Överenskommelse 2014-03-12 Socialdepartementet Pensionsgruppen Överenskommelse om vissa justeringar i pensionsöverenskommelsen och den fortsatta processen Pensionsgruppen konstaterar att pensionssystemet i grunden fungerar väl. Förändringar i omvärlden och erfarenheter från de första femton åren gör dock att det finns skäl att se över ett antal delar. En förhållandevis omfattande översyn har nu gjorts som visar på behov av att göra vissa förändringar. Pensionsgruppen kommer inom ramen för sitt uppdrag att fortsätta underhålla pensionssystemet och värna pensionsöverenskommelsen. Delar som inte nämns nedan kommer att finnas med i den fortsatta analysprocessen. Det gäller bland annat frågan om premiepensionsavgiftens storlek. 1. Översyn av beräkningsregler för en aktuellare och jämnare utveckling av inkomstpensionerna Pensionssystemet är ett finansiellt stabilt system som hanterar finansiella problem när de uppstår i stället för att skjuta en skuld på framtiden. I det avseendet har pensionssystemet fungerat som avsett under de senaste årens påfrestningar. Pensionsgruppen har dock konstaterat att pensionsutvecklingen, dvs. indexeringen av pensionerna, under en pågående balanseringsperiod ger vissa egenskaper som inte är optimala. Inte på så sätt att den finansiella stabiliteten hotas utan på så sätt att systemet under vissa förhållanden riskerar att reagera sent eller reagera onödigt kraftigt. Inom ramen för den pågående pensionsöversynen har Pensionsgruppen därför initierat en översyn av beräkningsreglerna i syfte att åstadkomma en jämnare och mer aktuell utveckling av pensionerna utan att den finansiella stabiliteten rubbas. Översynen har också syftat till att i övrigt se över beräkningsreglerna för inkomstpensionen i syfte att förenkla och förbättra funktionen och om möjligt finansiellt stärka systemet. En utgångspunkt för översynen har varit förändringar som leder till bättre egenskaper utan att ändra de grundläggande principerna för pensionssystemet.
2 Pensionsmyndigheten har på regeringens uppdrag lämnat två rapporter med analyser och förslag (1 mars 2012 respektive 26 februari 2013, dnr S2011/5900/SF). Utifrån dessa och kompletterande analyser inom Regeringskansliet har Pensionsgruppen bedömt att det går att göra vissa förändringar som förbättrar pensionssystemets egenskaper. 1.1 Ett mer aktuellt mått för indexering av inkomstpensionen Pensionsgruppens bedömning: För att uppnå ett aktuellare och enklare inkomstindex bör inkomstindex fastställas utifrån förändringen mellan årets beräknade inkomstindex och inkomstindex för föregående år. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: För indexering av pensionerna används ett särskilt beräknat inkomstindex. Nuvarande konstruktion av inkomstindex innebär att måttet beräknas utifrån ett genomsnitt av de tre senaste årens reala utveckling av pensionsgrundande inkomst med tillägg av senaste årets utveckling av konsumentprisindex. Avsikten med treårsutjämningen är att få en utjämnad utveckling utan onödig slagighet. Metoden är komplicerad att tillämpa och har en förhållandevis stor eftersläpning. Eftersom det samtidigt visat sig att nuvarande konstruktion inte tillför någon utjämning finns det skäl att justera måttet så att det blir såväl enklare som aktuellare. Utifrån de analyser som nu gjorts anser Pensionsgruppen att inkomstindex bör mätas utifrån förändringen mellan föregående års inkomstindex och innevarande års inkomstindex. Därmed uppnås ett såväl aktuellare som enklare mått utan att slagigheten påverkas negativt. Vissa analyser återstår att göra, främst när det gäller hur ett genomförande bör ske. 1.2 Balanstalets påverkan på pensionerna bör begränsas till en tredjedel under en pågående balanseringsperiod Pensionsgruppens bedömning: Under en balanseringsperiod begränsas balanstalets effekt på indexeringen till en tredjedel av den totala effekten. Denna utjämnande begränsning görs såväl i en nedåtgående balansering som i en uppåtgående balansering, dvs. både om balanstalet under en balanseringsperiod är under 1 eller över 1. Ytterligare analysarbete i form av kompletterande effektberäkningar och formerna för ett genomförande behöver göras. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: Pensionsgruppen har noterat att pensionsutvecklingen under en balanseringsperiod varit påtagligt slagig och pensionsförändringarna har växlat mellan förhållandevis kraftiga nedgångar och uppgångar. En sådan utveckling är inte önskvärd och var heller inte förutsedd när reglerna infördes. En mängd alternativ för att uppnå en jämnare utveckling har studerats. Metoderna har det
gemensamt att minskningar dämpas eller begränsas, dvs. att man delvis sätter den nuvarande automatiska regleringen av pensionerna ur spel. Det innebär inte med automatik att den finansiella stabiliteten minskar om en påfrestning följs av en tillräcklig återhämtning kommer systemet att vara fortsatt lika finansiellt stabilt långsiktigt. Däremot innebär sådana förändringar att den kortsiktiga stabiliteten släpps med en risk för en på sikt förvärrad finansiell ställning samt att fördelningen mellan generationer blir annorlunda. Pensionsgruppen förordar en metod som innebär att balanseringen begränsas till en tredjedel. Det innebär att man balanserar med en tredjedel av årets balanstal, dvs. om balanstalet är 0,97 blir det balanstal som används 0,99. Motsvarande gäller vid positiv balansering, dvs. balanstal på 1,03 ger att det balanstal som används är 1,01. Året därefter balanserar man med en tredjedel av det årets balanstal, dvs. det balanstal som är baserat på den aktuella finansiella ställningen. På så sätt är balanseringen alltid baserad på den aktuella finansiella ställningen i pensionssystemet. Fördelen med en dämpningsfaktor är att den är flexibel och anpassas efter det rådande balanstalet. Den dämpade negativa balanseringen gör att det tar längre tid att åtgärda uppkomna underskott i systemet. Den dämpade positiva balanseringen har motsatt effekt, dvs. den bidrar till att man inte betalar ut alla överskott och därmed sparas överskotten i systemet. Om balanseringsperioden blir längre eller kortare än under nuvarande regler är därför beroende på storleksförhållandet mellan dämpningen av underskott respektive överskott. Metoden bidrar tydligt till att minska slagigheten. Under mer rimliga scenarier ger metoden långsiktigt inte försämrad finansiell styrka. I vissa mycket långsiktigt negativa scenarier kan den finansiella styrkan på sikt försvagas något jämfört med nuvarande metod men gruppen bedömer att värdet av en jämnare och mer förutsägbar utveckling av pensionerna är av större värde än den mer begränsade risk för svagare finanser. Vissa ytterligare analyser av konsekvenser och genomförandealternativ återstår. Inom ramen för den fortsatta analysen bör också en analys göras av de angränsande tekniska förslag till justeringar som Pensionsmyndigheten lämnat i sina rapporter om beräkningsregler. I första hand bör sådana kompletterande justeringar göras samordnat med de ovan beskrivna förändringarna om inkomstindex och begränsningen av balanstalets påverkan på indexeringen av pensionerna. 3
4 1.3 En mer korrekt beräkning av pensionsrätter vid positiv balansering Pensionsgruppens förslag: I syfte att motverka felaktig beräkning av vissa pensionsrätter bör pensionsrätter som tjänas in under en balanseringsperiod skrivas ner motsvarande den dittills gjorda balanseringen i samband med att pensionsrätten fastställs. Skälen för Pensionsgruppens förslag: Enligt nuvarande regler minskas (balanseras) indexeringen av såväl pensionsrätter som pensioner när balanstalet är under 1. När sedan balanstalet åter är över 1 så ökas indexeringen av pensionsrätter och pensioner till dess den ursprungliga nivån har nåtts. Den som har haft pension under hela balanseringsperioden återfår den ursprungliga nivån så snart balanseringsperioden är slut och det samma gäller de pensionsrätter som tjänats in fram till dess att balanseringsperioden inletts. Pensionsrätter som tjänats in under balanseringsperiod skrivs emellertid inte ned på motsvarande sätt men kommer ändå alltid med nuvarande regler att skrivas upp fullt ut. Pensionssparare som tjänar in pensionsrätter under en balansering drar alltså nytta av balanseringen och får en högre pensionsrätt än om balanseringen aldrig skett. Det är också så att den effekten blir större ju djupare och längre balanseringsperioden är. Effekten för pensionssystemet blir att pensionsskulden blir större, vilket påverkar den finansiella styrkan negativt och ökar risken för balansering. Även om effekten är begränsad så är det nuvarande beräkningssättet inte helt korrekt och är också till nackdel för dagens pensionärer. Effekten av de nuvarande reglerna var förutsedda när reglerna beslutades. Konstruktionen var dock en följd av att det var förenat med tekniska svårigheter att göra en helt symmetrisk konstruktion samtidigt som det då bedömdes att framtida balanseringsperioder skulle vara mindre kännbara än som nu varit fallet. En sådan ökad komplexitet ansågs inte försvarbar med hänsyn till de förväntade effekterna. Den nu gjorda analysen visar att det med rimliga insatser går att utforma balanseringen symmetriskt. Mot denna bakgrund anser Pensionsgruppen att det nu finns skäl att göra en ny bedömning och att vidta åtgärder som gör att den felaktiga beräkningen korrigeras för kommande år. Förslaget innebär att pensionsrätter som tjänas in under en balanseringsperiod skrivs ned lika mycket som tidigare intjänade pensionsrätter skrivits ned. Därmed skrivs de sedan upp lika mycket som övriga pensionsrätter vid balanseringsperiodens slut och den sammanlagda effekten till följd av balanseringen blir neutral. Förslagets effekter för systemet är begränsad om balanseringen är liten och kortvarig men blir större ju djupare och längre perioden blir. I och med att den felaktiga beräkningen justeras blir åtgärden negativ för dem som pensionssparar jämfört med dagens regler. Eftersom systemet stärks
5 finansiellt är åtgärden positiv för dagens pensionärer. Effekterna på individnivå är dock av mer marginell betydelse. 2. Översyn av AP-fondernas struktur och placeringsregler Buffertkapitalsutredningens förslag (SOU 2012:53), som syftar till att förbättra förutsättningarna för en kostnadseffektiv förvaltning av pensionssystemets buffertkapital, har remissbehandlats och varit föremål för diskussioner i Pensionsgruppen. I det följande redogörs för den struktur som Pensionsgruppen har bedömt att förvaltningen av buffertkapitalet bör bygga på. Den närmare utformningen av organisation och regelverk måste analyseras vidare inom Regeringskansliet och Pensionsgruppen. 2.1 En huvudman inom Pensionsmyndigheten som sätter mål för buffertfonden Pensionsgruppens bedömning: En separat huvudman för buffertkapitalets förvaltning ska införas. Huvudmannen ska fatta självständiga beslut men i sitt arbete vara nära kopplad till Pensionsmyndigheten. Huvudmannen ska inordnas i Pensionsmyndigheten i form av en nämndmyndighet eller möjligen som ett särskilt beslutsorgan. Huvudmannen ska med utgångspunkt i pensionssystemets behov och finansiella ställning utforma ett kvantitativt mål för långsiktig avkastning av buffertfondernas kapital och dessutom utforma en referensportfölj som ska ligga till grund för utvärdering av buffertfondernas förvaltning. Referensportföljen ska inte vara mer detaljerad än vad som krävs för att nå dessa mål. Kategorier av placeringar eller strategier ska inte särskiljas på andra grunder än förväntad avkastning och risk, dvs. enbart med användning av finansiella kriterier. Huvudmannen ska följa upp förvaltningen av buffertfonderna i förhållande till referensportföljen och årligen rapportera till regeringen. Rapporten ska innehålla ett förslag till bedömning. Ledamöterna i styrelsen för huvudmannen ska utses av regeringen och ha specialistkompetens inom huvudmannens uppdrag (fastställa avkastningsmål, risktolerans och referensportfölj). Till skillnad från Pensionsmyndighetens styrelse behövs större fokus på finansiell kompetens och till skillnad från AP-fondernas styrelser inte ett renodlat fokus på kapitalförvaltningskompetens. Styrelsen bör bestå av ledamöter med stor integritet och kunskap från olika relevanta delar av samhället. En närmare specifikation över vilken kompetens och erfarenhet från vilka delar av samhället som ska finnas utreds vidare. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: Buffertkapitalsutredningens (utredningens) förslag om att inrätta en separat huvudman för buffertkapitalets förvaltning vinner brett stöd bland remissinstanserna. Genom att inordna huvudmannen i Pensionsmyndigheten uppnås en önskad samordning inom ramen för pensionssystemet. Samtidigt undviks den dubblering av funktioner mellan Pensionsmyndigheten och
6 Pensionsreservsstyrelsen som följde av utredningens förslag. Pensionsmyndigheten får en samlad överblick över pensionssystemets skuldsida och tillgångssida. Huvudmannen bör därför, och mot bakgrund av uppdragets specialiserade natur och behovet av specifik kompetens för uppdraget, få formen av en nämndmyndighet eller möjligen ett särskilt beslutsorgan. Organisationsformen behöver dock utredas ytterligare. Utredningens förslag om att huvudmannen ska formulera ett mål för buffertkapitalets förvaltning i termer av långsiktig avkastning, risktolerans och tidshorisont, ger otillräckliga förutsättningar för en effektiv utvärdering av buffertfondernas förvaltning. Fondernas måluppfyllelse kommer att vara beroende av de underliggande finansiella marknadernas utveckling, vilket omöjliggör normalt ansvarsutkrävande. Det är också oklart hur aktsamhetsprincipen ska tolkas utan en samlad bedömning av buffertfondernas åtagande. Utöver uppdraget att formulera ett övergripande mål för buffertfonderna, bör huvudmannen därför även formulera en referensportfölj med utgångspunkt i pensionssystemets behov och finansiella ställning. Referensportföljen bör ligga till grund för utvärdering av buffertfondernas förvaltning. En central referensportfölj har följande fördelar: - buffertfondernas förvaltning kan utvärderas på ett effektivt sätt, oberoende av utvecklingen på de finansiella marknaderna, - det skapas en process för en samlad och medveten bedömning av buffertkapitalets allokering och risk (i dag bestäms detta indirekt av Första Fjärde AP-fondernas individuella bedömningar), - det införs ett riktmärke för förvaltningen som gör det möjligt att i stor utsträckning ersätta dagens kvantitativa placeringsregler med en generell aktsamhetsprincip och - huvudmannen ges befogenheter som möjliggör ansvarstagande. Det är naturligt att huvudmannen även ges uppdraget att följa upp förvaltningen av buffertfonderna i förhållande till referensportföljen i en årlig rapport till regeringen. Mot bakgrund av huvudmannens årliga rapport kan regeringens utvärdering ske med längre tidsmellanrum än i dag. Ledamöterna i styrelsen för nämndmyndigheten eller beslutsorganet bör, liksom är fallet beträffande AP-fonderna i dag, utses av regeringen.
7 2.2 Tre oberoende myndigheter förvaltar buffertkapitalet Pensionsgruppens bedömning: Buffertkapitalets förvaltning ska genomföras av tre oberoende myndigheter (buffertfonder) som, i likhet med rådande ordning, styrs av lag. Minst två av buffertfonderna bör ges identiska uppdrag. För att tillvarata stordriftsfördelar inom särskilt kostnadskrävande förvaltning av onoterade tillgångar ska fonderna samordna sådan förvaltning, antingen genom samverkan eller genom att den verksamheten koncentreras till en fond som i så fall ges ett avvikande uppdrag. Sjätte AP-fondens kompetens och erfarenhet av investeringar i onoterade aktier ska tas till vara i den nya fondorganisationen. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: Utredningens förslag att buffertfonderna skulle vara direkt underställda huvudmannen inom ramen för en och samma myndighet mötte betydande invändningar från remissinstanserna. I syfte att uppnå ett tydligt huvudmannaskap inom ramen för Pensionsmyndigheten och bevara en oberoende kapitalförvaltning bör buffertfonderna kvarstå som egna statliga myndigheter. Genom att dela upp de dubbla roller som Första Fjärde AP-fonderna har i dag (både kapitalägare och kapitalförvaltare), mellan en huvudman och tre fonder som kvarstår som självständiga myndigheter, åstadkoms en för pensionssystemet tydligare ansvarsfördelning som baseras på en helhetssyn på buffertkapitalet. I förhållande till Buffertkapitals utredningens förslag förväntas oberoendet för fonderna därmed stärkas. Minst två av buffertfonderna bör ges samma uppdrag och omfattas av samma referensportfölj. I syfte att tillvarata stordriftsfördelar inom särskilt kostnadskrävande förvaltning av onoterade tillgångar bör fonderna dock åläggas att samordna sådan förvaltning, antingen genom samverkan eller genom renodling av fondernas uppdrag. Ett möjligt alternativ är att koncentrera förvaltningen av onoterade tillgångar till en av de tre buffertfonderna som därmed ges ett avvikande uppdrag. Detta medför besparingar för pensionssystemet. Inom Sjätte AP-fonden har byggts upp stor erfarenhet av investeringar i onoterade aktier som bör tas till vara i den nya fondorganisationen. Hur detta ska ske måste dock utredas närmare. Det är en naturlig utgångspunkt att en fond ska placeras i Göteborg.
8 2.3 Friare placeringsregler kombinerat med en aktsamhetsprincip Pensionsgruppens bedömning: De nuvarande kvantitativa placeringsreglerna ska ersättas av en aktsamhetsprincip. Vissa placeringsregler bör dock kvarstå. Det gäller för det första begränsningarna av buffertfondernas placeringar i svenska aktier till högst två procent av det samlade börsvärdet och högst tio procent av röster eller kapital i ett enskilt bolag. För det andra kan det vara lämpligt att behålla en övre gräns för placeringar i onoterade tillgångar, liknande den nuvarande begränsningen av valutarisk. Riktlinjer för hur AP-fonderna bör arbeta med hållbarhetsfrågor ska utvecklas. Det bör även införas övergångsbestämmelser som säkerställer att införandet av en aktsamhetsprincip inte leder till brådstörtade förändringar av buffertkapitalets sammansättning. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: Genom huvudmannens referensportfölj införs ett gemensamt mål för buffertfondernas förvaltning, som har sin utgångspunkt i pensionssystemets behov. Eftersom uppdraget förtydligas blir det möjligt att ersätta fondernas kvantitativa placeringsregler med en aktsamhetsprincip, efter förebild från tjänstepensionsområdet. Dagens strikta placeringsregler ersätts därmed av ett flexiblare system där det är möjligt för fonderna att, då det är till pensionstagarnas bästa, öka investeringarna i tillgångsklasser som t.ex. onoterade tillgångar. Bufferfonderna ska dessutom förhålla sig till huvudmannens referensportfölj på ett aktsamt sätt i sin förvaltning. Buffertfonderna ska utgå ifrån referensportföljen i sina placeringar med syftet att säkerställa god riskspridning och uppnå en långsiktigt hög avkastning i förhållande till risk. Buffertfonderna har rätt att avvika från referensportföljens givna struktur på ett aktsamt sätt, om det är motiverat med anledning av rådande marknadsförutsättningar. För att upprätthålla allmänhetens förtroende är det centralt att säkerställa politiskt oberoende. Mot den bakgrunden anser Pensionsgruppen, liksom utredningen, att bestämmelser om att buffertfondernas placeringar i svenska aktier får uppgå till högst två procent av det samlade börsvärdet och högst tio procent av röster eller kapital i ett enskilt bolag bör finnas kvar. Synen på hållbarhetsfrågor har utvecklats. I AP-fondslagen används begreppet etik och miljö som är betydlig snävare än begreppet hållbarhet som används i dag. Det finns därför anledning att överväga riktlinjer för hur AP-fonderna bör arbeta med hållbarhetfrågor. Lärdom kan dras från hur de statliga bolagen arbetar med hållbarhetsfrågor. Det bör dock beaktas att förutsättningarna inte är desamma för bolag i vilka staten äger en majoritet av aktierna, alternativt samtliga aktier, och för AP-fonderna som äger minoritetsandelar i portföljbolagen. När de nuvarande placeringsreglerna tas bort och aktsamhetsprincipen kombinerat med en referensportfölj introduceras kan fonderna komma
att behöva ändra placeringsriktning jämfört med den nuvarande. Det kan därför behövas övergångsbestämmelser som säkerställer att införandet av en aktsamhetsprincip inte leder till brådstörtade förändringar av buffertkapitalets sammansättning. 9 2.4 Administration, redovisning, revision m.m. Pensionsgruppens bedömning: I det för fonderna gällande regelverket ska säkerställas att: - fonderna omfattas av ett tak för samtliga kostnader vilket beslutas av regeringen på huvudmannens förslag. Kostnadstaket ska vara lika för fonder som har samma uppdrag och normalt långsiktigt, - det skapas förutsättningar för att arvoden och löner till fondernas personal på sikt och med hänsyn tagen till arbetsrättsliga förhållanden är i nivå med de löner och arvoden som utgår till anställda i andra myndigheter med likartad verksamhet, så som kapital- och skuldförvaltning i Riksbanken, Kammarkollegiet och Riksgäldskontoret, - relevanta bestämmelser avseende redovisning, internrevision, intern styrning och kontroll etc. som gäller för övriga statliga myndigheter gäller för AP-fonderna, inklusive krav på bruttoredovisning av samtliga kostnader, - revisionen av fondernas förvaltning överförs till Riksrevisionen och bestämmelsen att regeringen ska utse revisorer tas bort, - buffertfondernas administration i möjligaste mån samordnas till nytta för pensionssystemet, en sådan samordning ska inte omfatta placeringsverksamheten men i vart fall omfatta värdepappersadministration (back-office), upphandling och förvaltning av IT-system, ekonomi- och personaltjänster. Skälen för Pensionsgruppens bedömning: För att säkerställa att APfonderna bedrivs effektivt och enligt gällande rätt bör det ställas krav på att AP-fondernas regler när det gäller redovisning, internrevision, intern styrning och kontroll harmoniseras med motsvarande bestämmelser för övriga statliga myndigheter. Ett kostnadstak syftar till att säkerställa att AP-fonderna är så kostnadseffektiva som möjligt då AP-fonderna finansieras genom att medel tas från buffertkapitalsfonderna. Hur ett kostnadstak ska utformas för att bidra till en effektiv organisation som helhet måste analyseras vidare. Regeringen har i sin redovisning över AP-fondernas verksamhet ansett att ersättningsvillkor, personalförmåner och tjänsteresor bör vara rimliga och präglade av måttfullhet, tydlighet och transparens och att APfonderna bör ha riktlinjer i dessa avseenden som motsvarar vad som gäller för andra statliga myndigheter (skr. 2012/13:130 s. 64). Löne- och ersättningsnivåerna för de anställda i AP-fonderna ligger dock betydligt högre än i andra myndigheter med likartad verksamhet. Dessa kostnader
10 finansieras genom att medel tas från buffertkapitalet. Arvoden och löner bör ligga i nivå med de löner och arvoden som utgår till anställda i andra myndigheter med likartad verksamhet. Regelverket kring AP-fonderna bör utformas så att förutsättningar föreligger för en sådan anpassning. Motsvarande regler gällande ersättningsvillkor, intern styrning och kontroll m.m. ska även införas för Sjunde AP-fonden, dock med undantag för krav på samordning av administration och förvaltning av onoterade tillgångar. 3. Premiepensionsöversyn Pensionsgruppen har i sin pensionsöversyn konstaterat att det finns några problemområden inom det nuvarande premiepensionssystemet. En särskild utredning har därför gjorts för att belysa problemområden och möjliga vägar framåt. Pensionsöversynen har identifierat ett antal brister i dagens premiepensionssystem, vilka framför allt är relaterade till; 1) bristande kunskap och intresse hos premiepensionssparare, 2) höga och ibland onödiga kostnader för förvaltning på fondtorget och 3) stor spridning i slutlig premiepension mellan individer som har betalat in lika mycket pensionspremier till premiepensionssystemet. Pensionsgruppen anser utifrån detta att det bör vidtas åtgärder för att förändra premiepensionssystemet. För att hantera problemen angav översynen två alternativa vägar och en övergripande skiss på alternativens utformning. Det första alternativet utgår från nuvarande fondtorg och ett fritt val men där det görs ett antal förändringar i reglerna i syfte att dels minska kostnaderna och dels skydda pensionssparare som inte kan eller vill välja fonder från dåliga val. Det andra alternativet innebär att nuvarande fondtorg stängs och ersätts av ett nytt fondtorg med ett fåtal statliga fonder. Pensionsgruppen gör bedömningen att beredningsarbetet i Regeringskansliet av utredningens båda förslag bör fortsätta, och alternativ 1 bör vara en utgångspunkt för de förändringar som ligger närmast i tiden. 4. Ett längre arbetsliv Pensionsgruppen kommer att fortsätta att arbeta med åtgärder som förlänger arbetslivet. Pensionssystemet har ingen egentlig pensionsålder. En vägledande princip i pensionssystemet är att pensionsåldern ska vara rörlig och att det därför ska vara möjligt att utifrån personliga preferenser och ekonomiska förutsättningar välja när och hur man lämnar arbetslivet för pensionslivet. Den principen är fortsatt viktig. Det finns dock ett samhälleligt intresse av att dels säkra en för individen rimlig pension och dels säkerställa en tillräcklig sysselsättning så att en god välfärd kan upprätthållas. Av de skälen finns vissa ramar för tidigaste uttag m.m.
11 Sedan pensionsreformen har medellivslängden stigit påtagligt, vilket inte avspeglat sig i ett längre arbetsliv. Detta faktum riskerar leda till allt lägre pensioner och försämrade förutsättningar för att upprätthålla välfärden. Alltför låga pensionsåldersgränser, samtidigt som medellivslängden ökar, ger felaktiga signaler till individen om vad som krävs för att erhålla den pension som de flesta personer förväntar sig. 4.1 Dialog med arbetsmarknadens parter om ett längre arbetsliv De förändringar som krävs för ett längre arbetsliv behöver vara brett förankrade och det är därför av vikt att processen sker inom hela samhället. Arbetsmarknadens parter sluter avtal om tjänstepensioner vars regler har betydelse för normer och människors val och pensionsbeteenden. Det är därför viktigt att förändringar i de allmänna systemen sker i dialog med parterna på arbetsmarknaden. Samtal bör genomföras så snart som möjligt mellan staten och arbetsmarknadens parter i syfte att diskutera åtgärder som verkar i riktning mot ett längre arbetsliv och fler arbetade timmar. Dessutom bör samtalen handla om ändrade åldersgränser, bland annat om rätten att kvarstå i anställning till 69 år, och hur tjänstepensionsavtalen kan bidra till ett förlängt arbetsliv. 4.2 Stimulans till senare uttag för dem med låg pension För personer som får garantipension lönar sig ytterligare arbete dåligt eftersom en högre inkomstrelaterad pension leder till lägre garantipension och lägre bostadstillägg. Förändringar bör därför också göras så att personer med garantipension och bostadstillägg får bättre incitament för att förlänga arbetslivet. En utredning av hur sådana regler kan utformas bör initieras inom Regeringskansliet.