Nolltoleransens förändring

Uppsala Universitet Antal ord: 12259 Statsvetenskapliga institutionen Antal sidor: 42 Politices Kandidatprogram Kandidatuppsats Höstterminen 2015 Nolltoleransens förändring Processen bakom Stockholms nya policy mot klotter och annan skadegörelse Skriven av: Martin Lindqvist Handledare: Oscar Larsson

Abstract The purpose of this thesis is to explain how the change of the zero tolerance policy in Stockholm against graffiti has been affected by the different formulations of graffiti as a problem. The purpose is fulfilled by applying a dynamic frameanalysis on the processes of creating and changing the policy. The analysis begins in the 1980s and continues until present time. By using this kind of process study the thesis shows that it was the actions made by the supporters of the zero tolerance-policy which started the changing process. It also shows that the process has not yet ended and the policy is likely to be changed again within the next few years. Key words: Zero tolerance policy, frame anaysis, process study, graffiti 2

Innehållsförteckning 1. Introduktion 4 1.1 Syfte och frågeställning 4 1.2 Avgränsningar 5 1.3 Disposition 5 2. Teori 6 2.1 Nolltolerans och Broken window 6 2.2 Definition av begreppen graffiti och klotter 9 2.3 Tidigare forskning 11 2.4 Dynamisk frameanalys 13 3. Material och metod 15 3.1 Processtudie och analysverktyg 15 3.2 Material 16 3.3 Intervjuundersökningen 16 4. Analys 18 4.1 Processen i Stockholm innan nolltoleransen 18 4.2 Processen i Stockholm under nolltoleransen 24 4.3 Processen i Stockholm efter nolltoleransen 33 4.4 Slutsatser 36 5. Slutdiskussion 37 6. Källförteckning 39 3

1. Introduktion I början av 2005 bildade stadsledningskontoret i Stockholm en samverkansgrupp mot klotter efter att Stockholms kommunstyrelse givit dem uppdraget att skapa ett förslag på en policy mot klotter och liknande skadegörelse. 1 Samverkansgruppen var bred och förutom stadsledningskontoret som fick ansvaret ingick bland annat SL, polismyndigheten, Banverket och flera andra fastighetsägare. Förslaget, som presenterades ungefär ett år senare, mynnade så småningom ut i den Policy mot klotter och liknande skadegörelse i Stockholm som antogs under 2007. Den nio punkter långa policyn innebar en tydlig markering att Stockholm stad tog avstånd från både laglig och olaglig graffiti. Stockholm antog en policy med noll tolerans för graffiti. 2 Valet 2014 innebar ett maktskifte i Stockholm stad och den nya röd-grön-rosa majoriteten lovade att riva upp vad som i vardagligt tal kommit att kallas för nolltoleransen. Bara ett antal år tidigare hade detta varit svårt föreställa sig eftersom nolltoleransen förespråkades av en bred majoritet som gick över blockgränserna. Någonting tycks därför ha förändrat synen på graffiti från det att nolltoleransen antogs till valet 2014. 1.1 Syfte och frågeställning Genom en dynamisk frameanalys kommer denna uppsats analysera hur problemformuleringar av graffiti påverkat förändringen av Stockholm stads klotterpolicy. Policyn i sig har det forskats kring tidigare men förändringen av policyn är ett outforskat ämne och tack vare analysmetoden kan aktörernas agerande i frågan tas med i analysen på ett nytt sätt. Uppsatsens fokus är hur problemformuleringarna av graffiti påverkat förändringen av policyn, men även processen bakom den första policyn analyseras då detta inte gjorts tidigare med denna metod. 1 PM 2005 RIII (Dnr 329-4082/2004), Inrättande av samverkansgrupp mot klotter, 2005. 2 Se bilaga 1 4

Uppsatsens frågeställning är: Hur kan vi förstå förändringen av Stockholm stads klotterpolicy genom frågans problemformuleringar? 1.2 Avgränsningar Denna uppsats behandlar den process som legat till grund för Stockholm stads klotterpolicy. Det blir därför en klar geografisk avgränsning där endast de olika delarna av processen i Stockholm analyseras. Andra städers policys och lösningar tas upp som ett sätt att jämföra med Stockholm stads policy. Undersökningen kommer analysera processen som ligger till grund för den nuvarande policyn, inte utfallet av policyn. 1.3 Disposition Denna uppsats är uppbyggd i fem delar. I den första delen ges en introduktion till ämnet och i denna del presenteras även uppsatsen syfte och frågeställning. I samband med detta tydliggörs också uppsatsens avgränsningar och disposition. Uppsatsens andra del består av en genomgång av den teori som används. Inledningsvis förklaras och härleds nolltolerans som policyåtgärd. Därefter utreds och definieras skillnaderna mellan begreppen klotter och graffiti samt hur denna uppsats förhåller sig till begreppen. Efter genomgången av begreppen presenteras den tidigare forskning som finns på området och slutligen förklaras uppsatsens metod ur ett teoretiskt perspektiv. Den tredje delen i uppsatsen behandlar det material som använts samt uppsatsens metod. Först presenteras metoden och uppsatsens analysverktyg. Sen presenteras materialet och hur det använts. Sist i denna del förklaras intervjuundersökningen och hur intervjuerna gått till. Uppsatsens fjärde del är analysdelen och analysen görs i löpande text i kronologisk ordning med hjälp av det analysverktyg som tidigare presenterats. Analysdelen avslutas med att analysens slutsatser sammanfattas. Uppsatsens femte och sista del är en slutdiskussion där slutsatserna diskuteras i förhållande till den tidigare forskningen och här presenteras även förslag på vad som bör undersökas i framtiden. 5

2. Teori I denna del av uppsatsen kommer nolltolerans diskuteras som policyåtgärd och dess ursprung kommer att härledas. Efter det kommer definitioner och skillnader mellan de två begreppen klotter och graffiti att diskuteras. Tidigare forskning på ämnet kommer att presenteras innan analysmetoden slutligen förklaras ur ett teoretiskt perspektiv. 2.1 Nolltolerans och Broken window Nolltolerans som policyåtgärd härleds ofta till Wilson och Kellings kända Broken window-theory. Namnet på teorin, Broken window, kommer från ett exempel på hur teorin är tänkt att fungera. Ett trasigt fönster på en byggnad sänder signaler om att byggnaden är övergiven och inte underhålls. Detta i sin tur lockar och berättigar därför omgivningen till ytterligare skadegörelse av byggnaden. Skulle det trasiga fönstret istället snabbt åtgärdas finns det inget som lockar omgivningen till ytterligare skadegörelse av byggnaden. Teorin kan alltså sammanfattas på så sätt att kriminalitet kan begränsas genom tidiga insatser mot utvalda platser med hög kriminalitet och då främst genom att fokusera på att förhindra mindre allvarliga brott. Genom att förhindra mindre allvarliga brott skapas en positiv atmosfär och inställning i samhället och det förhindrar i sin tur grövre brott. 3 Att denna teori kopplas samman med nolltolerans har att göra med hur den användes i argumentationen för att implementera åtgärder i New York i syfte att minska brottsligheten på 90-talet. New Yorks nyvalde borgmästare år 1994, Rudy Giuliani, hade gått till val på att minska den omfattande brottsligheten i New York. Han lovade att om han blev borgmästare skulle han införa polisiära satsningar och nolltolerans mot graffiti, prostituerade, knarklangare och vissa typer av tiggeri. 4 Bara några år efter att Giuliani tillträtt som borgmästare hade också brottsligheten i New York minskat avsevärt. 1997 rapporterade Giulianis kontor att på fyra år hade anmälningar av grova brott minskat med 44,3% och antalet mord samt dråp i New York hade 3 Shobe & Banis. Zero graffiti for a beautiful city. 2014 s.588 4 Greene, Judith. A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.172 6

minskat med 60,2% under samma tid. 5 I samma rapport berättades det även att många andra grova brott minskat i antal. Som en följd av den tydliga minskningen av grova brott hyllades den man Giuliani tillsatt som polischef, William Bratton, samt de reformer han genomfört inom polisen. Främst hyllades det statistiska verktyget Compstat som Bratton infört samt de åtgärder Bratton gjort för att minska byråkratin inom den polisiära verksamheten. Compstat användes för att statistiskt bestämma när och var poliser borde patrullera. Främst fokuserades dessa insatser på att minska brott som kom att kallas quality-of-life crimes. 6 Denna typ av brott var de företeelser i samhället som Giuliani gått till val på att ha nolltolerans mot. Att Bratton förespråkat nolltolerans mot denna typ av brott har troligtvis sin grund i hans tid som chef för tunnelbanepolisen i New York innan han blev polischef för hela staden. Bratton beordrade under den tiden poliserna i tunnelbanan att fokusera på att förhindra plankning. Genom att se till att så många som möjligt betalade för sin tunnelbaneresa lyckades Bratton minska övrig och grövre kriminalitet i tunnelbanan. 7 Att Giuliani och Brattons nolltolerans mot mindre allvarliga brott spridit sig kan förstås genom den minskning av kriminalitet som skedde i New York under 1990- talet. Varför nolltolerans mot just graffiti etablerats i Stockholm kommer tas upp längre ner under rubriken 4.1 Processen i Stockholm innan nolltoleransen. De reformer och nya polismetoder som infördes i New York har kritiserats genom åren. Mellan 1994 och 1998 ökade antalet anmälningarna mot poliser för maktmissbruk med 75 % och enligt Greene ökade även antalet klagomål (citizen complaints) mot polisen med 60 % mellan 1992 och 1996. 8 Efter en kartläggning av alla klagomål visade det sig att de områden som hade högst frekvens av klagomål också hade oproportionerligt hög andel medborgare med latino- eller afro- 5 Greene, Judith. A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.171 6 Greene, Judith A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.172 7 Greene, Judith A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.174 8 Greene, Judith A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.176 7

amerikanskt ursprung. Skillnaderna i klagomålsfrekvens var så stora att nio av 76 polisdistrikt i New York stod för mer än hälften av alla klagomål. 9 Kritiken mot reformerna i New York handlade därför främst om polisens metoder och att dessa riktades mot en minoritet av befolkningen. Det bör påpekas att även om Stockholms nolltolerans ofta härleds till åtgärderna som infördes i New York så menar forskaren Jacob Kimvall att åtgärderna skiljer sig åt. I sin bok Noll Tolerans Kampen Mot Graffiti beskriver han skillnaderna på detta sätt: i New York var zero tolerance en kriminologisk hypotes som togs upp i politiken och därefter förvandlades till en polisiär metod. I Stockholm tog man en polisiär metod och omvandlade den till politisk ideologi. 10 Kimvalls beskrivning kan antas vara korrekt eftersom Stockholms kommunfullmäktige inte styr över polismyndigheten och det är främst retoriken bakom nolltoleransen som hämtats från New York. Hur nolltoleransen utformats i New York skiljer sig från Stockholm eftersom det i New York inte funnits något hinder för laglig graffiti. 11 Stockholms nolltolerans kan därför bättre jämföras med den nolltolerans som finns i San Francisco. Shobe och Banis undersöker San Franciscos nolltolerans i sin artikel Zero graffiti for a beautiful city och även om den naturligtvis i viss mån skiljer sig från Stockholms nolltolerans så finns det större likheter än vad det gör mellan Stockholm och New Yorks åtgärder. I San Francisco menar Shobe och Banis att nolltoleransen fått tre tydliga effekter. Till att börja med stimulerar nolltoleransen i staden en industri som bekämpar graffiti. De menar alltså att nolltoleransen har gett väktare och saneringsföretag fler arbetstillfällen och inkomstkällor. 12 I Stockholm finns det från kommunen en garanti om att skadegörelse ska saneras inom 24 timmar från det att den anmälts. Detta bör rimligtvis stimulera saneringsföretagen på ett liknande sätt. Utöver detta har avsaknaden av lagliga alternativ för graffitimålare i San Francisco lett till att tags (hastigt skrivna signaturer) 9 Greene, Judith A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.176-7 10 Kimvall, Jacob. Noll tolerans kampen mot graffiti s.27 11 Intervju med Jacob Kimvall 12 Shobe & Banis. Zero graffiti for a beautiful city. 2014 s.601 8

och klistermärken ökat i antal och spridning. 13 I Stockholm har den politiska kampen främst handlat om att tillåta eller inte tillåta lagliga alternativ för graffitimålare och under nolltoleransen har inga lagliga alternativ funnits. Slutligen menar Shobe och Banis att nolltoleransen lett till en debatt som visar att San Franciscos befolkning inte delar åsikten att graffiti bör vara förbjudet genom en nolltolerans. 14 Även i Stockholm har nolltoleransen lett till en debatt även om det inte är självklart vilken åsikt en majoritet av befolkningen har. Stockholms nolltolerans har alltså större likheter med San Fransiscos nolltolerans än med New Yorks även om den ofta härleds till New York på grund av dess retorik. 2.2 Definition av begreppen graffiti och klotter De två begreppen klotter och graffiti är nära sammanlänkade och kan ofta tyckas betyda ungefär samma sak, d.v.s. att rista, måla eller skriva budskap offentligt. Men i litteraturen användas dessa på olika sätt. Även om det inte finns någon allmänt accepterad definitionsskillnad mellan vad som är klotter och vad som är graffiti, så går det att ana skillnader i ordens betydelse. Då de två orden är värdeladdade är det lättast att se denna skillnad i ordens olika värdeladdningar. Klotter används oftast i litteratur som ett negativt uttryck medan graffiti används som ett mer neutralt eller till och med positivt uttryck. I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) idéskrift om klotterförebyggande insatser från 2005 berättas det att klotter är uteslutande det uttryck som används inom myndighetssammanhang. 15 Ett exempel på detta är just den policy vars process denna uppsats behandlar. Policyn är nämligen döpt till Policy mot klotter och liknande skadegörelse i Stockholm. Vidare gör BRÅ sin egen definition av de två begreppen där klotter syftar på den olagliga varianten av fenomenet och graffiti syftar på den 13 Shobe & Banis. Zero graffiti for a beautiful city. 2014 s.602 14 Shobe & Banis. Zero graffiti for a beautiful city. 2014 s.603 15 Brottsförebyggande Rådet. Klotterförebyggande åtgärder, en idéskrift om att tänka parallellt. 2005. s.9 9

lagliga varianten. 16 Detta är visserligen en behändig särskiljning av begreppen då det annars skulle krävas att begreppen skiljs åt av mer personliga preferenser om vad som anses vackert och vad som anses fult, men det är även väldigt förenklade definitioner av två komplexa begrepp. I boken Sätta färg på staden gör Tobias Barenthin Lindblad egna definitioner av begreppen i brist på allmänt accepterade definitioner. Något speciellt med dessa definitioner är att han skiljer på gatukonst och graffiti samt att han skiljer begreppen åt beroende på huruvida de är inkluderande eller exkluderande. T.ex. beskrivs graffiti bland annat av att Barenthin Lindblad skriver: Och som gatukonst är graffiti baserat på estetik. Däremot är själva stilen exkluderande. Till skillnad från gatukonst och klotter, men i liket med mycket konst, kultur, musik, sport, politik och naturvetenskap så är det kunskap om fenomenet som gör graffiti intressant. 17 Mats Berglund (MP) fick under vår intervju frågan om han skiljer begreppen åt och i så fall hur han särskiljer dem. Enligt Berglund är graffiti en konstform samtidigt som ordet klotter är onödigt och inte bör användas. Klotter är enligt honom ett negativt ord som kan bytas ut mot skadegörelse eftersom klotter alltid syftar till något fult och olagligt. 18 Denna uppsats kommer använda sig av båda begreppen, men främst graffiti då det kan ses som ett neutralt ord för fenomenet. Graffiti definieras då i stil med Berglunds inställning i frågan, d.v.s. att graffiti är uttrycks- samt konst-formen som diskuteras. I de sammanhang ordet klotter används beror det på att det är vad som används i källan eller för att det i sammanhanget kan likställas med skadegörelse. I källorna till uppsatsen används båda uttrycken och läsaren bör vara medveten om ordens värdeladdning eftersom det speglar en åsikt om fenomenet. 16 Brottsförebyggande Rådet. Klotterförebyggande åtgärder, en idéskrift om att tänka parallellt. 2005. s.9 17 Förord av Barenthin Lindblad, Tobias i Guwallius, Kolbjörn. Sätta färg på staden. 2010. s.6 18 Intervju med Mats Berglund 10

2.3 Tidigare forskning Erik Hellqvist studie från 2013, Graffiti är till sin natur illegal, kan ses som grunden till denna uppsats. Hellqvist studie är en frameanalys där han studerat frågan historiskt och delat upp de olika problemformuleringarna av graffiti i två olika inramningar. Dessa två inramningar utgörs å ena sidan av de som är positivt inställda till graffiti å andra sidan av de som är negativt inställda. Genom att analysera problemformuleringarna och dess effekter på samhället förklarar Hellqvist processen bakom Stockholms nolltolerans mot graffiti. 19 Eftersom Hellqvists studie är genomförd innan nolltoleransen upphävts har inte förändringen av policyn analyserats. Samma år som stadsledningskontoret i Stockholm bildade sin samverkansgrupp mot klotter släppte BRÅ en rapport om klotterförebyggande åtgärder. Rapporten, Klotterförebyggande åtgärder En idéskrift om att tänka parallellt, innehåller statistik om klotter och klotter-relaterade brott såväl som den beskriver hur städer i främst Sverige (men även Helsingfors och Brügge) arbetat klotterförebyggande. I rapporten betonar BRÅ att de olika insatserna som städerna gjort mot klotter inte utvärderats vetenskapligt, men att de bör ses som idéer och inspiration till kommuner som vill jobba förebyggande mot klotter. 20 Två namn som ofta nämns i samband med att graffiti diskuteras i Sverige är Jacob Kimvall och Kolbjörn Guwallius. Kimvall gav 2012 ut den populärvetenskapliga boken Noll Tolerans Kampen mot graffiti och tar i den upp sina egna erfarenheter av nolltoleransen såväl som politikers och medias perspektiv på frågan. Boken är en tydlig genomgång i kronologisk ordning av såväl graffitins som nolltoleransens historia i Sverige. Även om den inte explicit är en frameanalys av ämnet så presenterar Kimvall frågans olika sidor som kollektiva föreställningar om graffiti och dessa kan ses som frames. Guwallius har skrivit två böcker på temat, Grip till varje pris och Sätta färg på staden. Den förstnämnda av Guwallius böcker tar upp historien bakom det privata säkerhetsföretaget Commuter Security Group (CSG) som anlitats 19 Hellqvist, Erik. Graffiti är till sin natur illegal. 2013. s.9 20 Brottsförebyggande Rådet. Klotterförebyggande åtgärder, en idéskrift om att tänka parallellt. 2005. s.9 11

av Storstockholms Lokaltrafik (SL) för att minska klottrandet. Sätta färg på staden är istället en inblick i hur olika parter i samhället använder sig av graffiti och deras åsikter kring fenomenet. En av de svenska vetenskapliga studier som gjorts på ämnet, Inblick i en ungdomskultur, är skriven av Michael Johnson på kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Johnson undersöker genom intervjuer med graffitimålare vilka mekanismer som får ungdomar att ägna sig åt graffiti. 21 En annan studie från Sverige är Staffan Jacobssons doktorsavhandling Den spraymålade bilden. Graffiti som bildform, konströrelse och läroprocess. Jacobssons avhandling, som gavs ut 1996, beskriver bland annat situationen i Stockholm innan nolltoleransen genom att analysera vad media rapporterat om ämnet. Det finns gott om utländska studier av graffiti som fenomen och dess relation till det övriga samhället. Det skulle vara omöjligt att gå igenom alla, men en läsvärd artikel som handlar om just bekämpningen av graffiti genom nolltolerans är Zero graffiti for a beautiful city: the cultural politics of urban space in San Francisco av Shobe och Banis. Shobe och Banis studie används i denna uppsats för att beskriva nolltoleransens historia men den är intressant ur fler perspektiv eftersom den undersöker effekterna av San Franciscos nolltolerans mot graffiti. Utöver Shobe och Banis studie har Judith A. Greenes Zero Tolerance: A Case Study of Police Policies and Practices in New York City använts till denna uppsats för att beskriva nolltoleransens ursprung och effekter i New York. Greene förklarar i sin studie hur nolltoleransen kom till och visar även med hjälp av en jämförelse mellan New York och San Diego att andra polisiära metoder kan vara att föredra framför de som infördes i New York. 22 21 Johnson, Michael. Inblick i en ungdomskultur. 2006. s.11 22 Greene, Judith A. Zero tolerance: A case study of police policies and practices in New York City. 1999. s.182 12

2.4 Dynamisk frameanalys Frameanalys kallas även ram-, eller inramnings-analys på svenska. Denna typ av analys tar fasta på de idéer och tankar som formar politiken samtidigt som aktörerna ges utrymme att analyseras. En frame kan beskrivas som kollektiva föreställningar och idéer om verkligheten. En omtvistad policy kan därför vara omtvistad just för att det finns flera olika frames. Dessa frames skapar i sin tur olika möjligheter och begränsningar för politiker att agera efter. Josefina Erikson utvecklade i sin doktorsavhandling om Sveriges prostitutionslagstiftning ett analysverktyg hon kallar för dynamisk frameanalys. Detta sätt att analysera policyprocesser har enligt Erikson sin utgångspunkt i socialkonstruktivistiska teorier som innebär att idéer ses som någonting skapat av människors uppfattning av verkligheten. En idé är inte bara något som har teoretiska utgångspunkter om verkligheten utan påverkar hur vi människor uppfattar verkligheten. Erikson själv beskriver detta genom att skriva: I studiens direkta utformning innebär den konstruktivistiska ansatsen att idéer ses som en central del av policyskapande. Detta innebär ett fokus på uppfattningar om värden och världen och en medvetenhet om att det ofta finns olika uppfattningar om samma fenomen. Det innebär också en medvetenhet om att idéer inte är bara idéer skilda från det vi uppfattar som verklighet. Tvärtom bidrar de till att skapa vår verklighet, och det kan få långtgående konsekvenser att en viss idé uttrycks och inte en annan. 23 Vad detta innebär för en dynamisk frameanalys mer konkret är att en idés ursprung, hur problemet formuleras, blir avgörande för vad aktörer kan göra och inte göra. En idé får genom sin problemformulering både möjligheter och begränsningar som kan förändras genom en förändrad syn på problemet. Utöver den konstruktivistiska grunden i Eriksons ramverk för att granska policyprocesser finns det även en tydlig koppling till historisk institutionalism. Policyförändring betingas av hur frågan tidigare har behandlats och formulerats. 24 23 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.20 24 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.22 13

Erikson argumenterar för att tid och ordningsföljd är en central dimension i policyanalys och spelar en stor roll i förståelsen för en policyförändring. Hon jämför den historiska dimensionen av en policyprocess med en väg fylld av olika kritiska vägval. Genom att en idé, eller en viss problemformulering, får fäste samtidigt som andra idéer väljs bort skapas ett vägskäl där det i efterhand är svårt att gå tillbaka och se på problemet på något annat sätt. Hur svårt det är att förändra en idé beror enligt Erikson på hur institutionaliserad idén har blivit. På så vis blir policyprocessen en del av institutionaliseringen där en idé normalt går från att vara ett synsätt till att bli en formell spelregel att förhålla sig till. 25 Erikson påpekar också att det är genom att en problemformulering institutionaliseras som möjliga lösningar blir aktuella. policy handlar lika mycket om att konstruera problem som att lösa dem. Ett sexköpsförbud uppfattas som en möjlig lösning först när prostitution uppfattas som ett problem som bör bekämpas. 26 Eftersom konstruktivismen anser att idéer är en central del av policyskapande och att problemformuleringarna skapats i sociala sammanhang måste även aktörerna analyseras. Detta argumenterar Erikson för genom att skriva Att studera konstruktionen av ett socialt problem utan att koppla detta till aktörer tenderar att behandla problemet som ett självständigt existerande objekt och inte som en social konstruktion. 27 Det gör dock att idéer kan ses som både skapande och skapade av aktörer. För att detta konstruktivistiska synsätt på både idéer och aktörer skulle vara möjligt i undersökningen ställde Erikson upp tre regler i sin avhandling. 1. Idéer förstås och studeras som sociala konstruktioner, vilka skapas i en dynamisk process. Det innebär att de är både konstruerade och konstituerande. 2. Aktörer förs in i analysen som aktiva i skapandet av mening. 3. Idéer antas fungera både hindrande och möjliggörande för aktörer, och interaktionen mellan idéer och aktörer studeras explicit. 28 Det analytiska ramverk som Erikson skapade bestod i hennes avhandling till stor del av fem frågor. Dessa fem frågor kan beskrivas som en mer konkret utformning av det analysverktyg hon använde sig av. Denna uppsats använder sig av dessa frågor som analysverktyg och de beskrivs under rubriken 3.1 Processtudie och analysverktyg. 25 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.22-23 26 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.25 27 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.26 28 Erikson, Josefina. Strider om mening. 2011. s.28 14

3. Material och metod I detta avsnitt kommer processtudie beskrivas som metod och uppsatsens analysverktyg presenteras. Efter det ges en förklaring av hur materialet till denna uppsats använts och till sist beskrivs intervjuundersökningen med hjälp av urvalsmetodiken, en beskrivning av vilka intervjupersonerna är och hur intervjuerna genomförts. 3.1 Processtudie och analysverktyg Eriksons dynamiska frameanalys kan som vetenskaplig metod beskrivas som en typ av processtudie. Metoden ligger nära det fält som vanligtvis kallas processpårning och målet med en processpårning är att studera kausala mekanismer då forskningsdesignen endast innehåller ett enskilt fall. 29 Skillnaden mellan processtudie och processpårning innebär att denna uppsats, istället för att leta efter en kausal mekanism som sen kan generaliseras, kommer att försöka förklara resultatet i detta enskilda fall utan att generalisera resultatet. Hade uppsatsen istället strävat efter att förklara vad som orsakar nolltolerans-policyer hade den kunnat utformas som en teoribyggande processpårning. För att studera resultatet i detta fall används det ramverk Erikson skapade i sin avhandling. Hennes ramverk konkretiserades i form av fem frågor, men då Erikson analyserade en politisk fråga där kön var en central dimension handlade även en av frågorna i hennes analysverktyg om detta. Denna fråga finns inte med i analysverktyget som används här eftersom kön inte är en central dimension inom graffiti. Analysverktyget i denna uppsats kan därför konkretiseras med hjälp av fyra frågor och dessa är: a) Hur har idéer om graffiti förändrats över tid? b) Vilka kritiska tidpunkter i den här processen kan kopplas till det specifika utfallet och vilken betydelse hade dessa tidpunkter? c) Vilka aktörer drev frågan om graffiti och hur arbetade de? 29 Beach & Brun Pedersen. Process-Tracing Methods: Foundations and Guidelines. 2013. s.2 15

d) Hur påverkade aktörernas agerande och idéerna om graffiti varandra? 3.2 Material För att analysera processen bakom Stockholm stads policy mot klotter har mer än endast policyn använts. Bland annat har motioner, skrivelser, utlåtanden, interpellationer och promemorior ingått i materialet för denna studie. Utöver dessa offentliga handlingar har en idéskrift från Brottsförebygganderådet, boken Noll Tolerans Kampen mot graffiti, samt studier från både Lunds och Stockholms universitet använts. Dessa finns presenterade under rubriken 2.3 Tidigare forskning. De utländska studier som presenteras under samma rubrik har inte använts i analytisk bemärkelse utan snarare som ett komplement för att beskriva vad andra städer i världen gjort samt för att beskriva nolltolerans som policyåtgärd. Utöver detta material har det även hållits tre intervjuer för denna uppsats. 3.3 Intervjuundersökningen Att använda sig av intervjuer som material till en processtudie kan vara väldigt användbart men det särskiljer sig i viss mån från hur många andra intervjuundersökningar ser ut. Det är främst metoden för valet av intervjupersoner som sticker ut. Oisin Tansey tar upp just detta i sin artikel Process Tracing and Elite Interviewing: A Case for Non-probability Sampling. Tansey argumenterar för att då målet är att förklara en specifik händelse eller ett visst förlopp bör inte intervjupersonerna väljas ut slumpvis för att på så sätt kunna generalisera resultatet. Istället är det en fördel om intervjupersonerna väljs ut av forskaren utifrån det material denne har till sitt förfogande. Detta eftersom forskaren då kan välja att intervjua personer som varit centrala i den process som undersöks. Genom att välja ut vilka som ska intervjuas kan forskaren komma närmare processen och få tillgång till information som saknas i t.ex. motioner eller policydokument. 30 De som intervjuats för denna uppsats har därför valts ut efter en genomgång av det material som samlats in. De som intervjuats är inte tänkta att representera alla åsikter 30 Tansey, Oisín. Process Tracing and Elite Interviewing: A Case for Non-probability Sampling. 2007. s.771 16

som finns i frågan utan bör snarare ses som personer som varit en del av processen och som kunnat beskriva hur processen sett ut och vilka synsätt som fått utrymme i debatten. Tyvärr har det varit svårare än förväntat att få tag i de personer som kan anses ha varit centrala i processen. Genom ett flertal mail har de tidigare borgarråden Sten Nordin (M) och Madeleine Sjöstedt (L) tillfrågats om de kan tänkas bli intervjuade, men inget svar har kommit tillbaka. Även SL har erbjudits vara med i undersökningen men efter ett telefonsamtal med dem framkom problemet att det var oklart vem som skulle kunna medverka och representera SL. Deras tidigare anställde Kjell Hultman som kan anses ha varit drivande i frågan slutade för flera år sen och är idag en privatperson som jag saknar kontaktuppgifter till. Även borgarrådet Roger Mogert (S) har tillfrågats via mail till socialdemokraternas pressekreterare, men utan resultat. De som intervjuats för uppsatsen är Mats Berglund (MP), Jacob Kimvall samt Hugo Röjgård. Vad som är problematiskt med detta är att samtliga intervjuade kan påstås dela syn i frågan. Alla tre kan beskrivas som motståndare till nolltoleransen. Att ingen förespråkare av nolltoleransen blivit intervjuad är beklagligt, men i brist på svar från dem är det svårt att säga om det beror på en ovilja att ställa upp eller om det helt enkelt inte varit möjligt av andra anledningar. Mats Berglund är idag andre vice ordförande i Stockholms kommunfullmäktige och har tidigare varit ledamot i kulturnämnden i två mandatperioder. Han har varit en del av processen då han lämnat in skrivelser och motioner i syfte att förändra Stockholms klotterpolicy. Jacob Kimvall är doktorand vid Stockholms Universitet och har forskat på ämnet graffiti i flera år. Han har med sin bok Noll Tolerans Kampen Mot Graffiti redogjort för graffitins och nolltoleransens historia i Stockholm. Kimvall kan beskrivas som en av personerna med bäst överblick i ämnet då han besitter mycket kunskap om processen som lett fram till nolltoleransen. Hugo Röjgård är idag talesperson för intresseföreningen Graffitifrämjandet och är den ende medlemmen som varit med sen föreningen bildades 2011. Han har tidigare varit ordförande för föreningen och gjorde i sin masteruppsats en diskursanalys av hur media rapporterat om graffiti genom åren. 17

Intervjuerna har genomförts på något varierande sätt även om grundtanken var att intervjumetoden skulle vara mer enhetlig. Intervjuerna med Berglund och Röjgård kan beskrivas som semistrukturerade intervjuer som pågått i 40-50 minuter. Till en början har de intervjuade fått berätta om sin egen historik och position för att sen besvara bredare frågor om processen bakom nolltoleransen och nolltoleransens förändring. Allt eftersom har intervjufrågorna blivit smalare och mer specifika för att få klarhet i deras personliga agerande i processen. Intervjun med Jacob Kimvall genomfördes efter en föreläsning han höll i Uppsala som handlade om graffitins estetik och nolltoleransen i Stockholm. Intervjun med Kimvall kan ses som ett samtal där han fått möjlighet att förklara och tydliggöra information från sin bok. Kimvall har även tillhandahållit ett antal dokument till denna uppsats som annars skulle varit svåra, om inte omöjliga, att få tag i. Exempel på detta är det öppna brev som finns i bilaga 2 samt Gatu- och fastighetskontorets policy i bilaga 3. 4. Analys I detta avsnitt kommer själva analysen av processen äga rum. Analysen är strukturerad under tre rubriker som beskriver processens olika delar i kronologisk ordning innan, under och efter nolltoleransen. Frågorna från analysverktyget kommer inte att ställas upp som egna rubriker utan kommer istället att diskuteras löpande i texten. I slutet av analysdelen presenteras dess slutsatser. 4.1 Processen i Stockholm innan nolltoleransen I de flesta sammanhang beskrivs graffiti som en relativt modern företeelse som kom till Sverige under 1980-talet efter att ungdomar inspirerats av kulturen i New York. 31 I Hellqvist studie av nolltoleransen beskrivs tiden innan policyn mot klotter antogs och dessa beskrivningar baseras främst på Staffan Jacobssons avhandling från 1996 samt Kimvalls bok från 2012. Jacobsson berättar bland annat om Siri Dekerts konst på 31 Johnson, Michael. Inblick i en ungdomskultur, 2006. s.2 18

Östermalmstorgs tunnelbanestation som stod färdig år 1965. Dekerts konst bestod bland annat av politiska budskap som ristades i betong. Konsten uppfördes av Dekert på beställning av SL och ses visserligen inte som graffiti, men på stationens övriga väggar började människor att skriva både kritik och hyllningar av Dekerts konst. Trots att Dekert själv tyckte om initiativet sanerades kritiken och hyllningarna 1973. SL tog alltså ställning i frågan och såg dessa uttryck som ett problem. 32 Kimvall beskriver synen på graffiti under början av 1980-talet som varierande mellan roande och störande. Detta förändrades under decenniets andra hälft då graffiti blev ett allt vanligare inslag i Stockholms miljöer. Graffiti-frågan delade upp aktörerna i två olika läger, där den ena sidan förespråkade hårdare tag medan den andra sidan förespråkade mjuka åtgärder. Ett exempel på detta är de fyra socialdemokrater som protesterade utanför riksdagen 1989 och krävde en lagändring som gjorde det möjligt att kroppsvisitera misstänkta klottrare. Förslaget röstades så småningom ner med hänvisning till liberala värderingar och frihetsargument. 33 Andra politiker, bland annat folkpartisten Michael Odevall, erkände samtidigt att det fanns problem med detta nya kulturfenomen men att lösningen borde vara att tillåta det under ordnade former. 34 Både Hellqvist och Kimvall menar att det tidigt bildades två framstående frames i frågan. Hellqvist kallar dem för Graffiti berikar och Graffiti är till sin natur illegal medan Kimvall döper dessa två frames till Repressiv tolerans och Stoppa sabbet. Den ena framen, graffiti berikar/repressiv tolerans, förespråkade mjuka åtgärder medan den andra, graffiti är till sin natur illegal/stoppa sabbet, förespråkade krafttag mot klotter. Kimvall menar att det finns ytterligare två frames i debatten även om dessa inte är så framträdande eller vanliga. Dessa frames kallar Kimvall för Purism och Den intellektuellt prövande hållningen. Purism beskriver Kimvall som en motpol till såväl den Repressiva toleransen som Stoppa sabbet. Här uttrycks istället ett visst stöd för olaglig graffiti, såsom en sund protestyttring och/eller en vital ungdomskultur. Den intellektuellt prövande hållningen är enligt Kimvall den mest ovanliga och ser 32 Jacobsson, Staffan. Den spraymålade bilden. 1996. s.179-180 33 Intervju med Jacob Kimvall 34 Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s. 63-67 19

graffiti som en intressant och viktigt konstriktning, och att den i alla händelser kan säga något intressant om samtiden, samhället och kulturen. Den intellektuellt prövande hållningen är alltså i viss mån positiv till både laglig och olaglig graffiti eftersom den inte skiljer dessa fenomen åt. Båda dessa frames är så pass ovanliga att de inte förekommit i denna uppsats analysdel. Med det sagt betyder det inte att de inte längre finns, snarare att de inte förekommer inom politiken. Debatten förändrades under 1990-talet och den frame, eller det förhållningssätt, som ville förbjuda graffiti fick allt större utrymme i media. Hellqvist och Kimvall ser SL:s dagliga infomationssida i, den då nya, tidningen Metro som en starkt opinionsbildande orsak till detta. SL kunde genom denna kanal framställa graffiti som ett problem på ett tillsynes objektivt sätt. Informationssidan utformades som journalistiskt skrivna artiklar även om det var SL:s anställda som bestämde vilken information som förmedlades. Samtidigt lanserade SL kampanjen Operation Trygghet där de aktivt arbetade för att bilda en opinion mot graffiti 35 och det hölls föreläsningar för samtliga partier i stadshuset av SL:s anställde Kjell Hultman om de negativa konsekvenserna av graffiti. 36 Kimvall argumenterar för att debatten blev hegemonisk till den grad att Kung Carl XVI Gustaf, som enligt Sveriges grundlag inte får ta ställning i politiska stridsfrågor, 1997 vågade uttala sig om graffiti som ett problem. Kungens uttalande utnyttjades enligt Kimvall av nolltoleransens förespråkare även om uttalandet inte innehöll något motstånd till lagliga alternativ. 37 Ett annat exempel på att debatten förändrades var ett öppet brev 38 som Stockholms dåvarande landshövding, länspolismästare, SL:s VD och socialdemokratiska borgarråd skrev strax efter kungens uttalande. Brevet beskrev graffiti som ett problem då det var en inkörsport till missbruk, stölder och andra brott. 39 Denna syn delades av både det borgerliga blocket och socialdemokraterna i 35 Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s. 70-75 36 Kimwall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s. 79 37 Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s. 76-78 38 Se bilaga 2 39 Se bilaga 2 20

stadshuset och tolkades i praktiken, främst då det skrevs under av ledande politiker i Stockholm, som att staden infört en nolltolerans mot laglig graffiti. 40 Brevet beskrev även ett problem med graffiti som tidigare inte förekommit tydligt i debatten, nämligen att betong och armering skadas av upprepade målningar, eftersom fukt stängs inne. 41 Det är vid ungefär denna tidpunkt i historien, under 1990-talets andra hälft, som problemformuleringen av graffiti bland aktörer i Stockholm tydligast går att koppla till de nolltolerans-reformer som infördes i New York i början av 1990-talet. Den frame, Stoppa sabbet, som formulerar graffiti som ett problem på grund av att det leder till stölder, andra typer av brott, att det är en inkörsport till missbruk och att infrastruktur skadas av graffiti har en argumentation som är lik den som användes av borgmästare Giuliani i New York. I praktiken infördes också en nolltolerans mot graffiti under denna period även om det inte var en officiell policy som Stockholm stad antagit. I beslutet om den tillfälliga stängningen av graffiti-utställningen STHLM Underground 2002, hänvisades det visserligen till Stockholms klotterpolicy och denna måste antas vara Gatu- och fastighetskontorets policy då det inte fanns någon annan policy för detta vid tidpunkten. 42 Att nämndens policy ses som Stockholms policy bör dock ses i sammanhanget av att framstående politiker bara några år tidigare skrivit det öppna brev där graffiti beskrevs som ett problem. Det var alltså inte kontroversiellt bland politiker och tjänstemän att ha denna syn på graffiti utan snarare det normala. Kimvall tar upp ett exempel från nämndemännens riksförbunds tidning Nämndemannen som ännu tydligare visar hur denna hållning i graffitifrågan har samma typ av argumentation som nolltolerans-reformerna i New York. I ett nummer av tidningen från 1999 berättar SL:s anställde Kjell Hultman att [g]raffiti bidrar till förslummade stadsdelar. I sådana miljöer är inbrotten många, liksom bilstölderna och den allmänna förstörelsen. 43 Vidare ska Hultman, enligt Kimvall, i samma artikel ha 40 Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s. 77-79 41 Se bilaga 2 42 Se bilaga 3 43 Citat från Nämndemannen i Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s.80 21

föreslagit lagändringar som t.ex. straffskärpning, större möjligheter för polisen att kroppsvisitera samt straffbeläggande av förberedelse till skadegörelse. 44 2004 skärptes lagstiftningen mot skadegörelse. Det maximala straffet för skadegörelse av normalgraden höjdes från sex månaders fängelse till ett års fängelse och i samband med denna förändring fick polisen befogenhet att kroppsvisitera personer som enbart misstänkts för att förbereda skadegörelse. Det bör tydliggöras att polisens befogenhet att kroppsvisitera misstänkta inte var en följd av att straffet för skadegörelse höjdes. Det var istället en av de föreslagna åtgärderna mot klotter att paragraf 19 i polislagen utökades. Argumentationen för att få igenom dessa förändringar finns att läsa i regeringens proposition 2002/03:138 och där anges bland annat: Enligt forskningen om människors upplevelse av brott och otrygghet i deras närområden, skapar skadegörelse också ofta otrygghet och otrivsel för dem som bor eller arbetar i eller passerar genom sådana områden. Olika typer av skadegörelsebrott kan i förlängningen leda till en negativ spiral av ökande förfall, brottslighet och därmed sammanhängande negativa sociala och ekonomiska konsekvenser för ett helt område, vilket bland andra BRÅ lyft fram. Ett område som är utsatt för omfattande skadegörelse, bl.a. i form av klotter, och som inte saneras omedelbart, är lockande för andra presumtiva brottslingar och riskerar att bli allt mer förfallet. Dessutom ökar risken för att många människor undviker att vistas i eller passera genom ett sådant område kvälls- och nattetid, eftersom de upplever det som otryggt. 45 Argumentationen i propositionen, som är inlämnad av Göran Persons socialdemokratiska regering, är ännu ett exempel på synen att graffiti leder till ökad kriminalitet. Lagrådet motsatte sig polisens utökade befogenheter och föreslog istället att poliser skulle få rätten att söka igenom misstänktas väskor men inte kroppsvisitera de misstänkta. Som argument för detta anförde lagrådet att en sådan undersökning inte skulle innebära ett angrepp på den misstänktes kroppsliga integritet. Detta ansåg inte regeringen var tillräckligt som åtgärd då det skulle innebära en allvarlig inskränkning i möjligheterna att motverka brott om en undersökning av någons kläder aldrig skulle komma i fråga. 46 Något anmärkningsvärt kring den ändrade lagstiftningen, och som visar hur synen på graffiti förändrats, är att lagförslaget på det 44 Kimvall, Jacob. Noll tolerans Kampen mot graffiti. 2012. s.81 45 Proposition 2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse. 2003 s.7-8 46 Proposition 2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse. 2003 s.10 22

stora hela ville förändra lagen på samma sätt som socialdemokraterna föreslagit redan 1989. Då röstades lagförslaget ner, men drygt ett decennium senare så gick det igenom. Även om lagstiftningen mot skadegörelse skärptes och Stockholm stad i praktiken hade en nolltolerans mot klotter så beskriver Kimvall perioden mellan 2004 och 2006 som den tysta nolltoleransen. 47 Kimvall kopplar detta till skandalen då det upptäcktes att SL:s väktare bedrivit illegal polisverksamhet (bl.a. genom att ha spanat civilt) och rättsprocessen som slutade med att deras anställde Kjell Hultman 2006 dömdes till fängelse för trolöshet mot huvudman och mutbrott. Dessa två omständigheter menar Kimvall ska ha minskat förespråkandet av kontroversiella åtgärder mot graffiti under denna period. Oavsett hur Kimvall ser på dessa år så fattades det under denna period beslut som senare kommit att påverka politiken. Under 2005 anförde borgarrådet Leif Rönngren (S) att en samverkansgrupp mot klotter skulle sammansättas under ledning av stadsledningskontoret. Detta var en följd av att gatu- och fastighets-nämnden 2004 fått i uppdrag att inrätta en samverkansgrupp med bred sammansättning för att koordinera arbetet mot klotter. Nämndens förslag, som anfördes av Leif Rönngren, var att samverkansgruppen istället skulle ledas av stadsledningskontoret, vilket också blev beslutet. Efter valet 2006 fick Stockholm stad en borgerlig majoritet och under denna mandatperiod färdigställdes samverkansgruppens förslag till policy mot klotter och annan skadegörelse. Borgarrådet Mikael Söderlund (M) var den som 2007 anförde detta policyförslag i kommunfullmäktige och även om det antogs och blev Stockholms stads Policy mot klotter och annan skadegörelse så fanns det ett antal reservationer från förslaget. De borgarråd som reserverade sig från förslaget var Roger Mogert (S), Yvonne Ruwaida (MP) och Ann-Margarethe Livh (V). Mogerts reservation bestod främst av att punkt två och nio i policyförslaget borde formuleras annorlunda. 48 De formuleringar Mogert föreslog i sin reservation bör inte ses som någon reservation 47 Kimvall, Jacob. Noll tolerans. Kampen mot Graffiti. 2012. s.87 48 Utlåtande 2007: RII. Policy mot klotter. 2007 s.5 23

från andemeningen i policyförslaget, utan som ett annat sätt att uttrycka den på. Ruwaida och Livhs reservationer är mer tydliga i sitt avståndstagande från policyförslaget. Ruwaida ville bl.a. stryka punkt fyra och nio från policyförslaget och lägga till en punkt som sa [s]ärskilda graffitiväggar bör anvisas eller uppföras, så att de som vill måla graffiti lagligt ska kunna göra detta. 49 Livh reserverade sig från policyförslaget genom att hon ville formulera punkt fyra annorlunda samtidigt som hon ansåg att punkt nio borde strykas. 50 Resultatet blev i slutändan att Stockholm stads Policy mot klotter och annan skadegörelse 51 antogs i februari 2007 52 och befäste då officiellt den nolltolerans som Stockholm stad i praktiken haft sen 1990-talets andra hälft. 4.2 Processen i Stockholm under nolltoleransen Efter att policyn antogs har den uppmärksammats vid ett flertal tillfällen. Bland annat togs den upp i media 2008 då föreningen Kulturkampanjen, som driver kulturverksamhet i Högdalen, hamnade i en tvist med Stockholm stad om bygglov för det plank som föreningen lät allmänheten måla graffiti på. 53 Historien avslutades så småningom genom att föreningen satte hjul på planket och hävdade att det var ett fordon vilket inte kräver bygglov. 54 Policyn har också uppmärksammats i media i samband med ett medborgarförslag om att bevara fyra graffitikonstverk, däribland verket Fascinate i Bromsten. 55 Förslaget lades redan 2006 men det har dröjt fram till 2015 innan det beslutades att Fascinate ska bevaras. 56 Policyn uppmärksammades även 2011 i samband med Svenska Dagbladets granskning av hur väktare, anlitade av SL och Stockholm stad, arbetade på ett otillåtet sätt. 57 49 Utlåtande 2007: RII. Policy mot klotter. 2007 s.6 50 Utlåtande 2007: RII. Policy mot klotter. 2007 s.7 51 Se Bilaga 1 52 Utlåtande 2007: RII. Policy mot klotter. 2007 s.8 53 Holago, Ülkü. Graffiti kan kosta kulturhus marken. Svenska Dagbladet. 2008. 54 Farran-Lee, Lydia. Klotterpolicy försvårar för graffitikonst. Sveriges Radio. 2014. 55 Roos Holmborg, Natalie. Politiker går emot skydd av graffiti. Dagens Nyheter. 2008 56 Weibull, Hedvig. Första graffitimålningen i Sverige skyddad. Sveriges Television. 2015. 57 Brandel, Tobias. Väktare vittnar om lagöverträdelser. Svenska Dagbladet. 2011. 24

SvD:s granskning påstod att företaget CSG, som SL och Stockholm stad anlitat, använde sig av olagliga metoder i jakten på vandaler. Bland annat anklagades CSG för att bedriva spaning civilt, använda sig av brottsprovokation och föra ett olagligt register över de personer som gripits för skadegörelse. 2014 uppmärksammades detta igen genom att Kolbjörn Guwallius bok Grip till varje pris gavs ut. Ingen av anklagelserna, vare sig i SvD:s granskning eller i Guwallius bok, har lett till rättsliga påföljder men de har ändå påverkat frågan om Stockholms klotterpolicy genom att policyns effekter uppmärksammats. Guwallius bok har dock lett till att frågan diskuterats två gånger i riksdagen. 58 Granskningen från SvD bör ses som en uppföljning på temat eftersom de tidigare granskat ett uttalande från polisen om att skadegörelsen ökade på Södermalm i samband med graffiti-eventet Art of the Streets. 59 Uttalandet och dess slutsatser visade sig felaktiga enligt SvD. Att ett sådant uttalande gjordes av polisen bör ses som en följd av Stockholms klotterpolicy eftersom det följer nolltoleransen logik om att lagliga graffiti-alternativ och tillställningar ökar skadegörelsen i samhället. Även om polisen inte är underordnade Stockholms kommunfullmäktige så pekar polisens ökade närvaro på Södermalm i samband med eventet mot att de accepterar nolltoleransens retorik. 60 Polisens uttalande om att Art of the Streets lett till ökad skadegörelse på Södermalm användes av nolltoleransens förespråkare i debatten. Både trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) och ordföranden i Södermalms stadsdelsnämnd Christoffer Järkeborn (M) gjorde uttalanden om att det nu fanns stöd för att lagliga väggar leder till ökad skadegörelse. 61 Förutom att policyn uppmärksammats i media har det lämnats in ett antal skrivelser och motioner till kommunfullmäktige under årens gång i syfte att förändra klotterpolicyn. 58 Tillbaka till riksdagen. Griptillvarjepris.se. 2014. 59 Brandel, Tobias. Polisen bluffade om gripna klottrare. Svenska Dagbladet. 2011. 60 Brandel, Tobias. Polisen bluffade om gripna klottrare. Svenska Dagbladet. 2011. 61 Brandel, Tobias. Polisen bluffade om gripna klottrare. Svenska Dagbladet. 2011. 25