172 ETT FÅGELBORD I BLEKINGE VINTERN 2006-2007 Hasse Olsson & Lisa Fellinger Att mata fåglar vintertid har länge varit ett stort folknöje. De senaste åren har intresset ökat markant. Utbudet av fröer, nötter, talgbollar och annat fågelgodis är idag väldigt stort. Idérikedomen bland fröautomater skall vi inte tala om, allt ifrån påkostade fröhus för hundratals kronor, till enklare mer traditionella fröautomater. Uppsvinget av vintermatning har till och med resulterat i en nyutkommen bok, Mata Fåglar, skriven av Niklas Aronsson. En bok jag varmt kan rekommendera, den är både intressant och ger en ny dimension till vinterns fågelbord. Boken är en perfekt present. Även vi, bosatta på Härnäs 1:39, drabbades i höstas av denna fågel-bordsbacill. Visserligen har fågelbordet funnits här varje vinter, men inte alls i denna omfattning. Den omgivande naturen är omväxlande, en blandning av öppna beteshagar, lövskog och närhet till barrskog. Som lök på laxen (hmm) rinner Mörrumsån inpå knuten, denna naturvariation borde ge en lika stor variation i fågelarter. För detta var just ett av målen, att räkna in så många olika arter vid fågelbordet som det var möjligt. En kalkyl av möjliga arter och dippar gjorde att vårt mål blev 28 arter, det visade sig vara i underkant. Fröautomater Vi kompletterade våra gamla traditionella fröautomater med olika nymodigheter, och till sist bestod bordet av följande: Två behållare, en stor och en liten, avsedda för jordnötter. Två traditionella fröautomater av större storlek, fylldes med solrosfrö och hampfrö. En nyare fröautomat, modell jättestor, avsedd för solrosfrö. En fröautomat av rörmodell, liten modell. En talgbollshållare av spiralmodell, avsedd för tre små talgbollar. En talgbollsautomat av nyare modell avsedd för fyra små talgbollar. En stor plasttunna gjordes om till automat för havrekross. Fyra till fem talgfyllda kokosnötter fanns alltid på plats. På bordet fanns periodvis även ister, äpplen, kokosfett och margarin. Dessutom tillverkades talgbollar av kokosfett och blandfröer. Matningen började den 20:e oktober. En hasselbuske, två äppelträd, och sedermera även stora päronträdet fick agera bärare av ovanstående arsenal. Havrekrosstunnan placerades inom samma område. Ytan för matningen blev ca 15x15 meter. Olika fågelarter För att de olika arterna skulle bli kryssbara, var det inom detta område fåg-
173 Sidensvansar. Foto: Hans Cronert larna skulle söka sin föda. Man kom alltså inte med på den eftertraktade artlistan genom att bara sitta och titta från kringliggande trädtoppar. Ett par arter gäckade oss länge, men med lite list och en stor portion tur kom till sist både stjärtmes (här med den stora portionen tur) och sidensvans (list) ner på bordet och tog för sig. För att få ner sidensvansarna till dukat äppelbord krävdes faktiskt en hel del arbete. Från början försågs det ena äppelträdet med röda fina äpplen. Äpplena spetsades på avklippta årsskott. De kringflygande flockarna med sidensvansar visade direkt intresse för äpplena, men nöjde sig med just, passivt intresse. Inga svansar flög ner för att äta. Lite halvt irriterad över att se ett hyfsat tungt fågelbordskryss utebli, ändrades strategin. Tiometersstegen restes mot tomtens gamla högvuxna päronträd. Med livet som insats preparerades päronträdets topp med fina röda äpplen. Det såg lite ovant ut att se trädet i denna skrud. Man undrar ju även vad förbipasserande tänkte. Allt arbete skulle dock visa sig vara värt besväret. Dagen efter satt en fin liten flock med sidensvansar och kalasade på päronträdets äpplen, kryssad och klar. Flera stjärtmesflockar visade sig under vintern i kringliggande trädtoppar, men flockarna drog alltid vidare utan att besöka själva fågelbordet. Detta var väldigt konstigt, eftersom stjärtmesarna brukar vara en årlig gäst förr om åren.
174 Med en stor portion tur kom dock en enda! fågel ner på bordet, detta var så sent som den 10:e mars. Mesen stannade i några minuter, och vi hade tur som just då hade bevakning av bordet. Kryss! Trots närheten till barrskog vet jag av erfarenhet att talltita, tofsmes och svartmes är oerhört svåra att locka fram. Trots att det vissa vintrar har varit riktigt kallt, lyser dessa skogsmesar med sin frånvaro. Årets dukade bord lyckades dock locka fram en talltita, som stannade ett par dagar, samt en svartmes som under en kort stund, fyllde på sitt fröförråd. I skrivande stund lyser fortfarande tofsmesen med sin frånvaro. Årets höjdpunkt blev ju förstås den 25:e februari. Bordet bevakades från köksfönstret flera timmar den dagen. Fågeltrafiken var tät, stora flockar med bergfink kom och drog nervöst bort. Grå-, och grönsiskor blandade sig med stenknäckar, mesar och nötväckor. Så plötsligt satt den där, en liten snöboll, med lätt särade och hängande vingar. En snösiska! Fågeln observerades i ca fem minuter, och vi hoppades kunna ringa in hugade KarlX:are om en stationär snösiska. Då dök en annan flitig besökare upp, sparvhöken. Flera intensiva räder mot bergfinksflockarna gjorde fågelbordet ganska tomt resten av dagen. snösiskan återkom tyvärr inte, det är väl kanske inte så konstigt med tanke på mottagandet. Så har vi det här med koltrastarna, var höll dom hus? Inte förrän kylan kom i februari dök den första upp, och inom ett par dagar hade vi hela elva stycken. En av dessa hade tagit sig som livsuppgift att försvara hela matområdet mot andra fåglar, främst andra trastar. Han ville ha allt för sig själv. Medan hans kompisar flög in och snodde åt sig mat, ägnade han sin tid till att försöka jaga Stenknäck. Foto: Hans Cronert
175 Blåmesar vid fröautomat. Foto: Hans Cronert bort dom, så höll han på i nästan en vecka. Hans uppmärksamhet riktades helt på andra matgäster, i denna reviriver hann han knappt äta själ. En eftermiddag tog detta beteende ett abrupt slut, Koltrastsoldaten stupade i klorna på sparvhöken. Hans taktik var alltså inte speciellt lyckad, åtminstone inte vid ett fågelbord. Fågelbordet besöktes även av en ensam steglits. Denna kom i ett tidigt skede av säsongen (början av november) och stannade bara några minuter. Steglitsen och snösiskan blev för Härnäs 1:39 två nya trevliga tomtkryss. Följande artlista har kryssats in under perioden 2006-10-20 till 2007-03- 11. Från start till den sista december: Talgoxe Blåmes Entita Bofink Fasan Nötväcka Skata Kråka Gulsparv Pilfink Grönfink Bergfink St. Hackspett Trädkrypare Gröngöling Sparvhök Mindre Hackspett Steglits Gärdsmyg Stenknäck
176 Januari: Domherre Grönsiska Sidensvans Februari: Koltrast Gråsiska Nötskrika Snösiska Rödhake Talltita Björktrast Mars: Svartmes Stjärtmes Till skrivande datum, 11:e mars, har alltså hela 32 arter noterats på fågelbordet. Ambitionen är att fortsätta matningen fram till sista april. Därför kommer säkert ytterligare någon art att hamna på listan. Järnsparven dyker med stor säkerhet snart upp, är årlig på bordet. Kanske någon duva, eller varför inte en ringtrast, man vet aldrig. Hur som helst känns vintersäsongens artlista redan ganska tung, och den är förmodligen ganska svår att toppa, men det kan gå. Jag måste erkänna att tanken med utlagt trafikdödat rådjur har slagit mig flera gånger. Att få med havsörn, ormvråk och duvhök på artlistan är en ut- maning, men mina egna spärrar, och grannarnas blickar får mig troligen att avstå. Enda granne med förståelse för detta tilltag vore nog Göran tilläggas bör att även han är en flitig skådare och gammal medlem i VBOF. Kostsamt nöje Det är inte speciellt billigt att mata i denna omfattning. Den sammanlagda förbrukningen blir i slutänden stor. För att varje dag bjuda på ett fullmatat bord, har nedanstående mängd mat förbrukats. Solrosfrö 105 kg Havrekross 125 kg Jordnötter 20 kg Talgbollar ca 100 st Hampfrö 40 kg Äpplen ca 20 kg Smör 1 kg Kokosfett 2 kg Ister ca 2 kg Talgfyllda Kokosnötter ca 20 st Tillkommer obestämd mängd bröd från hushållet. Trots att man får gräva en del i plånboken kommer årets matning att upprepas nästa vinter. Det skådespel man får uppleva på första parkett från köksfönstret är värt varje krona. Dessutom får man hoppas att man gör en liten insats för att hjälpa fåglarna att ta sig igenom vintern. Hans Olsson & Lisa Fellinger, Ö:a Härnäsvägen 37-17, 376 92 Svängsta Den här artikeln är hämtad och publicerad med vederbörligt tillstånd från tidskriften Fåglar i Blekinge