Minireningsverk i Sverige och Norge. en jämförelse av lagstiftning, tillsyn och drift. Rapport från projekt Hav möter Land

Minireningsverk i Sverige och Norge en jämförelse av lagstiftning, tillsyn och drift Rapport från projekt Hav möter Land

Klima vatten samfundsplanlæging sammen Rapportnummer: 29 Rapportnummer hos Länsstyrelsen: 2013:68 ISSN: 1403-168X Författare: Nina Zackrisson, Marie Karlsson, Annika Ekvall och Bodil Forsberg vid förvaltningen för Miljö & hälsoskydd, Kungsbacka kommun, Sverige och TorGunnar Jantsch och Arild Eikum, Driftsassistansen Östfold, Norge, och Erik Johannessen, COWI Hav möter Land, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Utgivare: Omslagsfoto: Kaj Jensen, bakgrundsbild Claes Hillén Ämnesord: minireningsverk, tillsyn, drift, skötsel, enskilda avlopp, erfarenheter, Norden

Innehållsförteckning Sammanfattning... 6 Inledning... 8 Projektet Hav möter Land och minireningsverk... 8 Bakgrund... 8 Uppdrag... 9 Regeringsuppdraget till Havs- och vattenmyndigheten, Sverige... 10 Lagstiftning en jämförelse... 11 Tillsyn respektive drift och underhåll ett förtydligande... 11 Sverige... 12 Ansvar för lagstiftning och tillsynsvägledning... 12 Vattendirektivet... 12 Miljöbalken... 13 Naturvårdsverkets Allmänna Råd... 13 Kvalitetskontroll av minireningsverk i Sverige... 14 Tillämpning av lagstiftningen i Kungsbacka... 15 Norge... 17 Ansvar för lagstiftning och tillsynsvägledning... 17 Vattendirektivet... 17 Forurensingsforskriften... 17 Lokal forskrift... 19 SINTEF provning... 20 Tillämpning av lagstiftningen i Morsa... 20 Krav til drift og vedlikehold... 20 Tilsyn og kontroll... 22 Erfarenheter från Kungsbacka... 24 Pilotprojekt 2007-2008... 24 Uppföljning 2010-1012... 25 Dokumentation av service saknas hos en tredjedel... 26 Äldre anläggningar ofta utan serviceorganisation... 27 Sammanfattning av erfarenheter... 27 3

Erfarenheter från Morsa... 30 To ulike modeller för tillsyn och kontroll... 30 Genomsnittsreningen under fosforkraven... 33 En tredjedel av anläggningarna utan anmärkning... 34 Slamflykt vanligt fel... 34 Stickprover ger lika bra resultat som blandprover... 35 Tillsyn på många anläggningar samtidigt är effektivt... 35 Sammanfattade erfaringer... 36 Prövetakingsmodellen... 36 Driftserfarenheter... 36 Forutsetninger for å gjennomføre tilsyn og prøvetaking på minirenseanlegg.. 37 Prøvetakingsmetoder... 37 Surrogatparametrar... 37 Slutsatser... 38 Reningsresultatet i mycket avhängigt den enskilde fastighetsägarens engagemang... 38 Hela kedjan måste fungera... 38 Tillsyn på flera olika nivåer... 39 Samordnad tillsyn är effektivt... 40 Konkreta förslag från seminariedeltagare 6-7 maj 2013... 41 Till HaV och andra vägledande myndigheter... 41 Till de lokala tillsynsmyndigheterna... 41 Till tillverkare/entreprenörer... 42 Till fastighetsägarna/verksamhetsutövarna... 42 Diskussion... 44 Resurskrävande tillsyn kan man effektivisera?... 44 Serviceorganisation... 45 Centrala myndigheter och tillsynsvägledning... 45 Ökat samarbete mellan fler aktörer... 46 Ansvar och organisation kan kommunen ta över drift och skötsel genom att bilda verksamhetsområde?... 46 4

Bilagor... 49 BILAGA 1 Sammanställning jämförelse Sverige-Norge... 50 BILAGA 2 Sammanställning förslag till förbättringar... 55 BILAGA 3 Så sköter du ditt minireningsverk... 61 BILAGA 4 Journalblad för minireningsverk... 63 BILAGA 5 Avfall från avlopp... 64 BILAGA 6 Årsaker till att minirenseanlegg ikke fungerer optimalt... 66 BILAGA 7 Checklista prövetakingsutstyr... 68 BILAGA 8 Rutin för tillsyn och provtagning... 69 Referenser... 73 5

Sammanfattning Denna rapport har tagits fram inom Interregprojektet Hav möter Land och är tänkt som en jämförelse mellan hantering av minireningsverk i Sverige respektive Norge ur ett myndighetsperspektiv. Rapporten bygger till större delen på de erfarenheter som gjorts vid tillsyn vid Kungsbacka kommun i Sverige respektive Driftsassistensen i Östfold, Norge. Ursprungligen var ambitionen att skapa en tillsynsvägledning för minireningsverk. Under projektets gång har dock Sveriges regering gett Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att utreda regelverket. Projektet kan inte föregripa denna process utan har därför inriktat sig mer på att ge ett bra underlag till HaV i deras regeringsuppdrag och att beskriva de erfarenheter som gjorts av lagstiftning och tillsynsresultat i såväl Sverige som Norge. I Norge ligger inte heller huvudfokus på förändring av lagstiftningen, utan att de olika aktörerna blir medvetna om sitt ansvar och drastiskt ökar sin kompetens för att säkra god installation, brukande och service av anläggningarna. Att arbeta i ett gränsöverskridande projekt har stora fördelar, inte minst för att det blir tydligt att det finns olika sätt att angripa en liknande problemställning. Det finns mycket inspiration att hämta på andra sidan gränsen. Sverige och Norge har ganska lika förutsättningar vad gäller geografi, klimat med flera fysiska förutsättningar för enskilda avlopp. Däremot finns stora skillnader mellan länderna vad avser regelverk, organisation av tillsynen, antalet minireningsverksfabrikat med mera. I Sverige är tillsynen av minireningsverk den enskilda kommunens ansvar. Kungsbacka kommun har jämförelsevis kommit en bra bit i arbete med tillsynen. Tillstånden innehåller en rad krav, till exempel på årlig redovisning, och man tar ut en årlig tillsynsavgift för att säkerställa att det finns resurser. Många svenska kommuner är liksom Kungsbacka på frammarsch i tillsynen av minireningsverk, men många handläggare upplever också problem med otillräcklig tillsynsvägledning och lagstiftning. Detta är ett förhållande som leder till skillnader mellan kommunerna i bedömningen av minireningsverk, både vid prövning och tillsyn, Förhållandet är otillfredsställande för både tillsynsmyndigheterna, leverantörerna och fastighetsägarna, varför förväntningarna på resultatet av HaV:s utredning med anledning av regeringsuppdraget är stora. I Norge är varje enskild kommun tillsynsmyndighet för avlopp mindre än 50 personekvivalenter (pe). Det skiljer från kommun till kommun hur långt man har kommit i arbetet med inventering och åtgärdande av enskilda avlopp. Förhållandevis få kommuner har kommit igång med tillsyn av minireningsverk, men Driftsassistansen i Östfold har nått framgångar med sitt sätt att arbeta. Arbetsmodellen har utvecklats inom ramen för ett projekt i Vannområdet Morsa, vilket är utpekat av Miljøverndepartementet som ett pilotprojekt för praktisk genomföring av EUs Ramdirektiv för vatten. Samarbete har skett med såväl högskolor och forskare som med privata intressenter. Driftsassistensen, som sköter kontrollen av minireningsverken, inklusive provtagning, är en fristående organisation som ägs av 18 kommuner. Kontrollen sker på kommunernas uppdrag och resultaten rapporteras till kommunens tillsynsmyndighet, som sedan tar vid i de fall då större åtgärder behöver vidtas, såsom tillbakadragande av tillstånd. Någon 6

liknande motsvarighet finns inte Sverige. Arbetssättet har lett till att cirka 1000 minireningsverk i Morsa Vannområde har fått professionell tillsyn, driftskontroll och provtagning, även om de kommunala tillsynsmyndigheternas uppföljning av problemanläggningar därefter inte har skett i planerad omfattning. Sammanfattningsvis kan konstateras att reningsresultaten i mycket är avhängigt den enskilde fastighetsägarens engagemang oavsett hur tillsynen är organiserad. Tillsynsmetodiken har varit helt olika i Morsa och Kungsbacka men har givit i stort sett samma resultat. En tredjedel av anläggningarna kan antas fungera som de ska, medan resterande två tredjedelar har otillfredsställande reningsresultat (Morsa) eller saknar servicedokumentation och egenkontroll (Kungsbacka). Tillsynsmyndigheterna behöver jobba både med krav på redovisning av servicedokumentation och praktiska tillsynsbesök inklusive provtagning. Det är också tydligt att hela kedjan från tillståndsprövning till installation till drift och tillsyn måste fungera och att aktiv uppföljning måste ske. Brister det någonstans i kedjan kommer anläggningen inte att leverera förväntade reningsresultat. Lagstiftningen och tillämpningen av den måste därför stödja hela processen från början till slut. Dessutom måste kunskapen i alla led; leverantörer, entreprenörer, serviceansvariga, anläggningsägare och kommuner, öka avsevärt. På grund av det svenska regeringsuppdraget presenteras inte någon färdig tillsynsvägledning. Man kan dock dra en rad slutsatser om hur tillsynen kan förbättras. I slutkapitlet och i bilagorna finns därför en rad konkreta förslag på förbättringspunkter. Några av förslagen är riktade till vägledande myndigheter inför deras arbete med nya riktlinjer. Det finns också förslag riktade till de lokala tillsynsmyndigheterna, till tillverkarna och brukarna. Råden till de tre senare grupperna kan implementeras direkt, utan att man behöver vänta på nya riktlinjer. 7

Inledning Projektet Hav möter Land och minireningsverk Projektet Hav möter Land har som övergripande mål är att bidra till ett långsiktigt hållbart nyttjande av de värden som representeras av Kattegats och Skagerraks havs- och kustområden. Enskilda avloppsanläggningar står för en icke oväsentlig del av belastningen på Kattegat och Skagerraks vattenmiljöer, samtidigt som många enskilda människor är berörda och beroende av tekniken och dess reningsresultat. I både Sverige och Norge ansvarar kommunerna för tillsynen över enskilda avloppsanläggningar, däribland minireningsverken. Det är i Sverige upp till varje enskild kommun att avgöra hur lagstiftningen och de allmänna råden ska tillämpas i den egna kommunen, medan det i Norge är mer specificerade krav på enskilda avloppsanläggningar i Forurensingsforskriften. Varje svensk kommun gör således även en egen bedömning av vilka fabrikat av minireningsverk som kan godtas i kommunen utifrån de lokala förutsättningarna. Ett förhållande som gör att prövning och tillsyn av minireningsverk kan skilja sig åt avsevärt beroende på vilken kommun man befinner sig i, vilket i praktiken också är situationen i Norge idag. 1 Det har sålunda länge funnits ett behov hos de både de norska och svenska kommunerna av mer tillsynsvägledning och nationell samordning, vilket är ursprunget till detta delprojekt inom Hav möter Land. Bakgrund Det finns idag många leverantörer av minireningsverk på den svenska marknaden. En sökning på Internet ger vid handen att det finns runt 40 olika svenska aktörer som säljer minireningsverk och liknande lösningar. I Norge finns en lista över 12 stycken (uppgift från januari 2013) sertifiserte minirenseanlegg som beskrevet på SINTEF certification sin hjemmeside 2. Mange kommuner bruker det som et krav i en utslippstillatelse at det foreslåtte minirenseanlegget finnes på denne listen, men fra eldre utslippstillatelser finnes det en rekke ulike minirenseanlegg i bruk. Gemensamt för minireningsverk är att de i hög grad är automatiserade när det gäller kemfällning, pumpning och luftning av den biologiska reningen, och att de levereras kompletta att använda. Serviceavtal för driften kan upprättas med leverantören men trots detta kräver minireningsverk ett större engagemang från fastighetsägaren jämfört med en mer konventionell avloppslösning, som exempelvis infiltration. Den som ansvarar för anläggningen måste göra viss skötsel och tillsyn för att se att allt fungerar som det ska och bland annat fylla på fällningskemikalier vid behov Flera undersökningar, bland annat Länsstyrelsen i Västra Götalands tillsynsprojekt 2009 3, norska Morsa-projektet 2007 4 och Stockholms Vattens Bra små avlopp 2003 5, har alla visat på att tillsyn, service och skötsel är avgörande för minireningsverkens funktion. Med högt ställda mål om god ekologisk kvalitet i europeiska vattendrag och en exploderande marknad för minireningsverk är det högst väsentligt att reningsfunktionen hos anläggningarna kan säkerställas. Och för 8

det krävs åtgärder hos både leverantörer, fastighetsägare och tillsynsmyndigheter inklusive lagstiftande organ. Uppdrag Denna rapport är tänkt som en jämförelse mellan hantering av minireningsverk i Sverige respektive Norge. En kort jämförelse över likheter och skillnader i lagstiftning görs också. Utifrån tillsynsprojekt i Kungsbacka kommun i Sverige och Vannområde Morsa, som omfattar flera kommuner i Norge, diskuterar vi våra erfarenheter av anläggningarnas funktion och skötsel, vilka krav som bör och kan ställas samt jämför hur lagstiftning och tillsynsarbete ser ut i de båda länderna. Slutligen finns en diskussionsdel med förslag till hur det framtida tillsynsarbetet skulle kunna bedrivas. Vannområde Morsa i Østfold Kungsbacka kommun Ursprungligen syftade uppdraget till att ta fram en tillsynsvägledning, både för att effektivisera tillsynen och för att göra den mer lika över landet, och, i tillämpliga delar, mellan länderna. Under projektets gång har dock frågorna kring enskilda avlopp uppmärksammats på högsta ort i Sverige, vilket resulterat i att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, fått ett regeringsuppdrag med målet att komma med förslag på hur regelverket kring enskilda avlopp kan förändras. Att i denna rapport utarbeta en fullständig vägledning skulle alltså vara att föregripa arbetet på HaV. Datum för slutförande av regeringsuppdraget är den 15 september 2013. 9

Regeringsuppdraget till Havs- och vattenmyndigheten, Sverige HaV har fått i uppdrag att komma med förslag på hur regelverket kring enskilda avlopp kan förändras. I första hand kan resultatet av regeringsuppdraget innebära att de lokala tillsynsmyndigheternas arbete med enskilda avlopp kan komma att underlättas väsentligt, exempelvis om bindande föreskrifter införs. I första delprojektet har Havs- och vattenmyndigheten gjort en bedömning av omställningstakten gällande enskilda avlopp, där längre gående rening än slamavskiljning i dag saknas, och föreslagit hur omställningen kan främjas. HaV har visat att rådande åtgärdstakt är alldeles för låg, kring 1 till 2 procent per år. För att hämta upp de olagliga avloppen men även upprätthålla en god standard på lång sikt måste åtgärdstakten öka till 5 procent och initialt 6,3 procent per år om man räknar med att de direkt olagliga ska åtgärdas inom en tioårsperiod. Tydligare reglering och informativa styrmedel såsom exempelvis avloppsdeklaration och utvecklad tillsyn är åtgärder som föreslås. HaV har även lanserat idén med recipientskatt med skattebefrielse efter genomförda åtgärder. Delprojekt 2 ska utreda vilka krav som gäller på själva avloppen kopplat till den nya byggproduktförordningens krav som börjar gälla den 1 juli 2013. Arbetet sker tillsammans med Boverket. Slutligen ska man utreda nödvändiga förändringar i regelverket kring enskilda avlopp, bland annat, men inte bara, utifrån EUs byggproduktförordning (EU) nr 305/2011. Det ska tas fram kostnadseffektiva författningsförslag med tillhörande konsekvensanalys. Regeringens ambition är att förändringarna bör leda till en ambitionshöjning för att minska de negativa effekterna på människors hälsa och miljön. En utgångspunkt är att förslagen ska bidra till att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Regeringsuppdraget visar att föreliggande projekt ligger helt rätt i tiden och att frågan om minireningsverkens funktion är prioriterad på högsta nivå. Det innebär dock att förutsättningarna för projektet förändrats. Bland annat måste ursprungsambitionen, att åstadkomma en vägledning, omprövas. Behovet av en underifrån kommande vägledning har uppstått i brist på fungerande tillsynsvägledning från ansvariga myndigheter. Regeringsuppdraget till HaV är tänkt att råda bot på denna brist. Projektet kan inte heller föregripa ett nytt regelverk. Istället har ett samarbete inletts som går ut på att resultaten från projektet kommunicerats med HaV i syfte dels att underlätta deras arbete, dels att tillse att synpunkterna från projektdeltagarna tas tillvara på bästa sätt. 10

Lagstiftning en jämförelse Tillsyn respektive drift och underhåll ett förtydligande I det följande kapitlet om lagstiftning kommer begreppen tillsyn respektive drift och underhåll att användas. För tillsynsmyndigheterna är dessa begrepp klart åtskilda, medan allmänheten inte kan förutsättas skilja på detta. En förklaring kan därför vara på sin plats: Drift och underhåll är verksamhetsutövarens ansvar. När det gäller minireningsverk är fastighetsägare synonymt med verksamhetsutövare. Det innefattar kontroll av att pumpar och andra rörliga delar går som de ska, att anläggningen inte sätts igen eller svämmar över etcetera. Här ingår också aktiva åtgärder som till exempel påfyllning av kemikalier. I dagligt tal kan man kalla detta att titta till anläggningen, eller att ha en viss tillsyn på den, men detta är alltså inte tillsyn i lagens mening. Tillsyn är det som tillsynsmyndigheten gör. Den går ut på att kontrollera att verksamhetsutövaren fullgör sina åligganden. Tillsynen kan bedrivas innan en åtgärd vidtas. I fallet minireningsverk så måste verksamhetsutövaren ansöka om tillstånd hos kommunen. Hanteringen av tillståndsansökan är en form av tillsyn. Tillsyn bedrivs även under anläggningens driftstid, för att säkerställa att verksamhetsutövaren verkligen sköter sin anläggning. Tillsynen av minireningsverk kan i sin tur indelas i tre olika komponenter. Tillsynen kan fokusera på en eller flera av dessa komponenter beroende på hur tillsynsmyndigheten prioriterar: Kontroll av dokument. Detta innefattar sådant som att kontrollera att ansökan är fullständig, att serviceavtal finns, kontroll av att kemikalier fylls på genom att granska kvitton för inköp mm. Denna tillsyn är förhållandevis lite resurskrävande och ger en god bild av hur engagerade verksamhetsutövarna är i sina minireningsverk. Nackdelen är att man inte på plats ser hur det ser ut. Inspektion på plats. Det innebär att inspektören åker ut och kontrollerar att reningsverket går som det ska. Är verksamhetsutövaren med kan man också intervjua denne för att få en uppfattning om deras förståelse för sin egen anläggning. Provtagning och analys. Det är mycket svårt att ta prover på inkommande vatten, eftersom detta kommer stötvis och innehåller fast objekt. Det intressanta är dock vad som kommer ut från reningsverket, och utgående prover är lättare att ta. Det är viktigt att skilja på den som utför drift och underhåll och den som bedriver tillsyn, annars uppstår en jävsproblematik det är inte möjligt att opartiskt granska sitt eget arbete. Tillsynen utförs av en myndighet, medan drift och underhåll kan utföras av privatpersoner, företag, organisationer eller kommunen, men då en annan del av kommunen än den som utför tillsynen. 11

Sverige Ansvar för lagstiftning och tillsynsvägledning Sedan halvårsskiftet 2010 har ansvaret för enskilda avloppsanläggningar upp till 200 pe flyttats från Naturvårdsverket till den nybildade Havs- och vattenmiljömyndigheten. HaV har dock inte föreskriftsrätt inom området. Länsstyrelserna har det direkta tillsynsvägledningsansvaret inom området enskilda avlopp gentemot de kommunala tillsynsmyndigheterna. På grund av regeringens uppdrag till HaV så kan man förvänta sig förändringar i lagstiftningen i Sverige inom en nära framtid. Tills vidare gäller dock nedanstående. Vattendirektivet Sveriges fem vattenmyndigheter beslutade i december 2009 om åtgärdsprogram 6 för att till år 2015 uppnå god ekologisk status i svenska vattendrag. Detta har satt fokus på bland annat små avloppsanläggningars bidrag till belastningen av näringsämnen och har också ökat intresset för att bedriva en effektiv tillsyn och att hitta bra tekniska lösningar. Många avloppsanläggningar i Sverige är av äldre datum och det finns en stor spridning i reningsmetoder, villkor för driften och hur anläggningarna påverkar vattendragen. Enligt Förordning om kvalitet på vattenmiljön 7 ska myndigheter och kommuner som ansvarar för tillsyn, tillståndsprövning, planering med mera se till att miljökvalitetsnormer följs, det vill säga god ekologisk status ska nås i möjligaste mån. Detta är specificerat i den så kallade 38-listan där två punkter direkt berör avloppsanläggningar: 32. Kommunerna behöver, inom sin tillsyn av verksamheter och föroreningsskadade områden som kan ha negativ inverkan på vattenmiljön, prioritera de områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. 33. Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status Detta innebär att svenska kommuner ska ställa krav på hög skyddsnivå inom områden där recipienten har problem med övergödning och inte uppnår god ekologisk status. I åtgärdsprogrammen anges vidare att åtgärden för enskilda avlopp innebär upprustning av de tekniska installationerna till en reningsnivå som uppfyller kraven avseende fosforläckage i övergödningskänsliga områden, vilket i klartext innebär hög skyddsnivå för enskilda avlopp. 12

Hög skyddsnivå ur miljöskyddssynpunkt definieras i Naturvårdsverkets Allmänna Råd NFS 2007:6 som minst 90% rening av totalfosfor 90% rening av BOD 7 50% rening av totalkväve men som framgår av beskrivningen av NFS 2007:6 nedan är detta ingen tvingande lagstiftning. Summa summarum innebär dock implementeringen av Vattendirektivet med åtföljande åtgärdsprogram att många svenska kommuner har blivit tuffare i sina krav på enskilda avloppsanläggningar och att det därigenom vid nyanläggning skett en förskjutning från konventionella, markbaserade anläggningar till minireningsverk. Miljöbalken Regler för enskilda avloppsanläggningar finns i Miljöbalken 8. Enligt miljöbalken är utsläpp av avloppsvatten en miljöfarlig verksamhet och de krav som gäller miljöfarlig verksamhet omfattar därför även enskilda avlopp. I 13 Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ställs krav på tillstånd för att inrätta en avloppsanläggning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas till 9. För enskilda avlopp gäller alltså att miljöbalkens regler för tillståndsansökan ska tillämpas och tillståndsmyndigheten har därmed rätt att begära in de uppgifter som krävs för att kunna göra en bedömning av anläggningens funktion. Naturvårdsverkets Allmänna Råd Utöver reglerna i Miljöbalken finns Naturvårdsverkets Allmänna Råd, NFS 2007:610, som är Naturvårdsverkets uppfattning om vilka krav som bör ställas vid prövning och tillsyn av enskilda avlopp 9. De allmänna råden är således ingen lagstiftning utan utgör rekommendationer från Naturvårdsverket och det är upp till respektive kommun att tillämpa dem. I de allmänna råden anges vilka grundkrav som bör ställas vid bedömning av avloppsanordningar: anordningen kan förväntas uppnå ovan angivna reduktioner om dessa eller högre erhållits som ett resultat av funktionstester av sådana anordningar t.ex. enligt SS EN 12566-3:2005 andra motsvarande tester eller om reduktionen i anordningen på annat sätt har följts upp av någon sakkunnig. Dessutom bör bland annat en drift- och underhållsinstruktion med de uppgifter som behövs för att säkra anordningens funktion finnas. I de allmänna råden finns även rekommendationer om vad som bör ingå i verksamhetsutövarens egenkontroll. Exempelvis bör en journal upprättas av leverantören och hållas aktuell av fastighetsägaren och drift- och underhållsinstruktion samt journal bör förvaras på fastigheten. 13

Det anges också att krav bör ställas på årlig kontroll av sakkunnig när det bedöms nödvändigt, exempelvis om det rör sig om en teknik som är känslig för störningar eller utebliven skötsel. Nya, bindande föreskrifter för enskilda avloppsanläggningar står på många svenska kommuners önskelista. Kvalitetskontroll av minireningsverk i Sverige 11 Med början den 1 juli 2013 ska alla byggprodukter i Sverige, för vilka det finns en harmoniserad standard inom EU, vara CE-märkta. CE-märkningen bygger på reglerna i EU:s direktiv för byggprodukter. Enligt dessa ges möjlighet för en produkt att CE-märkas efter att man tagit fram en harmoniserad standard eller att en standard är fastställd enligt europeiska tekniska godkännanden (ETA). Avloppsreningsanläggningar räknas som byggprodukter och för Avloppsreningsanläggningar upp till 50 pe finns än så länge följande harmoniserade standarder 1 : Del 1, SS-EN 12566-1 Fabrikstillverkade slamavskiljare Del 3, SS-EN 12566-3 Förtillverkade avloppsanläggningar Del 4, SS-EN 12566-4 Slamavskiljare sammansatta på plats av fabrikstillverkade delar Del 6, SS-EN 12566-6 Paketavloppsreningsverk efter slamavskiljare är tillämplig som harmoniserad standard från 1 november 2013 och har ett slut på den så kallade samexistensperioden den 1 november 2014. Senast då, i november 2014, måste produkter som omfattas av denna standard ha en prestandadeklaration och vara CE-märkta. Del 7, SS-EN 12566-7 Paketavloppsreningsverk, kompletterande med rening är antagen av CEN, men ännu inte publicerad i EU:s officiella tidskrift EUT. Troligtvis sker detta under hösten 2013. Det dröjer alltså ytterligare innan sådana produkter kan respektive måste CE-märkas, vilket inträffar när den så kallade samexistensperioden upphör. 12 En produkt som är CE-märkt har klarat täthets- och hållfasthetsprov, men när det gäller reningskapacitet så får såväl myndigheten som den blivande reningsverksägaren titta på märkningen över vad produkten uppnått i testerna. Inte heller serviceorganisationen för ett minireningsverk, eller skötselinstruktionernas utformning är något som CE-märket berör. JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) har därför föreslagit frivillig så kallad P-märkning av minireningsverk från 2014. P-märket är SP-koncernens eget kvalitetsmärke. (SP = Sveriges Tekniska Forskningsinstitut). JTI ägs av SP. 1 Del 2 (Infiltration i mark) och 5 (Pre-treated Effluent Filtration systems) och är tekniska rapporter som anger hur man bygger upp infiltrations- respektive filtrationssystem och har inte ansetts vara lämpliga som standarder. De kommer alltså inte att bli EN-standarder och än mindre harmoniserade sådana, med krav/möjligheter till CE-märkning. 14

P-märket ska göra det tydligare vilken reningsgrad produkten uppnår och att funktionen kan upprätthållas över en längre tid. För den produkt som är P-märkt ska det vara tydligt att den uppfyller antingen hög eller normal skyddsnivå vad gäller rening. Dessutom ska tillverkarens användarinstruktioner och serviceorganisation granskas innan produkten blir certifierad. 13 JTI är också det enda ackrediterade prövningsorganet i Sverige för test enligt den europeiska standarden EN 12566-3. 14 Andra ackrediterade prövningsorgan enligt standarden finns i många länder i Europa och ska bedömas likvärdiga. 15 I Sverige saknas sålunda såväl före som efter 1 juli 2013 överprövande organ som godkänner minireningsverk. Prövningen av om ett minireningsverk kan godtas görs istället av varje kommuns miljökontor. Miljöinspektören ska enligt Boverket inte efterfråga testrapporter som ligger till grund för tillverkarens prestandadeklaration. Myndighetsgranskning av teknisk dokumentation som ligger till grund för uppgifterna i en prestandadeklaration får endast göras av Boverket som är marknadskontrollmyndighet för byggprodukter i Sverige. 16 Tillämpning av lagstiftningen i Kungsbacka Kungsbacka kommun har i enlighet med Naturvårdsverkets allmänna råd definierat vilka områden i kommunen som ska ha hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd som utgångspunkt vid anläggande av enskilt avlopp. Eftersom stora delar av vattendragen, inklusive hela kuststräckan inte når god status med avseende på näringsämnen så gäller hög skyddsnivå i nästan hela kommunen. Detta innebär att det för befintliga avlopp som behöver förbättras i många fall bara finns ett alternativ för att klara reningskraven, nämligen minireningsverk. För att anläggningarna ska klara de, från leverantören, utlovade reningsgraderna behöver tillsynsmyndigheten ställa höga krav både i samband med ansökan och i villkor i tillståndet. I undantagsfall väljer fastighetsägare i Kungsbacka att ansöka om tillstånd till källsorterande avloppslösningar (till exempel vacuumtoalett till sluten tank), som också klarar hög skyddsnivå och mer än så. När avloppsanläggningen är befintlig kan det vara problematiskt att lösa det tekniskt med två rör ut istället för ett, vilket innebär att alternativet minireningsverk ofta är det enda rimliga. Finns mycket goda förutsättningar för infiltration och risken för påverkan på vattendraget bedöms liten, kan detta också vara ett reellt alternativ, men det är inte normalfallet. 15

I Kungsbacka har i stort sett hela kommunen hög skyddsnivå beroende på övergödningsproblematik i vattendragen. Rött = hög skyddsnivå Grönt = normal skyddsnivå Orange= preliminärt hög skyddsnivå I Kungsbacka ska den sökande bifoga journal för underhåll, egenkontrollprogram, kontrollplan för installation samt drift- och underhållsinstruktion till ansökan om att installera ett minireningsverk. Dessutom ska den sökande redovisa hur service ska ske. Utöver detta krävs att den typ av minireningsverk som valts har genomgått oberoende testning enligt SS EN 12566-3 och CE-märkts och att testresultaten är godtagbara. I tillstånden ställs krav på skötsel av minireningsverk i form av villkor som omfattar bland annat service och egenkontroll. Exempelvis ska fastighetsägaren föra journal, inköpskvitton ska sparas och minst en gång per år ska anläggningen genomgå service och kontroll av sakkunnig. Sakkunnighet kan uppfyllas antingen genom att teckna serviceavtal med leverantören, eller av dem anvisad servicefirma, eller någon annan med dokumenterad sakkunnighet. En gång per år ska serviceprotokoll, journal och inköpskvitton skickas in till Miljö & Hälsoskydd. De villkor för drift och skötsel som ställs i tillståndet kan utformas enligt följande: Skötsel av anläggningen samt dokumentationshantering ska ordnas enligt följande: Drift- och underhållsinstruktion samt relationsritning ska förvaras på fastigheten 16

Driftsjournal, upprättad av leverantören, ska hållas aktuell av fastighetsägaren. Notering ska göras vid eventuell kemikaliepåfyllning, provtagning, större ingrepp, materialbyte eller vid andra åtgärder av betydelse för anordningens funktion Inköpskvitton/fakturor för påfyllningskemikalier ska sparas och bevaras på fastigheten Minst en gång per år ska minireningsverket genomgå service och kontroll. Lämpligen sker detta genom bindande servicekontrakt med servicefirma anvisad av leverantören. Alternativt sker det av annan sakkunnig där sakkunnigheten ska styrkas genom skriftlig dokumentation. Kopia av servicekontraktet eller motsvarande ska insändas till Miljö & Hälsoskydd innan installation av verket sker. Senast 2 veckor efter att den årliga servicen och kontrollen har skett ska kopia på protokoll från service och kontroll, journal och inköpskvitton/fakturor för kemikalier ha inkommit till Miljö & Hälsoskydd. Behöver Miljö & Hälsoskydd påminna via skrivelse eller samtal om insändande av denna dokumentation kommer en tillsynsavgift enligt gällande timtaxa att debiteras. Exempel på information till reningsverksägare med mera finns i bilagorna. Norge Ansvar för lagstiftning och tillsynsvägledning Kommunen er forurensningsmyndighet etter og skal føre tilsyn med at bestemmelsene og vedtak fattet i medhold av Kapittel 12 følges, mens miljødirektoratet (tidligere SFT) har utarbeidet et veiledningsverktøy 17 for arbeidet. Vattendirektivet Også i Norge er arbeidet i vannområdene viktig i forhold til oppryddingsarbeidet i spredt avløp. I Norge stilles rensekravene i forhold til en inndeling av landet i 3 områder; følsomt, normalt og mindre følsomt område. Dog kan kommunene fastsette lokal forskrift med strengere krav dersom det er nødvendig ut i fra forurensningsmessige forhold eller brukerinteresser. Forurensingsforskriften 18 I Norge stiller Forurensingsforskriftens kapittel 12 Krav til utslipp av sanitært avløpsvann fra bolighus, hytter og lignende, dvs utslipp av sanitært avløpsvann fra bolighus, hytter, turistbedrifter og lignende virksomhet med utslipp mindre enn 50 pe. Kommunen er forurensningsmyndighet etter og skal føre tilsyn med at bestemmelsene og vedtak fattet i medhold av Kapittel 12 følges. Den enkelte kommune kan vedta en egen lokal forskrift dersom det er nødvendig ut i fra 17

forurensningsmessige forhold eller brukerinteresser. Det spesifiseres at sanitært avløpsvann med utslipp til følsomt og normalt område skal minst etterkomme: a) 90% reduksjon av fosfor og 90% reduksjon av BOF5 dersom det foreligger brukerinteresser i tilknytning til resipienten, b) 90% reduksjon av fosfor og 70% reduksjon av BOF5 for resipienter med fare for eutrofiering hvor det ikke foreligger brukerinteresser, eller c) 60% reduksjon av fosfor og 70% reduksjon av BOF5 dersom det verken foreligger brukerinteresser eller fare for eutrofiering. Minirenseanlegg skal ha dokumentasjon som tilfredsstiller. Foto: Thomas Martinsen, DaØ Når det gjelder dokumentasjon av rensegrad skal minirenseanlegg ha dokumentasjon som tilfredsstiller NS-EN-12566-3 eller tilsvarende standard for rensegrad, slamproduksjon og gjennomsnittlig lufttemperatur. Minirenseanlegg skal drives og vedlikeholdes i henhold til skriftlig drifts- og vedlikeholdsavtale jfr. beskrivelse ovenfor 18

I Norge er det et krav at det opprettes en avtale med leverandør eller fagkyndig virksomhet vedrørende drift og service. Dette hjemlet i Forurensingsforskriftens 12-13. Utforming og drift av renseanlegg, ----at Minirenseanlegg skal drives og vedlikeholdes i henhold til skriftlig drifts- og vedlikeholdsavtale, jf. vedlegg 2 punkt 2.3: 2.3 Drifts- og vedlikeholdsavtale En forutsetning for tilstrekkelig funksjonalitet for minirenseanlegg er at det inngås skriftlig avtale om drift og vedlikehold (service) med leverandør eller annen fagkyndig virksomhet. Følgende punkter skal være regulert i avtalen: Servicebesøk. (Antall besøk per år og oppgaver som skal utføres ved service, herunder kontroll av slammengde, tømming av slam, kontroll av vannkvalitet, kontroll av alarm mv.). Beredskapsordning som sikrer anleggseier assistanse dersom det oppstår funksjonssvikt på anlegget. Årlig rapportering av service og slamtømming til kommunen. Leveranse av deler. Eventuelle andre forhold som også er av forurensningsmessig betydning for det aktuelle anlegget. Lokal forskrift Den enkelte kommune kan i egen forskrift regulere kravene til Avløpsnett, Utslipp til følsomt og normalt område (rensegrader), Utslipp til mindre følsomt område (rensegrader), Dokumentasjon av rensegrad (testdokumentasjon), Utslippssted, Lukt og Utforming og drift av renseanlegg. Mange kommuner finner det hensiktsmessig å i lokal forskrift spesifisere utslippskrav som konsentrasjonskrav i stedet for %-krav som i forurensingsforskriften, samt krav til serviceintervall i tillegg til kommunens plikter i forhold til kontroll og tilsyn. I Norge er det et generelt krav om at kommunen har ansvaret og skal føre tilsyn med at kravene i forskriften etterleves. Enkelte kommuner har valgt å spesifisere i form av en lokal forskrift (i.e. Morsa-kommunene) om hvordan tilsyn skal utføres (jfr ovenfor) og hvem som skal bekoste tilsynet. 19 Det skal bemerkes at forskjellige kommuner i Norge har kommet svært ulikt i arbeidet med opprydding i spredt avløp og at Morsa nok er det området som har kommet lengst i arbeidet med tilsyn og kontroll. Vi kjenner per idag til kun et fåtall 19

kommuner eller kommunale samarbeidsorganer som er igang med tilsyn og kontroll av minirenseanlegg. SINTEF provning Sintef certification (http://www.sintefcertification.no/) står for å kontrollere at dokumentasjonen er i orden og har i til enhver tid en oppdatert liste over godkjente og sertifiserte produkter på hjemmesiden. Med tanke på den norske typegodkjenningsordningen så er denne en ren desktop-øvelse hvor Sintef gjennomgår fremskaffede data fra fagkyndige institusjoner på om minirenseanlegget møter kravene som er stilt i NS-EN-12566-3 i tester ved de fagkyndige institusjonene og godkjenner anlegget for en viss tidsperiode.. Tillämpning av lagstiftningen i Morsa I eksempelvis Spydeberg kommune i Morsa finns en lokal forskrift 20 for hvor forskriften som stiller krav om: Godkjente renseløsninger (for eksempel minirenseanlegg) Anlegg som slipper ut renset sanitært avløpsvann eller svartvann skal oppfylle følgende utslippskonsentrasjoner: Parameter: Tot-P BOF 5 * Tilsvarer 90 % reduksjon Utslippskonsentrasjon: < 1,0 mg/l* < 25 mg/l* Der hvor særskilte brukerinteresser (for eksempel fiske, bading, drikkevann) blir berørt, kan det stilles krav til utslipp av bakterier (TKB). Krav til drift og vedlikehold Eier av anlegg er ansvarlig for at det drives og vedlikeholdes slik at alle krav følges. Ved bruk av renseløsninger som inkluderer mekaniske komponenter, som krever periodisk ettersyn og vedlikehold, skal anleggseier inngå service- /vedlikeholdsavtale med godkjent foretak. Godkjente foretak kan være leverandører/produsenter av renseløsninger, eller annet kvalifisert foretak. Inntil nasjonal godkjenningsordning for service- /vedlikeholdsforetak foreligger, er leverandører/produsenter å anse som kvalifisert foretak. Samtlige godkjente foretak skal ha en skriftlig avtale med kommunen. Som grunnlag for å oppnå avtale med kommunen skal foretaket dokumentere internt opplegg for opplæring av service-/vedlikeholdspersonell. Dersom et godkjent foretak er konkurs, eller bringes til opphør av annen årsak, plikter anleggseierne å inngå avtaler med annet godkjent foretak. 20