Modeller för en förbättrad balansavräkning. Elforsk rapport 09:54

Modeller för en förbättrad balansavräkning Elforsk rapport 09:54 Håkan Heden Gerard Doorman April 2009

Modeller för en förbättrad balansavräkning Elforsk rapport 09:54 Håkan Heden April 2009

Förord Den svenska och nordiska elmarknaden står inför flera viktiga framtidsfrågor som ställer krav på förändringar av regelverk och institutioner. Den förväntade snabba utbyggnaden av vindkraften kan ställa krav på balanshållningen i elsystemet och ökar riskerna för obalanser hos aktörerna. En effektiv och väl fungerande marknad kräver att både köpare och säljare är aktiva och reagerar på prissignaler. Det anses också vara önskvärt med fler balansansvariga. Med den nuvarande balanstjänsten är det både besvärligt och kostsamt för balansansvariga att ha kunder som är priskänsliga och som därför reagerar på spotpriserna och/eller priserna på elbas. Dagens regler försvårar också för en utbyggnad av direkt laststyrning vilket många nya system för automatisk mätning och avläsning klarar. Balansavräkningen, som är en central del av balanstjänsten, är en av de institutioner som behöver anpassas till de krav som följer av utvecklingen. Projektet syftar till att utforma ett förslag på balansavräkning som på ett bättre sätt än nuvarande system möjliggör för stora volymer vindkraft och aktiva priskänsliga konsumenter. Projektet ingår i forsknings- och utvecklingsprogrammet Market Design. Market Design syftar till att öka kunskapen om hur den avreglerade nordiska elmarknaden fungerar och hur regelverken som omger marknaden kan utvecklas. Programmet är nu inne på sin tredje etapp och verksamheten spänner över hela fältet från produktion och elhandel till nätfrågor. Närliggande frågor som har stor påverkan på elmarknaden såsom EU:s handelssystem med utsläppsrätter och miljömärkning av el behandlas också. Market Design är gemensamt finansierat av elföretagen och Energimyndigheten. Stockholm i april 2009 Peter Fritz Programledare Market Design

Sammanfattning Genom balansavräkningen regleras de balansansvarigas ekonomiska ansvar för att det råder balans mellan tillförsel och avsättning av el i systemet. Balansavräkningen byggdes upp i samband med den omregleringen av den svenska och den nordiska elmarknaden som inleddes för ett drygt decennium sedan. Balansavräkningen har sedan utvecklats bland annat för att anpassa sig till marknadsaktörernas behov och till de krav som ställs på en integrerad marknad i första hand den nordiska elmarknaden. Grundprinciperna för balansavräkningen är lika dem som tillämpas inom andra EU-länder. Det nordiska systemet för balanstjänsten synes dock i många avseenden enklare än vad som gäller i en del EU-länder, t.ex. Spanien och Portugal. UK och NL har system som är mycket likt det nordiska även om detaljerna skiljer sig. Det är ett rimligt antagande att det också framöver inom EU kommer att finnas utrymme för nationell och regional utformning av balansavräkningen för en anpassning till skilda förutsättningar bland EU-länderna. Det finns därför ingen anledning att förändra den svenska och nordiska balansavräkningen för att förekomma eventuella harmoniseringskrav inom EU. Det finns dock svagheter i nuvarande system som kan mötas med förhållandevis enkla grepp. I rapporten identifieras vissa förändringar i balansavräkningen som skulle förbättra systemets funktion. Det gäller åtgärder för att minska de balansansvarigas ekonomiska risker till följd av dels prognossvårigheter, dels förekomsten av extrema priser på reglerkraftmarknaden. att minska hindren för en ökad flexibilitet i elförbrukningen hos elvärmekunder och andra småförbrukare, bl.a. genom att underlätta rapportering på timbas. att förenkla och förbilliga rutinerna för nätföretagens rapportering av mätdata Kravet på mätvärdesrapportering redan förmiddagen efter leveransdygnet är kostnadsdrivande för nätföretagen. Rapporteringen bör kunna senareläggas minst en vecka utan negativa konsekvenser för elleverantörer, balansansvariga eller Svenska kraftnät. Tvärtom ger en senareläggning förutsättningar för en högre kvalitet på de mätdata som rapporteras till Svenska kraftnät. Marginalprissättning av balanskraften som tillämpas i avräkningen bör modifieras för att minska genomslaget av extrema priser på reglermarknaden. Prissättningen på balanskraft skiljer sig inom EU och globalt. Det förekommer såväl genomsnitts- som marginalprissättning. I UK finns ingen direkt koppling mellan priset på reglerkraft och priset på balanskraft. Balanskraftpriset ska, enligt tänkandet i England, avvika så mycket från börspriserna (spot) att det skapar ekonomiska incitament för balansansvariga att undvika obalanser. Priset på balanskraft sätts av ett vägt genomsnitt av de högsta antagna buden på reglermarknaden. Det system

som tillämpas i England kan vara en förebild för den svenska balansavräkningen. Sverige bör införa vindkraften till ettprissystemet i balansavräkningen och därigenom gå samma väg som grannländerna. I Norge och Finland gäller ettprissystemet för all småskalig elproduktion. Om man i Sverige begränsar ettprissystemet till vindkraften kan man mycket väl lägga all vindkraft i detta. Om man finner att det finns skäl att också lägga småskalig vattenkraftproduktion i ettprissystemet kan storleksgränsen för denna sättas till 1 eller 3 MW. Balansavräkningen för kunder med liten förbrukning bör även fortsättningen baseras på schabloner. Genom kvarkraftavräkningen fördelas energileveranserna för de små kunderna mellan de balansansvariga. Efter hand som timvärden blir tillgängliga bör kvarkraftavräkningen baseras på timvärden. På så sätt harmoniseras en kundfakturering baserad på elspotrelaterade priser på timbasis med elleverantörens kostnader för inköpt el. Detta bör underlätta för elleverantörer att sälja flexibel förbrukning -tjänster till kunderna. Nätföretag som levererar timvärden till kvarkraftavräkningen och elleverantörerna bör få ekonomisk ersättning. Det är viktigt att balanstjänsten och balansavräkningen stöder utvecklingen av elmarknaden. Det finns två aspekter på marknadsutveckling i detta sammanhang. Den första gäller möjligheterna (och hindren) för utveckling av nya produkter på elmarknaden. Denna har en nära koppling till bl.a. de möjligheter till produktutveckling som skapas genom reformen med månadsvis avläsning. Den andra aspekten handlar om marknadsstrukturen. För kunderna är det ett värde i sig att det finns ett antal leverantörer av el att välja mellan och att dessa leverantörer också kan vara små företag specialiserade på att tillgodose små kundgruppers intressen. Det är därför viktigt att balanstjänsten och balansavräkningen utformas så att den inte innebär hinder för tillträde av nya leverantörer eller för leverantörer att överleva på marknaden. Den nuvarande balansavräkningen upplevs av många elleverantörer som ekonomiskt riskfylld. Genom att köpa tjänsten att hantera balansansvaret kan man reducera risken för extrema priser på balanskraften. Samtidigt minskar behovet av egna administrativa resurser för klara balansansvaret. Många avstår därför ifrån att ta ett eget balansansvar. Det innebär att balansansvaret samlas på några få mycket stora aktörer på marknaden. Även om förslagen till en reformerad balansavräkning genomförs kommer denna koncentration till ett fåtal balanssvariga finnas kvar. Balanstjänsten och balansavräkningen kan behöva utvecklas för att förhindra att balansansvaret koncentreras till de dominerande aktörerna på elmarknaden. I rapporten redovisas därför ett förslag på att mer radikalt ändra strukturen och rollerna i balansavräkningen. Detta mer långtgående förslag innebär att ett oberoende ombud skapas som får balansansvaret gentemot Svenska kraftnät för den småskaliga elproduktionen och all förbrukning under 63A. Detta ombud som benämnes BABEL bör vara ett fristående bolag vars tjänster upphandlas

från elmarknaden av Svenska kraftnät. Verksamheten måste vara skiljd från annan verksamhet med handel på elmarknaden. I rapporten beskrivs i särskilda bilagor hur balansavräkningen är utformad i Sverige, Norge, Nederländerna, Spanien och UK. Beskrivningarna sammanfattas i huvudrapporten.

Summary The Swedish and Nordic electricity market is facing several important issues of the future that require changes in regulations and institutions. The expected fast expansion of windpower will require improved balancing processes and increase the risks for imbalances among market players. An efficient and well functioning market also requires that both seller and buyers are active and respond to price signals. There is also an understanding that an increased number of balance responsible actors would be appropriate. The newly implemented system with automatic meter reading is a new and solid technical base for an expansion of direct load management. The present balance settlement process makes it tough and costly for balance responsible parties to have customers which are price sensitive and respond to spot prices on the power exchange. The balance settlement is therefore one of the institutions which need to be modified to meet new demands. The basic principles for balance settlement are similar among EU Member States. The Nordic system seems in many aspects plainer than in some EU countries, for example Spain and Portugal. UK and the Netherlands have systems which differ in details but are rather close to the Nordic s. There will room for regional and national design of the balance settlement within the EU also in the future. However, there are some flaws in the present Swedish system which can be met by fairly straightforward measures. In the report some improvements are identified. They relate to measures to reduce the economical risks for balance responsible parties due to difficulties with weather forecasts, and also to situations with extreme prices on the balancing market, reduce the barriers for increased flexibility in electricity consumption among customers with electric heating simplify and cheapen the routines for distributing companies (DSOs) to report measured data. The requirement on DSOs to report measured data for the balance settlement already in the morning the day after delivery is cost driving. The delivery date could without problems be postponed at least a week. The present marginal pricing of imbalances should be modified to reduce the impact of extreme prices on the balancing market. The UK system to calculate prices on imbalances could be used. Windpower is for the present being included in the production balance with a two price settlement. It is proposed in the report that imbalances from windpower generation should be managed with a one price settlement.

The preliminary balance settlement mechanism for small customers consumption should also in the future be based on profiles. However, the final settlement, which will take place the month after delivery day, should be based on hourly values, as soon as necessary data will be available. DSOs which deliver hourly measured values should be compensated economically. In the report a more far reaching proposal is presented. According to that proposal an independent balance responsible operator (BABEL) is established. It is mandatory for suppliers to use that operator for all small scale consumption. Also small scale generation shall be within the scope of BABEL s tasks. BABEL shall be procured by the TSO, Svenska kraftnät, on for medium term periods. To the report there are attached descriptions (in Swedish) on the balance settlement processes in Sweden, Norway, UK, the Netherlands and Spain (in Swedish).

Innehåll 1 Inledning 1 1.1 Bakgrund, syfte... 1 1.2 Principbeskrivning av balanstjänsten... 1 1.2.1 Balansplaneringen... 2 1.2.2 Balansregleringen... 2 1.2.3 Balansavräkningen... 2 1.3 Avgränsningar och frågeställningar... 3 2 Synpunkter från aktörer och andra intressenter 4 2.1 NordREGs workshop november 2008... 4 2.2 Timmätning för alla Nytta regelverk och ekonomi... 4 3 Regelverket 7 3.1 EU... 7 3.2 Sverige... 7 3.2.1 Lagstiftningen... 7 3.2.2 Balansavtalet... 9 3.3 Nordelöverenskommelsen 2008... 9 4 Balansavräkning i Sverige, Norge och tre EU-länder 11 4.1 Sverige... 11 4.2 Norge... 14 4.3 UK... 16 4.4 Nederländerna... 17 4.5 Spanien... 18 5 En reformerad balansavräkning 20 5.1 Utgångspunkter... 20 5.1.1 EU-anpassningen... 20 5.1.2 Behov av förändringar av den svenska balansavräkning... 20 5.2 Tre åtgärder för en förbättrad balansavräkning... 22 5.2.1 Förbättrad inrapportering av mätvärden... 22 5.2.2 Minskade pris- och volymrisker för de balansansvariga... 23 5.2.3 Kravkraften avräknas med timvärden schabloner i balansavräkning behålls... 25 6 Nytt balansansvar och en ny organisatorisk enhet 28 6.1 Utgångspunkter... 28 6.2 Nytt balansansvar och en ny organisatorisk enhet... 29 6.2.1 Principerna... 29 6.2.2 BABELs organisation, risktagande och finansiering... 33 6.3 Konsekvenser av BABEL... 36 6.3.1 Förutsättningarna för en säker drift av systemet... 36 6.3.2 Vindkraften... 37 6.3.3 Elleverantörerna möjligheten att ta ett eget balansansvar... 38 6.3.4 Förutsättningarna för utvecklingen av nya produkter samt för ökad förbrukarflexibilitet... 39 6.3.5 Nätföretagen... 39 6.3.6 Marknadens funktion... 40 6.3.7 Förenlighet med nuvarande regelverk... 41 6.3.8 Den nya modellen och det nordiska samarbetet... 41

Bilaga 1: Balansavräkningen i Sverige av Håkan Heden 44 1 Marknadsstruktur... 44 2 Balansavräkningens huvuddrag... 45 2.1 Inledning... 45 2.2 Balansplaneringen... 45 2.3 Balansregleringen... 46 2.4 Balansavräkningen... 46 3 Regelverk och informationsflöden... 46 3.1 EU 46 3.2 Sverige... 47 4 Balanserna... 49 4.1 Principer... 49 4.2 Produktionsbalansen... 49 4.3 Förbrukningsbalansen... 49 5 Prissättningen av obalanser... 50 5.1 Prissättningen av balanskraft... 50 5.2 Finansieringsavgifter... 55 6 Reglerkraftmarknaden... 55 7 Balansavräkningen... 57 7.1 Allmänt... 57 7.2 Balansansvarigas rapporter före leveranstimmen och SvKs korrigeringar (gäller rapportering med relevans för balansavräkningen)... 58 7.3 Nätföretagens rapporter... 58 7.4 Svenska kraftnäts rapporter till de balansansvariga efter den första avräkningen... 58 8 Särskilda frågor... 59 8.1 Balansavräkning för icke-timmätt förbrukning... 59 Bilaga 2: Balanseavregningen i Norge av Gerard Doorman 61 1 Marknadsstruktur... 61 2 Balanseavregningens hovedtrekk... 61 2.1 Innledning... 61 2.2 Balanseplanleggingen... 62 2.3 Balansereguleringen... 62 2.4 Balanseavregningen... 62 3 Regelverk og informasjonsflyt... 62 3.1 Lovgivning... 62 4 Balanser... 63 5 Prissetting av ubalanser... 63 5.1 Prissetting av balansekraft... 63 5.2 Avgifter... 65 6 Regulerkraftmarkedet... 66 6.1 Regler for bud og prising [8]... 66 6.2 Sikring av reserver... 66 7 Balanseavregningen... 67 8 Spesielle spørsmål... 68 8.1 Balanseavregning for kunder uten timeregistrering... 68 9 Referanser... 69 Vedlegg: Ekstrempriser i Sverige och Norge... 70 Bilaga 3: Balansavräkning i Storbritannien av Andrea Badano 72 1 Inledning... 72 2 Aktörer... 72

3 National Grid... 73 4 Översikt av handel, balansering och balansavräkning... 73 5 Obalansavräkningen Cash Out... 75 6 Beräkning av SSP och SBP... 76 7 Kritik mot nuvarande regler för balansavräkning och diskussioner om framtida förändringar... 77 8 Referenser... 79 Bilaga 4: Balanseavregningen i Nederland av Gerard Doorman 80 1 Markedstruktur... 80 2 Balanseavregningens hovedtrekk... 80 2.1 Innledning... 80 2.2 Balanseplanleggingen... 81 2.3 Balansereguleringen... 81 2.4 Balanseavregningen... 81 3 Regelverk og informasjonsflyt... 81 3.1 Lovgivning... 81 4 Balanser... 82 5 Prissetting av ubalanser... 82 5.1 Prissetting av balansekraft... 82 5.2 Avgifter... 84 6 Balansemarkedet... 84 6.1 Regler for bud og prising [7]... 84 6.2 Sikring av reserver... 84 7 Balanseavregningen... 84 8 Referenser... 85 Bilaga 5: Balansreglering och balansavräkning i Spanien av Andrea Badano 86 1 Inledning... 86 2 Marknader för handel med el... 87 2.1 Derivatmarknader... 88 2.2 Bilaterala avtal... 88 2.3 Spotmarknaden... 88 2.4 Justeringsmarknaden (intradaymarknaden)... 89 3 Systemoperatörens marknader... 89 3.1 Tekniska restriktioner... 90 3.2 Sekundärregelringsmarknaden... 91 3.3 Balansreglering under drift... 93 3.4 En dag på den spanska elmarknaden... 93 3.5 Realtidsinformation om den spanska efterfrågan... 96 4 Mätning och rapportering... 96 5 Balansavräkning... 97 5.1 Prissättning av avvikelser (obalanser)... 98 6 Vindkraft i det spanska elsystemet... 99 6.1 Nya regler för övervakning... 99 6.2 Deltagandet på spotmarknaden samt systemoperatörens marknader...100 6.5 Ökat behov av reglerförmåga...101 6.6 Hantering av avvikelser (obalanser)...102 6.7 Sammanfattning...102 7 Referenser...102

1 Inledning 1.1 Bakgrund, syfte Den svenska och nordiska elmarknaden står inför flera viktiga framtidsfrågor som ställer krav på förändringar av regelverk och institutioner. Harmoniseringen av regelverket på de nordiska och europeiska elmarknaderna påverkar den rådande lagstiftningen och de institutioner som skapats för att den svenska konkurrensutsatta elmarknaden. Men även förhållanden på den svenska elmarknaden motiverar förändringar i systemet. Balansavräkningen är en av de institutioner som behöver anpassas till de krav som följer av utvecklingen. Den förväntade snabba utbyggnaden av vindkraften kan ställa krav på balanshållningen i elsystemet och ökar riskerna för obalanser hos aktörerna. En effektiv och väl fungerande marknad kräver att både köpare och säljare är aktiva och reagerar på prissignaler. Det anses också vara önskvärt med fler balansansvariga. Med den nuvarande balanstjänsten är det både besvärligt och kostsamt för balansansvariga att ha kunder som är priskänsliga och som därför reagerar på spotpriserna och/eller priserna på elbas. Dagens regler försvårar också för en utbyggnad av direkt laststyrning vilket många nya system automatisk mätning och avläsning klarar. Projektet syftar till att utforma ett förslag på balansavräkning som på ett bättre sätt än nuvarande system möjliggör för stora volymer vindkraft och aktiva priskänsliga konsumenter. 1.2 Principbeskrivning av balanstjänsten Det är nödvändigt att det alltid och momentant råder en fysisk balans mellan inmatning till och uttag ur kraftsystemet. Den systemansvarige har till uppgift att säkerställa att balansen upprätthålls. Det ekonomiska ansvaret för att systemet är i balans, dvs. för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten, ligger på marknadens aktörer genom det s.k. balansansvaret 1. Balanshållningen och den ekonomiska avräkningen sker i den s.k. Balanstjänsten vilken har tre steg 2. Balanstjänsten är styrd av nationell lagstiftning och avtal (balansavtal) mellan Svenska Kraftnät och marknadsaktörerna. De tre stegen är Balansplaneringen fram till (45 minuter före) drifttimmen 1 Enligt ellagen får en elleverantör bara leverera el i uttagspunkter där någon har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande skall göras genom ett avtal med den systemansvariga myndigheten. 2 Beskrivningen gäller förhållandena efter 1 januari 2009. Källor: Nordel 31.03.2008 Description of Balance Regulation in the Nordic Countries. NordREG Report 3/2008. Towards harmonized Nordic balancing services 1

Balansregleringen under drifttimmen Balansavräkningen efter drifttimmen 1.2.1 Balansplaneringen Den som är balansansvarig har en skyldighet att planera för och affärsmässigt åstadkomma balans mellan sin inmatning och sitt uttag av el varje timme. Detta kan ske genom bilaterala avtal, handel på elbörsen (Elspot) eller på intradagsmarknaden Elbas fram till 45 minuter före drifttimmen. De balansansvariga ska senast 45 minuter före drifttimmen (gate closure time) anmäla planerade inmatningar och uttag samt den handel som är avtalad. Det är dessa anmälningar som ligger till grund för den kommande balansavräkningen 3. I praktiken är det i Sverige och i de övriga nordiska länderna två balanser som ska upprätthållas, en för inmatning och en för uttag 4. De balansansvariga som har produktion har ett ekonomiskt ansvar för de avvikelser som sker mellan den anmälda planerade produktionen och den faktiskt uppmätta. På samma sätt blir den balanssvarige med uttag ekonomiskt ansvarig för avvikelserna mellan de anmälda planerade uttagen och de uppmätta uttagen. Detta ekonomiska ansvar regleras i balansavräkningen. 1.2.2 Balansregleringen Balansregleringen för att upprätthålla den fysiska balansen i systemet under drifttimmen sker genom att Svenska Kraftnät köper eller säljer reglerkraft. Detta sker på den s.k. reglerkraftmarknaden. Priset bildas genom de bud som lämnats av de deltagande företagen på reglermarknaden. Balansregleringen kostar. Det är fråga om dels administrativa kostnader, dels kostnader för reglerkraften. Enligt gällande lagstiftning ska de balansansvariga stå för dessa kostnader. Kostnadsregleringen sker det tredje steget - balansavräkningen. 1.2.3 Balansavräkningen I balansavräkningen beräknas de balansansvarigas obalanser. Kostnader (och intäkter) för Svenska Kraftnäts inköp (och försäljningar) för balanstjänstens fördelas mellan de balansansvariga. Balansavräkning sker dagen efter drifttimmen och bygger på nätföretagens rapporter om avläst in- och utmatning av el. Det finns ett system för balanserna för timavräknade kunder och ett för balanserna för de schablonavräknade kunderna. 3 De balansansvariga ska göra två anmälningar. Dels en dygnet före driftdygnet efter det att Elspot stängts, dels en i samband med att Elbas stängs före drifttimmen. Dessa två anmälningar ligger till grund för Svenska Kraftnäts driftsplanering. 4 Utöver de nordiska länderna tillämpar även Spanien och UK systemet med två balanser. I övriga EU-länder gäller ett en-balanssystem. Balansperiodens längd är en timme i Norden men även andra perioder förekommer i EU. 2

Obalanserna för timkunderna beräknas timme för timme och avräknas. En balansansvarig med negativ balans (större förbrukning eller lägre produktion än planerat) betalar till Svenska Kraftnät medan ett företag med positiv balans får betalt (en närmare beskrivning i avsnitt 4.1) För de schablonkunderna går avräkningen till på ett delvis annat sätt. Avräkningen schablonkunders förbrukning (se avsnitt 4.1) Priserna för obalanserna är de samma i hela Sverige och påverkas inte av eventuellt uppkomna flaskhalsar i det svenska nätet. De administrativa kostnaderna för balanstjänsten finansieras med främst avgifter från de balansansvariga. 1.3 Avgränsningar och frågeställningar Målet för projektet är utforma ett förslag på balansavräkning som på ett bättre sätt än nuvarande system möter samhällets krav på en effektivt fungerande marknad. En framtida modell ska vara förenligt med gällande (och förutsebart) regelverk för EU:s inre elmarknad bidra till att säkerställa en säker drift av systemet kunna tillämpas över hela det nordiska elmarknadsområdet för att på så sätt underlätta en gemensam nordisk slutkundsmarknad och möjliggöra för små elleverantörer och större konsumenter att ta balansansvar. Detta projekt behandlar den del av balanstjänsten som omfattas av balansavräkningen. Balansavräkningen kan dock inte ses isolerat från balansplaneringen eller balansregleringen. Vissa frågor som tekniskt sett ligger utanför själva avräkningen tas därför upp. Det gäller framför allt de balansansvarigas roll och innebörden att vara balansansvarig. Inom Nordel nåddes en uppgörelse om en harmonisering av reglerna för balansavräkning i Norden från 2009. Detta projekt är ingen tidig utvärdering av denna uppgörelse. Även om en ytterligare harmonisering är viktig syftar detta projekt i första hand inte till att lämna ett bidrag till harmoniseringsarbete som närmast förestår efter 2009 års steg. Projektet är i stället mer långsiktigt framåtsyftande. 3

2 Synpunkter från aktörer och andra intressenter 2.1 NordREGs workshop november 2008 5 NordREG anordnade i november 2008 en workshop för stakeholders i sitt arbete med balansavräkningen. Några synpunkter som refereras i NordREGs rapport: en nordisk balansavräkning är en förutsättning för en gemensam nordisk slutkundsmarknad. Exempelvis begär kunder med produktionsanläggningar i hela Norden alltmer en enda leverantör. det är viktigare att harmonisera än att integrera balansavräkningen. Arbetet med gemensam balansavräkning behöver också samordnas med andra frågor som rör en gemensam nordisk slutkundsmarknad. De svåraste frågorna i arbetet med att harmonisera den nordiska slutkundsmarknaden rör mätningskraven, metoderna för schablonberäkningar samt metoderna för datainsamling och datasystem. den största risken med att vara balansansvarig är risken med extrema priser på reglermarknaden (balansregleringen), vilket kan påverka priset på obalanser i hela Norden. En deltagare hävdade att detta är den viktigaste frågan när det gäller balansavräkningen är utformningen av reglermarknaden antalet balansansvariga i Norden kommer sannolikt att minska till följd av Nordels förslag 2.2 Timmätning för alla Nytta regelverk och ekonomi 6 Utgångspunkten för rapporten från Elforsk var de pågående mycket omfattande investeringarna i ny modern mätutrustning (AMR/AMM-system) hos de flesta av landets nätföretag. Drivkraften är första han kraven på månadsavläsning som gäller från 2009 men de nya systemen innebär också andra nya möjligheter för nätägarna, elhandelsföretagen och deras kunder. Syftet med rapporten var att visa hur regelverken för elmarknaden kan utformas så att dessa stöder en utveckling där de nya AMR/AMM-systemen verkligen kan användas för att utveckla elmarknaden för nätföretag, elhandlare och elkunder. I rapporten konstateras Regelverket bör så långt som möjligt underlätta för nätägare att lämna systemet med schablonavräkning för att i stället satsa på timmätning för samtliga sina kunder 5 NordREG Report 3/2008 6 Elforsk rapport 07:62 4

Balansavräkningen som den är utformad, till stor del till följd av ellagens krav, är ett hinder. Det gäller främst kravet på dygnvis insamling av mätvärden till balansavräkningen vilket leder till svårigheter för nätföretagen att lämna systemet med schablonavräkning för att i stället välja timmätning för samtliga kunder Nuvarande system för balansavräkning bygger på en föreställning att det är möjligt för de balansansvariga att planera sig i balans dagen före. I takt med att vi får mer flexibel förbrukning och mer oreglerbar produktion (vindkraft) i systemet kommer obalanserna att öka, det kommer att bli dyrare för aktörerna och det kommer att krävas större systemreserver hos Svenska Kraftnät. Från utformningen av schablonsystemet har vi lärt oss att det inte är så viktigt att varje balansansvarig leverantör planerar för exakt sin balans. I schablonsystemet planerar den balansansvarige för att täcka sin andel av det totala behovet. Rättvisa mellan balansansvariga aktörer kan lösas i efterhand (slutavräkning av schablonleveranser). Svenska Kraftnät har fokus på de kritiska flaskhalsarna i nätet i sin övervakning av driften av systemet. Fokus i balansavräkningen är på nätområden. Fokus bör kunna flyttas till snittområden. I rapporten skisseras också en ny metod för balansavräkningen. Förbruknings och produktionsanläggningar delas in i två grupper. Grupp 1 innehåller samtliga anläggningar som är försedda med sådan mät- och kommunikationsutrustning som medger frekvent insamling av information, exempelvis var 15 minut, d.v.s. större anläggningar anslutna till ett informations- och övervakningssystem (SCADA-system). Grupp 2 innehåller övriga anläggningar och dessa är utrustade med timmätare och anslutna till ett system som möjliggör månadsvis insamling av mätdata. (Under en övergångsperiod kan det finnas en grupp 3 som innefattar schablonavräknade kunder med månadsvis insamling av mätdata.) Alla anläggningar inom grupp 1 avräknas enligt dagens principer för timavräknade anläggningar. Genom att dessa anläggningar är anslutna till ett SCADA-system får Svenska Kraftnät löpande information inte bara om driftsituationen i dessa anläggningar utan även hur nettouttaget hos summan av övriga anläggningar utvecklas. Vi kallar denna summa balans 2. Balans 2, det vill säga restposten när anläggningarna i grupp 1 är borträknade, är basen i balansavräkningen för grupperna 2 och 3. Kunder inom grupp 2 och 3 avräknas enligt samma principer som dem för schablonavräknade kunder i dag. I ett första skede baseras avräkningen på ett andelstal som den balansansvarige får av Svenska Kraftnät dagligen i förväg. Andelstalet är utryckt i procent av balans 2. Varje balansansvarig aktör kommer att få ett andelstal per timme och per snittområde. Balanskraften beräknas som skillnaden mellan det som den balansansvarig skulle ha köpt in för att hålla sin balans, dvs. dennes andel av balans 2 och det som faktiskt köpts in eller producerats. För att minimera denna balanskraft kan Svenska Kraftnät löpande lämna information om hur balans 2 utvecklas. När avläsning av kunderna skett efter månadens slut kan slutavräkning gentemot Svenska Kraftnät ske. I denna avräkning korrigeras 5

för avvikelser mellan det preliminära andelstal som tilldelats av Svenska Kraftnät och det definitiva andelstal som kan beräknas utifrån mätdata. Denna avräkning sker till spotpriser. (Jämför dagens regler för att avräkna kvarkraft) Fördelen med detta förslag är att de balansansvariga löpande får information som gör att de faktiskt kan handla sig i balans på Elspot och elbas. Det blir också enklare för nätföretag att införa timavräkning för alla sina kunder. De balansansvariga kan också stimulera sina grupp 2 kunder att bli aktiva gentemot elspotpriserna utan att själv riskera höga obalanskostnader. En nackdel är att incitament att få sina egna grupp 2 kunder att vara aktiva gentemot priser på elbas helt saknas. 6

3 Regelverket 3.1 EU EU:s direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el innehåller bestämmelser om villkoren för balanstjänster. De är förhållandevis allmänt hållna. Artikel 11 (7): De regler för balansering av elsystemet som fastställs av systemansvariga för överföringssystemet skall vara objektiva, öppna och ickediskriminerande, vilket även skall gälla för reglerna för de avgifter för obalanser i energitillförseln som tas ut av användarna av systemansvarigas nät. Villkor och bestämmelser, inklusive regler och tariffer, för systemansvarigas tillhandahållande av sådana tjänster skall fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 23.2 och skall offentliggöras. Artikel 23(2): Tillsynsmyndigheterna skall ansvara för att, innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtminstone metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för b) tillhandahållandet av balanstjänster. Dessa bestämmelser har sedan implementerats i nationell lagstiftning. I Sverige finns bestämmelserna i ellagen. ERGEG (European Regulators Group, Electricity and Gas) har tagit fram allmänna riktlinjer för Best Practice för balanstjänsten på den inre elmarknaden 7. I dokumentet ges en bra beskrivning av balanstjänstens funktion. Riktlinjerna är allmänt hållna och berör främst reglermarknaden. ETSO (European Transmission System Operators) ägnar sig också åt balanstjänsten. Av visst intresse i sammanhanget är Balance Management Harmonisation and Integration, 4th Report 8, som publicerades i januari 2007. Rapporten behandlar frågor kring balanstjänsten som har betydelse för elmarknadens integrering. 3.2 Sverige 3.2.1 Lagstiftningen EU-direktivets föreskrifter om att den systemansvariges regler om balanstjänsten ska vara objektiva, transparanta och ickediskriminerande har införlivats i svensk rätt genom ellagen (1997:857) och förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el (Systemansvarsförordningen). 7 ERGEG. Guidelines of Good Practice for Electricity Balancing Markets Integration (GGP-EBMI),( E05-ESO-06-08) 8 http://www.etso-net.org/upload/documents/4th%20report%20bm.pdf 7

Bestämmelser om balansansvaret finns också i det balansavtal som den balansansvarige enligt ellagen ska ha med Svenska Kraftnät. Systemansvaret Enligt ellagen ska regeringen utse den myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (systemansvarig myndighet (8 kap. 1 ). I systemansvarsförordningen har regeringen angett att Svenska Kraftnät är den systemansvariga myndigheten (1 ). Svenska Kraftnät får, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el. (2 ) Denna föreskrift utnyttjas inte direkt. I stället har Svenska Kraftnät genom den s.k. balanstjänsten och den s.k. reglerkraftmarknaden skapat ett system där aktörer på marknadsmässiga villkor erbjuds att frivilligt och mot marknadsmässig betalning öka eller minska sin produktion eller förbrukning under drifttimmen. Balansansvaret I ellagen föreskrivs att det för varje uttagspunkt ska finnas någon som har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande ska göras genom ett avtal med den systemansvariga myndigheten (4, Ellagen). I Systemansvarsförordningen preciseras balansansvaret inte närmare. Förordningen lämnar däremot föreskrifter om skyldigheten för den som har balansavtal att lämna uppgifter till Svenska Kraftnät. Med balansvar menas den balansansvarigs affärsmässiga och planeringsmässiga ansvar för att balans råder mellan tillförsel och avsättning av el, dels för egen produktion och förbrukning och egna ingångna avtal om köp och försäljning av el, dels för produktion, förbrukning och avtal om köp och försäljning, som Balansansvarig åtagit sig för annans räkning 9. Avtal om balansansvar får inte slutas förrän de metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten (Energimarknadsinspektionen). Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven på objektivitet och ickediskriminering (4a ) 10. Genom överenskommelser i Nordel har Svenska Kraftnät åtagit sig att tillämpa vissa principer för balansavtalens och balanstjänstens utformning. 9 Endast produktion och förbrukning i Sverige kan räknas inom ramen för Balansansvaret. Kraftimport eller -export kan endast ingå som Fastkraftavtal. Affärer på Elbörsernas Spotmarknad (dvs. Elspot) och Timmarknad (dvs. Elbas) ingår också som leveranser inom Fastkraftavtal. Inför varje löpande Leveranstimme skall Balansansvarig planera och vidta möjliga åtgärder så att balans mellan tillförsel och avsättning enligt ovan kan upprätthållas i medeltal över timmen. (Svenska Kraftnät, Avtal om Balansansvar). 10 Det kan vara värt att notera att Energimarknadsinspektionens granskning begränsas till dessa två kriterier, objektivitet och icke-diskriminering. Det är inte heller fråga om att avtalet som sådant ska vara objektivt och icke-diskriminerande. Granskningen ska endast säkerställa att metoden att utforma avtalen uppfyller kriterierna. 8

3.2.2 Balansavtalet Den som är balansansvarig skall fullgöra sitt balansansvar, dvs. planera för och affärsmässigt åstadkomma balans på timbasis mellan sin tillförsel och sitt uttag av el. 11 För att bli balansansvarig ska man teckna avtal om balansansvar med Svenska Kraftnät. Avtalen är ettåriga och löper normalt från den 1 november. I balansavtalen regleras de grundläggande förhållandena mellan Svenska Kraftnät och de balansansvariga. Grunden är att den balansansvarige gentemot Svenska Kraftnät åtar sig det ekonomiska ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som förbrukas av de konsumenter för vilka den balansansvarige har balansansvar. Viktiga delar i avtalet rör den information som den balansansvarige ska lämna till Svenska Kraftnät, hur balanserna beräknas och obalanser prissätts samt hur avräkningen går till. Balansansvarig skall vara registrerad hos Skatteverket som skattskyldig för energiskatt. Ett balansansvarsavtal är en förutsättning för att man som aktör på elmarknaden kan agera på reglerkraftmarknaden. Även den som handlar på Nordpool Spot och Elbas ska ha ett avtal om balansansvar med en systemansvarig myndighet i Norden 12. 3.3 Nordelöverenskommelsen 2008 Nordel kom under 2007 överens om vissa gemensamma principer för balanstjänsten. Överenskommelsen gäller i huvudsak tre områden Principerna för kostnadsallokering, dvs. vilka av den systemansvariges kostnader som är att hänföra till balanstjänsten och som ska betalas av de balansansvariga Prissättningen av balanskraften och strukturen på de avgifter som ska finansiera den systemansvariges kostnader Införandet av intradagshandel inom NordPool-spotområdet 13, dvs. att Elbas ska vara tillgänglig för alla aktörer inom området. Enligt överenskommelsen ska balanskraften för produktionsobalanser prissättas enligt ett s.k. tvåprissystem och balanskraften för förbrukning enligt ett ettprissystem. Detta innebär förändringar i de fyra nordiska länderna. I Sverige, Danmark och Finland har tillämpats tvåprissystem för såväl förbrukning som produktion medan Norge har ettprissystem för både förbrukning och produktion. Ett- och tvåprissystemen beskrivs närmare i avsnittet 4.1 om balansavräkningen i Sverige. 12 Man kan, som alternativ till eget balansansvar, ha ett avtal med annan balansansvarig 13 Nordic Exchange area 9

Intradagshandeln med Elbas har inte funnits i Norge men i de tre övriga länderna. De nya reglerna har införts med vissa avvikelser. I Finland har undantag gjorts för småskalig produktion 14 och för utlandsförbindelserna vilket innebär att dessa behandlas som förbrukning. I Danmark finns undantagsregler för vindkraften för vilken Energinet.dk är balansansvarig och i Norge för småskalig kraftproduktion 15. I Sverige gäller fortfarande att man inte behöver redovisa produktionsplaner för enskilda enheter. Det är i stället den balansansvariges samlade produktion som räknas. 14 Under 1 MW 15 Under 3 MW 10

4 Balansavräkning i Sverige, Norge och tre EU-länder 4.1 Sverige I bilaga 1 lämnas en utförlig redogörelse av balanstjänsten i Sverige med betoning på balansavräkningen. Balansavräkningen är en av tre faser inom den s.k. balanstjänsten. Balanstjänsten tjänar två ändamål. Det är inom balanstjänsten som Svenska kraftnät, inom sitt systemansvar, säkerställer att det momentant råder en fysisk balans mellan inmatning till och uttag ur kraftsystemet. Detta sker i balanstjänstens två första faser; balansplaneringen och balansregleringen. Det är också inom balanstjänsten som regleringen sker av det ekonomiska ansvaret för att systemet hålls i balans. Detta sker i balansavräkningen. Detta projekt avser balansavräkningen men eftersom den har nära samband med de andra faserna ges också en kort beskrivning av dessa. I avsnitt 1.2 gavs en principbeskrivning av balanstjänsten. I detta avsnitt behandlas några i sammanhanget centrala frågor mera i detalj. Det gäller Reglerkraftmarknaden Hur beräknas balanserna Hur prissätts obalanser Rapportering av mätdata m.m. Reglermarknaden Det är på reglermarknaden som Balanstjänstens, balansregleringen, genomförs. Det är också priserna på reglermarknaden som bestämmer priset på balanskraften. Det är således på reglermarknaden som Svenska kraftnät gör de köp och försäljningar av kraft som behövs för att hålla systemet i balans. Även de kraftaffärer som behövs under drifttimmen för att mothandla över snitten för att upprätthålla prisområde Sverige görs på reglerkraftmarknaden. Reglerkraftmarknaden är nordisk. Svenska kraftnät och Statnett är de systemansvariga som ansvarar för den fysiska regleringen. Bud om reglerkraft lämnas dock nationellt till den systemansvarige. Reglerkraftmarknaden är inte en marknad i ordets vedertagna mening. Man kan säga att de systemansvariga upphandlar reglerkraft genom att begära in bud från intresserade aktörer på producent- och förbrukningssidan. Svenska kraftnät fungerar således inte som organisatör av en börs eller marknadsplats för reglerkraft utan som en s.k. Single Buyer. Det innebär bl.a. att börsregler som gäller på NordPools börser inte tillämpas. För varje leveranstimme rangordnas buden. Rangordningen görs av samtliga bud inom Nordelområdet. Svenska kraftnät och Statnett antar sedan buden i rangordning enligt denna nordiska lista så långt nätkapaciteten tillåter. Den 11

balansansvarige som fått sitt bud antaget betalas det dyraste uppregleringsbudet eller billigaste nedregleringsbudet som antagits. I vissa specifika situationer kan avvikelser ske (se bilaga 1). Hur beräknas balanserna De balansansvarigas ekonomiska ansvar för obalanser beräknas med hjälp av två balanser, nämligen förbrukningsbalansen och produktionsbalansen. Alla balansansvariga har en förbrukningsbalans att hålla. De som dessutom har balansansvar för produktion ska även hålla en produktionsbalans. Produktionsbalansen beräknas som skillnaden mellan den balansansvariges uppmätta produktion och den bindande planen för produktionen som den balansansvarige har rapporterat till Svenska kraftnät. Uppgifter om produktionen ska lämnas per snittområde 16. Även den uppmätta produktionen kan redovisas per snittområde. Balansen beräknas dock i avräkningen nationellt, dvs. svenskt prisområde. Uppmätt produktion Planerad produktion Det är inte tillräckligt att det är balans mellan den uppmätta och den planerade produktionen. Den balansansvarige har dessutom ett ansvar för att den planerade produktion som rapporteras till Svenska kraftnät också har avsättning under drifttimmen, dvs. att produktionen motsvaras av förbrukning hos den balansansvariges kunder eller genom försäljning via Spot eller Elbas eller bilateralt till andra balansansvariga aktörer. Detta säkerställs genom förbrukningsbalansen. Förbrukningsbalansen beräknas som skillnaden mellan den balansansvariges uppmätta förbrukning och den s.k. förbrukningsprognosen. Förbrukningsprognosen (som är bindande) är summan av den bindande produktionsplan och de handelsavtal som den balansansvarige har rapporterat till SvK. Rent tekniskt är det Svenska kraftnät som beräknar förbrukningsprognosen efter de balansansvarigas uppgifter om bindande produktionsplan och handelsavtal. Även förbrukningsprognosen fördelas på snittområden men balansen beräknas nationellt Planerad produktion + Uppmätt förbrukning + Handel Preliminära uppgifter om handeln för den balansansvarige anmäls samband med att Elspot stängs dagen före leveranstimmen. Definitiva uppgifter lämnas när Elbas stängs. Prissättning av obalanser Den som vid balansavräkningen visar sig vara i underbalans 17 köper kraft och betalar till SvK för sin obalans per MWh/h. Den som i stället är i överbalans 18 säljer i stället och får betalt per MWh/h. 16 I Balansansvarsavtalet delas det svenska elnätet in fyra snittområden. Områdena avgränsas av tre öst-västliga tvärsnitt i elnätet där överföringskapaciteten är begränsad och där överföringen övervakas kontinuerligt så att SvK snabbt ska kunna vidta åtgärder för att minska överföringen över snittet. 17 Uppmätt produktion mindre än planerad produktion eller uppmätt förbrukning större än summan av planerad produktion och handel. 12

För obalanser i förbrukningen betalar den balansansvarige efter priset på uppeller nedregleringen på reglerkraftmarknaden (se avsnitt 6). Om det i det nordiska systemet görs en uppreglering får en balansansvarig med överbalans sälja sin balanskraft till uppregleringspriset och en underbalanserad aktör köpa balanskraft till samma pris. Om det istället görs nedreglering i det nordiska systemet sker köp och försäljning av balanskraft till nedregleringspriset. Den som är överbalanserad och säljer kraft betalar enligt nedregleringspriset. Detta brukar kallas för ettprissystemet. För obalanser i förbrukningen finns också en s.k. Balanskraftavgift. Den uppgår till 1 kr för varje MWh i obalans. För obalanser i produktionen gäller följande. För obalanser som förstärker det nordiska kraftsystemets totala obalans sätts priset lika med upp- eller nedregleringspriset. Om det nordiska systemet måste uppregleras får den som är underbalanserad betala enligt uppregleringspriset och om systemet behöver nedregleras får en överbalanserad betalt enligt nedregleringspriset. Den som däremot med sin obalans hjälper systemet betalar eller får betalt enlig priset på NordPool Spot. Det gäller den som är överbalanserad när det nordiska systemet behöver uppregleras och den som är underbalanserad när det nordiska systemet behöver nedregleras. Detta brukar kallas för tvåprissystemet. Upp- och nedregleringspriserna sätts till det dyraste budet som antas för uppreglering och det billigaste budet som antas för nedreglering. Detta brukas i detta sammanhang kallas marginalprissättning. Elspotpriset liksom upp- och nedregleringspris är för svenskt prisområde. Svenska kraftnät kan använda reglerkraftmarknaden också för den mothandel som behövs för att hantera överföringsbegränsningar i det svenska stamnätet 19. Därmed uppstår frågan om vilka bud som ska hänföras till balansregleringen och vilka som hör till mothandelsverksamheten. Svenska kraftnät tillämpar den principen att efter handelsdagens slut beräkna vilken handel och vilka bud som behövts för att upprätthålla energibalansen i det nordiska systemet. Dessa bud är de som bestämmer priset för reglerkraften. Mothandeln antas bli genomförd i en senare fas och med sämre bud, dvs. bud högre pris vid Svenska kraftnäts köp och lägre pris vid försäljning av balanskraft. Detta förfarande motsvarar det som tillämpas i UK under beteckningen tagging (se avsnitt 4.3). Informationsflödet i balansavräkningen I balansavräkningen beräknas balanskraften timme för timme. Beräkningarna baseras på dels den mätinformation som lämnas av nätföretagen, dels de bindande planer (produktion) och handel som lämnas av de balansansvariga. Balansavräkningen omfattar ett stort antal steg. De viktigaste är Balansansvariga rapporterar produktionsplaner, avtal om handel dagen före timmen. Nätföretagen rapporterar mätvärden på morgonen dagen efter timmen 18 Uppmätt produktion större än planerad produktion eller uppmätt förbrukning mindre än summan av planerad produktion och handel. 19 Specialreglering för att avlasta överbelastade snitt (Balansavtalets definition på mothandel) 13

Svenska kraftnät gör den första balansavräkningen kl. 12.15 dagen efter leveransdygnet (den ordinarie balansavräkningen) Svenska kraftnät återrapporterar till balansansvariga när avräkningen är gjord Inom fem dagar upprepas balansavräkningen för att ta hänsyn till de rättade mätvärden som skickats in av nätägarna Faktureringen sker per leveransperiod som är en halv månad (dag 1 15 i månaden och dag 16 månadens slut). Faktureringen sker 12 dagar efter leveransperiodens slut Korrektionsavräkningar genomförs sedan under en 90-dagarsperiod (fr.o.m. 1 juli 2009 45 dagar). Balansavräkningen för icke timmätt förbrukning (schablonkunderna) sker på ett delvis annat sätt. Den balansansvarige får inför varje leveransmånaden ett preliminärt andelstal för varje nätområde. Andelstalet anger hur stor andel av den schablonavräknade förbrukningen som den balansansvarige har i området. Dygnet efter leveransdygnet rapporterar nätägare för schablonavräkningsområden en s.k. förbrukningsprofil. Förbrukningsprofilen är samtliga schablonavräknade uttagspunkters uttag av kraft i ett nätområde timme för timme. Uttagen beräknas som den uppmätta kraften in i nätområdet (netto) minus summan av de timavräknade uttagspunkternas uttag. Inom fem vardagar efter leveransdygnet ska nätägaren rätta lämnade timvärden vilket medför att även förbrukningsprofilen rättas. Fakturering sker därefter på samma sätt som för obalanser för timavräknade kunder. En slutavräkning görs sedan mellan de avvikelser som görs för att korrigera avvikelserna mellan den uppmätta förbrukningen enligt förbrukningsprofilen och den faktiskt uppmätta förbrukningen. Den kan göras när faktiska mätvärden är tillgängliga. I och med att månadsläsning blir obligatorisk kan denna slutavräkning ske månadsvis. Denna slutavräkning är en avräkning mellan den balansansvariga som administreras av Svenska kraftnät. 4.2 Norge Under de senaste åren har det skett en betydande harmonisering av balanstjänsten i de fyra nordiska länderna. Den norska balanstjänsten är därför mycket lik den svenska. Det finns dock i detaljer som skiljer sig mellan länderna. En detaljerad genomgång av skillnaderna redovisas i bilaga 2, Balanseavregningen i Norge. I detta avsnitt behandlas, utöver vissa basfakta, några punkter där den norska modellen avviker från den svenska. Statkraft har tilldelats koncession av Olje- och energidepartementet att vara systemsansvarig. Som systemansvarig ska Statnett organisera och utveckla en reglerkraftmarknad för drifttimmen och hantera avvikelser från planlagd produktion förväntad förbrukning, liksom andra oönskade situationer i kraftsystemet. 14

Reglermarknaden Reglerkraftmarknaden är en gemensam nordisk marknad. Det mesta av det som gäller i Sverige gäller också för Norge. Det som fortfarande skiljer mellan den svenska och norska marknaden är framför allt budreglerna och på vilket sätt som den systemansvarige försäkrar sig om att det finns tillräckliga resurser på reglermarknaden. För en närmare beskrivning hänvisas till bilaga 2. Hur beräknas balanserna? Även i Norge tillämpas en produktionsbalans och en förbrukningsbalans. Med ett undantag beräknas de på samma sätt som i Sverige. Den småskaliga elproduktionen har dock givits ett undantag i Norge. Enligt Nordelöverenskommelsen ska från årsskiftet produktionsbalansen avräknas enligt tvåprissystemet. I Norge har dock NVE efter att ha inhämtat synpunkter från norska aktörer och Olje- och energidepartementet beslutat att undanta småskalig kraft under 3 MW från tvåprisavräkningen. Detta undantag gäller från den 1 april 2009. Detta löses tekniskt genom att låta anläggningar eller vindkraftsparker under 3 MW ingå i förbrukningsbalansen. Prissättningen av obalanserna I princip är prissättningsprinciperna helt lika dem som tillämpas i Sverige. Undantaget för den småskaliga kraften har beskrivits tidigare i detta avsnitt. En utförligare beskrivning av den norska prissättningen ges i bilaga 2. Informationsflödet i balansavräkningen Balansavräkningen i Norge skiljer sig på några viktiga punkter från vad som gäller i Sverige. Nätföretagen ska rapportera mätdata om uppmätt förbrukning och produktion senast inom tre arbetsdagar efter veckoslutet. Detta är en betydligt längre tidsfrist än vad som gäller i Sverige där uppgifterna ska rapporteras morgon efter driftdygnet. Den balansansvarige ska senast inom tre arbetsdagar efter veckoslutet ange sin köp- och säljåtaganden till Statnett. Positionerna på NordPool rapporteras automatiskt till Statnett. I Sverige sker de balansansvarigas rapportering före drifttimmen. Statnett ska informera de balansansvariga om dessas betalningsförpliktelser och tillgodohavanden inom nio arbetsdagar efter veckoslutet. Därefter sker inga korrigeringar. I Norge är detta således den definitiva slutavräkningen. I en bilaga till Statnetts balansavtal står det explicit Enhver uoverensstemmelse mellom oppgavegiver og den andre part vedrørende kvaliteten på data som er rapportert til balanseavregningen, er ikke Statnetts ansvar. Eventuella fel får göras upp mellan parterna utan Statnetts medverkan. Inte heller för de schablonavräknade kunderna görs någon senare avräkning. Svenska kraftnäts avräkning av s.k. kvarkraft har således ingen motsvarighet i Norge. 15