JORDNING OCH UPPSTÄLLNING AV TEKNIKBODAR

SvK4005, v3.3, 2012-08-09 VÅR BETECKNING TR10-2 DATUM 2005-05-12 TEKNISK RIKTLINJE UTGÅVA C JORDNING OCH UPPSTÄLLNING AV TEKNIKBODAR 1/24

Innehåll 1 SAMMANFATTNING... 3 2 JORDNINGSPRINCIPER... 4 2.1 Lokalt jordplan vid teknikboden... 4 2.2 Isolerad teknikbod utan lokal jordning... 4 2.3 Samjordning mellan teknikbod och kraftledning... 4 2.4 Anvisningar... 4 3 TEKNIKBODAR AVSEDDA FÖR ANTENNER I KRAFTLEDNINGAR... 5 4 REFERENSER TILL TELESTÖRNINGSNÄMNDENS MEDDELANDEN... 6 2/24

1 SAMMANFATTNING TR10-02, jordning och uppställning av teknikbodar, anger krav på utförande för jordning av teknikbodar. Teknikbodar kan ha olika funktion såsom: > Kraftförsörjning av optoförbindelser förlagd på kraftledningen. > 3G (UMTS) eller GSM-antenner placerade i kraftledningsstolpe. > 3G (UMTS) eller GSM-antenner placerade i närheten (upp till 300 m) från kraftledning. Gemensamt är närheten till kraftledningstolpar och den risk som samjordning mellan kraftledning, teknikbod och lågspänningsnät innebär. Krav på dokumentation m.m. framgår av Telestörningsnämndens meddelanden. Vid jordfel på en kraftledning kommer en ström att sprida sig i marken från stolpjordtaget. Först kommer en kortvarig stor blixtström följd av en 50 Hz jordfelsström som normalt bortkopplas efter cirka 100 ms. Blixtströmmarna kan orsaka skador, men dessa begränsas till stolpens närmaste omgivning ett tiotal meter. Jordfelsströmmen med 50 Hz kan däremot orsaka farliga spänningar i teknikbodens matningsnät även på långt avstånd från teknikboden. Vid felaktigt utformad installation av teknikbodens matningsnät kan farliga spänningar uppkomma på ett avstånd av upp till en km. Jordfelsströmmen spänningssätter stolpjordtaget med en potential som blir lika med produkten av spänningssättande ström och jordtagsresistansen, U = R I. Vid topplinor är spänningssättande ström lägre än felstömmen beroende på skärmverkan från inducerade strömmar. Markens potential i stolpens omgivning kan liknas vid en upp och nedvänd tratt, där marken på stort avstånd har nollpotential, "sann jord", medan potentialen ökar i riktning in mot stolpen och dess jordtag. Förutom att Starkströmsföreskrifterna, ELSÄK-FS 2004:1, skall följas måste kraftmatningen till teknikboden utformas med särskild hänsyn. För att minska riskerna finns några olika metoder att tillgripa. Metoderna beskrivs i kapitel 2. 3/24

2 JORDNINGSPRINCIPER 2.1 Lokalt jordplan vid teknikboden Denna metod kan användas där isolerande optofibrer, utan metallisk förbindning, leder upp i kraftledningsstolpen. Metoden kan även tillämpas med reservkraftdiesel. Metoden kan även användas för antennmast invid kraftledning. För antenn placerad invid kraftledning, hänvisas till Telestörningsnämndens meddelande 23. I detta fall skall teknikboden ställas upp minst 20 m från ledningen och dess jordningar. Förbindning till kraftledningens jordning får ej förekomma. Teknikboden jordas lokalt. Jordtagsmotståndet bör ej överstiga 20 ohm. Matning till teknikboden skall ske via isolertransformator om minst 12 kv konstruktionsspänning. 2.2 Isolerad teknikbod utan lokal jordning Även denna metod kan användas där isolerande optofibrer, utan metallisk förbindning, leder upp i kraftledningsstolpen. Metoden kan även tillämpas med reservkraftdiesel, förutsatt att även denna kan uppställas isolerat. Metoden kan även användas för antennmast invid kraftledning. Teknikboden ställs upp på en tjock isolerande bädd. Matning till teknikboden kan ske direkt från lågspänningsdistribution utan isolertransformator om god isolering mot omgivande mark finns. 2.3 Samjordning mellan teknikbod och kraftledning Denna metod måste tillämpas då metallisk kabel förbinder teknikbod och kraftledningsstolpe. Så är fallet exempelvis vid antenner i kraftledningsstolpar. Metoden används dessutom alltid då teknik-boden är placerad i ställverk. I detta fall kan teknikboden ställas upp under ledningen och skall anslutas till dess jordningar. Matning till teknikboden skall ske via isolertransformator om minst 24 kv konstruktionsspänning. Dessutom skall jordtagsmätning göras varefter kontrollberäkning sker av att spänningssättning vid jordfel blir lägre än avledarnas skyddsnivå (20-45 kv) Spänningssättande ström varierar lokalt utefter ledningarna och måste kontrolleras för varje bod individuellt. För antenninstallationer i kraftledningsstolpar hänvisas till Telestörningsnämndens meddelande 22 inklusive dess bilaga. 2.4 Anvisningar Som ovan nämnts skall Telestörningsnämndens meddelande 22 och 23 följas. Dessutom anger Telestörningsnämndens meddelande 21 minsta avstånd till teleutrustning och annan infrastruktur. 4/24

3 TEKNIKBODAR AVSEDDA FÖR ANTENNER I KRAFTLEDNINGAR Kommunikationsutrustning (antenn med tillbehör) ska vara typgodkänd enligt gällande offentliga normer och föreskrifter. Antennerna kommer att placeras i höga elektriska fält där de kommer att utsättas för eventuell korona och gnistbildning. Detta måste antennägaren vara medveten om för att undvika nedsatt funktion hos antennerna. Beroende på stolptyp och antennplacering kan värden på elektriska fältstyrkor fås från Svenska Kraftnät. Om antennen placeras ovanför topplinorna så får antennen ej del av det åskskydd dessa ger. Koaxialkablar mellan teknikbod och antenn skall förläggas på lämpligt sätt i avsedda kabelstråk (bärjärn, kabelstegar etc.) så att utrustningens och stolparnas underhåll och felavhjälpning inte försvåras. Förläggning av kabel i mark mellan teknikbod och stolpe ska ske i isolerande rör. Metalldelar på antennen och koaxialkabelns skärm förbinds och jordas uppe i stolpen. I den andra änden av koaxialkabeln jordas denna ihop med teknikbodens jord. Om kraftledningen är försedd med gnistgap i jordtagsledningen, skall detta normalt kortslutas efter överensstämmelse med Svenska Kraftnät. Svenska Kraftnät tillhandahåller uppmätt värde på stolpjordningen samt spänningssättande ström. Resulterande jordtag (inklusive bodens jordning) dimensionerar avledarspänningen, och bör i normalfallet ej överstiga 4-6 ohm. Operatören skall i enlighet med kontraktet bereda Svenska Kraftnät möjlighet att besiktiga anläggningen före idrifttagning. Dokumentation skall upprättas i enlighet med Telestörningsnämndens meddelande 22. 5/24

4 REFERENSER TILL TELESTÖRNINGSNÄMNDENS MEDDELANDEN 4.1 Meddelande 20 (utg. 2): Riktlinjer för användning av jordfelsströmmar vid beräkning av inducerade spänningar och markpotentialer. 4.2 Meddelande 21 (utg. 1): Avstånd mellan högspänningsledningar och lågspännings-, teleanläggningar m.m. 4.3 Meddelande 22 (utg. 1) samt bilaga: Antennanläggningar och teknikbodar placerade i direktjordade högspänningsanläggningar. 4.4 Meddelande 23 (utg. 2) samt bilaga: Antennanläggningar och teknikbodar invid direktjordade högspänningsanläggningar. 6/24

Allmänt Enligt ellagen (1997:858), är innehavare av starkströmsanläggning i vissa fall skyldig att vidtaga eller bekosta åtgärder till förhindrande av skada eller driftstörning på teleanläggning eller lågspänningsnät genom inverkan av induktion eller förhöjd markpotential vid jordfel på starkströmsanläggningen. Insättning och dimensionering av sådana skyddsåtgärder baseras på beräknade störningsförhållanden samt på mätningar i fält. Beräkningarna av jordfelsströmmar görs av de aktuella starkströmsanläggningarnas ägare. Inverkan av induktion från jordfelsströmmar Vid beräkning av den inducerade felströmmen får hänsyn tas till den reducerade inverkan som resistansen i felstället har på felströmmens storlek genom att följande övergångsresistanser används vid fel på ledningssträckor. Hänsyn får också tas till den reducerande effekt på induktionsverkan som erhålles från ström inducerad i topplinor: 7/24

Topplina Saknas 2 järnlinor 2 järnlinor och marklina 2 FeAl-linor och marklina 2 FeAllinor Övergångsresistans Reduktionsfaktor 50 ohm 15 ohm 5 ohm 5 ohm 0 ohm 1,0 0,9 0,9 0,4 0,4 Vid fel i direktjordade stationer med en spänning över 100 kv används övergångsresistansen 0 ohm. Av redovisade beräkningar bör ledningens utförande framgå liksom om de redovisade strömuppgifterna har eller skall justeras med hänsyn till ovanstående reduktionsfaktorer. Inverkan av förhöjd markpotential p.g.a. jordfelsström -Vid beräkning av förhöjd markpotential skall följande beaktas. Markens spänningssättning (markpotential) kring ett jordtag är proportionell mot den ström som går genom jordtaget till sann jord (0-potential). Vid fel i en station blir den spänningssättande strömmen den del av felströmmen som via anslutna ledningar matas in till den jordfelsdrabbade stationen och genom felstället når stationsjordtaget. Den del av felströmmen som kommer från stationens egen transformator sluts ej genom avlägsen jord utan genom stationens jordningssystem och skall ej medräknas. Den del av felströmmen som slutes genom avlägsen jord benämnes spänningssättande ström för stationen och skall användas vid proportionering av uppmätta spänningssättningar av telekablar, angränsande lågspänningsnät mm. Finns till stationen anslutna kraftledningar vars topplinor är galvaniskt isolerade från stationsjordtaget med gnistgap bör gnistgapen kortslutas vid markpotentialmätningar. -Vid förändrade jordslutningsströmmar skall följande beaktas. Kraftsidan skall till Telia och Banverket anmäla förändrade jordslutningsströmmar i kraftsystemet t ex i form av enlinjescheman. För att en ekonomisk optimering skall kunna göras bör jordslutningsströmmarna anges i ett lämpligt framtida stadium. Denna anmälan bör göras med högst fem års intervall. 8/24

1. Allmänt Enligt 2 kap, ellagen (1997:857), erfordras nätkoncession för en elektrisk starkströmsledning. En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). Högspänningsledning, som utföres med stöd av nätkoncession för område, skall anmälas till Statens Energimyndighet, som föreskriver hur anmälan skall fullgöras. Ny ledning för en spänning om högst 1000 V skall enligt förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (3 kap 4 1st) anmälas till innehavare av redan befintlig högspänningsledning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma en jordslutningsström med större styrka än 500 A. Detta gäller om den nya ledningens innehavare har anledning räkna med att ledningen kan komma att utsättas för farlig inverkan genom induktion eller förhöjda markpotentialer från ledning ingående i starkströmsanläggning. Sistnämnda anmälningsskyldighet sammanhänger med en regel i ellagen (9 kap 3 ), enligt vilken innehavare av sådan högspänningsanläggning som nyss sagts är pliktig att, så snart han vunnit kännedom bl. a. om senare tillkommen anläggning för svagström eller starkström med en spänning om högst 1000 V, vidta erforderliga åtgärder för att förebygga skada eller störning vid den nytillkomna anläggningen. Denna regel innebär ett avsteg från tidsprioriteten som annars gäller inom svensk lagstiftning. Det vanliga är att det är innehavaren av den senare tillkomna ledningen som skall svara för erforderliga skyddsåtgärder. 9/24

Telestörningsnämnden vill erinra om vikten av att anmälan om nytillkommande anläggning sker före anläggningsarbetenas påbörjande, så att erforderliga åtgärder mot inverkan kan vidtas i god tid 2. Avstånd mellan friledningar för högspänning och markförlagda anläggningar med hänsyn till markpotential För att förebygga risk för skador på i marken nedgrävda ledningar och kablar vid åsknedslag eller jordfel på närliggande friledning för högspänning bör nedanstående avstånd hållas mellan de nedgrävda ledningarna och friledningens i mark förlagda metalliska delar (stolpar, stag, jordtag). Jordad detalj tillhörande friledning för högspänning Anläggning 1-84 kv Icke direktjordade 110 kv Direktjordade Markförlagd: Teleledningar 10 m 20 eller 50 1) m Kabel 1 kv 0,5 m 20 eller 50 1) m Kabel > 1 kv 10 m 0,5 m Metallrör för vatten- och gasledning 10 m 20 eller 50 1) m Telestationer 10 m eller 50 1) m 50 m eller100 1) m 1) Utanför tätortsområden Möjliga åtgärder om ovanstående avstånd inte kan hållas. Någon av de i mark förlagda anläggningarna förses med yttre isolation t ex genom förläggning i PVC-slang på så lång sträcka att avstånden uppnås. Någon av ledningarna flyttas. 10/24

Isolering av jordtagsledare och placering av jordtag så att avstånd enligt tabell innehålls. Kontrollmätningar i enlighet med Elsäkerhetsverkets Starkströmsföreskrifter måste göras även om ovanstående avstånd innehålls. 3. Avstånd mellan starkströmskabel för högspänning och andra markförlagda anläggningar. För att förebygga risk för skador på i marken förlagda ledningar och kablar vid normal drift eller jordfel på närliggande starkströmskablar för högspänning bör nedanstående avstånd hållas. Kabel 1-24 kv Kabel 36-84 kv Kabel 110 kv Anläggning Icke direktjordade Icke direktjordade Direktjordade Teleledningar 0,052) m 0,5 m 0,5 m Kabel 1 kv 0,05 m 0,2 m 0,5 m Kabel > 1 kv 0,05 m 0,2 m 0,5 m Telestationer 103) m eller 50 4) m 10 3) m eller 50 4) m 50 m eller100 4) m 2) Gäller vid parallellsträckor mindre än 1000 m eller om telekabeln är skärmad. I övriga fall ska avståndet vara minst 0,2 m. 3) Kortare avstånd kan tillämpas efter samråd mellan innehavaren av högspänningsanläggningen och Telia. Speciell hänsyn till den andra anläggningen behöver normalt tas redan vid projekteringen av anläggningarnas jordningssystem. 4) Utanför tätortsområden. 4. Avstånd mellan högspännings- och teleledningar med hänsyn till störningar i telekommunikation Se Telias anvisning 100 56-A 131 Teleanläggningars placering i förhållande till starkströmsanläggningar. Anvisningen återfinns på Telestörningsnämndens hemsida www.svk.se, klicka på elmarknaden och sedan Telestörningsnämnden. 11/24

Denna anvisning är tillämpbar vid placering av teleanläggningar intill starkströmsanläggningar såväl lågspänning som högspänning samt elektrifierade järnvägar och spårvägar. Anvisningen ersätter Televerkets Författningssamling Serie B:18 i sin helhet. Till huvuddokumentet är knutet följande fem dokument (Telias dokumentnumrering): 1/100 56-A 131 Placering av kablar 5) och telestationer intill kraftsystem med systemspänning mellan 1 och 100 kv. 2/100 56-A 131 Placering av kablar 5) och telestationer intill kraftsystem med systemspänning över 100 kv. 3/100 56-A 131 Placering av kablar 5) och telestationer intill elektrifierade järnvägar och spårvägar. 4/100 56-A 131 Teoretisk beräkning av ömsesidig induktans med syftet att förebygga magnetisk induktion i teleförbindelser. 5/100 56-A 131 Lagar, kungörelser och definitioner. 5) Med kablar avses här telekablar. 5. Tekniska bestämmelser för Sambyggnad och Samförläggning Information om sambyggnad och samförläggning kan fås i: Administrativa anvisningar för sambyggnad och samförläggning 2001 och Tekniska krav sambyggnad och samförläggning 2001. Anvisningarna kan erhållas från Svensk Energi. 12/24

Allmänt Enligt 9 kap i ellagen (1997:857) är innehavaren av elektriska högspänningsanläggningar i vissa fall skyldig att vidtaga eller bekosta erforderliga åtgärder till förhindrande av skada eller driftstörning genom inverkan av induktion och förhöjd markpotential. Allmänt beskrivs dessa förhållanden i Meddelande nr 4. Meddelande nr 21 beskriver avstånd mellan anläggningar och Meddelande nr 20 anger hur spänningssättande strömmar beräknas för kraftledning med topplinor. I och med ett ökat behov av platser för antenninstallationer finns en önskan att använda området intill kraftledningar för att placera antenner för GSM och 3G-telefoni (UMTS). Elsäkerhetsverket har genom utgivande av Elsäk-FS 2003:1 möjliggjort installation i kraftledningsstolpe utan dispens. Ett närliggande fall är teknikbodar för ändutrustning till optofiber placerad på kraftledning. Teknikbodens strömförsörjning kommer oftast från närliggande eldistributionsnät. I dessa fall bör risken för spänningssättning minskas genom galvanisk separation av eldistributionsnätet från kraftledningen. Hos Telestörningsnämnden har hemställts om uttalande, huruvida nämnda skyldighet i princip ankommer på vederbörande parter vid placering av antennanläggningar och teknikbodar i direktjordade högspänningsanläggningar. 13/24

Skyldigheten att vidtaga eller bekosta skyddsåtgärder av här ifrågavarande beskaffenhet bör enligt Telestörningsnämndens mening bedömas med utgångspunkt från ellagen och att varje innehavare av starkströmsanläggning är pliktig tillse att anläggningen icke ger upphov till skador eller störningar. För att uppnå detta skall samråd ske. Normalt har innehavaren av antennanläggningen ett hyresavtal med linjekoncessionären och ett anslutningsavtal för elförsörjning med områdeskoncessionären. Vid placering av antennanläggning i direktjordad högspänningsanläggning skall ägaren av den direktjordade anläggningen (linjekoncessionären) tillhandahålla riktlinjer för hur skyddsåtgärder bör utformas. Härvid skall linjekoncessionären lämna uppgift om spänningssättande ström, beräknat i enlighet med Meddelande nr 20 med beaktande av topplinans ledningsförmåga. Dessutom skall uppmätt jordtagsmotstånd i kraftledningsstolpen anges. Linjekoncessionären är ansvarig för de skyddsåtgärder, som behövs vid kraftledningsstolpen och teknikboden för att förebygga skada eller störning på grund av eventuellt jordfel i det direktjordade högspänningssystemet. För skyddsåtgärder i distributionsnätet som förser teknikboden med elkraft, har linjekoncessionären möjlighet att träffa överenskommelse med områdeskoncessionären enligt ellagen 9 kap 7. Eftersom innehavaren av teknikboden är den som har nytta av placeringen i högspänningsanläggningen bekostar denne skyddsåtgärderna. I enlighet med samråd mellan berörda parter, skall linjekoncessionär, samt områdeskoncessionär, ges möjlighet att granska handlingar och beredas tillfälle att göra besiktningar före spänningssättning av starkströmsanläggning. I samband med besiktningen redovisas den nya anläggningsdelens uppmätta jordtagsmotstånd. För anläggning placerad i kraftledningsstolpe bör jordtagsmätning ske återkommande Samtidigt bör det kontrolleras med linjekoncessionären att spänningssättande ström ej ändrats och genom inspektion att övriga delar av skyddsåtgärderna är intakta. Erforderlig dokumentation är > Anläggningens placering, koordinater, ledning med stolpnummer samt kartskiss. > El-anslutning inklusive jordningsbeskrivning och jordtagsmotstånd. > Isolationsnivå för anläggningen samt spänningsättande ström. 14/24

> Samråd respektive avtal och besiktningsdokument. Bilaga till Meddelande nr 22: Teknisk anvisning med förslag på utförande. Referens: ITU K.57 (06 2003) 15/24

1(5) Bilaga till TSN meddelande nr 22 Utgåva 1 Allmänt Anvisningen nedan skall följas för att undvika skador på person, husdjur och egendom p.g.a. inducerad spänning och förhöjd markpotential i lågspännings- och teleanläggning. Teknikbodar innehåller normalt utrustning för transmission samt kabelanslutningar för kraftförsörjning och signalöverföring. En isolertransformator och eventuell diesel för kraftförsörjning finns placerad i teknikbodens omedelbara närhet. Anvisningarna är generella och måste i varje enskilt fall specificeras närmare beroende på individuell anläggningsplats. Vid jordfel på en direktjordad kraftledning kommer en ström att sprida sig i marken från kraftledningsjordtaget. Vid åskfel kommer först en, kortvarig stor blixtström följd av en 50 Hz jordfelsström som bortkopplas efter högst 0,5 sekunder. Blixtströmmarna kan orsaka skador, men dessa begränsas till stolpens närmaste omgivning, normalt ett tiotal meter. Jordfelsströmmen med 50 Hz kan däremot orsaka farliga spänningar i teknikboden samt i områdeskoncessionärens nät även långt från teknikboden, om installationen utformats felaktigt. Jordfelsströmmen spänningssätter stolpjordtaget till en potential (U) som blir lika med produkten av spänningssättande ström (I) och resulterande jordtagsresistansen (R). Om ledningen är utförd med topplinor är spänningssättande ström lägre än felströmmen beroende på skärmverkan från inducerade strömmar, samt topplinans ledningsförmåga. Markens potential är hög i stolpens närmaste omgivning, och sjunker mot noll på stort avstånd, "sann jord. Mätningar och beräkningar Linjekoncessionären tillhandahåller uppmätt värde på stolpjordningen samt uppgift om spänningssättande ström vid jordfel. Som beskrivs i meddelandet, skall före beslut om placering jordtagsmätning följt av kontrollberäkning av spänningssättning vid jordfel utföras. Beräkningarna används för bestämning av avledarnas skyddsnivå som bör ligga inom 20-45 kv och med marginal överstiga den beräknade maximala spänningssättningen, som därmed får vara högst 40 kv. Vid en högre spänningssättning måste jordtaget förbättras eller annan kraftledningsstolpe väljas. Jordtagsmotstånd och maximal jordfelsström varierar lokalt utefter ledningarna och måste kontrolleras för varje plats individuellt. (Spänningssättande ström på 10 ka och 4 ohm jordtagsmotstånd ger således 40 kv spänningssättning vid fel). 16/24

Bilag till TSN meddelande nr 22 Utgåva 1 2(5) Uppställning och montage av teknikboden Teknikboden bör ställas upp under ledningen invid kraftledningsstolpen, och skall anslutas till dess jordningar. Kraftledningsstolpens fundament får ej skadas vid grundläggningsarbetet med teknikbod och kabelgrav. (god dränering) Matning till teknikboden skall ske via isolertransformator som även denna med fördel kan placeras intill kraftledningsstolpen. Under de flesta direktjordade högspänningsledningar finns längsgående markledare nedgrävd. Det är viktigt att denna ej skadas vid grävningsarbetet. Lågspänningsutförande 0,4kV Teknikboden matas från närliggande distributionsnätningsnät via en isolertransformator. Anslutningspunkten är härvid normalt efter isolertransformatorn. Energimätaren kan placeras före eller efter isolertransformatorn beroende på hur detta avtalats i anslutningsavtalet. 17/24

Bilaga till TSN meddelande nr 22 Utgåva 1 3(5) Högspänningsutförande Ett alternativt sätt att kraftförsörja teknikboden är egen matning från ett mellanspänningsnät. Isolertransformatorn byts då ut mot en distributionstransformator. Beroende på beräkningen ovan, kan förstärkt isolering i distributionstransformatorn krävas (höjning från 12 till 24 kv). Anslutningspunkten är här alltid efter transformatorn. Kabelförläggning och installation Nedspänningssidan på isolertransformatorn respektive distributionstransformatorn bildar ett eget lågspänningsnät som jordas vid teknikboden. På grund av den höga potentialen nära kraftledningsstolpen och därmed vid teknikboden måste jordtaget ordnas i bodens omedelbara närhet, annars blir potentialskillnaden för stor mellan marken vid boden och skyddsledaren på isolertransformatorns nedspänningssida. Samjordning sker även med marklinan och kraftledningsstolpen där antennen är 18/24

Bilaga till TSN meddelande nr 22 Utgåva 1 4(5) uppsatt. På isolertransformatorns uppspänningssida placeras avledare för 24 kv konstruktionsspänning. (Ur väljes inom intervallet 20-45 kv beroende på jordtagsmotstånd och spänningssättande ström) Potentialens branta avtagande med avståndet från stolpen gör också att stegspänningarna kan bli betydande i området kring boden. Boden har normalt metallväggar. Dessa jordas mot huvudjordskenan. För att undvika beröringsspänning på bodens utsida bör en potentialutjämnande lina grävas ned utanför boden och anslutas till det gemensamma jordtaget. På samma sätt gräver man ner och ansluter en potentialutjämnande lina utanför ett eventuellt staket, som omger anläggningen. Matande starkströmskabel skall vara förlagd i isolerande rör cirka 50 m före isolertransformatorn. Kabelvägen bör om möjligt vara vinkelrätt mot kraftledningen. Kabelns nolledare och eventuella skärm, skall klippas och isoleras ca 2 m före isolertransformatorn och isoleras. Matande starkströmskabel får inte klamras mot jordade delar vid isolertransformatorn(vid 24kV konstruktionsspänning skall 220mm luftavstånd till jordat föremål finnas.) Alternativt till lågspänningskabel placerad i rör, kan högspänningskabel användas. Beträffande avstånd till andra anläggningar och korsningar ska rekommendationer enligt Telestörningsnämndens Meddelande nr 21 (TSN:21) följas. Om terrängen inte tillåter markförlagd kabel får hängkabelledning användas. För att skydda den matande starkströmskabeln och isolertransformatorn mot transienter förses D-lindningen med ventilavledare. För att skydda det matande distributionsnätet måste eventuellt övriga krav ställda av områdeskocessionären uppfyllas. Normalt skall avledare för 0,4 kv samt jordfelsbrytare (0,3-1A) placeras i matande ända. Om kraftledningsstolpen är försedd med gnistgap i jordtagsledningen skall detta normalt kortslutas av linjekoncessionären. Kraftmatning till teknikboden skall normalt vara färdigställd innan arbetet påbörjas då normal byggkraftmatning ej är tillåten. Debiteringsmätning Mätare kan antingen sättas upp före eller efter isolertransformator. Att sätta mätare före isolertransformator kan försvåras av att PEN eller N-ledare saknas. Placering av mätare och debiteringsgrund anges i anslutningsavtal. 19/24

Bilaga till TSN meddelande nr 22 Utgåva 1 5(5) Telekablar Metalliska kablar får ej anslutas till teknikboden. För att undvika de vid jordfel uppkomna induktions- och markpotentialproblemen bör signalöverföring ske med optiska fibrer eller via radiolänkar. Krav på antenner och installation i kraftledningar Kommunikationsutrustning (antenn med tillbehör) ska vara typgodkänd enligt gällande svensk standard och föreskrifter. Antennerna kommer att placeras i höga elektriska fält där de utsätts för eventuell korona- och gnistbildning. Detta måste antennägaren vara medveten om för att undvika nedsatt funktion hos antennerna. Beroende på stolptyp och antennplacering kan värden på elektriska fältstyrkor (50Hz) fås från linjekoncessionären. Om antennen placeras ovanför topplinorna får antennen ej del av det åskskydd dessa ger. Koaxialkablar mellan teknikbod och antenn skall förläggas på lämpligt sätt med hjälp av bärjärn, kabelstegar med mera., så att utrustningens och stolparnas underhåll och felavhjälpning inte försvåras. Förläggning av kabel i mark mellan teknikbod och stolpe skall ske i isolerande rör. Metalldelar på antenn och koaxialkabelns skärm förbindes och jordas uppe i stolpen. I den andra änden av koaxialkabeln ansluts skärmen till teknikbodens jord. Normalt sker montage och underhåll av antennen med spänning på högspänningsanläggningen vilket kräver att arbetet utförs av personal utbildad för detta. 20/24

Allmänt Enligt 9 kap i ellagen (1997:857) är innehavaren av elektriska högspänningsanläggningar i vissa fall skyldig att vidtaga eller bekosta erforderliga åtgärder till förhindrande av skada eller driftstörning genom inverkan av induktion och förhöjd markpotential. Allmänt beskrivs dessa förhållanden i Meddelande nr 4. Meddelande nr 21 beskriver avstånd mellan anläggningar och Meddelande nr 20 anger hur spänningssättande strömmar beräknas för kraftledning med topplinor. Meddelande nr 22 anger hur antennanläggningar och teknikbodar placerade i direktjordade högspänningsanläggningar skall utföras. I och med ett ökat behov av platser för antenninstallationer finns en önskan att utnyttja området intill kraftledningar för att placera antenner för GSM och 3G-telefoni (UMTS). Ett närliggande fall är teknikbodar för ändutrustning till optofiber placerad på kraftledning. I dessa fall bör risken för spänningssättning minskas genom galvaniskt separation från kraftledningen. Hos Telestörningsnämnden har hemställts om uttalande, huruvida nämnda skyldighet i princip ankommer på vederbörande parter vid placering av antennanläggningar och teknikbodar invid direktjordade högspänningsanläggningar. 21/24

Skyldigheten att vidtaga eller bekosta skyddsåtgärder av här ifrågavarande beskaffenhet bör enligt Telestörningsnämndens mening bedömas med utgångspunkt från att varje innehavare av starkströmsanläggning är pliktig tillse att anläggningen såvitt möjligt icke ger upphov till skador eller störningar. För att uppnå detta är det viktigt att antennägaren har samråd både med linjekoncessionär och områdeskoncessionär före utplacering av antennmast. Samrådet bör också syfta till att undvika extra kostnader för antennägaren enligt ellagen 9 kap 4. Placering av anläggning invid direktjordad anläggning (normalt 130kV, 220kV och 400kV) innebär ökad risk för spänningshöjning av anläggningen i samband med jordfel. Farligt område bedöms allmänt vara inom 300 m från kraftledningen men kan i det enskilda fallet närmare fastställas efter bedömning av lokala förutsättningar, tex genom mätning. För master med stag räknas avståndet från närmaste stagfot. Vid placering av anläggning invid direktjordad högspänningsanläggning skall ägaren av den direktjordade anläggningen (linjekocessionären) tillhandahålla riktlinjer för hur skyddsåtgärder bör utformas. Härvid skall linjekoncessionären bedöma hur stor spänningssättningen i samband med jordfel blir. Utifrån denna bedömning avgörs om skyddsåtgärder i form av isolertransformator eller särjordningar bör vidtagas. I enlighet med samråd mellan berörda parter skall linjekoncessionär samt områdeskoncessionär ges möjlighet att granska handlingar och beredas tillfälle att göra besiktning inför drifttagning. Erforderlig dokumentation är > Anläggningens placering, koordinater, samt kartskiss. > El-anslutning inklusive jordningsbeskrivning och jordtagsmotstånd. > Samråd, respektive avtal och bestiktningsdokument. Bilaga1 till Meddelande nr 23: Branschöverenskommelse om placering av master i kraftledningars närzon. 22/24

Bilaga till TSN Meddelande nr 23 Utgåva 2 Överenskommelse om placering av mobilnätägares master/torn i högspänningsledningars närzon, dvs. inom 100 m från befintlig elledning 10-400 kv. Överenskommelsen gäller från och med 2003-09-01 och gäller retroaktivt för 2:a punktsatsen under punkt 2 samt för hela punkt 3. 1 Samråd Mobilnätägaren skall samråda om mastens/torns placering i förhållande till befintlig högspänningsledning med berörd elnätägare. Resultatet av samrådet skall anges i följebrev till bygganmälan eller bygglovsansökan som information till bygglovsärendet. 2 Restriktioner vid uppförande av mast/torn i högspänningsledningars närzon Med hänvisning till angivet riskavstånd i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2000:6 skall mast/torn placeras från ledningsgatans närmaste gräns på ett horisontellt avstånd av minst 2/3 av mastens totala höjd. Motivet till kravet är att "arbetsplats högspänningsledning" skall vara skyddad från nedfallande föremål från masten/tornet. Varningsskyltning för hinder i högspänningslednings närzon, för hög säkerhet vid flygbesiktning, utföres på högspänningsledning enligt EBR s anvisning "Varningsskyltning av luftledningar för besiktning från luften" U 301K:03. Mobilnätägaren utför markering av riskområdet kring mast/torn med egen skylt "Riskområde". 3 Skyddsåtgärder från elsäkerhetssynpunkt vid direktjordade högspänningsledningar 100 400 kv Enligt starkströmsförordningen 1957:601, 3 kap 4 är elnätägare skyldig att anmäla nyanläggning av starkströmsledning max 1 kv till innehavare av befintlig direktjordad högspänningsledning. Servisledning till mobiloperatörens teknikbod är således anmälningspliktig. Anmälningsplikt anses för övrigt föreligga upp till ca 300 m:s avstånd från högspänningsledning. Enligt ellagen 1997: 857, 9 kap är innehavare av direktjordad högspänningsanläggning skyldig att vidtaga eller bekosta åtgärder till förhindrande av skada eller störning på teleanläggning eller lågspänningsnät genom inverkan av induktion eller förhöjd markpotential. Ägaren av den direktjordade anläggningen är således skyldig att lämna anvisningar om hur strömförsörjningen av teknikboden skall vara utförd. Anvisningen gäller även i de fall 3G-antennen är placerad i ledningsstolpen. 23/24

4 Rapportering om uppförande av hinder inom högspänningslednings närzon Operatören kontaktar berörda elnätägare 30 dagar innan mast reses för att informera denne om exakt placering av ny mast/torn och hur markering utförs. Ovanstående, som gäller från 2003-09-01, har överenskommits i samverkan mellan: Mobilnätägare: Svenska Umts Nät AB, 3G Infrastructure Services AB, Hi3G Access AB, Vodafone Sverige AB. Myndigheter: Luftfartverket, Luftfartsinspektionen, Energimyndigheten, Elsäkerhetsverket. Elnätsrepresentanter: Svensk Energi, Svenska Kraftnät. 24/24