FOLKHÄLSA GÄVLEBORG En kunskapssammanställning av livsvillkor och hälsa i länet Emma Mårtensson, Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg Gävle 24 mars 2014
Innehåll Förord 1. Beskrivning av uppdraget 2. Befolkningens sammansättning och hälsoläge 2.1. Befolkningens sammansättning 2.2. Befolkningens hälsoläge 3. Socioekonomisk position och hälsa 3.1. Utbildningsnivå 3.2. Ekonomiska villkor 3.3. Position i arbetslivet 4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa 5. Livsvillkor och hälsa ur ett livsloppsperspektiv 5.1. Barn och unga 5.2. Vuxna och äldre 6. Utländsk bakgrund, livsvillkor och hälsa 7. Sexuell läggning, livsvillkor och hälsa 8. Funktionsnedsättning, livsvillkor och hälsa 9. Sammanfattning 10. Referenser
Förord Det övergripande målet för hälsa är, enligt regeringens proposition Mål för folkhälsan 2002/03:35, att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. För att planera folkhälsoinsatser i Gävleborg behövs kunskap om länets förutsättningar, befolkningens sammansättning och hälsoläge. I denna kunskapssammanställning av tidigare publicerade rapporter och annat material ges en deskriptiv bild av livsvillkoren i Gävleborg med utgångspunkt i de folkhälsopolitiska målområdena 1-3 samt demografiska och socioekonomiska faktorer så som kön, ålder, utbildningsnivå, inkomst, arbetsmarknadsposition, sexuell läggning och funktionshinder. I flertalet avseenden jämförs länet med riket. Kunskapssammanställningen är framtagen av utredare Emma Mårtensson vid Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg. Avgränsningar har skett utifrån ett uppdrag från Nätverket för strategiskt folkhälsoarbete i Gävleborgs län, att kartlägga och sammanställa tillgängliga data avseende livsvillkor och prioriterade befolkningsgrupper. Gävle 2014-03-13 Katarina Wijk Förvaltningschef, fil dr, docent Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 1
1. Beskrivning av uppdraget Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 2
1. Beskrivning av uppdraget Utgångspunkt: Nationella folkhälsomålet Det övergripande nationella folkhälsomålet beslutat av riksdagen är Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. 1 Det övergripande målet har elva tillhörande målområden, varav målområde 1, 2, och 3 är prioriterade i Gävleborgs län under perioden 2012-2014, enligt det regionala Nätverket för Strategiskt Folkhälsoarbete i Gävleborg (NSFG). 1. Delaktighet och inflytande i samhället. En av de mest grundläggande förutsättningarna för en god folkhälsa är möjligheten att påverka och ha inflytande över den egna livssituationen. 2 Det övergripande nationella folkhälsomålet är: Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen I Gävleborg är målområdena 1-3 prioriterade. 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar Grundläggande förutsättningar för folkhälsa skapas genom ekonomisk och social trygghet. 2 3. Barns och ungas uppväxtvillkor Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för psykisk och fysisk hälsan under hela livet. Därför bedöms barn och unga vara en av de viktigaste målgrupperna i folkhälsoarbetet. 2 De elva målområdena fokuserar hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de faktorer i människors livsvillkor och levnadsvanor som har störst betydelse för hälsan. Förutom de tre ovan nämnda målområdena som fokuserar på livsvillkorens betydelse finns målområde: 4. hälsa i arbetslivet, 5. miljöer och produkter, 7. skydd mot smittspridning, 8. sexualitet och reproduktiv hälsa, 9. fysisk aktivitet, 10. matvanor och livsmedel samt 11. alkohol narkotika dopning tobak och spel. 1 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 3
1. Beskrivning av uppdraget Utgångspunkt: GU Folkhälsa I den länsövergripande strategin Gemensamma utgångspunkter för arbetet inom folkhälsoområdet i Gävleborg (GU Folkhälsa) anges den ambitionsnivå och förhållningssätt som ska känneteckna folkhälsoarbetet i länet. 3 Den länsövergripande strategin GU Folkhälsa har varit en utgångspunkt för arbetet med sammanställningen. I GU Folkhälsas beskrivning av de vägledande principerna för länets folkhälsoarbetets står skrivet: vägledande principer kan härledas ut det förhållandet att livsvillkor, livsmiljöer, levnadsvanor och hälsa varierar med avseende på social position, som kommer till uttryck i utbildningsnivå, position i arbetslivet, materiellt välstånd, kvaliteten på sociala relationer och föräldrars sociala bakgrund. Andra vägledande principer är skillnader i kön, funktionsnedsättning, utländsk bakgrund, sexuell läggning samt var i livsförloppet man befinner sig. Konkreta konsekvenser av dessa vägledande principer beskrivs som: För att i planering, genomförande och uppföljning på ett bättre sätt ta hänsyn till variationer i hälsa bör uppdrag ges att genomföra en litteraturgenomgång av dessa orsakssamband. Den bör kompletteras med en kartläggning av förekomsten av dessa mekanismer i länet och i de enskilda kommunerna. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 4
1. Beskrivning av uppdraget Tolkning av uppdraget, och uppdragets syfte Utgångspunkterna för denna sammanställning har varit: 1. Gävleborgs tre prioriterade folkhälsopolitiska målområdena: Delaktighet och inflytande, Sociala och ekonomiska förutsättningar, Barn och ungas uppväxtvillkor. 2. GU Folkhälsas specificering av prioriterade befolkningsgrupper utifrån socioekonomisk position, kön, livsloppsperspektiv, funktionsnedsättning, utländsk bakgrund, samt sexuell läggning. 3. De konkreta konsekvenserna av GU Folkhälsas vägledande principer: en kartläggning över variation av livsvillkor och hälsa utifrån social position. Utifrån detta har uppdraget definierats till att: kartlägga och sammanställa tillgänglig data som beskriver hälsoläget bland befolkningen i Gävleborgs län, och sammanställningens syfte har formulerats till att: utgöra ett underlag för politiska prioriteringar i arbetet mot en mer jämlikt fördelad hälsa i Gävleborgs län. Sammanställningens syfte är att vara ett underlag för politiska prioriteringar. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 5
1. Beskrivning av uppdraget Upplägg av sammanställningen samt datamaterial och underlag Sammanställningen redovisas i avsnitt indelade utifrån GU Folkhälsas prioriterade befolkningsgrupper. Indikatorer för prioriterade målområden finns under dessa avsnitt. Flertalet indikatorer för Målområde två presenteras särskilt under avsnittet Socioekonomiskposition och hälsa och flera indikatorer för Målområde tre belyses till exempel under avsnittet Livsloppsperspektiv. En viktig avgränsning är att denna sammanställning är baserad på ett antal redan befintliga rapporter och datamaterial om regionen och riket. Data kommer främst från Samhällsmedicin Landstinget Gävleborg, Folkhälsomyndigheten, Statistiska centralbyrån SCB. Presentation av materialet görs på länsnivå, och jämförs om möjligt mot riket. För de faktorer där tillförlitligt data enbart finns på riksnivå presenteras dessa. Om datakällan tillåter redovisas data för kvinnor och män separat. Åldersgruppsindelningar varierar, beroende av datakällan. Flertalet av datakällorna är urvalsundersökningar. SCB:s Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) och Folkhälsomyndighetens Hälsa på lika villkor (HLV) är urvalsundersökningar baserade på ett rikstäckande slumpmässigt sannolikhetsurval. Det finns svårigheter att i befolkningsundersökningar som görs på slumpmässiga urval få representativa urval för undergrupper av befolkning, t.ex. undergrupper av sexuell läggning. Detta innebär att presenterade procenttal har en viss osäkerhet: procentandelarna i befolkningen kan variera något mot de presenterade procentandelarna för urvalet. Statistiskt säkerställda skillnader över social position markerats därför med en asterisk (*). För mer kunskap om denna variation hänvisas till originalkällornas konfidensintervall. En viktig källa till data är Folkhälsomyndighetens enkätundersökning Hälsa på lika villkor (HLV). HLV insamlades med utökat urval i Gävleborgs län senast 2010. Åren därefter insamlades HLV endast med nationellt urval. I denna sammanställning används därför främst data från 2010. HLV upprepas med utökat urval under våren 2014 och resultat kommer att bli tillgängligt från Samhällsmedicin Landstinget Gävleborgs hemsida under året (fortsättningsvis i skrivs enbart Samhällsmedicin när Samhällsmedicin Landstinget Gävleborgs avses). Även de rapporter från Samhällsmedicin som hänvisas till i sammanställningen finns att hämta i sin helhet på Samhällsmedicins hemsida: www.lg.se/smg Sammanställningen är baserad på tidigare publicerade rapporter och material, och är avsnittsindelad efter prioriterade befolkningsgrupper i GU Folkhälsa. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 6
2. Befolkningens sammansättning och hälsoläge Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 7
2. Befolkningens sammansättning och hälsoläge Hälsans bestämningsfaktorer Detta introducerande avsnitt av sammanställningen beskriver förutsättningar för folkhälsa i Gävleborgs län i form av befolkningens sammansättning och hälsoläge. Befolkningens hälsotillstånd och fördelningen av hälsa i en befolkning påverkas av hälsans sociala bestämningsfaktorer. Dessa bestämningsfaktorer definieras som de förhållanden under vilka människor växer upp, lever, arbetar och åldras samt de system som finns för att hantera ohälsa. 4 Hälsans bestämningsfaktorer delas ofta in i fyra olika nivåer (se figuren). 4 Den yttersta nivån står för övergripande strukturella faktorer, nästa nivå utgör individens livsvillkor, sedan följer sociala nätverk och relationer samt levnadsvanor. Exempel på strukturella faktorer som påverkar hälsonivå och fördelning av hälsa i en befolkning är utbildningssystem och inkomstspridning. Exempel på livsvillkor är arbetsvillkor och boende. Sociala relationer är till exempel relationen mellan förälder och barn under uppväxten. Utifrån de prioriterade målområdena för folkhälsa, och de särskilt utvalda befolkningsgrupperna, fokuserar denna sammanställning på de två högsta nivåerna av hälsans bestämningsfaktorer: strukturella faktorer och livsvillkor. Hälsans sociala bestämningsfaktorer, efter modell av Dahlgren och Whitehead 1991. Källa: Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö, 2013 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 8
2.1. Befolkningens sammansättning Befolkningspyramiden I Gävleborgs län bor 277 270 invånare. Den största kommunen är Gävle kommun med 96 590 invånare och den minsta kommunen, Ockelbo kommun, har 5848 invånare. 6 Länet har en tendens av urbanisering då Gävle är den kommun som har högst befolkningstillväxt medan befolkningen i länet som helhet har minskat med ca. 4 % under 2000- talet. 7 Befolkningspyramid Gävleborgs län, 2013. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Äldrerapporten. Befolkningens sammansättning i olika åldersgrupper år 2013 illustreras av figuren. Nära en fjärdedel (23 %) av befolkningen i Gävleborgs län var 65 år eller äldre. 6 % av befolkningen var 80 år eller äldre. I riket var motsvarande andel 19 respektive 5 %. Personer i arbetsför ålder (20-64 år) stod för 56 % av befolkningen, och 21 % av länets befolkning är barn och ungdomar. 8 Trenden är att andelen äldre invånare i Gävleborgs län, så väl som i riket, ökar i förhållande till andelen i arbetsför ålder. 7-8 Inom 20 år beräknas andelen 65 år och äldre i öka med fem procentenheter bland både män och kvinnor. Detta innebär en ökning med ca. 14000 personer samtidigt som antal personer i arbetsför ålder beräknas minska med ca. 8200. 8 Gävleborgs län har en högre andel äldre än riket. Andelen äldre i befolkningen ökar över tid, i såväl riket som i länet. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 9
2.1. Befolkningens sammansättning Försörjningskvot Andelen människor i arbetsför ålder i befolkningen, i relation till andelen äldre och andelen barn och unga, ger en uppfattning om såväl tillgång på arbetskraft, som skatteunderlag och vårdbehov. Försörjningskvoten är ett mått som visar hur många personer i icke arbetsför ålder (<20 år, och >64 år) som 100 personer i arbetsför ålder (20-64 år) måste försörja. Försörjningskvoten i Gävleborgs län är 78 personer. 100 personer i arbetsförålder måste alltså försörja ytterligare 78 personer i icke arbetsför ålder. Gävleborgs försörjningskvot ligger högre än rikets, som är 70 personer. Inom tio år förväntas länets försörjningskvot stiga till 93 personer. 8 I Gävleborgs län kommer den största delen av försörjningsbördan från de äldre. I riket som helhet står barn och unga för merparten av försörjningskvoten. Försörjningskvoten visar hur många i icke-arbetsför ålder som måste försörjas av de i arbetsför ålder. Gävleborgs försörjningskvot var 78 personer år 2012, den förväntas stiga till 93 personer år 2022. Försörjningskvot för riket 1960-2012 och prognos 2013-2060. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården. Försörjningskvot för Gävleborgs län 1968-2012 och prognos 2013-2050. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 10
2.2. Befolkningens hälsoläge Valdeltagande 84 82 80 78 76 74 72 86 84 82 80 78 76 74 72 Valdeltagande i Gävleborgs län 1998-2010, val till riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Källa: SCB 1998 2002 2006 2010 Valdeltagande riket 1998-2010, val till riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Källa: SCB 1998 2002 2006 2010 Kommun Landsting Riksdag För att känna samhörighet med samhället behöver människor ha möjlighet att påverka sina egna livsvillkor och samhället de lever i. 1,3 Därför är delaktighet och inflytande i samhället grundläggande för människan och hennes hälsa. En del i detta är valdeltagande. Det finns ett positivt samband mellan demokratisk delaktighet och självskattad hälsa, där grupper med ett lågt valdeltagande också har en låg självskattad hälsa. 3 Diagrammen till vänster visar hur valdeltagandet i Gävleborgs län och riket varierat de åren. 9 Efter en nedgång mellan 1998 och 2002 har valdeltagandet i länet så väl som riket ökat de senaste tre valen. Valdeltagandet har under hela perioden varit en till tre procentenheter lägre i Gävleborgs län än i riket som helhet. Delaktighet i samhället innebär en möjlighet att påverka sina livsvillkor, och påverkansmöjligheter har ett positivt samband med hälsa En positiv trend är att valdeltagandet har ökat över tid, men valdeltagandet är ändå något lägre i länet än i riket. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 11
2.2. Befolkningens hälsoläge Förtroende för olika samhällsinstitutioner En annan aspekt av delaktighet och inflytande i samhället handlar om förtroende för myndigheter. I figuren visas andelen av Gävleborgs befolkning som har mycket eller ganska stort förtroende, ingen åsikt, samt inte stort eller inget förtroende för ett urval av myndigheter/institutioner. 8 Förtroende för myndigheter och andra samhällsinstitutioner i Gävleborgs län 2010, andelar efter svarskategori. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Störst förtroende har befolkningen i Gävleborgs län för polisen och sjukvården följt av skolan. Befolkningen har lägre förtroende för Arbetsförmedlingen, politiker i landsting, samt politiker i kommuner. Det kan också noteras att när det gäller sjukvården och Polisen är det är en liten andel som inte har någon åsikt, medan det är högre andelar som inte har någon åsikt om domstolar, Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen. I jämförelse med riket är förtroendet i Gävleborgs län något lägre för sjukvården, Försäkringskassan och politiker. I övrigt är mönstren likartade. I Gävleborgs län har en högre andel stort förtroende för Polisen, sjukvården och skolan. En lägre andel har stort förtroende för för politiker och Arbetsförmedlingen. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 12
2.2. Befolkningens hälsoläge Brottsutsatthet I Nationella trygghetsundersökningen (NTU) beskriver 13 000 personer deras utsatthet för brott, trygghet, förtroende för och kontakt med rättsväsendet. 10 Gävleborgs län ligger i nivå med riket på flera parametrar av utsatthet och otrygghet i NTU. Utsatthet för brott mot enskild person har hållit en stabil nivå under de senaste sju åren, och ligger något lägre i Gävleborgs län (ca. 10 %) i jämförelse med riket (ca. 11 %). Förekomsten av utsatthet för våldsbrott (misshandel, hot, eller rån) har också legat på en stabil nivå de senaste sju åren och var 5 % 2013, i nivå med rikets 6 %. Otrygghet vid utevistelse sen kväll, otrygghetens påverkan på beteende och otrygghetens påverkan på livskvalitet ligger också i nivå med riket (se tabell). Andel utsatta för brott och upplevt otrygghet 2013, fördelat på Gävleborgs län och riket. Källa: Brottsförebyggande rådet. Gävlebor gs län Riket Andel utsatta för brott mot enskild person 10 11 Andel utsatta för våldsbrott (misshandel, hot, rån) Andel otrygga vid utevistelse sen kväll i det egna området Andel vars otrygghet påverkat beteende (valt annan väg/färdsätt/avstått aktivitet) Andel vars otrygghet påverkat livskvalitet (viss eller stor påverkan) 5 6 14 15 3 3 8 8 Det är bara knappt hälften av de som i NTU anger att de utsatts för brott som anmält händelsen. Antal anmälda brott mot enskild person i Gävleborgs län 2013 (preliminära siffror) var 6458, varav 2312 var brott mot liv och hälsa, d.v.s. mord, dråp, misshandel eller framkallande av skada. Gävleborgs län ligger i nivå med riket på flera parametrar av utsatthet för brott och upplevelse av otrygghet. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 13
2.2. Befolkningens hälsoläge Medellivslängd Figurerna nedan visar nyföddas beräknade medellivslängd per län och kön. Medellivslängd är ett grovt mått som visar det genomsnittliga antal år som en person kan förväntas leva utifrån nuvarande mönster i dödlighet. Det är ett användbart mått för jämförelser av folkhälsan mellan regioner. Medellivslängden i Gävleborgs län är lägre än rikets genomsnitt och merparten av de andra landstingen. 8,11 Kvinnor i Gävleborg har rikets kortaste medellivslängd: 82,5 år. Riksgenomsnittet är 83,4 år för kvinnor. Gävleborgs män har en lägre medellivslängd i jämförelse med kvinnorna, 78,6 år, och ligger också lågt i relation till övriga län och rikets genomsnitt om 79,5 år. Under de senaste 15 åren har medellivslängden i Gävleborgs län ökat med 2,8 år för män och 1,7 år för kvinnor. Motsvarande ökning i riket är 3,1 år och 1,8 år. 12 Gävleborgs län har alltså ökat sin medellivsslängd, men inte i samma takt som riket. Könsskillnaderna i medellivslängd har under perioden minskat såväl i Gävleborgs län som i riket som helhet. Medellivslängden i Gävleborgs län är bland de lägsta i landet. Medellivslängden för nyfödda 2008-2012, fördelat på kön. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 14
2.2. Befolkningens hälsoläge Dödsorsaker Bland både män och kvinnor var den vanligaste dödsorsaken i Gävleborgs län år 2012 cirkulationsorganens sjukdomar. Hos kvinnorna stod cirkulationsorganens sjukdomar för 39 % av dödsfallen, och hos männen för 36 % av dödfallen. Ischemisk hjärtsjukdom och cerebrovaskulära sjukdomar dominerar dödsfallen i denna sjukdomskategori. 8 Dödsorsaker i Gävleborgs län 2012, procent, fördelat på kön. Källa: Socialstyrelsen Dödsorsaksregistret och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdom har minskat i Gävleborgs län under de senaste femton åren. Andelen hjärtinfarkter med dödlig utgång ligger på 11,2 % bland män yngre än 65 år, och 13,2 % bland kvinnor yngre än 65 år, vilket är en lägre nivå jämfört med rikets 15,3 % bland kvinnor och 15,7 % bland män. 12 Gävleborgs län har däremot en statistiskt säkerställd högre andel 45-64 åringar som insjuknar i hjärtinfarkt, jämfört med riket som helhet. Andelen insjuknade har för män minskat under de senaste åren, men varit i det närmaste lika för kvinnor. 12 Den näst mest vanliga dödsorsaken i Gävleborgs län 2012 var tumörer. Tumörer stod för cirka en fjärdedel av alla dödsorsaker, 22 % bland kvinnorna och 28 % bland männen. 8 Insjuknandet i cancer är statistiskt säkerställt lägre i Gävleborgs län jämfört med riket, men har ökat under de senaste åren. 12 Cirkulationsorganens sjukdomar och tumörer är de vanligaste dödsorsakerna. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 15
2.2. Befolkningens hälsoläge Åtgärdbar dödlighet Hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet är dödsorsaker som anses vara möjliga att påverka genom förebyggande, hälsofrämjande åtgärder. Sjukvårdspolitiskt åtgärdbar dödlighet är dödsorsaker som anses vara möjliga att påverka genom tidig upptäckt eller medicinsk behandling. 8 De två måtten fångar upp i vilken utsträckning den kunskap som finns om sjukdomarnas orsaker omsätts till åtgärder som påverkar dödligheten, och behandlingsmetoders effektivitet. 8 Hälsopolitisk och sjukvårdspolitisk åtgärdbar dödlighet i Gävleborg och riket 2012, antal dödsfall per 100 000 invånare 1-79 år. Källa: Socialstyrelsen Dödsorsaksregistret, och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården: I Gävleborgs län var den hälsopolitiskt åtgärdbara dödligheten år 2012 34 dödsfall per 100 000 invånare bland kvinnorna, och 55 dödsfall per 100 000 invånare bland männen. Dessa dödfall hade kunnat påverkats av hälsopolitiska åtgärder. I Gävleborgs län består den största andelen av hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet av lungcancer (68 %). Andra sjukdomar som till stor del skulle kunna åtgärdas hälsopolitiskt är levercirros, motortrafikolyckor och cancer i matstrupe. 8,11 Den sjukvårdspolitiskt åtgärdbara dödligheten var år 2012 i Gävleborgs län 43 dödsfall per 100 000 invånare bland kvinnorna och 58 dödsfall per 100 000 invånare bland männen. Stroke upptar den största delen (59 %) av den sjukvårdpolitiskt åtgärdbara dödligheten i länet. 8 Andra exempel på dödsfall som till stor del skulle kunna påverkas genom medicinska insatser, tidig upptäckt och behandling är: diabetes, hypertonisjukdomar, astma samt för kvinnor livmoderhalscancer. 8,11 Nivån för hälsopolitisk och sjukvårdspolitisk åtgärdbar dödlighet är högre i Gävleborgs län jämfört med riket. 8 Skillnaden mellan länet och riket är statistiskt säkerställd gällande den sjukvårdspolitisk åtgärdbara dödlighet. * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan länet och riket. Många dödsfall kan påverkas genom förebyggande hälsofrämjande åtgärder och tidig upptäckt eller medicinsk behandling. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 16
2.2. Befolkningens hälsoläge Självskattad hälsa Självskattat hälsotillstånd är ett välanvänt mått på hälsoläget i en befolkning. Självskattad hälsa baseras på individens egna uppfattning och upplevelse av sitt hälsotillstånd, och har i flertal studier visats vara viktig indikator för framtida sjukdom och förtidig död. Gävleborgs län har en något lägre andel med god självskattad hälsa jämfört med riket, 66 % av kvinnorna i länet och 71 % av männen i länet angav i Hälsa på lika villkor 2010 att deras hälsa var mycket bra eller bra. För riket som helhet var motsvarande siffror 70 % bland kvinnor och 75 % bland män. Gävleborgs län har en något lägre andel med god självskattad hälsa i jämförelse med riket. 74 72 Andel av befolkningen som skattat sin hälsa som mycket bra eller bra, riket och länet, fördelat på kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Sverige Gävleborg 70 68 66 * 64 62 Kvinnor Män * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan länet och riket. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 17
3. Socioekonomisk position och hälsa Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 18
3. Socioekonomisk position och hälsa Introduktion Trots att en generellt sett positiv hälsoutveckling i Sverige, och i Gävleborgs län, är denna utveckling ojämnt fördelad i befolkningen. Skillnader i hälsa har därför uppmärksammats både nationellt och internationellt senaste åren. 4,13-15 Skillnader i hälsa mellan grupper skiljer sig från skillnader i hälsa mellan individer. Att nivån av hälsa kan variera mellan individer, eller över tid, är något som kan ses som acceptabelt och behöver inte upplevas som orättvist eller orättfärdigt. Att nivån av hälsa varierar mellan olika befolkningsgrupper kan däremot indikera att det finns sociala strukturer och/eller processer som skapar olika förutsättningar för hälsa för olika grupper av befolkningen. Detta kallas systematiska skillnader i hälsa. Systematiska skillnader i hälsa finns mellan olika befolkningsgrupper, definierade socialt, ekonomiskt, geografiskt eller efter kön. 4,13-14 Detta avsnitt beskriver sociala skillnader i livsvillkor och hälsa i Gävleborgs län. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 19
3. Socioekonomisk position och hälsa Social position Social position är ett komplext begrepp som beskriver en persons, eller en grupps, ställning i samhällsstrukturen. Det inbegriper t.ex. tillgångar, inkomst, utbildning, bostad, och arbete. Sociala position definieras vanligen genom utbildning, inkomst eller position i arbetslivet. Dessa faktorer är relaterade till varandra, men de sätt som de påverkar hälsan skiljer sig också åt. Det finns också andra sociala-/statusgrupper som bör uppmärksammas, t.ex. grupper utifrån kön, födelseland, och funktionsnedsättning. 13-15 Social position beskriver en persons, eller en grupps, position i samhället i förhållande till andra. En högre social position innebär ofta tillgång till resurser, inflytande, bättre boende, mer statusfyllda arbeten o.s.v. En lägre social position ger mer begränsad tillgång till resurser. Livsvillkor och hälsa beror i hög utsträckning på social position. Det omvända förhållandet råder också: konsekvenser av ohälsa kan påverka en individs sociala position. t.ex. genom förlust av inkomst. 4,13-15 Viktigt att notera är att det inte bara är människors absoluta livsvillkor som påverkar hälsan. Även de relativa villkoren har betydelse det vill säga var en person befinner sig i förhållande till andra. 4,14-18 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 20
3. Socioekonomisk position och hälsa Fyra förklaringsmodeller Idag är de flesta forskare inom fältet eniga om att det är många olika faktorer som skapar skillnader i hälsa mellan befolkningsgrupper. 14-15 Fyra generella, men väl använda, förklaringsmodeller för systematiska skillnader i hälsa presenteras kortfattat nedan. För vidare läsning rekommenderas Rostila och Toivanen (2012) samt Hogstedt et al. (2003). Ingen av dessa förklaringsmodeller ska tolkas som mer sann än någon annan, det är snarare så att de verkar samtidigt, men mer eller mindre framträdande i olika situationer. Selektion (eller omvänd kausalitet). Selektion som förklaringsmodell innebär att hälsan påverkar individers möjlighet till social mobilitet, d.v.s. vilken utbildningsnivå individen uppnår, vilken social position individen tillhör, inkomstnivå etc. Enligt denna förklaringsmodell är det mer sannolikt att individer med god hälsa når höga positioner i samhällsstrukturen, än att individer med sämre hälsa gör så. Skillnader i livsstil. Denna förklaringsmodell ser, till skillnad från selektionsmodellen, hälsa som en konsekvens av social position. Förklaringsmodellen menar att levnadsvanor, eller beteenden, skapas inom sociala grupper och att skillnader i levnadsvanor i sin tur skapar skillnader i hälsa mellan dessa sociala grupper. Levnadsvanor och beteenden anammas med andra ord olika av olika sociala grupper. Rökning har t.ex. gått från att vara en markör för högre klasstillhörighet, till att vara ett arbetarklassbeteende. Neo-materiell förklaring. Denna förklaringsmodell menar att materiella resurser och livsvillkor påverkar hälsan, d.v.s. att det är skillnader i tillgång till materiella resurser och livsvillkor som skapar skillnader i hälsa. Det kan t.ex. handla om ekonomiska tillgångar genom att pengar kan lätt omvandlas till eftersträvnasvärda livsvillkor som t.ex. boendesituation. Det kan också handla om barndomsförhållanden, arbetsförhållanden, och boendeförhållanden som alla ger förutsättningar för hälsa, och kan skapa ojämlikhet i hälsa. Psykosocial förklaring. Denna förklaringsmodell menar istället att det inte är nivån av resurser och tillgångar som skapar skillnader i hälsa, utan den ojämlika fördelningen utav dem. Den ojämlika fördelningen skapar frustration och stress hos de som innehar de lägre och mer ofördelaktiga positionerna. Det är denna stress och frustration som skapar ohälsa snarare än avsaknaden av resurser. Att ha goda ekonomiska resurser innebär t.ex. en ökad kontroll, medan den som lever med knappa ekonomiska resurser ständigt måste leva med oron för att något oförutsett ska inträffa. Skillnader i ohälsosam livsstil skulle enligt denna förklaringsmodell vara en konsekvens av att försöka hantera eller minska belastningar och stress, snarare än att vara en konsekvens av social position, vilket var vad den tidigare förklaringsmodellen innebar. Sociala skillnader i hälsa kan uppstå dels via faktiska skillnader i livsvillkor så som inkomst, boende, arbetsvillkor; dels genom psykosocial stress av relativa skillnader i livsvillkor, samt levnadsvanor och/eller selektion. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 21
3. Socioekonomisk position och hälsa Ytterligare en modell De tidigare beskrivna förklaringsmodellerna samverkar ofta. En väl använd modell, framarbetad av Diderichsen och Hallqvist, illustrerar detta. 17 Modellen beskriver fyra mekanismer (1-4 i figuren) för hur systematiska skillnader hälsa skapas via systematiska skillnader i livsvillkor [1], exponering för riskfaktorer [2], sårbarhet för sjukdomar [3], och konsekvenser av ohälsa leder till ojämlikhet i hälsa mellan olika sociala grupper [4]. 17 Den första mekanismen [1] visar hur individer har olika möjlighet att nå olika sociala positioner utifrån förutsättningar i den sociala kontexten: social bakgrund, utbildningsnivå, kön, ålder, etnicitet t.ex. Status, makt och pengar fördelas olika i olika sociala positioner, så gör också olika exponeringar och riskfaktorer. Mekanism [2] illustrerar denna varians i exponeringar mellan olika sociala positioner, exempel kan vara högre förekomst av skadliga belastningar i lägre sociala positioner, eller mer fördelaktiga anställningsvillkor i högre sociala positioner. Mekanism [3] påvisar att det finns skillnader i sårbarhet för sjukdom och skada mellan sociala positioner. Lägre positioner med ansamlingar av riskfaktorer och högre positioner med fler skyddande faktorer kan t.ex. skapa denna skillnad i sårbarhet. Mekanism [4] visar slutligen på variation i konsekvenser av skada/sjukdom/ohälsa. Konsekvenser av skada/sjukdom/ohälsa kan t.ex. vara av social karaktär genom arbetsvillkor inom yrket, medicinsk karaktär genom tillgång till vård, eller ekonomisk karaktär genom förlust av inkomst. Individer från olika sociala positioner har olika resurser att hantera dessa konsekvenser. 15,17 Modellen visar också var insatser och policys kan sättas in för att påverka dessa sociala skillnader i hälsa. Det kan t.ex. vara att påverka den sociala stratifieringen t.ex. genom utbildnings- och välfärdspolitik [A], minska skillnaderna i exponering genom arbetsmiljöåtgärder [B], minska skillnaderna i sårbarhet för ohälsa genom att skydda utsatta grupper [C], eller minska skillnaderna i konsekvenser av ohälsa genom större flexibilitet på arbetsmarknaden [D]. 15,17 Modell över sambandet mellan social kontext, social position och hälsa. Modifierad efter: Diderichsen & Hallqvist, 1998 samt Hogstedt et al., 2003. Socioekonomisk position Exponering Sjukdom eller skada Konsekvenser Diderichsen och Hallqvists modell visar hur t.ex. skillnader i livsvillkor och exponering av riskfaktorer tillsammans bidrar till systematiska skillnader i hälsa. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 22
3.1. Utbildningsnivå Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 23
3.1. Utbildningsnivå Introduktion Forskning visar att det finns ett starkt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Detta är tydligt i flera fall av sjukdom (t.ex. cancer och hjärtoch kärlsjukdom); kroppsliga hälsobesvär (t.ex. värk från rygg, nacke och leder), psykiska hälsobesvär (t.ex. ängslan och oro), självskattad hälsa, samt dödsrisker och medellivslängd. Det finns ett starkt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Utbildning kan påverka hälsan genom att ge antal strukturella fördelar, som i sin tur kan förväntas ge en bättre hälsa. Utbildning kan t.ex. ge möjlighet till bättre jobb och högre lön, vilket kan minska fysiska och psykosociala risker, ekonomisk utsatthet, lägre hälsorisker i arbetslivet. 1 Utbildning kan också påverka människors förmåga att samla och värdera information om hälsa och olika risker, vilket kan ge ökad möjlighet att diskutera hälsoproblem med läkare (se [4] i Diedrichsen och Hallkvists modell). Det handlar alltså snarare om vad utbildningen kan ge, än utbildningen i sig. Framförallt är det hur utbildning formar våra möjligheter på arbetsmarknaden, och i förlängningen våra inkomster. SWECO menar i sin rapport Socioekonomisk analys av mellan Sverige att utbildningsnivå fått en ökad betydelse för individers möjlighet att påverka sina liv. Tidigare var det möjligt att påbörja en yrkesbana efter grundskolan och arbeta sig uppåt och nå en bra lön och en hög materiell standard. Idag krävs ofta utbildning för att kunna ge individer den möjligheten att påverka sina liv. 19 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 24
3.1. Utbildningsnivå Utbildningsnivå i Gävleborg Diagrammen till höger kommer från Landstinget Gävleborgs rapport Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården och visar hur utbildningsnivån i riket och länet har utvecklats för kvinnor respektive män under de senaste 28 åren. 8 Diagrammen avser utbildningsnivån i befolkningen i åldrarna 16-74 år. Utveckling av utbildningsnivån 1985-2012 i riket och Gävleborg, fördelat på kön. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag hälso- och sjukvården. Män Under de senaste 30 åren har det bland länets män skett en fördubbling av andelen med eftergymnasial utbildning och en halvering av andelen med endast grundskoleutbildning. För Gävleborgs kvinnor är det mer än en fördubbling av andelen med eftergymnasial utbildning och mer än en halvering av andelen med endast grundskoleutbildning. Trots detta ligger Gävleborgs län fortfarande på en relativt låg nivå, och under hela perioden har länet haft en högre andel med enbart grundskoleutbildning, samt en lägre andel med eftergymnasial utbildning, i jämförelse med riket. 8 Skillnaderna mellan riket och Gävleborgs län avseende andel av befolkning med eftergymnasial utbildningsnivå har mer än fördubblats under perioden. 8 Kvinnor Utbildningsnivån har förändrats över tid, andelen i befolkningen med eftergymnasial utbildning ökar, och andelen med enbart grundskoleutbildning minskar, i både länet och riket. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 25
3.1. Utbildningsnivå Utbildningsnivå i Gävleborg Figuren nedan visar utbildningsnivån bland kvinnor och män i Gävleborgs län och i riket år 2012. Eftergymnasial utbildning är mindre vanligt förekommande i Gävleborgs län jämfört med riket, särskilt tydlig är detta för eftergymnasial utbildning längre än tre år. Riksgenomsnittet år 2012 var att 33 % av männen och ca. 42 % av kvinnorna hade eftergymnasial utbildning tre år eller längre. Motsvarande andelar i länet var 36 % bland kvinnorna och 23 % bland männen. 9 Endast förgymnasial utbildning och gymnasial utbildning kortare än tre år är istället vanligare i Gävleborgs län än i riket som helhet. Andelen med endast grundskoleutbildning i riket var år 2012 ca. 11 % bland kvinnorna och ca. 15 % bland männen. I länet var det ca. 13 % av kvinnorna och 18 % av männen som hade enbart grundskoleutbildning år 2012. Gävleborgs län har, tillsammans med Dalarnas län, lägst andel befolkning i riket med minst eftergymnasial utbildning. 19 40% 35% 30% 25% Utbildningsnivå i Gävleborgs län och riket 2012, andel av befolkningen 25-64 år, fördelat efter kön. Källa: SCB Gävleborgs län Män Gävleborgs län Kvinnor Riket totalt Män Riket totalt Kvinnor Gävleborgs län har en lägre utbildningsnivå än riket. 20% 15% 10% 5% 0% Förgym-nasial utb. (%) Gymnasial utb. kortare än 3 år (%) Gymnasial utb. 3 år (%) Eftergym-nasial utb. kortare än 3 år (%) Eftergym-nasial utb. 3 år eller längre (%) Forskar-utbildning (%) Uppgift om utbildning saknas (%) Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 26
3.1. Utbildningsnivå Utbildningsnivå, livsvillkor och hälsa Hälsorisker i Gävleborgs län 2010, fördelat efter utbildningsnivå och kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag för hälso- och sjukvården. Figurerna till höger visar hälsorisker kopplade till livsvillkor (lågt socialt deltagande och saknar kontantmarginal), hälsorisker kopplade till levnadsvanor (stillasittande, röker dagligen och fetma), samt långvarig sjukdom med nedsatt funktion, fördelat efter utbildningsnivå. 8 Figurerna uppvisar ett tydligt socioekonomiskt mönster, en social gradient, med högre andel med risk i grupper med kort utbildningsnivå (högst 11 år) jämfört med grupper med lång utbildningsnivå (minst 15 år), grupper med mellanlång utbildningsnivå återfinns däremellan. Bland kvinnor med kort utbildning saknar drygt 40 % kontantmarginal. Motsvarande andel bland kvinnor med mellanlång utbildning är ca. 27 % och bland kvinnor med lång utbildning ca. 14 %. Motsvarande trend ses också bland männen: högst andel som saknar kontantmarginal finns bland de med kort utbildning (ca. 27 %), en lägre andel finns bland de med mellanlång (ca. 14 %) och lång utbildning (ca. 9 %). Långvarig sjukdom är mest vanligt förekommande bland kvinnor med kort utbildning (ca. 36 %), jämfört med kvinnor med mellanlång (ca. 31 %) och kvinnor med lång (ca. 22 %) utbildning. Nivån är något lägre bland männen än hos kvinnorna, men den sociala gradienten är tydligare: ca. 32 % av männen med kort utbildning, ca. 26 % av männen med mellanlång utbildning, och ca. 19 % av männen med lång utbildning har långvarig sjukdom med nedsatt funktion. Risker kopplade till livsvillkor, levnadsvanor och hälsa följer en social gradient efter utbildningsnivå i Gävleborgs län. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 27
3.1. Utbildningsnivå Utbildningsnivå, levnadsvanor och hälsa Från figurerna på föregående sida går också att utläsa sociala gradienter i levnadsvanor. Till exempel är daglig tobaksanvändning är mest vanligt förekommande bland kvinnor med kort utbildning (ca. 22 %), användningen är lägre bland kvinnor med mellanlång utbildning (ca. 14 %) och lägst bland kvinnor med lång utbildning (ca. 9 %). Bland männen är nivån högre och den sociala gradienten tydligare: ca. 38 % av männen med kort utbildning, ca. 28 % av männen med mellanlång utbildning, och ca. 19 % av männen med lång utbildning använder tobak dagligen. Ohälsosamma levnadsvanor följer en social gradient efter utbildningsnivå. Bland män med kort utbildning använder 38 % tobak dagligen, att jämföras med 28 % av män med mellanlång utbildning och 19 % av män med lång utbildning. Social gradient ses också för andel personer som är stillasittande och har fetma. Av kvinnor med kort utbildning är ca. 17 % stillasittande, jämfört med ca. 12 % bland kvinnor med mellanlång utbildning och ca. 9 % bland kvinnor med lång utbildning. Liknande trend finns också bland männen: ca. 20 %, ca. 13 % respektive ca. 10 %. Förekomsten av fetma är bland kvinnor med kort utbildning, ca. 20 %, att jämföra med ca. 16 % bland kvinnor med mellanlång utbildning och ca. 9 % bland kvinnor med lång utbildning. Bland männen är motsvarande trend av förekomst av fetma: ca. 21 %, ca. 12 % respektive ca. 9 %. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 28
3.1. Utbildningsnivå Utbildningsnivå och självskattad hälsa Även den självskattade hälsan följer en social gradient efter utbildningsnivå i Gävleborgs län. Figuren nedan visar hur Gävleborgarna i undersökningen Hälsa på lika villkor skattade sin hälsa år 2010. Både kvinnor och män med kort utbildning skattar till lägre utsträckning sin hälsa som bra eller mycket bra (61 % respektive 68 %) jämfört med kvinnor och män från de högre utbildningsnivåerna (mellanlång utbildningsnivå 67 % respektive 73 %, lång utbildning 74 respektive 83 %). Genomgående skattar en lägre andel kvinnor sin hälsa som bra eller mycket bra, jämfört med män. Kvinnor och män med kort utbildning skattar till lägre utsträckning sin hälsa som bra eller mycket bra, jämfört med kvinnor och män från högre utbildningsnivåer. 100 Andel i Gävleborgs län som skattat sin hälsa som bra eller mycket bra, fördelat efter utbildningsnivå och kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 90 Män 80 70 * * Kvinnor 60 * 50 40 30 20 10 0 Lång Mellanlång Kort * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan utbildningsnivåerna. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 29
3.2. Ekonomiska villkor Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 30
3.2. Ekonomiska villkor Introduktion Inkomst och andra ekonomiska villkor så som tillgångar, kontantmarginal och svårighet att betala löpande utgifter är bland de mest betydelsefulla faktorerna för hälsa. 1-2,4 Ekonomiska resurser kan omvandlas till andra resurser av betydelse för hälsa: högre inkomst kan t.ex. möjliggöra bättre bostad i tryggare bostadsområde. 2 Skillnader i konsekvenser av sjukdom/ohälsa (se [4] i Diedrichsen och Hallqvists modell) kan vara möjlighet att hämta ut den medicinering som föreskrivits, eller att avstå läkarbesök trots att behov finns. Ekonomiska villkor och inkomst har betydelse för hälsa. Inkomst bestämmer inte bara materiell standarden utan även social position och den relativa inkomstpositionen är även den en viktig bestämningsfaktor för hälsa. Att inte ha möjlighet till samma ekonomiska förutsättningar som sina kamrater kan t.ex. skapa en känsla av utanförskap och frustration. 20 Att leva med knappa resurser kan dels innebära att ständigt leva med en oro för att få ihop vardagen, dels frustration över att inte leva upp till samma standard som andra. 14,19 På befolkningsnivå finns ett negativt samband mellan inkomstspridning och hälsa, länder eller regioner som har mer jämna inkomstnivåer upplever inte bara en mer jämnt fördelad hälsa utan också en högre nivå av hälsa. 20 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 31
3.2. Ekonomiska villkor Disponibel inkomst Diagrammen nedan visar hur den disponibla inkomsten i riket och Gävleborgs län har utvecklats under de senaste 15 åren. Den disponibla inkomsten (beräknat som antal prisbasbelopp justerat efter årligt konsumentprisindex) är lägre i Gävleborgs län än i riket, och skillnaderna har ökat under de senaste 15 åren. Skillnaden mellan länet och riket är särskilt tydligt för män 35 år och äldre. Den disponibla inkomsten är lägre i Gävleborgs län än i riket, och skillnaderna har ökat under de senaste 15 åren. Den disponibla inkomsten är betydligt högre hos män jämfört med kvinnor, detta gället för såväl riket som länet. Både män och kvinnor har under perioden ökat sin disponibla inkomst, men männens disponibla inkomst har ökat mer än kvinnornas: i genomsnitt 5-30 % mer i länet och 20-23 % mer i riket Den disponibla inkomsten är lägre bland kvinnor än bland män, och skillnaderna har ökat under de senaste 15 åren. Disponibel inkomst 1997-2011 bland kvinnor, Gävleborgs län och riket, fördelat på åldersgrupp. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag hälso- och sjukvården. Disponibel inkomst 1997-2011 bland män, Gävleborgs län och riket, fördelat på åldersgrupp. Källa: SCB och Samhällsmedicin, Planeringsunderlag hälso- och sjukvården. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 32
3.2. Ekonomiska villkor Ekonomiskt bistånd Gävleborgs län har relativt sett flest hushåll med ekonomiskt bistånd i jämförelse med övriga län i riket. Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd per 1 000 invånare är 30 i Gävleborgs län, riksgenomsnittet är 22 hushåll per 1 000 invånare. 19 Skillnaderna mellan länet och riket är störst i de yngre åldersgrupperna. I åldersgruppen 18-24 år har Gävleborgs län nära 130 hushåll med ekonomiskt bistånd per 1000 invånare jämfört med rikets dryga 80 hushåll per 1000 invånare. I åldersgruppen 25-34 år har Gävleborgs län nära 100 hushåll med ekonomiskt bistånd per 1000 invånare jämfört med rikets 60 hushåll per 1000 invånare. Skillnaderna mellan män och kvinnor är mycket liten i Gävleborg, mindre än rikets genomsnitt. 19 Gävleborgs län har högst andel hushåll med ekonomiskt bistånd och högst andel utanförskap i riket Gävleborg är det län som har det högsta utanförskapet av samtliga län i riket. 19 Utanförskap mäts som andel helårsekvivalenter (en helårsekvivalent motsvarar en person, 20-64 år, som försörjs med full ersättning under ett år, eller två personer får full ersättning i sex månader motsvarar det en helårsekvivalent) som försörjs med sociala ersättningar och bidrag (sjuk- och aktivitetsersättning, a-kassa, sjukpenning, arbetsmarknadsåtgärder, samt ekonomiskt bistånd). 9,19 I riket i genomsnitt är ca. 14 % helårsekvivalenter i utanförskap. I Gävleborg är utanförskapet ca. 18 % helårsekvivalenter. 9 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 33
Föd.land Utb.nivå Ålder Totalt Föd.land Utb.nivå Ålder Totalt 0 10 20 30 40 50 60 3.2. Ekonomiska villkor Kontantmarginal En indikator på ekonomiska villkor är kontantmarginal. Att sakna kontantmarginal innebär att sakna möjligheten att på en vecka skaffa fram 15 000 kr. Att sakna kontantmarginal är vanligast i de yngsta åldersgrupperna: 48 % av kvinnorna och 38 % av männen 16-29 år saknar kontantmarginal. I alla åldersgrupper saknar kvinnor kontantmarginal i högre utsträckning än män. Det finns en tydlig koppling mellan utbildningsnivå och avsaknad av kontantmarginal. 41 % av kvinnorna och 28 % av männen med kort utbildning saknar kontantmarginal, att jämföras med 15 % av kvinnorna och 9 % av männen med lång utbildning. Kvinnor och män med mellanlång utbildning ligger på en nivå däremellan (27 % respektive 14 %). Fördelning av kontantmarginal efter födelseland visar också på stora skillnader. Av de kvinnor som har födelseland utanför Norden saknar 57 % kontantmarginal, för kvinnor födda i Sverige och Norden är andelen 26 respektive 25 %. Bland männen är det 36 % av de födda utanför Norden som saknar kontantmarginal, att jämföra med 18 respektive 20 % av dem födda i Sverige eller Norden. Andel kvinnor i Gävleborgs län som saknar kontantmarginal, totalt samt fördelat på ålder, utbildningsnivå och födelseland. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Kvinnor 16-29 30-44 45-64 65-84 Kort Mellanlång Lång Sverige Norden Övr. länder 15 19 22 25 26 27 29 0 10 20 30 40 50 60 31 Procent Andel män i Gävleborgs län som saknar kontantmarginal, totalt samt fördelat på ålder, utbildningsnivå och födelseland. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Män 20 41 48 57 16-29 38 Att sakna kontantmarginal är vanligare bland de yngre, bland de med kort utbildning och bland de födda utanför Norden. 30-44 45-64 65-84 12 13 22 Kort 28 Mellanlång 14 Lång 9 Sverige 18 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 34 Norden Övr. länder 20 36
3.2. Ekonomiska villkor Ekonomisk kris En annan ekonomisk indikator, utöver kontantmarginal, i Hälsa på lika villkor är Svårighet att klara de löpande utgifterna. Även denna indikator visar att de yngsta åldersgrupperna är de mest utsatta i Gävleborgs län. I åldersgruppen 16-29 år var det 19 % av kvinnorna och 23 % av männen som under år 2010 upplevde svårighet att klara löpande utgifter. I åldersgruppen 30-44 år var nivån ännu något högre: 20 % av kvinnorna och 26 % av männen hade svårigheter med sina löpande utgifter. Bland de äldre var nivån betydligt lägre, 7 % respektive 6 % av kvinnor och män i åldersgruppen 65-84 år hade svårt att klara de löpande utgifterna. Svårighet att klara sina löpande utgifter är vanligast ibland de 16-44 år. 30 25 Andel i Gävleborgs län som under 2010 upplevt svårigheter att klara sina löpande utgifter. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år 20 15 * * 10 5 * * 0 Män Kvinnor Svårigheter att under senaste året klara löpande utgifter * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan åldersgrupperna. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 35
3.2. Ekonomiska villkor Ekonomiska villkor och självskattad hälsa Figurerna till höger är baserad på nationella data från Hälsa på lika villkor och visar andelen som skattar sin hälsa som bra respektive dålig bland de som har upplevt ekonomisk kris, de som inte har upplevt ekonomisk kris, de som saknar kontantmarginal och des om inte saknar kontantmarginal. Kvinnor och män som ej upplevt ekonomisk kris under de senaste 12 månaderna skattar till högre andel sin hälsa som bra (51 % respektive 59 %), jämfört med kvinnor och män som upplevt ekonomisk kris (72 % respektive 77 %). På motsvarande vis skattar kvinnor och män som har kontantmarginal i högre utsträckning sin hälsa som bra (51 % respektive 59) i jämförelse med de som inte har kontantmarginal (74 % respektive 78 %). Liknande trend ses gällande nedsatt psykisk hälsa: de som klarar sina löpande utgifter och har kontantmarginal har bättre hälsa än de utan dessa ekonomiska villkor. Av de ej upplevt ekonomisk kris är det en lägre andel (17 % respektive 12 %) som har nedsatt psykiskt välbefinnande, jämfört med de som upplevt ekonomisk kris (41 % respektive 36 %). Även de har kontantmarginal har i lägre utsträckning nedsatt psykiskt välbefinnande (17 % respektive 13 %) i jämförelse med de som inte har kontantmarginal (35 % respektive 28 %). Bra självskattad hälsa och förekomst av nedsatt psykisk hälsa tycks samvariera med kontantmarginal och ekonomisk kris. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 36 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Andel som skattat sin hälsa som bra eller mycket bra 2013, fördelat efter ekonomiska villkor och kön. Källa: HLV 2013 Folkhälsomyndigheten. Kvinnor Män * * * * Ekonomisk kris Ej ekonomisk kris Saknar kontantmarginal Har kontantmarginal Andel med nedsatt psykiskt välbefinnande 2013, fördelat efter ekonomiska villkor och kön. Källa: HLV 2013 Folkhälsomyndigheten. Kvinnor * Män * * Ekonomisk kris Ej ekonomisk kris Saknar kontantmarginal * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan de med ekonomiska kris och de utan ekonomisk kris respektive de med kontantmarginal och de utan kontantmarginal. * Har kontantmarginal
3.2. Ekonomiska villkor Hälso- och sjukvårdskonsumtion Utöver den hälsoeffekt som det innebär att inte har kontantmarginal, genom stress och oro att inte kunna betala sina räkningar och uppehälle, så påverkar ekonomiska villkor bl.a. utnyttjande av hälso- och sjukvård. Av de som i Hälsa på lika villkor år 2010 angav anledning till varför de avstår från läkarvård trots behov svarar ca. 7 % Ekonomiska skäl, motsvarande siffra för riket var ca. 8 %. Av de som angav anledning till varför de avstått från receptbelagda mediciner trots behov svarar ca. 8 % Har inte råd, vilket är lägre än rikets ca. 20 %. Den största effekten verkar dock vara tandläkarvård, ca. 62 % angav Ekonomiska skäl som anledning till varför de avstått från tandläkarvård trots behov. Ekonomiska villkor är en anledning till att avstå från läkarvård, tandläkarvård eller mediciner, trots behov. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 37
3.3. Position i arbetslivet Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 38
3.3. Position i arbetslivet Introduktion Sysselsättning lyfts av WHO som en av de viktigaste faktorerna för hälsa, både för individen själv och för hans/hennes familj. 4 Sysselsättning är betydelsefullt för hälsa bl.a. genom ge möjlighet till delaktighet i samhället. 18 Arbetslöshet samvarierar ofta med ett flertal ohälsofaktorer. Psykisk ohälsa är den mest utforskade, men även sjukdom och död (såväl totalt sett som självmord specifikt) har visats samvariera med arbetslöshet. Förklaringsmodellerna för detta samband menar dels om att ohälsa är en påföljd av arbetslöshet t.ex. genom ökad ekonomisk otrygghet och psykosocial stress. Detta har kunnat bekräftas med långtidsstudier som visat försämring av hälsa bland personer som förlorat arbete, och förbättring av hälsa, i både ett kort och ett längre perspektiv, bland arbetslösa som fått en anställning. Dels finns förklaringsmodeller som menar att ohälsa vid arbestlöshet förklaras av ohälsa innan arbetslöshet: att ohälsa ökar risken både för att bli och förbli arbetslös. Bland de i sysselsättning finns också systematiska skillnader av betydelse för hälsa. Position i arbetslivet (ibland kallad social klass) utgår ifrån yrkestyp, exempelvis genom kategorisering av tjänstemän och arbetare. Position i arbetslivet innehåller flera olika dimensioner, t.ex.: makt och kontroll, fysiska och psykosociala arbetsförhållanden. Dessa dimensioner är både relaterade till position i arbetslivet och till hälsa. Arbetsställning är ett exempel på exponering i arbetet som kan skilja sig mellan olika positioner i arbetslivet (se [2] i Diedrichsen och Hallkvists modell). Arbetsställningen kan t.ex. skilja sig mellan tjänstemän inom hälso- och sjuksvården och vårdbiträden eller sjuksköterskor. Möjligheten att kontrollera sin arbetssituation kan också skilja sig mellan tjänstemän och vårdbiträden/sjuksköterskor. På detta vis kan position i arbetslivet skapa skillnad i exponering och skillnad i hälsorisker för t.ex. förslitningsskador eller värk i rörelseorganen. Arbetslöshet kan skapa ohälsa och ohälsa kan skapa arbetslöshet. Bland de som har sysselsättning är position i arbetslivet av stor betydelse för hälsa/ohälsa. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 39
3.3. Position i arbetslivet Social position i Gävleborg Figuren nedan visar utbildningsnivån bland kvinnor och män i Gävleborgs län och i riket år 2010. Gävleborg har en något högre andel arbetare (ca. 49 %) i befolkningen, jämfört med riket (ca. 42 %). Skillnaden är inte särskilt stor avseende andel av befolkningen som är lägre tjänstemän (ca. 12 % i länet respektive ca. 13 % i riket), men Gävleborg har något lägre andel mellan- eller högre tjänstemän (ca. 30 %) i befolkningen, i jämförelse med riket (ca. 35 %). Nivån av egenföretagare och lantbrukare i länet är i nivå med riket (visas ej i figuren). Länet har högre andel arbetare i befolkningen och lägre andel mellan- eller högre tjänstemän, i jämförelse med riket. 50 Fördelning av position i arbetslivet i Gävleborgs län och riket 2010, andel av befolkningen. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Länet Riket 40 30 20 10 0 Arbetare Lägre tjänstemän Mellan/högre tjänstemän Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 40
3.3. Position i arbetslivet Självskattad hälsa Figuren nedan visar hur den självskattade hälsotillståndet varierar mellan mellan/övre tjänstemän, lägre tjänstemän och arbetare. Det finns en tendens till social gradient finns bland kvinnor där arbetare i minst utsträckning (ca. 61 %) skattar sin hälsa som mycket bra eller bra och mellan/högre tjänstemän till högst andel (ca. 71 %) skattar sin hälsa som bra och lägre tjänstemän däremellan (ca. 68 %). Trenden är inte lika tydlig för män, även om det finns en skillnad mellan arbetare och mellan/högre tjänstemän (ca. 68 % respektive ca. 78 %). Genomgående skattar en lägre andel kvinnor än män sitt hälsotillstånd som bra. Självskattat hälsotillstånd visar en social gradient över position i arbetslivet. 90 80 70 60 Andel i Gävleborgs län som skattat sitt allmänna hälsotillstånd som mycket bra eller bra 2010, fördelat på position i arbetslivet och kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. * Mellan/högre tjänstemän Lägre tjänstemän Arbetare * * 50 40 30 20 10 0 Kvinnor Män * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan de olika positionerna i arbetslivet. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 41
0 10 20 30 40 50 3.3. Position i arbetslivet Levnadsvanor Figurerna till höger baseras på Hälsa på lika villkor och ger exempel på social variation i levnadsvanor över position i arbetslivet. Levnadsvanor följer en tydlig sociala gradient i Gävleborgs län, med högre andelar levnadsvanor som kan innebära en hälsorisk i lägre position, i jämförelse med högre position. Skillnaderna mellan nivåer av position i arbetslivet är tydligare bland män än bland kvinnor. Ett exempel på social gradient i levnadsvanor är dagligt tobaksanvändande. Bland kvinnor i arbetaryrken använder ca. 22 % tobak dagligen, jämfört med ca. 16 % bland kvinnor i lägre tjänstemannayrken och ca. 11 % bland kvinnor i mellan/högre tjänstemannayrken. Nivån för daglig tobaksanvändning är högre bland männen, och den sociala gradienten är ännu tydligare med ca. 39 % bland män i arbetaryrken, ca. 30 % bland män i lägre tjänstemannayrken och ca. 23 % bland män i mellan/högre tjänstemannayrken. Andelen dagligrökare följer samma trend med social gradient för både kvinnor och män. Nivån av daglig rökare är lägre bland männen än bland kvinnorna, och skillnaden mellan nivån av dagligrökande och daglig tobaksanvändning är större bland männen. Detta förklaras av högre andel daglig snusanvändning bland männen. För lite daglig fruktkonsumtion följer också en social gradient, men skillnaden mellan arbetare och lägre tjänstemän är inte särskilt stor. Den högsta andel som äter för lite frukt dagligen återfinns bland män i arbetaryrken (ca. 47 %). Stillasittande och fetma följer också en social gradient för både kvinnor och män. Fetma Använder tobak dagligen Röker dagligen Äter lite frukt och grönsaker Stillasittande Fetma Använder tobak dagligen Röker dagligen Levnadsvanor bland kvinnor i Gävleborgs län 2010, andel, fördelat på position i arbetslivet. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Arbetare Lägre tjänsteman Mellan/högre tjänsteman 0 10 20 30 40 50 Procent Levnadsvanor bland män Gävleborgs län 2010, andel, fördelat på position i arbetslivet. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Arbetare Lägre tjänsteman Mellan/högre tjänsteman Det finns tydlig social gradient i levnadsvanor efter position i arbetslivet i Gävleborgs län. Äter lite frukt och grönsaker Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 42 Stillasittande
3.3. Position i arbetslivet Arbetslöshet Arbetslösheten har legat högre Gävleborgs län än i riket under hela perioden 2005-2013. 8 För män har arbetslösheten varierat betydligt under perioden, med en kraftig minskning 2005-2007 följt av en ännu kraftigare ökning 2008-2009, och fluktuationer följt på detta (minskningar 2009-2011, 2012-2013, och ökning 2011-2012). Gävleborgs kvinnor har haft mindre variation, med en stadig ökning av arbetslösheten från 2007 till 2013, efter en något minskad andel 2005-2007. De senaste åren har arbetslöshetens ökningstakt i varit betydligt högre för Gävleborgs kvinnor än för Gävleborgs män. 8 I februari 2014 hade Gävleborgs län den högsta arbetslösheten i jämförelse med rikets övriga län. Andelen av befolkningen 16-64 år som var öppet arbetslösa eller arbetslösa med aktivitetsstöd var 8,8 % bland kvinnor och 10,6 % bland män. En klart högre arbetslöshet jämfört med rikets genomsnitt om 6,1 % bland kvinnor och 7,3 % bland män. 21 En särskilt utsatt grupp för arbetslöshet är ungdomarna. Ungdomsarbetslösheten ligger på relativa höga nivåer i Gävleborgs län. 14,2 % av Gävleborgs unga kvinnor (18-24 år) och 19,2 % av Gävleborgs unga män var arbetslösa i februari 2014. I riket var motsvarande andelar 8,0 % av de unga kvinnorna och 11,7 % av de unga männen. 21 25 20 15 10 5 0 Arbetslöshet, andel av befolkningen i Gävleborgs län och riket februari 2014, unga och totalt, fördelat på kön. Källa: Arbetsförmedlingen. Kvinnor Män Gävleborg Riket Gävleborg Riket Samtliga, 16-64 år Unga, 18-24 år Arbetslösheten är högre i Gävleborgs län än i riket, och har så varit under de senaste åren. Ca. 19 % av de unga männen och 14 % av de unga kvinnorna i Gävleborgs län är arbetslösa. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 43
3.3. Position i arbetslivet Arbetskraftsbrist Samtidigt som arbetslösheten är hög råder inom länet generellt sett brist på arbetskraft inom en del högkvalificerande yrken. Denna bristen på arbetskraft inom högkvalificerande yrken följs också av ett överskott av arbetskraft i vissa yrken med lägre kvalifikationskrav, t.ex. råder det brist på läkare, specialistsjuksköterskor och förskolelärare men finns överskott av vårdbiträden och barnskötare. Skillnaden i utbildningsnivå mellan brist- och överskottsyrken inom samma branscher pekar på att det finns behov av att höja utbildningsnivån, och matcha utbildningsinsatserna, mot arbetsmarknadens efterfrågan. 15 Samtidigt pågår en generationsväxling på arbetsmarknaden med högre pensionsavgångar än tillträdande av ungdomar och inflyttade. Det är ca. 1 000 personer fler som går i pension än vad som tillträder varje år. Antalet förväntas öka till närmare 1500 år 2015 för att sedan minska till ca. 1300 personer år 2020. 15 Hög arbetslöshet, men också stor brist på arbetskraft. Viktigt att matcha utbildningsinsatserna mot arbetsmarknadens efterfrågan. Generationsväxlingen innebär fler pensionsavgångar än tillträdande på arbetsmarknaden i Gävleborg. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 44
3.3. Position i arbetslivet Arbetslöshet och självskattad hälsa Tabellen till höger visar nationella resultat av självskattad hälsa (Bra respektive Dålig) samt nedsatt psykisk hälsa bland yrkesarbetande respektive arbetslösa. En högre andel kvinnor (77 %) och män (81 %) som yrkesarbetar skattar sin hälsa som bra, jämfört med kvinnor (56 %) och män (59 %) som är arbetslösa. Noterbart är också att könsskillnaden är mycket mindre bland de arbetslösa. På motsvarande vis är det en högre andel kvinnor och män i arbetslöshet som skattar sin hälsa som dålig (12 % respektive 8 %) och som har nedsatt psykiskt välbefinnande. (41 % respektive 33 %) i jämförelse med de yrkesarbetande. Även i detta avseende är en särskilt utsatt grupp ungdomarna. Enligt Folkhälsomyndigheten påverkar arbetslöshet de ungas (18-21 år) hälsa mer än de vuxnas. Dessutom har unga som varit arbetslösa under längre period betydligt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden och kan fastna i arbetslöshet och sjukskrivningar. Detta kan ge förlängda sociala, ekonomiska och hälsomässiga bekymmer genom livet. Andel med självskattad bra hälsa, andel med självskattad dålig hälsa, samt förekomst av nedsatt psykiskt välbefinnande 2013, fördelat på sysselsättning och kön. Källa: HLV 2013 Folkhälsomyndigheten. Kvinnor Män Skattar sin hälsa som bra Yrkesarbetande 77-81- Arbetslös 56* 59* Skattar sin hälsa som dålig Yrkesarbetande 3 3 Arbetslös 12* 8* Nedsatt psykiskt välbefinnande Yrkesarbetande 19-13- Arbetslös 41* 33* * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan arbetslösa och yrkesarbetande En högre andel män och kvinnor i arbetslöshet har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 45
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 46
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Introduktion Hälsoskillnader mellan kvinnor och män är ett av de fokusområden som specificeras i GU Folkhälsa. För varje avsnitt i denna sammanställning presentera därför, i möjligaste mån, män och kvinnor var för sig. Det kommande avsnittet ger ytterligare exempel på skillnader i livsvillkor och hälsa mellan män och kvinnor. Exemplen som ges är systematiska hälsoskillnader, d.v.s. skillnader som beror på skillnader i fördelning av livsvillkor, hälsans bestämningsfaktorer, eller genusstrukturer, inte skillnader som av biologiska orsaker. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 47
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Livsvillkor Könsskillnader i livsvillkor och hälsa hör på flera vis ihop med socioekonomiska skillnader i livsvillkor och hälsa, beskrivna i tidigare avsnitt. Att det finns skillnader i inkomstnivåer mellan könen är väl känt, liksom att kvinnor i högre utsträckning än män går vidare till högre utbildning. Länets könsegregerade arbetsmarknad med skillnader i såväl arbetsmiljö som arbetsvillkor (heltidsarbeten är t.ex. mer förekommande i mansdominerande branscher och deltidsarbeten mer förekommande i och kvinnodominerande branscher) är också ett exempel på systematiska skillnader i livsvillkor mellan kvinnor och män som inte kan förklaras av kön. 15,22 Från Hälsa på liva villkor 2010 kan visas att i Gävleborgs län varierar flertalet livsvillkor och centrala bestämningsfaktorer för hälsa mellan könen. Som exempel saknar högre andel kvinnor (29 %) än män (20 %) kontantmarginal, och högre andel kvinnor (19 %) än män (15 %) har upplevt en ekonomisk kris. Det är också betydligt högre andel kvinnor (35 %) än män (8 %) som är rädda för att gå ut ensam. Livsvillkor i Gävleborgs län 2010. Procent i befolkningen 16-85 år, uppdelat på kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Kvinnor Män Saknar kontantmarginal 29* 20 Ekonomisk kris 19* 15 Rädd att gå ut ensam 35* 8 Lågt socialt deltagande 22* 25 * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan kvinnor och män. En högre andel kvinnor än män saknar kontantmarginal, har upplevt en ekonomisk kris och är rädda för att gå ut ensamma. Mindre, men statistiskt säkerställd, skillnad finns för lågt socialt deltagande (deltagande i högst en av 13 angiva aktiviteter t.ex. studiekurs, föreningsmöte, teater/bio, sportevenemang, och fest) där män i högre utsträckning har sådan ofördelaktighet (25 % bland män, 22 % bland kvinnor). Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 48
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Emotionellt och praktiskt stöd Sociala relationer har en hälsofrämjande effekt medan social isolering är en riskfaktor för sjuklighet och dödlighet. Stöd från andra är en dimension av sociala relationer Att sakna emotionellt stöd innebär att inte ha någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. Gävleborgs män saknar emotionellt stöd i högre utsträckning än Gävleborgs kvinnor. Det finns för denna indikator ingen tydlig trend för variation över ålder. De yngsta männen är den grupp som utmärker sig mest, ca. 18 % av de unga männen upplever att de inte har någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. Bland kvinnorna ligger andelen på ca. 8-11 % i alla åldersgrupper. Att sakna praktiskt stöd innebär att inte kunna få hjälp av någon/några personer när man har praktiska problem eller är sjuk. De äldre männen saknar i högre utsträckning praktiskt stöd i jämförelse med de äldre kvinnorna, och de yngre männen. Det är ca. 7 % av männen och 5 % av kvinnorna i åldersgruppen 65-84 år i Gävleborgs län som svarar att de saknar praktiskt stöd. Det finns ingen tydlig trend för variation över ålder, och ingen större skillnad mellan könen. 20 15 10 5 0 20 15 Andel män och kvinnor i Gävleborgs län 2010 som saknar emotionellt stöd, fördelat på ålder. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Män * Saknar emotionellt stöd Kvinnor Andel män och kvinnor i Gävleborgs län 2010 som saknar praktiskt stöd, fördelat på ålder. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år En något högre andel män än kvinnor saknar emotionellt stöd. Ingen könsskillnad finns gällande praktiskt stöd. 10 5 0 Män Saknar praktiskt stöd Kvinnor Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 49 * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan åldersgrupper
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Kvinnor och mäns tidsanvändning Statistiska Centralbyrån beskriver i sin Tidsanvändningsundersökning hur kvinnor och män i åldern 20-64 år under ett vanligt vardagsdygn och ett vanligt veckoslutsdygn fördelar sin tid mellan betalt arbete, obetalt arbete, personliga behov, fri tid, utbildning och annat. Med obetalt arbete menas all typ av hushållsarbete så som matlagning och städning, underhållsarbete så som måla huset och klippa gräset, samt omsorg av egna barn och andra närstående. I betalt arbete ingår förutom förvärvsarbetet även lunch samt resor till och från arbetet. Kvinnor och mäns tidsanvändning ett vanligt vardagsdygn samt ett vanligt veckosluts/helgdygn. Källa: Tidsanvändningsundersökningen, SCB. Figurerna till höger visar att under ett vanligt vardagsdygn har kvinnor högre andel obetalt arbete än männen. Kvinnor har minskat sin andel av obetalt arbete över tid (1990-2010). Hos män har en mycket försiktig ökning skett över tid. Skillnaden mellan könen är fortfarande stora. Skillnaden i obetalt arbete är något mindre under veckoslutsdygnen än under ett vanligt vardagsdygn. Trenden för obetalt arbete är att det över tid har minskat bland kvinnor, samtidigt har män ökat sin andel obetalt arbete endast marginellt. En annan utveckling över tid är att kvinnor ökat sin andel betalt arbete, både under vanligt vardagsdygn och under veckoslutsdygn. Män har minskat sin andel betalt arbete under vanligt vardagsdygn och ligger på samma nivå under veckoslutsdygn. Kvinnor lägger mer tid på obetalt arbete än vad män gör. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 50
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Levnadsvanor Mäns och kvinnors förutsättningar för god hälsa skiljer sig också något avseende levnadsvanor. Generellt sett är antalet ohälsosamma levnadsvanor fler och andelarna med ohälsosamma levnadsvanor högre hos männen än hos kvinnorna, men könsskillnaderna är inte så stora. Ca. 49 % av Gävleborgs kvinnor och ca. 32 % av Gävleborgs män har ingen ohälsosam levnadsvana. Det är en jämn könsfördelning i andel kvinnor och män som har en ohälsosam levnadsvana och en något högre andel män än kvinnor som har två eller fler ohälsosamma levnadsvanor (se tabellen till höger). Största skillnaden i levnadsvanor är andelen som äter för lite frukt och grönsaker. 41 % av männen och 21 % av kvinnorna når inte det rekommenderade intaget. Stor skillnad finns också i snusanvändning, 23 % av männen använder snus dagligen, jämfört med 5 % av kvinnorna. Även riskabla alkoholvanor finns i högre andel hos männen 16 %, jämfört med kvinnorna 9 %. I jämförelse med riket är andelen kvinnor och män med fetma, andelen män som snusar, andelen kvinnor som ej är tillräckligt fysiskt aktiv, och andelen kvinnor och män som äter för lite frukt och grönt är högre i länet. Antal ohälsosamma levnadsvanor i Gävleborgs län 2010, andelar, fördelat på kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Kvinnor Män Ingen ohälsosam levnadsvana 49 32 En ohälsosam levnadsvana 31 33 Två ohälsosamma levnadsvanor 14 23 Tre ohälsosamma levnadsvanor 5 9 Fyra eller fler ohälsosamma levnadsvanor 1 3 Andel med ohälsosamma levnadsvanor i Gävleborgs län 2010, fördelat på kön, andelar. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Kvinnor Män Äter lite frukt och grönsaker 21 41* Riskabla alkoholvanor 9 16* Röker dagligen 14 12- Snusar dagligen 5 23* Stillasittande fritid 15 16- Ej tillräckligt fysiskt aktiv 39 38- Fetma 16 16- * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan kvinnor och män. En högre andel män än kvinnor har ohälsosamma levnadsvanor. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 51
4. Könsskillnader i livsvillkor och hälsa Fysisk och psykisk hälsa % 35 30 Tidigare avsnitt i sammanställningen har visat att medellivslängden är högre, och dödligheten lägre, bland kvinnor jämfört med män. När det gäller andra indikatorer för hälsa tycks kvinnor ha något sämre resultat än män. Högre andel kvinnor än män har nedsatt psykiskt välbefinnande (20 %, respektive 14 %). Högre andel kvinnor har svår värk i rörelseorganen (18 %, respektive 14 %), rapporterar ett eller flera symtom på psykisk ohälsa (15 %, respektive 10 %). Förekomsten av långvarigsjukdom med nedsatt funktion är högre bland kvinnorna (32 %, respektive 29 %), och högre i länet än i riket. Det tycks dock inte vara någon könsskillnad i andel som skattat sin hälsa som dålig eller mycket dålig (7 % bland kvinnor, 6 % bland män). Fysisk och psykisk hälsa: Gävleborgs län Hälsa i befolkningen 16-84 år i Gävleborgs län 2010, fördelat på kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 29* 32* Kvinnor lever längre än män men har, enligt flera indikatorer för fysisk och psykisk hälsa, sämre hälsa än män. 25 20 15 10 5 10 15 14 20 14 18 6 7 0 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Ett/flera symptom på psykisk ohälsa Nedsatt psykiskt välbefinnande * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan länet och riket. Svår värk i rörelseorganen Långvarig sjukdom med nedsatt funktion Dålig självskattad hälsa Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 52
5. Livsvillkor och hälsa ur ett livsloppsperspektiv Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 53
5. Livsloppsperspektiv Introduktion Livsloppsperspektivet (life course perspective) har under senare år blivit en viktig inriktning inom folkhälsovetenskapen. Livsloppsperspektivet handlar om genetiska-, livsstils- och psykosociala faktorers betydelse för hälsa under hela livsloppet. Det kan sammanfattas utifrån två utgångspunkter: ackumulering av risker och kritiska perioder. 14,16 Ackumulering av risker innebär att vi under livets förlopp möter flera olika exponeringar, eller risker, som påverkar oss inte bara omedelbart utan också genom livet. Utifrån livsloppsperspektivet antas att en långvarig exponering ökar risken för att sjukdom och ohälsa. Exponeringar kan vara av olika slag, och särskilt i fokus under de senaste åren har varit hur socioekonomisk status i barndomen påverkar socioekonomisk status, levnadsvanor och hälsa i vuxenlivet. Mentala hälsoproblem, fetma, hjärtsjukdomar och andra hälsoproblem hos vuxna har funnits ha koppling till livsvillkor i den tidiga barndomen. 14,16 Kritiska perioder innebär att det under livsloppet kan finnas tidpunkter, eller perioder, då exponering för riskfaktorer kan ha större betydelse för vissa sjukdomar eller levnadsvanor. Ett exempel kan vara mammas rökning under fosterstadiet, eller etablering av värderingar och vanor under ungdomsårens psykologiska utveckling. 14,16 Livscykelperspektivet pekar alltså dels på betydelsen av socioekonomisk position, exponeringar och hälsobeteenden under hela livet (ackumulering) men också betydelsen av socioekonomisk position, exponeringar och hälsobeteenden under vissa särskilda perioder av livet (kritiska perioder). I denna sammanställning har vi valt att utifrån livsloppsperspektivet, och det fokuserade målområdet Barn och ungas uppväxtvillkor, särskilt fokusera på livsvillkor, hälsa och välbefinnande bland barn och unga. Detta presenteras i den första delen av detta avsnitt. I den andra delen av avsnittet presenteras livsvillkor och hälsa ur ett under övriga delar av livsloppet: när skillnader i livsvillkor och hälsa mellan vuxna åldergrupper presenteras. Enligt livsloppsperspektivet kan barns och ungas uppväxtvillkor påverka hälsan genom hela livet via ansamling av risker och/eller särskilt riskkänsliga perioder under uppväxten. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 54
5.1. Barn och unga Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 55
5.1. Barn och unga Introduktion Barn och unga är en målgrupp högt prioriterad på folkhälsoarbetets dagordning. Detta beror dels på att psykosomatiska symptom (t.ex. oro och nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet, och stressrelaterade symptom) nationellt sett ökat, framförallt hos flickor men även hos pojkar, under senaste åren. Dels på att förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska och fysiska hälsan under hela livet. De ungas livsvillkor har grundläggande betydelse för deras hälsa och välbefinnande, både idag och i framtiden. 2,4,15 Modellen nedan illustrerar att det är ett stort antal förhållanden och livsvillkor som påverkar hälsan hos barn och unga, och skapar förutsättningar för hälsa genom livet. En god start i livet, enligt modellen t.ex. genom goda förutsättningar för att lyckas med sin skolgång, är på så vis en av de viktigaste faktorerna för ett långt liv med god hälsa och gott välbefinnande. 15 Modell över bestämningsfaktorer för hälsa under barndom och uppväxt. Källa: Hogstedt et al., 2003. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 56
5.1. Barn och unga Barn och unga i ekonomiskt utsatta hushåll Andelen barn i Gävleborgs län som lever i ekonomiskt utsatta hushåll var 14 % år 2011. Detta är en något högre andel än rikets genomsnitt om 12 %. Över länets kommuner var variansen 12-17 %, alla kommuner låg alltså i nivå med, eller över, riksgenomsnittet. Både i Gävleborgs län och i riket är andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll betydligt högre bland barn som har utrikes födda föräldrar, än bland barn som har inrikes födda föräldrar. I Gävleborgs län lever 42 % av barnen med utrikes födda föräldrar i ekonomiskt utsatta hushåll. Rikets genomsnitt är 30 %. Bland barn med inrikes födda föräldrar är andelen i ekonomiskt utsatta hushåll 8 %. Motsvarande för riket är 6 %. Rädda Barnens årsrapport Barnfattigdom i Sverige beskriver också hur andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll varierar sett till hushållstyp. Nationellt sett var andelen barn som växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll störst bland ensamstående utrikes födda föräldrar (ca. 54 %) följt av sammanboende utrikes födda föräldrar (ca. 38 %) år 2011. Andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll bland barn till inrikes födda ensamstående föräldrar var ca. 19 %, och ca. 1 % bland barn till inrikes födda sammanboende föräldrar. 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Barnfattigdomsindex. Andel barn 0-17 år i ekonomiskt utsatta hushåll år 2011, fördelat på samtliga, utländsk, och svensk bakgrund. Källa: Folkhälsodata, Folkhälsomyndigheten. Riket Gävleborgs län Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll Andel barn med utländsk bakgrund i ekonomiskt utsatta hushåll Andel barn med svensk bakgrund i ekonomiskt utsatta hushåll Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 57 Gävleborgs län har en högre andel barn som lever i en ekonomiskt utsatt situation jämfört med riket, särskilt tydligt är det för barn med utrikes födda föräldrar.
5.1. Barn och unga God pedagogisk miljö i förskolan Flera nationella och internationella rapporter har konstaterat att förskolan är en betydelsefull miljö både för att förebygga ohälsa hos barn och för att utjämna effekterna av socioekonomiska skillnader. En god pedagogisk miljö gynnar, enligt Folkhälsomyndigheten, barnens utveckling, deras färdigheter och psykiska hälsa. Några indikatorer för god pedagogisk miljö är andel anställda med förskollärarutbildning, samt antal anställda per barn. I Gävleborgs län har 66 % av de anställda förskollärarutbildning, en högre nivå än rikets 53 %. För varje årsarbetande förskolelärare finns i länet 8,2 barn i förskoleverksamhet, vilket är lägre än rikets 10,1. Inkluderas alla anställda, är antal barn per årsarbetare istället i nivå med riket, 5 barn per anställd. Anställda i förskolan efter region, huvudman, behörighet år 2012. Källa: Jämförelsetal, Skolverket. Riket Gävleborgs län Anställda, andel (%) årsarbetare med förskollärarutbildning 53 66 Antal barn per årsarbetande förskollärare 10,1 8,2 Antal barn per årsarbetare 5,3 5,4 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 58
5.1. Barn och unga Barnmisshandel Miljön i hemmet är betydelsefull för barnens hälsa och välbefinnande, och en god relation mellan barn och föräldrar kan fungera som en skyddsfaktor för en rad olika hälsoproblem och riskbeteenden. 3,13 Brister i hemmiljön kan instället påverka barnen negativt, till exempel genom att öka risken för psykiska problem hos barnet. En extrem brist och stor riskfaktor för ohälsa är våld mot barn. Att inte utsättas för våld, eller hot om våld, är grundläggande för en god hälsa och ett gott välbefinnande. I den officiella kriminalstatistiken från Brottsförebyggande rådet (brå) 24 redovisas antal anmälda brott för varje år (siffrorna för 2013 är preliminära). Anmälda fall av barnmisshandel uppgick under 2013 i Gävleborgs län till 465 fall, varav 95 i åldern 0-6 år, 209 i åldern 7-14 år och 161 i åldern 15-17 år. Gävleborgs län ligger i nivå med riket gällande antal misshandelsbrott per 100 000 invånare mot barn 0-6 år och barn 15-17 år. Länet ligger något lägre än riket gällande misshandel mot barn 7-14 år. Misshandel mot barn i länet och riket år 2013, antal anmälda brott, totalt och per 100 000 invånare. Källa: Officiella kriminalstatistiken, brå. Antal brott per 100 000 Antal brott invånare Gävleborgs län Misshandel mot barn 0 6 år 95 34 Misshandel mot barn 7 14 år 209 76 Misshandel mot barn 15 17 år 161 58 Riket Misshandel mot barn 0 6 år 3 248 34 Misshandel mot barn 7 14 år 8 688 91 Misshandel mot barn 15 17 år 5 561 58 Länet ligger i stort sett i nivå med riket gällande antal anmälda misshandelsbrott mot barn 0-17 år per 100 000 invånare. I alla åldersgrupper är det en högre andel pojkar (63-65 %) som är utsatt för misshandel, än flickor (35-37 %). Den stora majoriteten av anmälda är bekanta med brottsoffret. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 59
5.1. Barn och unga Behörighet till gymnasieutbildning Utbildning kan ge barn och unga möjlighet att påverka sin sociala position och sin hälsa genom livet. Eftersom låg utbildning är förknippat med en mängd ohälsoproblem kan det ses som ett folkhälsoproblem att en stor andel ungdomar inte är behöriga till, eller inte fullföljer, sina gymnasiestudier. 3, 13 Det har varit en långtgående trend att en högre andel flickor uppnår behörighet till gymnasiet i jämförelse med andelen pojkar. Våren 2012 var det 86 % av flickorna i Gävleborgs län som var behöriga till gymnasiet, och 83 % bland pojkarna. Rikets genomsnitt var 89 % respektive 86 %. Det skiljer sig alltså tre procentenheter mellan flickor och pojkar, och mellan länet och riket. Enligt Skolverkets Jämförelsetal hade 80 % av eleverna i Gävleborgs län behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram år 2013, att jämföra med rikets 88 %. 75-76 % eleverna i Gävleborgs län hade behörighet till de studieförberedande programmen och 79 % till det estetiska programmet. Riket ligger nästan 10 procentenheter högre för alla dessa (se tabellen). 23 Andel med behörighet till gymnasieskola, Gävleborgs län och riket våren 2012, fördelat på kön. Källa: Folkhälsodata, Folkhälsomyndigheten. Gävleborgs län Riket Flickor 86 89 Pojkar 83 86 Andel behöriga till gymnasiet år 2013, fördelat på utbildningsprogram, Gävleborgs län och riket år 2013. Källa: Jämförelsetal, Skolverket. Gävleborgs län Riket Andel behöriga till ekonomi-, humanistiska- och 76 85 samhällsvetenskapsprogrammen Andel behöriga till estetiska programmen 79 87 Andel behöriga till naturvetenskapliga och tekniska 75 83 programmen Andel behöriga till yrkesprogrammen 80 88 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 60
5.1. Barn och unga Utbildningsval Idag går den stora majoriteten av grundskoleelever i riket över till gymnasiestudier. Till vilken typ av gymnasiestudier ungdomarna går vidare till varierar över landet. I Gävleborgs län är det ca. 40 % av ungdomarna som går vidare till yrkesförberedande program. 19 Det är högre andel pojkar (45 %) än flickor (34 %) som går vidare till yrkesprogram. På motsvarande vis är det är en högre andel flickor (53 %) än pojkar (38 %) som går vidare till högskoleförberedande program. 23 I jämförelse med riket är andelen som går vidare till yrkesprogram högre i Gävleborgs län, och andelen som går vidare till högskoleförberedande program är lägre. Detta gäller för både pojkar och flickor. 19,23 Gävleborgs län ligger i nivå med riket (88 % respektive 87 %) avseende andelen av gymnasieelever med behörighet till högskola och universitet, men under riksgenomsnittet avseende andel ungdomar som går vidare till högskolestudier inom tre år efter avslutad gymnasieutbildning. Ca. 47 % av kvinnorna i Gävleborgs län och ca. 35 % av männen går vidare till högskolestudier tre år efter avslutad gymnasieutbildning, att jämföras med rikets 51 % för kvinnor och 39 % för män. 19,23 70 60 50 40 30 20 10 0 Andel i på högskoleförberedande program, introduktionsprogram och yrkesprogram i länet och riket 2012, fördelat på kön. Källa: Jämförelsetal, Skolverket. Gävleborgs län Riket totalt En högre andel ungdomar i Gävleborgs län, i jämförelse med riket, läser en yrkesförberedande gymnasieutbildning Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 61
5.1. Barn och unga Delaktighet och inflytande Folkhälsomyndigheten menar att barn hälsa gynnas om de har inflytande i de frågor som berör dem. Delaktighet och inflytande är också ett av fokusområdena för folkhälsoarbetet i Gävleborgs län. Bland barn och unga är detta ett särskilt problemområde för regionen. 2 Ungdomsenkäten LUPP undersöker ungas situation, erfarenheter och synpunkter. 25-26 LUPP-undersökningen från 2013 visade att bland de unga (19-25 år) i regionen ville 41 % av kvinnorna och 37 % av männen vara med och påverka i frågor som rör kommunen de bor i. 26 Däremot svarade 26 % av kvinnorna och 27 % av männen att de tror sig ha mycket små möjligheter att föra fram sina åsikter till dem som bestämmer i kommunen och av de som inte vill vara med och påverka svarade 36 % av kvinnorna och 23 % av männen att de vet för lite om hur de ska gå tillväga. 26 Merparten av länets unga vill vara med och påverka i frågor som rör deras kommun, men många vet inte vart de ska vända sig Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 62
5.1. Barn och unga Självskattad hälsa Figuren nedan visar hur barnen i årskurs 6 och årskurs 9 i Gävleborgs län skattade sin hälsa i Folkhälsomyndighetens nationella kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa 2009. 27 På frågan Hur mår du rent allmänt svarade ca. 70 % av flickor i årskurs 6 Utmärkt eller Mycket bra, medan ca. 11 % av flickorna skattar sin hälsa som Ganska bra eller Dåligt. Bland pojkarna i samma åldersgrupp är det ca. 86 % som skattar sin hälsa som utmärkt eller mycket bra, medan ca. 6 % av dem skattar den som ganska bra eller dålig. 27 De äldre flickorna och pojkarna skattade sin hälsa som sämre än de yngre. I årskurs 9 är andelen som skattat sin hälsa som ut Utmärkt eller Mycket bra ca. 56 % bland flickorna och ca. 72 % bland pojkarna. Andelen niondeklassare som skattade sin hälsa som Ganska bra eller Dålig var 19 % av flickorna och ca. 20 % av pojkarna. 27 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Självskattad hälsa bland Gävleborgs sjätte- och niondeklassare 2009, fördelat på årskurs och kön. Källa: Nationell kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa, Folkhälsomyndigheten. Utmärkt Mycket bra Bra Ganska bra Dåligt Uppgift saknas Årskurs 6 flickor Årskurs 6 pojkar Årskurs 9 flickor Årskurs 9 pojkar Flickor skattar sin hälsa sämre än pojkar, äldre barns skattar sin hälsa sämre än yngre barn. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 63
5.1. Barn och unga Specifika besvär Specifika besvär som rapporterats av flickor och pojkar i årskurs 6 och årskurs 9 i Gävleborgs län följer samma mönster som den självskattade hälsan: majoriteten rapporterar att de Aldrig eller Sällan har besvär, högre andel flickor än pojkar, och högre andel bland de äldre än bland de yngre barnen, rapporterar besvär. Nivåerna varierar mellan de olika besvären. 27 Specifika besvär bland Gävleborgs sjätte- och niondeklassare 2009, fördelat på besvär, årskurs och kön. Källa: Nationell kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa, Folkhälsomyndigheten. De allra flesta av barnen rapporterar att de Aldrig eller Sällan har svårt att sova, men en relativt hög andel har svarat att de Ibland har detta besvär. På frågan om de besväras av magvärk har en något högre andel av de äldre flickorna svarat Ofta eller Alltid jämför med andelen som svarat Aldrig eller Sällan. Bland äldre pojkar samt bland yngre flickor och pojkar har majoriteten svarat att de Aldrig eller Sällan besväras av magvärk. Att besväras av huvudvärk är det också framförallt de äldre flickorna som rapporterar. 27 De äldre flickorna besväras i högre andel av besvär av svårt att sova och av huvudvärk, majoriteten av barnen har aldrig eller sällan har dessa besvär. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 64
5.1. Barn och unga Självskattad hälsa och hälsobesvär hos de unga Den självskattade hälsan hos de unga vuxna (19-24 år) ses av figuren nedan. I LUPP-undersökningen 2013 svarade ca. 15 % av kvinnorna och 34 % av männen Mycket bra på frågan Hur bedömer du din hälsa, om du ser tillbaka på det senaste halvåret?. Högst andelar, 48 % av kvinnorna och 42 % av männen, skattade sin hälsa som Ganska bra, och högre andel män är kvinnor skattar sin hälsa som Mycket bra (34 % respektive 15 %). 26 På frågor om specifika hälsobesvär under senaste halvåret rapporterar nära 20 % av kvinnorna att de flera gånger i veckan har svårt att somna, medan majoriteten både bland kvinnor och män har problem att somna endast en gång i månaden, eller mer sällan. Samma trend finns för både magvärk och huvudvärk: nästan var femte ung kvinna har besvär flera gånger i veckan, men majoriteten kvinnor och män har besvär endast någon gång i månaden, eller mer sällan än så. 50% 40% 30% 20% 10% 0% Självskattad hälsa bland Gävleborgs unga 19-24 år 2013, fördelat på kön. Källa: LUPP, Ungdomsstyrelsen. Kvinna Man Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dålig Ganska dålig Mycket dålig Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 65 Specifika besvär bland Gävleborgs unga vuxna 19-24 år 2013, fördelat på besvär och kön. Källa: LUPP, Ungdomsstyrelsen och Region Gävleborg. 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Kvinna Kvinna Kvinna Svårt att somna Ont i magen Huvudvärk Man Man Man
5.1. Barn och unga Framtidssyn hos de unga Forskning har visat att positiv framtidssyn har koppling till hälsa och social karriär senare i livet. I ungdomsenkäten LUPP finns frågan Hur ser du allmänt på framtiden för egen del?, ca. 65 % av kvinnorna och ca. 63 % av männen 19-25 år har angett ett av de två högsta svarsalternativen: skalsteg 1 Är mycket positiv eller skalsteg 2 av 7, 26 vilket är i nivå med svaren från 2010. 25 Även för denna indikator finns en påverkan av socioekonomiska position. Ungdomar i Gävleborgs län som har föräldrar med högskoleutbildning hade i högre utsträckning en positiv framtidssyn än de övriga i LUPP 2010. Föräldrarnas utbildningsnivå kan även kopplas till de egna utbildningsplanerna. De ungdomar vars föräldrar har högskoleutbildning planerar i högre utsträckning att läsa vidare på högskolan, jämför med övriga 25 Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 66
5.2. Vuxna och äldre Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 67
5.2. Vuxna och äldre Livsvillkor Trenden för livsvillkor över åldersgrupper är inte enhetlig. Med stigande ålder tycks kontantmarginalen och möjligheterna att klara av sina löpande utgifter öka. Av de äldre (65-84 år) saknar 19 % av kvinnorna och 12 % av männen kontantmarginal, och ca. 7 % av kvinnorna och 6 % av männen har haft svårt att klara de löpande utgifterna, vilket är betydligt lägre än de yngsta åldersgrupperna. 28 Trenden är däremot motsatt när det gäller socialt deltagande. Det är en signifikant högre andel av de äldre som har ett lågt socialt deltagande, i jämförelse med de yngre. I åldersgruppen 65-84 år har 38 % av kvinnorna och 47 % av männen lågt socialt deltagande. 28 Det finns ingen tydlig trend över ålder avseende emotionellt och praktiskt stöd. Bland kvinnor saknar 8-11 % emotionellt stöd. Motsvarande andelar bland män är 11-18 %. Andelen som saknar praktiskt stöd är 4-7 % bland kvinnor och män i alla åldersgrupper. 28 Det finns heller ingen tydlig trend över ålder gällande rädsla för att gå ut ensam på grund av oro att blir överfallen, rånad etc. Andelarna är högre både i den yngsta och den äldsta åldersgruppen. Här finns en tydlig könsskillnad i alla åldersgrupper, 20-30 procentenheter fler kvinnor än män är radda för att gå ut ensamma. 28 Livsvillkor bland kvinnor och män i Gävleborgs län 2010, fördelat på ålder, andelar. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Kvinnor 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år Saknar kontantmarginal 48* 31* 22* 19* Svårighet att klara löpande utgifter 23-26- 16* 7* Lågt socialt deltagande 14-13- 25* 38* Saknar emotionellt stöd 9-8- 11-10- Saknar praktiskt stöd 4-4- 5-5- Rädd att gå ut ensam 44-30- 32-41- Män 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år Saknar kontantmarginal 38* 22* 13* 12* Svårighet att klara löpande utgifter 19-20- 12* 6* Lågt socialt deltagande 19-14- 24-47* Saknar emotionellt stöd 18-13- 16-11- Saknar praktiskt stöd 4-4- 7-7- Rädd att gå ut ensam 10-5- 8-14- Trenden är att ekonomiska villkor blir bättre med ökad ålder, och att socialt deltagande blir sämre med ökad ålder. Inga trender över ålder finns för emotionellt och praktiskt stöd. * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan åldersgrupper. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 68
5.2. Vuxna och äldre Självskattad hälsa Med ökad ålder finns en statistiskt signifikant minskning av den andel av befolkningen som skattar sin hälsa som god. I åldersgruppen 65-84 år skattar 56 % av männen och 51 % av kvinnorna sin hälsa som god, denna andel är i nivå med riket. Andelen är dock högre i de yngre åldersgrupperna: 83 % respektive 77 % i åldersgruppen 16-29 år, 77 % respektive 73 % i åldersgruppen 30-44 år, och 69 % respektive 62 % i åldersgruppen 45-64 år. Männen har en högre andel god självskattad hälsa i alla åldersgrupper. 28 Andelen som skattar sin hälsa som god är lägre bland de äldre. 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Andel av befolkningen i Gävleborgs län som skattat sin hälsa som bra 2010, fördelat på ålder och kön. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. Män * * God självskattad hälsa * Kvinnor * 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan alla åldersgrupper. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 69
5.2. Vuxna och äldre Psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa Till skillnad från god självskattad hälsa tycks trenden för nedsatt psykiskt välbefinnande vara motsatt: med ökad ålder minskar andelarna med nedsatt psykiskt välbefinnande. Enligt det index om tolv frågor om psykiska reaktioner från Hälsa på lika villkor har 11 % av männen och 12 % av kvinnorna i åldersgruppen 65-84 år i Gävleborgs län nedsatt psykiskt välbefinnande. Denna nivå är i nivå med rikssnittet för åldersgruppen, men signifikant lägre än de yngre åldersgrupperna i Gävleborgs län. I den yngsta åldersgruppen (16-29 år) är andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande 17 % respektive 25 %. Kvinnor har högre andel nedsatt psykiskt välbefinnande än män i alla åldersgrupper. 28 Psykisk ohälsa definieras i Hälsa på lika villkor som förekomst av ett eller flera av följande besvär: ångest, trötthet, sömnbesvär eller är mycket stressad. I Gävleborgs län finns inget åldersmönster i förekomsten av psykisk ohälsa. Bland män är det 9-10 % i alla åldersgrupper som rapporterat ett eller flera av följande besvär. Bland kvinnorna rapporterar 18 % i åldersgrupperna 16-29 år och 45-69 år ett eller fler besvär, i åldersgruppen 65-84 år är 11 % av kvinnorna som upplever ett eller flera av dessa besvär. I alla åldersgrupper är förekomsten av psykisk ohälsa högre hos kvinnorna jämfört med männen. 28 Nedsatt psykiskt välbefinnande är förekommer i högre utsträckning bland de yngre. Psykisk ohälsa tycks inte följa något åldersmönster i Gävleborgs län. 30 25 20 Andel av befolkningen i Gävleborgs län med nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på kön och ålder. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år 30 25 20 Andel av befolkningen i Gävleborgs län med psykisk ohälsa, fördelat på kön och ålder. Källa: HLV 2010 och Samhällsmedicin. 16-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år 15 10 * 15 10 * 5 5 0 Män Kvinnor 0 Män Kvinnor Nedsatt psykiskt välbefinnande Psykisk ohälsa * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan åldersgrupper. * Markerar statistiskt säkerställd skillnad mellan åldersgrupper. Samhällsmedicin, Landstinget Gävleborg, Rapport 2014:1 70