R-2010/1776 Stockholm den 7 mars 2011 Till Finansdepartementet Fi 2010/5534 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 9 december 2010 beretts tillfälle att avge yttrande över promemorian Schablonbeskattat investeringssparkonto och ändrad beskattning av kapitalförsäkring. 1. Allmänna synpunkter på förslaget Advokatsamfundet delar Finansdepartementets uppfattning om det angelägna i att skapa ett system som tillgodoser behovet av ett schablonbeskattat sparande även utanför försäkringsområdet. Advokatsamfundet ser positivt på den ökade konkurrens som detta förhoppningsvis innebär eftersom det möjliggör för fler aktörer än de som nu finns på marknaden att erbjuda ett schablonbeskattat sparande. Om konkurrensen medför såväl lägre kostnader för spararna som att fler kan få tillgång till det schablonbeskattade sparandet är detta givetvis positivt. Advokatsamfundet konstaterar emellertid att Finansdepartementets förslag till införandet av pensionssparkonto är komplicerat och svårt att tillgodogöra sig för den enskilde, vilket möjligen något förtar de positiva effekterna av förslaget. Det är framför allt reglerna om hur finansiella instrument får föras till, respektive avföras från, kontot som framstår som tekniskt svårtillgängliga och Advokatsamfundet ifrågasätter om komplexiteten verkligen är nödvändig. Advokatsamfundet befarar att bestämmelsernas komplexitet medför att den enskilde spararen helt och hållet är i händerna på det kontoförande institutet med avseende på möjligheterna att korrekt redovisa den schablonmässiga inkomst som ska ligga till grund för beskattning. Det är allmänt sett en mindre lyckad lösning att reglerna är så komplexa att den enskilde, som i slutändan trots allt är ansvarig för att självdeklarationen blir korrekt, kan antas få svårt att utan hjälp upprätta en korrekt självdeklaration.
2 När det gäller förhållandet till det schablonbeskattade sparande, som i dag sker inom ramen för kapitalförsäkringar, delar Advokatsamfundet Finansdepartementets uppfattning att sparformerna ur ett skatteperspektiv bör göras så lika som möjligt så att man fortsättningsvis kan undvika att sparformerna väljs utifrån beskattningsreglernas utformning och beskattningsresultatet och att man i stället får ett system som styr sparandet till de olika sparformerna grundat på annat än beskattningsreglerna. Tyvärr är det inte möjligt att åstadkomma en fullständig neutralitet mellan sparande i kapitalförsäkring jämfört med sparande på investeringssparkonto. En skillnad är att schablonintäkten som uppkommer till följd av sparandet på investeringssparkonto kan kvittas mot underskott av kapital medan avkastningsskatten måste betalas fullt ut oavsett om ägaren av kapitalförsäkringen har motsvarande kapitalförluster att utnyttja eller ej. Vidare ifrågasätter Advokatsamfundet om de ändringar som föreslås för kapitalförsäkringar träffar all kapitalförsäkring dvs. inte bara depåförsäkringar. Även om det ligger vid sidan av vad Advokatsamfundet har att bedöma kan samfundet se att förslaget kan innebära betydande utmaningar för försäkringsbolagen som ju knappast tidigare har haft intresse av att individualisera avkastningsskatten och därmed hålla ordning på vilka inbetalningar som görs och som är hänförligt till varje enskilt försäkringsavtal. 2. Förslaget om investeringssparkonto Förslaget medger att investeringstillgångar som förvaras på ett VP-konto får överföras till ett investeringssparkonto. Tillgångarna anses därvid avyttrade för en köpeskilling som motsvarar marknadsvärdet på tillgångarna vid överförandet. Förslaget ger emellertid inte möjlighet att avföra investeringstillgångar från investeringssparkontot till annat än kontohavarens konto. Advokatsamfundet anser inte att det bör finnas en sådan begränsning och kan inte finna att förslaget innehåller några bärande skäl för denna begränsning. På samma sätt som en tillgång anses avyttrad för marknadsvärdet när den förs till investeringssparkontot, bör den kunna anses förvärvad för marknadsvärdet när den förs från investeringssparkontot. Om promemorians förslag blir verklighet innebär det att en person som vill avbryta schablonbeskattningen för ett visst värdepapper måste sälja värdepappret som finns på investeringssparkontot för att därefter återköpa samma värdepapper för förvaring på ett vanligt VP-konto. Båda transaktionerna medför transaktionskostnader utan motsvarande nytta. I förslaget anges att kvalificerade andelar inte ska kunna förvaras på ett investeringssparkonto. Kvalificerade andelar är alltså otillåtna tillgångar. Det gäller även om den kvalificerade andelen är föremål för handel på en reglerad marknad. Advokatsamfundet delar uppfattningen att kvalificerade andelar i allmänhet inte ska kunna bli föremål för schablonbeskattning, men ifrågasätter om det är nödvändigt att förbjuda att sådana kvalificerade andelar som är föremål för handel på en reglerad marknad förvaras på ett investeringssparkonto.
3 Till att börja med torde det inte vara särskilt vanligt att aktier som handlas på en reglerad marknad är kvalificerade andelar. Kvalificerade andelar finns endast i fåmansbolag och ett noterat bolag är per definition inte ett fåmansbolag. De kvalificerade andelar det kan vara fråga om är sådana andelar som innehas av personer som är eller har varit verksamma i betydande omfattning i aktiebolaget innan det blev upptaget till handel på en reglerad marknad, eftersom de kvalificerade andelarna förblir kvalificerade under en period av fem år efter det att rekvisiten för att vara kvalificerad andel upphört. Advokatsamfundet ifrågasätter om det för dessa aktier föreligger sådana svårigheter att beräkna marknadsvärdet eller sådana risker för otillbörliga skatteförmåner att de bör undantas från schablonbeskattningen. Regleringen innebär vidare bl.a. att överföringen av finansiella instrument till ett investeringssparkonto inte får ske om det finansiella instrumentet har förvärvats pga. ett innehav av kvalificerad aktie. Av förslaget framgår att begränsningen bottnar i antagandet att den som har en kvalificerad andel kan förväntas ha kännedom om eventuella transaktioner i bolaget som kan ge upphov till förvärv för andelsägarna och att denne då har möjlighet att innan förvärvet av det finansiella instrumentet i fråga avföra den kvalificerade andelen från investeringssparkontot, något som under alla förhållanden måste ske inom en 30-dagarsperiod. Antagandet att innehavare av kvalificerade andelar har kännedom om bolagets göranden och låtanden, synes emellertid inte kunna gälla i alla situationer. Detta mot bakgrund av att ett innehav kan vara kvalificerat därför att innehavaren ett antal år tidigare varit verksam i bolaget, men där det mycket väl kan hända att innehavaren av den kvalificerade aktien inte längre har någon kontakt med bolaget i fråga och därför helt saknar kännedom om vad som pågår med avseende på förvärv eller liknande. Den föreslagna regleringen kan därför mycket väl tänkas leda till att en otillåten överföring av ett finansiellt instrument till investeringssparkontot blir följden och att investeringssparkontot därmed förlorar sin status utan att detta kan tillskrivas kontohavaren som dennes passivitet eller nonchalans. Under avsnittet om överföring av förvärvade investeringstillgångar anges att de måste överföras till kontot i samband med att de förvärvas. Det får alltså inte dröja med en överföring. Frågan är emellertid vad som i detta sammanhang avses med förvärv. Det torde inte vara ovanligt att värdepapper förvärvas på termin innebärande t.ex. att förvärvaren kommer överens med den som tillhandahåller investeringssparkontot om ett förvärv av aktier till en bestämd köpeskilling, men med leverans i framtiden. En skattskyldig kan tänkas ingå ett avtal en viss dag om förvärv av en värdepapperspost till ett pris av exempelvis 100 kr per aktie, men med leverans två månader senare. Vid leveransen kan aktien ha gått upp i pris till 110 kr. Det står inte klart för Advokatsamfundet om aktien, som då betalas med 100 kr, får överföras till investeringssparkontot eller om regleringen innebär att så inte får ske. Enligt lagtextens ordalydelse synes inget hinder mot överföring föreligga, vilket alltså skulle innebära att obeskattade värden kan föras in i det schablonbeskattade området. Motsvarande synsätt gör sig gällande vid insättning av utländsk valuta som kontohavaren växlat med den som för kontot.
4 En annan fråga som tas upp i anslutning till överföringen av investeringstillgångar efter överlåtelse på grund av arv och gåva, är att en sådan överföring inte kan ske med mindre förvärvaren, t.ex. arvtagaren, också har ett investeringssparkonto. Om arvingen av något skäl inte kan eller vill skaffa sig ett investeringssparkonto omöjliggörs för arvtagaren att överta äganderätten till investeringstillgångarna i fråga. Advokatsamfundet anser att det vore olyckligt att införa en reglering som tvingar en arvtagare att skaffa sig ett investeringssparkonto alternativt leder till en tvångsförsäljning av arvlåtarens egendom. Regleringen är, såvitt kan förstås, en konsekvens av att investeringstillgångar inte får föras från ett investeringssparkonto till ett vanligt VP-konto, en reglering som Advokatsamfundet berört ovan och som samfundet finner mindre väl motiverad. Den föreslagna regleringen av hur ersättning på grund av överlåtelse av finansiella instrument ska hanteras, innebär att om kontohavaren med hänsyn till försålda investeringstillgångar får betalningen direkt till sitt investeringssparkonto, inbetalningen inte höjer kapitalunderlaget medan däremot en betalning som först passerar ett annat konto för att därefter landa på investeringssparkontot, medför en ökning av kapitalunderlaget. Även om regleringen som sådan är motiverad av systemtekniska skäl är det uppenbart att risken för misstag vid betalningar är överhängande och att det därför bör övervägas om det ska finnas någon möjlighet att rätta till ett sådant misstag i efterhand. Detsamma torde gälla vid byte där investeringstillgångar av visst slag ersätts av ett annat slags investeringstillgångar och där det inte kan uteslutas att, om kontohavaren har flera investeringssparkonton, ersättningstillgångarna hamnar på ett annat investeringssparkonto än de på vilket de överlåtna tillgångarna förvarades. Enligt förslaget innebär detta en otillåten överföring. Även i denna del synes risken för misstag vara betydande och om ersättningstillgångarna trots allt hamnar på ett investeringssparkonto, kan Advokatsamfundet inte se att det förhållandet att det är ett annat investeringssparkonto bör föranleda att överföringen är otillåten. Förslaget innehåller vidare en reglering av effekten av att ett investeringssparkonto upphör, antingen på grund av att det avslutas eller av skäl som framgår av 27 och 28 i lagförslaget. Av kommentaren kan utläsas att ett investeringssparkonto inte får avslutas så länge investeringstillgångar finns på kontot. Vad som enligt Advokatsamfundet emellertid inte synes fullt ut reglerat är vad som ska hända om kontot upphör enligt 27 eller 28 om ägaren till tillgångarna på kontot inte medverkar till att investeringstillgångarna avyttras. I den föreslagna lagtexten anges endast att det är tänkt att den person som har ett investeringssparkonto ska ges möjlighet att avveckla sitt sparande, men vad som händer om vederbörande inte medverkar till detta framgår inte av någon bestämmelse. 3. Beskattningsreglerna I förslaget redogörs för när inbetalningar till ett investeringssparkonto ska öka kapitalunderlaget liksom när inbetalningar inte ska ha någon inverkan på detta. Av förslaget framgår att en inbetalning av kontanta medel från ett investeringssparkonto till ett annat investeringssparkonto i vissa fall ska öka kapitalunderlaget och att detta medför att samma belopp ökar kapitalunderlaget på två olika investeringssparkonton och sålunda
5 medför dubbelbeskattning. Enligt Advokatsamfundets mening är det olyckligt med en reglering som är så utformad att den tillåter dubbelbeskattning. Dubbelbeskattning kan även komma i fråga vid försäljning av t.ex. kvalificerade andelar som blivit kvalificerade under den tid de förvarats på investeringssparkontot. När dessa kvalificerade andelar säljs, ges det ingen möjlighet för den skattskyldige att tillämpa någon annan anskaffningskostnad än den ursprungliga anskaffningskostnaden, vilket leder till dubbelbeskattning eftersom tillgången i fråga kan ha varit föremål för schablonbeskattning under lång tid före det att den avfördes från investeringssparkontot. Dubbelbeskattning kan vidare bli aktuellt för begränsat skattskyldiga som betalar kupongskatt på utdelning på aktier för vilka de också schablonbeskattats. Det kan bli fallet när utdelningen förfaller till betalning kort efter det att den skattskyldige blivit begränsat skattskyldig och således har betalat schablonskatt på avkastningen på investeringstillgångarna för att därefter drabbas av kupongskatt. Utdelningen har ju då redan, så att säga, schablonbeskattats i och med att den förfaller till betalning efter att räkenskapsåret gått till ända och avser avkastning hänförlig till förfluten tid. Om man delar Advokatsamfundets syn i detta avseende kan det ifrågasättas om inte regleringen utgör otillåten diskriminering eftersom den kan sägas strida mot principerna för den fria rörligheten inom EU. Dubbelbeskattningen uppkommer ju som en följd av utflyttning. Ett sätt att komma till rätta med problemet skulle vara att låta en begränsat skattskyldig person som har tillgångar på investeringssparkonto, välja mellan att kvarstanna inom det schablonbeskattade området och därigenom undgå kupongskatt i stället för att som förslaget förutsätter befrias från schablonbeskattningen för att i stället bli skattskyldig till kupongskatt. På motsvarande sätt uppkommer total skattefrihet för den som återvänder till Sverige efter att ha varit begränsat skattskyldig och omedelbart efter återkomsten hit uppbär skattefri utdelning på tillgångar som hela tiden förvarats på ett investeringssparkonto. Att sådan skattefrihet uppkommer vid inflyttning kan dock inte motivera förekomsten av dubbelbeskattning vid utflyttning. Ett annat fall av dubbelbeskattning uppkommer vid andelsbyte där de mottagna andelarna utgörs av kvalificerade andelar. Sådana andelar tillåts inte få en anskaffningskostnad som motsvarar marknadsvärdet vid förvärvet, utan dessa tillgångar ska ges en anskaffningsutgift som motsvarar omkostnadsbeloppet för den avyttrade andelen. Advokatsamfundet anser inte heller att denna reglering kan vara berättigad. 4. Förslaget om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter Av förslag till ändringarna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter framgår att kontrolluppgifter inte ska lämnas om ränta och avkastning av tillgångar på ett
6 investeringssparkonto annat än i vissa fall. Av den allmänna motiveringen framgår att investeringsföretaget emellertid måste veta vilka betalningar från ett företag avseende ränta m.m. som är hänförliga till tillgångar på ett investeringssparkonto och vilka betalningar som inte är det och att det därför torde krävas att finansiella instrument som förvaltas på ett investeringssparkonto är förvaltarregistrerade på investeringsföretaget. Till skillnad från det sparande som sker via kapitalförsäkring är emellertid sparandet på ett investeringssparkonto förenat med direkt äganderätt och därmed också rösträtt, såvitt avser aktier som förvaras på kontot. Om det inte är möjligt att låta kontohavaren direktregistrera sig för investeringstillgångarna är det omöjligt för denne att utöva sin rösträtt, något som knappast kan vara avsett. Det får antas att många sparare som använder sig av investeringssparkonto vill vara direktregistrerade som ägare och Advokatsamfundet förutsätter att sparandet måste kunna förenas med system som, trots direktregistreringen, möjliggör för det kontoförande institutet att hålla reda på utdelning och annan avkastning för att bedöma vad som är hänförligt till vilket finansiellt instrument. Att implementera förslaget utan att det går att säkerställa att rösträtten tillkommer vederbörande andelsägare är enligt Advokatsamfundet olämpligt. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg