PÅ SPANING I FORMATDJUNGELN
För den som tittar på tv i Sverige är formatfrågan enkel det finns bara två format: standard och hd. Förutom att det inte är riktigt sant. Följ med på en vindlande vandring i formatdjungeln. I tv:ns barndom var allting enkelt. Oavsett om skärmen var på tio tum eller trettio tum hade alla samma antal linjer och pixlar. Mycket har hänt sedan dess. I takt med att vi tittar på tv på flera olika plattformar behöver signaler skickas ut i format som passar var och en av dem. Mottagningen förväntas hålla hög kvalitet vare sig det är en mobiltelefon, läsplatta eller storbilds-tv, och då måste utsignalerna till var och en se olika ut. Hur många format det finns totalt är omöjligt att veta. Eller rättare sagt beror det på hur man räknar. Vi börjar från början. Tv-format kan delas in i tre olika sorter 1Upplösningsformat: För det första finns det olika kvaliteter på mottagningen standardupplösning (SDTV), hög upplösning (HDTV) och ultra-hd (även kallat 4K). Upplösning är ett mått på hur många horisontella linjer det finns på tv-skärmen. När man pratar om en upplösning på exempelvis 720x576 (SDTV) betyder siffran 720 antalet bildpunkter per horisontell linje, och 576 betyder antalet linjer på skärmen. Nästa kvalitetsnivå är hd en förkortning av high definition, alltså hög upplösning. För att räknas som hd ska en skärm ha en upplösning på antingen 720 eller 1080 linjer. Den här typen av upplösning kallas spatial, vilket innebär att den har med utrymme ( space ) att göra. Men det finns ett annat mått på upplösning också, som kallas temporal. Då handlar det om hur ofta bilden uppdateras på skärmen. När någon pratar om full HD är det 1080p som avses. P-et här betyder progressiv och betyder att uppdateringar av bildskärmen berör alla 720 eller 1080 linjer samtidigt. Det görs normalt 50 gånger varje sekund. Eftersom denna teknik kräver väldigt mycket bandbredd i synnerhet för 1080-upplösning finns även en kompromiss där bara hälften av linjerna uppdateras samtidigt. Varannan linje på tv-rutan uppdateras i taget; växelvis jämna och ojämna. Genom denna sammanflätning behöver varje rad bara uppdateras hälften så ofta, 25 gånger per sekund. På engelska kallas tekniken interlaced, vilket har givit bokstaven i efter upplösningssiffran, alltså 1080i. Nästan all hdtv som sänds idag är av denna i -typ, medan till exempel Blu- Ray är av p -typ. Interlace är också ett sorts komprimeringsformat som härstammar från tiden för analog-tv, och var ett sätt att hålla nere informationen som sändes, genom att endast skicka halvbilder. 2Komprimeringsformat: Men att trycka in stora mängder information på en disk är en sak. Att skicka den genom luften eller genom en kabel blir betydligt svårare. Då behöver signalen komprimeras för att signalen ska få plats, vilket leder oss till nästa formatfamilj komprimeringsformaten. Tv-format kan delas in i tre olika sorter: Upplösningsformat Komprimeringsformat Överföringsformat Sida 2 av 5
De vanligaste bland dessa är MPEG2, MPEG4 och HEVC. MPEG betyder Moving Pictures Expert Group, vilket är namnet på en grupp företrädare för industrin och forskarvärlden som från slutet av 1980-talet enades om en serie standarder för bland annat ljud- och videokodning. HEVC betyder High-Efficiency Video Coding och är en gemensamt framtagen industristandard som lanserades under våren 2013 och har börjat ersätta MPEG4. 3Överföringsformat: Den sista formatfamiljen är överföringsformaten, det vill säga det sätt på vilket man packar ihop den kodade signalen. Det kallas ibland också transmissionsformat. Det här formatet måste passa för just det mediet man vill föra över genom. Om man vill skicka en signal via marknätet packar man den i formatet DVB-T eller DVB-T2, där T står för terrestrial. För kabelöverföringen används DVB-C eller DVB-C2 (för cable), och satellitöverföring har DVB-S eller DVB-S2. Ingen lär dock ha missat trenden med tv-tittande över internet, och här finns ytterligare format. Enklast är att packa signalen i en ip-ström, men det fungerar bara om man använder ett slutet bredbandsnät där man kan kontrollera bandbredden. Om man skickar över det öppna internet krävs det att formatet kan anpassa sig till varierande bandbredder. Här finns fyra dominerande format: Adobes HDS (Http Dynamic Streaming), Microsofts Smooth Streaming (MSS), Apples Http Live Streaming (HLS) och MPEG-DASH. Gemensamt för dessa är att de använder http-protokollet, samma protokoll som används för vanligt webbsurf, berättar Magnus Lindell som är systemingenjör «Företaget eller organisationen bakom ett format kan besluta att de inte kommer att fortsätta utveckla eller ge support till en eller flera av de delar som behövs i ekosystemet eller utsändningskedjan.» Headend på Teracom. En fördel med det är att distribution kan göras över öppna internet. Nackdelen är förstås att det inte går att garantera någon leveranskvalitet. Därför sänds ofta samma videoinnehåll i olika bit rate-profiler/hastigheter parallellt för att överlåta till mottagande applikation att välja lämplig bit rate utifrån rådande nätverksförhållanden. Det är internetutvecklingen generellt som har drivit på tillökningen i formatdjungeln, tillsammans med smartare mobilnät, smartare telefoner och plattor med bättre och bättre prestanda och allt bättre wifi till allt fler användare. Även om det finns olika internationella organisationer för standardisering så är det oftast inte lätt för alla inblandade intressenter att komma överens om ett gemensamt format, då många företag Magnus Lindell Systemingenjör Headend på Teracom Magnus Lindell Systemingenjör Headend på Teracom Sida 3 av 5
försöker positionera sig på marknaden och patentera lösningar. De vill givetvis att just deras lösning ska bli standardiserad så att andra företags lösningar eventuellt behöver betala royalties för att använda en viss teknik. Företag med en dominerande ställning eller en unik lösning kan lätt utnyttja detta och marknadsföra sin teknik själva. Eventuellt släpper de också formatet öppet i hopp om att tredjepartsföretag ska anamma just deras lösning, driva utveckling och öka marknadsandelarna för en viss lösning. Detta är i princip det Adobe, Apple och Microsoft har försökt göra. Samma företag och Google stödjer nu mer eller mindre det samarbete och den specificering som sker inom MPEG-DASH via Dash Industry Forum. Apple är dock inte officiellt med i Dash IF. I den processen sker det dock en destruktiv innovation hos företagen själva, där format överges om det dyker upp ett nytt som ger större affärsnytta. Företaget eller organisationen bakom ett format kan besluta att de inte kommer att fortsätta utveckla eller ge support till en eller flera av de delar som behövs i ekosystemet eller utsändningskedjan. Till exempel har Microsoft beslutat att inte fortsätta utveckla eller ge support för Silverlight, ett slags ramverk som möjliggör att spela upp video i en webbrowser. Och Google, Mozilla och Microsoft har beslutat sig för att inte längre stödja NPAPI i sina respektive webbrowsers Chrome, Firefox och MS Edge. NPAPI används av plug-ins som exempelvis Silverlight och Java för att startas i webbrowsers. Detta medför att Silverlight inte kommer att kunna startas i någon webbrowser, med följd att man inte kan spela video, och att Smooth Streaming troligen kommer att fasas ut relativt snabbt. Finns det något att vinna i att begränsa antalet format? Ja, för en tjänsteleverantör är det inte önskvärt att använda flera format då det ökar komplexiteten. Mer kapacitet och resurser går åt att leverera flera olika format samt att testa och hålla dem uppdaterade. Samtidigt vill tjänsteleverantörerna nå så många kunder som möjligt så det avgörs till slut av vilka mottagare konsumenterna faktiskt köper. Vilka trender ser vi framöver när det gäller format? Just nu är det många som implementerar MPEG-DASH. Det drivs på av att Microsoft inte längre utvecklar Smooth Streaming utan nu stödjer MPEG-DASH i stället. I princip är de flesta stora internetföretag med ambitioner medlemmar av DASH Industry Forum, inklusive Adobe, Google och Microsoft. Så för att täcka upp så många enheter som möjligt just nu ser det ut som om både HLS och MPEG-DASH behövs. Trots det finns det alltid en möjlighet att nya format dyker upp. Upplösningar SD: 720x576 (Uppdatering 25 50 halvbilder/sekund) HD 720p: 1280x720 (Uppdatering 50 helbilder/sekund i Europa, 60 helbilder/sekund i USA) HD 1080i: 1920x1080 (Uppdatering 50 halvbilder/sekund i Europa, 60 halvbilder/sekund i USA) HD 1080p: 1920x1080 (Uppdatering 25 eller 50 helbilder/sekund i Europa, 30 eller 60 helbilder/sekund i USA) Ultra-HD (4K): 3840x2160 Ultra-HD (8K): 7680x4320 Sida 4 av 5
OM TERACOM Teracom har sitt ursprung i radions och tv:ns vagga. Människor har behov av att kommunicera med varandra och en vilja att titta på rörlig bild och lyssna på radio, när och var man vill. Omvärlden förändras hela tiden och vi med den. Vi är en oberoende nätoperatör som bidrar till ett fritt och tryggt samhälle. En stabil aktör med lång erfarenhet av hantering av bild och ljud och med ständigt fokus på kvalitet och robusthet. Kaknästornet är vår mediahub, knutpunkten för alla som vill dela sitt innehåll eller hämta innehåll till sin plattform, oavsett format och vart det ska, med kvalitet. Vår hub är uppkopplad mot världen via fiber och satellit. Vi har egen servicepersonal på drygt 50 orter, från Ystad i söder till Kiruna i norr och vi har övervakning via vår egen övervakningscentral. Det gör att vi kan ta totalansvar för installation, drift och underhåll. Dygnet runt, året runt. Ett nav i framtidens kommunikationssamhälle. VILL DU VETA MER OM TERACOMS PRODUKTER INOM MEDIA? Teracom AB Box 30150 104 25 Stockholm Hör av dig till oss på +46 8 55 54 20 00 eller kontakt@teracom.se. www.teracom.se Sida 5 av 5