Samrådsmöte mellan Boverket, funktionshindersrörelsen, länsstyrelserna och SKL i Länsstyrelsens i Stockholm lokaler

Minnesanteckningar Datum 2016-10-27 Samrådsmöte mellan Boverket, funktionshindersrörelsen, länsstyrelserna och SKL i Länsstyrelsens i Stockholm lokaler Närvarande: Samrådets representanter DHR, Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet: Lars-Göran Wadén HRF, Hörselskadades Riksförbund: Alf Lindberg HSO, Handikappförbunden: Jan-Åke Bengtsson och Eva Borgström SRF, Synskadades Riksförbund: Jimmy Pettersson Länsstyrelserna: Maria Heymowska SKL, Sveriges Kommuner och Landsting: Emilie Gullberg Boverket: Lars Brask, enheten för planering och byggande Johan Kihlberg, enheten för boende och stadsutveckling Lena Viberg Larsson, enheten för styrmedel och fastighetsekonomi Maria Petersson, ordförande och verksamhetssamordnare Ylva Storm, samordnare funktionshindersfrågor, enheten för styrmedel och fastighetsekonomi Ewa Krynicka Storskog, enheten för tekniska egenskaper Roland Thörnquist, enheten för stad och land, närvarande via länk Inbjudna: Botkyrka kommun: Lotta Holton, bygglovsinspektör, och Berith Ramstedt, samordnare rörande fysisk tillgänglighet Gnesta kommun: Liza Wentzel, samhällsplanerare Upplands Väsby kommun: Erik Olsson, bygglovchef, och Meysam Tarazandeh, båda endast förmiddagen Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona. Telefon: 0455-35 30 00. Fax: 0455-35 31 00. E-post: registraturen@boverket.se. Webbplats: www.boverket.se

Länsstyrelsen i Stockholms län: Pia Olsson, arkitekt Patrik Åhnberg, samhällsbyggnadsdirektör, Länsstyrelsen i Stockholm, hälsade deltagarna välkomna i stället för länsöverdirektör Magdalena Bosson som blivit sjuk. 2(10) Frånvarande: Från HSO: Gert Månsson, som anmält förhinder. Från Boverket: Ulrika Bensköld, enheten för strategisk planering Anette Johansson, enheten för strategisk planering Mona Johansson-Rapp, administrativa avdelningen Jenny Lilja, kommunikationsenheten Mötet inleddes av Maria Petersson, samrådets ordförande Det uppmärksammades att SKL har varit närvarande i större utsträckning än vad som framkom under samrådsmötet den 9 juni 2016. Minnesanteckningarna från det mötet ger därmed inte en korrekt bild. Emilie Gullberg, SKL, har rätteligen deltagit via länk den 23 maj 2013, på plats den 28 maj 2014 och den 24 september 2014 och via länk den 5 mars 2015. Därefter har hon varit föräldraledig och det har saknats ersättare. Generellt gäller att all PowerPoint liksom minnesanteckningarna kommer att tillställas samtliga närvarande. Samrådets ledamöter via Basecamp och övriga mejlledes. Hela dagen ägnades den kommunala tillsynen i fråga om tillgänglighet, framförallt enkelt avhjälpta hinder. Emilie Gullberg, SKL, har varit med och planerat mötet. Lars Brask, se PowerPoint-presentation samt följande: Lars Brask uppgav att det finns kommuner som har höga ambitioner och som arbetar bra men att det är många som inte gör det. Lars-Göran Wadén framförde att det kunde vara av värde om Boverket tillsammans med samrådet gjorde ett utspel i en debattartikel med innehåll att kommunerna inte sköter sin tillsyn och att Boverket därför föreslår regeringen att de ska fråntas tillsynsansvaret. Lars Brask instämde i att det kan vara bra att sticka ut. Maria Petersson sade att det är viktigt att inte sänka bra kommuners arbete, men att samrådet kanske kunde göra en gemensam artikel med positiva ingångar, vilket Jan-Åke Bengtsson tyckte var en bra idé. Roland Thörnquist framförde att det borde göras en total översyn av plan- och bygglagen, från ax till limpa, då det brister redan i planläggningen.

Meysam Tarazandeh framförde att det är många kommuner som behöver förbättra sitt arbete och att de för detta behöver vägledning av länsstyrelserna och Boverket men att det var oklart vem man ska vända sig till på länsstyrelsen. Det borde vidare förtydligas hur länsstyrelsen och Boverket kan vägleda. Det finns inte svar på allt i PBL Kunskapsbanken. Jan-Åke Bengtsson framförde att det är viktigt att synliggöra för kommunerna vilket tillsynsansvar de har. Han berättade också om att man i Skövde kommun hade engagerat högskolestudenter för att leta enkelt avhjälpta hinder och att flera upptäcktes. Lars Brask sade att det är svårt både för länsstyrelserna och Boverket att uttala sig i enskilda ärenden länsstyrelserna prövar ju överklagade ärenden och Boverket kan få ärendet som remissinstans. Men det går dock att generalisera vägledningen. Pia Olsson sade att det går bra att ringa till henne, dock inte för att diskutera enskilda ärenden. Hon tipsade också om att det finns information om tillsynsvägledning på flera länsstyrelsers webbplatser. Exakt samma information har skjutits ut till de länsstyrelser som så har önskat, vilket är många. Länk: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/samhallsplanering-ochkulturmiljo/planfragor/tillsynsvagledning/pages/default.aspx 3(10) Erik Olsson presenterade hur Upplands Väsby arbetar, se Power- Point-presentation samt följande: I Upplands Väsby utgår allt byggande från dialoger, från medborgarna. Kommunen har vunnit pris som årets samhällsbyggare och dess process går ut på att engagera alla i samhället på alla nivåer och att bygga det folk vill ha. I dag måste man väga olika intressen mot varandra. I kommunen har folk workshoppat fram en bibel med kvalitéer som de önskar. Vad vill folk ha? Med vilken lagstiftning kan man uppnå det? Brukarna är med i hela processen, inte från ax till limpa utan snarare från ax till ax. I brukarskedet arbetar kommunen med handikapprådet och funktionshindersförbunden. När det gäller Boverkets plan- och byggenkät och frågan om kommunen har en tillsynsplan så svarar kommunen nej. Kommer det en anmälan gällande kommunens fastigheter så brukar Erik Olsson lösa det tillsammans med chefen för tekniska förvaltningen över en kopp kaffe. Han ser det som ett misslyckande om det måste upprättas ett ärende. Han tycker att frågan i enkäten borde lyda om kommunen har tillgänglighetsanpassat. Lars-Göran Wadén framförde att många kommuner använder dialog på fel sätt, man låter till exempel en person i rullstol testa en lekplats och frågar om den fungerar, men man tar inte reda om den verkligen uppfyller lagstiftningens krav.

Det framkom under diskussionen att kommunerna inte får ställa högre krav än plan- och bygglagstiftningen men som Maria Petersson påpekade är det inte förbjudet för byggherrar att göra saker bättre än vad lagstiftningen påbjuder. Alf Lindberg framförde att man inte bör ha ett system som bygger på en god personkemi mellan cheferna, det kanske inte fungerar i alla kommuner. Eva Borgström tog upp den stora bristen på LSS-bostäder för personer med utvecklingsstörning. Hennes förbund, FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning), har gjort en stor enkätundersökning som visar att det är viktigt att kunna välja var man vill bo och med vem. Emilie Gullberg om SKL, se PowerPoint-presentation samt följande: Emilie Gullberg betonade att SKL, som är en intresseorganisation och inte en myndighet, inte bestämmer över kommunerna utan att det snarare är tvärtom. På fråga av Alf Lindberg, om SKL driver tillgänglighetsfrågor, så svarade Emilie Gullberg att man inte gör det särskilt. Fokus nu ligger på hur man kan förbättra förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande. Lotta Holton, bygglovsinspektör, och Berith Ramstedt, samordnare rörande fysisk tillgänglighet, från Botkyrka kommun: Berith Ramstedt berättade att kommunen tar hand om inkomna ärenden om enkelt avhjälpta hinder men att kommunen inte går ut och bedriver aktiv tillsyn. Det är brist på kompetens och resurser som är problemet och hon ställde upp på Lars Brasks bild av tillståndet ute i kommunerna. Lotta Holton berättade att den förenklade processen i plan- och bygglagen har medfört merarbete och att det är mycket svårt att rekrytera folk, kommunen ska snart annonsera efter en jurist och man har 500 ärenden liggande. Emilie Gullberg inflikade att rekryteringsproblemen är än svårare i till exempel Norrland. Berith Ramstedt berättade vidare att kommunen har ytterst få ärenden om enkelt avhjälpta hinder: År 2013 hade man fyra stycken, år 2014 endast två stycken och under 2015-2016 inga ärenden alls. Kommunen ska se över enkelt avhjälpta hinder och då börja städa framför egen dörr, det vill säga inventera egna verksamheter. Därefter ska man gå vidare med de privata fastighetsägarna. Att det är så få inkomna ärenden om enkelt avhjälpta hinder tror Berith Ramstedt, utifrån sina tidigare erfarenheter från Huddinge kommun, beror på bristande kunskap och kompetens. Enkelt avhjälpta hinder blir sannolikt ofta vanlig felanmälan. På fråga från Ewa Krynicka Storskog om vilken hjälp kommunen skulle önska från Boverket uppgav Berith Ramstedt utbildning och stöd i frågan vad ett enkelt avhjälpt hinder är. PBL Kunskapsbanken är inte tillräcklig menade Berith Ramstedt. Det är många som behöver utbildas, tillade hon, även till exempel registrator för att anmälningar ska skickas rätt. 4(10)

Lars-Göran Wadén berättade att i Gävle kommun så finns det en tjänst på nätet, och även som app, där man kan fotografera till exempel hål i gatan och nedblåsta trädgrenar. Det diarieförs. På fråga om tjänsten även kan användas för EAH har kommunen sagt ja. Emilie Gullberg upplyste att Stockholms stad har något liknande. Alf Lindberg påtalade att SKL:s broschyr om tillsyn över enkelt avhjälpta hinder inte nämner något om hörsel. Lars Brask framförde att det vore bra om kommunerna vågade ingripa och stå på sig om att ett hinder är enkelt att avhjälpa. Då kanske kommunens beslut överklagas och på så sätt kan det komma praxis från mark- och miljödomstolen. Sådan vägledning är värdefull även om kommunen förlorar målet. Berith Ramstedt ställde frågan om allmänheten känner till enkelt avhjälpta hinder. Lars-Göran Wadén sade att DHR först tänkte utbilda medlemmar om enkelt avhjälpta hinder men att man ändrade uppfattning och kom fram till att man ska vara aktivister i stil med Greenpeace. Det är certifierade tillgänglighetssakkunniga som ska kunna ämnet. Lotta Holton uppgav att hennes erfarenhet är att arkitekterna har väldigt dålig kunskap om tillgänglighet och framförde att utbildning är viktigt. Emilie Gullberg tipsade om en broschyr på Upplands Väsby kommuns webbplats om en- och tvåbostadshus. Alf Lindberg framförde att enkelt avhjälpta hinder är ett dumt begrepp, som om det vore naturligt med hinder. Lars Brask menade att det vore bättre att lista alla hinder. Maria Heymowska framförde att arkitekter kan för lite om tillgänglighetsfrågor men trodde inte att det går att höja kunskapsnivån genom PBL-utbildningar. Det är också ett problem att politikerna nu säger att man ska förenkla reglerna och sänka kraven. Ewa Krynicka Storskog, själv arkitekt, sade att arkitektutbildningen inte innehåller praktiska saker, till exempel hur man ska numrera ritningar. För att få in tillgängligheten i utbildningen borde man se tillgänglighet som en del av designprocessen, då blir det en positiv utmaning. Jan-Åke Bengtsson framförde att funktionshindersrörelsen betonar universell design. Lars Brask påpekade att pengar är en viktig drivkraft och att det kan finnas pengar att tjäna på att bygga tillgängligt med tanke på en resursstark äldre befolkning. Och köpmän kan få fler kunder om trottoarkanten sänks. Ewa Krynicka Storskog nämnde ett exempel där Statens Fastighetsverk hade förbättrat tillgängligheten i en museibutik, vilket medfört fler kunder och då inte bara kunder med funktionsnedsättning. 5(10)

Som avslutande sammanfattning på vad Botkyrka kommun önskar angav Berith Ramstedt tydligare krav uppifrån, mer kunskap och resurser för att bedriva en aktiv tillsyn. Lisa Wentzel, Gnesta kommun: Lisa Wentzel är samhällsplanerare och har läst en del PBL. Hon arbetar med översiktsplaner och kollektivtrafik men har även fått ta hand om enkelt avhjälpta hinder. Lisa Wentzel inledde med att säga att hon instämde i vad såväl Upplands Väsby som Botkyrka framfört. Hon berättade vidare att kommunen har fått en motion från ett av partierna med krav på att en tillsynsplan bör upprättas för enkelt avhjälpta hinder. Gnesta kommun upprättade en tillgänglighetsplan år 2005 men den har blivit borttappad, har inte tillämpats. Före 2011 var det mycket personal som byttes ut. När det gäller ärenden om enkelt avhjälpta hinder så kommer det sådana från en av kommunens webbsidor liksom från Handikapprådet. Kommunen är ute mycket och kör inte så formellt. När det gäller kommunens fastigheter går mycket direkt till Gata och park. När det gäller den privata sidan går det direkt till dialog. Sedan 2012 har 30 ärenden anmälts och under 2016 har det hittills inte kommit några ärenden. Av de 30 ärendena är det väldigt många som inte har klassats som enkelt avhjälpta hinder men man försöker få Gata och park att åtgärda dem ändå. I fråga om privata fastigheter känns det fel när man efter en anmälan går på just den anmälda fastigheten när man vet att det kanske finns andra som är värre. För att uppnå större rättvisa borde kommunen bedriva en aktiv tillsyn. Lisa Wentzel framförde vidare att det tar tid och kraft att handlägga ärenden som rätteligen inte alls är enkelt avhjälpta hinder, till exempel hade man en anmälan om en käpphållare (som ju inte är fast inredning och därmed inte en fråga om enkelt avhjälpta hinder) till en lokal där pensionärer träffas. Lisa Wentzel berättade också att kommunen ska bygga om hela centrum och då se till att ingångarna till butiker etcetera blir tillgängliga. Maria Petersson berättade att Karlskrona kommun har gjort en liknande satsning i samband med att vissa gator gjorts om till gågator. 6(10) Laget runt bland funktionshindersförbunden Alf Lindberg, Hörselskadades Riksförbund, HRF, inledde: Alf Lindberg framförde att tillsynen i fråga om enkelt avhjälpta hinder inte fungerar särskilt bra och ställde frågan om kommunerna överhuvudtaget har gjort något när det gäller ljudmiljöer för vilka kraven är så oerhört vaga.

När det gäller förbundets arbete under 2017 berättade Alf Lindberg att förbundet ska starta upp det så kallade slingprojektet som kommer att avse förekomsten av och skicket på hörselslingor i bland annat samlingslokaler, både i det äldre beståndet och i det nybyggda. Det är ett problem att hörselslingor saknas eller inte fungerar där de finns. Det har vidare visat sig att hörselslingorna ofta inte underhålls i äldreboenden. Alf Lindberg berättade vidare att det i fråga om trafikinformation är så att till exempel SJ har en bra app men att det blir problem när det är flera länstrafikbolag inblandade i en resa och dessa har olika lösningar. Det borde inte behövas en rad olika appar när man reser vilket dock är följden av nuvarande situation. Det skulle behövas någon samordning, men Trafikverket har uppgett att myndigheten inte har något sådant uppdrag. Diskrimineringslagen var en annan punkt som Alf Lindberg tog upp. Den nyligen genomförda skärpningen, det vill säga att lagen ska tillämpas även i fråga om företag med färre än tio anställda, är egentligen oväsentlig då lagen ändå innehåller så många undantag. Ett problem är kommuner som publicerar filmer som inte är textade. Ewa Krynicka Storskog berättade att när Boverket gjorde sin senaste revidering av föreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder ville man få med även krav på slingor i samlingslokaler men då installation av sådana kräver borttagning av bland annat golvmattor så kan hindret inte betraktas som enkelt. Mattias Lundgren på HRF har dock uppgett att det är ny teknik på gång som är enklare att installera. Lisa Wentzel, Gnesta kommun, berättade att kommunen har haft ett ärende rörande en trasig hörselfunktion på ett apotek och att apoteket åtgärdade bristen direkt. Berith Ramstedt berättade att Huddinge kommun lånar ut hörselslinga till medborgare mot en despositionsavgift. Denna möjlighet används dock inte så frekvent som man hade hoppats på. Alf Lindberg berättade vidare att det finns teknisk utrustning som enkelt kan visa om en hörselslinga fungerar eller inte. Han framförde vidare att det kan vara ett problem ur integritetssynpunkt med hörselslingor i receptioner på vårdcentraler. Jan-Åke Bengtsson framförde synpunkten att en hörselslinga i en reception borde vara på hela tiden. Den som har behov av en sådan ska inte behöva säga till om att den ska sättas på. 7(10) Laget runt Jan-Åke Bengtsson, Handikappförbunden, HSO: En nödsignal på en toalett torde vara ett enkelt avhjälpt hinder men vart ska signalen gå? Ewa Krynicka Storskog berättade att tillgängliga toaletter ska ha säkerhetslarm men att det inte ingår i Boverkets ansvarsområde att föreskriva vem som ska sköta detta eller rycka ut på larm. Jan-Åke Bengtsson menade att det borde finnas på alla offentliga toaletter.

Laget runt Jimmy Pettersson, Synskadades Riksförbund, SRF: SRF anser att det är ofantligt viktigt att ha systematik i detta på lokal nivå. Det är olika hur råden fungerar, om till exempel deltagarna får rätt information och på rätt sätt. Om det fungerar genomför man kanske tillgänglighetsinventeringar tillsammans i rådet. SRF har på senare år diskuterat hur man bäst kan jobba med tillsyn, till exempel om SRF kan hjälpa distrikt och lokalföreningar enligt en mall som skulle visa hur man driver anmälningar. I till exempel Växjö kommun gick en lokalförening ut på stan och inspekterade kontrastmarkeringar i trappor och satte därefter ihop ett brev till kommunen vilket ledde till att brister åtgärdades. Det finns flera strukturella problem och det är bra med tydlig styrning från politikerna. Men nu vill man sänka kraven. Tillgänglighetsfrågorna borde lyftas fram. Riksdag och regering borde ta ett mer samlat grepp. Vägledningar från myndigheter når de redan frälsta men vad händer i fråga om de som har det jobbigt, inte hinner och inte har kompetens? Riksdag och regering måste sätta ner foten och ange vad de vill. SRF måste ingjuta mod i folk. Däremot kan SRF inte vara experter på lagstiftningen, även om det är bra om förbundet har grundkunskaper. På vissa håll finns det grupper med representanter från kommun och SRF som tittar på frågan. 8(10) Laget runt Eva Borgström, Handikappförbunden, HSO: Eva Borgström berättade att för medlemmarna i hennes förbund, FUB, handlar tillgänglighet mycket om tillgänglig information, att den är lättläst, har bildstöd och tecken som stöd. En annan viktig fråga för FUB är att medlemmarna inte alltid har tillgång till LSS-bostäder, vare sig det gäller gruppbostad där gemensamhetsutrymmen i form av kök och vardagsrum ska finnas i omedelbar anslutning till lägenheten eller det gäller servicebostad, där det räcker att gemensamhetsutrymmena finns i samma kvarter. Som Upplands Väsby kommun sade är kommunerna skyldiga att planera men det är ett faktum att man bygger för få lägenheter. Gruppbostäder får inte rymma fler än 6 lägenheter. Privata utförare måste söka tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, och håller sig därför inom maxkravet, vilket däremot inte kommunala utförare gör med följden att boendet blir institutionspräglat. Det är höga hyror i nybyggda LSS-bostäder, bruksvärdesprincipen gäller och enligt en prejudicerande dom från Regeringsrätten får gemensamhetsutrymmena beaktas vid fastställandet av hyran. Medlemmarna betalar därför högre hyror än andra i samma område. Kommunerna tenderar att bygga lägenheter med mindre yta för att få ner hyrorna. En konsekvens av detta är mindre gemensamhetsutrymmen som det blir svårt att utnyttja på det sätt som är tänkt.

FUB:s medlemmar är en grupp som inte kan välja var de vill bo, och det kan vara unga som får bo bland gamla. Den fysiska tillgängligheten är tillgodosedd i LSS-bostäderna. Lena Viberg Larsson framförde att hyrorna är ett problem i likhet med studentbostäderna som också blir mindre. Maria Petersson framförde att bostäderna inte bara ska vara funktionella utan också överkomliga ekonomiskt sett. Eva Borgström tillade att många lever på aktivitetsersättning eller sjukersättning och att det statliga bostadstillägget har legat still i nio år. En del kommuner har dock ett kommunalt bostadstillägg. För en del medlemmar är ekonomiskt försörjningsstöd nödvändigt. 9(10) Laget runt Lars-Göran Wadén, Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, DHR: DHR anser att regleringen är bra men att problemet är att den inte efterlevs. Enligt siffror från Myndigheten för delaktighet blir tillgängligheten till och med sämre. Enligt en rapport från maj 2016 uppger dock 6 av 10 kommuner att fler sysslar med enkelt avhjälpta hinder jämfört med 2014. Man borde jobba mer med piskor och morötter. När kommunerna till exempel delar ut föreningsbidrag, till exempel till fotbollsföreningar, kunde de ge större bidrag till de föreningar som har funkislag. Lars-Göran Wadén framförde vidare att de vore bra om kommunerna vågade statuera exempel i fråga om enkelt avhjälpta hinder, det vill säga vågade ställa krav på åtgärdande även i tveksamma fall, vilket krav kanske överklagas och kan leda till förtydligande av domstol. Lars-Göran Wadén framförde dessutom att länsstyrelserna jobbar betydligt mer med tillgänglighet i dag än förr, men när det gäller SKL händer ingenting. 2009/2010 deltog SKL i ett särskilt projekt, Spindelhärvan, där kommunerna fick tävla mot varandra och inventera cirka 8-10 fastigheter. Emilie Gullberg berättade att projektet genomfördes i samverkan med länsstyrelserna, Boverket och dåvarande Handisam som ett regeringsuppdrag om enkelt avhjälpta hinder. Man tog då fram så kallade Spindeldiagram som alla kommuner kunde använda för att få en överblick över sitt eget arbete och jämföra sig internt från år till år. Syftet var egentligen inte att kommunerna skulle tävla mot varandra. Som ett positivt exempel nämnde Lars-Göran Wadén Gävle kommun som tagit fram en checklista att använda vid översikts- och detaljplanering. Det är ett dokument på fyra sidor och handlar om hur planerna påverkar jämställdhet, integration och tillgänglighet. Om en plan inte går igenom tar kommunen nya tag. Lars-Göran Wadén nämnde också ett medborgarförslag i Falu kommun om att lyfta bort bygglovsavgiften i fråga om tillgänglighetsfrämjande åtgärder om företaget har färre än 10 anställda. Förslaget gick igenom.

Emilie Gullberg berättade att det pågår ett stort projekt inom SKL om medborgardialog men att detta dock inte är tillgänglighetsinriktat. Hon berättade också att ett nätverk om tillgänglighet som SKL och MFD startat upp tillsammans har varit vilande en tid och troligen kommer tas över helt av MFD. Lena Viberg Larsson framförde att det är viktigt att kommunerna arbetar med enkelt avhjälpta hinder även om det inte finns någon anmälan. Nästa möte Närvarande representanter enades om den 16 februari 2017 i Karlskrona. Gärna i Boverkets lokaler på förslag från Lars-Göran Wadén. Emilie Gullberg framförde önskemål om att få delta via länk vilket Maria Petersson gav klartecken till. Emilie Gullberg inbjöd även samrådet att hålla framtida möten i SKL:s lokaler. Maria Petersson tackade Länsstyrelsen för att vi fått hålla mötet i dess lokaler. Hon tackade alla deltagare för deras engagemang och för en kreativ och givande dag. 10(10) Vid pennan Ylva Storm