Aids 2016 i Durban, Sydafrika

Aids 2016 i Durban, Sydafrika I mitten av juli hölls The International AIDS Conference i Durban. Temat för konferensen var Access Equity Rights Now. Hiv-Sverige representerades av ordförande Christina Franzén och undertecknad. På konferensen konstaterades bland annat att stora framsteg har gjorts med att minska spridningen av hiv, men att tillgången till behandling behöver utökas. Även förebyggande åtgärder måste prioriteras om vi ska kunna nå det globala hållbarhetsmålet 3:3 - utrota aids före 2030. Jag tror inte, men hoppas, att hiv kan vara utrotat när vi når 2030 men det behövs mycket arbete och finansiering för att nå dit med tanke på att Sverige är det enda land som uppnått 90-90-90. Ett tydligt budskap under hela konferensen var att öka finansieringen till preventionen och sänka priset på medicinerna. Man pratade också att utrota aids och man sa att detta skulle ske före 2030. Enkelt tror jag inte att det kommer att bli. Det första är att se till att få epidemin under kontroll. Idag har cirka 17 miljoner människor tillgång till bromsmediciner och antalet aidsrelaterade dödsfall har minskat till 1,1 miljoner under 2015 - en minskning med 45 procent sedan 2005. Trots den glädjande utvecklingen finns det dock mycket kvar att göra. De människor som har tillgång till behandling utgör bara knappt hälften av de 37 miljoner som lever med hiv. Det är tydligt att vi måste bromsa spridningen av hiv om vi ska lyckas nå en värld fri från hiv före år 2030. Flickor och unga kvinnor i många afrikanska länder är en utsatt grupp. Unga kvinnor och flickor är den enda gruppen i samhället där antalet nydiagnostiserade inte sjunker. De har en låg status i samhället, har svårt att stå emot och värna sin egen kropp. Arbetet med jämställdhet är helt avgörande för att kvinnor ska kunna undvika att blir smittade. Det är också tydligt att flickor som gifter sig tidigt löper högre risk att smittas av hiv och därför är det viktigt att arbeta mot barnäktenskap. Flickor, unga kvinnor, kvinnor samt äldre är en grupp som vi måste arbeta med och inkludera i ett preventivt arbete. I Sverige ser vi att vi fortfarande behöver få upp kvinnor på samhällsagendan. Forts. nästa sida > HIV-SVERIGE är en nationell paraplyorganisation som, tillsammans med medlemsföreningarna, arbetar för förbättrade livsvillkor för personer som lever med hiv. Post- och besöksadress: Tjurbergsgatan 29, 118 56 Stockholm Tel: 08-714 54 10 E-post: info@hiv-sverige.se Hemsida: www.hiv-sverige.se

Man arbetar brett med frågor inom sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Regeringens SRHR-strategi används för det svenska arbetet i Afrika söder om Sahara. Det regionala teamet i Lousaka arrangerade under konferensen en paneldiskussion om mäns och pojkars roll inom hivpreventionen. Då det ser helt annorlunda ut i Afrika är det viktigt att inkludera männen i arbetet att synliggöra kvinnorna. När vi pratar om att lyfta frågan om kvinnor och hiv är det viktigt att vi alla är med i arbetet och inte förlitar oss på att arbetet ska skötas från till exempel Kvinnocirkeln Sverige. Vi andra organisationer måste också ta aktiv del i arbetet. Det uppmärksammades på konferensen att forskning visar att män spelar en stor roll för att kvinnor i Afrika ska uppsöka vård och fullfölja sin behandling. The Gains, the Gaps, the Next Global Steps! Ett utrop från konferensen Överlag är det tydligt att det finns mycket kvar att önska vad gäller arbetet med de mänskliga rättigheterna. Många människor som lever med hiv och som dessutom är en minoritet, exempelvis hbtq-personer, interner och migranter lever med ständig rädsla och risk för ytterligare diskriminering. Hivprevalensen är hög inom dessa utsatta grupper och nya arbetssätt behövs för att inkludera dem bättre. Efter att ha varit på några seminarier är det tydligt att inom dessa grupper är det ett stort problem. Hbtq och migranter har vi redan på agendan men när det gäller målgruppen fångar och utbildningar för personal på våra fängelser finns det mycket att göra. Mänskliga rättigheter måste följas för att fångarna ska känna sig trygga i fängelse. Jag tror att detta är ett större problem än man anar. Undrar om det finns en kartläggning på detta i Sverige? Vikten av att förebygga nya infektioner var central under årets konferens i Durban. Vi kan inte förlita oss enbart på en bra behandling för att stoppa hivepidemin. I fokus står det civila samhället som spelar en central roll i Durban och i resten av världen. Mycket forskning och diskussioner pågår till exempel runt profylaxet PrEP som hindrar att hiv överförs. Förhoppningsvis ska detta kunna hjälpa speciellt utsatta grupper, till exempel män som har sex med män och sexarbetare. Vid många sessioner och många diskussioner vi hade med delegater från andra delar av världen så hörde vi om krav på att den Globala Fonden måste få full finansiering. Fonden är oerhört viktig för att kunna genomföra stora insatser för att fler ska få tillgång till bromsmediciner i utsatta länder i världen. När vi diskuterade med andra delegater om vår Svenska livskvalitetsrapport och om hur viktigt det är att personer som lever med hiv i Sverige har en bra livskvalitet bleknade detta rejält i jämförelse med hur det ser ut i andra länder. I vissa andra länder kämpar man fortfarande för att få tillgång till mediciner. Det är då man inser hur viktiga dessa internationella konferenser är så att man får se och göra en bedömning på hur det ser ut i Sverige men framförallt hur viktigt det är att samarbeta och stödja varandra i kampen mot att får ner spridningen av hiv samt att hjälpa utsatta grupper i samhället, oavsett varifrån man kommer. Det internationella arbetet måste med gemensamma krafter fortsätta kämpa för att alla som lever med hiv ska få behandling och tillsammans förbättra det preventiva arbetet. Behandlingen för de som lever med hiv är bra och den sänker virusnivån till praktiskt taget noll, då är risken för att hiv ska överföras försumbar, men det är samtidigt en livslång behandling med biverkningar. För den enskilda individen ställer det stora krav på att ta vara på sin kropp se till att ha en bra livskvalitet. Det finns fortfarande allt för många i världen som inte får någon behandling och det är ett stort internationellt problem. Med ökad information om testning och behandling kan vi komma längre men det krävs att vi i resursstarka länder bistår svaga länder för att gemensamt nå de globala målen. 2016 års konferens lockade över 18 000 deltagare, vilket visar att intresset för hiv fortfarande är stort och ligger högt upp på den internationella agendan. Slutligen ett utrop från konferensen: The Gains, the Gaps, the Next Global Steps. Peter Månehall Ombudsman

High Level Meeting i New York 2001 hölls det första United Nations General Assembly Special Session (UNGASS) on HIV/ AIDS. Detta har följts upp med ett antal högnivåmöten (High Level Meeting, HLM) varav det senaste ägde rum 2011. Syftet och målet med mötet är att granska framsteg och förnya det internationella åtagandet genom att ta fram en ny politisk deklaration för det globala hivarbetet. 2016 års HLM pågick under tiden 6-10 juni. Hiv-Sverige har ingått i den officiella svenska delegationen tillsammans med folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström, Sveriges ambassadör i global hälsa Lennarth Hjelmåker, representanter från Socialdepartementet, Utrikesdepartementet, Folkhälsomyndigheten, RFSL, RFSU, SWHAP samt Svenska kyrkan. John Viner, Swedish Workplace HIV & AIDS Programme (SWHAP). Anna Hamrell, Utrikesdepartementet. Farhad Mazi Esfahani, Hiv-Sverige. Mikael Jonsson, RFSL. Mikaela Hildebrand, RFSU. Gabriel Wikström, Socialdepartementet. Lina Glans, Socialdepartementet. Lennarth Hjelmåker, Utrikesdepartementet. Louise Mannheimer, Folkhälsomyndigheten. Monica Ideström, Folkhälsomyndigheten. Foto: Anders Klar. Under förhandlingsprocessen, som pågick månaderna före mötet fram till mötets formella öppnande den 8 juni, framhöll vi de viktigaste punkterna för den nya deklarationen utifrån Hiv-Sveriges värdegrund och principer till utrikesdepartementet och Sveriges huvudförhandlare i FN, Karin Snellman. Hiv-Sveriges punkter var: Inkludering av viktiga nyckelgrupper inom hivpreventionen (leaving no one behind) Inkludering av PLHIV (MIPA och GIPA) Inkludering av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) Inkludering av omfattande sexual- och sexualitetsundervisning (CSE) Inkludering av civilsamhället och Community organisationer (Leaving no one behind) Inkludering av ökad och säkerställd finansiering till det hivpreventiva arbetet (Fast track) Inkludering av ökat tillgängliggörande av testning och behandling samt sjukdomsförebyggande insatser (Fast track och Harm reduction) FN-mötet inleddes genom att den gemensam politiska deklarationen antogs av medlemsländerna. En deklaration som är mycket viktigt eftersom den sätter ramarna för det fortsatta internationella arbetet med att stoppa aids och minska spridningen av hiv. Deklarationen har

tagits emot på olika sätt, bland annat har den splittrat civilsamhället. En del organisationer menar att det finns paragrafer och skrivelser som ger goda förutsättningar för långsiktigt påverkansarbete, andra anser att deklarationen misslyckats med att leva upp till det utlovade löftet att inte lämna någon efter (Leave no one behind). Nyckelgrupper som begrepp har endast inkluderats två gånger och de viktiga nyckelgrupperna har bara nämns vid namn i endast en paragraf istället för att vara inkluderade genomgående i deklarationen. Sergio López från SOMOSGAY i Paraguay, och representant för civilsamhället, sade under ett tal att det återigen skett ett övergrepp på de mest basala rättigheterna, såsom rätten till identitet, hälsa, frihet och jämlikhet. Deklarationen börjar starkt med Noterar med stor oro, de exponentiella effekterna av hiv på sexarbetare, fångar och interner, transpersoner, personer som injicerar droger, män som har sex med män, men insisterar inte på förändringar i politiken gentemot dessa nyckelgrupper. Deklarationen riktar uppmärksamheten på otillräcklig täckning av beprövade åtgärder för att stoppa spridningen av viruset bland personer som använder droger, utan att samtidigt kräva handling eller åtgärder från nationer. Samtidigt finns det betydande vinster med den nya deklarationen. De viktigaste är bland annat att begreppet nyckelgrupper (Key population) för första gången finns inkluderat i deklarationen, något som inte fanns med i 2011 års deklaration. Deklarationen har även starka texter kring framförallt barns hälsa och rättigheter, flickors och unga kvinnors hälsa och rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa (SRH), säkrare aborter, sexualundervisning och viktiga Harm reduction-komponenter så som substitutionsbehandling, sprutbyte samt prep. I Generalförsamlingen gav folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström det svenska anförandet om deklarationen och om högnivåmötet. Han påpekade att lagar som kriminaliserar eller diskriminerar personers sexualitet och hivstatus är ett övergrepp enligt de mänskliga rättigheterna. Han lyfte även att vi, för att få ett slut på spridningen av hiv, måste sluta diskriminera och stigmatisera hbtq-personer, män som har sex med män, personer som injicerar droger, personer som säljer sex och personer som lever med hiv. Formuleringen personer som säljer sex är något som flera reagerade på då Sverige har, genom denna och tidigare deklarationer, erkänt begreppet sexarbetare. Inför och under mötet har stort fokus legat på det aktiva motståndet och motarbetandet av representanter från civila samhället, då Islamiska samarbetsorganisationen blockerade 22 hbtq-organisationer från att få delta i mötet. Detta har återkommande lyfts av talare i församlingen och flera har markerat att vi inte har råd att lämna någon utanför om vi skall uppnå de gemensamma globala målen. Sammanfattningsvis är deklarationen ett steg i rätt riktning men långt ifrån det åtagande som nationer behöver göra för att nå de globala utvecklingsmålen 90-90-90 som innebär att 90% av de som lever med hiv känner till sin hivstatus, att 90% av dem har behandling och att 90% av de som har behandling har omätbara virusnivåer. Almedalen I Almedalen den 5 juli anordnade vi tillsammans med RFSU och RFSL ett gemensamt seminarium om hiv och det rättsliga gapet mellan den medicinska utvecklingen och läkarnas rekommendationer samt det juridiska läget och åklagarmyndighetens tillämpning av lagar gällande hiv. Vi inledde med att berätta om livskvalitet för personer som lever med hiv och kopplingen till informationsplikten, sexualitet, öppenhet och oro för anmälningar. Sara Bäckström från RFSU tog vid och pratade vidare om rättsläget och hur rättstillämpningen ser olika ut beroende på vilken kunskap polis och åklagare har och att denna diskrepans skapar en rättsosäkerhet för fall som handlar om oskyddat sex. Kunskapsseminariet lockade till sig ett trettiotal besökare, bland annat två familjerättsjurister som hade många bra frågor som ledde till bra samtal. Vi har haft många givande samtal under Almedalsveckan, några av de mest givande var ett samtal med en representant för IF Metall om arbetsgivarnas och företagens ansvar för anställda med kronisk sjukdom som hiv och vinster som går att göra med att ha anställda som mår bra. Ett annat givande samtal var med folkhälsosjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström om den kommande hivstrategin och om smittskyddslagen. Vi framförde att vi på Hiv-Sverige önskar att smittskyddslagen ska revideras samt att vi önskar bli inkluderade i den kommande utredningen för framtagande av en ny hivstrategi. Ministern uttryckte att Hiv-Sverige är en viktig organisation som bör vara inkluderad i arbetet. Han menade att den nya hivstrategin kanske kan lösa några av de utmaningar som vi ser med smittskyddslagen.

En notis om We are Survivors sjukdomar som man ofta ser hos äldre människor. Det är viktigt att man är mån om sin hälsa och tar hand om sig själv extra noga när man lever med hiv. Under mötet diskuterade vi om detta både från patient- och läkarperspektiv och försökte belysa vad man själv kan göra och tänka på när man lever med hiv. Det var en mycket intressant och spännande resa på många plan. Behovet att öppna upp för dessa frågor är stort samt kunna föra en bra dialog med sin behandlande läkare om att se över hur det ser det ut i varje enskilt fall. Det finns också ett behov av hur den enskilde individen kan förändra sin situation och göra en passande livsstilsförändring. Vi kommer att fortsätta lyfta denna fråga för att kunna förbättra och förändra livskvaliten för personer som lever med hiv. Gävle Pride Vi fortsätter med We are survivors även i år för vi vill att det ska vara långsiktigt och bli en folkrörelse. Under våren har vi arbetat med att hitta en ny berättelse att förmedla och med att uppdatera texterna på hemsidan. I år kommer vi att översätta materialet till ytterligare några språk, bland annat spanska och franska som är två stora världsspråk. Just nu håller vi på att skriva manuset för en ny livsberättelsefilm med en ny hjältinna som vi hoppas ska få lika stor spridning som förra årets film, som sågs av fler än 200 000 personer. Den nya livsberättelsefilmen kommer att släppas i oktober. Håll utkik på wearesurvivors.se och på vår hemsida. Patientträffar Vad händer med personer som lever med hiv när de blir äldre? Det var en fråga som vi absolut ville ha svar på och om det ser olika ut i olika delar av Sverige. I samarbete med Gilead och Anders Blaxhult bestämde vi att åka ut till olika platser i Sverige och diskutera detta utifrån den studie som Anders Blaxhult och Göran Bratt arbetar med på Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm. Vi ville ha presentationen som underlag på dessa träffar. I de städer vi besökte var en regional läkare och en regional patientförening inbjuden. På det sättet fick vi det regionala perspektivet på dessa frågor om att bli äldre och leva med hiv. Vi besökte Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Det vi var överens om och som kom fram vid varje besök var att personer som lever med hiv har en ökad risk för att i tidigare ålder utveckla andra Under Gävle Pride, den 11-14 augusti, genomförde vi filmvisning och panelsamtal. Filmen Den längsta resan är resan inåt Filmen om Steve visades med ABF Gästrikebygden som arrangör. Steve Sjöquist var med, Hiv-Sverige och ombudsman Peter Månehall representerade patientorganisationer. Det var ett 40-tal personer som kom till arrangemanget. Peter talade om vikten av att vara en aktivist och att man kan vara det på olika sätt för att göra skillnad i samhället, framförallt i frågor som berör livskvalitet och mänskliga rättigheter samt inom frågor om att lev med hiv och få ett bra bemötande i samhället, och inte minst inom vården. Efter filmen var det ett panelsamtal med Steve, Peter och två representanter från Noaks Ark Södra Norrland. Det blev ett spännande samtal med frågor om bemötande, att våga var den man är, att våga sticka ut samt existentiella frågor om hur komplext det kan vara om att ha rätten att få vara den man är. Det var frågor som engagerade publiken mycket. Staffan Hildebrands film Den längsta resan är resan inåt Filmen om Steve kan beställas från Hiv-Sverige. Filmen kan även ses på www.faceofaids.ki.se. Är man intresserad av att få en presentation och/eller diskussion efter filmvisningen kan man höra av sig till ombudsman Peter Månehall här på Hiv-Sverige. Det finns även möjlighet att boka regissören Staffan Hildebrand, författaren och diakonen tillika huvudrollsinnehavaren Steve Sjöquist. Hör gärna av er i god tid för att öka chanserna att de personer ni vill ska medverka har tid.

Stockholm Pride Monica Ideström från Folkhälsomyndigheten och Peter Månehall från Hiv-Sverige, seminarium om livskvalitet. Foto: Farhad Mazi Esfahani. Under Stockholm Pride arrangerade vi fem olika seminarier i Pride House och ett i Jacobs kyrka där vi uppmärksammade och synliggjorde frågeställningar kring hiv ur olika perspektiv. Bland andra arrangerades ett seminarium tillsammans med RFSU om rättsläget och rättstillämpningen kring hiv i brottsmål där oskyddat sex ofta rubriceras som grov misshandel, något som vi tycker ska ändras på utifrån den kunskap vi har idag om att effektiv behandling sänker virusnivåerna till så låga nivåer att hiv inte kan överföras. Vi arrangerade en presentation av rapporten Att leva med hiv i Sverige tillsammans med Folkhälsomyndigheten. Att leva med hiv är den enda heltäckande studien om livskvalitet för personer som lever med hiv i Sverige. Sedvanligt arrangerade vi även en partidebatt om Smittskyddslagen, den här gången tillsammans med RFSL och RFSU, för att få svar på varför ingenting händer med Smittskyddslagen trots att det under 2015 stod klart att det fanns en politisk majoritet i riksdagen som ville ha en översyn av lagen. Under hösten 2015 skrev både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna egna motioner om en översyn av Smittskyddslagen. Medverkande på partidebatten var förbundsordförande i HBT-Socialdemokraterna Sören Juvas, förbundsordförande i Öppna Moderaterna Fredrik Saweståhl, förbundsordförande HBT-Liberalerna Mats Nordström, RFSU:s generalsekreterare Maria Andersson samt Christian Antoni Möllerup, f.d. vice förbundsordförande i RFSL. Alla var överens om att det är dags att se över Smittskyddslagen och hur den tillämpas på hiv. Partirepresentanterna lovade under debatten att göra en gemensam skrivelse tillsammans med de övriga partierna om att de vill att regeringen ska göra en översyn. Skrivelsen finns att läsa på www.sydsvenskan.se med rubriken Smittskyddslagen motverkar det som är det priära syftet att främja bra prevention. Vi på Hiv-Sverige tycker att hiv ska tas bort som allmänfarlig sjukdom och istället läggas i en ny kategori i smittskyddslagen kallad övriga sjukdomar. På detta sätt behålls rätten till gratis mediciner och behandling samt att smittspårning kan genomföras, samtidigt som den förlegade informationsplikten kan tas bort från hiv. Utifrån detta kommer vi att fortsätta med gemensamma aktioner tillsammans med RFSU, RFSL och de politiska partierna för att driva frågan om en förändring av hur smittskyddslagen tillämpas på personer som lever med hiv.

Familjeläger En helg för familjer som lever med hiv 16-18 september i Göteborg För andra året i rad anordnar Hiv-Sverige ett helgläger för självhjälpsgrupper för familjer som lever med hiv. Under helgen kommer vi att ha föreläsningar och workshops tillsammans och diskutera hur det är att leva med hiv och hur man kan prata om hiv i familjen samt aktiviteter för barnen. Alla är välkomna oavsett var i Sverige man bor. Helgen kommer att vara i Göteborg den 16-18 september 2016. Vi bjuder på resa, boende, mat, entré till Liseberg samt åkband till barnen. Det är dock begränsad antal platser så anmäl er snarast! Ett detaljerat program skickas ut till dem som har anmält sig. Sista anmälningsdag är den 29 augusti. För anmälan och mer information kontakta Christina Franzén via e-post till ordforande@hiv-sverige.se eller på telefon 08-1200 5106. Leva med hiv Hiv-Sverige har varit med och presenterat Livskvalitetsrapporten som Folkhälsomyndigheten släppte i november 2015. Vi var även med i arbetet med att ta fram enkäten och nu har vi varit med och presenterat den på olika platser i Sverige. Första presentationen var den 1 december 2015 på Hiv- Sverige i samband med World AIDS Day. Därefter har livskvalitetsrapportträffarna, som Hiv-Sverige anordnar i samarbete med Karolinska Institutet, Karolinska sjukhuset, Folkhälsomyndigheten samt lokala hivorganisationer, fortsatt vidare. De städer som besöktes under våren var Örebro, Göteborg samt Stockholm igen. I Örebro samarbetade vi med Riksförbundet Kamratföreningen OASEN som har sitt kansli och huvudkontor i Örebro/Motala. I Göteborg var den lokala samarbetsorganisationen Positiva Gruppen Väst och i Stockholm var det Posithiva Gruppen. Samtliga träffar var välbesökta och det kändes viktigt att vara där och fånga upp frågor och diskussioner om hur man ställde sig till resultaten i rapporten samt hur man på lokalt plan kan arbeta vidare med rapportensresultaten. Vad som också är viktigt att påpeka är att i de städer vi besöker har sjukhuset i den regionen varit medverkande i inlämning av enkäter och tagit en aktiv del i arbetet. I höst kommer vi bjuda in till ytterligare tre träffar. De blir i Malmö, Luleå och Gävle. Datum och inbjudningar kommer inom kort. Några ord från styrelsen Hoppas att ni alla har haft en skön och avkopplande sommar! Nu är det tid för bidragsansökningarna och höstens aktiviteter drar snart igång. Det som står närmast på agendan är Hiv-Sveriges styrelsemöte i slutet av augusti och kort därefter Hiv-Sveriges familjeläger den 16-18 september i Göteborg (se inbjudan till vänster). Tipsa gärna om ni vet någon familj som kan tänkas vara intresserad! Kallelse till Organisationsmötet är också utskickad i dag och där kommer vi att få lite medieträning som några har efterfrågat. Vi har varit i Durban på aidskonferens vilket var en upplevelse, mycket intressant information om bl.a. prep och målet 90/90/90 år 2020, som Sverige redan har uppnått, men som det ändå är lite svårt att känna sig som stolt svensk över när så många människor fortfarande står utan behandling 2016. Hiv-Sveriges tankar går till Hans Nilssons nära och kära och vi känner alla en stor sorg och kommer alltid att minnas Hans som en stor aktivist och eldsjäl. Hiv-Sveriges styrelse Få utskick i e-posten! Vill du få alla våra utskick till din e-post? Anmäl i sådana fall det till info@hiv-sverige.se. Att ta emot utskicken i e-posten är ett bra sätt att spara resurser och ett ännu bättre sätt att värna om miljön.

Hans Nilsson 1955-2016 Det var med stor sorg som vi på Hiv-Sverige mottog beskedet att Hans Nilsson, tidigare ordförande för såväl Hiv-Sverige som Posithiva Gruppen, har avlidit. Hans Nilsson har sedan 1980-talet varit en nyckelfigur i arbetet för personer som lever med hiv och han var tidigt en av få som vågade vara öppen med sin hivstatus. Hans Nilsson var med och grundade Hiv-Sverige 1990. Han har under flera år varit aktiv i styrelsen på olika poster, bland annat som ordförande. Under flera år har Hans varit Hiv-Sveriges internrevisor. Hans har även varit engagerad i Hiv-Norden i flera år. 2010 utsågs Hans Nilsson till hedersledamot i Hiv-Sverige. 2011 tilldelades han Hiv-Sveriges Heders-Red Ribbon för sitt outtröttliga engagemang för våra rättigheter. Motiveringen till utdelningen löd: Hans Nilsson får utmärkelsen för sitt, under många år, starka och outtröttliga engagemang i arbetet för de hivpositivas rättigheter. Hans har sedan 1980-talet med egen erfarenhet skaffat sig stor kunskap om hiv och aids som han gärna delar med sig av i påverkningsarbetet med hivfrågor i ett brett perspektiv både i Sverige och i Norden. Med tanke på sitt långa engagemang har han hela tiden haft ett nytänkande och en framtidstro. Hans Nilsson har under alla år, med själ och hjärta, arbetat på volontärbasis. Det är med stor saknad vi tar farväl av Hans men det är med större glädje vi minns honom och hans fantastiska arbete för våra rättigheter. Hans Nilsson begravdes i Hoppets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm den 22 augusti. Hiv-Sveriges ordförande närvarade och hade med sig en krans från Hiv-Sveriges paraply.