RIKTLINJER FÖR GRANSKNING AV GEMENSKAPSVARUMÄRKEN VID KONTORET FÖR HARMONISERING INOM DEN INRE MARKNADEN (VARUMÄRKEN OCH MÖNSTER) DEL C INVÄNDNING AVSNITT 2 IDENTITET OCH FÖRVÄXLINGSRISK KAPITEL 5 DOMINERANDE DELAR Riktlinjer för prövning vid kontoret, del C, Invändning Sida 1
Innehållsförteckning 1 Allmänna kommentarer... 3 2 Bedömning av dominans... 3 Riktlinjer för prövning vid kontoret, del C, Invändning Sida 2
1 Allmänna kommentarer Det finns en förväxlingsrisk (inbegripet en risk för associering) om det finns risk att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga, förutsatt att de är försedda med märkena i fråga, kommer från samma företag eller, i förekommande fall, från företag med ekonomiska band. Frågan huruvida en förväxlingsrisk föreligger avgörs genom en helhetsbedömning av olika faktorer som är beroende av varandra, nämligen i) varu- och tjänsteslagslikhet, ii) känneteckenslikhet, iii) de motstående kännetecknens särskiljande och dominerande komponenter, iv) det äldre varumärkets särskiljningsförmåga och v) omsättningskretsen. Det första steget för att bedöma om förväxlingsrisk föreligger är att fastställa dessa fem faktorer. Det andra steget är att bestämma deras betydelse. I detta kapitel förklaras hur man bedömer om något av de motstående kännetecknen har (en) dominerande beståndsdel(ar). 2 Bedömning av dominerande beståndsdelar Begreppet dominerande komponent ska enligt kontorets praxis begränsas till det visuella intrycket av beståndsdelarna i ett kännetecken, det vill säga det ska uteslutande användas i betydelsen visuellt framträdande. För att ett kännetecken ska anses ha en dominerande komponent ska det ha minst två identifierbara beståndsdelar ( 1 ). Det första steget är därför att identifiera beståndsdelarna i ett kännetecken. Europeiska unionens domstol (domstolen) har inte definierat vad som ska anses vara en beståndsdel i kännetecken, men den har gjort vissa antydningar. Visuella tecken som ett tankstreck eller olika teckenstorlekar och/eller typsnitt eller färger kan anses vara beståndsdelar ( 2 ). Det är omsättningskretsens uppfattning av kännetecknet som är avgörande, och inte om det kan delas in i olika delar visuellt sett. Det andra steget är att fastställa vilken av beståndsdelarna i ett kännetecken som är dominerande. Domstolen har fastslagit följande: När det gäller bedömningen av huruvida en eller flera beståndsdelar i ett sammansatt varumärke är mest framträdande skall hänsyn framför allt tas till var och en av dessa beståndsdelars inneboende egenskaper jämfört med andra beståndsdelar. Vidare kan i andra hand hänsyn tas till den inbördes placeringen av de olika beståndsdelarna i det sammansatta varumärket. (Se dom av den 23 oktober 2002, T-6/01, MATRATZEN, punkt 35, bekräftad genom dom av den 28 april 2004, C-3/03 P.) ( 1 ) I den här texten används orden beståndsdel och komponent omväxlande. ( 2 ) För exempel se Riktlinjerna del C, Invändning, avsnitt 2,Identitet och förväxlingsrisk. Kapitel 3: Jämförelse av kännetecken Riktlinjer för prövning vid kontoret, del C, Invändning Sida 3
Även om andra aspekter än den visuella (som till exempel en eventuell semantisk betydelse hos en del av ett ordmärke) enligt domstolens fasta praxis kan spela roll när den dominerande komponenten i ett kännetecken definieras, ska begreppet dominerande komponent enligt kontorets praxis begränsas till det visuella intrycket av beståndsdelarna i ett kännetecken. Med detta menas att det uteslutande ska användas i betydelsen visuellt framträdande, och andra överväganden ska göras i samband med helhetsbedömningen. Dominansen av ett känneteckens beståndsdel ska följaktligen, enligt kontorets praxis, huvudsakligen bestämmas utifrån placeringen, storleken, dimensionerna och/eller användningen av färger i den mån de påverkar det visuella intrycket. Domstolen har dessutom fastslagit följande: Att en beståndsdel i ett sammansatt varumärke har låg särskiljningsförmåga innebär emellertid inte nödvändigtvis att denna beståndsdel inte kan vara dominerande, eftersom den bland annat på grund av sin placering i kännetecknet eller sin storlek kan uppfattas av konsumenten och stanna kvar i dennes minne. (Se dom av den 13 juni 2006, T-153/03, Representation of a cowhide in black and white, punkt 32.) Det faktum att en beståndsdel i ett varumärke kan, men inte måste ha särskiljningsförmåga (eller ha låg särskiljningsförmåga), har ingen betydelse för bedömningen av om den är dominerande. Som tumregel ska följande beaktas: Bedömningen av huruvida beståndsdelar är dominerande gäller för båda de kännetecken som jämförs. För att ett kännetecken ska anses ha en dominerande beståndsdel ska det ha minst två identifierbara beståndsdelar. Ordmärken har inga dominerande komponenter eftersom de per definition är skrivna med standardtypsnitt. Ordens längd eller antalet bokstäver har inte med dominerande beståndsdelar att göra, utan de ska ingå i en helhetsbedömning ( 3 ). Figurelement kan vara dominerande i kännetecken när det också finns ordelement. Frågan huruvida en komponent är visuellt framträdande eller inte kan avgöras vid en visuell jämförelse av kännetecknen. Om så är fallet måste den överensstämma med den efterföljande bedömningen av huruvida en beståndsdel är dominerande. Om det är svårt att avgöra vilken av de (minst) två beståndsdelarna som är dominerande kan detta slutligen tyda på att det inte finns någon dominerande beståndsdel. Om det fastställs att en beståndsdel är dominerande innebär det att en beståndsdel är visuellt framträdande jämfört med de (den) andra beståndsdelen (beståndsdelarna) i varumärket. Om det är svårt att göra bedömningen beror det på att det inte finns någon dominerande komponent. ( 3 ) Se Riktlinjerna del C, Invändning, avsnitt 2, Förväxlingsrisk, Del 8, Helhetsbedömning, Korta kännetecken. Riktlinjer för prövning vid kontoret, del C, Invändning Sida 4
Exempel på ärenden: Kännetecken Dominerande beståndsdel och resonemang Ärende RPT: Den dominerande beståndsdelen i de tidigare varumärkena är akronymen RPT i vilken bokstaven p dominerar (punkt 33). T-168/07 (by missako) Free: Ordet free dominerar det visuella intryck som skapas av märket där det ingår, eftersom det är betydligt större än de andra beståndsdelarna och dessutom är mycket lättare att minnas och uttala än sloganen i fråga (punkt 39). Xtreme: På det visuella planet måste man dra slutsatsen att termen XTREME intar en central position i det sökta varumärket. Typsnittet är faktiskt större än de andra ordelementens typsnitt, och ordet framhävs genom en vit kontur De andra ordelementen RIGHT GUARD och SPORT är skrivna med mycket mindre typsnitt och förskjutna åt höger och mot kännetecknets kant (punkt 55) GREEN by missako: Det ska till att börja med påpekas att återgivningen av solen intar en viktig plats i det sökta varumärket genom att den är placerad i mitten och täcker nästan två tredjedelar av ytan. Vidare är placeringen av ordelementet green också viktig i märket, eftersom det återges med stort typsnitt, stiliserade versaler i svart och tar upp ungefär en tredjedel av ytan. Såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 28 i det omtvistade beslutet, upptar dessa båda komponenter således större delen av det sökta varumärket och är därför påfallande i det allmänna intrycket av märket... Beträffande ordelementet by missako gjorde överklagandenämnden slutligen i punkt 28 gällande att orden var nästan oläsliga på grund av storleken och att handstilen gjorde dem svåra att tyda. Det följer för det första att den dominerande karaktären hos ordet green och hos återgivningen av solen förstärks ytterligare härigenom och för det andra att ordelementet by missako är oväsentligt (punkterna 37 och 39) T-365/09 T-286/03 T-162/08 BÜRGER: Den dominerande komponenten i det sökta varumärket är onekligen ordelementet med versaler som enbart genom sin placering och den mycket stora texten är framträdande jämfört med alla de andra komponenterna som utgör etiketten (punkt 38). T-460/11 Riktlinjer för prövning vid kontoret, del C, Invändning Sida 5