1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra bästa kompis heter Calle han är alltid snäll mot mig fast han går i 5:an. Min allra värsta fiende heter Bosse och han är vaktmästare. Han mobbar mig alltid. I vårt klassrum så har vi typ en gömd dörr bakom tavlan. Den är röd med några streck på. Jag undrar vad det finns bakom dörren. Kanske det finns en djurvärld, eller en superhjältevärld, jag vet inte riktigt.
2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på brevet stod det såhär Så stod det på brevet. Jag är ju bara 9 år och nu måste jag rädda ett land. Jag går hem och förbereder mig inför morgondagen, tänkte jag. När jag kom hem så sa mamma att jag inte skulle stanna kvar att jag skulle
gå hem vid 15:00. Men nu var klockan 17:35. Förlåt sa jag. Jag gick in på mitt rum och ringde till Calle. Jag sa att jag skulle gå in i den där dörren i skolan ensam. Men då sa Calle att jag inte skulle gå ensam så han övertalade mig att han skulle med. Jag läste upp brevet åt Calle och sen la han på. Nästa dag frågade jag varför han la på. Då sa han, att hans hund hoppade på han och sen glömde han bort att han skulle ringa igen.
3.Nycklarna Nu måste jag hitta alla nycklarna så jag kan låsa upp dörren. Jag tog upp brevet ur fickan och läste allt en gång till och på baksidan av brevet var det några ord. Det var inte så svårt att läsa orden, det stod. Ta nycklarna från Bosse. Ånej tänkte jag hur ska jag göra det! Jag tänkte ut en plan och sen gick jag till skolan. Jag var sen som alltid, fast nu gjorde jag det med mening. När jag kom till skolan så hade alla andra gått till musiken. Perfekt tänkte jag, precis som planerat. Jag smög in i klassrummet, men bakom mig var, BOSSE! Jag kände hur hans andedräkt pustade på mig. Jag vände mig bakåt och såg Bosse. -Ska du inte vara på musiken nu? frågade Bosse. -Jo men... -Inga men sa Bosse och så gick han iväg. -Du tappade något småskrek jag. -Sluta skämta med mig sa Bosse. -Nej det gör jag inte. Men Bosse svarade inte. Jag tog upp hans tappade föremål och tittade på det. Hurraaaaa det var nycklarna. Jag hörde klassen komma. Calle kom först som tur var. Jag skyndade
mig fram till dörren tog i rätt nyckel i låset och vred om. Klick sa det och dörren öppnade sig.
4.En annan värld När jag öppnade dörren var det helt annorlunda. Jag klev in i den nya världen och släppte dörren. Åneeeej, Calle kunde inte komma in och jag var innelåst eller utelåst om man säger så. Jag tittade runt i huset jag hade kommit in i. I ett hörn glänste något. Jag gick fram till den glänsande saken och tog upp den, det var ett svärd och lite medeltida kläder. Jag klädde på mig kläderna och tog ner svärdet i en ficka som fanns i byxorna. Jag gick ut på gatan utanför huset och det doftade hemmabakat bröd. Det var olika stånd så långt bort jag såg, och alla möjliga bakverk som fanns. Men det var inget folk någonstans. Jag gick och tog ett äppel ur ett stånd och ingen sa något.
5.En annorlunda vän Jag hörde någonting svischa bakom mig. Jag vände mig om, såg ingenting, jag vände mig om igen och där stod någon! Varelsen sa: -Hej! Kan det vara du som är Jakob? -Eh, ja det är jag. -Bra sa varelsen, jag själv heter Tann. -Okej sa jag, varför är det ingen här? -Zoro håller på att komma sa Tann, det var en pojk som hade sprungit från en annan by och meddelat oss men det var ändå försent. -Men var är Zoro nu frågade jag? -Han är uppe vid ett berg och förstör sa Tann. Jag såg på Tann att han såg ut som Calle i ansiktet. Det var mitt fel att Calle inte kom in i den här fantastiska världen tänkte jag. -Kom sa Tann och gick. Jag följde efter Tann. -Vi behöver din hjälp att besegra Zoro, sa Tann. Men det vet du redan. Vi vet hans svaghet, hans svaghet är hans händer. Han försöker alltid slåss med sina fötter. Jag tänkte att det aldrig skulle gå, jag kan aldrig hjälpa Tann.
6.Mitt uppdrag Jag gick in i huset jag kom ifrån och funderade. Jag funderade en lång stund innan jag kom på det. Jag
ska locka hit Zoro och få ner han i en sjö, för i skolan har jag lärt mig att gorillor inte är bra simmare. Jag tog upp en liten papperslapp och en fjäderpenna och skrev vad jag skulle ha med mig: Jag gick till Tann och sa farväl. -Farväl, sa Tann vi ses snart igen. Jag gick in genom dörren och in i klassrummet. 7.Tillbaka i skolan Jag kom ut i den vanliga världen och ingen var där. Jag gick hem och letade i garaget och hittade pappas fiskespö och lite fiskelina. Klockan var 19:45 så jag
gick och tog på mig pyjamas och slängde mig i sängen och somnade bums. Nästa morgon så var det lördag. Jag åt frukost och klädde på mig. Jag tog några bananer och lite Coca Cola. Jag gick och tänkte hur jag skulle ta mig in i skolan och hur jag skulle få tag på en kniv. Jag tänkte att det skulle finnas en kniv i skolan. Så jag gick till skolan och vet du vad jag såg! En av dörrarna stod på glänt. Jag gick in genom dörren och där stod Calle. -Behöver du hjälp? frågade Calle. -Ja tack, sa jag. -Vad behöver du? frågade Calle. -En kniv, sa jag. -Du har tur sa Calle. Jag har alltid en i nödfall. -Tack, sa jag. Jag kände att jag inte är så mycket med Calle, mest är jag med Tann just nu. -Hejdå sa jag till Calle och gick in genom dörren igen.
8.sanningens ögonblick När jag kom in i den magiska världen så var Tann där. - Zoro är här ute, sa Tann. Jag gjorde mig redo att möta Zoro. - Du vet väl att det är en magisk liten damm, sa Tann. - Nej det visste jag inte, sa jag. - Man kommer till en annan dimension om man hamnar i det där vattnet, sa Tann. Jag drack min Coca Cola för att få i mig koffein. Jag gick ut genom dörren och såg direkt Zoro. Jag kastade min kniv men det var minst 6 centimeter ifrån att träffa Zoro. Jag satte fast bananerna på fiskelinan och gick så att Zoro kunde se mig. Han tittade på mig och sen på bananerna, och mig igen. När jag tittade på Zoro hörde jag Bosses elaka skratt i mitt huvud. - Kom, sa jag till Zoro. Jag var på andra sidan dammen och han sprang mot mig och som jag hade tänkt mig. Han sprang rakt i vattnet och försvann in i den andra dimensionen med ett Poff!
Så lätt var det. Hela Tann's familj kom ut och kramade mig en lång stund. - Tack för du hjälpte oss, sa Tann. Jag tog farväl och gick in genom dörren till min värld. 9.tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter på rasten funderade och funderade jag på vad som hade hänt. Jag funderade vad Zoro var nu för någonstans. Kanske i en tropisk dimension? Jag såg att Bosse vrickade foten ca 20 meter bort. Jag gick till Bosse och hjälpte honom upp.
- Tack, sa Bosse, förresten har du mina nycklar. - Ja, sa jag, och gav nycklarna till honom. - Och den sista nyckeln, sa Bosse. Jag gav yillbaka den också. - Så du vet också att den dörren finns, sa Bosse. - Mmmmm, mumlade jag. - Vi tar det som en liten hemlighet, sa Bosse. - Okej, sa jag. Efter skolan var slut myste Calle och jag i tv:soffan och tittade på en rolig film. - Var det verkligen roligt att rädda en värld, sa Calle. - Nej, sa jag till Calle, fast det var jätteroligt.
Du har läst den magiska dörren. Författare: Anton Tour Illustratör: Anton Tour Tack!