728 Statens intention att undandra lönegarantiregress från offentligt ackord i företagsrekonstruktion motverkar dess syfte och användningen av rekonstruktion i framtiden hur agerar HFD? Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade den 12 juni 2015 prövningstillstånd i mål rörande fråga om länsstyrelsens beslut om återkrav av lönegarantimedel är överklagbart och om så är fallet, i vilken mån statens regressfordran omfattats av ett offentligt ackord i företagsrekonstruktion. 1 1. Bakgrund Den andra delfrågan, det vill säga i vilken mån statens regressfordran för utbetald lönegaranti omfattas av ett offentligt ackord i företagsrekonstruktion, har i princip varit föremål för debatt sedan början av år 2009. Lagstiftaren beslutade då att förändra lönegarantilagen (1992:497) innebärande att staten förvisso träder i arbetstagarens ställe och övertar dess fordran när lönegaranti utbetalats, dock utan att erhålla den förmånsrätt som tillskrivs arbetstagaren enligt 12 förmånsrättslagen (1970:979). Under en företagsrekonstruktion är offentligt ackord ett vedertaget handlingsmönster innebärande tvångsvis nedskrivning av icke-säkerställda, oprioriterade borgenärers fordringar. Huruvida fordran är förfallen eller ej är inte av relevans, inte heller huruvida fordran är beroende av särskilt villkor. För att omfattas av ackordet ska fordran dock ha uppkommit före dagen för rekonstruktionsansökan. 2 Fordringar gentemot rekonstruktionsgäldenären vilka är grundade i momentana avtal samt uppkomna före rekonstruktionsansökan, såsom en leverantörs försäljning av en enstaka vara och kreditgivning relaterad därtill, torde utan oklarheter omfattas av ett offentligt ackord i sin helhet. Bedömningsproblem kan dock uppstå avseende fordringar grundade i bestående avtal där prestationer sker både före och efter rekonstruktionsansökan, såsom anställningsavtal och de därtill anknutna lönefordringarna. 1 2 Mål nr 5818-14, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 2667-13. Se 3 kap. 3 lag (1996:764) om företagsrekonstruktion.
729 Om lönegaranti utbetalats och staten övertagit en fordran som uteslutande avser löneanspråk hänförligt till arbete för tiden före rekonstruktionsansökan, bör tillämpningsproblem av nämnda regelverk således ej uppkomma. Bedömningen blir mer problematisk när statens regressfordran är hänförlig till arbete som utförts såväl före som efter denna tidpunkt. Knäckfrågan i dessa situationer blir att bedöma huruvida lönefordran i sin helhet ska anses ha uppstått före rekonstruktionsansökan, och därmed omfattas av ackordet i full utsträckning, eller om enbart del av fordran kan anses ha existerat vid denna tidpunkt, och regressfordran därför endast delvis ska nedskrivas i enlighet med ackordsuppgörelsen. Rättstillämpningen avseende regressfordringar av sistnämnda karaktär har varit diffus och motstridig. Kammarrätten i Göteborg har ansett att statens regressfordran i sin helhet ska underkastas offentligt ackord i företagsrekonstruktion. 3 I sitt avgörande hänvisade Kammarrätten bland annat till reglerna för konkurs och att uppsägningslön i samband därmed ska anses uppkommit före konkursbeslutet, eftersom anställningsavtalet träffades dessförinnan. Kammarrätten i Sundsvall, i det fall som nu ska prövas av HFD, har dock ansett att endast den del av regressfordran som är hänförlig till löneanspråk för perioden före rekonstruktionsansökan ska omfattas av offentligt ackord. Domstolen avgjorde frågan genom en helhetsbedömning av syftet med lagen om företagsrekonstruktion och det sammanhang som statens fordran gjordes gällande i. 4 Det existerar således två kammarrättsdomar som går i motsatt håll. Med beaktande av behovet av en förutsebar rättstillämpning samt med hänsyn till de betydande belopp som offentliga ackord många gånger innefattar är en noggrann övervägd slutvägledning av HFD i denna fråga av stor vikt. Vid sin prövning bör HFD ta särskild hänsyn till syftet med företagsrekonstruktionsinstitutet samt till lagstiftarens överväganden vid införandet av lönegaranti i företagsrekonstruktioner. Vissa spörsmål relaterade till detta ämne, såsom lämpligheten i att avgöra frågan om uppkomsten av statens regressfordran inom rekonstruktionslagstiftningen utifrån analogier från konkursrätten eller huruvida uppkomsten av ett avtal ska bestämmas utifrån dess väsentliga grund lämnas utan avseende i denna text. I fokus står istället lagstiftarens bakomliggande överväganden och syften med införandet av företagsrekonstruktionsinstitutet samt beslutet att låta lönegarantin utsträckas till företagsrekonstruktioner, och hur detta relaterar till HFD:s kommande prövning. Övergripligt ska också beröras lagstiftarens överväganden vid avskaffandet av förmånsrätt för skattefordringar samt utbetald lönegaranti, frågan huruvida statens betalning av lönegaranti aktualiserar en fristående fordringsrätt samt ett i detta sammanhang relevant avgörande från Högsta domstolen. 3 4 Kammarätten i Göteborg, mål nr 5845-12. Kammarrätten hänvisar här till HD:s avgörande i NJA 2009 s. 291 och HD:s uttalande däri att det inte finns en allmängiltig princip att bedöma när en fordran har uppstått.
730 2. Företagsrekonstruktion Syftet med införandet av lagen om företagsrekonstruktion var att erbjuda ett särskilt rättsligt förfarande för i grunden gynnsamma företag som hamnat i ekonomisk kris under lång tid och i olika sammanhang. Avsikten var att sådana företag skulle ges rådrum att vidta åtgärder i god tid i syfte att förbättra dess framtidsutsikter utan att riskera sanktioner från enskilda borgenärer. Vid tidpunkten för införandet av denna lag var rekonstruktion genom konkurs det enda egentliga tillgängliga alternativet för större företag med ekonomiska problem. Lagstiftaren ansåg att konkurs endast skulle tillämpas på verksamheter utan ekonomisk bärkraft. Förvisso existerade det mindre ingripande ackordsförfarandet, som erbjöd en möjlighet till nedskrivning av ett företags skulder, men detta institut nyttjades inte i någon större utsträckning. Att undvika tillämpning av konkursinstitutet på i grunden bärkraftiga företag kunde motiveras utifrån både samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt. En lagreglerad rekonstruktion skulle möjliggöra för företag med ekonomiska problem att återfå livskraft innan en kapitalförstörande konkurs och realisering av tillgångarna var oundviklig. Vidare ville lagstiftaren minska antalet så kallade bekvämlighetskonkurser. Dessa innebar att ett företag med ekonomiska problem försattes i konkurs för att senare drivas vidare av tidigare ägare eller ställföreträdare genom en ny juridisk person, efter att dessa förvärvat konkursboets inkråm. Tidigare skulder eller anställda belastade således ej den nya juridiska personen. Detta skulle motverkas av att sådana företag numera istället skulle rekonstrueras genom lag. 5 3. Lönegaranti Liknande överväganden låg bakom 2005 års införande av lönegaranti i företagsrekonstruktion. I förarbetena nämner lagstiftaren att konkurs bör undvikas i de fall då ett företags betalningsproblem är av övergående natur, såsom vid konjunkturnedgång, men även då ett företag faktiskt bedrivs med en bärande affärsidé, men ådragit sig för stor skuldbörda på grund av att lönsamheten överskattats eller då verksamheten bedrivits irrationellt. Ur borgenärssynpunkt bör rekonstruktion genom konkurs även undvikas för livskraftiga företag när dessa innehar agentur- och licensavtal, som kan vara av stort värde. Detta eftersom sådana avtal inte får överföras på ny part utan motpartens samtycke. Vidare uttalar lagstiftaren att värdeförluster allmänt är högre vid konkurs än vid företagsrekonstruktion, då tillgångarna i förstnämnda fall ofta försäljs till undervärde. 6 5 6 Prop. 1995/96:5 s. 54 ff. Prop. 2004/05:57 s. 18 ff.
731 Företagsrekonstruktion är även att föredra för anställda då en lyckad rekonstruktion kan medföra att arbetstillfällen räddas och att anställningsavtalen, till skillnad från vad som gäller vid konkurs, äger fortsatt giltighet. För de fall verksamhet övergår till annan arbetsgivare i samband med konkurs följer även av lagen om anställningsskydd (1982:80) att rättigheter och skyldigheter som följer av ett anställningsavtal inte övergår till en ny arbetsgivare. 7 Lagstiftaren fastslog att den vid denna tidpunkt gällande ordningen, det vill säga att lönegaranti enbart var tillämplig vid konkurs, medförde att rekonstruktion genom konkurs ofta premierades framför företagsrekonstruktion. Detta eftersom lönegarantimedel kunde anses finansiera rekonstruktion genom konkurs. Lagstiftaren uttalade att lagstiftningen behövde bli mer välbalanserad i syfte att undvika sanering av verksamheter i allt för sent skede, vilket medför kapitalförstöring eftersom livskraftiga företag försattes i konkurs i onödan med då gällande ordning. Valet mellan konkurs och företagsrekonstruktion skulle istället grundas på en bedömning av lönsamhet och framtidsutsikter och inte på ovidkommande faktorer som kunde snedvrida ställningstagandet. 4. Skattefordringar De resonemang som lagstiftaren förde vid avskaffandet av förmånsrätten för statens skattefordringar år 2004 bör också beaktas i denna artikels sammanhang. Lagstiftaren fastslog att avskaffandet av skatteförmånen skulle möjliggöra för fler lyckade företagsrekonstruktioner och anledningen till att sådant avskaffande inte hade skett tidigare kunde tillskrivas statsfinansiella skäl. Ett framgångsrikt ackord förutsatte nämligen att staten deltog aktivt och att dess fordringar sattes ned. Detta eftersom företaget i annat fall inte fick tillräcklig ekonomisk lättnad. När skatteförmånen nu avskaffades skulle staten bli tvungen att bevaka sina fordringar och även delta vid ackordförhandlingar, vilket således ansågs förbättra möjligheterna för företagsrekonstruktioner. 8 5. Förmånsrätt avseende utbetald lönegaranti Lagstiftaren förde till viss del ett annorlunda resonemang när förmånsrätten för utbetald lönegaranti avskaffades år 2009. Dessa resonemang bör ändock uppmärksammas. Simultant med avskaffandet av förmånsrätten för lönegaranti 7 8 Prop. 2004/05:57 s. 19. Prop. 2002/03:49 s. 71 ff.
732 återinfördes nämligen företagshypoteket med särskild förmånsrätt. Lagstiftaren ansåg att det oprioriterade borgenärskollektivet i detta sammanhang behövde kompenseras, eftersom deras kreditförluster i konkurs kunde förväntas öka. Sådan kompensation skulle ske genom avskaffandet av förmånsrätten för lönegaranti. Genom avskaffandet förväntades staten även inta en aktivare roll i egenskap av fordringsägare, och dess intresse av att slentrianmässigt söka gäldenärer i konkurs skulle minska. 9 2009 års ändringar anses vidare påvisa vikten av att motverka att staten på olika grunder ges föresteg till betalning före oprioriterade borgenärer eftersom lagstiftarens syfte och intention var att förbättra situationen för detta kollektiv till fös beljd av det förstärkta företagshypoteket. 10 6. Är statens betalning av lönegaranti en fristående fordringsrätt? Det bör med relativ enkelhet kunna fastslås att en fristående fordringsrätt inte uppstår genom betalning av lönegaranti i företagsrekonstruktion då staten i enlighet med 28 lönegarantilagen träder in i arbetstagarens rätt mot gäldenären. Tidpunkten för lönefordrans tillkomst utgör därför även utgångspunkt för när statens regressrätt ska anses ha uppstått. Enligt doktrin och förarbeten anses lönefordringar avseende arbete som utförts under företagsrekonstruktionen normalt som tillkomna före ansökan om företagsrekonstruktion. 11 Förhållandet att sådana fordringar belöper på tid efter rekonstruktionsansökan medför således inte att de undantas offentligt ackord på denna grund. En arbetstagares fordran i form av skadeståndsanspråk på grund av felaktig uppsägning under rekonstruktionen kan dock eventuellt bedömas som uppkommen efter rekonstruktionsansökan, och därmed undantagen från offentligt ackord. 12 7. NJA 2012 s. 876 Frågan avseende uppkomsttidpunkten av statens regressfordran för utbetald lönegaranti har i rubricerat rättsfall prövats av Sveriges andra prejudikatinstans, Högsta domstolen (HD). Fallet var av konkursrättslig karaktär och avsåg huruvida staten skulle äga rätt att kvitta sin regressfordran för lönegaranti mot positiv 9 10 11 12 Prop. 2007/08:161 s. 43 ff. Danhard, Erik, Konkursarbetsrätt, 5 uppl., Stockholm 2013, s. 491. Ibid, s. 459 och 492 med däri gjorda hänvisningar. Ibid.
733 balans på gäldenärens skattekonto. HD uttalade, med hänvisning till doktrin och tidigare rättsfall, att lönefordringar som förfaller till betalning efter konkursutbrottet likväl kan anses uppkomna före denna tidpunkt om anställningsavtalet ingåtts innan dess. HD ansåg vidare att statlig lönegaranti var att likställa med ett legalt borgensansvar, och att ett sådant ansvar ska anses ha uppkommit i samband med att förpliktelsen grundades, det vill säga i samband med att anställningsavtalen träffades. Eftersom anställningsavtalen i aktuellt fall hade ingåtts före konkursbeslutet ansåg HD att statens garantiförpliktelse också hade förelegat vid denna tidpunkt, oaktat att garantibeloppet betalas ut först en tid därefter. I enlighet med kvittningsreglerna vid konkurs ägde staten rätt att kvitta sin regressfordran mot gäldenärens skattekonto. 8. Övervägande skäl att all lönegaranti ska omfattas av ackord inom företagsrekonstruktion Syftet med företagsrekonstruktioner är att undvika omotiverade konkurser, vilka är värdeförstörande och samhällsekonomsikt ineffektiva för företag med bärande framtidsutsikter. Konkurser är även till nackdel för arbetstagare. För att omotiverade konkurser ska motverkas måste instituten för konkurser och företagsrekonstruktioner vara neutrala i så stor utsträckning som möjligt. Detta har lagstiftaren uppmärksammat och försökt främja genom införandet av lönegaranti i företagsrekonstruktioner. Framgångsrika rekonstruktionsförfaranden förutsätter också att staten intar en roll som aktiv fordringsägare, vilket manifesterats av lagstiftarens uttalanden vid avskaffandet av förmånsrätten för skatter och utbetald lönegaranti. Sistnämnda lagändring påvisade också vikten av att staten inte ges företräde till betalning framför oprioriterade borgenärer på olika grunder. Statens fordringar bör således i så stor rimlig utsträckning som möjligt omfattas av ackordsförhandlingar och staten bör tvingas överväga för- och nackdelar med att söka gäldenärerna i konkurs. HFD måste tillerkänna dessa syften och överväganden stor betydelse vid dess kommande prövning av frågan om när statens regressfordran ska anses uppkommen. HFD bör genom ett pragmatiskt tillvägagångssätt slå in på den fastslagna vägen och främja neutralitet mellan dessa institut, facilitera för statens roll som aktiv fordringsägare och samtidigt inte försämra situationen för det oprioriterade borgenärskollektivet. Detta kan HFD endast uppnå genom att bedöma hela lönefordringen som uppkommen före ansökan för rekonstruktion. I annat fall riskerar HFD att återigen förskjuta uppenbara ekonomiska fördelar till användandet av konkurs före rekonstruktion och därmed indirekt bidra till värdeförstörning och samhällsekonomiska förluster, eftersom konkurs av uppenbara skäl skulle premieras framför företagsrekonstruktion. I syfte att främja en enhetlig rättstillämpning bör HFD också ta hänsyn till HD:s resonemang och avgörande
734 i NJA 2012 s. 876. Statens regressfordran likställdes i detta rättsfall med ett legalt borgensansvar, vilket resulterade i att fordran ansågs uppkommen före konkursbeslutet. Till synes existerar inga omständigheter som kan motivera ett annorlunda resonemang av HFD i dess kommande prövning. Lars Eric Gustafsson