I tidningen Kriminalteknik är det oftast personer inom rättväsendet som skriver texterna. Därför kan det vara intressant att se hur man uppfattar krimnalteknik som utomstående. Så här berättar Marcus Nyberg (text) och Jens Rydén (foto), som vanligen arbetar för tidningen Misstänkt, om hur det är att arbeta som forensiker. Yrke: Forensiker 6 Sedan slutet av 1990-talet har DNA-analyser kommit att spela en allt större roll vid brottsutredning. En stor och viktig del arbetet utförs av de forensiker som analyserar och värderar de DNA-prov som kommer in till Statens kriminaltekniska laboratorium. Helena Eriksson är en av de som arbetar på Biologienheten som har till uppgift att bistå rättsväsendet med DNA-profiler. DNA har revolutionerat hela det kriminaltekniska tänket och kan ha ett väldigt högt bevisvärde. Ibland är det inte så lätt att säkra eller hitta det, men en person lämnar nästan alltid DNA-spår efter sig, säger Helena Eriksson som har arbetat som forensiker vid SKL sedan 2004. Helena Eriksson jobbar med grova brott vilket innebär ärenden av typen grov misshandel, mord, rån, mordbrand och våldtäkt. Biologienheten får årligen in 45 000 ärenden, varav 15 000 från brottsplatser. Av dessa 15 000 är 12 000 volymbrott som stöld och inbrott. Av de 3 000 som hör till grova brott är 1 000 sexualbrott, även om det går upp och ner under året, säger Helena. Man måste komma ihåg att DNA inte är allt utan stöttas av annan bevisning som fingeravtryck eller vittnesuppgifter till exempel. En typisk arbetsdag för Helena börjar med tt hon tar hand om de nya ärenden som tilldelats henne. Hon läser in sig på fallen och tar om det behövs kontakt med uppdragsgivaren för att klara ut frågeställningar och eventuella oklarheter i deras begäran om undersökning. Sedan diskuterar hon med laboranterna om vad som ska göras i ärendet med utgångspunkt från vad som är viktigt ur bevisvärdesynpunkt. Laboranten undersöker självständigt materialet och söker efter biologiska spår på det sätt man kommitöverens om. Ibland är Helena med i labbet, särskilt om ytterligare diskussioner krävs kring arbetet. Efter detta lämnas de säkrade spåren vidare för själva DNA-analysen. Jag väntar därefter på att resultaten ska bli klara. Då utvärderar jag dem och skriver ett sakkunnigutlåtande. För att göra en korrekt värdering av resultaten använder jag mig av såväl statistiska metoder som erfarenhet och kunskap, säger Helena Eriksson. Därefter gör en annan forensiker en självständig bedömning av samma fakta som Helena värderat. Om två experter undersöker samma bevisning ska de kunna beskriva den på samma sätt och oberoende av varandra komma fram till samma resultat.
SKL:s utlåtande blir sedan ett redskap för rätten och materialet kan användas för att fria eller fälla den åtalade. Vi vet vikten av att ha en hög spårbarhet vilket innebär att vi dokumenterar precis allt som har hänt materialet så att vi kan svara på eventuellafrågor om detta, säger Helena. De gånger hon vittnar lämnar hon oftast sitt vittnesmål via telefon, men när det handlar om särskilt komplicerade fall kan det krävas att hon vittnar på plats. Då kan hon förklara sina resultat för rätten med hjälp av bilder. Jag har vittnat sex-sju gånger. Intresset har ökat under de senaste åren. Man måste komma ihåg att DNA inte är allt utan stöttas av annan bevisning som fingeravtryck eller vittnesuppgifter till exempel, säger Helena. Huvuddelen av arbetet sker på laboratoriet i Linköping, men det händer även att forensiker deltar i brottsplatsundersökningen om spårsäkringen är komplicerad. En viktig del av Helenas arbete är kontakter med uppdragsgivaren eftersom man arbetar med samma material i ärendet och spårhanteringen börjar redan på brottsplatsen. Polisen och SKL har bland annat gemensamma datasystem för att underlätta hanteringen av ärenden och informationen kring dessa. Systemet underlättar samarbetet. Allt som händer kring materialet följer med i systemet vilket leder till den alltid viktiga spårbarheten,säger Helena Eriksson. I många av de ärenden som hamnar hos SKL så finns det ingen misstänkt, som till exempel vid volymbrotten. Den DNA-profil som tas fram läggs då in i spårregistret, som är ett register med DNA-profiler från brottsplatser. Ett annat register med DNA-profiler är utredningsregistret. I det finns personer som är misstänkta för ett brott och som har lämnat ett DNAprov. Blir man frikänd raderas man ur registret. För att en persons DNAprofil ska flyttas från utredningsregistret till DNA-registret krävs nämligen att man blivit dömd till någon annan påföljd än böter, exempelvis fängelse eller villkorlig dom. År 2006 ändrades DNA-lagstiftningen så att det blev möjligt att provta fler personer. Då ökade antalet personprover från 5 000 till 30 000 per år. För att kunna hantera det ökade antalet prover har vi byggt ett helt automatiserat system för DNA-prover från personer. De analyser som tidigare tog två veckor tar nu två dagar.det nya systemet har en mycket hög säkerhet eftersom vi kör alla prover två gånger och resultaten måste överensstämma med varandra föratt bli godkända, säger Helena Eriksson. Det händer att gärningsmännen försöker förstöra sina DNA-spår men det är så gott som omöjligt. Vi upptäcker ibland att man har försökt sopa undan spåren, men det är svårt. Även om man har försökt bränna bort spåren så brukar det finnas delar som har stått emot hettan som man kan utvinna DNA ur, säger Helena. Utvecklingen inom DNA-tekniken handlar mycket om att rena DNA från ämnen som kan störa analysen. Även metoder som gör att det går snabbare att ta fram DNA ur en mindre mängd material är också under utveckling. Trots att mycket av hennes arbete handlar om att utreda allvarliga brott så är det inte med tunga steg som Helena tar sig till jobbet varje morgon. Det är precis tvärtom. Jag slås ofta av tanken över hur fantastiskt intressant mitt jobb är. Jag har arbetat här i fyra år och det är otroligt givande. Jag lär mig alltid något nytt, säger Helena Eriksson, en pusselläggare som ofta sitter med den sista biten i sin hand. Hur blir man forensiker? På SKL finns flera olika personalkategorier. Forensiker handlägger de ärenden som kräver en bedömning som resulterar i sakkunnigutlåtanden. De flesta forensiker på SKL har en akademisk grundutbildning inom kemi eller biologi. När man börjar på SKL är man forensiker-aspirant och på plats genomgår man en två års internutbildning. Först efter sluten blir man färdig forensiker och kan skriva sakkunnigutlåtanden. Läs även artikeln på s 8. 7
Så blir Två år. Ungefär så lång är internutbildningen inom SKL för en nyanställd högskoleutbildad person som siktar på att bli forensiker. Större delen av dessa år ägnas åt den ämnesspecifika delen av utbildningen. Här berättar vi om den generella delen som är fördelad över dessa tjugofyra månader. Foto: Marcus Andrae Att bli forensiker vid SKL är inte lätt. Först ska man skaffa sig en högskoleutbildning som är relevant för det område som man ska arbeta inom. Sedan ska man lyckas bli anställd vid SKL i urval bland hundratals andra sökande. Därefter ska man genomgå en ungefär två år lång internutbildning. Klarar man sedan de avslutande erna blir man forensiker. Men inte för alltid. Man måste dessutom visa att man behåller sin kompetens genom att dels arbeta inom området och dels klara de förnyade er som sker med jämna intervaller. Carina Tranell är kemist i grunden och har arbetat på SKL sedan 1992. Hon arbetade först på Biologienheten med DNA eller proteinkemi som det kallades på den tiden. Efter ett antal år med fiberundersökningar var det 2004 dags för DNA igen. - Under den tiden jag varit borta har det hänt mycket, konstaterar Carina. DNA-registren har kommit till och nu är det också betydligt fler personer som arbetar med DNA. Även analysmetoderna har naturligtvis utvecklats otroligt mycket. Under de senaste åren, från 2004 och framåt har även spårsäkringsidan utvecklats. LCN är en metod för att kunna utföra DNA-analyser även vid mycket små mängder DNA. - Nu har vi ett LCN-tänk hela tiden vilket bland annat innebär bättre rutiner för att undvika kontaminering från personal och besökare. Utbildning och kompetensutveckling Rekommendation för Ansökan om Skriftlig 8 Ej godkänd
man forensiker Alla som skriver under sakkunnigutlåtanden genomgår SKL:s interna forensikerutbildning. Man examineras därefter på en ämnesspecifik del som handlar om den typ av undersökningar och analyser som forensikern ska arbeta med, exempelvis DNA-analyser, fingeravtrycksundersökningar eller spårundersökningar. Dessutom examineras man på en generell del, som är gemensam för alla, oberoende av vilket område man ska arbeta inom. För båda delarna finns en mycket omfattande kravspecifikation som anger vad man ska kunna. Carina har tidigare utbildats och examinerats på den ämnesspecifika delen och berättar här om den generella delen. En forensiker måste ha kännedom om roller och ansvarsområden för de olika myndigheter som arbetar inom rättsväsendet. - Med hjälp av föreläsningar från bland annat åklagare, förundersökningsledare hos polisen och tingsnotarier gick vi igenom ett ärendes väg från början till slut. Ända från anmälan hos polisen, vad brottsplatsundersökaren/kriminalteknikern gör, vem som är förundersökningsledare, häktningstider, krav för frihetsberövande, husrannsakan och kroppsvisitering, när åklagaren tar över och hur själva rättegången går till. Det är viktigt att veta hur de olika rollerna samarbetar, efter vilka principer och vad de har för befogenheter och möjligheter att agera. Vilka krav som ställs på den tekniska bevisningen för att den ska fungera på rätt sätt i sammahanget. - I vår yrkesroll måste vi veta hur och varför vi gör vissa saker och på vilket sätt de kommer in i rättskedjan, säger Carina. Det är också mycket bra att veta vad som händer före och efter ens eget vittnesmål i en rättegång. SKL har mycket omfattande kvalitetsdokument i form av sina Spelregler. Forensikern måste kunna dessa som handlar om både SKL:s och Polisens övergripande mål och verksamhetsområden samt hur vi samarbetar, hur man uppträder professionellt mot uppdragsgivare och andra utomstående, intern samverkan, kvalitetssystem, arbetsföreskrifter, säkerhetsföreskrifter samt offentlighet och sekretess. - Helt enkelt vad SKL gör, vem som gör vad inom SKL och hur man samverkar externt, till exempel med uppdragsgivare. Det som skiljer oss från andra analyslaboratorier är att våra utlåtanden innehåller en forensisk värdering av gjorda iakttagelser och erhållna resultat från undersökningar och analyser. En mycket tung del i forensikerutbildningen är fördjupad kunskap i de underliggande tankegångarna kring forensisk vetenskap samt hur man tillämpar detta i det dagliga arbetet. - Mycket handlar om objektiv resultattolkning, där vi ska kunna använda Bayes regel och den logiska principen för att vetenskapligt kunna redogöra för den värdering man gjort av gjorda iakttagelser och erhållna resultat från undersökningar och analyser vid SKL. Under utbildningen diskuterar man i blandade grupper som består av handläggare från olika ämnesområden. Carina tycker att det är ett mycket bra sätt att strukturera upp de olika områdena så att man verkligen vet vad man uttalar sig om. Är det på källnivå (resultat av analyser), aktivitetsnivå (kan det ha gått till på det här viset?) eller brottsnivå (vem har gjort det här?) - Att tränas i att tänka i de här banorna tillsammans med kolleger från andra enheter leder till att vi får en samsyn inom hela SKL hur vi tillämpar vår graderade utlåtandeskala. Det är en fördel även för den som tar emot resultaten från oss, man vet att vi har tänkt på ett likartat sätt även om det gäller olika typer av undersökningar. Ärendehandläggningen är en mycket omfattande del av utbildningen. Där måste man i detalj kunna hur ett ärende ska handläggas, kvalitetssäkring, materialmärkning, professionalitet gentemot uppdragsgivaren och dokumentation av allt som ska dokumenteras. Muntlig/praktisk Godkänd Tillsyn Förnyad Kompetensutveckling Ej godkänd 9
10 - Det är mycket viktigt att dokumentationen i ett ärende är korrekt från allra första början. Vi kallar det för spårbarhet bakåt. Behövs det ska man i efterhand kunna gå in och se allt som hänt i ärendet, vilka bedömningar som gjorts, när, av vem och varför. Och inte minst vem som fått vilken information och när. De blivande forensikerna drillas dessutom i vad som gäller vid samarbetsärenden, det vill säga ärenden där flera enheter är inblandade. - Det kan till exempel hända att vi behöver göra både finger- och DNA-undersökningar på samma material, säger Carina. Då måste vi tillsammans tänka till så att vi inte försvårar för varandra. Kvalitetssäkringen är A och O när det gäller forensiskt arbete. Därför granskas varje ärende alltid av minst två olika handläggare, var för sig. Varje utlåtande och lämnad information måste baseras på relevanta standardförfaranden och metoder eller gängse praxis samt på vetenskapliga principer. - Vi måste alltid vara balanserade och realistiska i våra sakkunnigutlåtanden i förhållande till den tillgängliga kunskapen om ärendet, säger Carina. Forensikerutbildningen handlar inte bara om hur det går till på SKL och inom det svenska rättsväsendet. Man får också en inblick i hur verksamheten är strukturerad inom andra länder och hur det internationella samarbetet går till, exempelvis inom ENFSI (European Network of Forensic Science Institutes). - Det känns bra att jobba på ett laboratorium som ligger så väl framme internationellt sett som SKL gör, säger Carina. Man inser att vi har bra lokaler, bra metoder och inte minst mycket väl utbildad personal. Den slutliga en innehåller frågor som baseras både på den generella kompetensspecifikationen och den ämnesspecifika. Examinationen sker både skriftligt och muntligt/praktiskt. Först i form av en tretimmarstentamen där man måste göra bra resultat både sammanlagt och på de olika delmomenten. Klarar man den skriftliga delen går man vidare till den muntliga en som omfattar framförallt de bitar som inte kan testas skriftligt. Den görs bland annat i form av ett rättegångsspel. Var och en får lämna in tio ärenden som man varit delaktig i. Av dessa väljs två stycken ut av examinatorerna. Två examinatorer deltar, en i rollen som åklagare och en i rollen som advokat. - Här gällde det att uppträda både professionellt och pedagogiskt. Man får inte säga fel. Samtidigt måste man få fram det som är det viktiga i ens utlåtande och inte smalna för mycket eller använda alltför kryptiskt fackspråk. Vi kan ju vara hur duktiga som helst men om vi inte kan förklara vad vi har gjort leder det ju inte till något. EvaMarie Törnström
Kriminalteknik 1-2009 Så blir man foren Två år. Ungefär så lång är internutbildningen inom SKL för en nyanställd högskoleutbildad person som siktar på att bli forensiker. I förra numret av tidningen Kriminalteknik, nr 4-2008, berättade vi om den generella delen av denna utbildning. Den här gången handlar det om den ämnesspecifika delen av utbildningen. Naturligtvis ser de ämnesspecifika utbildningarna olika ut beroende på vilket område de gäller. Här använder vi jämförande glasundersökningar som exempel. Kent Nord är inte nyanställd på SKL. Han har i många år arbetat på SKL:s Kemi- och teknikenhet med bland annat tändsatsundersökningar, tårgas och materialbestämningar och är en fena på att köra SKL:s svepelektronmikroskop. Dessutom har han under den senaste tiden utökat sin kompetens till att även gälla glasundersökningar. Därför har han gått igenom den ämnesspecifika utbildningen för just det här området. - Det är en fördel att jag har erfarenhet som forensiker sedan tidigare, säger Kent. Då har jag en annan grund än en helt nyanställd person när det gäller att ge feedback till de som tar fram internutbildningarna på vad som fungerar och vad som kan göras bättre. Den som ska bli forensiker börjar som forensikeraspirant på SKL. Man följer en speciell utbildnings- och upplärningsplan där den generella delen är likadan över hela SKL. När det gäller den ämnesspecifika delen av utbildningen ser den naturligtvis olika ut beroende på vilket ämne eller område som den gäller. Under hela utbildningstiden på ungefär två år har man då en handledare/ mentor som man gör skarpa ärenden tillsammans med. - Det blir som ett slags lärlingsförfarande, säger Kent. Det är alltid minst två behöriga handläggare som var för sig bedömer ett ärende innan sakkunnigutlåtandet färdigställs. I de fall som ingår i internutbildningarna blir ärendet alltså bedömt av minst tre handläggare eftersom den som är under utbildning till forensiker också deltar i handläggningen av ärendet. Allt som är på den positiva delen av utlåtandeskalan visar på en överensstämmelse, graden anger styrkan i ett forensiskt sammanhang. I utbildningarna är det noga uppstyrt vad man ska lära sig. Detta för att man ska kunna vara helt säker på att den som handlägger ett ärende också har de kunskaper som behövs för att kunna göra rätt bedömningar. - På Kemi- och teknikenheten täcker vi väldigt många olika områden. Det innebär att en del personer kan vara verksamma, alltså ha ämnesspecifik utbildning, inom flera olika områden. Något som man hela tiden måste hålla uppdaterat genom att minst göra ett visst antal ärenden inom de olika områdena men också genom att delta i de omer som sker med sexårsintervaller. Det finns många olika typer av glas och man måste som forensiker känna till var de förekommer, hur de förekommer och så vidare. Om man till exempel har ett hyreshus är det rätt stor chans att alla fönster i det huset är lika varandra, har jämn glaskvalitet och är insatta vid samma tillfälle. Forts. s 8 Foto: Leif Wetterström 6 Utbildning och kompetensutveckling Rekommendation för Ansökan om Skriftlig Ej godkänd
Kriminalteknik 1-2009 siker Dessa delmoment ingår i upplärningsplanen för en glasundersökare: Litteraturstudier (standardförfarande, metodbeskrivningar, handhavandebeskrivningar, utvalda litteraturreferenser, tidigare sakkunnigutlåtanden mm.) Information om blinkersglas Omhändertagande av material samt materialbedömning Säkring av glas i kläder och skor (skakning, plockning, dammsugning) Granskning av glas (glas/kvarts, bedöming av färg, form, utseende, glastyp, eventuell sammanpassning) Bestämning av tjocklek Identifiering av floatglas Provpreparering för GRIM-analys Annealing inklusive provpreparering GRIM-analys (bestämning av brytningsindex före och efter annealing) Utvärdering av GRIM-resultat (före och efter annealing) Provpreparering för SEM-analys SEM-analys (Bestämning av grundämnessammansättning) Utvärdering av SEM-resultat Arkivering av jämförelseglas i referenssamlingen Dokumentering i glasregistret av arkiverat jämförelseglas Slutsatser, utlåtanden och dokumentation Sluthantering av material Muntlig/praktisk Godkänd Tillsyn Förnyad 7 Kompetensutveckling Ej godkänd
Kriminalteknik 1-2009 8 - Det är viktigt att vi tar med det här i vår forensiska bedömning. Ett icke-forensiskt analyslaboratorium skulle exempelvis kunna lämna ett svar som säger att glas från brottsplatsen och en misstänkts kläder överensstämmer med varandra. Det som dessutom ingår i SKL:s bedömning är att vi kan ange hur pass vanligt det här glaset är i just det här sammanhanget. Även om det är en överensstämmelse kanske vi bara anger styrkan i vårt utlåtande till +1. Det innebär att vi vet att de här glasegenskaperna är så vanligt förekommande att vi inte kan säga att det är just det här glaset. Allt som är på den positiva delen av SKL:s utlåtandeskala visar på en överensstämmelse, graden anger styrkan i ett forensiskt sammanhang. Det som man gör är att bedöma hur pass sannolikt det är att få överensstämmande resultat om glasfragmenten kommer från den sönderslagna rutan ställt mot att få överensstämmande resultat om glasfragmenten kommer från en annan sönderslagen glasruta. - Rätten ska inte behöva hålla reda på hur vanliga eller ovanliga olika typer av glas är i olika sammanhang, utan det är sådant som vi tar med i vår bedömning som sakkunniga. - Glas är ett vanligt material, det finns överallt och det är också därför som det ofta blir relativt låga värden i utlåtandena. Ofta är det så att visserligen överensstämmer allt som vi kan mäta upp, men det är en mycket vanlig typ av glas och därför blir det en låg grad på utlåtandeskalan. Ska vi kunna säga något mer än +2 ska det antingen vara ett mycket ovanligt glas eller så måste det vara flera olika typer av glas som går att kombinera. SKL har en egen glasdatabas med cirka 2 500 olika glas från brottsplatser i vilken man samlar fakta kring de olika glasen. - Vissa brytningsindex är mer eller mindre vanligt förekommande och det är därmed information som vi kan ange i våra sakkunnigutlåtanden från SKL. Om de sammanlagda glasegenskaperna visar på något som utgör mindre än två procent av vår glasdatabas kallar vi det för ett mindre vanligt förekommande glas. SKL har också tillgång till LUNA-databasen som är en europeisk databas som omfattar bland annat billyktor. Där kan man söka på vissa beteckningar och också se till vilka typer av bilar som de olika glasen passar. SKL samarbetar också med andra experter, exempelvis från glasforskningsinstitutet, om det skulle behövas i något ärende. När Kent får in ett ärende börjar han med att kolla fakta och fundera över om han behöver få in mer bakgrundsinformation från uppdragsgivaren. - Frågeställningar kan till exempel vara hur många krossade rutor det totalt finns på platsen, och kan möjligen dessa rutor ha utsatts för värme? Värme kan nämligen förändra glasets egenskaper en hel del och är därför viktigt att känna till. Att säkra glas är inte så enkelt. Det kan ibland vara enklare för personalen på SKL om man får in hela persedeln så att man kan säkra själva. - Vi har mycket stor erfarenhet av säkring av glas och kan ha lite lättare att avgöra om det där lilla som glittrar verkligen är glas eller bara kvarts. Det finns nämligen gott om kisel i sand och grus. Man får dock inte glömma att det ändå är ovanligt att gemene man har glas i kläderna. Kent påpekar att man också har erfarenhet av att upptäcka relevanta skador på skor och kläder, exempelvis Exempel på åklagarens fälla: SKL:s utlåtande: Resultaten talar för att glaspartikeln härrör från den sönderslagna fönsterrutan ställt mot att den härrör från något annat glas. Detta innebär att sannolikheten att få dessa resultat är hög om glaspartikeln kommer från rutan jämfört med sannolikheten att få dessa resultat om den kommer från något annat glas. Det betyder inte att sannolikheten är hög att glaspartikeln kommer från rutan om resultaten överensstämmer jämfört med sannolikheten att den kommer från något annat glas om resultaten överensstämmer. (Åklagarens fälla) Jämför med att sannolikheten är hög att ett djur har fyra ben om det är en ko det är inte samma sak som att sannolikheten är hög att ett djur är en ko om det har fyra ben. kanske man kan se att det har funnits skador i en skosula som sedan har slutits igen. - När vi öppnar kanske vi hittar det där lilla glasfragmentet som fastnat och som har stor betydelse för den fortsatta utredningen. Kent berättar att när man arbetar med glasfragment börjar man i regel med de största. Det första man tar reda på är vad det är för slags glas, och om det är floatglas eller ej. Floatglas är en metod för att tillverka planglas där den heta glasmassan får flyta ut på en tennbädd, vilket ger en mycket jämn yta. - Det som utmärker floatglas är att den yta som varit mot tennet fluorescerar. Det är ett bra sätt att skaffa sig en första uppfattning om glastypen men är också ett bra sätt att kunna utesluta glas. Det är dock viktigt att komma ihåg att man behöver bägge sidorna av glaset för att med säkerhet kunna säga om det är floatglas eller ej. Andra undersökningsmetoder är att bestämma tjockleken på glaset, grundämnessammansättning med hjälp av svepelektronmikroskop och energidispersiv röntgen, avgöra om det är laminatglas, om glaset är härdat eller inte samt att bestämma brytningsindex med hjälp av GRIM - Glass Refractive Index Measurement. - Principen är egentligen busenkel: Vi har en olja som ändrar brytningsindex med temperaturen. När olja och glas får samma brytningsindex blir det som om glaset försvinner. Man registrerar vid vilken temperatur det sker och får därmed värdet på glasets brytningsindex. Det här kan vi göra med glasfragment som är så små att de bara är smulor. Efter utbildnings- och upplärningstiden sker den slutliga en till forensiker. Den skriftliga delen är ungefär som en vanlig tentamen, och man måste ha ett minst antal poäng på vart och ett av de olika ingående delmomenten. - När det gäller den muntliga en har man ju under sin utbildning varit delaktig i ett antal ärenden. Till en väljer examinatorerna ut ett antal av dessa ärenden. I ett rättegångsspel ställs sedan ingående frågor och man ska då på ett sakligt och professionellt sätt kunna svara på dessa frågor. Och som sagt. Bara för att man klarat sin är man inte färdig. Därefter måste man upprätthålla sin kompetens inom området genom att fortsätta göra ärenden och man måste också göra förnyade er där kunskaperna kontrolleras vart sjätte år. EvaMarie Törnström