Avverkningseffekter på faunan av landsnäckor för fyra lövskogslokaler i södra Sverige

Avverkningseffekter på faunan av landsnäckor för fyra lövskogslokaler i södra Sverige ERIK JACOBSSON Ekologisk zoologi Examensarbete, 2008 Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet Handledare: Frank Götmark Biträdande handledare: Ted von Proschwitz, Göteborgs Naturhistoriska Museum

1 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Inledning... 3 Material och metoder... 4 Resultat... 6 ph-värden... 6 Totalt antal snäckor... 6 Antal arter... 7 Arter och åldersgrupper inom de olika skogsområdena.... 8 Procent synlig himmel... 18 Andel juveniler... 19 Diskussion... 19 ph-värden... 19 Totala antalet snäckor... 20 Antalet arter... 20 Arter på skogsområdena... 20 Tomskal och procent synlig himmel... 21 Andel juveniler... 21 Slutsatser... 21 Tack... 21 Litteratur... 22 Artförteckning Bilaga 1 Antal funna levande snäckor i prover från respektive undersökningsytor Bilaga 2

2 Avverkningseffekter på faunan av landsnäckor för fyra lövskogslokaler i södra Sverige Sammanfattning Inom ramen för det s.k. Ekprojektet har förekomsten av landsnäckor undersökts dels på en gallrad yta, dels på en referensyta inom vart och ett av fyra skogsområden i södra Sverige. Förnaprover från de åtta undersökningsytorna har genomgåtts och antalet funna snäckor har noterats särskilt för varje undersökningsyta, uppdelat på arter och åldersklasser inom varje art. Jämförelse görs mellan gallringsytor och referensytor beträffande antal funna snäckor och arter. Mot en bakgrund av uppmätta ph-värden jämförs artsammansättningen för de fyra skogsområdena. Antalet levande snäckor och antalet tomskal studeras i förhållande till procent synlig himmel på undersökningsytorna. Den genomsnittliga andelen juveniler av de levande snäckorna från referensytorna jämförs med motsvarande andel från gallringsytorna. Undersökningen visar i stort att de genomförda gallringarna har medfört en kraftig minskning av antalet landsnäckor på de gallrade ytorna, men det kan inte visas att gallringarna har lett till en minskning i artantalet. Artsammansättningen skiljer sig mellan skogsområdena och ser ut att sammanhänga med ph-värdena i marken, kanske också med nederbördsskillnader mellan västra och östra Götaland. Det framgår av undersökningen att andelen juveniler är densamma på referensytorna som på gallringsytorna efter gallring. Nyckelord: Gastropoda Landsnäckor Ekprojektet Gallring ph Synlig himmel.

3 Inledning Vilka effekter får bränsleuttag och gallring på den biologiska mångfalden i värdefulla lövbestånd? Vid Göteborgs universitet pågår ett flerårigt projekt Biologisk mångfald, biobränsle och skötsel av igenväxande lövskogar med ek (kortnamn: Ekprojektet), som stöds av Vetenskapsrådet och Energimyndigheten med flera och som skall försöka ge svar på den ställda frågan. I vart och ett av 25 olika skogsområden (naturreservat eller nyckelbiotoper) i fem sydsvenska län har man etablerat två likartade provytor om vardera ett hektar. Den ena ytan har slumpmässigt valts till experimentyta ( gallringsyta i det följande) och i den andra studerar man resultatet av fri utveckling ( referensyta ) (Götmark et al. 2001). En gallring genomfördes vintern 2002/2003 på gallringsytorna och omfattade i genomsnitt 23 % av trädens grundyta i brösthöjd för träd med en diameter över 5 cm (Götmark, 2003). Landlevande mollusker (snäckor och sniglar) ingår som en särskilt avgränsad grupp av organismer i Ekprojektet. Grundläggande ekologiska krav för landmollusker är tillgång till kalk, fuktighet och skydd (von Proschwitz, 2004). Denna rapport begränsas till att behandla landsnäckor från fyra av de 25 skogsområdena (karta se figur 1), nämligen Skölvene (nr 1), Östadkulle (nr 3), Långhult (nr 8) och Albrunna (nr 25). Syftet med undersökningen är att påvisa sådana skillnader som kan föreligga mellan gallringsyta och referensyta inom respektive skogsområde, när det gäller antalet arter eller antalet snäckor på ytorna. Det är också intressant att undersöka hur antalet arter eller snäckor eller urvalet av arter kan påverkas av skillnader i ph mellan olika undersökningsytor.

4 Figur 1. Karta över Ekprojektets skogsområden. Material och metoder Efter en gallring på gallringsytorna vintern 2002/2003 insamlades landmollusker från de 25 skogsområdenas gallrings- och referensytor under september och oktober 2004. Två somrar hade då förflutit sedan gallringstillfällena. För varje särskilt skogsområde skedde insamlingen under samma dag från gallrings- och referensytan. Dessa dagar var 2004-09-29 för Skölvene, 2004-09-30 för Östadkulle, 2004-10-09 för Långhult och 2004-10-11 för Albrunna. Utseendet på referensytan och gallringsytan i Östadkulle tre år efter insamlingen framgår av figur 2-3. Figur 2. Referensytan i Östadkulle fotograferad 2007-09-26. Figur 3. Gallringsytan i Östadkulle fotograferad 2007-09-26. Insamlingen har skett enligt den av Valovirta (1996) föreslagna ytbaserade metodiken för miljöövervakningsstudier av landmollusker, en metodik som har framtagits på uppdrag av Nordiska ministerrådet och som beskrivs närmare i von Proschwitz (2004) och Götmark et al. (2008). Metoden innebär att förna från ett antal småytor tas tillvara och sållas genom ett såll

5 med maskstorleken 8 x 8 mm. Man har eftersträvat en sammanlagd förnavolym mellan 1,5 och 2,0 liter för varje undersökningsyta om ett hektar (von Proschwitz, 2004; Göranson, 2004). Det sållade materialet har tagits till ett laboratorium, där det har fått lufttorka (Götmark et al. 2008). Från småportioner av de torkade förnaproverna har snäckor sorterats ut för hand under ett förstoringsglas, se figur 4. Figur 4. Forskaren vid sitt arbetsbord. Varje småportion har genomsökt två gånger för att nedbringa antalet förbisedda snäckor. Artbestämning har skett med hjälp av en stereolupp och med ledning av Kerney & Cameron (1979) och Gärdenfors et al. (2004). Artbestämningarna har kontrollerats av Ted von Proschwitz, som också har sorterat snäckorna för varje art dels i en grupp för tomskal, dels i tre åldersgrupper för snäckor som kan antas ha varit levande vid insamlingen, nämligen små juveniler, stora juveniler samt adulta + subadulta snäckor som en tredje levande grupp. Uppgifter om ph-värden i marken har ställts till förfogande av Frank Götmark och Ted von Proschwitz. Under april 2002, det vill säga före gallringen av gallringsytorna under den följande vintern, insamlades jordprover från gallrings- och referensyta på varje lokal och ph mättes senare på lab (H 2 O) (F. Götmark, muntligen). I samband med insamlingen under hösten 2004 mättes i stället de färska förnaproverna kolorimetriskt med en universalindikatorvätska, så att ph-värdet med hjälp av en färgskala kunde uppskattas med en noggrannhet på en fjärdedels ph-enhet (von Proschwitz, 2004). För jämförelse mellan öppningar i trädens krontak har uppgifter lämnats av Frank Götmark om procent synlig himmel dels från juli 2001, dels från gallringsytorna i juli 2003, efter gallringen. Beräkningarna utgör för varje undersökningsyta ett genomsnittsmått som utgår från åtta fotografier tagna från marknivån mot himlen (Götmark et al. 2008). Genomförda test har skett med hjälp av Microsoft Office Excel 2007 och har bedömts som signifikanta om p 0,05. Götmark et al. (2008) har i sin undersökning påvisat ett starkt negativt samband mellan förekomsten av landsnäckor och andelen öppen himmel. Waldén (1998 s. 12) nämner också graden av beskuggning som en viktig ekologisk faktor för snäckor. Det faller sig därför naturligt att förutsäga riktningen i den skillnad som skall testas och göra

6 ett ensidigt test i jämförelsen mellan antalet snäckor på gallringsytorna och på referensytorna. När det gäller antal arter gäller emellertid att artbeståndet på gallrings- och referensytor inom ett skogsområde ofta är mycket likartat och att de arter som skiljer ofta finns bara i enstaka exemplar och kan bero på tillfälligheter vid insamlingen (Waldén, 1998 s. 25, 29). Med hänsyn till inverkan från sådana slumpmässiga faktorer har jämförelse mellan antal arter skett med tvåsidigt test. Resultat ph-värden De uppmätta ph-värdena framgår av tabell 1 med tillhörande diagram, figur 5. Enligt test med två-faktors Anova finns det en signifikant ph-skillnad mellan olika skogsområden (p = 2,2 10-6 ) men inte mellan referensytor och gallringsytor (p = 0,98). Tabell 1. ph-värden uppmätta kolorimetriskt i fält 2004 och på lab i jordprover från 2002. ph, kolorim ph, kolorim ph, lab (H 2 O) ph, lab (H 2 O) Lokal (referensyta) (gallringsyta) (referensyta) (gallringsyta) Skölvene 4,75 4,50 4,885 4,825 Östadkulle 5,25 5,25 5,259 5,337 Långhult 6,25 6,00 5,566 5,978 Albrunna 7,25 7,25 6,899 6,991 Figur 5. Diagram över uppmätta ph-värden på de åtta undersökningsytorna. Totalt antal snäckor Totala antalet funna snäckor, inklusive tomskal, i proverna från de åtta undersökningsytorna framgår av tabell 2 med tillhörande diagram, figur 6. Genom ett ensidigt parat t-test kan man förkasta nollhypotesen att medelvärdet för gallringsytorna är större än eller lika med medelvärdet för referensytorna (p = 0,035).

7 Tabell 2. Översikt över totala antalet snäckor. Lokal Referensyta Gallringsyta Skölvene 299 108 Östadkulle 94 66 Långhult 210 71 Albrunna 154 97 Summa 757 342 Figur 6. Diagram över totala antalet snäckor från undersökningsytorna. Antal arter En förteckning över funna arter av landsnäckor inom de fyra skogsområdena lämnas i bilaga 1. De vetenskapliga namnen har hämtats från Kerney & Cameron (1979). De svenska namnen har i huvudsak hämtats från Gärdenfors et al. (2004) med komplettering (muntligt) av Ted von Proschwitz när den källan har varit ofullständig. Antalet funna snäckarter på undersökningsytorna framgår av tabell 3 med tillhörande diagram, figur 7. Vid ett tvåsidigt parat t-test kan man inte förkasta nollhypotesen att medelvärdet för gallringsytorna och referensytorna är lika (p = 0,058). Lokal Tabell 3. Antal funna snäckarter. Referensyta Gallringsyta Skölvene 9 8 Östadkulle 9 8 Långhult 15 14 Albrunna 10 10

8 Figur 7. Diagram över antalet funna arter av landsnäckor. I bilaga 2 lämnas en artöversikt över fördelningen av de funna snäckor av de olika arterna som kan antas ha varit levande vid insamlingen (tomskal har inte medtagits i artöversikten). Arter och åldersgrupper inom de olika skogsområdena. I det följande redovisas antalet snäckor (inklusive tomskal) som har påträffats i de genomgångna förnaproverna. För varje undersökningsyta är snäckorna uppdelade på arter och åldersklasser inom varje art. Varje tabell illustreras med ett motsvarande diagram.

9 Skölvene Referensytan Tabell 4. Arter och åldersgrupper från referensytan i Skölvene. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Carychium minimum 2 2 2 Cochlicopa lubrica Columella aspera 4 3 1 Discus ruderatus 1 Euconulus fulvus 7 4 2 1 Nesovitrea hammonis 37 3 11 6 Punctum pygmaeum 25 85 62 20 Vertigo pusilla 1 Vertigo substriata 10 1 1 1 Vitrea crystallina 2 3 2 Figur 8. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Skölvene.

10 Gallringsytan Tabell 5. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Skölvene. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Carychium minimum Cochlicopa lubrica 1 1 Columella aspera 3 3 2 Discus ruderatus 3 1 Euconulus fulvus 6 1 Nesovitrea hammonis 24 13 15 3 Punctum pygmaeum 4 3 15 2 Vertigo pusilla Vertigo substriata 3 1 Vitrea crystallina 3 1 Figur 9. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Skölvene.

11 Östadkulle Referensytan Tabell 6. Arter och åldersgrupper från referensytan i Östadkulle. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Arianta arbustorum 1 Carychium tridentatum 30 3 Cepaea hortensis 1 Cochlicopa lubrica 1 3 10 Columella aspera 1 Discus rotundatus Euconulus fulvus Nesovitrea hammonis 4 7 6 Nesovitrea petronella 3 2 2 Punctum pygmaeum 4 1 Vitrea crystallina 4 1 5 5 Figur 10. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Östadkulle.

12 Gallringsytan Tabell 7. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Östadkulle. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Arianta arbustorum Carychium tridentatum 1 6 Cepaea hortensis Cochlicopa lubrica 2 2 3 Columella aspera Discus rotundatus 1 1 Euconulus fulvus 4 3 1 1 Nesovitrea hammonis 4 7 17 2 Nesovitrea petronella 1 3 1 Punctum pygmaeum 3 Vitrea crystallina 2 1 Figur 11. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Östadkulle.

13 Långhult Referensytan Tabell 8. Arter och åldersgrupper från referensytan i Långhult. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Aegopinella pura 1 Arianta arbustorum 4 4 1 Carychium tridentatum 13 Cepaea hortensis 5 3 4 Clausilia bidentata 7 3 Cochlicopa lubrica 16 8 15 4 Cochlodina laminata Columella aspera Discus rotundatus 4 2 3 Euconulus fulvus 8 3 3 Fruticicola fruticum 5 Helicigona lapicida Nesovitrea hammonis 4 4 10 8 Nesovitrea petronella 5 8 6 8 Oxychilus alliarius 1 Punctum pygmaeum 11 18 2 Vertigo pusilla Vertigo substriata 1 4 3 Vitrea contracta 1

Figur 12. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Långhult. 14

15 Gallringsytan Tabell 9. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Långhult. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Aegopinella pura Arianta arbustorum 4 Carychium tridentatum 4 1 Cepaea hortensis 3 1 Clausilia bidentata Cochlicopa lubrica 4 3 1 Cochlodina laminata 1 Columella aspera 2 1 Discus rotundatus 1 Euconulus fulvus 2 2 1 Fruticicola fruticum Helicigona lapicida 1 Nesovitrea hammonis 2 1 13 3 Nesovitrea petronella 1 2 1 3 Oxychilus alliarius Punctum pygmaeum 2 2 4 Vertigo pusilla 2 Vertigo substriata Vitrea contracta 1 2 Figur 13. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Långhult.

16 Albrunna Referensytan Tabell 10. Arter och åldersgrupper från referensytan i Albrunna. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Aegopinella pura Carychium minimum 1 1 Cepaea hortensis 5 Cochlicopa lubricella 1 3 Euomphalia strigella 1 1 1 34 Fruticicola fruticum 6 Nesovitrea hammonis 1 Oxychilus cellarius 16 15 18 39 Punctum pygmaeum 3 4 Succinea putris 3 Vallonia excentrica 1 Vitrina pellucida Figur 14. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Albrunna.

17 Gallringsytan Tabell 11. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Albrunna. Art Små juv Stora juv Ad+subad Tomskal Aegopinella pura 1 1 Carychium minimum Cepaea hortensis 5 Cochlicopa lubricella 2 3 Euomphalia strigella 15 Fruticicola fruticum 1 Nesovitrea hammonis Oxychilus cellarius 10 4 9 22 Punctum pygmaeum 3 14 Succinea putris 5 Vallonia excentrica 1 Vitrina pellucida 1 Figur 15. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Albrunna.

18 Procent synlig himmel En översikt över uppdelningen mellan levande snäckor och tomma skal från undersökningsytorna ges i tabell 12, där undersökningsytorna har ordnats efter procent synlig himmel (för gallringsytorna efter gallring). Tabell 12. Antal levande snäckor och tomma skal fördelade på undersökningsytorna ordnade efter % synlig himmel. Referensytor Gallringsytor Synlig Antal Antal Totalt Andel Andel Lokal himmel levande tomskal antal levande tomskal snäckor snäckor snäckor Albrunna 10,5 % 62 92 154 40,3 % 59,7 % Långhult 11,8 % 174 36 210 82,9 % 17,1 % Östadkulle 13,4 % 77 17 94 81,9 % 18,1 % Skölvene 20,6 % 268 31 299 89,6 % 10,4 % Albrunna 27,1 % 44 53 97 45,4 % 54,6 % Långhult 28,3 % 60 11 71 84,5 % 15,5 % Östadkulle 31,0 % 63 3 66 95,5 % 4,5 % Skölvene 42,8 % 102 6 108 94,4 % 5,6 % Summa 850 249 1099 77,3 % 22,7 % (genomsnitt) Den stora andelen tomskal från Albrunna (59,7 respektive 54,6 %), som ligger på Öland med berggrund av kalk och med höga ph-värden i marken (se s. 4 i det föregående), tyder på att tomskal kan bevaras i förnan under lång tid i sådan miljö. Tomskal på en gallringsyta kan ha funnits kvar i gott skick även från tiden före gallringen. Jämförelser mellan snäckantal från undersökningsytor med och utan gallring bör därför grundas på antalet snäckor som kan antas ha varit levande vid insamlingen. En sådan jämförelse ligger tillgrund för diagrammet i figur 16 där alla linjerna lutar neråt för ökad procent synlig himmel. Vid ett ensidigt parat t-test kan man dock inte förkasta nollhypotesen att medelvärdet av antalet levande snäckor för gallringsytorna är större än eller lika med medelvärdet för referensytorna (p = 0,064). Jämför med resultatet av motsvarande test för totala antalet snäckor (även innefattande tomskal) på s. 5 i det föregående. Skillnaden i testresultat sammanhänger med att andelen tomskal genomgående var större på referensytorna och att andelen levande snäckor därmed genomgående var större på gallringsytorna. Korrelationen var hög mellan antalet tomskal från gallringsytorna och motsvarande antal från referensytorna (r = 0,99). Genom ett tvåsidigt parat t-test kan man förkasta nollhypotesen att medelvärdet av antalet tomskal för gallringsytorna är lika med medelvärdet för referensytorna (p = 0,015).

19 Figur 16. Diagram över antalet levande snäckor vid olika ljusförhållanden inom respektive skogsområden. Andel juveniler Andelen juveniler (med både små och stora juveniler inbegripna) kan ses som ett mått på tillväxtpotentialen inom olika undersökningsytor. Som framgår av tabell 13 är den genomsnittliga andelen juveniler 52,3 % både för referensytorna och för gallringsytorna. Tabell 13. Andel juveniler av de levande snäckorna från undersökningsytorna. Lokal Referensyta Gallringsyta Skölvene 69,030 % 64,706 % Östadkulle 24,675 % 49,206 % Långhult 54,023 % 50,000 % Albrunna 61,290 % 45,455 % Medeltal 52,255 % 52,342 % Diskussion ph-värden Eftersom det inte finns någon signifikant skillnad i ph mellan referensytor och gallringsytor så bortfaller ph som en relevant faktor i jämförelsen mellan dessa ytor. Däremot finns det en tydlig ph-gradient mellan de olika skogsområdena som kan vara en viktig förklaringsfaktor för skillnader mellan dessa. Se i det följande under Arter på skogsområdena.

20 Totala antalet snäckor Gallringsytorna har efter gallring genomgående uppvisat en större andel synlig himmel (över 25 %) än referensytorna (under 25 %), se tabell 12 på s. 15. Det ensidiga testet ger en signifikant skillnad i den förutsagda riktningen mellan antalet snäckor på gallringsytor och på referensytor. Som framgår i det följande är det emellertid inte lika självklart att antalet tomskal skall räknas med vid denna jämförelse. Antalet arter Flera av de påträffade arterna har varit lågabundanta på sina undersökningsytor (jämför Waldén, 1998 s. 35). Med hänsyn till att det totala antalet snäckor från gallringsytorna bara har varit 45 % av antalet från referensytorna så har det varit mera sannolikt att förbise en art från en gallringsyta än från en referensyta. Från ett av de fyra skogsområdena (Albrunna) var antalet funna snäckarter lika för gallrings- och referensytan. Från vart och ett av de tre övriga områdena har antalet funna arter bara varit en art mer för referensytan än för motsvarande gallringsyta. Arter på skogsområdena Av de funna arterna är det två som bara har påträffats som tomskal, nämligen S. putris och V. excentrica, båda från Albrunna. Dessa är öppenmarksarter (T. von Proschwitz, muntligen) och skalen kan i den kalkhaltiga miljön ha bevarats från en tidigare period med öppnare landskap. I övrigt är det fyra arter som enbart har påträffats från Albrunna, nämligen C. lubricella, E. strigella, O. cellarius och V. pellucida. De tre sistnämnda arterna är sådana som har särskilt höga krav på berggrundens kalkinnehåll och därmed på markens ph-värde (T. von Proschwitz, muntligen). Bara en art D. ruderatus har påträffats enbart från Skölvene och ingen art har påträffats enbart från Östadkulle. Vidare finns en art V. crystallina som är gemensam endast för Skölvene och Östadkulle. Båda dessa skogsområden ligger i Västsverige och det kan finnas geografiska förklaringar till att arterna i denna undersökning inte har påträffats i de östliga områdena. Det största artantalet uppvisas av Långhult. Sex arter har enbart påträffats från Långhult, nämligen C. bidentata, C. laminata, F. fruticum, H. lapicida, O. alliarius och V. contracta. Fem arter är gemensamma endast för Östadkulle och Långhult, nämligen A. arbustorum, C. tridentatum, C. hortensis, D. rotundatus och N. petronella. Vidare har fyra arter påträffats som är gemensamma för de tre skogsområdena på fastlandet men som inte har påträffats från Albrunna. Dessa arter är C. lubrica, C. aspera, E. fulvus och N. hammonis. Artsammansättningen kommer på detta sätt att skilja sig starkt mellan de båda skogsområdena med högst ph i marken, Långhult och Albrunna. En förklaring skulle kunna vara att de nämnda Långhultsarterna inte kan tolerera den särskilt kalkhaltiga berggrunden på Öland med dess extremt höga ph-värden. Behovet av fuktighet (von Proschwitz, 2002) kan vara en annan förklaring för dessa arter, eftersom Öland ofta brukar förekomma bland platser i Sverige med låg nederbörd och det högsta antalet soltimmar på sommaren. En tredje och kanske den mest sannolika förklaringen är att faunan av skogssnäckor historiskt har blivit starkt utarmad i det öppna landskapet på södra Öland.

21 Endast en art P. pygmaeum har påträffats från alla fyra skogsområdena. Tomskal och procent synlig himmel Om tomskal på en gallringsyta har funnits kvar från tiden före gallringen så borde detta medföra en högre andel tomskal på gallringsytorna än på referensytorna i stället för tvärtom. Kanske har de äldre snäckorna, med sin större rörlighet, övergivit gallringsytorna i samband med ökat ljusinsläpp och på så sätt kommit att fullborda sitt levnadslopp utanför de gallrade ytorna. Skalätande djur kan också ha påverkat antalet kvarvarande tomskal. När det gäller antalet levande snäckor är den minskning som sammanhänger med gallringarna inte statistiskt säkerställd inom ramen för de fyra skogsområden som behandlas i denna rapport. En utökning till fler skogsområden kan ge ökad klarhet i detta hänseende. Andel juveniler Att den genomsnittliga andelen juveniler är densamma (52,3 %) för referens- och för gallringsytor tyder på att snäckorna behåller sin tillväxtpotential efter gallringarna men inom ramen för en lägre bärkraft hos den nya miljön. Slutsatser Genomförda gallringar har medfört en kraftig minskning av antalet landsnäckor på de gallrade ytorna även om denna minskning inte är statistiskt signifikant i fråga om levande snäckor. Vilka arter som har påträffats skiljer sig något mellan referens- och gallringsytor men skillnaderna kan bero på slumpfaktorer vid insamlingen. I stort kan det inte visas att gallringarna har lett till en nedgång i artantalet. ph-värdena i marken skiljer sig inte signifikativt mellan gallringsytor och referensytor, men ph skiljer sig starkt mellan de fyra skogsområdena. Även artsammansättningen skiljer sig mellan skogsområdena och ser ut att sammanhänga med ph-värdena, kanske också med nederbördsskillnader mellan västra och östra Götaland. Juvenilernas andel av de levande snäckorna har inte förändrats av de genomförda gallringarna. Tack Ett särskilt tack till Ted von Proschwitz som har planerat och genomfört insamlingen av det genomgångna förnamaterialet. Han har också kontrollerat artbestämningarna och stått för snäckornas uppdelning i åldersgrupper. Vidare har det varit värdefullt att ha tillgång till ett tillfälligt mollusklaboratorium utrustat med förstoringsglas och stereolupp på avdelningen för ekologisk zoologi. Tack också för den utsortering av snäckor ur materialet från Skölvene som har gjorts av Therese Helgesson. Uppgifter om ph-värden och procent synlig himmel har välvilligt ställts till förfogande av Ted von Proschwitz och av Frank Götmark. Den senare har också tipsat om och lånat ut relevant litteratur.

22 Litteratur Gärdenfors, U., Hall, R., Hansson, C. och Wilander, P. 2004. Svensk småkrypsfauna. Studentlitteratur, Lund. Göranson, M. 2004. Studier av stickprovsmetodik för landmollusker. Examensarbete, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet. Götmark, F. 2003. Naturvårdsgallringen och virkesuttaget. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 3, Göteborgs universitet. Götmark, F., Nordén, B., Appelqvist, T., Jacobsson, S., Lindholm, M., von Proschwitz, T. och Tönnberg, M. 2001. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 1, Göteborgs universitet. Götmark, F., von Proschwitz, T. och Franc, N. 2008. Are small sedentary species affected by habitat fragmentation? Local vs. landscape factors predicting species richness and composition of land molluscs in Swedish conservation forests. Journal of Biogeography 35: 1062-1076. Kerney, M.P. och Cameron, R.A.D. 1979. A Field Guide to the Land Snails of Britain and North-west Europe. Collins, London. von Proschwitz, T. 2002. Landlevande mollusker (snäckor och sniglar) deras ekologi och provtagningen i projektet. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 2, Göteborgs universitet. von Proschwitz, T. 2004. Kalkningseffekter på landlevande mollusker i skogs- och kärrytor i Änglarp, Hässleholms kommun, Skåne län. Skogsstyrelsen Rapport 4, Bilaga V. Waldén, H.W. 1998. Studier över skogsbruksåtgärdernas inverkan på snäckfaunans diversitet. Skogsstyrelsen Rapport 2.