Verkställighet inom Europeiska unionen av bötesstraff och beslut om förverkande (Ds 2007:18)

Sida 1 (1) staben/internationella funktionen 2007-10-30 EBM A 2007/0240 Kammaråklagare Bodil Bassmann Er beteckning Ju2007/6240/BIRS Justitiedepartementet BIRS 103 33 STOCKHOLM Verkställighet inom Europeiska unionen av bötesstraff och beslut om förverkande (Ds 2007:18) Ekobrottsmyndigheten avstyrker att åklagare skall pröva frågor om erkännande och verkställighet av utländska förverkanden i Sverige. Den uppgiften bör i stället läggas på Kronofogdemyndigheten. I följd av den bedömningen avstyrks även att åklagare ska ges möjlighet att besluta om tvångsmedel för att säkra verkställighet av utländska beslut om förverkande. Det tillstyrks att Kronofogdemyndigheten ska ansöka om erkännande och verkställighet av svenska beslut om förverkanden utomlands, liksom svara för handläggningen av erkännande och verkställighet av bötesstraff i Sverige och utomlands, och den föreslagna ordningen för hur handläggningen ska gå till, med undantag för den föreslagna processordningen. Slutligen tillstyrks de föreslagna ändringarna i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, lagen (1963:163) om samarbete med Danmark, Island, och Norge angående verkställighet av straff m.m. och lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut. Bestämmelsen om kvarstads bestånd bör dock placeras i rättegångsbalken och inte i frysningslagen. Under beredningen av detta remissärende har samråd skett med Åklagarmyndigheten och jag ställer mig i alla väsentliga avseenden bakom de synpunkter som framförs där. Yttrandet har beslutats av generaldirektören Gudrun Antemar. Föredragande har varit kammaråklagare Bodil Bassmann. Gudrun Antemar Bodil Bassmann Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 820 Hantverkargatan 15 08-762 00 00 08-613 40 19 101 36 Stockholm

Remissyttrande Sida 1 (10) Ert datum Er beteckning 2007-06-29 Ju2007/6240/BIRS Justitiedepartementet BIRS 103 33 STOCKHOLM Verkställighet inom Europeiska unionen av bötesstraff och beslut om förverkande (Ds 2007:18) Sammanfattning Åklagarmyndigheten avstyrker att åklagare ska pröva frågor om erkännande och verkställighet av utländska förverkanden i Sverige. Den uppgiften bör i stället läggas på Kronofogdemyndigheten. Åklagarmyndigheten avstyrker vidare förslaget att åklagare på eget initiativ ska kunna besluta om tvångsmedel (husrannsakan, beslag, kroppsvisitation resp. förvar) för att säkra verkställighet av sak- och värdeförverkanden. Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget att Kronofogdemyndigheten ska ansöka om erkännande och verkställighet av svenska förverkanden utomlands liksom svara för handläggningen av erkännande och verkställighet av bötesstraff i Sverige och utomlands, och den föreslagna ordningen för detta, med undantag för den föreslagna processordningen. Vidare tillstyrks de föreslagna ändringarna i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, lagen (1963:163) om samarbete med Danmark, Island, och Norge angående verkställighet av straff m.m. och lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut. Bestämmelsen om kvarstadens bestånd bör dock placeras i rättegångsbalken och inte i frysningslagen. Avsnitt 7.2.2 Verkställighet i Sverige av utländska förverkanden Det internationella samarbetet och genomförandet av olika internationella instrument måste enligt Åklagarmyndigheten bygga på att - det internationella samarbetet är och måste vara en helt naturlig del av varje myndighets vardag, - så långt det är möjligt, samma organisatoriska lösningar och samma förfaranderegler som gäller för inhemska förfaranden ska gälla, - så långt det är möjligt, utländska framställningar ska behandlas på samma sätt som vi hanterar inhemska åtgärder; utländska myndigheter Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se

Remissyttrande Sida 2 (10) ska få varken mer eller mindre än vad svenska myndigheter får i ett inhemskt förfarande. Det är ett principiellt viktigt ställningstagande som görs i promemorian, nämligen att svenska åklagare ska fungera som ett slags nav och samordnare av det internationella samarbetet även när det gäller internationella verkställighetsfrågor. Vad blir nästa steg i denna utveckling? Åklagarmyndigheten avstyrker den valda lösningen att åklagare ska pröva frågor om en utländsk dom på förverkande ska erkännas och verkställas i Sverige. Kronofogdemyndigheten bör pröva frågor om erkännande och verkställighet i Sverige av utländska förverkanden Enligt Åklagarmyndighetens mening är det en självklarhet att det är Kronofogdemyndigheten som bör pröva dessa frågor. Det handlar här om Kronofogdemyndighetens normala verksamhetsfält och Kronofogdemyndigheten har, och bör fortsätta att utveckla, internationell kompetens på området. Enligt promemorian är exekutionsväsendet van vid att samverka direkt med myndigheter i andra länder (s. 128) och har Kronofogdemyndigheten bred erfarenhet och nödvändig juridisk kompetens för att hantera verkställighet utomlands av svenska förverkanden (s. 135). Att internationella verkställighetsfrågor redan har samlats inom en särskild enhet inom Kronofogdemyndigheten (promemorian s. 188 189) skapar extra goda förutsättningar för att Kronofogdemyndigheten även ska kunna pröva frågor om erkännande och verkställighet i Sverige av förverkanden enligt den nya ordning som rambeslutet föreskriver. Kronofogdemyndigheten hanterar redan idag nordiska ärenden, såväl när det gäller verkställighet i Sverige av nordiska förverkanden som verkställighet i andra nordiska länder av svenska förverkanden. För kronofogdemyndighetslösningen talar inte minst promemorians förslag att Kronofogdemyndigheten ska hantera frågor om verkställighet av bötesstraff (såväl inkommande som utgående ärenden) och verkställighet utomlands av svenska förverkanden liksom att det är Kronofogdemyndigheten som svarar för den praktiska verkställigheten i Sverige. Därigenom får man ett enhetligt system för verkställighet av böter och förverkanden såväl nationellt som internationellt. Vid prövningen av erkännande och verkställighet av utländska förverkanden ska, precis som vid prövningen av utländska bötesstraff, bedömningar av straffrättslig karaktär göras. Enligt Åklagarmyndighetens uppfattning är det

Remissyttrande Sida 3 (10) ingen väsentlig skillnad mellan de straffrättsliga bedömningar som ska göras vid å ena sidan prövningen av om utländska bötesstraff och å andra sidan utländska förverkandebeslut ska verkställas i Sverige. Bestämmelserna om hinder mot verkställighet i förslaget till 3 kap. 5 (böter) och 4 kap. 8 (förverkande) är t.ex. väsentligen likalydande. Eftersom Kronofogdemyndigheten är betrodd med att bedöma det ena bör den också vara betrodd med det andra. Vid s.k. utvidgat förverkande är den straffrättsliga bedömningen av sådan art att en åklagares synpunkter kan behöva inhämtas. Detta kan ordnas inom ramen för en kronofogdemyndighetslösning (se vidare under avsnitt 7.9 nedan). Att bygga upp hela systemet utifrån denna slags ärenden som dessutom inte kan antas bli särskilt vanligt förekommande kan knappast motiveras. Kan Kronofogdemyndigheten anses vara rättslig myndighet? Enligt rambeslutet ska vissa vägransgrunder prövas av en rättslig myndighet (artikel 8.2). I promemorian konstateras (s. 128) att medlemsstaterna har utrymme att själva avgöra vilken myndighet som ska anses vara en rättslig myndighet (. den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten, såsom den definieras i den statens lagstiftning,. ). I promemorian (s. 133 134) utvecklas därefter skälen till varför Sverige, trots utformning av artikel 8.2, inte skulle utnyttja den för det svenska systemet naturliga lösningen att låta Kronofogdemyndigheten utgöra den behöriga rättsliga myndigheten vid prövning av erkännande och verkställighet av utländska förverkandebeslut. Enligt promemorian (s. 128) bör utgångspunkten vara att kretsen av myndigheter som kan bli aktuella är förhållandevis snäv och att detta tydligt framgick vid förhandlingarna om rambeslutet. Åklagarmyndigheten delar helt denna uppfattning. Självklart kan inte vilken myndighet som helst anses vara rättslig myndighet vid genomförandet av olika rambeslut. Ingen medlemsstat torde emellertid kunna hävda att Kronofogdemyndigheten inte skulle uppfylla de krav som bör ställas på en myndighet som ska hantera verkställighetsfrågor. Sverige kan och inom EU satt Kronofogdemyndigheten är behörig rättslig myndighet när det gäller verkställighet av förverkanden och böter, liksom att Kriminalvården är rättslig myndighet när det gäller verkställighet av frihetsberövande påföljder osv. Det vore ett stort misstag om Sverige inte utnyttjade den möjlighet som rambeslutet ger att välja myndighet utifrån vad som är bäst förenligt med vårt nationella system. Verkställighetsfrågor är inte en åklagaruppgift Åklagare har inget ansvar för verkställigheten av domstols dom. I det internationella samarbetet fungerar åklagaren som förlängd arm åt sin utländska kollega och vidtar på begäran olika åtgärder som den utländska

Remissyttrande Sida 4 (10) åklagaren behöver hjälp med under sin förundersökning. Att åklagare hanterar frågor om utlämning eller överlämnande för verkställighet av utländska påföljder är inget argument för en åklagarlösning (promemorian s. 129-130); det har sin naturliga förklaring i att det i sådana ärenden normalt blir aktuellt att besluta om personella tvångsmedel, ett område där åklagare och domstol är exklusivt behöriga. Åklagarmyndigheten avstyrker promemorians förslag i avsnitt 7.3.9 om att åklagare på eget initiativ ska kunna besluta om tvångsmedel för att säkra verkställighet av förverkanden och föreslår en annan lösning för att förhindra att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom (se vidare nedan). Om promemorians förslag om tvångsmedelsanvändning inte genomförs faller också promemorians tyngsta argument för åklagaralternativet. Med promemorians förslag får åklagare många nya uppgifter och ett samordningsansvar som är helt främmande för åklagaruppgiften. Några exempel: s. 160: Åklagaren ska i verkställbarhetsförklaringen ange vilket belopp som ska förverkas (penningbelopp eller värde), omräkna beloppet till svensk valuta, göra avdrag för vad som har drivits in till någon del i den utfärdande staten eller i annan stat och, om den utfärdande staten godtagit att förverkande av specifik egendom ersätts med betalning, i verkställbarhetsförklaringen ange detta och vilket värde egendomen har åsatts. s. 188: Åklagaren ska delge verkställbarhetsförklaringen, bevaka delgivningen och när fristen för domstolsprövning löpt ut, kontrollera om domstolsprövning begärts och om så har gjorts, underrätta Kronofogdemyndigheten om detta och fortlöpande hålla myndigheten informerad om den fortsatta handläggningen. s. 190 f: Om det kommer in en konkurrerande framställning innan verkställigheten slutförts: Om ärendet har överlämnats till Kronofogdemyndigheten: åklagaren ska samråda med Kronofogdemyndigheten för att få ett beslutsunderlag. Om ärendet är föremål för rättens prövning: åklagaren ska underrätta rätten om detta och så snabbt som möjligt ta ställning till den nya framställningen. s. 199: Om det finns skäl att upphäva verkställbarhetsförklaringen: Åklagaren beslutar om frågan inte varit föremål för rättens prövning. Om rätten har prövat frågan ska Kronofogdemyndigheten meddela åklagaren som i sin tur får vända sig till rätten för beslut i frågan. s. 211 ö. Om det finns risk för överförverkande: Kronofogdemyndigheten ska kontakta åklagaren för att denne ska kunna överväga om verkställbarhetsförklaringen skall upphävas. Med kronofogdemyndighetsalternativet hamnar frågorna på rätt bord och samordning krävs endast mellan Kronofogdemyndigheten och rätten. Med åklagaralternativet pågår handläggningen parallellt på två ställen vilket är mycket otympligt och riskerar att leda till misstag. Samordningsfördelar i förhållande till frysningsärenden? I promemorian framhålls på flera ställen (bl.a. s. 129 och 130) som en fördel med åklagarlösningen att samordningen av frysnings- och verkställighetsärenden därmed underlättas.

Remissyttrande Sida 5 (10) Inledningsvis bör framhållas att lagen (2005: 500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut hittills, såvitt Åklagarmyndigheten känner till, ännu inte har tillämpats i något fall. Att åklagare och domstol har ansvar för frysnings- och kvarstadsärenden är enligt Åklagarmyndighetens mening inget argument för att föra över ansvaret för verkställighet i Sverige av utländska förverkanden till åklagare. Tvärtom är detta en naturlig ansvarsfördelning mellan å ena sidan åklagare och domstol och å andra sidan Kronofogdemyndigheten. Det finns heller inga samordningsfördelar att hämta i de fall frysning har beslutats i ett tidigare skede eftersom det inte finns några garantier för att det är samma åklagare som prövar det nya ärendet. Prövningen av erkännande och verkställighet av utländska frysningsbeslut respektive förverkanden görs dessutom utifrån olika beslutsunderlag. Utformningen av det formulär som ska användas vid begäran om frysning och samtidig verkställighet av ett förverkande utgör en garanti för att åklagaren och Kronofogdemyndigheten uppmärksammas på att det föreligger två parallella ansökningar. Det krävs ingen omedelbar samordning av de två ärendena eftersom åklagarens åtgärder i frysningsärendet alltid ska genomföras först. Enligt Åklagarmyndighetens mening finns det redan en reglering som borgar för en god samordning mellan frysnings- och verkställighetsärenden genom att det enligt 3 kap. 19 andra stycket lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut är möjligt för den ansökande staten att skicka framställningen om verkställighet direkt till den svenska åklagaren som i sin tur vidarebefordrar den till Kronofogdemyndigheten. Den bestämmelsen är tillämplig såväl om frysning har begärts i ett tidigare skede som när frysning och verkställighet begärs samtidigt. En komplicerad uppskovsreglering Uppskovsregleringen i förslaget till 4 kap. 14 (som redovisas i avsnitt 7.3.16) visar tydligt på svagheten med den valda lösningen genom att behörigheten att fatta beslut i en och samma fråga hoppar mellan åklagaren och Kronofogdemyndigheten beroende på hur långt handläggningen nått. Med en kronofogdelösning kan alla dessa beslut fattas av Kronofogdemyndigheten. Det är frågor som naturligt kan och bör bedömas av Kronofogdemyndigheten. När det gäller frågan om verkställigheten skulle skada en pågående svensk utredning om brott (punkten 1) måste i alla händelser förundersökningsledaren i den utredningen tillfrågas. Förundersökningsledarens uppfattning kan lika gärna inhämtas av Kronofogdemyndigheten som av en åklagare. Se härom vidare under avsnitt 7.9 nedan.

Remissyttrande Sida 6 (10) Samtidig verkställighet av böter och förverkanden Åklagaralternativet ställer krav på samordning mellan åklagaren och Kronofogdemyndigheten om det utländska avgörandet innehåller både bötesstraff och beslut om förverkande (promemorian avsnitt 8.4). Väljs Kronofogdemyndighetsalternativet, undviker man helt dessa samordningsproblem. Kronofogdemyndighetsalternativet skulle också göra lagen mer användarvänlig, inte minst i förhållande till utländska myndigheter som enligt förslaget skulle tvingas vända sig till olika svenska myndigheter beroende på om avgörandet avser förverkande eller böter. Avsnitt 7.3.9 Tvångsmedel Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget om att tvångsmedel ska kunna användas vid verkställighet av utländska förverkandebeslut. I förslaget konstateras inledningsvis (s. 165) att utgångspunkten i rambeslutet är att samma förutsättningar för verkställighet ska gälla för ett utländskt beslut om förverkande som för ett svenskt beslut och att rambeslutet inte ålägger staterna någon skyldighet att använda sig av tvångsmedelsbestämmelser utöver vad som är möjligt vid verkställighet av ett inhemskt beslut om förverkande. Trots det föreslås att åklagare på eget initiativ ska kunna besluta om husrannsakan, beslag och kroppsvisitation enligt rättegångsbalkens bestämmelser för att säkra sakförverkande och förvar för att säkra värdeförverkande. Det finns enligt Åklagarmyndighetens mening inte skäl att låta utländska förverkandebeslut få tillgång till tvångsmedel som inte finns att tillgå vid verkställighet av svenska förverkandebeslut och som för övrigt är utformade för förundersökning och rättegång. Den utfärdande staten har möjlighet att begära rättslig hjälp med beslag eller kvarstad och, så sent som samtidigt som man begär verkställighet, med frysning. De är upp till den utfärdande staten att avgöra om den vill utnyttja dessa möjligheter och för det fall den inte gör det så får den nöja sig med de exekutiva åtgärder som enligt svensk rätt står till buds för svenska förverkandebeslut. Kronofogdemyndigheten har möjlighet att vid en utmätningsförrättning vidta de åtgärder som krävs för att förhindra att egendom göms undan. Bl.a. får Kronofogdemyndigheten genomsöka hus, rum och förvaringsställe om det krävs för verkställigheten. Förättningsmannen får öppna låsta och tillslutna utrymmen med våld om det behövs och får i övrigt använda tvång om det är

Remissyttrande Sida 7 (10) befogat med hänsyn till omständigheterna (se redovisningen i promemorian s. 252). Problemet är således inte att Kronofogdemyndigheten skulle sakna tillgång till tvångsmedel. Problemet är i stället den konstruktion som valts i promemorian, nämligen att åklagare ska delge verkställbarhetsförklaringen vilket i sin tur ökar risken för att egendom skaffas undan (promemorian s. 168 m; lagförslaget 4 kap. 4 ). Det är det problemet som ska åtgärdas. Enligt Åklagarmyndighetens mening bör inte åklagaren delge verkställbarhetsförklaringen. I stället bör Kronofogdemyndigheten delge verkställbarhetsförklaringen i samband med att gäldenären ska underrättas med tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. 12 utsökningsbalken. Enligt paragrafens andra stycke kan Kronofogdemyndigheten underlåta att underrätta gäldenären om det föreligger risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller om saken är brådskande. Tiden för beräkningen av rätten att begära domstols prövning bör därmed räknas från den dag Kronofogdemyndigheten delgav verkställbarhetsförklaringen. Avsnitt 7.3.11 Rättens prövning Vilken processordning skall tillämpas? Åklagarmyndigheten avstyrker den processordning som föreslås i promemorian och som bygger på brottmålsprocessen. Valet av denna ordning beror i mycket på att man i förslaget valt åklagarlösningen när det gäller den initiala prövningen (promemorian s. 182 f). Om Kronofogdemyndigheten skall pröva frågan om erkännande och verkställighet blir ärendelagen den enda naturliga processordningen och man slipper därmed införa specialregler för detta område. Ärendelagen är utformad just för domstolsprövning av förvaltningsbeslut och är tillämplig vid överklaganden av Kronofogdemyndighetens beslut (18 kap. 1 andra stycket utsökningsbalken). Flera av de bestämmelser som föreslagits i den nya lagen kan därmed undvaras. Det innebär bl.a. att Kronofogdemyndighetens beslut överklagas i stället för att den enskilde ges rätt att begära rättens prövning. Bestämmelsen i 11 ärendelagen om att den förvaltningsmyndighet vars beslut överklagas är motpart till den enskilde bör gälla i stället för bestämmelsen i 18 kap. 1 andra stycket andra meningen utsökningsbalken.

Remissyttrande Sida 8 (10) Avsnitt 7.6.4 Behovet av kompletterade regler om frysning Kvarstadens bestånd Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget att rätten på yrkande av åklagaren ska kunna förordna att ett beslut om kvarstad i en dom ska gälla under viss tid efter det att domen vunnit laga kraft. Åklagarmyndigheten är positiv till uttalandena i promemorian om att kvarstaden i det enskilda fallet skall kunna bestå en inte obetydlig tid efter det att domen vunnit laga kraft. Detta är angeläget, särskilt när det gäller allvarlig brottslighet och där ett värdeförverkande kan uppgå till mycket höga belopp som kan behöva verkställas utomlands. Om tillgångar dyker upp i ett land t.ex. sex månader efter det att domen vunnit laga kraft kan det finnas behov av att snabbt kunna frysa dessa tillgångar för att säkra verkställigheten. Och då är det nödvändigt att kvarstadsbeslutet fortfarande gäller. Möjligheten att låta kvarstaden bestå viss tid efter det att domen vunnit laga kraft behövs inte endast för att säkra verkställighet utomlands utan torde, såsom Åklagarmyndigheten har förstått det, på grund av hur myndigheternas ärendehanteringssystem tekniskt har utformats även behövas för att garantera att kvarstaden inte upphör innan ett förverkandebeslut (som i sin tur kan vara svenskt eller utländskt) har hunnit verkställas i Sverige. Här handlar det dock inte om att åtgärden ska bestå under någon längre tid. Frågan är således inte bara aktuell i frysningssammanhang utan det är ett generellt problem som bör åtgärdas, oberoende av om frysning har begärts utomlands eller inte vid tidpunkten för rättens dom. Den föreslagna bestämmelsen bör därför placeras i 26 kap. 6 rättegångsbalken och inte, såsom föreslås i promemorian, i frysningslagen, varvid orden i den andra staten bör utgå. Avsnitt 7.9 Konsekvenserna av en alternativ lösning Åklagarmyndigheten instämmer endast delvis i den analys som görs i promemorian i avsnitt 7.9 om vilka förändringar i förslaget som skulle krävas om Kronofogdemyndigheten ska pröva frågor om erkännande och verkställighet i Sverige av utländska förverkanden. För att ge Kronofogdemyndigheten underlag för att göra olika straffrättsliga bedömningar som kan bli aktuella, t.ex. om det gäller ett s.k. utvidgat förverkande eller om verkställigheten skulle skada en pågående brottsutredning, bör det i lagen eller i förordning tas in en bestämmelse enligt vilken Kronofogdemyndigheten i vissa angivna fall ska samråda med och vid

Remissyttrande Sida 9 (10) behov inhämta yttrande från åklagare. En sådan bestämmelse kan utformas efter mönster av 5 förordningen (2003:1179) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder som föreskriver att samråd ska ske med och, vid behov, yttrande inhämtas från Justitiekanslern om överlämnande begärs för en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens område. Med en sådan bestämmelse kan man också undvara att ge Kronofogdemyndigheten direkt tillgång till uppgifter ur misstankeregistret. Enligt Åklagarmyndigheten är det uteslutet och omotiverat att ge Kronofogdemyndigheten tillgång till sekretessbelagda uppgifter i pågående förundersökningar för att Kronofogdemyndigheten ska kunna ta ställning till om verkställigheten skulle skada en pågående svensk utredning. Det är endast den aktuella förundersökningsledaren som kan göra denna bedömning (jfr 2 kap. 5 punkten 5 i lagen [2003: 1156] om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder där det uttryckligen föreskrivs att det är den aktuella förundersökningsledarens uppfattning som är avgörande). Åklagarmyndigheten delar således inte promemorians slutsats (s. 133 och s. 225) att kronofogdemyndighetalternativet kräver tillgång till misstankeregistret och nya sekretessbrytande bestämmelser. Åklagarmyndigheten delar uppfattningen i promemorian att de föreslagna bestämmelserna om tvångsmedel måste utgå (s 226) och att åklagarens rätt att ansöka om verkställighet av ett svenskt förverkandebeslut utomlands bör tas bort om kronofogdemyndighetsalternativet väljs (s. 227). Åklagarmyndigheten har en avvikande uppfattning när det gäller bestämmelsen om delgivning av verkställbarhetsförklaringen (se vid avsnitt 7.3.9 Tvångsmedel ovan), processordningen (se vid avsnitt 7.3.11 ovan), och behovet av nya regler om samordning av frysning/rättslig hjälp och verkställighetsärendet (se vid avsnitt 7.2.2 under rubriken Samordningsfördelar i förhållande till frysningsärenden?). Enligt Åklagarmyndigheten bör det överlämnas åt Kronofogdemyndigheten att själv bestämma vilka enheter inom myndigheten som ska svara för prövningsförfarandet. Avsnitt 7.2.3 och avsnitt 7.4 Verkställighet utomlands av svenska förverkanden Åklagarmyndigheten tillstyrker förslagen. Om kronofogdemyndighetslösningen väljs bör dock, som redovisats vid avsnitt 7.9, åklagares rätt att ansöka om verkställighet utomlands av svenska förverkandebeslut tas bort.

Remissyttrande Sida 10 (10) Avsnitt 8 Erkännande och verkställighet av bötestraff i Sverige och utomlands Åklagarmyndigheten tillstyrker den föreslagna ordningen dock att i enlighet med vad som anförts ovan vid avsnitt 7.3.11 ärendelagen bör gälla för processen i domstol. Övrigt Åklagarmyndigheten avstår mot bakgrund av myndighetens redovisade inställning till frågan vem som ska pröva om ett utländskt förverkande ska erkännas och verkställas i Sverige från att i detta skede närmare kommentera utformningen av bestämmelserna i 4 kap. i den föreslagna lagen. Hänvisningen i 3 kap. 19 tredje stycket förslaget till lag om ändring i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut, är felaktigt. Rätt lagrum ska vara 4 kap. 20. I detta ärende har riksåklagaren Fredrik Wersäll beslutat. Överåklagaren Lena Moore har varit föredragande. Fredrik Wersäll Lena Moore