Ängs- och hagmarksinventering Lilla Edets kommun & Trollhättans kommun

Transkript

1 Ängs- och hagmarksinventering i Lilla Edets kommun & Trollhättans kommun f.d. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid 1. INLEDNING Inventering av ängar och hagar Inventeringens användningsområden Presentation av Trollhättans kommun Presentation av Lilla Edets kommun 4 2. METODIK Förarbete Flygbildstolkning Sammanställning av befintlig kunskap Kontakt med personer och organisationer Fältarbete 5 3. DEFINITIONER Naturtyper Naturlig slåttermark Naturlig betesmark Vegetationstyper Indikatorarter Kvävegödslad mark Slåtter och betesgynnade arter Bedömning av bevarandevärde Huvudkriterier Stödkriterier RESULTAT OCH DISKUSSION TROLLHÄTTAN Antal objekt Förekomst av naturliga fodermarker Öppen hagmark Annan träd- och buskbärande hagmark Blandlövhage Björkhage Ekhage Hackslått Sötvattenstrandäng LILLA EDET Antal objekt Förekomst av naturliga fodermarker Öppen hagmark Annan träd- och buskbärande hagmark Blandlövhage Björkhage Ekhage FELKÄLLOR Svårighet att klassificera Objekt förbises LITTERATURFÖRTECKNING 16 Bilaga 1 Beskrivning av objekt i Trollhättans kommun Bilaga 2 Beskrivning av objekt i Lilla Edets kommun Bilaga 3 Artlista, svenska-latinska namn Bilaga 4 Översiktskartor med förteckning över beskrivna objekt 2

3 1. INLEDNING 1.1 Inventeringar av ängar och hagar Jordbruksutvecklingen det senaste århundradet har inneburit en kraftig minskning av arealen naturlig fodermark. De naturliga slåtter- och betesmarkerna är nu en hotad naturresurs. Som ett led i arbetet mot utarmningen av landskap, biotoper, flora och fauna startade naturvårdsverket hösten 1985 projektet "Ängs- och hagmark". Under sommaren 1986 utprovades instruktioner och metodik i naturvårdsverkets inventeringshandbok genom försöksinventeringar i fyra kommuner. I Älvsborgs län inventerades Vårgårda kommun. Sommaren 1987 har ytterligare sju kommuner i länet inventerats. Två av dessa är Lilla Edet och Trollhättan beräknas de kommunvisa inventeringarna i Älvsborgs län vara avslutade. Inventeringen inriktar sig främst på marker av följande slag: - Välhävdade naturliga slåtter- och betesmarker. - Nyligen övergivna eller extensivt hävdade sådana marker som har bibehållit sina hävdberoende biologiska kvaliteer. I viss mån ingår också kultiverad betesmark som har kulturhistoriska värden eller är av intresse för friluftsliv och landskapsbild. Vid flygbildstolkningen har minsta ytan av objekten satts till ett hektar. Vid fältinventeringen har dock även mindre områden med särskilt höga värden beskrivits. 1.2 Inventeringens användningsområden De färdiga inventeringarna tjänar som underlag i den kommunala fysiska planeringen samt vid upprättande av naturvårdsplaner och kulturminnesvårdsprogram. Dessutom används resultatet i samband med fördelningen av samhällets stödresurser, framför allt medel till "Naturvårdsåtgärder i odlingslandskap" (NOLA). Med inventeringarna som grund kan resurserna styras till de värdefulla naturliga fodermarker där naturvårdsnyttan av stödinsatserna bedöms bli störst. Det betyder emellertid inte att ett område måste ha klassats högt i rapporten för att komma ifråga för NOLA-bidrag. Även miljöer som inte till fullo omfattas av inventeringen, t ex igenväxande lövhagar, kan erhålla stöd. 1.3 Presentation av Trollhättans kommun Trollhättans kommun täcker en yta på ca 440 km 2 och omfattar flera olika landskapstyper. 23 procent av landytan är produktiv skogsmark. De topografiska höjdskillnaderna varierar mellan 35 och 130 m ö h och de högsta punkterna återfinns på Hunneberg. Kommunen kan grovt indelas i terrängformerna "kullig terräng" med relativ höjdskillnad m och i "slätt" med lägre relativ höjd än 20 m. Särskilt flackt är landskapet på Tunhemsslätten öster om Trollhättan. Området utgör en representativ del av Västgötaslättens helåkersbygd med den näringsrika Hullsjön. En större sammanhängande jordbruksbygd utgör 3

4 också landskapet mellan Åsbräcka, Rommele och Upphärad. Lerslätten är här genombruten av åtskilliga bäck- och åraviner som förenas i Slumpån. Göta älv följer en sprickdal som är särskilt markant i Trollhättan och strax söder om staden. Landskapet är av älvdalskaraktär och det finns fina exempel på skredärr inom de naturbetesmarker som ligger i Trollhättan. Vid Norra Björke och söder- och västerut är odlingsmarkerna koncentrerade till långsmala grunda dalgångar i SV-NÖ riktning med mellanliggande flacka bergsryggar som i regel är skogklädda. Större sammanhängande skogs- och/eller myrområden med endast mindre jordbruk finns norr om Åresjö, söder om Upphärad, Kuleskog och söder om Lagmansred vid Risveden. Kommunen har ett fåtal sjöar där Vanderydsvattnet är den till ytan största. Berggrunden utgörs till stor del av grå, oftast ådrade gnejser med stråk av röda- rödgrå, ådrade gnejser. Väster om älven finns inslag av olika typer av metabasiter. Hunneberg utgörs av diabas som överlagrar kambriska och ordoviciska sedimentbergarter. Jordarterna är finsediment eller kalt berg. Moränmaterial förekommer på spridda platser. 1.4 Presentation av Lilla Edets kommun Lilla Edets kommun upptar en yta på ca 345 km 2 och ligger inom en naturgeografisk region som brukar kallas "sydvästra Sveriges kuperade barr- och lövskogslandskap". Av landytan är 27 procent poduktiv skogsmark. Landskapet är mycket kuperat med den lägsta punkten vid Göta älvs dalgång och den högsta, Stora Valeklinten, inom Bredfjällsområdet. Kullig terräng med relativ höjd m är den dominerande landskapsformen i kommunen med inslag av ett flertal sprickdalar där Göta älvs dalgång är den största. Lilla Edet har i jämförelse med Trollhättan många sjöar. Flertalet finns på Bredfjället och i dess norra del ligger Öre sjö som är kommunens största sjö. Berggrunden domineras av grå och röda gnejser med stråk av pegmatit och graniter väster om älven. Moräntäcket är ställvis tunt och ersätts inom de högt belägna delarna av kalt berg. De djupt nedskurna dalgångarna som Slumpåns och Göta älvs dalgångar har mäktiga lager av marina finsediment, bestående av leror och svämsand. Längs Göta älv och Slumpån finns ett välutvecklat ravinlandskap med skredärr och terasser. Här finns också en sammanhängande jordbruksbygd. I övrigt domineras kommunen av ett kuperat barrskogslandskap med endast mindre lantbruk längs dalgångarna. 2. METODIK 2.1 Förarbete Flygbildstolkning 4

5 Vid bildtolkningen användes svartvita flygbilder i skala 1:30 000, fotograferade i juni 1983 utom i den sydöstra delen av Trollhättans kommun där IR-diabilder från 1986 användes. För Lilla Edet användes svartvita från juni De studerades i stereoskop, Aviopret APT 1, med 3-15,5 gångers förstorning. Två olika kriterier användes vid urvalet av intressanta objekt: - Område med naturlig gräsmark på minst ett hektar. - Område med småskuret odlingslandskap eller ensligt belägna gårdar där kvarlevande äldre hävdformer kunde misstänkas. Detta för att i någon mån också täcka in slåttermarker som ofta är mindre än en hektar. De utvalda objekten ritades in på kopior av de ekonomiska kartbladen (skala 1:10 000) samt på en översiktskarta (topografiska kartan, skala 1:50 000) Sammanställning av befintlig kunskap Tillgänglig litteratur, såsom naturvårdsplan och inventeringar, studerades (se litteraturförteckningen). Intressanta uppgifter noterades. Information inhämtades om objekt som förbisetts vid flygbildstolkningen. I länsstyrelsens floraregister kontrollerades slåtter- och betesgynnade arter och lokaler noterades. Dessutom kontrollerades vilka landskaps- och fornvårdsarbeten som utförts i kommunen Kontakt med personer och organisationer Under våren 1987 skickades information om den förestående inventeringen till kommunen, lokaltidningar, enskilda botanister och en rad organisationer, bl a hembygdsföreningarna, LRF-avdelningarna, SNF-kretsen och Fältbiologerna. Samtliga uppmanades att rapportera intressanta objekt. Inkomna tips noterades på de arbetskartor som sedan användes under inventeringen. Lokaltidningarna ägnade inventeringen viss uppmärksamhet och därigenom inkom ytterligare tips på områden som sedan besöktes. I juni 1987 hade kommunen och länsstyrelsen en sammankomst där allmänheten inbjöds till diskussion om inventeringen. 2.2 Fältarbete Alla objekt som noterades under förarbetet har besökts. Därtill upptäcktes några nya objekt under fältarbetets gång. Den inledande frågeställningen vid fältkontroll har varit att avgöra om objektet är intressant eller inte. Följande faktorer har varit diskvalificerande: - intensiv kvävegödselanvändning - upphörd hävd/långt gången igenväxning - barrträdsplantering - omfattande diknings-, schaktnings- eller deponeringsverksamhet av färskt datum Områden med intensiv kvävegödselanvändning har dock tagits med i vissa fall. De har då haft kulturhistoriskt intresse eller varit av betydelse för landskapsbilden (t ex ekhagar). De intressanta objekten har klassificerats med hjälp av förtryckta blanketter. Framförallt biologiska men även kulturhistoriska och estetiska värden ingår i bedömningen. Vid 5

6 fältbesiktningen har också områdesavgränsningen på den ekonomiska kartan kontrollerats och vid behov justerats. Fältarbetet har i huvudsak bedrivits under juli och augusti. 3. DEFINITIONER 3.1 Naturtyper Med begreppet naturlig fodermark avses betes- och slåttermark med långvarig hävd som inte har utsatts för sentida ingrepp i markförbättrande syfte. Fodermark som har utsatts för sådana ingrepp kallas kultiverad fodermark. Exempel på sådant ingrepp i markförbättrande syfte är insådd, kalkning, gödsling och dikning. Gränsen mellan naturlig och kultiverad mark är ofta svår att dra, framför allt vid svaga ingrepp. Naturliga fodermarker delas upp i naturlig slåttermark och naturlig betesmark Naturlig slåttermark Den naturliga slåttermarken i västra Sverige kan indelas i naturtyperna hackeslått och mad. Med hackeslått avses en hårdvallsäng på ytblockig moränmark. Dessa marker är ofta biologiskt intressanta p g a mycket artrik kärlväxt- och svampflora. Slåttermaden återfinns mellan hög- och lågvattengränsen vid sjöar och vattendrag. Floran är i allmänhet gräs- och starrdominerad Naturlig betesmark Stora variationer ryms inom begreppet naturlig betesmark. Topografi, mark- och fuktighetsförhållanden skiftar ofta inom ett och samma område vilket försvårar klassificeringen. Den uppdelning som tillämpas här följer inventeringshandbokens förslag. Den grundar sig på markanvändningshistoria samt nuvarande träd- och buskskikt. Hagmarkerna återfinns på gammal inägomark. Dominerande hävdform i äldre tid har varit slåtter. Bete och skifte av hävdformer har också förkommit. Idag hävdas de dock genom bete. Träd- och buskskiktets förekomst och sammansättning ligger till grund för vidare indelning: - Öppen hagmark förekommer i olika terrängtyper och saknar i princip buskar och träd. Enstaka solitärer kan förekomma. Öppenheten är i regel resultatet av långvarigt betestryck i kombination med avverkning och röjning. - Ekhage är en betesmark där ek är enda eller dominer ande trädart. Naturtypen förekommer på såväl magrare som bättre mark av torr till frisk typ och kan även uppträda på förhållandevis fuktig mark. 6

7 - Björkhage är en betesmark där vårtbjörk och/eller glasbjörk är de enda eller de dominerande trädarterna. Björkhagarna karakteriserar magrare och grövre mark av torr till frisk typ, där vårtbjörken är vanligast, samt förekommer också på fuktig finkornig mark, men då med glasbjörken som dominerande art. På torr till frisk mark förekommer ofta inblandning av asp, rönn, sälg, gran och tall medan klibbalen träder in vid fuktigare förhållanden. - Blandlövhage är en lövträdspräglad hagmark som in rymmer såväl ädellövhagmarker som "triviallöv"-hagmarker. Ek- och björkhagen kan ses som specialfall av blandlövhagen. På bättre marker uppfylls ibland kraven för ädellöv hagmark. Området skall då vara minst ett hektar stort samt bestå till 70 procent av lövträd och till 50 procent av ädellövträd (ek, ask, alm, lind, lönn, bok). Dessutom måste det finnas minst tio träd per hektar som har en brösthöjdsdiameter större än 30 cm. - Annan träd- och buskbärande hagmark är sådan träd- och buskbärande hagmark som inte kan hänföras till någon av de förgående typerna. Det kan t ex röra sig om barrträds- eller enbuskdominerade beteshagar. Övriga betesmarker finner man på tidigare utmarker. De har ofta mycket lång hävdkontinuitet. Gränsen mellan inäga och utmark har dock varierat genom åren. Det är därför svårt att fastställa vad som är hagmark och vad som är övrig betesmark. - Ljunghed är en hävdberoende naturtyp som var vitt utbredd på mager mark i Västsverige på och 1800-talen. Ljunghedarna skapades genom hårt virkes uttag i kombination med hårt åretrunt-bete. Regel bundna ljungbränningar hörde till naturtypens sköt sel. Idag är de forna ljunghedarna skogplanterade och endast fragment återstår. - Buskrik utmark är i Västsverige framför allt enbusk dominerad utmark på näringsfattigt underlag. - Betad skog är vanligtvis barrskog på utmarken. Förr var detta en mycket viktig betesresurs men idag förekommer skogsbete endast undantagsvis och då i regel i direkt anslutning till annan betesmark. Igenväxta hagmarker med tätt trädskikt räknas inte till denna naturtyp av brukningshistoriska skäl; begreppet skogsbete reserveras här för betad skog belägen på gammal utmark. 3.2 Vegetationstyper De benämningar på vegetationstyper som förekommer i rapporten följer handbokens indelning som i sin tur baserar sig på Nordiska ministerrådets publikation "Vegetationstyper i Norden". Se denna för närmare definitioner. Här ges endast en översiktlig redovisning av de i området aktuella hävdberoende vegetationstyperna. Rishedar Ljunghed: Öppen rished, ibland med enbuskar. Beroende av bete och bränning (eller annan bearbetning). Örtrik ljunghed: Öppen rished med relativt stort örtinslag. Betesberoende. Ofta på sandjordar. 7

8 Rished av blåbär-lingontyp: Torra, ofta svagbetade partier av björk/ekhagar, vanligtvis på ytblockig moränmark. förekommer främst i objekt med relativt tätt trädskikt. Fuktig rished Pors-blåtåtelhed: Högvuxen rished på fuktig-våt mark. Gräshedar Rödvengräshed: Hårt betad gräsmark på torr, osorterad jord. Står ljungheden nära. En mycket vanlig vegetationstyp i naturliga fodermarker. Fårsvingelvariant av rödvengräshed: Som huvudtypen men med större örtinslag. förekommer också allmänt. Stagghed: Lågvuxen, småtuvig, frisk till fuktig gräsmark. Ofta med fläckar av ljung och klockljung. Torrängar Hällmarkstorräng: Naken häll, delvis med tunnt jordlager i sprickor. Bildar ofta häll-"öar" i betesmark. Vanligt förekommande på mindre ytor, men bildar i kommunen aldrig några större sammanhängande områden. Fårsvingeltorräng: Lågvuxen, örtrik gräsmark. Torr, på något djupare jord än föregående. Bildar ofta "tonsurer" omkring hällmarksöar och övergår ofta i följande samhälle. En vanlig vegetationstyp. Örtrik ängshavretorräng: Relativt högvuxen och mycket artrik gräsmark på mer eller mindre kalkrikt underlag. Friskängar Rödvenäng: Lågvuxen, frisk gräsmark, vanligtvis under glest stående träd och buskar. Mycket vanlig, betesberoende vegetationstyp. Skogsnäväng (örtrik slåtteräng): Tämligen högvuxen, örtrik gräsmark på friska jordar. förekommer ofta när hävden är något svag. Svinrotäng: Friskäng som domineras av svinrot. Flera andra slåttergynnade arter finns vanligen i goda bestånd. Slåtterhävd. Fuktängar (inkl sötvattenstrand). Tuvtåteläng: Tuvig gräsmark som vid upphörande bete övergår i högörtsäng. Mellan tuvorna ofta snaggbetad mark. Mycket vanlig vegetationstyp. 8

9 Högörtsäng: Ett igenväxningsstadium dominerat av älgört. förekommer i viss utsträckning på de flesta fuktängar. Gräs-lågstarräng: Relativt artrik, lågvuxen gräs- och starrdominerad vegetation. Variation från fattiga till rika typer. Betesberoende. förekommer ofta på små ytor i annan fuktäng. Högstarräng: Högvuxen, tät starr-gräs-vegetation vid sötvattenstränder. Bete eller slåtter. 3.3 Indikatorarter Kvävegödslad mark Intensiv kvävegödsling är en av de faktorer som anses diskvalificerande i inventeringen. Följande växtarter anses vid massuppträdande indikera kvävegödselanvändning. hundloka ängsgröe kardborre krusskräppa åkertistel tomtskräppa hundäxing gårdsskräppa kvickrot ogräsmaskros ängssvingel brännässla timotej Slåtter och betesgynnade arter De naturliga fodermarkerna hyser många växtarter som för sin fortlevnad är beroende av fortsatt hävd. Flera av dem är dessutom känsliga för kvävegödselpåverkan. Inventeringshandboken redovisar omkring 100 arter som anses indikera hävdad, ogödslad mark. Följande har ansetts användbara i Trollhätte- och Lilla Edettrakten (S=slåttergynnad): backnejlika backsippa blodnäva blåsuga (s) borsttåg bockrot (s) brudbröd darrgräs (s) flentimotej fältgentiana (s) granspira jungfrulin jungfru Marie nycklar kattfot klasefibbla klockgentiana klockpyrola (s) knägräs låsbräken mandelblomma (s) nattviol ormrot (s) rödklint (s) slåttergubbe smörbollar (s) sommarfibbla (s) stagg stenmåra stor blåklocka (s) ängsskallra (s) svinrot ängsstarr (s) ängsviol (s) ängsvädd vildlin 3.4 Bedömning av bevarandevärde Objekten har rangordnats efter en tregradig skala där klass 1 = högsta bevarandevärde klass 2 = mycket högt bevarandevärde klass 3 = högt bevarandevärde Urvalskriterierna delas in i två grupper, dels huvudkriterier och dels stödkriterier. Dessa anges i rapporten för alla objekt i klass 1 och klass 2. 9

10 3.4.1 Huvudkriterier - Välhävdade områden med lång kontinuitet som är goda exempel på naturliga slåtteroch/eller betesmarker i regionen. - Områden som efter vissa restaureringsåtgärder upp fyller kraven ovan. - Områden med för regionen hotade naturtyper, biotoper, vegetationstyper och arter. - Områden med mycket rik flora och/eller fauna. - Område av mycket säregen och märklig beskaffenhet som avviker från de för regionen typiska karaktärsdragen. Det första kriteriet är det oftast använda. De två sistnämnda har inte ansetts tillämpbara på något objekt i de aktuella kommunerna Stödkriterier Stödkriterierna delas in i två grupper, dels biologiska/ekologiska/kulturhistoriska, som är utslagsgivande (primära stödkriterier ), dels övriga (sekundära) stödkriterier. Primära stödkriterier - Kontinuitet i hävden. Lång hävdkontinuitet förhöjer områdets värde. Kontinuiteten kan konstateras på många sätt, t ex genom samtal med markägare eller genom rik förekomst av hävdgynnade arter. - Mångformighet. Kan gälla hävdformer, t ex både slåtter och bete inom ett objekt, naturtyper, vegetationstyper, artrikedom, kulturhistoriska spår. - Typrepresentativitet. Ett kvalitetsmått på hur rep resentativt objektet är för den naturtyp det representerar. - Raritet. Avser sällsynthet i regionen och registreras på samma nivåer som mångformighet. Hackeslått är exempel på en sällsynt hävdform och t ex ljunghed är en sällsynt naturtyp. - Storlek. Ju större yta kontinuerligt hävdad mark, desto värdefullare är objektet. Slåtter- och betesmarker bedöms här var för sig. - Särprägel. Särdrag som avviker från de för regionen typiska dragen. - Ingrepp - påverkan. Avsaknad av negativa ingrepp som kvävegödsling, dikning m m ger objektet ett högt värde. - Nuvarande hävd. Ju bättre hävd, desto högre värde. Hävden bedöms i en fyrgradig skala, från obefintlig till god, via svag och måttlig. 10

11 - Ålderdomligt jordbrukslandskap. Objektets värde förhöjs om det är beläget i ett ålderdomligt jordbruks landskap där helheten finns bevarad. Detta kan avse enskild gård eller en hel by. Sekundära stödkriterier - Studieobjekt. Objektets värde förhöjs om det utnytt jas som studieobjekt av t ex skolor. - Skönhet. En speciellt tilltalande landskapsbild förhöjer objektets värde (ett subjektivt kriterium som inte ges någon större vikt). - Friluftsliv. Objekt av intresse för friluftslivet får förhöjt värde, förutsatt att det är tillgängligt för allmänheten. 4. RESULTAT OCH DISKUSSION 4.1 TROLLHÄTTAN Antal objekt Totalt har 98 objekt besökts under inventeringen. Av dessa befanns 45 objekt vara intressanta. De finns beskrivna och markerade på karta i bilaga 2. (Objekt nr 8 har utgått). 53 objekt diskvalificerades och befanns ointressanta p g a någon av följande orsaker: intensiv kvävegödsling upphörd hävd/alltför långt gången igenväxning övrig påverkan samt ingrepp Den vanligaste orsaken till att ett objekt var ointressant var långt gången igenväxning p g a upphörd hävd. En tredjedel av de inventerade objekten diskvalificerades p g a detta. Kvävegödlingen med dess effekter på floran var den näst vanligaste orsaken till varför ett objekt bedömdes som ointressant. I endast ett fall var marken planterad med barrträd. åtskilliga platser är planterade med gran men bortfaller redan vid flygbildstolkningen, varför de inte kommer med i de siffror som presenteras här Förekomst av naturliga fodermarker De 45 objekten fördelar sig i naturvärdesklasser enligt följande: 11

12 Antal Klass 1 2 Klass 2 16 Klass 3 27 Objekten fördelar sig på följande naturtyper: antal areal (ha) Öppen hagmark 15 59,35 Annan träd- och buskbärande hagmark 14 58,65 Blandlövhage 10 48,6 Björkhage 3 5,15 Ekhage 4 13,05 Hackslått 1 0,5 Sötvattenstrandäng 2 36,7 I fyra fall förekommer två naturtyper inom samma objekt Öppen hagmark Femton områden med öppen hagmark har beskrivits och det är därmed den vanligaste typen av naturlig fodermark i kommunen. De flesta hagar av den här typen ligger utmed å- och sjöstränder. Vegetationen är i de flesta fall fuktäng av högörttyp och olika typer av friskäng. Den andra varianten på öppen hagmark är de svagt välvda kullarna, oftast med hällmarker, med en torr till frisk gräsheds- eller ängsvegetation. De intressantaste objekten av den typen öppen hagmark är de betade bäckravinerna vid Rågkvi (nr 36) och den öppna hagmarken vid Frälsegården (nr 39) samt torpmiljön vid Vasslättekärr (nr 33) Annan träd- och buskbärande hagmark Fjorton områden har beskrivits som annan träd- och buskbärande hagmark. Hit har de hagmarkstyper förts som inte kan hänföras till exempelvis ekhage eller blandlövhage. De kan vara av mycket skiftande karaktär men gemensamt för dem är inslaget av tall och gran. Särskilt intressanta är hagmarkerna vid Velanda säteri (nr 9), Sålebo (nr 23), Dunevallen (nr 40) och Sjöhult (nr 30) Blandlövhage Trädskiktet i blandlövhagen kan utgöras av en "triviallöv-" eller ädellövskogsblandning men kan också inrymma en blandning av både ädellövträd och s k triviallöv. Tio områden har beskrivits som blandlövhage och de vanligaste trädslagen är björk- och ek. Fältskiktet är i många objekt av frisk ängstyp. 12

13 Hagmarken vid Jonstorp (nr 3) och den betade älvbrinken vid Assarebo (nr 7) är de mest intressanta blandlövhagarna Björkhage Endast tre beskrivna områden har ett trädskikt som till stor del eller helt består av björk. Hagarna har inslag av hällmarker och blockrik mark. Fältskiktet varierar från friskäng till gräshed. En av hagarna ligger vid gården Ljungliden (nr 22) Ekhage Fyra ekhagar är beskrivna i kommunen och den mest omtalade är Kalltorps ekhage (nr 42). En annan hage av intresse är den vid Boryd-Mullbobacken (nr 31). Ek dominerar trädskiktet men ett visst inslag av björk, rönn, tall och vildapel förekommer inom många objekt. Fältskiktet varierar mellan de olika objekten från frisk gräshed till frisk rödvenäng Hackslått En hackslått har noterats vid Hullsjöns sydmader (nr 14). Vegetationen domineras av olika typer av torrängar med förekomst av flera hävdberoende arter Sötvattenstrandäng Två områden med sötvattenstrandängar har noterats, vid Hullsjöns sydmader (nr 14) och Koberg (nr 29). Vegetationen varierar mellan högstarrängar, tuvtåtelfuktäng och rödvensfriskäng. Delvis finns träd- eller buskskikt med bl.a. klibbal, björk och sälg. 4.2 LILLA EDET Antal objekt Under inventeringen besöktes totalt 71 objekt, varav 18 befanns vara intressanta. 53 objekt diskvalificerades och befanns ointressanta p g a någon av följande orsaker: intensiv kvävegödsling upphörd hävd/alltför långt gången igenväxning övrig påverkan samt ingrepp Den vanligaste orsaken till att ett objekt var ointressant var långt gången igenväxning p g a upphörd hävd. En tredjedel av de inventerade objekten diskvalificerades p g a detta. Kvävegödlingen med dess effekter på floran var den näst vanligaste orsaken till varför ett objekt bedömdes som ointressant. I endast ett fall var marken planterad med barrträd. åtskilliga platser är planterade med gran men bortfaller redan vid flygbildstolkningen, varför de inte kommer med i de siffror som presenteras här. 13

14 4.2.2 Förekomst av naturliga fodermarker De 18 objekten fördelar sig i naturvärdesklasser enligt följande: Antal Klass 1 0 Klass 2 2 Klass 3 16 Objekten fördelar sig på följande naturtyper: antal areal (ha) Öppen hagmark ,5 Annan träd- och buskbärande hagmark 4 21 Blandlövhage 1 6,5 Björkhage 1 5 Ekhage 2 19, Öppen hagmark I Lilla Edets kommun har tio områden beskrivits som öppen hagmark och det är därmed den vanligaste naturtypen i kommunen. Naturtypen är till stor del knuten till betade bäck- och åraviner. Trädskiktet är glest eller saknas. Fältskiktet är i de flesta fall frisk till fuktig ängsvegetation. I flera objekt återfinns hävdgynnade arter som ängsvädd, jungfrulin, darrgräs, knägräs och brudbröd. Det finaste exemplet på öppen hagmark är betesmarken utmed Kärraån (Objekt nr 12) Annan träd- och buskbärande hagmark Fyra objekt har beskrivits som annan träd- och buskbärande hagmark. Liksom i föregående naturtyp finns inslag av raviner. Trädskiktet är i de olika objekten relativt tätt, i två av dem förekommer gran. De är alla beteshävdade men hävden skulle kunna förbättras ytterligare. Fältskiktet är trivialt men hävdgynnade arter som stagg, knägräs och jungfrulin förekommer. Hagmarkerna vid Åby (nr 10) är det intressantaste objektet av det slaget Blandlövhage Endast en blandlövhage är beskriven från Lilla Edet. Området utgör en hage vid torpet Lunden (nr 11). Vegetationen domineras av björk och ek med ett hedartat fältskikt Björkhage Den björkhage som beskrivits återfinns vid torpet Delsbo (nr 4) i Hjärtums socken. I trädskiktet finns förutom björk inslag av andra lövträd samt gran och tall. Fältskiktet kan indelas i rödvenhed, rödvenäng och högörtäng. 14

15 Ekhage Två områden är beskrivna som ekhagar där ek utgör det dominerande trädslaget. De är båda välhävdade. Intressantast är Uttersåker (nr. 7) där det växer hävdgynnande arter som jungfrulin, ängshavre, brudbröd, rödklint och darrgräs. 5. FELKÄLLOR 5.1 Svårighet att klassificera Naturen består inte av ett antal olika byggstenar som man lätt kan urskilja. Vanligen är gränserna suddiga och övergångarna kontinuerliga. Det innebär svårigheter vid bedömning av de uppställda vegetationstyperna. Verkligheten skiljer sig ofta från standardmallen. I särskilt hög grad gäller detta de naturliga slåttermarkerna där alla objekt har en egen identitet. Klassificeringen kan också försvåras av hårt betestryck samt vid besök kort tid efter slåtter eftersom växterna då är besvärliga att identifiera. 5.2 Objekt förbises Objektsökningen baserar sig främst på flygbildstolkning. Små objekt och områden med tätt trädskikt kan därvid förbises. Ett annat problem är att små, intressanta objekt ibland kan dölja sig i större, kultiverade betesmarker, som i brist på tid inte genomsökts ordentligt. 6. LITTERATURFÖRTECKNING Aronsson, J.-A., Rödström, B. & Andersson, R. 1988: Lövskogar i Trollhättans kommun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1988:1. Hasselrot, K. 1967: Västergötlands flora. Lund Krok, Th. och Almqvist, S. 1984: Svensk flora, faneroga mer och ormbunksväxter. Uppsala. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1976: Natur i Älvsborgs län. Kungsbacka. Molau, U. 1972: Inlands Torpe kommun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1972:4. Molau, U. 1971: Naturinventering av Surte, Lilla Edet, Bjärke. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1971:5. Nordiska minsterrådet 1984: Vegetationstyper i Norden. Rödström, B. 1989: Lövskogar i Lilla Edets kommun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1989:4. Statens Naturvårdsverk 1987: Handbok för inventering av ängs- och hagmarker. 15

16 Bilaga 1 OBJEKTBESKRIVNINGAR TROLLHÄTTAN (Objekt nr 8 har utgått). 1. BETESMARKER VID GRÄSVIKEN Landskap: Småskaligt jordbrukslandskap vid stranden av Öre sjö, omgivet av barrskogar och myrar. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 1,5 ha. Annan träd- och buskbärande hagmark 2,2 ha Objektet utgörs av en kulle med hällmarksinslag och en strandkant där träd- och buskskikt saknas nästan helt, samt brynkanterna mot skogen. Det betade stranden är en typisk fuktäng av tuvtåteltyp, medan övriga delar är en frisk-fuktig gräshed. Hävd: Betestrycket är måttligt. Området och med den intilliggande vallen betas med ungnöt. Brynkanterna är det som återstår av de numera igenväxta hagmarkerna. Flora och fauna: Stagg och knägräs är vanligt förekommande hävdgynnade arter. Kulturhistoriska spår och fornminnen: Kullen nere vid sjön är en stenåldersboplats. Bedömning: Klass BETAD KULLE VID EDSÄTER Landskap: Objektet är beläget i dalgången som sträcker sig söderut från Båberg. Här finns många små gårdar varav flertalet dock är nedlagda. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 1,1 ha. Området utgörs av en kulle med glest trädskikt av bl a ek, ask, alm, rönn och lönn. Fältskiktet Övergår från friskäng till torräng av fårsvingeltyp med inslag av hällmarker. Hävd: Måttligt bete med nötboskap. Ingrepp och påverkan: I sluttningen på kullen låg tidigare gården Edsäter. Bedömning: Klass 3. 16

17 3. BLANDLÖVHAGE VID JONSTORP Landskap: Småkuperat odlingslandskap med åkrar, betesmarker, bergknallar och skog. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 4,8 ha. Betesmarken ligger mellan åkermarken och det som idag är skog. Delar av objektet har troligen varit uppodlade. Trädskiktet är koncentrerat till kanterna av hagmarken och vid kullar och diken. Fårsvingeltorräng med hällmarksinslag dominerar på kullarna. Övrig mark varierar från frisk till fuktig ängsvegetation. Hävd: Bra betestryck. Området sambetas med f d åkermark. Flora och fauna: Stagg, bockrot och kattfot är några av de hävdindikerande arter man finner här. Ljung och andra växter har på grund av det goda betestrycket fått ett kortsnaggat och krypande utseende. Kulturhistoriska spår och fornminnen: I området finns fornlämningar i form av högar och stensättningar. Här finns även stenmurar och odlingsrösen. Befintliga planer och skydd: Området ingår i länets naturvårdsplan (objekt 3, klass III). Bedömning: : Klass 2. Utslagsgivande huvudkriterier: Välhävdat område som utgör för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier : Kontinuitet i hävden, typrepresentativitet, storlek, nuvarande hävd, skönhet, värde för friluftslivet. 4. BETAD KULLE VID LANDSVÄGEN NORR OM EDSÄTER Landskap: Hagmarken ligger i en vid dalgång som på båda sidor kantas av barrskog. De omgivande åkermarkerna ligger obrukade för närvarande. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 1,1 ha. En mindre kulle mellan landsvägen och gården som tills helt nyligen betats med får. Trädskiktet är glest med klena träd av björk, tall och asp. Fältskiktet är av frisk ängstyp med vårbrodd, stagg, rödven och tuvtåtel som de dominerande gräsen. Ingrepp och påverkan: I hagen finns en damm och en betongplattform till en luftvärnspjäs. Flora och fauna: Den hävdgynnade arten stagg förekommer. Bedömning: Klass 3 5. BLANDLÖVHAGE VID GÅRDEN SVENÄCKER 17

18 Landskap: Väster om Trollhättan sträcker sig en flack dalgång från norr till söder. I den södra delen där gården Svenäcker ligger blir dalgången smalare och dalsidorna brantare. Hagmarken ligger i en sydvästsluttning och avgränsas längst ned av en bäck. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 7,8 ha. Hagmarken karakteriseras av några trädklädda bergsryggar med mellanliggande öppna gräsmarker. Klibbal dominerar i fuktsänkor och längs bäckar medan eken är det dominerande inslaget på övrig mark. Vegetationen är av frisk ängstyp med övergång mot gräshed längs bergsryggarna. Hävd: Beteshävd med nötboskap, ställvis en mycket välbetad grässvål. Ingrepp och påverkan: Stora högspänningsledningar övertvärar hagen. Kulturhistoriska spår och fornminnen: I området finns flera fornlämningar däribland en s k sliphäll och en jättegryta kallad "Prästagrottan" med inristningar. Befintliga planer och skydd: Enligt länets naturvårdsplan har område stort värde för friluftslivet, är biologiskt intressant samt värdefullt för landskapsbilden. (objekt 13, klass 3). Bedömning: Klass 3 6. BETESMARKER VID ÅKERSTRÖM Landskap: Göta älvdalen är här förhållandevis smal och trång. Stränderna utgörs av branta klippstränder men övergår vid ökerström till stränder i lösa avlagringar. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 16,75 ha. Området begränsas i norr av en hög bergskant kallad Nyckelberget, i väster av landsvägen samt i öster av älven. Området är kraftigt småkuperat med flera bäckraviner och skredärr samt bergsryggar parallella med älven. Grov björk och ek dominerar trädskiktet men även lind, alm, ask, sälg, vildapel och rönn förekommer. Buskar av slån, en, brakved, hassel och nypon är vanligt förekommande. Fältskiktet är av frisk-fuktig ängstyp. De öppna ytorna har förr hävdats som åker. Hävd: Betet är måttligt och inskränker sig till delar av säsongen. En begynnande igenväxning sker i vissa delar. Ingrepp och påverkan: En inhägnad försöksyta finns där naturskyddsföreningen bedriver årlig slåtter. Flora och fauna: Här finns en fin våraspekt med bl a desmeknopp, blåsippa och vätteros. Kulturhistoriska spår och fornminnen: En fångstgrop finns i områdets norra del. Befintliga planer: Området är en del av naturreservatet Åkerström (objekt 12, klass II i länets naturvårdsplan). 18

19 Bedömning: Klass 2 Utslagsgivande huvudkriterier: Välhävdat område som utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier: Kontinuitet i hävden, mångformighet, storlek, nuvarande hävd, skönhet. 7. BETAD ÄLVSTRAND VID ASSAREBO Landskap: Älvens stränder är här relativt branta och småkuperade med bäckraviner, skredärr och nipbildningar. På omgivande bergshöjder växer barrskog. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 8,5 ha. Objektet utgörs av en brant älvbrink med bäckraviner, skredärr och bergknallar. I sydändan avgränsas området av barrskog. I svackor och raviner växer klibbal medan övriga delar domineras av spridda förekomster av björk, ask, rönn och sälg. Enstaka stora ekar liksom vildaplar finns längs stranden. Buskskikt utgörs av hassel, en, nypon, hägg, slån och hagtorn. Fältskiktet är av frisk ängstyp med övergång mot en mer hedartad variant på tunnare jordar. Hävd: Området har tidigare betats av ca 200 får men 1987 av endast hälften så många under en del av betessäsongen. Ingrepp och påverkan: En traktorväg har anlagts i botten på en ravin från den ovanför liggande grusvägen och ned till älven. Hela sträckan utmed älven är strandskonad med sprängsten. Ett färskt skredärr eller mer en s k nipbildning finns i hagmarken liksom spår efter äldre skred. Flora och fauna: På vissa ställen finns en mer hävdberoende flora med darrgräs, jungfrulin, hirsstarr och stagg. Befintliga planer och skydd: I länsstyrelsens naturvårdsplan anges att området har stort värde ur geologisk synpunkt, för landskapsbilden och ur biologisk synpunkt (objekt 16, klass II). Bedömning: Klass 2 Utslagsgivande huvudkriterier: Området som efter intensifierad hävd utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier: Kontinuitet i hävden, mångformighet, storlek, nuvarande hävd, skönhet. 9. HAGMARKER VID VELANDA SÄTERI Landskap: Hagmarkerna ligger dels i anslutning till säteriets parkanläggning och dels i branterna ned mot Lerumsån. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 12,2 ha. 19

20 Objektet utgörs av två hagmarker varav den ena ligger strax söder om mangårdsbyggnaderna och utnyttjas som hästhage. Den andra sträcker sig från säteriet ned till Lerumsån och omges av skog. Hagen utgör en mosaik av olika marktyper som gammal åker, strandängar, hällmarker och naturbetesmarker. I området finns många planterade träd och till de vanligaste hör lind, men här växer även hästkastanj, lönn, tysk lönn, gran, ek, bok, oxel, rönn och björk. Frisk gräshed är genomgående den dominerande vegetationstypen men även friskäng och högörtsfuktäng förekommer. Hävd: Den mindre hagen betas av hästar medan den större betas av ungnöt. Den senare hagen är hårt betad. Ingrepp och påverkan: En stor högspänningsledning övertvärar den stora hagen. Kulturhistoriska spår och fornlämningar: En bebyggelselämning från ett torp liksom en stenåldersboplats finns i området. Flora och fauna: I den stora hagen finns på de högst belägna delarna betesgynnade arter som stagg, jungfrulin, kattfot, låsbräken och knägräs. Betestrycket är på många ställen hårt varför ljung, lingon och andra växter fått ett krypande växtsätt. Befintliga planer och skydd: I länets naturvårdsplan anges geologiska och biologiska värden att det är som värdefullt för det rörliga friluftslivet och för landskapsbilden. (Objekt 18, klass II). Bedömning: Klass 2 Utslagsgivande huvudkriterier: Välhävdat område som utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier: Kontinuitet i hävden, mångformighet, storlek, nuvarande hävd. 10. HAGMARKER VID LERUMSÅN (ENERED) Landskap: Lerumsån, vid vilken hagmarken ligger, är här kraftigt nedskuren i landskapet. Den skogsklädda nordvästra stranden reser sig brant ovanför ån. Den östra sidan är något flackare och mer uppodlad. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 1 ha. Annan träd- och buskbärande hagmark 1,5 ha. Objektet omfattar den flacka åmaden och den ovanför liggande slänten med en långsmal bäckravin där det finns ett trädskikt med björk, gran och tall. Åmaden domineras av en fuktäng av tuvtåtel och högstarrtyp. I slänten är vegetationen av frisk ängstyp som ställvis övergår i gräshed. Hävd: Området har åtminstone tidigare betats av nötkreatur. Flora och fauna: På torrare mark växer bl a de hävdgynnade arterna stagg och knägräs. 20

21 Befintliga planer och skydd: Ingår liksom föregående område i objekt 18 som har klass II i länets naturvårdsplan. Bedömning: Klass 3 Utslagsgivande huvudkriterier: Område som efter intensifierad hävd utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier: Kontinuitet i hävden, typrepresentativitet. 11. ÖPPEN HAGMARK VID VISSLAÅN - LERUMSÅN Landskap: De båda åarnas trånga dalgångar möts här. De omgivande höjderna är barrskogsklädda. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 1,4 ha. Området utgör den udde där Lerumsån och Visslaån möts. I norr gränsar det mot en brant bergssluttning. Fuktäng av högörttyp är den dominerande vegetationen i det flacka området närmast vattnet. I brynet mot skogen är fältskiktet av torrängstyp som dock är på väg att utkonkurreras av det invandrande träd- och buskskiktet bestående av asp, björk, gran och hassel. Hävd: Betet har upphört. Flora och fauna: I torrängsfloran ingår hävdgynnade arter som brudbröd, stor blåklocka, stagg, slåttergubbe och kungsmynta. Befintliga planer och skydd: I länets naturvårdsplan anges områdets betydelse för geovetenskapliga och biologiska intressen samt för friluftslivet och för landskapsbilden. Bedömning: Klass 2. Området är i behov av restaurering. 12. KUPERAD HAGMARK VID BJÖRVADET Landskap: Lerumsåns västra strand är brant och höjderna är skogbevuxna. Den östra stranden är flackare och till stora delar uppodlad eller betad. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 1,75 ha. Objektet ligger i en brant sluttning ned mot Lerumsån och kantas i den övre delen av skog och gården Björvadet. Trädskiktet utgörs av glest ställda björkar, rönnar, granar, ekar och sälgar. Här finns flera vackra enbuskar. En frisk-fuktig ängsvegetation dominerar fältskiktet. Hävd: Området betas med häst och nötkreatur och är ställvis mycket välbetat. Ingrepp och påverkan: Ett mindre skrotupplag finns i en bäckravin. 21

22 Kulturhistoriska spår och fornminnen: Flera fornlämningar finns i objektet, bl a fornåkrar och jättegrytor. Bedömning: Klass HAGMARK MELLAN TIPPEKULLE OCH LANDSVÄGEN Landskap: I backarna ned mot Lerumsån växer blandskog som tidigare varit hagmark. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 3,6 ha. Hagmarken ligger i sluttningen ned mot Lerumsån alldeles intill landsvägen mellan Gärdhem och Upphärad. Trädskiktet domineras av björk, men även asp och klibbal är vanliga liksom gran, sälg, ek och rönn. Ställvis är krontaket helt slutet. Rödvenfriskäng är dominerande vegetationstyp. Hävd: Det beskrivna objektet utgör en del av en större betesfålla som åtminstone till helt nyligen har betats. Flora och fauna: Här växer betesgynnade arter som stagg, knägräs, ängsvädd och bockrot. Kulturhistoriska spår och fornminnen: En del av den trädbärande marken har tidigare varit åkermark. Bedömning: Klass HULLSJÖNS SYDMADER Landskap: Hullsjön ligger på en jordbruksslätt mellan Trollhättan och Hunneberg. Den eutrofa sjön omges av översvämningsmader som delvis hävdas. Beskrivning av objektet: Hackslått 0,5 ha. Sötvattenstrandäng 34,7 ha. Söder om Hullsjön på båda sidor av tillflödet ligger de delvis betade maderna. Utmed ån finns väl utbildade levéer. Delområde A: Träd saknas men spridda al- och sälgbuskar förekommer. Maden har en representativ flora för översvämningsmarker och flera olika vegetationstyper kan urskiljas. Friskäng av rödventyp förekommer i liten utsträckning på de torrare delarna av maden. På fuktigare mark dominerar fuktäng av tuvtåteltyp samt fuktäng av högstarr-typ. På de mer välhävdade ytorna växer en kärrkavle-variant av högstarr-fuktäng. Delområde B: I sluttningen ovanför maderna finns ett område med hällmarksinslag som har en intressant torrängsflora. Hävd: Stora delar betas idag av ungnöt. Inom vissa delar har betet legat nere men på senare år återupptagits. 22

23 Ingrepp och påverkan: Tillflödet har rensats vid flera tillfällen och på 1800-talet anlades vallar i försöken att torrlägga Hullsjön. Flora och fauna: I maden växer hävdgynnade arter som kärrkavle och krypven. I torrängen återfinns arter som ängshavre, prästkrage, bockrot, sandmaskros, brudbröd, darrgräs, kattfot, slåtterfibbla och jungfrulin. På maderna häckar bl a gräshoppssångare, gulärla, enkelbeckasin och ängspiplärka. I samband med översvämningarna höst och vår har maderna stor betydelse som rastlokal för simänder och sångsvanar. Befintliga planer och skydd: En stor del av maderna ingår i naturreservatet Hullsjön. Hullsjön med omgivningar är klassat som riksintresse för naturvården. Området ingår i länets naturvårdsplan (objekt 6/29, klass I). Bedömning: Klass I Utslagsgivande huvudkriterier: Område som efter vissa restaureringsåtgärder och intensifierad hävd utgör ett för regionen bra exempel på naturliga betesmarker. Stödkriterier: Kontinuitet i hävden, geografisk representativitet, storlek, särprägel, nuvarande hävd. Studieobjekt. 15. FUKTHED VID MALÖGA Landskap: Slätten mellan Hunneberg och Göta älv är till stora delar uppodlad eller bebyggd. Utmed Stallbackaån finns dock öppna fukthedar omväxlande med träddungar av tall, björk och gran. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 7,9 ha. Den öppna hagmarken sträcker sig från den uppodlade slätten till Malöga industriområde. I söder begränsas området av Stallbackaån och i norr av en större väg. I området finns flera talldungar med inslag av gran, björk och sälg som även börjat vandra in i den öppna betesmarken. Buskskiktet utgörs av glest växande enbuskar och enstaka sälgar. Marken är frisk till fuktig med starkt tuvad gräsvegetation. Den dominerande vegetationstypen är stagghed följt av rödvengräshed på något torrare mark. På vissa platser förekommer högörtfuktäng. Hävd: Området är ohävdat. Ingrepp och påverkan: Närmast landsvägen ligger SAABs motionsanläggning och på en del av fuktheden har fotbollsplaner anlagts. I området finns flera diken och några tycks ha anlagts helt nyligen. I den västra kanten har nya industrier anlagts. Flora och fauna: Den stora förekomsten av arter som grönvit nattviol och kärrtistel beror troligen på att betet har upphört i området. Hävdgynnande arter som växer i området är stagg, klockgentiana, granspira, låsbräken och jungfru Marie nycklar. 23

24 Tornfalken ses ofta jaga över området och i en närbelägen talldunge häckar hornuggla. Buskskvätta och gulsparv är karaktärsarter för området. Befintliga planer och skydd: Området ingår som ett klass 3-objekt i länets naturvårdsplan. Bedömning: Klass 2 Utslagsgivande huvudkriterier: Område som efter vissa restaureringsåtgärder och intensifierad hävd utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier: Raritet, typrepresentativitet, storlek. 16. ÖPPEN HAGMARK VID HAGALIDEN GAMLA NOSSEBROBANAN Landskap: Lerumsån har här ett lugnt meandrande lopp med åmader som är eller har varit uppodlade till stora delar. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 2,3 ha. I öster begränsas området av en hög banvall och nedanför finns ett blockrikt område som är trädbevuxet. I övrigt är hagmarken öppen. Utmed ån dominerar tuvtåtelfuktäng. I sluttningen avtar fuktigheten och vegetationstypen övergår till torräng. Hävd: Bete med ungnöt. Betestrycket är svagt. Flora och fauna: Hävdgynnade arter i torrängen är jungfrulin, brudbröd och backlök. Befintliga planer och skydd: Av betydelse för friluftslivet och av värde ur biologisk och geovetenskaplig synpunkt enligt länets naturvårdsplan (objekt 25, klass III). Bedömning: Klass ÖPPEN HAGMARK VID LERUMSÅN - JUTEGÅRDEN Landskap: Hagmarken ligger i en småkuperad sluttning ned mot Lerumsån och omges av trivial blandskog. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 2,75 ha. Betesmarken ligger på båda sidor om en mindre bäck som mynnar i Lerumsån. Ungträd av klibbal, asp, björk och tall expanderar från den omgivande skogen. Fältskiktet domineras av den friska gräsheden men ner mot bäcken övergår vegetationen i friskäng och högörtfuktäng. Hävd: Måttligt bete med ungnöt. Ingrepp och påverkan: Området har enligt uppgift tidigare utnyttjats som skjutbana. I området finns ett jakttorn. 24

25 Flora och fauna: Stagg, knägräs, smörboll och ängsskallra är några av de hävdgynnande växter som återfinns i området. Kulturhistoriska spår och fornminnen: I området finns ett flertal fornlämningar och fornåkrar. Bedömning: Klass HAGMARK VID HÅSTEN Landskap: Vid foten av Hunneberg ligger denna hagmark omgiven av blandskog och åkermark. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 3,8 ha. Området är småkuperat med inslag av svagt välvda hällmarker och vattensamlingar. En del av hagmarken är öppen medan övriga delar är bevuxna med björk, gran, klibbal, tall och ek. Fältskiktet är av frisk ängstyp. Kärrkavlevariant av högstarrfuktäng förekommer i sänkor med ytligt grundvatten. I anslutning till hällmarkerna är vegetationstypen fårsvingeltorräng. Hävd: Hagen betas av hästar och utnyttjas även som rasthage under icke-vegetationssäsong. Bedömning: Klass BLANDLÖVHAGE VID HÖGARNA Landskap: Hagmarken gränsar till landsvägen, en bondgård och ett blandlövskogsbestånd. Strax norr om objektet ligger Hunneberg. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 0,75 ha. Mark och vegetationstyp varierar från torr, blockrik mark med gräshedsvegetation till friskfuktig mark ängsvegetation. Den senare vegetationstypen är delvis påverkad av näringsrikt vatten från ladugården. Hävd: Beteshävd med mjölkkor. Bra betestryck i stora delar. Ingrepp och påverkan: En stor högspänningsledning går genom hagmarken. Bedömning: Klass BETAD BÄCKRAVIN I VÄSTBJÖRKE Landskap: Ravinen ligger mellan en skogklädd höjd och jordbruksmarkerna utmed landsvägen. Beskrivning av objektet: Öppen hagmark 2 ha. 25

26 Området utgörs av en mindre bäckravin vars sluttningar uppvisar fina exempel på s k klövdjursstigar (terasseringar). Utmed bäcken växer enstaka klibbalar. Fältskiktet är av frisk ängstyp och är delvis gödselpåverkat genom infiltration från omgivande åkrar. Hävd: Grässvålen är mycket kortbetad av hästar. Bedömning: Klass HAGMARK VID GÅRDEN HÖNSEBO Landskap: Svagt småkuperat jordbrukslandskap med åkrar och mellanliggande barr- och blandskogar. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 2,2 ha. Hagen som omger gården Hönsebo varierar från öppen till allt tätare trädskikt med björk och gran. Fältskiktet övergår från torr via frisk till fuktig ängsvegetation. Även en mindre damm finns i området. Hävd: Måttligt betestryck. Området betas av ungtjurar. Ingrepp och påverkan: Vissa delar har fått en kvävegynnad flora p g a den närliggande gödselstacken. Flora och fauna: Stagg, knägräs och kattfot är några av de hävdgynnade arter som återfinns här. Bedömning: Klass 3. Området skulle få ökade kvalitéer om träd- och buskskiktet glesades ut. 22. BJÖRKHAGE VID LJUNGLIDEN Landskap: Gården ligger strax norr om Bredängsån och omges av till stora delar igenvuxna hagmarker, smååkrar och skog. Beskrivning av objektet: Björkhage 2,25 ha. Området är en björkdominerad hage som omger den lilla gården. I hagen finns vattensamlingar och inslag av hällmarker. Fältskiktet är av frisk ängstyp. Kring hällmarkerna växer fårsvingeltorräng. Hävd: Måttligt betestryck åstadkomms av hästar. Kulturhistoriska spår och fornminnen: En stenlagd väg finns i hagen bakom ladugården. Hagen har troligen utnyttjats under lång tid. Bedömning: Klass HAGMARK VID GÅRDEN SÅLEBO 26

27 Landskap: Flackt, småskaligt odlingslandskap omgivet av relativt ung skog. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 3,7 ha. Det beskrivna området är glest trädbevuxet och sambetas med f d åkermark. Trädskiktet utgörs av tall och björk, även gran förekommer. Fältskiktet är en torr till frisk artrik gräshed. Hävd: Betestrycket är måttligt då djuren föredrar den intillliggande vallen. Ingrepp och påverkan: Virkesupplag samt dikning mot åkerkanten i sydväst. Flora och fauna: Här växer knägräs, stagg, jungfrulin, klockgentiana och darrgräs. Bedömning: Klass 2 Utslagsgivande huvudkriterier: Välhävdat område som utgör ett för regionen bra exempel på naturlig betesmark. 24. HAGMARK VID BOCKHAGEN Landskap: Visslaån har här ett kraftigt slingrande lopp omgivet av odlingsmarker och dungar av löv- eller barrskog. Beskrivning av objektet: Annan träd- och buskbärande hagmark 3,5 ha. Objektet utgörs av tre hagmarker belägna på höjdryggar med hällmarker. Delobjektet längst åt väster har p g a igenväxning en mer skoglig karaktär. Trädskiktet skiljer sig något åt mellan delobjekten men ek och björk dominerar. Fältskiktet är av frisk gräshedstyp med övergång mot friskäng i vissa delar. Hävd: Området är måttligt hävdat genom bete och är i behov av röjning och gallring. Flora och fauna: På välbetade ytor växer hävdgynnade arter som stagg, ljung, knägräs och bockrot. Bedömning: Klass BLANDLÖVHAGE VID STRÖMSTORP Landskap: Visslaåns ravin är här relativt vid med åker och betesmarker på båda sidor. På vissa ställen har dock gran planterats. Beskrivning av objektet: Blandlövhage 2 ha. Området utgörs av trädklädda kullar med hällmarker omgivna av betad vall och av Visslaån i nordväst. Förutom björk växer här ek, varav flera är stora och vidkroniga, samt enstaka lindar och tallar. Fältskiktet är av friskängstyp och relativt artfattigt. Hävd: Området betas av nöt men betestrycket är måttligt. 27