Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group. Årsrapport 2008

Transkript

1 Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Årsrapport 2008

2 Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Svenska tranarbetsgruppen (SCWG) Är en artgrupp inom Sveriges Ornitologiska Förening/BirdLife International och samverkar med andra trangrupper inom den Europeiska tranarbetsgruppen (ECWG). Adresser Sigvard Lundgren (ordförande SCWG och Tranemogruppen) Älvshult, Smeagården, Ambjörnarp Tel: , e-post: Simone Röper (koordinator färgringmärkning och tranprojekt i Västerbotten) Ratan 109, Bygdeå Tel: , e-post: simone.roeper@gmx.net Björn-Åke Andersson (kassör SCWG och Tranemogruppen) Plommongatan 1, Tranemo Tel: , e-post: bjornake.andersson@telia.com Clas Hermansson (tranprojekt vid Hornborgasjöns fältstation) Hornborgasjöns fältstation, Broddetorp Tel: , e-post: clas.hermansson@telia.com Svenska tranarbetsgruppens hemsida: se under fågelskydd samt Europeiska tranarbetsgruppens hemsida: Svenska tranarbetsgruppens årsrapport Redaktion 2008: Simone Röper Omslagsbild: Christopher Schmidt 2

3 Innehåll Färgringmärkningen av tranor Simone Röper Tranor i Kristianstads Vattenrike 7 Hans Cronert & Karin Magntorn Rapport från Tranemo trangrupp Sigvard Lundgren Kan en handikappad trana bli förälder?. 10 Sigvard Lundgren Projekt trana i Västerbotten Simone Röper Rödhuvad trana i Småland

4 Färgringmärkningen av tranor 2008 Simone Röper Årets märkningar Under säsongen 2008 färgringmärktes 20 tranungar i Sverige. Dessa fördelar sig på följande områden: Tranemo: 8 (S. Lundgren) Hornborgasjön: 8 (C. Hermansson) Västerbotten: 4 (S. Röper) Samtliga märkta försågs med ELSA-färgringar på tibian och RC 93-metallringen på tarsen. Hittills har det inte observerats några problem med metallringarna på tarsen. Sedan 1985 har sammanlagt 590 tranor färgringmärkts i Sverige, varav 63 med alfanumeriska ringar (se tabell 1). Som landskod på vänster ben har hittills använts: röd-rödröd, röd-vit-röd, röd-blå-röd, röd-svart-röd, röd-röd-vit och röd-röd-blå. En översikt över de regionala koderna, dvs. toppfärgen i individkoden på höger ben, som visar i vilket område i Sverige tranan märkts, finns i tabell 2. Spännande återfynd Här nämns några av de mest intressanta återfynden som rapporterades under året. Ett riktig spännande återfynd kom från Estland. Tranan märktes år 2007 i Västerbotten ca 20 km söder om Umeå. Den sågs den 2 oktober 2008 i Haapsalu efter att den hade tillbringat sommaren 30/6-24/9 i Umeälvens delta. Detta är första fyndet för en svensk märkt trana från Baltikum. En trana från Svartådalen i Västmanland observerades vid Huittinen i Finland mellan 11 maj och 25 augusti. Tranan, märkt år 2005, tillbringade även förra sommaren vid Huittinen Sveriges äldsta trana Sveriges äldsta ringmärkta trana har återigen vistats vid Hornborgasjön i början av april. Tranan märktes av Börje Flygar i Malung, Dalarna, den 11 juli 1989 med en röd alfanumerisk ring F36. Den är nu 18 år och 278 dagar gammal. Därmed är denna fågel den äldsta dokumenterade tranan i Europa. Tyvärr har vi för denna trana bara återfynd från just Hornborgasjön. Endast där kommer man tranorna nära nog för att kunna avläsa alfanumeriska ringar. Utländska tranor i Sverige Flera ringmärkta tranor som är märkta i andra europeiska länder har observerats i Sverige under Två nya fynd av märkta tranor från Tyskland kom under våren. Den ena är märkt i Nordvorpommern 2007 och sågs mars vid Hornborgasjön. Den andra fågeln, märkt i 4

5 Nordvorpommern 2005, är den första som stannade en hel sommar i Sverige. Den observerades i Skåne, först 12 mars i Hörby och sedan från 13 april fram till 28 augusti nära Degerberga, Kristianstad. Tranan gick i par och gjorde troligtvis ett häckningsförsök! Sammanlagt finns det nu återfynd av sex olika tyskmärkta tranor dokumenterad för Sverige. På Gotland påträffades den 15 oktober en märkt trana från Estland. Tranan märktes år 2006 och sågs i oktober 2007 i Hortobagy, Ungern. En trana som märktes 2007 i Närpes, Vasa, i Finland observerades den 14 maj vid Oxelösund i Södermanland. Två andra finska tranor sågs i Västerbotten, en gammal fågel från 1999 rastade i april norr om Umeå och en fjolårsunge uppehöll sig den 15/6 i en sommarflock vid Valsfäboda, Robertsfors. Dessutom gjordes flera intressanta fynd av tranor märkta i Norge. Under våren fanns två norska tranor i Kristianstads Vattenrike och under hösten sågs en i Närke och tre vid Karlstad. Som vanligt rastade många norska tranor vid Hornborgasjön. Spana efter färgringmärkta tranor! Om ni tycker det låter spännande och vill bidra till att vi lär oss ännu mer om tranornas beteende, spana efter färgringmärkta tranor. Vi ser fram emot era rapporter och kommer att skicka svar med all information om de rapporterade tranornas levnadsöden. Sänd rapporten till undertecknad, smidigast via e-post simone.roeper@gmx.net. Sist i detta häfte finns också ett rapportformulär, där ni ser vilka uppgifter vi önskar. Tack Tack till alla ringmärkare och medhjälpare. Varmt tack även till de många tranvänner som spanar och pejlar efter märkta tranor, ideellt och ofta med stor tidsinsats. Simone Röper Svenska tranarbetsgruppen Koordinator för färgringmärkning Ratan Bygdeå simone.roeper@gmx.net Tel.:

6 Tabell 1. Antal färgringmärkta tranor i Sveriges landskap under åren Västergötland Östergötland Dalsland Närke Södermanland Värmland Västmanland Uppland Dalarna Hälsingland Ångermanland Västerbotten Lappland Norrbotten Götaland 282 Svealand 195 Norrland 113 Tabell 2. Översikt över regionala koder (toppfärg i individkoden, höger tibia). Blå Tranemo Grön Tranemo Vit (med landskoden röd-röd-röd och röd-vit-röd) Tranemo Vit (röd-blå-röd, röd-svart-röd) Hornborgasjön och Tåkern Gul (röd-vit-röd) Dalsland och Norge Gul (röd-blå-röd, röd-svart-röd, röd-röd-vit, röd-röd-blå) Norge Svart Västmanland Röd Norrland 6

7 Tranor i Kristianstads Vattenrike Hans Cronert & Karin Magntorn Sammanfattning av Tranvåren 2008 Under hela februari rapporterades tranor men större flockar från runt mitten av mars. Tranorna stod runt om i bygden, många på gamla majsfält. Den 20 mars var många flitiga och rapporterade och som mest hade då 1200 fåglar samlats på ett fält varifrån de lyfte för att flyga för övernattning. Vid Fågelklubbens första räkning, den 26 mars räknades 1192 tranor in. Även den 28 och 29 mars räknades lika många in. En morgontidig observation från den 30 mars kl berättar om ljudligt trumpetande från de övernattande tranorna. Samma dag, den 30 mars, har matningen börjat på fältet vid Pulken. Här spreds under dagen 300 kg "tranmat" för att locka tranorna hit. På tranräkningen den 1 april räknades inte mindre än 1700 tranor in, drygt 400 gick ner på västra sidan av Hammarsjön och ca 1300 kom in vid Pulken. På lördagen den 5 april hittade tranorna fram till matningsfältet vid Pulken tornet. De följande dagarna observerades som max 400 tranor på och i anslutning till matningsfältet. Vid fågelklubbens sista räkning den 10 april gick räknades drygt 500 tranor in. Större delen av tranorna har dragit vidare, men fortfarande i månadsskiftet april-maj syns flockar om tiotals tranor till och kvällen den 27 april övernattade så mycket som 230 tranor i södra delen av Hammarsjön. Tranräkningar övernattningsplatser Datum Källa Pulken Hammarsjön Summa Christer Neideman Fågelklubbens räkning Fågelklubbens räkning Fågelklubbens räkning Fågelklubbens räkning Fågelklubbens räkning Christer Neideman Fågelklubbens räkning Tranräkningar matningsfält, dygnsmax 7

8 Datum Matningsfält Klockslag Antal tranor Obs av Pulken förmiddag 100 CN Pulken tranor CN Pulken tranor AS, CA Pulken tranor PO Pulken tranor NW Pulken tranor UB 8

9 Färgmärkta tranor Datum Märkning, vänster Märkning, höger Obsplats Ursprung Obs av Västerbotten SR SR CN Röd-blå-röd Röd-grön-svart Furoboda Pulken Blå-blå-vit Vit-svart-gul Rebbetuaröds- Tysk gården Ry Röd-svart-röd Gul-grön-svart Gringelstad Norge SR Röd-Röd-Blå Gul-Svart-Gul Pulken Norge PO, SR SR CN Röd-Svart-Röd Blå-Röd-Vit Pulken Tranemo, Sverige PO, SR AS, CA Röd-Blå-Röd Tranemo, Sverige PO, SR Blå-Röd-Vit PO= Patrik Olofsson, SR= Simone Röper, AS= Anette Strand, CA=Christer Ahlqvist, Ry= Rydhagen, CN= Christer Neideman, NW = Nils Waldemarsson, UB= Ulf Börjesson 9

10 Rapport från Tranemo trangrupp 2008 Sigvard Lundgren Fältverksamhet Åtta ungar ringmärktes under året. Två försvann innan de lämnat hemmareviret, medan övriga tycks ha klarat den första tiden som flygg. Av de sju ungar som märktes 2007 försvann också två redan under sommaren. De övriga fem har däremot alla noterats minst ett år efter märkning. Numera finns närmare ett tiotal ringmärkta tranor som häckar på för oss kända lokaler. Uppföljning av dessa individer samt att konstatera nya ringmärkta häckare är en prioriterad uppgift. De två höstflockar som finns i och i anslutning till vårt studieområde kontrolleras regelbundet. Liksom de senaste åren flyttade merparten av tranorna tidigt från dessa lokaler. Att döma av rapporter av ringmärkta fåglar sker flyttningen för de allra flesta direkt till norra Tyskland. Våra tranor har dessa år påbörjat höstflyttningen betydligt tidigare än t.ex. de som rastar vid Hornborgasjön eller Kvismaren Reproduktion Också 2008 blev ett ganska magert år vad gäller ungproduktion, klart under 0,5 ungar per häckande par. Det är möjligt att en sådan nivå numera får anses som normal i denna del av Sverige. 10

11 Kan en handikappad trana bli förälder? Sigvard Lundgren I synnerhet där större antal tranor samlas är det inte helt ovanligt att individer med olika typer av skador ses. Nästan alltid handlar det om skador på ben eller fötter. Sådana fåglar tycks kunna klara sig relativt bra även om de uppenbarligen besväras genom att ha svårigheter att röra sig på ett normalt sätt. Det är lätt att konstatera att den begränsade rörligheten påverkar födosöket negativt. Två väsentliga delar i en tranas livscykel blir rimligen mycket besvärliga för en halt trana. Parningen borde, åtminstone för hanen, vara svår att genomföra. Dessutom är ruggningen en riskabel tid för vuxna tranor. De ruggande tranor vi stött på när de lämnat sin relativt trygga sankmark har visat prov på en förbluffande snabbhet när de sprungit undan. För en halt trana saknas denna möjlighet. Kan en sådan trana leva med sitt handikapp under flera års tid? Genom olyckliga omständigheter har flera tranor som märkts i Tranemo kommun, Västergötland, drabbats av skada på ett ben. Den tidigare ringstorleken för trana, 92, som sattes på fågelns tars har i flera fall fastnat högt upp på denna och därmed orsakat tranan allvarlig skada (se svenska tranarbetsgruppen: Tranrapport 2003 s ). Skadan medför nästan alltid mer eller mindre allvarlig hälta, och det är tydligt att tranan avlastar det skadade benet så mycket som möjligt. Tre ringmärkta tranor med allvarlig skada på benet har kunnat följas under längre tid i Tranemotrakten. Två av dessa hade bildat par och kunde följas i drygt ett år, d.v.s. under två säsonger. Därefter upphöde alla rapporter vilket sannolikt tyder på att de dött. Den tredje tranan lever ännu och dess livsöde följer här. RWR-WBuG Tranan märktes 1999 i Länghem och har kunnat följas genom regelbundna observationer både under flyttning och under vår-sommar i Länghem och Månstad dit den årligen återvänt sågs den första gången med en partner, men paret häckade inte sågs den med partner under vår och sommar i Länghem. Inget tecken på häckning noterades häckade den troligen, dock utan framgång. Paret hade etablerat sig 1,5 km från platsen där den märktes. I oktober samma år noterades i norra Tyskland att metallringen vuxit in i benet under intertarsalleden och att tranan haltade kraftigt. Detsamma noterades vid Lac du Der i november. 4 april 2006 sågs den första gången detta år på plats i reviret. Observatören noterade att den haltade. I juni sågs paret med en unge. RWR-WGBu haltade något. En observatör i Tyskland noterade i oktober att tranan inte längre haltade. Få observationer gjordes under 2007, men redan 12 september sågs tranan med partner och en ungfågel i norra Tyskland (foto). 16 mars sågs tranan första gången 2008 på plats i Länghem med partner. Den haltar inte meddelade observatören. Tre veckor senare noterades att den haltar svårt. I juni sågs 11

12 paret med två ungar av vilka en kunde ringmärkas i början av juli. Tyvärr försvann den ungen strax efter det att den blivit flygg, medan familjen med den kvarvarande ungen kunnat följas till Tyskland. Foto: M. Kirchhoff RWR-WGBu med ungfågel i Löbnitz Ausbau, Nordvorpommern, Tyskland. 12/ Metallringen som vuxit fast syns strax under leden på vänster ben. Sammanfattning Detta fall visar att en trana med en allvarlig hälta kan fungera som en fullvärdig partner, genomföra parning och delta i ungvårdnad. Det ska erkännas att det var med både förvåning och glädje som vi kunde följa denna individ då den första gången 2006 gick tillsammans med en unge. Eftersom den också hör till den första årskullen som kunnat könsbestämmas är könet känt. Det är en hane. För ett mänskligt öga ser en tranparning ut som en avancerad balansakt. Att klara det med ett ben allvarligt skadat måste vara en prestation. RWR-WGBu har nu haft sitt handikapp under drygt fem år och har under denna tid fått fram tre flygga ungar. Tack Sture Östensson och Marie Olsson tackas för att de haft uppsikt över detta par. Könsbestämningen utfördes genom tillmötesgående från Staffan Bensch, Zooekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, vid Lunds universitet. 12

13 Projekt trana i Västerbotten 2008 Simone Röper Projekt trana i Västerbotten omfattar färgringmärkning, radiopejling, inventering av häckande par samt inventering av översomrande och rastande tranor. 1. Färgringmärkning, radiomärkning och pejling Bakgrund För att förstå flyttningsmönster hos den nordsvenska tranpopulationen Grus grus började vi år 2000 med färgringmärkning och radiomärkning av tranor i Västerbotten. Genom Svenska tranarbetsgruppens färgringmärkningsprojekt (i samarbete med Europeiska tranarbetsgruppen) anses flyttningen och övervintringen hos den syd- och mellansvenska tranpopulationen längs den västra europeiska flyttningsvägen till Frankrike och Spanien vara väl kartlagd. Det finns emellertid fortfarande många frågetecken om flyttningen av den nordsvenska populationen. Finska ringmärkta tranor observeras längs både den östra och den västra flyttningsvägen genom Europa. Eftersom nordsvenska tranor i stor utsträckning flyttar över Kvarken till Finland, antog vi inom Projekt Trana i Västerbotten att också nordsvenska tranor kan flytta längs det östra flyttstråket genom Ungern till Nordafrika. Sammanlagt har sedan år tranor färgringmärkts i Västerbotten, och i dagsläget är 4 tranor försedda med fungerande radiosändare. Många återfynd har redan givit mycket intressanta resultat. Hittills återfanns dock ingen av alla dessa tranor längs det östra flyttstråket utan västerbottniska tranor verkar flytta till Frankrike och Spanien för att övervintra liksom syd- och mellansvenska tranor! Det verkar dock som om mångfalden av olika flyttningsstrategier genom Europa är större för den nordsvenska tranpopulationen än för den syd- och mellansvenska. Även beträffande flyttningen av nordsvenska tranor inom Sverige saknas det fortfarande mycket kunskap. Med hjälp av färgringmärkning och radiosändare (livslängd på 4-5 år) är det möjligt att öka kunskapen inom dessa områden betydligt. En kunskap som är viktig för skydd av tranan i Sverige och i Europa, där den ökande tranpopulationen i flera rastområden orsakar konflikter med jordbruket. Frågeställninger - Stämmer hypotesen att tranor som häckar söder om Ume- och Vindelälven flyttar söderut längs svenska kusten via Uppland och Öland till den stora tyska rastplatsen i Rügen-Bock-området? - Stämmer hypotesen att tranor som häckar norr om Ume- och Vindelälven flyttar över Kvarken till Söderfjärden, Vasa, och sedan via den finska västkusten till Estland och Brandenburg i Tyskland? - I vilken omfattning och via vilka rastplatser följer de nordsvenska tranorna den östra flyttningsvägen? - Vilka olika flyttningsstrategier genom Europa utnyttjar de nordsvenska tranorna? 13

14 - Byter tranor flyttningsvägar mellan olika år? Hur är troheten till övervintringsområdena? Kommer icke könsmogna tranor tillbaka till Västerbotten och hur rör de sig under sommaren? Var och i vilket ålder sker häckningen? Könsrelaterade skillnader i rörelse/beteende? Resultat 2008 Många återfynd i Västerbotten Under transäsongen 2008 fortsatte den glädjande och resultatgenererande trenden från 2006/2007. Allt fler märkta tranor kommer tillbaka till Västerbotten, och upptäcks. Sammanlagt hittades under olika Västerbotten-märkta tranor ( , ). Många av dem kunde observeras vid flera olika tillfällen och lokaler under en lång tidsperiod från våren till hösten. Dessa observationer samt regelbunden pejling av två sändareförsedda icke häckande tranor mellan april och slutet av september gav nya insikter och resultat om beteende och rörelser av vanligtvis mycket hemlighetsfullt levande sommarflockar. Framförallt ökades kunskapen om tranornas rörelse i Umeälvens delta och i Lövångerområdet betydligt. Det har t.ex. blivit tydligt att tranflockar rör sig under sommaren och hösten fram och tillbaka mellan de olika platserna i Umedeltat och Djäkneböle. Däremot verkar det inte finnas något utbyte mellan rastande tranor vid Kasamark och både Umedelta och Djäkneböle, fast avståndet mellan Kasamark och Djäkneböle är mindre än mellan Djäkneböle och Umedeltat. Fyra årsungar märktes med färgringar under För många av de märkta tranorna som observerades i Västerbotten under sommaren och hösten kunde fastställas om de flyttade österut över Kvarken eller söderut längs den svenska kusten. Förutom läget av häckningsreviret söder eller norr om Ume-/Vindelnälven verkar väder- och främst vindomständigheterna påverkar tranornas val av flyttväg. Ett riktig spännande återfynd kom från Estland. Tranan Axel Rödtjärn sågs den 2 oktober 2008 i Haapsalu efter att den hade tillbringat sommaren 30/6-24/9 i Djäkneböle och Umedeltat. Tranan märktes 2007, 20 km söder om Umeå. Detta är första fyndet för en svensk märkt trana i Baltikum. Parbildning De två sändarförsedda tranorna är märkta 2004 (Ole Önnesmark) och 2005 (Sofie Innertavle) och börjar bli könsmogna. Pejlingen av dessa gav intressanta observationer om flerfaldiga försök till parbildning och besättning av lämpliga revir. Kunskapen om denna del i tranans biologi är än så länge mycket begränsad. Det verkar dock som att tätheten av häckande tranor numera är så hög att det är svårt för unga par att hitta och hävda ett revir. 14

15 Båda dessa tranor är hanar som uppehöll sig för tredje resp. andra sommaren i sina hemtrakter, dvs. där de är kläcktes. Sofie Innertavle gav tydligen upp med försöken till revirbesättning i Innertavle och tillbringade tiden juli-september i rastflockar i Umedeltat och Djäkneböle utan någon synlig partner. Ole Önnesmark syntes fram till september i par vid olika ställen. Ibland gick de tillsammans med en annan märkt hane (Håkan Fäbodarna) med hona. Därefter fick jag plötslig observera Ole och Håkan ihop i par fram till de flyttade söderut fortsättningen väntas med spänning! Två nya häckningsrevir av ringmärkta tranor upptäcktes. Danni Åbyn som märktes 2001 häckar bara några kilometer från märkningsplatsen vid Tväråmark. Isak Björkhammar märktes 2002 och har nu ett häckningsrevir norr om Flurkmark ca 9 km söder om märkningsplatsen. Därmed vet vi nu för tre av våra märkta tranor var de häckar. Ytterligare två märkta tranor har setts med ungar vid rastplatser i Västerbotten. Det känns mycket angeläget att kunna fortsätta långsiktigt med denna verksamhet för att samla in fler data till exempel angående var och när häckningen sker, könsrelaterade skillnader i rörelse/beteende och hur stor andelen av 2K-fåglar är som kommer tillbaka till Västerbotten. Förutom märkta tranor från Västerbotten observerades också två märkta tranor från Finland. En gammal fågel, märkt 1999 vid Äetsä, Turku, rastade i april i Tomterna, Sävar (Ulf Skyllberg, Niklas Lindberg). En finsk fjolårsunge uppehöll sig den 15 juni i en sommarflock vid Valsfäboda, Robertsfors (Simone Röper). 2. Inventering av häckande tranor Under säsongen 2008 kollades häckningsframgången i 74 tranrevir i Västerbotten. För 64 av dessa kunde häckningsresultatet fastställas. 80 procent av paren misslyckades med att föda upp någon flygg unge. Reproduktionen under 2008 var mycket låg med 0,23 flygga ungar per häckande par. Medelvärden för ligger på 0, Inventering av rastande och översomrande tranor Mellan april och oktober inventerades både rastande och översomrande tranor regelbundet vid de talrika kända rastplatserna i Västerbotten. Antal, lokal, habitatval, beteende, ungfågelandel och störningar noterades. 3.1 Vårrastande tranor Antal och lokaler 15

16 Under våren 2008 koncentrerades i Västerbottens kustland det största antalet tranor någonsin pga. av stora mängder snö i inlandet. Mellan Lövånger och Kasamark räknades den 21 april 2620 och den 23 april 2130 tranor. Rasten började tidigt. Redan den 6 april räknades 100 tranor i Djäkneböle och den 10 april fanns 300 tranor i Umedeltat. Habitatval Under våren observerades tranor nästan utesluten på stubb. 3.2 Översomrande tranor Tranan blir inte könsmogen förrän vid tre till fyra års ålder. Tranor som inte är könsmogna och andra icke-häckande tranor tillbringar sommaren i små flockar och rör sig vanligtvis på ett mycket tillbakadraget och hemligt sätt. Därför är det svårt att inventera översomrande tranor. Som sommartranor betraktas här tranor som observeras under perioden då häckande tranor håller till i reviren med ruvning och uppfödning av ungarna, alltså från början av maj till början/mitten av augusti. Antal och lokaler Under sommaren (6/5-9/8) observerades större tranansamlingar vid följande tranlokalerna: Lokal Lövånger-området Lövsele Valsfäboda, Robertfors Flarken Innertavle/Anumark Umeälvens delta och slätter Kasamark/Holmnäs Djäkneböle Maximum antal tranor (datum) (27/6) 73 (25/6) 76 (15/6) 32 (15/6) 70 (26/6) 48 (13/7) 20 (17/7) 70 (13/7) 160 (9/8) 280 (19/6) 18 (28/7) 66 (17/5) 125 (9/7) 190 (4-10/7) Vid flera ytterligare platser hittades sporadiskt mindre flockar av maximalt 20 tranor. Överlag observerades under sommaren 2008 färre tranor än året före. Det observerade antalet sommartranor i Umeälvens delta och slätter låg med som mest 160 betydligt lägre än 2007 (280). Mellan 2003 och 2006 observerades som mest tranor i deltat under sommaren. I motsats till föregående år stannade tranorna dock hela sommaren i Umedeltat. Vanligtvis förflyttade sig de flesta av tranorna i början av juli till andra platser, huvudsakligen till Djäkneböle. Habitatval Under maj månad födosökte tranorna fortfarande mest på stubb. Från början av juni fanns det nysådda fält tillgänglig där det också inventerades flest tranor fram till mitten av juni. Därefter födosökte tranorna nästan uteslutande på vall, både slagen och i hög vegetation. 16

17 Det gäller dock bara synobservationer i öppet landskap. Radiopejlingen av sändareförsedda tranor visar att sommartranor uppehåller sig mycket på hyggen, samt i skog och myrmark. 3.3 Höstrastande tranor Antal och lokaler Samlingen på rastplatserna började i mitten av augusti i större utsträckning. Rasthöjdpunkten låg som vanligt i slutet av augusti och början av september. Då rastade ca 2400 tranor vid rastplatserna mellan Lövånger och Kasamark. Maximal antalet för 2007 var 2020 (28/8) och (29/8). De flesta av tranorna lämnade Västerbotten senast den 24 september. Störst betydelse under hösten hade följande rastlokaler: Lokal Ostträsket-området, Skellefteå Lövånger-området Ytterbyn/Vebomark, Ånäset Flarken, Robertfors Gamla Storbäcken, Robertfors Umeälvens delta och slätter Kasamark/Holmnäs Djäkneböle Brattby, Brånsjön Flurkmark Maximum antal tranor (datum) ? 640 (8/9) 800 (3/9) 500 (28/8) 700? (25/8) 520 (28/8) 520 (22/8) 340 (21/9) 80 (30/8) 70 (25/8) 300 (21/8) 250 (25/8) 139 (5/9) 50 (4/9) 540 (20/9) 350 (9/9) 162 (22/8) 232 (24/8) 150 (18/9) 150 (9/9) (23/9) 800 (24/9) 660 (6/9) 700 (3/9) 186 (31/8) 372 (28/8) 285 (6/9) 254 (6/9) 270 (29/8) 180 (30/8) Vid de flesta lokalerna varade rasthöjdpunkten bara några dagar. I Lövånger-området fanns dock tranor under tiden 22/8-25/9. Vid Flarken rastade ca 500 tranor mellan 22/8-25/9. Antalet rastande tranor i Västerbottens kustland verkade vara stabilt under åren Synkronräkningar För att få veta hur många tranor som samtidigt finns i ett speciellt område behövs synkrona räkningar vid alla kända rastplatser på samma dag utfördes tre synkronräkningar vid alla kända rastlokaler i Västerbotten mellan Kasamark och Lövånger; 22/8 ca 1800 tranor, 5/9 ca 1290 tranor, 15/9 ca 1900 (nationella tranräkningen). Habitatval I mitten av augusti observerades tranor fortfarande mycket på vall men när kornet mognade började de gå in i kornfälten. Fram till mitten av september födosökte tranorna mest i stående korn. Så fort det fanns stubbåkrar att tillgå, åt tranorna nästan uteslutande spillsäd. 17

18 Skador och åtgärder Skador orsakade av tranor uppträdde på nysådd i juni och i större utsträckning i stående korn i slutet av augusti och under september. Missnöjet bland berörda lantbrukare är påtagligt. Jag upplyste om rätten till ersättning från Länsstyrelsen och även om möjliga åtgärder som provats med bra resultat vid andra tranrastplatser. Dessa användes sedan med framgång av lokala lantbrukare. Behovet av ett samarbete med Länsstyrelsen för att kunna informera lantbrukare om framgångsrika åtgärder för att undvika och minska skador och konflikter är tydligt. Tack Ett varmt tack till dem som hjälpte med fältarbetet; Erik Lindberg, Lars-Erik Enholm, Nils Johansson, Alexandra de Paoli (ringmärkning), Waltraud och Manfred Napierski (pejling och kontroll av märkta tranor). Stort tack också till Stefan Delin för många observationer av ringmärkta tranor och räkningar av rastande flockar. Projekt Flyttningsmönster hos den nordsvenska tranpopulationen Grus grus fick ekonomiskt stöd från Margareta och Sten-Ove Lindbergs stiftelse (Sveriges Ornitologiska Förening). Projekt Tranor i jordbruksmark i Västerbotten fick ekonomiskt stöd från Alvins fond och Länsstyrelsen i Västerbotten. Varmt tack för ekonomiskt stöd också till Waltraud och Manfred Napierski och Siggi Pfingsten. Simone Röper Ratan Bygdeå simone.roeper@gmx.net Tel.:

19 Rödhuvad trana i Småland I början av maj 2008 kom ett brev från Roland Carlsson boende i Lekeryd utanför Huskvarna. Han beskrev en ovanligt färgad trana som han också fotograferat. Han skrev bl.a.: I våras den 13/ åker jag runt med min hustru och allmän "förvetarrunda". Jag ser ett tranpar en bit bort och tar några kort med min Minolta dynax 7d och ett objektiv. Hustrun tittar i kikare, men det gör inte jag eftersom vi har tranpar lite varstans som går och betar. När jag kom hem och tittade på bilderna såg jag att hannen var annorlunda med rött huvud. Senare åkte jag dit ett flertal gånger och försökte ta kort, men de är ju så skygga att jag inte fick någon bra bild. Sista gången var jag ensam och fick krypa och tog massor av kort (utan stativ eftersom jag tappat mitt enbenta) och stort är inte att tänka på. På bilderna kan man se att tranan är röd på hjässan, krävan och halsen. Färgen verkar möjligen vara något ljusare. Jag vill inte avslöja lokalen eftersom jag vill att dom skall vara ifred och hoppas få se hur avkomman kommer att se ut. I mitten av maj återkom Roland med ytterligare information. Hej! Häromdagen var den rödhuvade trana på annan åker och den flög iväg i en viss riktning. Igår skulle jag på nytt leta efter mitt tappade enbenta stativ (inget) och då var det tre tranor på samma åker, men inte den rödhuvade. Så småningom med lite tur fick jag se huvudet av den (den låg nog i boet), men den är så vaksam, måste har lagt sig ännu mer ner så jag såg den inte mer. Senare har Roland meddelat att han inte såg paret med unge senare under sommaren och under 2009 har han inte alls sett den rödhuvade. Det är inte alldeles ovanligt att fåglar är missfärgade genom att sakna något pigment. Det har t.ex. förekommit tranor som varit mycket ljusa, bl.a. har en sådan trana setts och fotograferats i Tyskland under hösten I detta fall kan man se på fotona att de svarta partierna på huvud och hals i stället är röda. Undertecknad har inte sett något liknande förut, men det handlar om vår trana Grus grus. Den japanska tranan Grus japonensis har visserligen det engelska namnet Red-Crowned Crane, men det är inte en sådan som funnit vägarna till Småland. Sigvard Lundgren 19

20 Foton: Roland Karlsson 20