LILLKYRKA KYRKA Lillkyrka socken Linköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 LILLKYRKA KYRKA Lillkyrka socken Linköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

LILLKYRKA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift. Delrapport mars 2006. Innehåll INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 LILLKYRKA KYRKA Socknen... 6 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 7 Kyrkobyggnaden... 7 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 7 Kyrkogården... 12 Kyrkobyggnaden... 12 HÄNDELSELISTA... 12 Förkortningar... 13 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 16 KÄLLOR... 16 Övriga inventeringar... 16 Kartor... 17 2

INLEDNING Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår 3

från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet 4

LILLKYRKA KYRKA Linköping Skeppsås 1:1, Lillkyrka socken, Linköpings kommun, Åkerbo härad, Rystads kyrkliga samfällighet, Linköpings stift, Östergötlands län och landskap. Lillkyrka är en medeltida socken och den nuvarande kyrkan uppfördes i slutet av 1100- talet eller i början av 1200-talet som en romansk stenkyrka med rektangulärt långhus och absidkor. Hela långhuset och norra kormuren återstår från uppförandetiden. Den föregicks sannolikt av en träkyrka som enligt professor Erik Lundberg kan ha varit centrum för den kristna missionen i dessa trakter. Kring år 1500 tillbyggdes en sakristia i norr och koret förstorades. I början av 1700-talet påbyggdes koret till samma höjd som långhuset. Fasaderna är vitputsade och det branta sadeltaket är täckt med tegel. En takryttare byggd av Petter Frimodig 1745 pryder takets västra del och vid västra gaveln finns ett vapenhus byggt på 1960-talet. Interiören har genom valven och det stiliserade vegetativa kalkmåleriet en senmedeltida karaktär som tillsammans med den ålderdomliga inredningen ger kyrkorummet dess prägel. Kyrkogården är liten och omges av en kraftig bogårdsmur med stigluckor i väster och söder. En tiondebod från 1710 är belägen vid kyrkogårdens västra ingång. Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 086 71 Norsholm. 5

Lillkyrka på häradskartan från 1870-talet. Socknen Lillkyrka socken ligger i det småbrutna landskapet vid sjön Roxens sydöstra del ca två mil nordöst om Linköping. Socknen är medeltida och finns omtalad 1458 som Litlakirkio. Landskapet är öppet och låglänt med enstaka skogsklädda bergknallar. Det är en av Östergötlands minsta socknar och stiftets minsta församling och består av några små byar och enstaka hemman. Genom socknen förbi kyrkan gick häradsvägen mellan Skrukeby och Skärkind, och kallades in på 1800-talet Kungsvägen. På en del av impedimenten i åkermarken finns lämningar efter förhistorisk bosättning, såsom gravar och stensträngar. Huvudnäringen har varit jordbruk och boskapsskötsel. Socknens enda storgård är Fröö säteri som finns omnämnd i handlingar från 1360. Kyrkomiljön Kyrkan är belägen på en låg höjd i den kuperade lerslätten. Kyrkan ligger inte i någon bybebyggelse och av kartmaterial från 1600-talet framgår det att kyrkan var omgiven av prästgårdens ägor. Det gamla kyrkoherdebostället från 1728 låg intill norra kyrkomuren men revs 1942. Sedan 1821 då Lillkyrka blev annex till Östra Skrukeby har man dock inte haft en egen kyrkoherde. I anslutning till kyrkan finns idag en anläggning som fram till 1963 utgjorde arrendatorsbostad med tillhörande ekonomibyggnader och har därefter fungerat som kyrkvaktmästarens bostad. Sedan en tid tillbaka används det som församlingshem. 6

Anläggningen består av ett bostadshus från 1941, en ladugård från 1928 och ett magasin från 1940-talet. Den faluröda knuttimrade bod som ligger intill huvudingången i väster byggdes 1710 som tiondebod. Den har ett sadeltak täckt med enkupigt tegel och inåtgående svarttjärade dörrar med bräder lagda i rutmönster. Hopbyggt med denna låg tidigare Lillkyrkas första skola byggd 1868. På Fyrbys marker ca 400 m nordväst om kyrkan byggdes 1860 en fattigstuga och 1891 byggdes här en skola som kallades Fyrby skola. Kyrkogården Kyrkogården är mycket liten och har utbredning endast mot söder, öster och väster. Endast ett gravkvarter innehållande drygt 40 gravvårdar finns. Beläggningen av vårdar är trots kyrkogårdens ringa storlek gles. Begravningsplatsen består av tre öppna gräsmattor utan häckar söder om kyrkan, indelade av grusgångar. Karaktären danas dels av själva storleken på kyrkogården och dels av den vällagda muren med sina stigluckor i väster och söder och av trädkransen. En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Lillkyrka 1928. Kyrkobyggnaden Troligt är att den första kyrkan i Lillkyrka var en träkyrka som uppfördes i tidigkristen tid. Enligt Erik Lundberg, professor i arkitekturhistoria, kan Lillkyrka ha varit centrum för den kristna missionen i dessa trakter. Den första stenkyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet, varav hela långhuset samt norra korväggen återstår. Den tillhörde den vanligaste typen av romanska kyrkor i Östergötland med rektangulärt långhus och smalare absidkor med sydportal och ett litet högt placerat fönster i söder. En bevarad skulpterad nockbjälke visar att takstolen ursprungligen var öppen. I början av 1300-talet försågs kyrkan med ett plant innertak av brädor och vid denna tid dekorerades också koret och långhusets östvägg med kalkmåleri. Östväggens målningar var ägnade passionshistorien vilket man ännu kan se spår av på vinden, den del av väggen som finns ovan valven. Kring 1400-talets mitt slogs valv i långhuset och samtidigt dekorerades valven med kalkmåleri i form av vegetativa och geometriska ornament som ännu är synliga. Kring 1500 förstorades koret genom att det 7

förlängdes i öster och att sydväggen flyttades ut i liv med långhusmuren. Triumfbågen förstorades och gjordes spetsbågig och en koringång öppnades upp. I samband med detta försågs koret med ett inhemskt tillverkat altarskåp. Vid samma tid byggdes vid korets nordsida en sakristia med stjärnvalv dekorerat med stiliserade vegetativa ornament. Koret fick nytt bemålat valv 1620. Under 1600-talets senare del tillkom den bänkinredning som ännu finns kvar, dock ombyggd i flera omgångar. Under 1700-talet genomfördes flera stora arbeten. År 1727 påbyggdes korets murar så att de fick samma höjd som långhuset. På 1740-talet byggdes ett timrat vapenhus framför västgaveln, korportalen sattes igen, sydfönstren utvidgades, fönster i norr togs upp och grunden under sydmuren förstärktes. En 1600-talspredikstol från Grensholms slottskapell skänktes till kyrkan 1741. År 1745 byggde byggmästaren Petter Frimodig en spånklädd takryttare över kyrkans västra del efter att ha tagit ned den gamla klockstapeln. Vapenhuset fick nybyggas 1793 och dess övervåning inreddes till sockenmagasin. Kring år 1800 ersattes altarskåpet av en altartavla föreställande korsfästelsen som altarprydnad. En större renovering genomfördes 1864-67 då alla fönster nygjordes, sydportalen ersattes med ett fönster, vapenhuset reveterades, hela kyrkan spritputsades och en läktare uppfördes i väster för att bereda plats för en nyinköpt orgel från 1700-talets början från Gistads kyrka. Den ersattes av en ny orgel från orgelfirman H Nordfors & Co 1943. Den gamla orgeln inköptes av Östergötlands länsmuseum. År 1928 hade en del av kortaket rasat in varför en grundförstärkning gjordes. Vid detta arbete frilades också korets kalkmålningar. Den under senare år mest omfattande restaureringen genomfördes 1960-63 av arkitekten Kurt von Schmalensee och byggmästaren Nils Ahlvar. Taken och takstolarna reparerades och förstärktes, taktegel pålades, ett nytt vapenhus uppfördes, nordfönstren murades igen och korfönstret minskades. I interiören förminskades triumfbågen för att förstärka murarna, de 8

medeltida putsytorna frilades i långhuset, predikstolen flyttades från korets södra sida till långhusets norra sida, altarskåpet fick åter plats på altaret, korbänkarna avlägsnades och inredningen återfick 1740-talets färgsättning. Inför dessa arbeten gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning varvid grundmurarna till den ursprungliga södra kormuren och absiden frilades. Exteriör beskrivning Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rak koravslutning. Koret är lika högt som långhuset, smalare i norr där muren är ursprunglig och jämnbrett i söder där koret har utvidgats. Sakristian är placerad vid den norra kormuren, och vapenhuset vid västgaveln. Kyrkan är uppförd i sten och fasaderna är slätputsade med ädelputs i bruten vit kulör. Vapenhuset är uppfört 1960-63 i trä och har faluröd lockpanel. På sakristians norra fasad finns en blindering i trepassform på gavelröstet. Sockel saknas men vissa av grundstenarna framträder. Samtliga takfall utgörs av branta sadeltak täckta med tvåkupigt lertegel. På den västra gavelns takfall finns en takryttare byggd av Petter Frimodig 1742. Den har en fyrsidig panelklädd svarttjärad bas, en svart och vitmålad panelklädd lanternin med åtta rektangulära ljudluckor samt en smal, svart plåtklädd spira. Långhusets två fönster som vetter mot söder är stickbågiga med vita spröjsade träbågar. Den västra av dessa utgjorde tidigare sydportalens smala öppning. På sydsidan finns även en högt placerad rektangulär öppning, sannolikt ursprunglig, som efter valvslagningen har hamnat ovan valven. Även koret är försett med ett söderfönster av samma slag som i långhuset, dock mindre och högre placerat. Sakristians fönster som vetter mot öster är ett litet stickbågigt fönster med vit spröjsad träbåge med äldre beslag. Sakristian har i väster ett smalt fönster med spetsigt överstycke med vit spröjsad träbåge med antikglas i blyspröjs. Över huvudingången i väster finns ett lunettfönster med vit träbåge. Solbänkarna är klädda med kopparplåt, och även stuprören är av kopparplåt. Huvudingången i väster består av en rektangulär dörr klädd med kopparplåt och försedd med ett korsfomat handtag. En trappa av röd granit leder upp till dörren. Korportalen i söder togs åter upp 1993, och består av en smal, stickbågig nisch med en brunbetsad enkel paneldörr. 9

Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med ett obehandlat trägolv från 1994 som även ligger i bänkkvarteren. Väggarna är putsade i en bruten vit ton. Taket består av två ribbvalv slagna under 1400-talets andra hälft och vid samma tid dekorerade med kalkmåleri på valvribborna i form av vegetativa och geometriska ornament. Det finns även svaga spår av kalkmåleri på väggarna. Kalkmåleriet framtogs vid restaureringen på 1960-talet. De stickbågiga innanfönstren är grågröna med spröjsning av trä. Vid det västliga fönstret syns spår efter den igensatta sydportalen. I väster finns en smal stickbågig dörröppning med en äldre grå, stickbågig enkel bräddörr med kraftiga järnbeslag. Mot vapenhuset är dörrbladet rödmålat. Det finns två slutna bänkkvarter som sluter an till den norra och den södra väggen. De äldsta delarna är från 1684, troligtvis luckorna i renässansstil, men flera ombyggnader har genomförts. Gavlarnas och luckornas gröna marmorering är en rekonstruktion av 1742 års måleri som togs fram på 1960-talet. Bänkarnas insida är brunådrad. Predikstolen är placerad i det främre norra hörnet och nås via en trappa från koret. Den är från ca 1600 och stod tidigare i Grensholms slottskapell varifrån den skänktes 1741. På 1960-talet återställdes 1741 års grönblå färgsättning och samtidigt försågs den flersidiga korgen med bilder av Kristus och apostlarna i fälten. Ljudtak saknas. En nummertavla med rektangulär förgylld ram krönt av en krona är placerad på var sida om triumfbågen. Orgelläktaren i väster tillkom 1865. Den bärs upp av kvadratiska pelare målade i en bruten vit ton liksom den raka barriären som är klädd med ospontad panel. Läktarens undertak består av vitmålade brädor. Läktaren nås via en rak och brant trappa i långhusets nedre södra hörn. Golvet på läktaren består av ett lackat trägolv med breda brädor, möjligen original. De smala, raka läktarbänkarna målade i brutet vitt placerade på den södra sidan är troligen ursprungliga. Orgeln är tillverkad 1943 av H Nordfors & Co, Lidköping och är också den målad i en bruten vit kulör. 10

Koret skiljs från långhuset av en triumfbåge som har förminskats på 1960-talet. Golvet ligger ett steg högre än i långhuset och består av smala rektangulära kalkstensplattor. Taket är valvslaget med ett ribbvalv 1620 då det också blev dekorerat med växtornamentik av renässanskaraktär. Målerifragment med figurframställningar visar att även väggarna varit dekorerade, nordväggen har exempelvis upptagits av en stor framställning av Yttersta domen. Måleriet togs fram 1928. Högt upp på den södra väggen finns ett stickbågigt fönster med grågröna tråbågar med spröjsning. I den stickbågiga fönsternischen finns en målad text om korets valvslagning och dekor 1620 bekostat av Halgård Andersson. I söder finns också korportalen vars yttre nisch blev återställd på 1960-talet. Den stickbågiga nischen är smal och djup och dörren är en enkel, stickbågig, brunbetsad paneldörr från 1960-talet. Altaret är murat av sten med panelinklädnad och försett med en kraftig kalkstensskiva med fem konsekrationskors. Det kvarstår sedan korombyggnaden omkring 1500. Ovan altaret står ett altarskåp som är ett inhemskt arbete från ca 1500, samtida med korombyggnaden. På norra korväggen finns ett inbyggt skåp, troligen ett sakramentsskåp, med en lucka av svart nitad järnplåt med spetsig överdel. I korets främre del står en stjärnformad dopfuntsfot i glasblock av kristall. Den är ritad av konstnär Paul Kedelv, och tillverkad av Reijmyre glasbruk 1972. Sakristian nås från koret via en låg, stickbågig djup nisch med en nitad svart järndörr som kan vara samtida med sakristian, dvs 1500-tal. Golvet består av ett lackat trägolv vars brädor är mycket breda. Taket är ett stjärnvalv dekorerat med stiliserade dekorativa ornament, samtida med sakristian. Väggarna är putsade i en bruten vit ton. Mot öster vetter ett litet stickbågigt fönster med grågrön spröjsad träbåge och ett invändigt galler. På norra väggen finns ett litet inbyggt skåp med gröna träluckor med samma spetsiga form som korskåpet. Även på västra väggen finns ett inbyggt skåp med gröna rektangulära träluckor. Det finns också ett vitt skrudskåp med glasade dörrar, samt en bokhylla, ett skrivbord och ett litet altarbord. 11

Vapenhuset tillkom 1962 och ersatte då ett äldre timrat vapenhus. Golvet är belagt med kalkstengolv med smala rektangulära plattor. Tak och väggar är klädda med ospontad panel målad i brutet vitt. I väster vetter en rektangulär grönbetsad dubbeldörr mot ett litet vindfång och den grönbetsade ytterdörren. I söder finns ett smalt fönster med spetsigt överstycke och en grön ospröjsad träbåge. I det sydvästra hörnet har en toalett byggts in. I det nordvästra hörnet finns en dörr till en inbyggd trätrappa som leder till vapenhusets vind. Vinden som står tom är oisolerad med väggar och tak av omålade brädor. Ett lunettfönster vetter åt väster. Långhusvinden nås via en liten öppning med lucka från läktartrappan och en trång stentrappa förlagd i södra långhusmuren. Takstolar och undertak renoverades 1960-63 men det finns delar kvar av den ursprungliga takstolen, t ex en skulpterad nockbräda. Den lilla ursprungliga ljusöppningen på södra sidan skapar ett ljusinsläpp. På östra muren finns delar av det unggotiska kalkmåleri bevarat som prydde långhuset innan valvslagningen på 1400-talet. En plåtlucka i östra muren leder vidare till korvinden. På långhusets östgavel syns tydliga spår av korets påbyggnad 1620. Från korvinden finns en öppning mot sakristians vind i norr. Från den västra delen av långhusvinden leder en brant trätrappa upp till takryttaren. Här hänger en lillklocka gjuten 1783 av A Billsten och en storklocka gjuten 1796 av Elias Anell, omgjuten 1958 av G Bergholtz. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan, kyrkogården och dess bogårdsmur med tillhörande stigluckor samt närliggande tiondebod bildar en ålderdomlig kyrkomiljö som har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogården Lillkyrka kyrkogård är en liten landsbygdskyrkogård. Den utgörs av en sammantaget mycket ålderdomlig miljö med få större förändringar. Kyrkan i kombination med stigluckorna ger mycket av denna karaktär. Trädkransen som till större delen är under föryngring består huvudsakligen av ask, vilket är ett ålderdomligt drag. Församlingens ringa storlek speglas i de fåtaliga gravvårdarna och de stora tidsspannen dem emellan. Kyrkobyggnaden Kyrkan i Lillkyrka har en medeltida konstruktion där större delen av murverket härstammar från kyrkans första byggnadsperiod kring sekelskiftet 1200. Även delar av takstolen och en skulpterad nockbjälke tillhör den ursprungliga konstruktionen och utgör tillsammans med murverket en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Kyrkobyggnaden och dess utveckling är karaktäristisk för länets romanska kyrkor både i avseende på dess ursprungliga utformning med rektangulärt långhus och smalare absidkor och i avseende på dess ombyggnadsfaser med valvslagning under 1400-talet och utvidgning av koret samt sakristians tillbyggnad på 1500-talet. Till kyrkans särprägel hör även Petter Frimodigs takryttare från 1745. Hans tornbyggen är ett karaktäristiskt inslag bland flera av de östgötska kyrkorna. Interiören präglas också av den medeltida byggnadsepoken med valvslagna rum dekorerade med kalkmåleri, triumfbåge, avsaknad av norrfönster samt sakristians järndörr. Inredningen i form av en predikstol från tidigt 1600-tal, bänkar med ursprung i sent 1600-tal, ett altarskåp från ca 1500, ett medeltida altare och korets sakramentsskåp har ett högt kulturhistoriskt värde och bidrar till rummets ålderdomlighet. Även fragment av den romanska dopfunten finns bevarade. Värda att uppmärksamma är också korfönstrets bevarade text om korets valvslagning och dekor 1620, samt den ålderdomliga vindstrappan i södra långhusmuren. 1300-talets kalkmåleri med sina välbevarade bildframställningar ovan valven och valvens 12

stiliserade vegetativa kalkmåleri från 1400-tal, 1500-tal och 1600-tal har stora konst- och religionshistoriska värden och ger en inblick i länets äldre kalkmålningstradition. Sammanfattning Såväl långhusets murar som den norra kormuren är bevarade sedan byggnadstiden kring sekelskiftet 1200. Det medeltida murverket och de spår det bär på i form av dörr- och fönsteröppningar utgör tillsammans med bevarade delar av den äldsta takstolen och den skulpterade nockbjälken viktiga historiska dokument. Interiören har bevarat sin senmedeltida prägel med dekorerade valv, triumfbåge, samt ett medeltida altare och altarskåp. Även korets sakramentsskåp, sakristiedörren predikstolen och bänkar har ett högt kulturhistoriskt värde och bidrar till rummets ålderdomliga karaktär. Endast ett fåtal av länets kvarvarande medeltida kyrkor kan uppvisa kalkmåleri från fyra perioder vilket förutom ett konsthistoriskt värde även har ett pedagogiskt värde genom att det illustrerar kalkmåleriets stilutveckling. Medeltida måleri över valven. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1175-1225 Nybyggnad, kyrkan i sin helhet, rektangulärt långhus, smalare absidkor, sydportal och litet sydfönster. Öppen takstol. Hela långhuset och korets nordvägg återstår. (Br, ÅN) 1200-1220 Specifika inventarier, dopfunt av gotländsk kalksten troligen tillverkad av stenhuggaren Sigraf. Foten och några fragment av cuppan återstår, förvaras i vapenhuset. (Br) 13

1300-1325 Arkitekturbunden utsmyckning, kalkmåleri i kor och på långhusets östvägg bl a föreställande passionshistorien av vilken delar finns bevarade ovan långhusvalven. (Br) 1300-1325 Ändring, ombyggnad, plant innertak ersatte den öppna takstolen. (ÅN) 1450-1475 Valvslagning av långhuset med två ribbvalv vilande på pilastrar. (Br, ÅN) 1450-1475 Arkitekturbunden utsmyckning, kalkmåleri på valvribborna i form av vegetativa och geometriska ornament. (Br, ÅN) 1500-1520 Specifika inventarier, altarskåp, inhemskt arbete. (Br, ÅN) 1500-1520 Rivning, absiden. (Br, ÅN) 1500-1520 Tillbyggnad, koret förlängdes i öster och korets sydvägg flyttades ut i liv med långhusmuren. Triumfbågen förstorades och en stickbågig ingång togs upp i söder. (Br, ÅN) 1500-1520 Nybyggnad, sakristia på korets norrsida, försedd med stjärnvalv dekorerat med kalkmåleri i geometriska och stiliserade vegetativa ornament. (Br, ÅN) 1500-1520 Fast inredning, murat altare placerat på samma plats som den romanska kyrkans altare. (ÅN) 1600 Fast inredning, predikstol som ursprungligen stod i slottskapellet till Grensholms gård varifrån den skänktes 1741. Den ommålades 1742 i samband med uppsättandet i Lillkyrka. (Br, ÅN) 1620 Valvslagning i koret. (Br, ÅN) 1620 Arkitekturbunden utsmyckning korvalven dekorerades med växtornamentik av renässanskaraktär medan väggarna pryddes med figurmålningar bl a föreställande Yttersta domen. (Br, ÅN) 1684 Fast inredning, bänkar. (ÅN) 1714 Fast inredning altarring. (ÅN) 1727 Ändring, ombyggnad, korets murar påbyggdes till samma höjd som långhuset varefter korets yttertak täcktes med tegel. (Br, ÅN) 1736 Fast inredning, orgel byggd av Carl Kindberg för Gistads kyrka, inköptes till Lillkyrka 1865. (ÖLM) 1740 Nybyggnad, vapenhus i timmer vid befintlig ingång på västgaveln. (Br) 1740 Ändring, ombyggnad, delar av bänkinredningen ombyggdes. (ÅN) 14

1741 Predikstol från 1600-talet från Grensholms slottskapell skänktes av greve Axel Spens. (ÅN) 1742-45 Ändring, ombyggnad, igenmurning av korportalen, förstoring av långhusets två sydfönster och upptagning av två nya fönster i norr, grundförstärkning av sydmuren och vitkalkning såväl ytter- som innerväggar, målning av inredning. (ÅN) 1745 Nybyggnad, takryttare över västra långhusets takfall ersatte en äldre klockstapel. Byggmästare Petter Frimodig. (Br) 1783 Specifika inventarier, lillklockan gjuten av A Billsten, Norrköping. (ÅN) 1793 Nybyggnad, vapenhus av timmer vars övervåning inreddes som sockenmagasin. (ÅN) 1796 Specifika inventarier, storklockan gjuten av Elias Anell, Norrköping. (ÅN) 1800 Specifika inventarier, altartavla föreställande Kristi korsfästelse. (ÅN) 1800-1899 Ändring, ombyggnad, exteriör, takryttarens höjd minskades och dess spånbeklädnad ersattes med plåt. (ÅN) 1860-1869 Arkitekturbunden utsmyckning, dekormåleri. (Br) 1864-67 Ändring, restaurering, vapenhuset reveterades och hela kyrkan spritputsades. sydportalen ersattes med ett fönster, alla fönster nygjordes, väggar och valv kalkades och försågs med enkla schablonmålningar, inredningen reparerades och ändrades delvis, bl a bänkarna. (Br) 1865 Fast inredning, läktare i väster för att bereda plats för en nyinköpt orgel från 1700-talets början från Gistads kyrka. (ÅN) 1928 Ändring, förstärkning av koret efter att en del av korvalvet rasade, 1620 års kalkmåleri framtogs. (ÅN) 1928 Konservering av altarskåp. (ÖLM) 1943 Fast inredning, orgel tillverkad av H Nordfors & Co, Lidköping. Ersatte en orgel från 1700-talets början som såldes till Östergötlands länsmuseum. (ÅN) 1958 Ändring, storklockan omgjuten av G Bergholtz, Stockholm. (ÅN) 1960-63 Ändring, restaurering, omputsning av fasaden, taken och takstolar reparerades och försågs med taktegel från Törnevalla, långhusets nordfönster murades igen, korfönstret minskades till ursprunglig storlek och korportalens yttre nisch återställdes. I interiören frilades de medeltida putsytorna, triumfbågen förminskades i syfte att öka murarnas stabilitet, bänkinredningen byggdes om, äldre inventarier konserverades och sakristian upprustades. Predikstolen flyttades från korets södra sida till långhusets främre norra sida, altarskåpet 15

ersatte en altartavla från 1800, korbänkar avlägsnades, korgolvets två nivåer utjämnades till en och trägolvet ersattes av kalkstensplattor, bänkar och altarring försågs med marmoreringsmåleri. Ventilering av grunden Arkitekt Kurt von Schmalensee, byggmästare Nils Ahlvar, Rystad, konservator Bertil Bengtsson, Linköping. (Br, ÖLM) 1960-63 Nybyggnad, vapenhus i trä. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (Br) 1960-63 Byggnadsarkeologisk undersökning, grundmurar efter den ursprungliga södra kormuren och absiden frilades. (Br, ÅN) 1972 Specifika inventarier, dopfunt i glasblock av kristall. Konstnär Paul Kedelv, Reijmyre glabruk. (ÖLM) 1993 Ändring, upptagning av den på 1700-talet igensatta korportalen för att åstadkomma en utrymningsväg. Ett tiotal fragment av den romanska dopfuntens cuppa påträffades och tillskrivs mästaren Sigraf. Förvaras i vapenhuset. (ÖLM) 1994 Ändring, pga fukt och mögelangrepp ventilering av grunden, nytt trägolv och bjälkunderlag. (ÖLM) 1994 Byggnadsarkeologisk undersökning, stenfundament som kan ha utgjort sidoaltaren påträffades vid södra och norra långhusväggen. (ÖLM) 2002 Ändring, ommålning av takryttare och renovering av stigluckor. Sten Peterson Restaureringskonsult (ÖLM) 2006 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se ÅN Kyrkan i Lillkyrka, Linköping 1963 ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Lillkyrka, K18, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se 16

Feldt, Ann-Charlott, Kyrkan i Lillkyrka, ingår i Kyrkoarkeologi i Östergötland 1986-1996, red Olle Hörfors, Östergötlands länsmuseum. Nisbeth, Åke, Kyrkan i Lillkyrka, Linköping 1963. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla 1950 Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Kalkmåleriinventering i kyrkorna i Linköpings stift 2003. Sten Peterson Restaureringskonsult. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kyrkbyinventeringen i Linköpings kommun, utförd av Östergötlands länsmuseum 1993-94. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Skruckeby Ekonomisk karta, 1949 och 1981, blad 8G 7b Norsholm 17