Folkhälsorapport 2014

Kompetenscentrum för hälsa Fastställd av Lennart Iselius Ann-Sophie Hansson 2014-06-04 1 (35) Folkhälsorapport 2014

2 (35) Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Förteckning över förkortningar... 4 1. Inledning... 2 1.1 Hälsoläget i Västmanland 2008... 2 1.2 Mål och syfte... 3 1.3 Uppföljning... 4 2. Nationella mål för folkhälsoarbetet... 4 2.1 Hälsoinriktat arbete... 5 2.2 Hälsofrämjande hälso-och sjukvård... 7 2.3 Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder... 7 3. Mål och strategier... 8 3.2 Programmets övergripande mål... 8 3.3 Övergripande strategier... 8 3.4 Hälsosam vikt... 8 3.4.1 Mål...9 3.4.2 Strategier...10 3.5 Psykisk hälsa... 10 Figur 3. Dimensionerna må bra/må dåligt, frisk/sjuk. Modell efter K. Eriksson (1989). 11 3.5.1 Mål...11 3.5.1 Strategier...12 3.6 Tobak... 12 3.6.1 Mål...13 3.6.1 Strategier...13 3.7 Alkohol och andra droger... 14 3.7.1 Mål...14 3.7.2 Strategier...15 4. Implementeringen... 15 4.1 Arbetsprocessen... 15 4.2 Implementeringsteori... 16 5. Vad har hänt 2010-2014?... 17 5.1 Uppföljning av handlingsplaner... 18 5.2 Uppföljning av programmets mål och strategier... 19 6. När kan vi se resultaten av hälsoinriktningen?... 24 6.1 Måluppfyllelsen... 25 6.2 Diskussioner... 29 Referenser... 31 2

3 (35) Sammanfattning Folkhälsorapport 2014 syftar till att följa upp programmet Bättre Hälsa, som antogs av landstingsfullmäktige 2010-06-22. Programmet anger riktlinjer för landstingets arbete med hälsosam vikt, psykisk hälsa, tobak, alkohol och andra droger och har som mål att Västmanlänningarna ska ha goda levnadsvanor i linje med landstingets vision att "Det hälsofrämjande landstinget bidrar till ett gott liv för alla". Fokus för uppföljningen är att redovisa arbetsprocessen samt vilka insatser som genomförts under perioden 2010-2014. Resultatet av uppföljningen visar att de flesta av landstingets verksamheter har någon sorts handlingsplan för det hälsoinriktade arbetet vid ingången av 2014. Mot bakgrund av att arbetsprocessen med att införa programmet generellt sett startade mycket senare än avsedd, är bedömningen att det pågår ett omfattande både hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete inom landstinget idag. Med Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011, tog det hälsoinriktade arbetet fart på allvar. Programmets måluppfyllelse ska dock göras med stor försiktighet i och med en förkortad uppföljningsperiod. Förutsättningar för att västmanlänningarna i framtiden ska ha en god hälsa har i hög grad skapats genom HFS arbetet, uppdraget om hälsoinriktningen inom Vårdvalet, Hälsobladet där livsstilsfrågor tas upp och dokumenteras, utvecklingen av Hälsocenter och Länsstrategin för folkhälsa. Vidare har en stor andel av vårdgivande personal deltagit i utbildningar i motiverande samtal. Därtill har samverkan med andra aktörer på de hälsofrämjande arenorna utvecklats och stärkts för att komma närmare målet med en god och jämlik hälsa. Måluppfyllelsen som baseras på 2012 års mätning för den vuxna befolkningen är mindre god. Här framgår att målen om vikt och tobak inte nåtts, eftersom BMI och rökning ligger på samma nivå 2012 som 2008. Resultaten för nedsatt psykiskt välbefinnande och riskbrukskonsumtion av alkohol uppvisar också i stort sett samma resultat som 2008. En rekommendation är att en ny folkhälsorapport görs 2020, då mer långsiktiga resultat av hälsoinriktningen kan utvärderas i ljuset av det övergripande målet om en god och jämlik hälsa bland länets befolkning. 3

4 (35) Förteckning över förkortningar ANDT AUDIT BHV BMI BuP CAN DUDIT EKU FaR HkC HFS HLV HSL KCH KVÅ-koder LP MdH MHV MI PPHV PV VC VKL VS WHO Alkohol, Narkotika, andra Droger och Tobak Alcohol Use Disorders Identification Test BarnHälsoVården Body Mass Index Barn och UngdomsPsykiatri Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysning Drug Use Disorders Identification Test Enheten för Kunskapsstyrning och Utbildning Fysisk Aktivitet på Recept HandikapCentrum, (nu Habiliteringscentrum) HälsoFrämjande Sjukvård Hälsa på Lika Villkor Hälso- och SjukvårdsLagen KompetensCentrum för Hälsa Klassifikation av VårdÅtgärder LandstingsPlan Mälardalens Högskola MödraHälsoVården Motivational Interviewing Primär, Psykiatri och HandikappVerksamhet PrimärVården VårdCentaler Västmanlands Kommuner o Landsting Västmanlands Sjukhus World Health Organization (Världshälsoorganisationen) 4

2 (35) 1. Inledning Föreliggande rapport avser att följa upp programmet Bättre Hälsa som antogs av landstingsfullmäktige 2010-06-22. Programmet för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete anger riktlinjer för landstingets arbete med hälsosam vikt, psykisk hälsa, tobak, alkohol och andra droger och tar sin utgångspunkt i Landstingsplanens mål om en God och jämlik hälsa (LP 2010-2012). Enligt beslutet ska programmet styra det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet på ledningsnivå tillika på strategisk, taktisk och operativ nivå under perioden 2010-2014. Handlingsplaner för respektive verksamhet ska arbetas fram utifrån varje levnadsvana som finns i programmet och följas upp i årsredovisningarna from 2012 och utvärderas 1 med en folkhälsorapport 2014. Rapportens indelning Rapporten innehåller sex avsnitt i det inledande avsnittet beskrivs kortfattat hälsoläget 2008 samt mål, syfte och uppföljning av programmet, i avsnitt två ges en kortfattad beskrivning av nationella folkhälsopolitiska mål, Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder samt en beskrivning av begreppen hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. I tredje avsnittet beskrivs programmets mål och strategier. Avsnitt fyra handlar om själva arbetet med införandet och den arbetsprocess som påbörjades hösten 2011. I det femte avsnittet redovisas vad som konkret hänt under perioden 2010-2014 och i det avslutande sjätte avsnittet ingår en redovisning av måluppfyllelsen samt ett diskussionsavsnitt. 1.1 Hälsoläget i Västmanland 2008 Förutom det landstingsspecifika målet om en god och jämlik hälsa bygger programmet på de resultat som redovisades i förstudierna 2009, där hälsoläget i Västmanland beskrivits för områdena psykisk ohälsa, ohälsosam vikt, tobak, alkohol och andra droger både utifrån ett barn och ett vuxenperspektiv. Resultaten från Liv & Hälsa ung och vuxen 2008 som förstudierna baserats på presenteras här i korthet. Västmanlänningarnas hälsa visade sig totalt sett vara något bättre i 2008 års mätning jämfört med tidigare undersökningar. Men samtidigt framgick att klyftan mellan olika grupper och olika geografiska områden ökat och att det fanns tydliga skillnader i hälsa som relaterade till olika livsvillkor som utbildning, arbetslöshet, ekonomi och socialt stöd. För övervikt och fetma bland barn och ungdomar låg länet i paritet med eller något över riksgenomsnittet. För den vuxna befolkningen var andelen med övervikt och fetma något över genomsnittet i riket, med fler överviktiga män än kvinnor. Tendensen var att andelen med fetma ökade både bland kvinnor och män, samma 1 Enligt beslutet ska en utvärdering av programmet göras i en folkhälsorapport 2014. Eftersom progamarbetet behövt en längre implementeringstid än planerat, omfattar redovisningen i praktiken bara två år, varför en utvärdering efter så kort tid inte skulle ge en rättvisande bild av måluppfyllelsen. 2

3 (35) tendens som för riket som helhet. Fetma i ålder över 65 år tycktes vara ett tilltagande problem. Ungefär 20 % av den vuxna befolkningen i länet var fysiskt inaktiva. Resultatet 2008 visade att den psykiska ohälsan utvecklats ogynnsamt för både flickor och pojkar. Flickorna upplevde dock mer av psykosomatiska symptom jämfört med pojkarna. Symptomen ökade markant hos flickorna från åk 7 till årskurs 2 på gymnasiet. Det psykiska välbefinnandet i befolkningen har försämrats betydligt sedan 1980-talet och hos kvinnor tycks förekomsten av depressioner vara högre än hos män. Enligt Liv & Hälsa 2008 följde Västmanland den negativa trenden i riket. Så stor andel som 21 % av kvinnorna (riket 20,5 %) och 12 % av männen (riket 14,3 %) bedömdes ha nedsatt psykiskt välbefinnande. Och bland yngre kvinnor (18-34 år) visade statistiken på en ännu högre grad av psykisk ohälsa (30 %). Det framgick även att äldres psykiska ohälsa är ett ökande problem. För tobaksbruk bland ungdomar i länet noterades i undersökningen 2008 en svagt minskande trend för snusning medan andelen dagligrökare låg på ungefär samma nivå som 2006. Andelen dagligrökare i den vuxna befolkningen i Sverige har i stort sett halverats under de senaste 20 åren, vilket kan ses som ett resultat av många olika insatser och på olika nivåer i samhället. Liv och Hälsa 2008 visade för Västmanland att andelen dagligrökare minskat till 12 % (bland kvinnor 14 % och bland män 11 %). Rökning var ungefär lika vanligt i Västmanland som i riket som helhet. Högst andel dagligrökare fanns bland kvinnor utan eftergymnasial utbildning och över 40 år. Västmanland hade i denna grupp landets högsta andel dagligrökare med 27 %. När det gäller alkohol och andra droger framgår av undersökningarna 2008 att bland ungdomarna var andelen som berusar sig minst en gång i månaden i åk 9, och i åk 2 på gymnasiet i paritet med eller något under riksgenomsnittet. För användandet av narkotika visade undersökningen däremot att andelen både flickor och pojkar i årskurs 9 och i årskurs 2 på gymnasiet var något över riksgenomsnittet. När det gäller den vuxna befolkningen har trenden sedan mitten av 1990-talet varit en ökad alkoholkonsumtion i hela Sverige. Konsumtionen är tydligt åldersrelaterad, yngre dricker mer än äldre. 2008 års undersökning visade att i förhållande till andra län hörde de västmanländska kvinnorna till de måttligaste i landet medan männen befann sig över riskgenomsnittet. Andelen narkotikaanvändare i länet beräknades 2008 vara jämförbar med landet i övrigt. 1.2 Mål och syfte Utifrån ett folkhälsoperspektiv men också utifrån resultaten från Liv och hälsa undersökningarna 2008 beslutade Landstingsfullmäktige 2008-09-24 att det senast 2009 skulle finnas program för psykisk ohälsa, övervikt, tobak, alkohol- och andra drogproblem samt sexuell ohälsa. Målet som angavs var att västmanlänningarna ska ha goda levnadsvanor i linje med landstingets vision att "Det hälsofrämjande landstinget bidrar till ett gott liv för alla". Programmens syfte är att alla medborgare i länet ska erbjudas en god förebyggande och hälsofrämjande hälso- och sjukvård. 3

4 (35) 1.3 Uppföljning Enligt beslutet i fullmäktige 2010-06-22 är det program för Bättre Hälsa med områdena hälsosam vikt, psykisk hälsa, tobak, alkohol och andra droger, som ska följas upp i Folkhälsorapport 2014. Program för sexuell hälsa antogs separat av fullmäktige 2009-12-02 och ingår därför inte i denna uppföljning. Uppföljningen baseras på följande dokument; nationella styrdokument och rapporter, Landstingsplan 2010-2012, övergripande och lokala handlingsplaner, resultat från Hälsa på lika villkor (HLV) 2012, Liv & Hälsa ung 2014, delårsrapporter och årsredovisningar samt intervjuer med företrädare från Västerås sjukhus, Vårdvalet, Psykiatri och Kompetenscentrum för hälsa (KCH). Fokus för uppföljningen är mer riktat på de strategiska och operativa insatserna än på programmets måluppfyllelse. 2 Detta för att få en så rättvisande bild som möjligt av nuläget för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet inom landstinget. Utgångsvärdena för målen av de olika områdena baseras på 2008 års Liv & Hälsa undersökningar (ung och vuxen). De målvärden som anges i programmet avser 2014. Dock har vi för 2014 bara resultat från Liv & Hälsa ung, då undersökningen för den vuxna befolkningen genomförs vart fjärde år, vilket efter 2008 års mätning innebär åren 2012 och därefter först 2016. I denna rapport baseras därför värdena för den vuxna befolkningen (16-84) år på resultatet från 2012 års HLV undersökning. En tidsperiod på endast fyra år i stället för sex som var avsikten enligt beslutet, vilket bör beaktas vid analysen av måluppfyllelsen i avsnitt 6.1. 2. Nationella mål för folkhälsoarbetet Programmet tar sin utgångspunkt i folkhälsopolitikens övergripande nationella mål "att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen". I 2008 års folkhälsoproposition (Prop.2007/08:110: En förnyad folkhälsopolitik), betonades att det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektivet ska stärkas i hälso- och sjukvården. Enligt propositionen spelar hälsooch sjukvården en viktig roll i utvecklingen av en god folkhälsa, inte bara genom att behandla sjukdom och skada, utan också genom sin möjlighet att förebygga samt att främja hälsa och välbefinnande. Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder (Socialstyrelsen 2011-11-11) är en del av det hälsofrämjande arbetet och ska utgöra ett stöd i det praktiska arbetet med programmet. I Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf (HSL 1998:763 2) betonas att landstingen har ett tydligt ansvar för befolkningens hälsa. Här betonas också det hälsofrämjande perspektivet inom hälso- och sjukvården Uppdraget att arbeta förebyggande och hälsofrämjande stärktes genom att riksdagen tog beslut om en 2 För 2014 finns bara resultat redovisade för de mål som relaterar till ungas hälsa. Resultat för övriga mål baseras på 2012 års HLV undersökning. Därtill kommer att frågorna i senare års undersökningar inte i alla avseenden är desamma som i de undersökningar som målvärdena baseras på vilket komplicerar jämförelserna och därmed också bedömningen av måluppfyllelsen. 4

5 (35) mera hälsofrämjande hälso- och sjukvård inom ramen för regeringspropositionen 2002/03;35, Mål för folkhälsan. Här presenterades ett övergripande mål och elva målområden för det samlade folkhälsoarbetet. Med propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110), förtydligades målen och med regeringens skrivelse 2012, En folkhälsopolitik med människan i centrum, (Skr. 2011/12:166) görs ytterligare ett förtydligande. Här framhålls att den enskilde ska få hjälp att sköta sin hälsa genom en effektiv samverkan mellan offentliga, privata och civilsamhällets aktörer. Fem viktiga byggstenar uttalades: Start goda uppväxtvillkor för barn och unga. Stöd som underlättar hälsosamma val. Skydd effektivt och säkert skydd mot hälsohot. Samverkan gemensamt ansvar för en god hälsa. Stärkt kunskapsstyrning sprida kunskap om metoder som fungerar. Folkhälsopolitikens övergripande nationella mål innebär "att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen". Figur 1. Folkhälsopolitikens olika nivåer från övergripande nationella mål till befolkningsinriktade lokala insatser. 2.1 Hälsoinriktat arbete Ett hälsoinriktat arbete omfattar såväl hälsofrämjande som sjukdomsförebyggande åtgärder. Socialstyrelsen har definierat begreppen hälsofrämjande och förebyggande enligt nedan: 5

6 (35) Hälsofrämjande Åtgärd för att stärka eller bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Avsikten är att stärka människors möjlighet till delaktighet och tilltro till egen förmåga. Sjukdomsförebyggande Åtgärd för att förhindra uppkomst av eller påverka förlopp av sjukdomar, skador, fysiska, psykiska eller sociala problem. Förebyggande åtgärder delas in i primär- och sekundärprevention. Bestämningsfaktorer Utvecklingen av hälsan i befolkningen är avgörande för en hållbar samhällsutveckling och för människors välbefinnande. Hur hälsan utvecklas i samhället är också relaterat till ekonomiska och sociala förutsättningar till exempel kön, socioekonomi, funktionsnedsättning och ålder. Folkhälsan påverkas av allt från individens egna val och levnadsvanor till strukturella faktorer som yttre miljöer, tillgång till hälso- och sjukvård och möjlighet att få råd och stöd till levnadsvaneförändringar. Elva målområden har tagits fram för att kategorisera hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de faktorer i människors levnadsförhållanden som bidrar till hälsa och ohälsa. Det finns olika sorters bestämningsfaktorer som övergripande handlar om strukturella faktorer, livsvillkor och levnadsvanor. Figur 2. De strategiska områdena för hälsans bestämningsfaktorer. Källa: Statens folkhälsoinstitut. Bearbetad illustration efter Göran Dahlgrens och Margret Whiteheads original. Bestämningsfaktorer kan både öka och minska risken för ohälsa och benämns därför riskfaktorer, friskfaktorer och skyddsfaktorer (Andershed, 2005; Dahlgren & Whitehead, 1992). Det hälsofrämjande perspektivet i det förebyggande folkhälsoarbetet är ett viktigt inslag. I Folkhälsopolitisk rapport 2010 (Statens folkhälsoinstitut, 2010b) framgår att barn och unga samt äldre är särskilt angelägna målgrupper för det hälsofrämjande folkhälsoarbetet. 6

7 (35) 2.2 Hälsofrämjande hälso-och sjukvård Hälso- och sjukvårdens bredare roll betonas av regeringen i 2008 års folkhälsoproposition (Prop.2007/08:110) och förstärker det påbörjade paradigmskiftet som det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektivet inom hälso- och sjukvården utgör. Med Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder som kom 2011 ställs åter ökade krav på en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Här framhålls bland annat att en hälsofrämjande hälso- och sjukvård kräver samverkan med andra samhälleliga aktörer då många viktiga arenor ligger utanför hälso- och sjukvården. En hälsoorientering av hälso- och sjukvården innebär att hälsan inte enbart definieras i biologiska och medicinska termer utan tar hänsyn till individens egenupplevda hälsa och välbefinnande. Det som utmärker en hälsofrämjande hälso- och sjukvård är ett brett samhälleligt perspektiv på sjukvårdens roll samt att sjukvårdens mål - en god hälsa på lika villkor - lyfts fram tydligare. En hälsofrämjande hälso- och sjukvård i Sverige tar sin utgångspunkt i Världshälsoorganisationens (WHO:s) modell och kännetecknas av fyra övergripande perspektiv som också utgör grundtankarna i nätverket Hälsofrämjande sjukvård (HFS). De perspektiv som här åsyftas är: ett individ- och patientperspektiv, befolknings- och personalperspektiven samt ett styr- och ledningsperspektiv. 2.3 Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder Levnadsvanor som tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor kan tillskrivas cirka en femtedel av den samlade sjukdomsbördan. Riktlinjerna om sjukdomsförebyggande metoder (Socialstyrelsen 2011-11-11) syftar till att lyfta fram evidensbaserade metoder som vårdgivare kan använda i sitt patientarbete för att stödja en förändring av levnadsvanor i sjukdomsförebyggande syfte. Grunden för alla sjukdomsförebyggande åtgärder i riktlinjerna är någon form av rådgivning om levnadsvanan. Enligt riktlinjerna rekommenderar Socialstyrelsen: kvalificerad rådgivning vid dagligrökning rådgivning vid riskbruk av alkohol rådgivning med vissa tillägg och uppföljning vid otillräcklig fysisk aktivitet kvalificerad rådgivning vid ohälsosamma matvanor - då matvanor troligtvis är den levnadsvana som är mest resurskrävande inom hälso- och sjukvården. Samverkansnämnden i Uppsala-Örebroregionen (2012-05-10) markerar tydligt den politiska viljeinriktningen genom att i sina rekommendationer till landstingen i regionen förtydliga Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder. Nämnden rekommenderar landstingen att riktlinjerna rutinmässigt ska tillämpas inom hälso- och sjukvården och framhåller att rådgivande samtal är grunden för åtgärder när det gäller ohälsosamma levnadsvanor. 7

8 (35) 3. Mål och strategier Våren 2010 påbörjades förankringsprocessen där vårdens beslutsfattare gavs möjlighet att tidigt involveras i arbetet med programmets mål och strategier vid ett seminarium i mars 2010 där förstudierna presenterades. Ett 70-tal personer, chefer på olika nivåer, landstingsledning och politiker deltog i seminariet där många värdefulla synpunkter lyftes fram för det fortsatta arbetet med mål och strategier för programmet Bättre hälsa som slutligen antogs av fullmäktige den 22 juni 2010. Definition av hälsa Begreppet hälsa, som det används i programmet, utgår från WHO:s definition av hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaron av sjukdom och handikapp. Hälsa inbegriper fyra positiva värden: långt liv, friskt liv, rikt liv och jämlikt liv. I definitionen betonas att en god hälsa ska ses som en resurs för samhället och dess individer och inte som ett mål i sig (WHO 2008). 3.2 Programmets övergripande mål 3.3 Övergripande strategier 3.4 Hälsosam vikt Att västmanlänningarna har en adekvat och jämlik tillgång till hälsofrämjande och förebyggande insatser, information, vård och behandling enligt bästa tillgängliga kunskap oberoende av kön, sexuell läggning, etnicitet, social tillhörighet, funktionsnedsättning och geografiskt område. Att skapa förutsättningar för en god hälsa utifrån vars och ens livsvillkor, arv, och miljö genom att lyfta fram levnadsvanornas betydelse. Personalens synsätt och förhållningssätt vilar på god kunskap och ett professionellt bemötande, fritt från skuldbeläggande. Livsstilsfrågor tas upp och kommuniceras med vårdtagare för att främja goda vanor. Samverkan med kommuner och andra organisationer ska utvecklas så att det förebyggande arbetet på de hälsofrämjande arenorna stärks. Hälsosam vikt definieras som: Hälsosam vikt är en vikt som optimerar möjligheterna för välbefinnande och minimerar riskerna för följdsjukdomar. Under de senaste 20 åren har andelen personer med övervikt eller fetma ökat kraftigt. Ökningen tog fart i början av 1990-talet och har varit större bland män än bland kvinnor. Den genomsnittliga energimängden har generellt sett ökat i Sverige med 4 % sedan 1980, vilket tillsammans med en mer stillasittande livsstil sannolikt 8

9 (35) har bidragit till den oroväckande stora ökningen av övervikt vi ser idag. Övervikt har ett samband med utbildningsnivå. Det är vanligare med fetma (BMI över 29,9) bland människor över 30 år och bland människor med kort utbildning men det syns ingen skillnad mellan könen. Andelen överviktiga barn och unga är större än tidigare och det finns inga tecken på att den minskar (Statens Folkhälsoinstitut, 2011c). WHO betraktar idag övervikt och fetma som en global epidemi. Många olika faktorer ligger bakom den utvecklingen - ärftlighet, sociala, beteendemässiga och kulturella förhållanden, som på olika sätt samverkar med varandra. Forskare världen över är dock överens om att räkna kalorier inte är någon framgångsrik väg utan det är kunskapen om vad som styr våra behov som ökar chanserna att nå en hälsosam vikt (Ingvar, M. 2010). När det gäller barn och ungdomar har antalet överviktiga mer än tredubblats de senaste 15 åren och idag är ca 20 % överviktiga och 4 % är feta. Det är viktigt att åtgärder sätts in i tidig ålder för att inte både fysiska och psykiska problem ska uppstå och även riskera att bli bestående. Studier har visat att överviktiga sjuåringar ofta behåller sin övervikt i tonåren och i vuxen ålder (Dagens Medicin, 2004). Föräldrar har en central roll när det gäller att ge barnen såväl goda matvanor som en positiv inställning till mat och måltider och fysisk aktivitet (Schäfer Elinder, 2009). Skolidrotten har en viktig roll för att främja barn och ungdomars fysiska aktivitet liksom aktiviteter som erbjuds av andra organisationer, allt ifrån motionsidrott till promenader. Vårdgivare kan bidra till att åstadkomma en bättre förståelse för orsaken till övervikt och till att undvika skam och skuld hos både barn och föräldrar. Att ge råd om fysisk aktivitet och god kosthållning kräver lyhördhet och ett patientcentrerat förhållningssätt. Rekommendationer måste alltid anpassas, individualiseras och omarbetas till konkreta råd byggt på individens egen kraft och vilja. Fetma i ålder över 65 år är ett tilltagande problem men riskerna är inte helt klarlagda. En lätt övervikt verkar vara värdefull för en äldre person (Dagens Medicin, 2010). En måttlig övervikt och kanske till och med lätt fetma bör inte föranleda bantning. Viktreduktion kan minska behovet av läkemedel men den största medicinska vinsten uppnås genom mer fysisk aktivitet (Rössner, 2005). Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till patienter med ohälsosamma matvanor. Idag läggs sannolikt minst resurser på att förebygga ohälsosam vikt trots att cirka 20 % av befolkningen har ohälsosamma matvanor. 3.4.1 Mål Att andelen barn med hälsosam vikt från 4 års ålder ska öka med 15 % fram till 2014 jämfört med 2010. Att andelen vuxna med hälsosam vikt ska öka med 10 % fram till 2014 jämfört med 2008. Att ett vårdprogram för vuxna med tillhörande vårdkedja ska arbetas fram senast 2012 för att vård ska kunna erbjudas på lika villkor över hela länet och ta tillvara landstingets samlade resurser. 9

10 (35) Att 20 % i åldersgruppen >65 år har ökat sin fysiska aktivitet 2014 jämfört med 2008. Att andelen i befolkningen med BMI >25 ska till år 2020 ha minskat till 1996 års nivå. 3.4.2 Strategier Livsstilsfrågor tas upp och kommuniceras med vårdtagare för att främja goda matvanor och fysisk aktivitet. Ökad förskrivning av Ordinerad Fysisk Aktivitet (OFA). Vårdsökande med riskfylld övervikt eller fetma ges möjlighet att få remiss till specialistvård för utredning om fetmakirurgi eller andra åtgärder enligt bästa tillgängliga kunskap. Det vårdprogram som finns sedan 1 oktober 2008 avseende barn och ungdom ska aktualiseras och göras känt inom landstinget och skolhälsovården. Landstinget ska verka för tidig upptäckt av ohälsosam vikt bland annat genom barn- och mödrahälsovården. Samverkan med kommuner och andra organisationer ska utvecklas så att det förebyggande arbetet på de hälsofrämjande arenorna kan stärkas. Landstinget har en viktig roll i att föra ut kunskap om hur och varför övervikt uppstår. 3.5 Psykisk hälsa Den psykiska hälsan är ett av våra viktigaste folkhälsoområden och en avgörande faktor för den allmänna hälsan. Det psykiska välbefinnandet i befolkningen har försämrats markant sedan 1980-talet. Ångest, ängslan, oro, trötthet och värk i nackskulderregionen är alla symptom som har samband med psykisk ohälsa. Förekomsten av depressioner som är av sjukdomskaraktär uppskattas till mellan 4 och 10 % av befolkningen. Andelen kvinnor som drabbas är högre än andelen män. Psykisk ohälsa hos äldre följer ofta samma mönster när det gäller kön, etnicitet och socioekonomiska förhållanden som hos andra åldersgrupper med psykisk ohälsa. Hög ålder medför många stressfaktorer som kan öka den psykiska ohälsan, såsom nedsatt funktionsförmåga och social isolering. Depression sent i livet och åldersrelaterade neuropsykiatriska tillstånd, som demens kommer sannolikt att öka sjukdomsbördan när det gäller psykiska sjukdomar. Socialstyrelsen anser att det är angeläget med en långsiktig satsning på området äldre med psykisk ohälsa (Äldres psykiska ohälsa, Socialstyrelsen, 2008). Människor som lider av psykisk ohälsa är ofta en utsatt grupp i samhället och att drabbas innebär ett lidande, inte bara för den enskilda individen utan också för familjen och andra närstående. De upplever ofta ett lågt välbefinnande, trots att de kanske inte fått någon sjukdomsdiagnos. (Liv & Hälsa 2008). Varför är psykisk ohälsa och psykisk hälsa två skilda begrepp? Det är viktigt att notera att psykisk ohälsa och psykisk hälsa är två skilda begrepp. Psykisk ohälsa omfattar psykiska problem och störningar. Psykiska störningar kan diagnostiseras, de kan behandlas, botas eller lindras genom medicinska medel. Detta är ett medicinskt begrepp. 10

11 (35) Psykisk hälsa å andra sidan, är ett begrepp som innefattar levnadskonst och erfarenheter. Det kan beskrivas som en resurs, som möjliggör många olika saker i livet. Skyddande faktorer stärker vår psykiska hälsa och hjälper oss att klara av krissituationer. Skyddsfaktorerna kan också minska exponeringen för risker (Föreningen för Mental Hälsa i Finland, 2002). Den psykiska hälsan kan främjas genom att vårdpersonalen lyfter fram det som är positivt, friskt och fungerande hos patienterna och deras omgivning. Livssituationen kan vara avgörande för att patientens behandling ska fungera. WHO anser att begreppet psykisk hälsa, förutom frånvaro av sjukdom, även innehåller aspekter som subjektivt välbefinnande, självständighet, förmåga att förstå sin intellektuella och känslomässiga kapacitet, förmåga att kunna hantera stress samt att kunna arbeta. Subjektivt välbefinnande är alltså ett centralt begrepp i WHO:s definition av hälsa och enligt ett flertal internationella studier anser människor att deras behov av lycka och välbefinnande är högprioriterat. Det finns dock många olika sätt att se på relationen mellan god hälsa och ohälsa, friskhet och sjukdom. Ett synsätt är "hälsokorset" (Fig.3), utvecklat av Katie Eriksson (1989). En grundläggande idé i denna modell är att dimensionen sjukfrisk, respektive må bra - må dåligt, kan vara oberoende av varandra eftersom personer upplever sin livssituation olika. Det innebär att en person exempelvis kan ha en sjukdomsdiagnos men ändå uppleva god hälsa, vilket mer fokuserar på individers upplevelser och dess betydelse i relation till biologiska förutsättningar. Baserat på aktuella hälsodata bör insatser mot den psykiska ohälsan främst riktas mot grupperna unga vuxna kvinnor, arbetslösa, förtidspensionerade och studerande där den psykiska ohälsan är som mest utbredd. Må bra Sjuk Må bra Må bra Må bra Frisk Sjuk Må dåligt Sjuk Må dåligt Frisk Frisk Må dåligt Figur 3. Dimensionerna må bra/må dåligt, frisk/sjuk. Modell efter K. Eriksson (1989). 3.5.1 Mål Att 2014 ska upplevd hälsa (att "må bra" eller "mycket bra") i årskurs 9 vara minst densamma som i Liv & Hälsa ung 1995. Att andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande hos kvinnor i åldersgruppen 18-34 år ska minska med 2 procentenheter till 2014 jämfört med 2008. 11

12 (35) Att andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande i Västmanland ska minska med 2 procentenheter till 2014 jämfört med 2008. Att andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande hos äldre kvinnor ska minska med minst 2 procentenheter till 2014 jämfört med 2008. 3.5.1 Strategier Förbättrad samverkan med barnavårdscentraler, skolor med flera aktörer utifrån barns behov. Särskilt uppmärksamma barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller missbruk. Utveckla metoder samt sprida kunskap om bestämningsfaktorer för psykisk hälsa i syfte att förbättra hälsoläget. Unga kvinnors allt sämre psykiska hälsa är en av utmaningarna. Samverkansinsatser vidareutvecklas enligt beprövad metodik (LP 2010-2012). Ungdomsmottagningar ska ta ett ökat ansvar för att ta emot alla tonåringar/unga vuxna, oavsett religion, kulturell bakgrund, funktionshinder eller sexuell läggning. Följa upp hälsoläget genom Liv & Hälsa- undersökningar, Öppna jämförelser folkhälsa och genom andra nationella undersökningar avseende utsatta gruppers psykiska hälsa. Öka samverkan inom landstingets verksamheter för att främja psykisk hälsa. Genom utbildningsinsatser till hälso- och sjukvårdspersonal i "det kvalificerade samtalet", stärka individers/patienters egna resurser för att hantera psykisk ohälsa. 3.6 Tobak Det mest omfattande internationella dokument som ligger till grund för de nationella styrdokumenten är Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (2005) som är antaget av såväl EU-kommissionen som Sveriges Riksdag. Eu kommissionen har därefter gett ut en grönbok Mot ett rökfritt Europa - policyalternativ på EU-nivå, (EU- kommissionen, 2007). Det sammanhållande nationella tobakspreventiva arbetet i Sverige bygger på fyra hörnstenar: Lagstiftning/prispolitik Opinionsbildning/kunskapsspridning Information/utbildning Avvänjning Att all rökning är förenad med hälsorisker, är vetenskapligt belagt och också att det finns en ökad risk för 58 olika sjukdomstillstånd (Agardh, Moradi, Allebeck, 2008). De vanligaste är hjärt- och kärlsjukdomar, olika cancerformer och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Dagligrökningen har minskat kontinuerligt i befolkningen sedan 2004 och den minskar mest bland kvinnor. I Sverige är andelen dagligrökare större i åldersgruppen 45 64. Bland både kvinnor och män är det tydliga skillnader i rökvanor mellan grupper med olika utbildningsnivå, och andelen rökare är större bland individer med kort utbildning. Sett över perioden 2000 2011 har, generellt sett, andelen elever i årskurs 9 som 12

13 (35) röker dagligen också sjunkit. I gymnasiets åk 2 har dock andelen dagligrökare ökat något bland pojkar men är oförändrad bland flickor. Dagligsnusningen har minskat bland pojkar i årskurs 9 och gymnasiets år 2 och den är fortsatt låg bland flickor. EU-kommissionens expertkommitté som granskat snusets hälsoeffekter pekar i sin slutrapport på både en förhöjd cancerrisk och en ökad risk att dö i hjärtinfarkt (EUkommissionen, 2008). Socialstyrelsen säger i ett uttalande att Den bevisade skadliga effekt som snuset har på hälsan är tillräckligt stor för att snus inte ska rekommenderas som rökavvänjningsmedel." (Folkhälsoinstitutet, 2009). Enligt Socialstyrelsens rekommendationer så bör hälso- och sjukvården erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till patienter som röker. Med rökning avses här dagligrökning, oavsett mängd cigaretter. För gravida, ammande och personer som ska opereras inkluderas även sporadisk rökning och här har Socialstyrelsen utfärdat särskilda rekommendationer. 3.6.1 Mål Andelen rökande spädbarnsföräldrar ska minska med minst 4 % fram till 2014 jämfört med 2008. Andelen barn och ungdomar som börjar röka eller snusa ska halveras till 2014 jämfört med 2008. Andelen dagligrökare i länet ska halveras till 2014 jämfört med 2008. IALSTYRELSENS RIKTLIN 3.6.1 Strategier Varje vårdcentral, oavsett driftsform eller huvudmannaskap ska erbjuda tobaksavvänjningsstöd. Tobaksbrukare ska erbjudas tobaksavvänjning och tobaksvanorna noteras i journal. Tobaksavvänjning ska erbjudas patienter som skall genomgå operation. Rökande patient som fyllt 40 år bör erbjudas spirometriundersökning. Verka för att såväl gravida som nyblivna föräldrar ska vara tobaksfria. Tobaksavvänjning ska erbjudas som del i behandling för barnlöshet. Öka förståelse för vikten av tobaksfri uppväxt. Utveckla samverkan med kommuner och andra organisationer. Utveckla rollen som kunskapsförmedlare i samverkan med skolor, fritidsgårdar, föreningsliv etc. Stödja nätverksarbete med kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer. Livsstilsfrågor kommuniceras med vårdtagare för att främja tobaksfria livsval. Snus ska inte erbjudas som rökavvänjningsmedel. Landstinget Västmanlands samtliga verksamheter ska ha genomfört tobaksfri verksamhet omfattande såväl patienter, förtroendevalda som personal till utgången av 2011. Tobaksfri verksamhet skall följas upp regelbundet och redovisas till Landstingsstyrelsen. 13

14 (35) 3.7 Alkohol och andra droger Med narkotika- och drogmissbruk avses all icke medicinsk användning av narkotikaklassade preparat enligt av Läkemedelsverket utgiven förteckning. Dopning och doping är enligt Statens folkhälsoinstituts (FHI) benämningar på otillåten användning av medel avsedda att förbättra den fysiska prestationsförmågan. Hos mellan cirka 15 och 30 procent av alkoholmissbrukarna finns en psykisk diagnos och i ännu högre grad förekommer alkoholmissbruk bland personer med så kallade personlighetsstörningar. Denna kombination av diagnoser (samsjuklighet) är ofta extra vårdkrävande och svårbehandlad och bör särskilt uppmärksammas i dessa grupper. I Rikspolisstyrelsens rapport På egna meriter (2010) framkommer att Västmanland har ett högre antal anmälda brott och större ökning av brott än något annat län, Stockholm och Göteborg undantagna. Brott med alkohol- och narkotikaanknytning utgör en väsentlig del i denna statistik. Från polismyndigheten påpekas att gemensamma samarbetsinsatser med olika samhällsaktörer bör vidareutvecklas för att stävja denna utveckling. Hälso- och sjukvården har en viktig del i det förebyggande arbetet eftersom den kan uppmärksamma risken för olika typer av bruk, skadliga bruk och beroenden. Kommunerna är navet i det lokala förebyggande arbetet bland annat genom sitt samarbete med olika verksamheter, inte minst ideella organisationer. I Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda rådgivande samtal till patienter som har riskbruk av alkohol. Med riskbruk avses antingen en hög genomsnittlig konsumtion eller en intensivkonsumtion minst en gång i månaden. Inom primärvården ställer rekommendationen om rådgivande samtal främst krav på kunskap och medvetenhet om riskbruk, medan det inom andra delar av vården förmodligen krävs både kunskap och ett resurstillskott för att klara uppgiften. 3.7.1 Mål Att alkoholbruket bland barn och ungdom ska ha minskat med minst 25 % i årskurs 7 och 9 samt med minst 10 % i årskurs 2 på gymnasiet till år 2014 jämfört med 2008. Att andelen barn och ungdomar (<18 år) som prövat eller använder narkotika eller andra droger ska ha minskat med minst 25 % till år 2014 jämfört med 2008. att andelen riskbrukskonsumenter av alkohol ska minskas med 2 % per år fr.o.m. 2010 jämfört med 2008 utan att andelen missbrukskonsumenter ökar. att andelen personer med missbruk av narkotika ska ha minskat med 25 % till 2014 jämfört med 2008. 14

15 (35) 3.7.2 Strategier Verka för att debutåldern för alkohol bland barn och ungdomar i Västmanland ska höjas till minst 18 år. Skapa rutiner för tidig upptäckt och adekvata åtgärder mot bruk av alkohol. Ökat samarbete med organisationer, kommuner och myndigheter genom att skapa nya samarbetsformer. Landstingets ansvar för och uppmärksamhet på att minimera tillgången på narkotikaklassade läkemedel och beroendeframkallande mediciner i samhället ska öka. Säkerställa landstingets medverkan och roll i ett brottsförebyggande arbete. Arenor för samarbete skapas där beslutsfattare från olika organisationer möts för att enas om gemensamma inriktningar och mål för ett länsgemensamt alkohol- och drogpreventivt arbete. Det är viktigt att berusade ungdomar som omhändertas på allmän plats får ett snabbt medicinskt och psykosocialt omhändertagande tillsammans med föräldrarna. Länsstyrelsen mfl Genomföra gemensamma utbildningar mellan olika aktörer i vårdkedjan om förebyggande insatser, ett gemensamt arbete mellan lanstinget, kommunerna, polismyndigheten, SIS m fl. Skapa rutiner inom hälso- och sjukvården för att uppmärksamma varje enskild patient som har riskbrukskonsumtion av alkohol. Tidig upptäckt och adekvat åtgärd genom att läkare/sjuksköterska i primärvården identifierar riskfylld konsumtion av alkohol, informerar om riskerna, ger råd och stöd i syfte att minska alkoholkonsumtionen. Verka för en alkoholfri graviditet och uppväxt. Öka informations- och opinionsbildande insatser för att motverka att vardagskonsumtion av alkohol blir ett riskbruk. 4. Implementeringen Utifrån det politiska beslutet från 2010 är det ett hälsoinriktat arbetssätt som ska införas under perioden 2010-2014 där varje verksamhet ska utarbeta handlingsplaner inom de olika områdena. Som en del av det hälsoinriktade arbetet uppmärksammas också Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder gällande matvanor, fysisk aktivitet, tobak och alkohol som ska utgöra ett stöd och integreras i verksamheternas handlingsplaner. 4.1 Arbetsprocessen Den egentliga arbetsprocessen med programarbetet startade under hösten 2011 efter det att en kortversion av programmet hade arbetats fram som stöd till verksamheternas i deras arbete med handlingsplanerna. Kompetenscentrum för Hälsa (KCH) har haft och har fortfarande det övergripande ansvaret för att stödja implementeringen inom förvaltningarna. Under hösten 2011 påbörjade Vårdvalsenheten det praktiska arbetet med att implementera programmet inom primärvården (PV) i samband med att regelboken för det nya vårdvalsuppdraget beslutades. I uppdraget fanns ett tydligt fokus på hälsoinriktningen som markerades bland annat genom att ge ersättning för godkända handlinsplaner. Vidare ingick att 15

16 (35) varje VC skulle utse en hälsokoordinator med uppgift att organisera det hälsoinriktade arbetet. Inom Västmanlands sjukhus (VS) tillsatts en hälsostrateg först 2012, och därefter har implementeringsarbetet drivits av förvaltningen själv. KCH har bidragit i processen med en rad olika stödjande insatser under hela perioden. Ett antal seminarier anordnades hösten 2011 för bland annat klinikchefer eller motsvarande i syfte att stimulera till att arbetet med handlingsplanerna skulle påbörjas. Seminarierna som anordnades hösten 2011 riktade sig huvudsakligen till klinikerna inom VS. En återkommande fråga som diskuterades var i vilken mån varje verksamhet skulle behöva arbeta fram en handlingsplan. Inom verksamheter som patologen, hjälpmedelscentralen, biomedicinska analysenheter med flera ansågs det inte vara relevant med en handlingsplan med tanke på vilka målgrupper som programmet riktade sig till. Därtill framfördes att många ansåg att det inte fanns tid för att arbeta med handlingsplanerna också, vi måste behandla sjukdom i första hand, men också positiva synpunkter som att det är bra att något görs, eller arbetsbördan blir inte så stor om det blir rutin i att fråga patienterna... Ytterligare ett seminarium anordnades i oktober 2011 för att påskynda arbetet med handlingsplanerna. Både klinikchefer och chefer inom primärvården var inbjudna. Erfarenheterna från seminarierna var att det var trögt att få igång arbetet, att flera verksamheter helt ignorerade beslutet genom att inte alls delta. Andra åter såg mest hinder. Några få kliniker med tidigare erfarenheter av ett hälsofrämjande arbete var motiverade och ville ha stöd för att få igång sitt hälsoinriktade arbete. Dessa kliniker har också varit och är viktiga för implementeringen inom hela VS. Som ett tredje steg i arbetet med att få fram handlingsplaner inbjöd KCH i november 2011 till ett uppföljande seminarium där erfarenheter från programarbetet skulle diskuteras och hur uppföljningen i årsredovisningen skulle kunna göras på bästa sätt. Seminariet bidrog till att fler verksamheter började diskutera det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet mer generellt. Diskussionen rörde behov av ökade kunskaper bland personalen, om förändrade arbetssätt, om resurser, möjligheter att påverka rutiner och synsätt och om samverkan med mera. Med några få undantag var tiden ännu inte riktigt mogen varken inom VS eller PPHV för att utarbeta handlingsplaner. Processen med att få fram lokala handlingsplaner inom framför allt förvaltningarna har skett successivt i långsam takt och framför allt under 2012 och även under 2013. Några verksamheter blev befriade ( kemiskt laboratorium, röntgen- och fysiologklinikerna) från att göra en egen handlingsplan då förvaltningsledningen bedömt att verksamheten inte riktar sig till de målgrupper som avses i programmet. Införande av nya metoder och arbetssätt, som i detta fall också förutsätter ett förändrat synsätt hos personalen, är generellt sett mycket tids- och resurskrävande processer inom stora organisationer. 4.2 Implementeringsteori Implementering handlar om hur politiska beslut genomförs i praktiken (Sannerstedt 2001:18). Senare forskning inom området fokuserar mer på process än på åtgärder 16

17 (35) och resultat. Forskningen skiljer på två olika perspektiv, top-down och bottomup. I det förra perspektivet handlar det om hur de politiska besluten genom styrning och kontroll förankras ner i organisationen medan det senare handlar om hur ledningen på verksamhetsnivå praktiskt genomför de politiska besluten. Utifrån ett uppifrånperspektiv (top-down) finns alltid en orsak till ett politiskt beslut ett problem behöver lösas eller en förändring initieras (Sannerstedt 2001:19). Bakom beslutet av programmet Bättre Hälsa finns visionen om det hälsofrämjande landstinget med målet om en god och jämlik hälsa, men troligtvis också intensionen i HSL (1982:763) med hälsoinriktningen inom hälso- och sjukvården som förstärkts ytterligare i och med 2008 års folkhälsoproposition. Men oavsett hur väl förankrat och genomarbetat ett beslut är bland beslutsfattare och andra aktörer i samhället kan ett beslut medföra konflikter bland medarbetarna på verksamhetsnivån då de har andra ambitioner och intressen (Kronvall et al. 1991:30). Så utifrån ett nerifrånperspektiv, är det inte förvånande att beslutet om ett hälsoinriktat arbete där alla verksamheter förväntas att utarbeta handlingsplaner medfört olika hinder i implementeringsprocessen. Detta har till exempel tagit sig uttryck i att en del har avstått från att delta på informationsmöten eller har negligerat beslutet genom att hänvisa till professionens värdegrund och synsätt. Till exempel anges som skäl att evidensen för att förändring av levnadsvanor kan förebygga sjukdom är bristande. Sett till den implementeringsprocess som pågått under åren 2011-2013 och fram till dags dato är det uppenbart att det funnits och fortfarande också finns en diskrepans i uppfattningen om hälsoinriktningen mellan å ena sidan beslutfattare och ledning och å andra sidan personalens synsätt, ambitioner och intressen. Att det därför behövts en förhållandevis lång tid för att genomföra ett beslut som i så hög grad berör professionernas synsätt och arbetssätt, är inte förvånande. Först när medarbetarna på verksamhetsnivån kan identifiera sig med det som är beslutat och kan tillämpa det i sin vardag, kan man påstå att beslutet är genomfört också ur ett nerifrånperspektiv (Sannerstedt 2001:25). Vad som sannolikt ytterligare bidragit till att försvåra införandet är det pågående arbetet med vårdprocesserna inom landstinget som tagit och fortfarande tar mycket tid i anspråk. Hälsoinriktningen är en process som ska genomföras i tvärgående processer där i princip alla verksamheter är berörda vilket kräver resurser i form av både tid och ledning. 5. Vad har hänt 2010-2014? Insatserna som här redovisas svarar som helhet mycket väl mot både de övergripande och de områdesspecifika strategierna som anges i programmet. Däremot är det svårt och i vissa fall omöjligt att under innevarande år kunna redovisa hur väl målen är uppfyllda. Följande redovisning avser därför att ge en kort beskrivning av nuläget 2014 för det hälsoinriktade arbetet i landstinget med utgångspunkt i programmet Bättre Hälsa. 17

18 (35) 5.1 Uppföljning av handlingsplaner Startsträckan för arbetet med handlingsplaner har, som ovan nämnts, tagit längre tid än förväntat. Men trots det har mycket av det hälsoinriktade arbetet genomförts och per den 31 mars (delår 1) 2014 är läget vad gäller handlingsplaner följande: En övergripande handlingsplan finns för det hälsoinriktade arbetet inom landstinget. Denna togs fram i samband med att landstinget sökte medlemskap i HFS -nätverket 2012. Den omfattar ett patient- ett medarbetar- och ett befolkningsinriktat perspektiv och anger en viljeinriktning och en ambitionsnivå för landstingets hälsofrämjande arbete baserat på vision och mål i landstingsplanen för 2012-2014. VS har tagit fram en övergripande handlingsplan 2013 som utgår från ett patientperspektiv och baseras i huvudsak på Socialstyrelsens riktlinjer. Syftet som anges är att det hälsofrämjande arbetet ska förebygga sjukdom genom att stödja patienternas förändring av ohälsosamma levnadsvanor. Inom VS finns också 13 klinikspecifika handlingsplaner, vilket utgör närmare hälften av alla kliniker som förväntas att ha en handlingsplan. Enligt den övergripande planen ska de lokala handlingsplanerna innehålla insatser som: kartläggning av vilka levnadsvanor som har störst betydelse relaterat till diagnoser och behandling hos de egna patienterna, patientinformation, informationsinsatser på ledningsgrupper och på arbetsplatsträffar, inventering av behov av utbildningar i motiverande samtal (MI) samt att kontaktpersoner för det hälsoinriktade arbetet ska utses. Ett övergripande uppdragsdokument om hälsoinriktning finns för PV från och med 2012 där det framgår i den regelbok som tagits fram att alla VC ska ha en dokumenterad plan för det förebyggande arbetet till 2012-03-31. Vidare framgår att åtgärderna ska genomföras i linje med de kvalitetskrav som finns i rekommendationerna i de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder och att det utgick ersättning för redovisade handlingsplaner 2012 och efter senare beslut från och med 2013 för genomförda hälsosamtal utifrån evidensbaserade rådgivningsnivåer. Lokala handlingsplaner finns per den 31 december 2012 hos i princip alla vårdcentraler (VC), innehållande mål och strategier för det hälsoinriktade arbetet. Det handlar om arbetet med 5 frågor, MI-utbildningar för personalen och att hälsokoordinatorer har tillsatts. Folktandvården har under 2013 utarbetat ett styrdokument som inbegriper ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande tandvårdsarbete utifrån nationella riktlinjer och med syfte att minska ojämlikhet i munhälsa. Särskilt betonas insatser till svaga grupper och inom riskområden med livsstilsråd inom framför allt kost och tobaksprevention. Enligt beslutet ska handlingsplanerna för varje område följas upp i årsredovisningarna från och med 2012. Mot bakgrund av implementeringsprocessens försening fanns endast några enstaka handlingsplaner från VS redovisade till landstingsstyrelsen 2012. Inom VS beslutade förvaltningsledningen att ha en övergripande handlingsplan som skulle omsättas till aktiviteter på respektive klinik och följas upp i förvaltningens styrkort 2013. Inom PPHV hade tre av förvaltningens resultatområden lämnat in handlingsplaner i samband med delårsrapport två 2012, de andra lämnades in under hösten 2012. Inom PV hade 18

19 (35) samtliga offentliga vårdcentraler (30) handlingsplaner vid utgången av 2012 som också var godkända av Vårdvalet. Arbetet med regelboken följs också upp i och med de platsbesök som årligen genomförs på varje VC. 5.2 Uppföljning av programmets mål och strategier De övergripande strategierna som ska bidra till måluppfyllelsen har ett helhetsperspektiv där såväl befolknings- som patient- och medarbetarperspektiven omfattas. I årsredovisningarna för 2012 redovisas hur programmets strategier börjat omsättas till praktiskt arbete både landstingsövergripande och på förvaltningsnivå. Här framgår också att Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder utgör ett viktigt stöd i utvecklingen av det hälsoinriktade arbetet inom landstinget. I årsredovisningarna för 2013 märktes en intensifiering av insatserna inom förvaltningarna, bland annat genom den påbörjade dokumentationen av rådgivande samtal om livsstilsfrågor. Genom HFS-arbetet har det hälsoinriktade arbetet fokuserats ytterligare vilket i sin tur har bidragit till att arbetet med Bättre Hälsa har uppmärksammats ännu mer. Flera av strategierna som anges för respektive levnadsvana har likartade syften. Ur redovisningssynpunkt blir det därför mer tydligt att utgå från ett patient- ett befolknings- och ett medarbetarperspektiv för att beskriva det hälsoinriktade arbetet under perioden 2010-2014 än att redovisa varje område för sig. Måluppfyllelsen diskuteras i avsnitt 6.1. Ur ett patientperspektiv Målet är att integrera och förstärka ett hälsoinriktat arbete i allt patientarbete, baserat på ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetssätt. För patienterna skapas förutsättningar för en god hälsa genom att deras levnadsvanor fångas upp och kommuniceras via fem frågor och från 2013-2014 genom det nyligen införda Hälsobladet. Här markeras intentionen med att möjliggöra uppföljningen av ett hälsoinriktat arbete i enligt med både de övergripande målen och strategierna i programmet Bättre Hälsa och med stöd av Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder. Genom Hälsobladet får patienterna möjlighet att skatta såväl sina matvanor, fysiska aktivitet som sitt tobaks- och alkoholbruk. Baserat på deras skattningar och motivation får patienten genom ett så kallat hälsosamtal stöd till förändring. Vårdgivaren dokumenterar eventuella ohälsosamma levnadsvanor och antecknar i journal vilka åtgärder som vidtagits. I VS årsredovisning för 2013 framhålls följande vad gäller arbetet med livsstilsfrågorna: Hälsobladet är ett frågeformulär som tagits fram för att kunna identifiera ohälsosamma levnadsvanor. En mall med motsvarande frågor finns i Cosmic där svaren fylls i och vald åtgärd dokumenteras. Av primärvårdens årsredovisning för 2013 redovisas resultatet av det hälsoinriktade uppdraget. VC har haft ersättning under 2012-2013 för genomförda rådgivande samtal om livsstilsfrågor. Av statistiken framgår att samtliga VC har levererat in statistik. Den redovisning som finns att tillgå i 19