ÄNGS- OCH HAGMARKER i Öckerö kommun. Lena Åsander

ÄNGS- OCH HAGMARKER i Öckerö kommun Lena Åsander

ii Naturinventeringar i O-län (1990:4) ISSN 0280-2538 Produktion: Länsstyrelsen, miljövårdsenheten Text: Lena Åsander Omslag: Ulla Bäckman Tryck: Länsstyrelsens offset 1990 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Översiktskarta 1. Inledning...1 2. Öckerö kommun 2.1 Allmänt...2 2.2 Historia...2 2.3 Nuet och framtiden...3 3. Metodik 3.1 Förarbete...3 3.2 Fältarbete...3 3.3 Felkällor...4 4. Definitioner 4.1 Naturtyper...4 4.2 Vegetationstyper...5 5. Redovisning...6 6. Resultat...8 7. Objektsbeskrivningar 9 Kartblad 7100...11 Kartblad 7110...15 Kartblad 7111...23 Kartblad 7120...27 Bil. 1 Fältblankett Bil. 2 Indikatorarter Bil. 3 Referenser

iii FÖRORD Föreliggande rapport ingår som en del i ett landsomfattande projekt som avser att kartlägga landets naturliga slåtter- och betesmarker. Inventeringen leds av naturvårdsverket och länsstyrelsernas miljövårdsenheter. Naturliga slåtter- och betesmarker utgör en starkt hotad naturresurs och arealen har minskat drastiskt under 1900-talet genom förändringar inom jord- och skogsbruket. Av landets 400 utrotningshotade växter återfinns ca 3/4 i jordbrukslandskapet och hälften av dessa är starkt beroende av slåtter- eller beteshävd. Markerna har ofta också stora kulturhistoriska värden med äldre hägnader, vägar, byggnader och fornlämningar. Öppna och ljusa ängs- och hagmarker skapar ett levande landskap och skänker det stora skönhetsvärden. Bildkonstnärer, författare och tonsättare har under århundradena hämtat inspiration och motiv till sina verk från det svenska bondelandskapet. Följande inventering och utvärdering är främst tänkt att tjäna som underlag för bedömning om ekonomiskt stöd till fortsatt hävd av de aktuella markerna enligt det s k NOLA-projektet. Det bör också tjäna som underlag vid myndigheternas prövning och rådgivning enligt gällande jord- och skogsbrukslagstiftning samt som underlag vid statlig och kommunal naturvårdsplanering. Vid de bedömningar som gjorts i utredningen har hänsyn huvudsakligen tagits till områdenas vetenskapliga värden. I någon mån har områdenas värde för landskapsbild och friluftsliv medtagits. Författaren har utfört hela undersökningen och är ensam ansvarig för dess innehåll samt för de åsikter och värderingar som framförs i denna. Katrina Envall

1 1. INLEDNING Föreliggande ängs- och hagmarksinventering som utförts i Öckerö kommun under 1990, utgör en del av projektet "Ängs- och hagmark", som Statens naturvårdsverk startade under 1985. I Göteborgs och Bohus län startade de kommunvisa inventeringarna 1987. Inventeringen är inriktad på naturliga slåtter- och betesmarker, eller naturlig fodermark. Med detta avses mark, "som sedan vanligtvis lång tid tillbaka och i mer eller mindre obruten följd använts som slåtter- och/eller betesmark och som inte utsatts för mer avancerade, sen-tida ingrepp" (SNV 1987). Inventeringen har som syfte att inventera den naturresurs som de naturliga ängs- och hagmar-kerna utgör. Denna naturresurs är under stark förvandling. Kulturlandskapet är den miljö, ur vilken flest arter har försvunnit under 1900-talet, pga de stora förändringar som jordbruket har genomgått under denna tid. De naturliga ängs- och hagmarkerna är värdefulla ur många olika aspekter. Biologiskt sett är de utomordentligt viktiga för de växt- och djurarter som lever där. Kulturhistoriskt sett är ängs- och hagmarkerna viktiga länkar bakåt i tiden, då de utgör "levande fornminnen", med en flora och vegetation som är knuten till människans sätt att bruka jorden och hålla boskap. I markerna förekommer ofta fornlämningar, som ytterligare ger markerna ett stort kultur-historiskt värde. Inventeringen av ängs- och hagmarker skall tjäna som underlag för: - säkerställande av särskilt värdefulla områden med hjälp av naturvårdslagen, NVL. - upprättande/revidering av naturvårdsplaner. - kommunal fysisk planering. - styrning av stödresurser, såsom NOLA-stöd ("Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet") landskapsvårdsstöd, anslag för vård av naturreservat samt AMS-medel. TACK för den hjälp jag har fått av medarbetare på länsstyrelsens miljövårdsenhet. Ett stort tack riktas också till alla som arbetar för att vidmakthålla dessa marker; naturvårdare i allmänhet och jordbrukare i synnerhet. 2. ÖCKERÖ KOMMUN 2.1 Allmänt

2 Öckerö kommun är till ytan 25 kvkm (landyta). Kommunen är helt och hållet en ökommun, som utgörs av 10 större och ett stort antal mindre öar. Öckerö tillhör den naturgeografiska regionen "Ljungheds- och kustskogsområden längs svenska västkusten", enligt Nordiska Ministerrådets "Naturgeografisk regionindelning av Norden" (1984). Kommunen ingår i den agrara kulturlandskapsregionen "Bohuslänska kustbygden" (Dan Carlsson 1985) och i produktionsområdet "Götalands skogsbygder". Geologiskt tillhör Öckerö det västsvenska gnejsområdet. På bl a Rörö, Hyppeln, Öckerö och Grötö finns israndbildningar, som bildar mäktiga klapperstensfält. Den skog som finns inom kommunen är dels lövkrattskog, en låg och av vinden tuktad skogstyp, samt på några håll planterad barrskog. Kalt berg dominerar landskapsbilden. Hela kommunens natur är präglad av klimatet och av forna tiders markanvändning. Utbredningen av ljunghedar vittnar om tidigare skogsavverkning och intensivt bete. Ljunghedarna är dock numera ohävdade. Igenväxningen av denna naturtyp går mycket långsamt pga kustklimatet. Skaljord finns bl a på Rörö, Hönö och Grötö. Skaljordarna ligger ansamlade i dalpass och ger upphov till en rik flora. 2.2 Historia På Björkö har man funnit flera stenåldersboplatser. Detta är naturligt, då Björkö är den högsta ön i ögruppen och därmed den som steg ur havet först. Från 3000-2000 f Kr, dvs bondestenålder, finns två boplatser. Då bör det första åkerbruket ha uppstått. Man började också hålla boskap. Den yngre stenålderns människor hade sina boplatser vid den dåtida vattenlinjen. Dessa boplatser återfinns idag ca 10-15 m ovanför nutida vattenlinje. Under bronsåldern (1500-500 f Kr) låg vattenlinjen ca 10 m ovanför nutida nivå. Från denna tid finns många rösen, men uppgifterna om boplatser är osäkra. Landytorna var ej sammanhängande, pga den högre vattennivån. Under andra hälften av bronsåldern blev folk mer bofasta och ägnade sig åt åkerbruk och boskapsskötsel i högre utsträckning, kombinerat med fiske. Från järnåldern (500 f Kr-ca 1050 e Kr) finns få fornlämningar på Öckeröarna. Det är ej säkert att det fanns permanenta bosättningar. Under medeltiden såg landarealen ut ungefär som idag. Öckeröarna var mycket skogrika. Det var en lövskog som bestod av ek. De näringar människorna livnärde sig på var åkerbruk, boskapsskötsel, fiske, handel och sjöfart. Från medeltiden finns många fornlämningar i form av tomtningar, enkla stenkretsar som troligen användes som grundmurar för hyddor, tält och liknande. På gamla lantmäterikartor från 1700-talet är markerna markerade som åker, äng eller betesmark och man får förmoda att all mark hävdades. Jordbruket har troligen alltid kombinerats med fiske, som framförallt under sillperioderna tagit ledningen som viktigaste näring. Under 1900-talet har jordbruket slagits ut allt mer.

3 2.3 Nuet och framtiden Idag återstår inte mycket av det odlingslandskap som formats under tusentals år. De snabba förändringarna inom jordbruket, med t ex införandet av handelsgödsel, täckdikning och vallodling, har gjort att komponenterna i det gamla kulturlandskapet i stort har spelat ut sin roll. Slåtterängen och den naturliga betesmarken har rent allmänt förlorat sin ekonomiska betydelse. Åkerarealen har också minskat kraftigt under 1900- talet. Den utveckling som pågår, med bl a ett nyligen taget jordbrukspolitiskt beslut, pekar mot ytterligare nedläggning av åkermarker och minskad djurhållning. Götalands skogsbygder utmärks av djurhållning på mer än 70 % av jordbruksföretagen (54 % för riket), dubbelt så stor andel betesmark (20 %) av den totala jordbruksmarken jämfört med riket i övrigt och 40 % av landets totala betesmark. Detta gör att nedläggning av åkermark även drabbar regionens naturliga fodermarker mycket hårt. Effekterna av dessa förändringar är många. En utarmning av flora och fauna blir ofrånkom-ligt följden, värdefulla naturtyper försvinner och en mycket viktig del av vår kulturhistoria går förlorad. Arbetet för att bevara de naturliga ängs- och hagmarker som ännu återstår ter sig mot denna bakgrund som utomordentligt viktigt. 3. METODIK 3.1 Förarbete Förberedelserna inför sommarens fältarbete utgjordes av flygbildstolkning samt studier av skriftliga källor. Till flygbildstolkningen användes infraröda flygbilder i skala 1:30 000, som tolkades i stereoskop. Objekt som vid flygbildstolkningen bedömdes som intressanta ritades in på den ekonomiska kartan. De kriterier som låg till grund för urvalet av objekt var: - område med naturlig gräsmark av minst 1,0 ha storlek. (Då det gäller slåttermarker ha gränsen satts vid 0,1 ha). - område med småskuret landskap, vid ensligt belägna gårdar eller av annan avvikande beskaffenhet där någon form av hävd misstänktes. Litteratur som naturvårdsplan, inventeringar, kulturminnesvårdsprogram osv. studerades. Ett utskick om inventeringen gjordes till kommunen, lantbruksnämnden, Bohusläns museum samt olika ideella organisationer. I utskicket framlades önskemål om synpunkter och tips på områden av intresse. 3.2 Fältarbete Alla de flygbildstolkade objekten besöktes i fält. Några objekt upptäcktes under fältarbetet. Vid fältkontrollen gjordes först en bedömning huruvida objektet var intressant eller ej. De faktorer som var diskvalificerande var: - tydlig kvävegödselpåverkan

4 - upphörd hävd - kraftig igenväxning - barrträdsplantering - ingrepp som t ex schaktning, dikning, deponering eller byggnation. Om objekten visade sig vara intressanta, gjordes en biologisk och kulturhistorisk dokumentation med hjälp av en förtryckt fältblankett (se bil. 1). Här beskrevs negativa ingrepp i form av t ex gödselpåverkan, igenväxning m m, naturtyp, hävd, kulturhistoriska förhållanden, markförhållanden, vegetation och flora. En preliminär klassning av objektens värde gjordes, i en tregradig skala, där klass 1 har högsta bevarandevärde, klass 2 mycket högt bevarandevärde och klass 3 högt bevarandevärde. 3.3 Felkällor Vid flygbildstolkningen kan objekt förbises pga alltför tätt trädskikt, eller pga ringa storlek när det gäller slåttermarker. De i Bohuslän så vanligt förekommande hällmarkerna utnyttjades tidigare som betesmark, men det kan vid flygbildstolkningen vara svårt att bedöma om de är intressanta eller ej. På hällmarker och mot igenväxande marker kan gränsdragningen vara tveksam. Därför är arealuppgifterna ibland högst ungefärliga. Naturen låter sig sällan uppdelas efter enkla mallar och klassificering i natur- och vegetationstyper är därför stundom komplicerad. 4. DEFINITIONER 4.1 Naturtyper De ängs- och hagmarker som omfattas av inventeringen, är marker där man ej gjort några ingrepp i markförbättrande syfte, som t ex gödsling, kalkning och dikning. Naturliga fodermarker delas in i naturlig slåttermark och naturlig betesmark. Denna indelning följer SNV:s inventeringshandbok och grundar sig på markförhållanden, hävd samt fördelning på inäga-utmark. FUKT- OCH VÅTMARKER Fukt- och våtmarker användes förr för skörd av vinterfoder. Havsstrandäng Förekommer på stränder mellan hög- och lågvattengränsen. Strandängarna uppvisar oftast en tydlig zonering. De hävdas företrädesvis genom bete. HAGMARKER Inhägnad, idag beteshävdad inägomark. Hagmarkerna har en mycket skiftande markanvändningshistoria. De kan ha lång kontinuitet som betesmarker, men har ofta ett förflutet som slåttermarker. Indelningen av hagmarker i inventeringen grundar sig på träd- och buskskiktets sammansättning. Öppen hagmark Beteshävdad inägomark. Den öppna hagmarken saknar eller har ett mycket glest trädskikt. ÖVRIGA BETESMARKER

5 Till gruppen hör olika typer av naturlig betesmark som huvudsakligen hör hemma på utmarken. Det är dock många gånger svårt att avgöra om objektet skall räknas som hagmark eller övrig betesmark, då gränser mellan inägomark och utmark har varierat genom åren. Ljunghed Ljungheden var under 1700- och 1800-talen den dominerande naturtypen i hela Västsverige och upptog väldiga arealer. Ett stort virkesuttag och omfattande bete året runt gav upphov till dessa hedar som ofta hävdades genom bränning. Merparten av dessa marker har beskogats och idag återstår endast små fragment av ljunghed. Annan öppen utmark Öppen mark, som ej karaktäriseras som ljunghed. Hit räknas bl a de marker som ligger i anslutning till havsstrandängar. Buskrik utmark Betade utmarker som är för buskrika för att karaktäriseras som annan öppen utmark. I regionen utgörs de framförallt av enebuskrika utmarker. 4.2 Vegetationstyper Inventeringens huvudintresse avser odlingslandskapets och havsstrandängens hävdberoende vegetationstyper. Indelningen följer "Inventering av ängs- och hagmark, handbok" (SNV 1987), som i sin tur bygger på Nordiska Ministerrådets handbok "Vegetationstyper i Norden" (1984). Nedan ges en kortfattad beskrivning av de vegetationstyper som berörs i inventeringen. Dominerande arter omnämns. Rished av ljungtyp Öppen rished, ibland med enbuskar. Beroende av bete eller bränning. En, ljung, blåbär, kruståtel och blodrot. Fuktig rished av klockljungtyp Frisk till fuktig mark i öppen rished eller kusthed. Klock-ljung, hirsstarr. Gräshed av rödventyp Vegetationstyp som förekommer i välbetade marker på ganska torra, magra jordar. Dominerande art är rödven, med inslag av t ex ljung. Fårsvingelvariant av rödvengräshed Liknar föregående men har större örtinslag. Fårsvingel, kruståtel. Sandgräshed av borsttåteltyp Lågvuxen gräsmark med av tramp stört växttäcke. Torr och mager sandjord. Vårtåtel, bergssyra, vitknavel, sandstarr, harklöver. Torräng av hällmarkstyp Förekommer på tunna jordlager på t ex klippor, "hällmarksöar" i betesmarker. Vanligt förekommande arter är bergssyra och gul fetknopp. Torräng av fårsvingeltyp Förekommer på lite djupare jordar än föregående. Marken är torr och mager. Fårsvingel, knippfryle, tjärblomster. Friskäng av knylhavretyp Högvuxen gräsvegetation, fragmentariskt på slänter och vägkanter. Störningsberoende. Knylhavre, hundäxing, ängssvingel.

6 Friskäng av rödventyp Mycket vanlig, betesberoende vegetationstyp. Rödven, röllika, dagg-kåpa och vitklöver. Fuktäng av tuvtåteltyp Förekommer på fuktigare marker. Domineras av tuvtåtel. Ängsgröe, smörblomma och ängssyra ingår. Övre landstrandsvegetation av salttåg-rödsvingeltyp Dominerande växtsamhälle vid Sve-riges salt- och brackvattenkuster. Salttåg, hundstarr, krypven, gulkämpe och rödsvingel. Nedre landstrandsvegetation av revigt saltgrästyp Artfattig vegetation på västra Sveriges havsstrandängar. Revigt saltgräs, krypven och gulkämpe. 5. REDOVISNING I objektsbeskrivningarna redovisas objekten i nummerordning och efter ekonomiskt kartblad, med början söderifrån i kommunen. En detaljkarta i skala 1:10 000 ger en bild av objektets gränser. Vissa större objekt redovisas endast på den ekonomiska kartan i skala 1:30 000. Med hjälp av informationen från fältblanketten har objekten beskrivits enligt följande: Namn Stamfastighet/-er samt socken. Naturtyp Den naturtyp som finns representerad anges. Koordinater Objektets mittpunkt anges enligt ekonomiska kartans bladindelning samt rikets koordinatsystem, 2,5 gon V. Areal Objektets areal anges med två siffrors noggrannhet. Allmän beskrivning Objektet beskrivs översiktligt vad gäller t ex läge och topografi. Vegetation Den eller de vegetationstyper som finns representerade samt träd- och buskskiktets sammansättning och omfattning anges. Flora De indikatorarter som påvisar kontinuerlig hävd genom slåtter eller bete anges. De för regionen lämpliga arterna har valts ut från "Inventering av ängs- och hagmarker, handbok" (SNV 1987), "Havsstrandängar" (Johansson 1986) och "Ängar" (Ekstam 1988). Hävd Hävdtyp, intensitet och ev. betande djurslag anges. Ingrepp och påverkan Negativ påverkan som t ex gödsling, dikning, insådd eller kalkning anges. Kulturhistoriska spår och lämningar Förekomst av stengärdesgårdar, odlingsrösen, äldre åkrar och fornminnen anges.

7 Befintliga planer och skydd Här anges om objektet är representerat i länets natur- och kulturvårdsplaner, om det ingår i område av riksintresse för natur- och kulturvård samt om objektet är skyddat enligt naturvårdslagen, NVL. Dokumentation Här anges om objektet finns representerat i någon inventering eller annan dokumentation. Värdeklass Objektet ges en preliminär värdeklass enligt en tregradig skala där klass 1 har allra högsta skyddsvärde, klass 2 mycket högt skyddsvärde och klass 3 högt skyddsvärde. Kriterier För objekt som fått värdeklass 1 eller 2 anges de kriterier som varit vägledande vid klassningen. Dessa kriterier finns definierade i SNV:s "Inventering av ängs- och hagmarker, handbok". Kriterierna delas in i huvudkriterier och stödkriterier, se nedan. Huvudkriterier - Välhävdade områden som utgör för regionen goda exempel på naturliga slåtteroch/eller betesmarker. - Områden som efter vissa restaureringsåtgärder och/eller intensifierad hävd utgör för regionen goda exempel på naturliga slåtter- och/eller betesmarker. - Områden med hotade naturtyper, biotoper, vegetationstyper och arter. - Områden med mycket rik flora och/eller fauna. - Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet. Stödkriterier Biologiska/ekologiska/kulturhistoriska - Kontinuitet i hävden - Mångformighet - Geografisk representativitet - Typrepresentativitet - Raritet - Storlek - Särprägel - Ingrepp-påverkan - Nuvarande hävd - Ålderdomligt jordbrukslandskap Övriga - Undersöknings- och forskningsinsatser

8 - Studieobjekt - Skönhet - Symbol- och identitetsvärde - Värde för friluftsliv 6. RESULTAT 10 områden har dokumenterats biologiskt. Dessa har tagits ur ett betydligt större flygbildstolkat material. De flesta ratade områden har diskvalificerats pga ohävd och kraftig kvävegödsling. Även ny bebyggelse och plantering har utgjort orsak till att rata objekt. De områden som är bäst bevarade är havsstrandängarna. I viss utsträckning hävdas de fortfarande, genom bete. Inga strandängar som hävdas genom slåtter finns kvar. Ljunghedarna i kustområdena är ohävdade. Dock sker igenväxningen mycket långsamt pga klimatiska orsaker. De kustnära hällmarkerna och ljunghedarna bär fortfarande en stark prägel av forna dagars markanvändning. Ljunghedarna är vid återupptagen hävd lätta att restaurera. Det tramp och markslitage som uppkommer genom strövande osv är en icke försumbar del i öppethållandet av vissa naturtyper på öarna. De marker som dokumenterats är oftast öppna utmarker och havsstrandängar. I allmänhet råder för svagt betestryck. Ganska få objekt har helt tillfredsställande hävd. Objektens sammanlagda areal är ca 54 ha. Objekten har grupperats i tre värdeklasser med följande fördelning: Klass 1 0 st. Klass 2 3 st. (15,5 ha) Klass 3 7 st. (38,5 ha)

9 7. Objektsbeskrivningar Objekt nr 1 Namn Hönö; Öckerö s:n Naturtyp Öppen hagmark Koordinater 7B0a3D2D. 640325/125335 Areal 1,1 ha Allmän beskrivning Området ligger på sydöstra Hönö, vid Jungfruvikens badplats. Vegetation Marken är torr. Vegetationstypen består av fårsvingeltorräng. Emellan partierna med vegetation ligger sanden bar. I marken finns skalgrus, vilket gör att vissa kalkgynnade arter förekommer i riklig mängd. I buskskiktet växer en, nypon och ginst. Flora Backnejlika, darrgräs, jungfrulin och ängsskallra. Hävd Den hävd som håller området något så när öppet, är de besökandes tramp. Denna hävd kan anses som måttlig. Området växer delvis igen med enbuskar, nypon och ginst. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Öckerö. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 5.10. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5). Värdeklass 3 Objekt nr 2 Namn Grötö; Öckerö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 7B0a4E5A. 640455/125405 Areal 3,0 ha Allmän beskrivning Objektet ligger på norra spetsen av Grötö, som i sin tur ligger öster om Hönö. Det utgörs av en gräshed på skalgrusunderlag, som ligger i anslutning till stranden. Vegetation Vegetationstypen består av sandgräshed. Arter som ingår i den är bl a vårfinger-ört, harklöver, trift, gulmåra, liten blåklocka, sandstarr och getväppling. Ovanför gräs-heden tar ljunghed vid. Vegetationen är tydligt kalkpåverkad. Mellan gräshedspartierna finns ofta bar sand. En och nypon märks i buskskiktet. Flora Backnejlika, bockrot, darrgräs, gulkämpe, knutnarv, liten blåklocka, prästkrage, röd-klint, vildlin och ängsskallra.

10 Hävd Området är ohävdat och hålls öppet endast genom tramp. Igenväxningen är långsam, men vissa buskar kommer i kanterna. Ingrepp och påverkan En vattenledning går genom området. Befintliga planer och skydd Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5). Kulturhistoriskt intressant område i kommuntäckande bebyggelseinventering 1986. Kulturhistoriskt intressant område i "Kulturhistorisk undersökning. Underlag för fysisk planering och kulturminnesvårdsprogram 1988". Värdeklass 2 Huvudkriterier Område med rik flora. Stödkriterier Skönhet, värde för friluftslivet. Objekt nr 3 Namn Röd; Öckerö s:n Naturtyp Buskrik utmark, havsstrandäng Koordinater 7B1a0A0E. 640505/125050 Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Objektet ligger på nordvästra Hönö, vid Ersdalsviken. Det utgörs av en buskrik utmark samt en smal remsa havsstrandäng. Vegetation Strandängen är fuktig till våt och rymmer representativ havsstrandsvegetation med salttåg och rödsvingel. Vegetationstyperna finns kvar trots ohävd, men havssäv kommer i strandkanten och rödsvingelbältet breddas allt mer. Ovanför strandängen breder en får-svingeltorräng ut sig. På de öppna ytorna växer bl a backnejlika. Det täta buskskiktet består av nypon, slån, brakved och kaprifol. Flora Backnejlika, bockrot och ängsskallra. Hävd Området saknar annan hävd än det tramp som strövande och badgäster åstadkommer. Igenväxningen är stark. Om betet återupptas skulle detta göra området mycket attraktivt. Det utnyttjas i stor omfattning som strövområde och det är även av den anledningen beklag-ligt om igenväxningen tillåts fortsätta. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Öckerö. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 5.9. Klass 3. Kulturhistoriskt intressant område i kommuntäckande bebyggelseinventering 1986. Kulturhistoriskt intressant område i "Kulturhistorisk undersökning. Underlag för fysisk planering och kulturminnesvårdsprogram 1988".

11 Naturvårdsområde enligt 19 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Värdeklass 3 Objekt nr 4 Namn Öckerö; Öckerö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 7B1a0C0C. 640505/125225 Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Havsstrandängen är belägen på sydligaste delen av Öckerö, alldeles öster om landsvägen. Största delen av strandängen är igenvuxen av vass. Objektet utgörs av de stråk som fortfarande är relativt öppna. Vegetation Vegetationen består av havsstrandsvegetation med saltgräs, salttåg och rödsvingel. I övrigt ges vegetationen karaktär av gulkämpe, gåsört och havssälting. Tuvtåtel-fuktäng förekommer ovanför den egentliga havsstrandsvegetationen. Hävd Havsstrandängen är ohävdad, men är ännu ej helt igenvuxen. Vassen sprider sig mer och mer och om total igenväxning skall förhindras, bör bete återupptas snarast. Värdeklass 3 Objekt nr 5 Namn Öckerö; Öckerö s:n Naturtyp Öppen hagmark Koordinater 7B1a1B2F. 640625/125155 Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Objektet utgörs av en liten öppen hagmark nära Lilla Kärrsvik på västra Öckerö, intill en sopstation. Området ligger i en sluttning mot söder. Vegetation Marken är torr till frisk. Fårsvingeltorräng och rödvenfriskäng utgör vegetationstyper. De växter som kännetecknar hagmarken är, förutom indikatorarterna, också rödven, fårsvingel, harklöver, trift och gulmåra. Flora Jungfrulin, ängsskallra och mycket rikligt med slåtterfibbla. Hävd Området har ingen hävd. Av floran att döma har objektet troligen ett förflutet som slåttermark.

12 Ingrepp och påverkan En svag gödselpåverkan märks i kanten av området, med arter som vägtistel, krusskräppa och hundäxing. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård. Befintliga planer och skydd Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5). Värdeklass 3 Objekt nr 6 Namn Öckerö; Öckerö s:n Naturtyp Ljunghed Koordinater 7B1a2B4H. 640750/125165 Areal Ca 30 ha Allmän beskrivning Området utgörs av en ljunghed på norra Öckerö. Heden ligger öppet och är oskyddad för västanvindarna. Vegetation Marken är mestadels torr med få friska inslag. Ljungen är uppblandad med krus-tåtel, som gynnas av ohävd. Runt hällar finns hällmarkstorräng och på fläckar med kvar-varande gräshed förekommer fårsvingelvariant av rödvengräshed. Enar kryper längs marken och rönn samt brakved förekommer också. Hävd Området är ohävdat. Ändå är ljungen fortfarande ganska fräsch, troligen pga hedens utsatta läge och den därav mycket långsamma igenväxningstakten. Kulturhistoriska spår och lämningar Tomtningar. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Öckerö. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 5.6. Klass 3. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5). Värdeklass 3 Objekt nr 7 Namn Björkö; Öckerö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 7B1a2E1H. 640715/125475 Areal 1,7 ha Allmän beskrivning Havsstrandängarna ligger på Björkös östra sida, söder om Sörgårds kile. Strandängarna omges av hällmarker.

13 Vegetation Vegetationen utgörs av havsstrandsvegetation med salttåg, havssälting och strandkrypa. Hävd Markerna är ohävdade. Även om vegetationstyperna fortfarande syns, är igenväxningen tydlig, med vass och buskar som kommer i kanterna. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård. Värdeklass 3 Objekt nr 8 Namn Huvudet; Öckerö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 7B1b4A2B. 640925/125515 Areal 1,5 ha Allmän beskrivning Havsstrandängen ligger på östra Björkö, på udden Huvudet. Vegetation Vegetationen utgörs av havsstrandsvegetation, med en smal remsa närmast vatt-net som kännetecknas av saltgräs. Uppåt land vidtar så salttåg och rödsvingel, som ännu längre upp övergår i tuvtåtelfuktäng. I norr finns en liten backe med rödvengräshed. Där växer bl a gråfibbla, rödven, käringtand, jungfrulin och vårbrodd. Flora Bockrot, jungfrulin. Hävd Strandängen betas av får. Hävden är måttlig till god. I norr är den svagare. Till en del preferensbetar fåren, d v s den yttersta delen av strandängen är mer välbetad. Ingrepp och påverkan I norra delen av området kommer ungskog i kanten, pga för svag hävd. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård. Befintliga planer och skydd Kulturhistoriskt intressant område i kommuntäckande bebyggelseinventering 1986. Kulturhistoriskt intressant område i "Kulturhistorisk undersökning. Underlag för fysisk planering och kulturminnesvårdsprogram 1988". Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, typrepresentativitet, nuvarande hävd. Objekt nr 9

14 Namn Hyppeln; Öckerö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 7B2a2A1I. 641215/125075 Areal 2,6 ha Allmän beskrivning Hyppeln ligger söder om Rörö i norra delen av Öckerö kommun. Ön domineras av hällmarker. Blockstränder är vanligast men bl a i norr finns sandstränder. I anslut-ning till dessa ligger de hedar som utgör objektet. Vegetation Den torra heden består av sandgräshed, med arter som gulmåra, harklöver, liten blåklocka, käringtand, getväppling och trift. Inslag av ljunghed finns ovanför gräsheden. Flora Bockrot, jungfrulin och liten blåklocka. Hävd Ön är ohävdad. Liksom på Rörö är hedarna ändå öppna, pga klimatet och tramp från människor. Kulturhistoriska spår och lämningar Offerkast. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Öckerö. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 5.5. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5). Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun samt Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Värdeklass 3 Objekt nr 10 Namn Rörö; Öckerö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 7B2a3A0E. 641305/125050 Areal Ca 11 ha Allmän beskrivning Rörö är den nordligaste stora ön i Öckerö kommun. Östra delen är be-byggd. Övriga delar av ön är naturskyddade som naturreservat. Här finns vidsträckta utmarker med hällmarker, hedar, stränder, små vattensamlingar och partier med ängsvegetation. Historiskt sett har marken utnyttjats hårt för bete och bränning. Vegetation Sydost om Lilla Ers vatten ligger en stor, vacker sandgräshed. Där växer arter som vårtåtel, liten blåklocka, käringtand, trift, harklöver och gulmåra. Längs västra sidan av ön är det ännu torrare. En lång klapperstensvall breder ut sig. Bland strandgruset växer

15 bl a trift, strandglim och liten blåklocka. Innanför klapperstensvallen finns inslag av fukt-hed med ljung och klockljung, växlande med kråkris. Vid Sandvik, längre norrut, finns ett stråk med sandgräshed liknande den vid Lilla Ers vatten. Mitt på ön, öster om högsta punk-ten, finns en ängsmark med gräsvegetation bestående av rödvenfriskäng. Den ligger på skal-grus. Inslaget av störningsindikatorn knylhavre är stort. Flora Backnejlika, bockrot, gulkämpe, knutnarv, liten blåklocka och ängsskallra. Hävd Att hedarna är öppna är helt beroende på klimatet och tramp. Ön hävdas inte på något annat sätt. Pga kustklimatet och de magra jordarna är igenväxningen mycket långsam. Kulturhistoriska spår och lämningar Offerröse, labyrint. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Öckerö. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 5.2. Klass 1. Inom område av riksintresse för naturvård (NO 20) och friluftsliv (FO 5). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun samt Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område med rik flora. Stödkriterier Särprägel, ingrepp-påverkan, skönhet, värde för friluftslivet.