och gäss. Skrämseleffekten för varje enskild kanon är god inom 5-6 hektar och någon tillvänjning har inte konstaterats. Vindsnurror Effekten hos vindsnurrorna består och visar sig fortfarande ha ungefär samma skrämseleffekt som gasolkanonerna under förutsättning att vinden håller dem i rörelse. De har även under 2005 använts såväl som komplettering till gasolkanonerna som fristående. Särskilt när det gäller odlingar som ligger nära bostadshus framför lantbrukarna gärna önskemål om att hellre få låna vindsnurror än gasolkanoner för att inte störa grannsämjan. Spegelreflexanordningar De två i projektet tillgängliga reflexanordningarna av märket "Peaceful Pyramid Birdscarer" användes under en stor del av säsongen med god effekt framförallt mot gäss i morotodlingar. Reflexanordningarna har ungefär lika god skrämseleffekt som gasolkanonerna. 16

Raketer/fyrverkeripjäser Användningen av fyrverkeripjäser/raketer vidareutvecklades under 2005 och ledde till minskat behov av framförallt gasolkanoner. Ett antal förpackningar inköptes och fördelades på drabbade lantbrukare att själva använda dem mot gäss och tranor. Skrämseleffekten visade sig vara stor och långvarig. Avspärrningsband Fjolårets innovation med utnyttjande av avspärrningsband som skrämselanordning vidareutvecklades också och hade god effekt. Utvecklingen bestod i att banden inte längre sattes ut som en enda lång lina utan fördelades i mindre längder, en på varje utsatt stakkäpp. Fördelen med detta var att banden följde varje vindriktning och var därmed i större rörelse, vilket hade god avskräckande effekt. När det gäller tranor har det visat sig viktigare under varma sommardagar att med skrämselanordningar spärra av deras tillgång på dricksvatten i ett närliggande dike än att ha dessa utsatta mitt i det aktuella fältet. På motsvarande sätt är det en stor fördel om dricksvatten finns tillgängligt för tranorna vid en utfodringsplats. Avledande åtgärder mycket framgångsrika Utfodring av tranor Även under 2005 genomförde Olle Bodevall på Ekengårds Jordbruksförvaltning i Norrbyås utfodring av tranor på ett från insyn och störningar skyddat område vid Restamossen. Dagny Edberg i färd med att under våren 2005 sätta upp fristående avspärrningsband mellan ett sädesfält och ett potatisfält för att hålla tranor på avstånd från den spirande potatisen. I detta fall räckte det med skrämmande band i fältet utkant, vilket samtidigt gav brukaren möjlighet att utan hinder kupa potatisen. Foto: Ragnar Edberg. Utsättningsteknik och strategi Beprövad erfarenhet har visat att nyttan av skrämselanordningarna står i direkt relation till deras placering i olika grödor, i förhållande till grödornas tillväxtstadier, åkrarnas arrondering och omgivningens topografi, t.ex. en träda, åkerväg eller skyddszon. Insatsen påbörjades i mitten av april, men ledde inledningsvis inte till något resultat eftersom huvuddelen av vårens tranpopulation några dagar senare lämnade området för sin nordflyttning. Vid mitten av maj hade emellertid den då sakta ökande populationen av sommartranor funnit utfodringsplatsen och den blev snabbt uppehållsplats för nära nog samtliga områdets tranor. Så småningom samlades upp till 2 000 tranor på platsen och detta bidrog verksamt till att skador på odlade grödor i den omgivande bygden uteblev. Viss tid 17

spreds foder ut tre gånger i veckan. Utfodringen upphörde omkr. 20/8. Anläggning av tran- och gåsåker Genom överenskommelse med Bengt Dalme, Hammars säteri, kunde under våren en 10-12 ha stor tran- och gåsåker med insådd av korn och ärter anläggas norr om Nynäs på ett fält strax söder om Kvismare kanal. Trots inväxning av betydande bestånd ogräs hade denna åker god samlande effekt på tranor och gäss under hösten. I anslutning till denna åker genomfördes en komplettering med utspridning av fodersäd i avsikt att binda så många som möjligt av höstens rekordartade antal tranor och denna påbörjades omkr. 15/9 och pågick till början av oktober. Tranornas födosök 2005 Tranorna har en varierad diet och observerades under 2005 på näringssök i tre olika grödor: Säd Nysådd säd tilldrar sig förvånansvärt snabbt tranornas intresse. Undantag gäller havre och råg, som tranorna inte tycks uppskatta alls, vare sig sädeskornen eller den växande grödan. Hur de i såraderna förmår spåra de enskilda sädeskornen förblir fortfarande en gåta. Fåglarnas letande efter sädeskornen förefaller sällan slumpmässigt. Flera observationer gjordes även försommaren 2005 på tranor som vandrade i spirande vårsädesfält och snappade efter någonting. Vid varje kontroll av dessa fodersöksplatser befanns tranorna ha vänt på torvor och promenerat på såmistor mellan raderna utan att vid något tillfälle ha betat av den spirande säden. Vad tranorna sökte eller pickade upp kunde inte konstateras. Under sommaren betade de, liksom tidigare år, i omoget, stående korn, alltid under förutsättning att de kunde promenera in i kornfältens ytterkanter från intilliggande väg, vändteg eller träda. På motsvarande sätt åstadkom tranor skador på ärter inom två fält vid Tysslingen. Potatis Potatis tillhör de grödor som tranorna ägnar stor uppmärksamhet och skadorna kan ske vid de tre tillfällen då fåglarna - plockar upp den nysatta sättpotatisen på våren, - rycker upp de nyuppkomna potatiskålarna på försommaren, ibland med vidsittande sättpotatis, - söker efter den omvandlade, "ruttna", sättpotatisen i samband med avblastningsperioden. De rakar då samtidigt fram en mängd färskpotatis, som snabbt blir grön i solskenet. Tack vare utfodringen vid Husön förekom endast tranbesök i de växande potatisodlingarna vid ett par tillfällen där samtidigt problem med skador från felaktig betning av utsäde förelåg. Vall Genom den goda effekten av utfodringen vid Husön förekom inga problem med tranor på ensilagevallar denna säsong. Tranor på ett fält är inte alltid ett skadehot I allmänhet förknippar lantbrukarna en stor flock fåglar på ett odlat fält med ett skadeproblem. Erfarenheter under projektets gång visar att så inte alltid behöver vara fallet, utan att det finns flera förklaringar till fåglarnas val av plats. Fåglarna uppehåller sig på det aktuella fältet utan att göra skada på det slutliga skördeutfallet därför att de - enbart besöker fältet som en bra rastoch viloplats; - letar efter någon annan föda än den odlade grödan; - lockas dit av annan, okänd anledning. 18

S.k. surfläckar i grödan, alltså vattenrika områden, som haft kvävande effekt och hindrat grödans tillväxt i förhållande till omgivningen, lockar till sig såväl tranor som gäss och andra fåglar. Vid flera tillfällen har vi iakttagit hur tranor promenerar omkring i spirande vårsädesfält och intensivt bearbetar marken. Vid kontroll av dessa områden är inte den odlade grödan skadad och det förefaller som om tranorna söker någonting mellan såraderna, ofta under kvarliggande halmrester eller jordkokor. Vad de söker är oklart. Under 2005 inträffade två fall av från odlarnas synpunkt genom tranor föranledd skada, men där anledningen till deras uppträdande uppenbart återfaller på odlarnas egna misstag. Följande bild illustrerar i någon mån den aktuella situationen: Verkligheten bakom de skadade potatisbestånden visade sig så småningom inte bero på tranornas besök utan vara en helt annan. Det stod ganska snart klart att odlarna av de två fälten råkat ut för skador på sin utsädespotatis genom felaktig användning av ett betningsmedel, Prestige, vilket ledde till att en viss del av de nysatta potatisarna var döda och det var detta som orsakat luckigheten. Problemet drabbade under 2005 flera odlare och uppmärksammades i en artikel Även Prestige misstänks ge skador på potatis i tidningen ATL 8 juli 2005. Vi kunde konstatera att tranor besökt de vid Kvismaren aktuella fälten och letat fram en hel del av dessa döda potatisar, provat deras ätbarhet genom några näbbhugg, men sedan lämnat dem på markytan, tydligen osmakliga och inte motsvarande fåglarnas önskemål om den ruttna sättpotatisen. Tranornas inflygning till övernattningsplatserna vid Kvismaren sker som regel strax efter solnedgången och utgör ett publiklockande skådespel. Bilden på tranornas inflygning ovan är tagen från observationstornet vid Fiskinge i Östra Kvismaren. Foto: R. Edberg. 19

Projekt trana i Västerbotten 2005 & 2006 Simone Röper Sammanfattning Projekt trana i Västerbotten omfattar färgringmärkning, radiopejling, inventering av häckande par samt inventering av översomrande och rastande tranor. Sammanlagt har sedan år 2000 94 tranor färgringmärkts i Västerbotten. Dessutom bär i nuläget 10 tranor fungerande sändare. Hittills finns det inte något återfynd av märkta tranor från Västerbotten längs den östeuropeiska flyttningsvägen utan dessa verkar som syd- och mellansvenska tranor flytta efter den västra vägen till Frankrike och Spanien. Mellan april och oktober inventerades både rastande och översomrande tranor regelbundet vid de talrika kända rastplatserna i Västerbotten. Rasthöjdpunkten 2006 låg i slutet av augusti till början av september. Den 29 augusti inventerades totalt ca 3140 tranor samtidigt vid alla kända rastlokaler mellan Kasamark, söder om Umeå, och Lövånger i norr. Skador orsakade av tranor uppstod i juni på nysådd och i slutet av augusti till början av september i ej skördade kornåkrar. 1. Färgringmärkning, radiomärkning och pejling Lyckad tranfångst vid Brånsjön 2006. Lars-Erik Enholm, Erik Lindberg (från vänster). Foto P-O Nilsson. Under säsongen 2005 och 2006 märkte vi 18 resp. 19 tranungar, varav en vardera året även försågs med radiosändare. Vi lyckades ringmärka många ungar både norr och söder om Ume- och Vindelälven, med förhoppningen att få nya kunskaper angående våra teorier om flyttningsmönstren. Överlevnaden av årsungarna var under båda åren mycket bra, endast 2 resp. 1 dog. De flesta av ungarna kunde vi följa till samlings- och rastplatserna i Västerbotten samt fastställa om de lämnade området österut över Kvarken, eller söderut längs kusten. Sedan år 2000 har sammanlagd 94 tranor färgringmärkts i Västerbotten. Dessutom bär i dagsläget ca tio tranor en fungerande sändare. 20

Lapplandsunge med spanskt märkt förälder Bo Åström ringmärkte 2005 tre tranungar i Storumantrakten, Lappland, som gav oss nya kunskaper över flyttningsmönster för inlandets tranor. En av dessa ungar observerades senare under hösten av undertecknad vid Tierp i Uppland. Till min stora förvåning var även en av ungens föräldrar färgringmärkt. Den visade sig vara märkt som adult år 1992 i Gallocanta, Spanien! Ny dimension Under transäsongen 2006 fick projektet en ny dimension! Efter fem års märkning av tranor i Västerbotten syns nu tydliga resultat. Aldrig förr hittade vi så många märkta tranor i Västerbotten. Detta beror troligtvis på olika faktorer: Naturligtvis kommer allt fler äldre märkta tranor tillbaka, just under 2004 till 2006 lyckades vi märka många tranor som dessutom visade bra överlevnad. Utöver detta hittar vi fortfarande nya tranplatser särskilt under sommaren och fram för allt genom pejlingen av de sändareförsedda tranorna. En ny dimension, också för att flera av de märkta tranorna kunde observeras under en lång tidsperiod (våren, sommaren, hösten) vid olika tillfällen och lokaler. Därmed finns nu möjlighet till att se rörelsemönster under våren, sommaren och hösten. Det visade sig att vissa tranor uppehöll sig hela sommaren på samma plats och andra rörde sig mycket mellan helt olika platser. Kanske beror det på fåglarnas kön? Två tranor flyttade till och med 40 resp. 50 km mot nordväst så sent som den 31 augusti. Pejling av icke könsmogna tranor Genom att pejla sändareförsedda icke könsmogna tranor under sommaren fick jag helt nya insikter om beteende och rörelse av vanligtvis mycket hemlig levande sommarflockar. Dessutom visade pejlingen vid olika rastplatser under de senaste åren att bilden man får genom enbart synobservationer, alltså i öppet landskap, inte alls överensstämmer med verkligenheten. Till exempel uppehåller tranorna sig också i myrmark, på hyggen och i skog under visa perioder under dagen. Mycket ny kunskap blev det också om hur tranorna rör sig inom Umeälvens delta och slätter (Natura 2000). Sammanlagt hittades under 2006 19 äldre märkta tranor i Västerbotten, varav 3 7K, 2 6K, 2 4K, 9 3K och 3 2K. 2005 observerades 11 äldre färgringmärkta tranor, varav 3 6K, 1 5K, 2 4K och 2 3K och 3 2K. Tre av dessa var sändareförsedda och pejlades tills de lämnade söderut. Flaxi Kasamark, en hona märkt 2002, kunde följas mellan 6 maj och 30 augusti 2005. Fram till den 23 juli uppehöll hon sig i Umedeltat och från den 24 juli fanns hon i Djäkneböle (lokaler, se karta). Även Bengt Stugunäs, märkt 2003, pejlades mellan 1 juni och 7 juli 2005 i Umedeltat. Därefter kunde tranan inte hittas i Västerbotten utan pejlades först den 1 oktober 2005 i Tierp, Uppland. Den 20-21 april 2006 var Bengt tillbaka i Umedeltat, försvann sedan helt och återupptäcktes igen i Tierp i mitten av september samma år. Oväntade sommarrörelser De mest oväntade sommarrörelserna visade tranan Ole Önnesmark, märkt 2004. Tranan upptäcktes genom pejlingen den 29 juli 2005 nära Bjurholm (W. & M. Napierski), 120 km sydväst om tranans födelseplats Önnesmark i Lövångertrakten (lokaler, se karta). Ole pejlades sedan runt Bjurholm fram till den 15 augusti i en liten, nästan helt osynlig sommarflock av elva tranor. Detta visar hur svårt det är att hitta ringmärkta och även radioförsedda tranor vid möjliga sommarvistelser och häckningsplatser. Mellan 24 augusti och 15 september uppehöll sig Ole sedan vid den välkända tranrastplatsen Kasamark. Den 17 september, två dagar efter att Ole hade lämnat Västerbotten söderut, anlände den till Öland (W. & M. Napierski). 21

Även under säsongen 2006 fick vi lära oss mycket genom Ole. Den här gången var tranan tillbaka till sitt födelseområde och detta så tidigt som den 28 april. Där stannade den hela våren, sommaren och hösten, åtminstone fram till den 26 september. Under våren och hösten uppehöll sig Ole i större rastflockar vid de välkända rastplatserna i Lövångerområdet. Under sommaren däremot rörde tranan sig mycket svårsedd i en liten flock av 3-14 tranor i ett område med tätt häckande tranpar. Stora delar av dagarna uppehöll sig flocken i myrmark, på hyggen och i skogen. Tranrastplatser i Västerbotten Bjurholm Ytterbyn/ Vebomark Gamla Storbäcken Flarken Ostträsketområdet Lövångerområdet Brånsjön 20 km Kasamark Djäkneböle Umeälvens delta och slätter Karta 1: Rastplatser för trana i Västerbotten. Första lyckade häckningen Den första lyckade häckningen för en av våra färgringmärkta tranor från Västerbotten fastställdes 2005 för 6Ktranan Nicke, märkt 2000 i Sävarberg. Tranan är en hona och häckar i Lövångertrakten, ca 100 km norr om födelseplatsen. Vi kunde dessutom ringmärka dess unge. År 2006 var paret tillbaka vid samma häckningsplats, misslyckade dock med häckningen. Även fjolårsungen var tillbaka och observerades från maj till september i samma område, som närmast 1 km från födelseplatsen i en liten sommarflock. Ytterligare en 6K trana observerades 2005 med partner och en flygg unge under höstrasten. Trots stora förhoppningar hittades under 2006 inte någon märkt trana med unge. 22

Det känns nu mycket angelägen att fortsätta långsiktig med verksamheten för att samla in fler data till exempel angående var och när häckningen sker, könsrelaterade skillnader i rörelse/beteende och hur stor andelen av 2K-fågler är som kommer tillbaka till Västerbotten. Återfynd och pejling i Sverige Under vår- och höstflyttningen pejlade och sökte undertecknad efter märkta tranor vid olika tranrastplatser i södra och mellersta Sverige. Våren 2005 kunde jag pejla ovannämnda Ole Önnesmark i Kristianstads Vattenrike. Där fanns dessutom ytterligare en fjolårsunge från Västerbotten. Dessa fynd var överraskande, då kännedom om vilka tranor som rastar i Kristianstads Vattenrike hittills är mycket begränsade. På Öland hittades Ole Önnesmark och Flaxi Kasamark hösten 2005. Trots stora rastflockar och många fågelskådare hade sedan tidigare endast två återfynd av västerbottniska tranor rapporterats från Uppland. Därför började jag med exkursioner till olika potentiella rastplatser som Tierp-Månkarbo och Ledskärsviken vilket resulterade i oväntat många märkta tranor. Hösten 2005 hittades tre och hösten 2006 fyra, märkta från Västerbotten. Tre av dessa var årsungar från Storuman och Tvärålund- Vännas trakten, som alltså flyttat längs den svenska kusten. Under våren 2006 påträffades den tredje västerbottniska tranan, Werner Gryt (märkt 2000 vid Grytforsen, Malå), vid Hornborgasjön. Vanligtvis flyttar våra tranor inte via Hornborgasjön. Endast Nicke Sävarberg och Corny Västerås brukar rastar där under våren. Återfynd och pejling i Europa Många återfynd gav mycket intressanta resultat. Hittills finns dock inte ett enda återfynd av märkta tranor från Västerbotten längs det östra flyttstråket. De verkar också flytta efter den västeuropeiska flyttningsvägen till Frankrike och Spanien liksom syd- och mellansvenska tranor. Från Söderfjärden, Finland hade vi inte fått så många återfynd som väntat under de senaste åren eftersom tranorna lämnade Västerbotten sent och sträckte sedan förbi Söderfjärden utan att rasta. Hösten 2006 observerades dock så många som elva märkta tranor från Västerbotten i Söderfjärden. Av dessa hade tio setts under sommaren/hösten i Västerbotten. Två var årsungar från Lövångertrakten. En överraskande återfynd kom från en trana som försågs med sändare i Ansmark 2004. Tranan pejlades sedan fram till november 2004 vid Rügen-Bock regionen i Tyskland. Därefter blev den aldrig mera sett eller pejlad trots bra bevakning längs hela flyttningsvägen. Först i september 2006 dök den upp igen i Rügen-Bock regionen. Tranan Sven-Ola Kasamark i Nordvorpommern, Tyskland oktober 2005. Foto C. Hermansson. 23

2. Inventering av häckande tranor Under säsongen 2006 kollades häckningsframgången i 98 tranrevir i Västerbotten. För 90 av dessa kunde häckningsresultatet fastställas. 67 procent av paren misslyckades med att föda upp någon flygg unge. Reproduktionen låg på 0,43 flygga ungar per häckande par. Medelvärden för 2001-2006 ligger på 0,41. 3. Inventering av rastande och översomrande tranor 2006 Mellan april och oktober inventerades både rastande och översomrande tranor regelbundet vid de talrika kända rastplatserna i Västerbotten. Antal, lokal, habitatval, beteende, ungfågelandel och störningar noterades. 3.1 Vårrastande tranor Antal och lokaler Tranrastningen under våren var som vanligt mycket kort och häftig. Höjdpunkten låg mellan 24 och 28 april 2006. Största ansamlingen räknades på Röbäcksslätten 24 och 26 april med ca 500 tranor. Den 27 april återfanns bara 30 tranor. Vid Brånsjön uppehöll sig en flock om ca 200 tranor den 27 april. I Flarkenområdet räknades den 28 april ca 400 tranor. Detta var mycket överraskande. I området har hittills inte observerats stora tranansamlingar under våren, enligt vad varken jag eller lokalbefolkningen känner till. Habitatval Under våren observerades tranor främst på stubb men också på vall och på plöjda fält. 3.2 Översomrande tranor Tranan blir inte könsmogen förrän vid tre till fyra års ålder. Tranor som inte är könsmogna och andra icke-häckande tranor tillbringar sommaren i små flockar och rör sig vanligtvis på ett mycket tillbakadraget och hemligt sätt. Därför är det svårt att inventera översomrande tranor. Som sommartranor betraktas här tranor som observeras under perioden då häckande tranor håller till i reviren med ruvning och uppfödning av ungarna, alltså från början av maj till början/mitten av augusti. Antal och lokaler Sökandet av översomrande tranor intensifierades under 2006 och vid många olika platser hittades små flockar av 4-20 tranor. Större ansamlingar observerades vid de kända tranlokalerna Umeälvens delta och slätter, Ostträsket, Lövångerområdet, Gamla Storbäcken, Kasamark, Djäkneböle och Älglund. Vid de flesta av dessa lokaler uppehöll sig tranorna dock mycket sporadiskt. Största ansamlingen av sommartranor fanns i Umeälvens delta och slätter, där det observerades mellan 70 och100 tranor från början av maj fram till mitten av juli. I Gamla Storbäcken uppehöll sig hela sommaren en flock av 23-54 tranor. Habitatval Under maj månad födosökte tranorna fortfarande mest på stubb och vall. Tranorna som höll till i Umeälvens delta samlades dagtid främst på en utfodring i Degernäs. Anledningen med utfodringen har inte kommit till min kännedom men den visade tydlig att åtgärden kan koncentrera tranor på vissa fält och avlänka de från andra som är mera känsliga. Nysådda fält fanns dock först i början av juni. Under hela juni månad inventerades sedan också flest tranor på nysådd. I juli födosökte tranorna nästan uteslutande på vall, både slagen och i hög vegetation. Det gäller dock bara synobservationer i öppet landskap. Radiopejlingen av sändareförsedda tranor visar att sommartranor uppehåller sig 24