Förslag till miljömålet LEVANDE SKOAR sammanhållen remiss för Halland, Skåne och Blekinge län
LEVANDE SKOAR En sammanhållen remiss för Södra ötaland, omfattande Blekinge, Skåne och Hallands län. Det nationella miljökvalitetsmålet Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. I ett generationsperspektiv innebär miljökvalitetsmålet bl.a. följande: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Skogsekosystemets naturliga funktioner och processer upprätthålls. Naturlig föryngring används, på för metoden lämpliga marker. Skogarnas naturliga hydrologi värnas. Brändernas påverkan på skogarna bibehålls. Skötselkrävande skogar med höga natur- och kulturmiljövärden vårdas så att värdena bevaras och förstärks. Skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation i trädslags sammansättning värnas. Kulturminnen och kulturmiljöer värnas. Skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas till vara. Hotade arter och naturtyper skyddas. Inhemska växt- och djurarter fortlever under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att livskraftiga populationer säkras. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Miljökvalitetsmålet är beslutat av riksdagen, och punkterna utgör regeringens tolkning av vad det innebär. 1
Viktiga åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet Principen om ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart skogsbruk ligger fast. Skogspolitikens produktionsmål innebär att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god avkastning och miljömålet innebär att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras på ett sådant sätt att naturligt förekommande arter fortlever i livskraftiga bestånd. Det långsiktiga skyddet för säkerställandet av biologisk mångfald måste intensifieras, strategier för att optimera säkerställandet och samordningen med berörda parter utvecklas. Vidareutveckling av befintliga skogsskötselmetoder och utveckling av nya metoder är viktigt för att ett uthålligt skogsbruk skall uppnås. Medfinansiering genom EU:s miljöprogram Life Natur och Life Miljö, naturvårdsåtgärder som gynnar EU:s habitat- och fågeldirektiv tillsammans med ökade statliga anslag är nödvändiga för att målet skall uppnås. Särskilda insatser krävs för bevarandet av akut eller starkt utrotningshotade arter i skogslandskapet. Skogsägarnas frivilliga insatser spelar en viktig roll för måluppfyllelsen och här utgör miljöcertifieringen av skogsbruket och skogsprodukter ett kraftfullt instrument. Viktiga skogsekologiska processer som är ovanliga i dagens brukade skogar behöver ges ett större utrymme. Detta innebär bl. a att bränders påverkan på skogslandskapet ökar, vattnets naturliga dynamik ges ökad betydelse vid skogsbruksåtgärder i skogslandskapet och att skötselmetoder som beaktar ett tidigare skogsbete utvecklas. På lång sikt behöver naturvårdsåtgärderna styras över alltmer mot restaurering. Detta förutsätter en högre grad av ekonomiskt stöd än idag. Naturtyper i gränslandet mellan skogsmark och andra ägoslag har ofta höga biologiska värden. Skogsvårdsstyrelsens miljöinriktade rådgivning, information och utbildning är en mycket viktig åtgärd och kan ges finansiering bl.a. i det av EU finansierade Miljö och landsbygdsprogrammet. En rikstäckande inventering av kulturlämningar behöver genomföras för att öka kunskapen om värdefulla kulturmiljöer i skogslandskapet. Miljöbalken, Skogsvårdslagen och Kulturminneslagen är viktiga instrument, men tolkningen kan i vissa fall behöva prövas bl.a. frågor rörande vatten och kulturmiljöer. Skogens sociala värden behöver utvecklas liksom dess betydelse för folkhälsan och ett aktivt friluftsliv, bl.a. genom att den tätortsnära skogen tillmäts större betydelse. Regeringen avser att satsa särskilt på kommunal naturvård i sin skrivelse om en samlad naturvårdspolitik. Ökade krav på insatser för att klara miljökvalitetsmålen innebär att prioriteringar måste göras mot det som ger mest naturvårdsnytta. Underlag för detta ges i Skogsvårdsstyrelsens "Aktionsplan för biologisk mångfald". I aktionsplanen anges elva geografiska områden i södra ötaland, som alla kräver olika prioriteringar. Aktionsplanen består av ett regionalt dokument och sju distriktsvisa aktionsplaner. För att få praktiskt genomslag krävs utbildnings- och informationsinsatser. 2
Förslag till regionala delmål Det långsiktiga generationsmålet har kompletterats med ett delmål som ska nås fram till år 2010. De nationella delmålen beslutade av riksdagen omfattar: 1. Långsiktigt skydd av skogsmark 2.Förstärkt biologisk mångfald 3.Skydd för kulturmiljövärden. 4. Åtgärdsprogram för hotade arter Nedan följer dessa delmål regionaliserade för Södra ötaland, kompletterade med ett mål för skogens sociala funktion. Utgångspunkten vid formulering av delmålen är situationen den 31 december 1998. 1 Långsiktigt skydd av skogsmark Förslag till mål för Södra ötaland År 2010 har ytterligare, minst 15 000 ha och högst 27 000 skyddsvärd skogsmark undantagits från skogsproduktion i form av formella avsättningar. År 2010 finns minst 28 000 hektar skyddsvärd skogsmark i form av frivilliga avsättningar. Delmålet har kopplingar till det nationella delmålet beslutat av riksdagen. Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Den lägre nivån för formella avsättningar är relaterad till andelen av skogsmarken i regionen och den övre utgör en andel av det långsiktiga behovet som anges i Miljövårdsberedningen. För den frivilliga andelen utgår man ifrån att 9 000 ha var skyddat 1998 vilket innebär att ytterligare 19 000 ha behöver avsättas. En precisering av nivåerna för formellt avsatt skogsmarksareal skall göras senast under år 2004. Syftet är att skydda skogsmark med höga natur- och / eller kulturmiljövärden, främst för att bevara och stärka den biologiska mångfalden, men också för att bevara det kulturhistoriska arvet och skogens betydelse för friluftsliv. Motiven för att senarelägga preciseringen av arealmål för formell avsättning av skog för naturvårdsändamål är att det under år 2003 kommer att finnas... bättre uppgifter om befintliga arealer skyddad skog i Södra ötaland uppgifter om skyddsvärd skog på statens skogsinnehav en nationell strategi för skydd av skog bättre uppgifter om alternativa skötselformers betydelse för ädellövskogens biologiska mångfald material från pågående arbete med revidering av sektorsmål, som ger bättre möjligheter för konsekvensberäkningar gentemot produktionsmålet. Det är Skogsvårdsstyrelsens bedömning att det slutgiltiga målet för formella avsättningar kommer att hamna inom det angivna intervallet. 3
Delmålet för regionen ska dock främst ta sin utgångspunkt i en bristanalys, baserad på skogsekologiska, skogs- och kulturhistoriska och sociala fakta i regionen, för att säkerställa biologisk mångfald och kulturvärden. De skäl som talar för att det krävs mer avsättningar i Södra ötaland än genomsnittligt för landet är följande: 1. Det finns procentuellt sett mindre arealer skyddad skog i Södra ötaland än i riket i genomsnitt. 2. Merparten av ädellövskogar med höga naturvärden finns i Södra ötaland. De naturvårdsmässigt mest betydelsefulla ädellövskogarna, hyser mer än hälften av rikets hotade arter (57%). 3. De höga naturvärdena är i hög grad fragmenterade, vilket betyder att värdekärnorna är små och är spridda i landskapet. Detta ger ett behov av förstärkningszoner. 4. För vissa av dessa skogsmiljöer har Sverige ett internationellt ansvar. Av den ursprungliga nemorala låglandsädellövskogen finns det bara kvar ca 0,2% av det som en gång fanns i Europa. Dessa skogar hyser idag ofta hotade växt- och djurarter, som en gång var vanliga i Europa. 5. Den nemorala zonen finns i Sverige endast i region Södra ötaland. Ett stort ansvar för skydd och vård av ädellövskog med naturvårdskvalitéer åvilar därför denna region. Åtgärder på regional och lokal nivå några exempel Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelsen skall till utgången av år 2004 ha tagit fram en strategi för säkerställandet av värdefull skogsmark för naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal, samt preciserat delmål 1. Skogsbruksplanläggare ges kunskaper som gör att man på ett bättre sätt kan sätta in den enskilda fastigheten i ett landskapsperspektiv och därmed kunna göra, för naturvården, ännu bättre prioriteringar av frivilliga avsättningar. Skogsvårdsstyrelsen och skogsbruket. Ekologiska landskapsanalyser, exempelvis via arbetssättet Landskapsekologiska kärnområden LEKO genomförs. Detta i särskilt utpekade områden för att ge ett bättre underlag för prioriteringar av det statliga säkerställandet och för de frivilliga avsättningarna i röna skogsbruksplaner. Skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelserna och skogsbruket. Länsstyrelsen bör i sitt säkerställandearbete följa fastighetsförsäljningar och ges bättre möjligheter att genomföra markbyten i samband med säkerställandearbetet. Uppföljning ett exempel Fortlöpande undersökningar och uppföljning av de säkerställda områdenas biologiska värden genomförs. Även de frivilligt avsatta arealernas kvalitet och långsiktiga skötsel behöver följas upp. Skogsvårdsstyrelsen, skogsbruket, Länsstyrelsen, Universitet och Högskolor och naturvårdens frivilligorganisationer. 4
2. Förstärkt biologisk mångfald Förslag till mål för Södra ötaland År 2010 ska antalet gamla / grova träd ha ökat med minst 10%. Mängden hård död ved ska öka med minst 43% och därmed uppgå till minst 3,0 m 3 sk/ha och vara högre i de områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad. Andelen lövved ska utgöra minst 30% av volymen. Arealen äldre lövrik skog skall öka med minst 10%. Arealen gammal skog skall bibehållas och vara högre i de delar av Södra ötaland där den biologiska mångfalden är särskilt hotad. Arealen mark föryngrad med lövskog skall öka och arealen ädellövskog ska öka med 200 ha per år i Södra ötaland. Delmålet är en precisering av motsvarande nationella delmål beslutat av riksdagen. År 2010 skall mängden hård död ved öka med minst 40 % och mer i de områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad, arealen äldre lövrik skog skall öka med minst 10 %, arealen gammal skog skall öka med minst 5 % och vara högre i de områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad, och arealen mark föryngrad med lövskog skall öka." Det nationella delmålet har kompletterats med ett regionalt delmål om gamla/grova träd. Preciseringar har gjorts när det gäller nya ädellövskogar, då detta kräver extraordinära insatser. Syftet med dessa mål är att förstärka viktiga bristfaktorer i dagens skogslandskap. Med bristfaktorer menas de faktorer som skiljer dagens skogar från ett referenslandskap där den biologiska mångfalden anses säkrad. I denna bristanalys tar man främst sikte på landskapets skogshistoria men även förhållanden i av människan extensivt påverkade områden. Delmålet har även som syfte att öka skogs- och vattenekosystemets motståndskraft mot yttre stressfaktorer som luftföroreningar m.m. EU:s vattendirektiv påverkar arbetet med miljökvalitetsmålet Levande skogar. Förstärkningsbehovet av gamla träd, hård död ved, äldre lövrik skog och föryngring av lövskog i skogslandskapet är inte jämnt fördelat i skogslandskapet. I Skogsvårdsstyrelsen Södra ötalands Aktionsplan för biologisk mångfald anges prioriterade områden där utökade insatser behövs. Uppgifterna, i det följande, har om inget annat anges hämtats från Riksskogstaxeringen 1996-2000. För flertalet av dessa uppgifter är medelfelet acceptabelt för Halland, Skåne och Blekinge sammantaget. Ytterligare nedbrytningar, på läns- och kommunnivå, gör att medelfelet ökar väsentligt. 5
rova träd Riktigt gamla träd och riktigt grova träd är nästan alltid betydelsefulla för den biologiska mångfalden. amla träd vore ett bättre mått på naturvärde, men det är lättare att mäta och följa upp antal grova träd. Med grova träd menas här de som är grövre än 70 cm, dvs. träd som är grövre än de som faller i en normal föryngringsavverkning. Idag har vi 0,3 träd per hektar som är grövre än 70 cm. En ökning med 10% skulle innebära att det på en skogsfastighet på 35 ha, ökar från 10 stycken till 11 stycken. Särskilt värdefulla är de så kallade Jätteträden, dvs. de som har en brösthöjdsdiameter på mer än 100 cm. Dessa utgör en miljökvalitet som har en mycket lång leveranstid. En stor del av de mest hotade ryggradslösa djuren är beroende av Jätteträd. Att gynna efterträdare är också viktigt för att klara den långsiktiga kontinuiteten. Värdefulla Jätteträd finns även i odlingslandskapet och i bebyggda miljöer. I ett landskapsperspektiv är det viktigt med en helhetssyn. Hård död ved Ett delmål uttryckt som ett absolut mått, 3 m 3 sk, ger en tydlig bild av det man vill uppnå. Därför har en målangivelse uttryckt i volym hård död ved år 2010 valts. Uppgifter i riksskogstaxeringen, belagda med viss osäkerhet på regional nivå, visar att volymen hård död ved på produktiv skogsmark utanför statligt skyddad mark i regionen idag är kring 2,1 m 3 sk/ha. En ökning till 3 m 3 sk innebär en ökning med 43 %, dvs. något högre än målet på riksnivå. Cirka 30% av den hårda döda veden består av lövträd, vilket är den biologiskt mest värdefulla veden. Det mest effektiva sättet att nå målet är att låta döende och döda träd stå kvar, i högre grad än för närvarande, efter olika skogsbruksåtgärder. Tillskapandet av högstubbar påverkar också utvecklingen positivt. Äldre lövrik skog Det stora antalet rödlistade arter som är beroende av lövträd motiverar en ökning i nivå med det nationella delmålet. Uppgifter i riksskogstaxeringen, belagda med osäkerhet på regional nivå, visar att arealen äldre lövrik skog (>25 % volymen lövträd och äldre än 60 år ) på produktiv skogsmark utanför nationalparker och reservat i länet uppgår till omkring 131 000 ha. En ökning med 10 % innebär att arealen skall öka med 13 000 ha och uppgå till 144 000 ha år 2010. Idag finns 26 000 ha som är äldre än 50 år och har 15-24 % lövandel och 54 000 ha skog som är 51-60 år och som har mer än 25% löv. Detta innebär att ett nettotillskott på 13 000 ha måste skapas genom att öka lövandelen i de skogar som idag har 15-24% löv eller avstå avverkning i skogar med mer än 25% löv. ammal skog Med gammal skog menas, i södra Sverige, skog äldre än 120 år. Regionens areal gammal skog verkar ha ökat något under de senaste tio åren enligt riksskogstaxeringen. Samma källa visar att arealen gammal skog på produktiv skogsmark utanför nationalparker och reservat i regionen uppgår till omkring 25 000 ha. De biologiskt mest värdefulla gamla skogarna är framförallt vissa ädellövskogar, men blandskogar och tallskog kan också ha höga värden. Södra ötaland har en förhållandevis stor andel skogar i åldersklassen 100-120 år och det är angeläget ur produktionsekonomisk synpunkt att många av dessa föryngras. De biologiska värdena gynnas knappast av att produktionsskogarna överhålls några tiotal år. De sammantagna ambitionerna blir att bibehålla nuvarande areal gammal skog. 6
Föryngring av lövskog I regionen var den totala lövskogsarealen, vid utgångsläget 1998, 218 000 ha. Målet att generellt öka lövskogsandelen behöver inte liksom riksmålet kvantifieras. Svårigheten är att få till stånd ökningarna där de bäst behövs, dvs. i de lövfattigaste områdena och exempelvis i anslutning till vattendrag. Lövrika zoner kring sjöar och vattendrag har även positiva effekter på andra miljökvalitetsmål exempelvis Ingen övergödning.målet nås främst genom en ökning av lövinslag i barrkulturer, där man utnyttjar lämpliga ståndorter för självföryngring av ordinär lövskog. Ädellövskogsbruk har, i ett riksperspektiv, goda förutsättningar i vissa delar av regionen. Det är angeläget att nya ädellövskogar för produktion anläggs för att på sikt kompensera för virkesbortfall som sker genom avsättningar för naturvårdsändamål. Anläggning av ny ädellövskog bör ske efter avverkning av vissa granskogar men även i viss mån på jordbruksmark. Detta är också en viktig åtgärd för att sprida riskerna i det grandominerade Södra ötaland och att trygga framtida värdefulla virkestillgångar. Den angivna takten att skapa nya ädellövskogar är kopplad till en något ökad ambition i förhållande till tidigare perioder. Hänsyn har tagits till den ökade aktiviteten med ädellövföryngring som visade sig efter stormen 1999. Åtgärder på regional och lokal nivå några exempel Rådgivning, information och utbildning, exempelvis vid upprättande av röna Planer och riktade insatser till entreprenörer. Skogsvårdstyrelsen, skogsföretagen och jaktvårdsorganisationer. Bättre preciseringar och prioriteringar tas fram för att den generella hänsynen ska ge maximal naturvårdsnytta. Forskningsinstitutioner och Skogsvårdsstyrelsen. Skogsägarnas frivilliga insatser spelar en viktig roll för måluppfyllelsen, liksom de aktörer som genomför skogliga åtgärder. Skogsbruket Riktade insatser genom ekologiska landskapsanalyser i områden där behovet av förstärkningsåtgärder är särskilt uttalat har hög prioritet. Insatserna leder till kompetenshöjning både internt och externt. Det är även viktigt att utvärdera metodens inverkan på måluppfyllelsen. Skogsvårdsstyrelsen och skogsbruket Särskilda resurser bör avsättas, exempelvis via skogsvårdsstyrelsens inventeringar, genom examensarbeten/projekt för att förbättra kunskapen om nuläget, uppföljningen av delmålet, förstärkningsbehovet och identifiera viktiga åtgärder. Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och Länsstyrelsen Vidareutveckling av befintliga skötselmetoder och utveckling av nya skötselmetoder bör stödjas exempelvis inom olika forskningsprogram. Universitet,högskolor, skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen. Nya inventeringar och undersökningar utförs för att kartlägga och precisera behov och möjligheter. Inventering av jätteträd och efterträdare är särskilt angeläget i Södra ötaland. Skogsvårdsstyrelsen, Universitet och Högskolor, ideell naturvård och skogsbruket Särskilda resurser bör avsättas för examensarbeten/projekt för att förbättra kunskapen och därmed också möjligheten att följa upp delmålen. Insatser som kopplar till ökad ädellövföryngring är särskilt angelägna. Skogsvårdsstyrelsen, Universitet och Högskolor och jägarorganisationer. 7
3 Skydd för kulturmiljövärden Förslag till mål för Södra ötaland Skogsmarken skall brukas på ett sådant sätt( i Södra ötaland) att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010. Delmålet är detsamma som det nationella delmål som beslutats av riksdagen Syftet är att bevara skogarnas kulturhistoriska arv för framtiden. I regionen finns en mycket stor mängd kulturlämningar i skogsmark på grund av långvarig kulturpåverkan. Förstudier i projektet Skog & Historia i Blekinge visar att det finns fler kultur- och fornlämningar än vad som tidigare varit känt. Den totala omfattningen av kultur- och fornlämningar kan inte bedömas i dagsläget. I polytaxinventeringen ingår att bedöma i vilken grad hänsyn tagits till kulturmiljön i samband med föryngringsavverkning och återväxtåtgärder. Dessa visar att för åren 1999-2001 togs full hänsyn vid 56% respektive 57% av åtgärderna, att hänsyn delvis tagits vid 31% respektive 33% av åtgärderna och att obetydlig hänsyn tagits vid 13% respektive 10% av åtgärderna i regionen. Polytax är en stickprovsvis inventering som görs av områden som anmäls för föryngringsavverkning. Åtgärder på regional och lokal nivå några exempel En inventering och registrering av forn- och kulturlämningar i skogsmark bör vara genomförd i regionen 2010. Skogsvårdsstyrelsen, Länsstyrelsen i samarbete med kommuner, länsmuseer, ideella organisationer m.fl. som har kunskap om kulturlämningar. Utbildning/fortbildning/rådgivning till yrkesgrupper som arbetar med skogsbruk, bl.a. planläggare, där man fokuserar på skydd och vård av kulturlämningar. Skogsvårdsstyrelsen, Länsstyrelsen och länsmuseer. Allt material om forn- och kulturlämningar i skogsmark görs lättillgängligt för skogsbrukets aktörer. Skogsvårdsstyrelsen och Länsstyrelsen. Uppföljning ett exempel Polytaxinventering eller annan uppföljning genomförs regelbundet för att klarlägga måluppfyllelsen och för att skogsvårdsstyrelsen ska kunna anpassa rådgivningsinsatserna till behoven. Skogsvårdsstyrelsen. 8
4 Åtgärdsprogram för hotade arter Förslag till mål för Södra ötaland Åtgärdsprogram skall finnas och ha inletts senast år 2005 för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder i regionen. Delmålet är detsamma som det nationella delmålet beslutat av riksdagen. Av de 4120 rödlistade arterna i landet förekommer mer än hälften i skogslandskapet. Minst ett 30-tal arter eller artgrupper och livsmiljöer i skogslandskapet beräknas vara i behov av särskilda insatser, via större projekt. Urvalet sker på nationell nivå där särskild hänsyn tas till EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv. Regionen har stor variation i topografi, geologi och klimat, vilket avspeglar sig i flera natur- och växtgeografiska områden och att regionen hyser mer än hälften av landets skogslevande rödlistade arter. Flera av dessa arter och många naturtyper kan klaras via insatserna under delmål 1 och 2. I den mån dessa insatser inte räcker behövs särskilda insatser. Ett exempel på en sådan art är långbensgrodan. Åtgärder på regional och lokal nivå några exempel Rådgivning, information och utbildning tillsammans med ekonomiskt stöd till åtgärder och säkerställande är de främsta styrmedlen för att genomföra åtgärdsprogrammen. Skogsvårdsstyrelsen, Länsstyrelsen och skogsbruket. För bevarandearbetet för särskilt hotade arter finns det behov av heltäckande inventeringar av arternas förekomst i regionen. Skogsvårdsstyrelsen, Länsstyrelsen, frivillig organisationer och kommuner. 9
5 Skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas tillvara Förslag till mål för Södra ötaland Senast år 2005 har samtliga kommuner som äger skog antagit policies för sitt skogsbruk på egna marker där det bland annat framgår hur skogarna ska skötas med avseende på rekreation och friluftslivets intressen Senast 2010 har områden av särskilt intresse för rekreation och friluftsliv utpekats, överenskommelser gjorts med berörda skogsägare. Mål och strategier för skötsel av dessa områden har lagts fast Nationella delmål saknas. Däremot har skogens sociala värden, efter att de nationella delmålen sattes, lyfts fram mycket tydligt i regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik. Urbaniseringen fortskrider, alltfler bor i städer och tätorter. Skogens betydelse för folkhälsan har en mycket stor betydelse, och med nuvarande utveckling kommer dess värde som källa för rekreation snarare att öka än att minska. Såväl den tätortsnära vardagsmiljön som högkvalitativ rekreationsskog på distans måste säkras. Skogsbruket har i sin dagliga gärning att ta hänsyn till detta, men särskilt i de tätortsnära områdena ställs allt högre krav på anpassningar. Inte minst viktigt är detta runt de större städerna, där man kan behöva återskapa attraktiva trädrika rekreationsmiljöer. Kommunerna och andra offentliga ägare har ett särskilt ansvar på egen mark för frågor som berör friluftsliv och naturupplevelser. 10
Åtgärder på nationell nivå Långsiktigt skydd av skogsmark Arbetet består av ett strategiskt arbete med skyddsvärda skogsmiljöer för att långsiktigt säkerställa för att bevara biologisk mångfald, men även hänsyn till kulturmiljövärden och sociala värden skall beaktas. I detta arbete utgör EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv en viktig grund för arbetet i det Europeiska nätverket Natura 2000. Regeringens skrivelse om en samlad naturvårdspolitik lyfter även fram behovet av att de skyddade områdena görs mer tillgängliga och devisen för de skyddade områdena är värna - vårda visa. ArtDatabanken och universiteten har en viktig uppgift att fortlöpande ge underlag så att en prioritering av områden och arter kan ske. ArtDatabanken gör f.n. en traktanalys med utgångspunkt från artförekomster. Naturvårdsverket har lagt ut ett uppdrag att sammanställa relevant forskningslitteratur. Skogens kulturmiljövärden och naturvårdens sociala dimension, exempelvis friluftsliv i tätortsnära områden skall fortsättningsvis vägas in vid bedömningen av lämpliga områden. Delmålet uppnås genom ett delat ansvar mellan staten och skogsnäringen, där staten genom Miljöbalkens bestämmelser eller civilrättsliga avtal undantar skogsmark från skogsproduktion och genom att skogsnäringen frivilligt undantar skogsmark från skogsproduktion. En viktig del av arealen säkerställd mark bör utgöras av statens skogsinnehav och staten bör i flera fall kunna bistå med utbytesmark. Resursförstärkningar skall även leda till möjligheter att inrätta reservat i storleken 5-25 ha. För att arbetet med formellt skydd ska få den effekt som förväntas för arter och miljöer (det stöd av skogssektorn,) är det viktigt att nuvarande skyddade områden får den skötsel som erfordras. I Södra ötaland finns ett stort mått av skötselkrävande ädellövbiotoper. Den pågående certifieringen av skogsbruket bidrar till måluppfyllelsen. En avstämning bör göras efter 5 år för att utvärdera måluppfyllelsen. Förstärkt biologisk mångfald Uppmuntran från myndigheter och utveckling av miljöcertifiering av skogsbruket och skogsprodukter, genom förbättrande av kravspecifikationer och efterlevnad av företagens policys. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, parterna i certifieringsprocessen. Utveckling och stöd till riksskogstaxeringen och anslag till forskning om gamla träd, död ved, lövskog, skötselmetoder för att gynna flerskiktade trädslagsrika skogar med äldre träd, vattenkvalitet, skogsmarkens uthålliga produktionsförmåga, lövträförädling och arternas beroende av dessa faktorer. Universitet och Högskolor, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SkogForsk En nationell policy för naturvårdsbränning leder till en större förståelse för bränders betydelse som process i skogslandskap, och detta skall leda till ökade volymer död ved, areal flerskiktad skog och biologiskt gamla träd, vilket långsiktigt bevarar biologisk mångfald. Naturvårdsverket 11
Ökat ekonomiskt stöd till åtgärder som leder till skötsel av befintliga ädellövskogar och anläggning i högre takt än för närvarande. Skogsstyrelsen. Skydd för kulturmiljövärden En rikstäckande inventering av kulturmiljöer i skogsmark behöver genomföras och medel för information till berörda parter måste anslås. Ansvaret för åtgärden har Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet som vid finansieringen bör undersöka möjligheten till finansiering via EU och Länsarbetsnämnden. Skogsmark med kulturmiljövärden bör ges större tyngd vid upprättande av naturvårdsavtal och beviljande av bidrag till natur och kulturåtgärder i skogsbruket (Nokås). Nokås anslaget bör flerdubblas. Om det anses nödvändigt, bör ett särskilt kulturvårdsavtal inrättas som komplement till nuvarande skyddsinstrument. Områden med höga kulturmiljövärden bör i högre utsträckning än idag avsättas till kulturreservat. Medel för detta måste anslås. Skogsstyrelse, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet har ett ansvar för att lagen om kulturminnen ges en tydlig tolkning t.ex. avseende vad som är fast fornlämning på skogsmark. Det finns behov av att revidera certifieringsstandarderna så att kulturmiljövärden på skogsmark i större utsträckning uppmärksammas i skogsbruksplanläggningen, något som är av stor betydelse för det långsiktiga skyddet och skötseln av dem. Skogsvårdsorganisationens polytax kan bli ett värdefullt instrument för uppföljning av skogsbrukets hänsyn till forn- och kulturlämningar, men metoden och antalet stickprov behöver utvärderas och förbättras. Åtgärdsprogram för hotade arter Regeringen avser att lämna uppdraget till Naturvårdsverket att i samverkan med ArtDatabanken och övriga berörda myndigheter upprätta, genomföra och utvärdera de nationella åtgärdsprogrammen. Delmålet innebär att åtgärdsprogram skall finnas och inletts senast år 2005 för de hotade arter och livsmiljöer som har behov av riktade åtgärder. Naturvårdsverket arbetar idag med genomförandet av åtgärdsprogram för åtminstone två arter som finns i skogslandskapet. Ytterligare några åtgärdsprogram är beslutade bl.a. vitryggig hackspett, och diskussioner om åtgärdsprogram förs för bl. a jätteträd och rikkärr. Bevarande av arter och biotoper på vetenskaplig grund är en del av det uthålliga skogsbruket. Det är viktigt att kunskaperna förbättras om rödlistade arternas behov och utbredning och att medel för detta ges till ArtDatabanken och universitet. 12