Inledningsvis kommer utställningen att vara obevakad vilket ställer vissa speciella krav på utformningen.

1 Utställning Ven naturum Förslag 2003-04-15 1 Förutsättningar Detta förslag baserar sig på de anvisningar och direktiv som har getts av uppdragsgivaren Landskrona kommun (Olle Nordell) enligt Förslag till gestaltning av och innehåll i naturum på Ven. Det övergripande målet för utställningen är att inspirera besökaren till att vistas i naturen samt ge ökad kunskap om Ven särpräglade natur. Målgruppen är allmänheten utan speciella förkunskaper. Utställningen skall ses som ett första steg mot en större anläggning. Den skall inledningsvis rymmas i en byggnad av den storlek som nuvarande Tycho Brahe museet har och vara möjlig att vid ett senare tillfälle överföras till en annan lokal. Utställningen skall vara utvecklingsbar för eventuell framtida placering i större lokaler. Satellitstationer Till den centralt placerade utställningen knyts ett antal satelitstationer på olika platser på Ven. På dessa ställen kan besökaren ta del av olika speciella naturföreteelser. Högskolan i Kristianstad Potentialer för att använda utställningen i undervisning och examensarbeten på landskapsvetarprogrammet Högskolan i Kristianstad skall beaktas. I lokalen ska det finnas möjligheter för filmvisning. Till utställningen ska knytas en hemsida med möjlighet att ladda ner fördjupad information om olika naturföreteelser på Ven. Inledningsvis kommer utställningen att vara obevakad vilket ställer vissa speciella krav på utformningen. 2 Tema Vens särpräglade natur Huvudtemat för utställningen är Vens särpräglade natur som under årtusenden formats av människan och av havets erosion. Intentionen är att återkommande ge kopplingar till Vens natur av i dag och att hjälpa besökaren att ta del av olika företeelser bland annat genom att besöka någon av de s.k. satellitstationerna. Huvudmålet är att få ut besökaren i Vens natur.

2 3 Övergripande gestaltning Besökaren passerar genom utställningen genom att gå in genom ena ändan av huset och ut ur den andra. Den övergripande gestaltningen i utställningen anknyter till särdragen i Vens natur. De branta klinterna mot havet och det böljande kulturlandskapet. Närvaron av himmel och hav. Färgsättningen anknyter till de färger som dominerar på Ven nämligen havets och himlens olika blå och grå nyanser, samt kulturlandskapets gröna och gula. Dessutom förekommer den gulbruna nyans som är särpräglat för Ventegel. Den befintliga lokalen måste målas om i färger som stämmer överens med utställningens, färgskala, som går i milda nyanser. Skyltarna till utställningens texter utformas på ett sådant sätt att de är enkla att byta ut och komplettera vid ett senare tillfälle. För deras närmare utformning se skisser (bilaga B1-B3). Utställningen utformas med väl beprövad teknik något som är särskilt viktigt då utställningen inledningsvis är obemannad. Skyltar utformas för att tåla beröringsslitage och det samma gäller knappar och andra anordningar som finns i utställningen. I mesta möjliga mån används standarstorlekar på skyltar samt standardmodell av utrustning som exempelvis DVD-spelare. 4 Utställningens delar innehåll och gestaltning Nedan presenteras utställningens olika delar se också planskiss Bilaga A. Här ges också exempel på hur texterna i utställningen kan vara utformade i ett antal textskisser, observera att dessa texter inte är färdigbearbetat och kan komma att behöva ändras och kompletteras samband med produktionen av utställningen. Vissa avsnitt saknar textskisser. 4.1 Introduktion Besökaren kommer in i utställningen i det högra mindre rummet från vägen sett. Här hälsas besökaren välkommen till utställningen. I mitten av rummet finns en landskapsmodell och runt väggarna information om Vens geologi och särpräglade miljö. Här finns också förslag på olika intressanta besökspunkter på Ven, i detta förslag benämnda satelitstationer. 4.1.1 Landskapsmodell (A1) I mitten av rummet placera en landskapsmodell på ett ovalt bord där besökaren kan orientera sig och få en överblick över Ven. På modellen är ett antal intressanta platser och fenomen markerade med blinkande lysdioder som besökaren kan aktivera via en kontrollpanel. Det kan vara både enstaka lysdiod som markerar en viss plats och en hel rad med dioder med rinnande ljus som markerar en lämplig utflyktsväg. Landskapsmodellen tillverkas av robusta material som tål beröring.

3 4.1.2 Geologi (A2) I hörnet mitt för ingångsdörren presenteras Vens geologi. Rest av förbindelse med Danmark innan Öresundsbron Ven är uppbyggd av lösa istidsavlagringar som isen lämnat efter sig och berggrunden befinner sig 60 meter under nuvarande havsytan. Ven höjer sig drygt 40 meter över havet. Besökaren får ta del av hur Ven bildades en gång när isen började dra sig tillbaka från Skåne för ungefär 17 000 år genom ett antal instruktiva bilder som tonar över i varandra på en LCD skärm, besökaren startar processen genom att trycka på en knapp. Tidvis var Ven en del av den landbrygga som förband Danmark och Skåne och fungerade som en bro för växter och djur när dessa invandrade i Skandinavien Till största delen har denna landbrygga eroderat bort och kvar finns Ven som havet hela tiden gnager in på. Detta illustreras genom en framtidsbild i bildspelet som visar när Ven nästan försvunnit. Ingresskylt En jord- och stenhög Ven består helt och hållet av sten och jord. Berggrunden ligger 60 meter under havsytan och ön höjer sig drygt 40 meter över havet. Ön bildades efter den senaste istiden. Tryck på knappen om du vill veta mer. Bild 1 (översiktbild över Skandinavien täckt av inlandsisen för ungefär 20 000 år sedan) Isen täckte landet För 20 000 år sedan var det istid. Istiden hade då varat i närmare 100 000 år och hela norra Europa var täckt av ett tjockt istäcke. Bild 2 (översiktsbild över hur isen dragit sig tillbaka en bit för ca 17 000 år sedan?) Isen börjar smälta När klimatet blev varmare började isen smälta undan. För ungefär 17 000 år sedan hade isen dragit sig tillbaka från Danmark och västligaste Skåne. Bild 3 (bild av iskanten som skyfflar ihop den jordvall som Ven är en del av) Isen skyfflade Tjocka lager av sand och lera avsattes framför iskanten. När isen rörde sig fram och tillbaka skyfflades materialet ihop till en vall.

4 Bild 4 (bild som visar när isen dragit sig tillbaka och Ven ingår i en landbrygga mellan Skåne och Danmark) Föregångare till Öresundsbron Tidvis utgjorde den vall som Ven var en del i en fast landförbindelse mellan Skåne och Danmark. Kanske var detta den väg de första skåningarna kom vandrande på sin jakt efter mammut och vildren. Bild 5 (bild som visar Ven av idag) Ven av idag Det mesta av landbryggan har spolats bort av havet och idag återstår bara Ven med sina branta backafall vars motsvarighet bara finns på ett fåtal platser i världen. Bild 6 (framtida bild av ven när havet gnagt in så mycket att ön är betydligt mycket mindre) En dag försvunnen Havet äter varje år mellan 20 och 35 cm av Vens stränder. De mest utsatta områdena är på öns nordvästra kust. Någon gång i framtiden kommer kanske Ven att ha försvunnit helt. 4.1.3 Information om Satellitstationer (A3) Längs gavelväggen bakom landskapsmodellen finns introduktion till de speciellt utvalda utflyktsmål (satelitstationerna) som besökaren uppmanas att besöka. Ut härifrån! Exempel på stationer: Ta ett dopp vid Möllebäcken Njut av utsikten ovanför Vingesti Vandra bland Kyrkbacken blommor Ta en tur till Norra kusten Njut av stillheten i Norreborg Möt havet vid Hakens fyr Se även Bilaga C1-C2 för närmare beskrivning av satelitstationernas utformning. 4.1.4 Backafallen (B1) I bakre hörnet bortom landskapsmodellen till höger om nödutgången ges en introduktion till den för Ven så unika företeelsen backafallen. Här förklaras också varför området blivit naturreservat.

5 Backafall mer än bara malvor Här finns ett antal bakbelysta bilder som illustrerar några av de särdrag som är utmärkande för Vens backafall. Bilderna tänds i ett ljusspel en efter en för att sedan lysa tillsammans ca 20 sekunder. I bakgrunden hörs en svag instrumentalversion av Flicka från backafall. Exempel på bilder: Örtrik torräng Backsvalkoloni Gullviva (Primula veris) Betande får Rosenmalva (Malva alcea) Tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) Kungsmynta (Origanum vulgare) Ras med blottad jord Brännässla (Urtica dioica) Björnbär Vida vyer Framsipprande grundvatten Ingresskylt Backafall mer än bara malvor Vens backafall är en unik naturföreteelse som har skapats av speciella geologiska förhållanden och århundradens hävd i form av bete. Härfinns en rad sällsynta växt och djurarter. Backafall är naturreservat och övriga delar av ön har landskapsbildskydd. Ordet backafall härstammar från tiden innan skiftena då böndernas jord var fördelad i många små tegar, dessa kallades fall, backafall blir alltså teg i en backe. Då och då rasar en liten bit av backafallen. Erosionen ger bara jordfläckar som är en förutsättning för att en rad växt- och djurarter ska kunna börja leva här. I den bara jorden i sydsluttningar finns utrymme för värmeälskande arter. 4.2 Fördjupad information om Vens natur Besökaren passerar genom dörröppningen den bakre delen av rummet in i in i det större avlånga rummet. Detta rum avdelas delvis av två tvärgående väggar som indelar rummet i tre delar. Den första väggen går ut från den bakre väggen medan den andra väggen går ut från den främre väggen mellan de två bortre fönstren. Fönstren i ytterväggen mot vägen tas upp för att dels skapa kontakt med utomhusmiljön dels för att ge ökad insyn utifrån då utställningen är obemannad. 4.2.1Vens växt och djurliv Besökaren kommer först till en del rummet där olika växt- och djurarter som är speciella för Ven presenteras. Dessa kopplas hela tiden till den miljö de lever i och de förutsättningar som behövs för att de ska överleva som exempelvis kontinuerlig hävd.

6 4.2.1.1 Jättefräken och klintsnyltrot (C1) Det lär finnas över 600 olika växtarter på Ven. Dessa introduceras genom att de mest sensationella av dessa presenteras nämligen de starkt hotade arterna jättefräken (Equsietum telemteia) och klintsnyltroten (Orobanche elatior). Det långsmala rummet avdelas ca 3 meter in med en utbyggd vägg från den bakre väggen. Väggen sträcker sig ca 2 meter ut i rummet. Väggen som inte går ända till taket och på den finns ett stort foto/målning av jättefräken. Den vackra och den snyltande Mot fonden av ett foto av jättefräken presenteras denna ytterst sällsynta art som i Sverige bara finns på Ven och två andra platser och där bestånden på Ven anses vara det enda livskraftiga i landet. Växtens ekologi förklaras, hur den förökar sig och vem den är släkt med. Här finns också en karta som visar jättefräkens utbredning. Ingresskylt Den vackra och den snyltande Det lär finnas över 600 olika växtarter på Ven. Två av dem är ytterst sällsynta. Det är den ståtliga jättefräken (Equsietum telemteia) och den parasiterande klintsnyltroten (Orobanche elatior). Texter till Jättefräken Den vackra Jättefräken är en ståtlig växt som kan bli upp till 1,8 meter hög. Den är kärlkryptogam, det betyder att den inte har några blommor utan närmare är släkting med ormbunkarna. Jättefräken trivs på kalkrika jordar i lövskogar Den kan bilda stora bestånd i mullrika och skuggiga bäckraviner eller i lundar där källflöden bryter fram, men den tycker inte om stillastående vatten. Emellanåt växer den också i mer exponerade och störda miljöer som exempelvis snår- och gräsmarkerna i backafallen på Ven. Text till karta med Jättefräkens utbredningsområde Vida spridd växt Jättefräken har en av sina nordligaste utposter här på Ven, den finns bara få två platser i Skåne förutom på Ven och det är bara här på Ven som den finns i riklig mängd på en plats, där finns tusentals exemplar. Internationellt har växten ett stort utbredningsområde från Baltikum och Svarta Havet till Irland och Azorerna. Dessutom finns en nära släkting i Nordamerika. Jättefräken är känslig för att backafallen växer igen och den är också extra klimatkänslig här vid sin nordligaste utpost. Mera spridd på bronsåldern Under tidig bronsålder (ca 1800 f.kr.) var det mycket varmare än idag och då fanns de gott om jättefräken i de sumpiga bokskogar som täckte södra Sverige. Det visar fynd av så kallade subfossil från Göteborgs skärgård

7 Fördjupningstext om kryptogamer i allmänhet och Jättefräken i synnerhet Vad är en kryptogam? Växter utan blommor kallade Linné för kryptogamer. Det berodde på att deras fortplantning inte kan ses med blotta ögat. Fritt översatt betyder kryptogamer dolt bröllop. Kryptogamer kallas också för sporväxter eftersom de förökar sig med hjälp av mikroskopiska sporer och inte med frön som blomväxterna gör. Kloner Som andra kryptogamer kan jättefräken föröka sig både vegetativt och på sexuell väg. På Ven och på de övriga växtplatserna i Skåne har man bara hittat vegetativt förökade exemplar och man kan därför betrakta de svenska bestånden av jättefräken som kloner. Den snyltande Bredvid jättefräken finns information om en av Vens andra sällsyntheter nämligen klintsnyltroten. Här beskrivs hur denna växt parasiterar på väddklinten (Centaurea scabiosa) då den själv saknar klorofyll. Hur snyltroten får näring från värdväxten förklaras m en modell med lysdioder. Besökaren startar själv processen genom att trycka på en knapp. Texter till klintsnyltroten Den snyltande Klintsnyltroten saknar klorofyll, det gröna färgämne som gör att växter kan omvandla koldioxid och vatten med hjälp av solljuset till näringsrikt socker. Därför måste klintsnyltroten leva som parasit på en annan växt väddklinten. Den växer tillsammans med sin värdväxt på torrängar, vägrenar och bryn, ofta på varma, kalkrika sluttningar som här på Vens backafall. Klintsnyltroten är en av Sveriges mest sällsynta växter som har sin rikaste förekomst här på Ven. Nordgränsen för dess utbredning går någonstans i södra Sverige. Klintsnyltroten finns från England i väster till Himalaya i öster Oregelbunden blomning Klintsnyltroten blommar sällan två år i rad på samma plats. Hotas av igenväxning Som så många andra av backafallens blommor hotas klintsnyltroten av att ängsmarker växer igen när betet på dem upphör. Dock får inte marken betas för hårt för att klintsnyltroten ska trivas. Lagom är bäst. Text i anknytning till modell som visar hur klintsnyltroten parasiterar på en väddklint Vill du veta hur klintsnytroten får sin näring tryck här Det är genom att suga sig fast vid värdväxtens rötter som klintsnyltroten kommer åt näringen. Varje cell i värdväxten är en liten fabrik där växten göra näringsrikt socker av koldioxid och vatten med hjälp av solenergi. Den processen kallas fotosyntes. Sockret transporteras sedan ned i rötterna för att lagras, såvida inte klintsnyltroten är där och snyltar Andra växter i backafallen Kring dessa två finns också information om andra växter som förekommer på Ven dessa presenteras på en s.k. snurra med fem eller sex sidor där varje växt presenteras på sin sida med bild och en kort text. Besökaren vrider själv på snurran för att ta del av informationen.

8 Exempel på arter som kan visas Darrgräs (Briza media) Tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) Kungsmynta (Origanum vulgare) Gullviva (Primula veris) Rosenmalva Malva alcea Ingresstext till snurran Gemensamt för många betesmarksväxter är att de tål avbetning bra. Växter som betas skjuter ofta nya skott från basen, t ex gräsarterna. Många typiska betesmarksväxter klarar av och trivs på de lite magrare marker som blir resultatet av att djur betar. Text till bild på Darrgräs Darrande vippor Darrgräsets spröda vippor är ett säkert tecken på att här har marken hävdats under lång tid. Text till bild på Tulkört Gillar näringsrik mark Den fränt doftande och giftiga tulkörten är ganska vanlig på torra näringsrika betesmarker Text till bild på Kungsmynta Pizzakryddan i backen Kungsmynta är samma växt som kryddan oregano, välkänd för alla pizzaälskare. Den trivs bra i torra kalkrika backar. Text till bild på Gullviva Älskad vårblomma Gullvivan trivs bäst i näringsrika halvskuggiga områden som lövängar och glesa lundar men Du hittar den också ofta i kanten av betesmarker. Text till bild på rosenmalva Gamla anor Rosenmalvan har gamla anor på Ven och finns både kring gårdar och i backafallen. Speciell skötsel I anknytning till växterna finns också information som förklarar backafallens behov av speciell skötsel för att dessa och andra arter ska kunna leva kvar. Att detta är en miljös om kräver kontinuerlig hävd för att inte växa igen. Avdelningen illustreras av olika symboler för traditionell hävd som modeller eller i fullskala, exempelvis en betande komule. Valet av föremål framför bilder är att skapa en tredimensionell känsla.

9 Text till skötselavdelning Behöver skötas I början av 1900-talet var backafallen nästan helt öppna. Sedan dess har betet nästan helt upphört och backafallen vuxit igen med lövskog och buskmark. Ängar och betesmarker måste skötas hävdas för att behålla sitt utseende. Upphör skötseln förändras de snabbt och de växter och djur som under århundraden har anpassat sig till den speciella miljön på Vens backafall får svårt att klara sig. 4.2.1.2 Sandödlan C2 I hörnet till vänster om dörröppningen presenteras den lilla kosmopoliten sandödlan (Lacerta agilis). Sandödlan har ett mycket stort utbredningsområde, vad det gäller den svenska populationen finns en av de individtätaste här på Ven. En riktig kosmopolit Sandödlans ekologi presenteras. Här beskrivs dess kosmopolitiska utbredning (med en utbredningskarta) och hur sandödlan lever och vilka krav den ställer på sin miljö för att trivas. Text till sandödlan Trivs i solen Sandödlan är en liten värmeälskande ödla som tycker om att sitta och sola sig. Den som kan bli upptill 2 decimeter lång och är gråbrun till färgen med mörka prickar längs ryggen och sidorna. Födan utgörs av spindlar och insekter. Speciella miljökrav Sandödlan har bestämda miljökrav, den vill ha torr miljö med rik busk- eller gräsvegetation att kunna gömma sig i och dessutom öppna gläntor i vegetationen där den kan sola sig och lägga sina ägg i den varma jorden. Som exempelvis i Vens södra backafall En riktig kosmopolit Sandödlan är en riktig kosmopolit och har ett av de största utbredningsområdena som man känner till för en reptil, från Centraleuropa till Centralasien. I södra Sverige förekommer den sällsynt och fläckvis. Kvarleva från en varmare tid Under värmeperioden efter istiden för ca 9000 till 2500 år sedan då det var mycket varmare än idag spred sig sandödlan långt norrut. När klimatet sedan blev kallare överlevde arten endast på särskilt gynnsamma platser som öppna, väl solexponerade sand-, grus- eller klippmarker. Här på Ven finns den rikligaste förekomsten av sandödla som man känner till i Sverige. Gräver ner sig på vintern Sandödlorna övervintrar nedgrävda i marken. De vuxna ödlorna gräver ner sig redan i augusti medan ungarna går och lägger sig först i oktober. Till våren i mars april kommer de fram igen. Hotad art Då sandödlan finns så fläckvis är den extra känslig mot störningar i miljön. Dör sandödlorna ut på en plats är det för långt till nästa plats där de finns för att några nya sandödlor ska kunna flytta in i den nu lediga boplatsen.

10 Hanen byter kläder I ett tittskåp kan besökaren närmare studera hanarnas färggranna parningsdräkt på tredimensionella ödlemodeller. Via ett spegelsystem visas hanen både i parningsdräkt och i vanlig. Dräkterna tonar sakta över i varandra.. Besökaren kan själv styra förändringen genom en knapp. Text till tittskåpet Hanen byter kläder På våren när sandödlorna ska para sig blir hanen vackert smaragdgrön på sidorna, här kan du se honom byta kläder. Sin vackra gröna dräkt skaffar sig hanen för att locka till sig honor. Bredvid tittskåpet finns också en modell på en sandödlehona på en sten. Då och då rör modellen lite på svansen, här finns också information om sandödlans släkting skogsödlan. Text till sandödlehonan Gräver ner äggen tillsammans Sandödlehonan lägger 4 till 15 ägg i juni som normalt kläcks i mitten av augusti början av september. Ofta lägger många honor sina ägg på samma ställen och de grävs i regel ner på sandiga välexponerade platser på cirka 5 till 7 cm djup. Text till skogsödlan Sandödlans kusin Sandödlan kan förväxlas med den i Sverige allmänt förekommande skogsödlan (Lacerta vivipara). Skogsödlan är smalare och något mindre, grundfärgen. är övervägande mörkbrun med förhållandevis små, något diffusa mörka och ljusa fläckar. Skogsödlan har lika långa klor på fram- och bakfötterna medan sandödlans framklor är cirka 1,5 gånger så långa som bakklorna. 4.2.1.3 Majbaggen (C3) Ven har en delvis unik insektsfauna med många värmeälskande arter som inte borde finnas så här långt norrut. På väggen till höger om sandödlan under och bredvid fönstret mot vägen presenteras majbaggen (Meloe proscarabaeus) och dess beroende av solitär bin. Den lilla liftaren I en modell i lämplig skala visas hur en majbaggslarv liftar på ett bi. Kring detta lämnas information om majbaggen ekologi och dess beroendeförhållande till solitära bin. Här finns också en modell i samma skala av den vuxna skalbaggen. Text till den liftande majbaggslarven Den lilla liftaren I mitten av juni kan du få syn på de egendomliga gulfärgade majbaggslarverna som sitter uppkrupna i blommor och väntar på lift. När ett bi landar i blomman klamrar sig larven fast och följer med tillbaka ner i biets gångar. Väl där ändrar larven utseende och börjar sedan äta av binas larver och ägg. Larven äter också av den nektar och pollen som bina samlat in. Så fortsätter den tills den är fullvuxen

11 Små svarta kor Som fullvuxen är majbaggen en stor klumpig blåsvart skalbagge med kraftiga ben och långa fötter. Den är mellan en och tre och en halv centimeter lång. De fullvuxna skalbaggarna betar gräs som små fridfulla kor. Honans bakkropp är starkt uppsvälld och kan innehålla flera tusen ägg. En sällsynt art Den svarta majbaggen är en sällsynt art som sparsamt förekommer från Skåne till Dalarna. Den finns också i mellan och Sydeuropa Beroende av bin Majbaggen behöver ensamlevande vilda biarter för att överleva, främst olika sandbin. När dessa sandbin minskar minskar också majbaggen. Sandbina trivs i öppna marker som torra gräsmarker och sandiga sluttningar. När dessa växer igen minskar sandbinas möjligheter att överleva och därigenom också majbaggens. Andra insekter. I en monter ges exempel på några andra spännande insekter som förekommer på Ven. Dessa presenteras också i modeller i lämplig skala. Här ges också information om deras ekologi och levnadssätt. Exempvis kan Ollonborren (Melolontha melolontha)och de rödlistade och tunnelgrävande skalbaggarna Dyschirius sp som jagar de små rödlistade kortvingarna Bledius sp i backafalls branter visas. 4.2.1.4 Backsvalan (C4) Backsvalan (Riparia riparia)kan beskrivas som backafallens karaktärsfågel. Bredvid avdelningen om öns insektsliv på ytterväggen närmare det mittersta fönstret presenteras backsvalans ekologi, val av häckningsplatser, födosök m.m. En långväga gäst Besökaren kan här studera hur ett backsvale bo är uppbyggt i form av ett långsmalt diorama på väggen där ett bo visas i genomskärning. Här finns också översiktbilder av en svalkoloni. Ovanför från taket hänger några uppstoppade(alternativt modeller av) svalor. På väggen ovanför svalboet finns en karta där besökaren genom att trycka på knappar får reda på vart svalan flyttar och hur den låter. Ingresskylt till backsvalan Backsvalan är en av våra tre svalarter som i motsats till sina kusiner husvalan och ladusvalan är lite mera kräsen vid val av boplats. Den behöver en flodbrink, ett sandtag eller som på Ven ett backafall för att kunna gräva ut sin bohåla. Fångar bytet i flykten Svalorna är insektsätare och fångar sina byten i flykten.

12 Text till bodioramat Välkommen hem till oss Inne i strandbrinken har backsvalorna grävt ut sitt bo. Här inne ligger ungarna väl skyddade mot väder och vind. Ingångshålet är något lägre än boet för att det inte ska regna in. Hjälps åt Både honan och hanen har hjälpts åt med att gräva den upp till en meter långa gången. Det tog dem bara tre dagar den här gången men ibland kan det ta upp till tio dagar. Varje år gräver paret ut ett nytt bo, det minskar förekomsten av parasiter och risken för att taket ska rasa in. Bor tillsammans Backsvalorna tycker om att bo tillsammans och häckar uteslutande i koloni. Vill du höra hur backsvalorna låter tryck här Text till karta över backsvalans flyttväg En långväga gäst Varje höst flyttar backsvalan hela den långa vägen till Afrika för att övervintra och varje vår kommer den sedan tillbaka hit till Ven för att häcka. Man kan fundera över om backsvalan är en afrikansk gäst som kommer hit som sommargäst eller om det är en svensk fågel som reser bort till vintern. Sov på sjöbotten Människor har i långa tider observerat att svalorna försvinner på hösten och länge trodde man att de övervintrade på sjöbotten, troligtvis för att man såg stora flockar av dem kring sjöarnas vassar på hösten innan de försvann. Möjlighet till fördjupning Fågelflyttning är ett spännande område där det finns många möjligheter till fördjupningar om vart fåglar flyttar, hur de hittar hit och dit, hur de orkar flyga så långa sträckor m.m. dessutom kan man ha fördjupningar om hur svalor flyger. 4.2.1.5 Grönfläckiga paddan (D1) En gång i tiden var den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) den mest vanliga amfibien på Ven, nu är den helt försvunnen. I det hörn som bildas av den andra utskjutande väggen byggs ett lågt diorama upp som visar den grönfläckiga paddan och dess livsmiljö. Efterlysning Inte död men levande! Ovanför dioramat sitter en stor närbild på en grönfläckig padda med vidhängande text som en efterlysningsaffisch med rubriken: Efterlysning inte död men levande! Sedan början av 1990-talet saknas den grönfläckiga paddan på Ven. Förr fanns det gott om den värmeälskande paddan på ön, ofta i miljöer skapad av människan. Den grönfläckiga paddan är akut hotad i hela landet och finns bara kvar på några få ställen.

13 På golvet byggs ett lågt diorama upp som visar en bit av en damm lämplig för den grönfläckig paddan. I dioramat finns bland annat en grönfläckig padda ute i solen medan en vanlig padda (Bufo bufo) ruvar i skuggan av en grästorva, i ett hörn finns också en liten källardörr som kopplar till att paddorna förr ofta övervintrade i källare på Ven. Kring dioramat förklaras problemen kring den grönfläckiga paddan har, dess specifika miljökrav, konkurrensen från den vanliga paddan osv. Besökaren har också möjlighet att lyssna till de grönfläckiga paddornas karakteristiska drillande parningssång och jämföra den med den vanliga paddans läte genom att trycka på en knapp. En gång i var mans källare På 1950 talet var den grönfläckiga paddan en vanligt förekommande vintergäst i Ven-bornas källare. Uppäten av signalkräftan? De sista grönfläckiga paddorna försvann troligtvis från Ven för att man planterade in signalkräftor i den damm där de bodde. Kanske blev de uppätna, dessutom kom det några stränga vintrar som försvårade paddornas övervintringsmöjligheter. Omfattande utplanteringsförsök Man har satt ut tusentals nya små grönfläckiga paddor på Ven men ännu har ingen sett någon av dem. Blir Du den första? En drillande sång Här kan Du lyssna på hur de grönfläckiga paddorna låter. Möjlighet till fördjupning Här finns möjlighet till fördjupning kring de problem som uppstår när man försöker återintroducera en art som har eller håller på att försvinna 4.2.2 Kulturlandskapet (D2) Avdelningen består av en stor fondmålning längs den bakre väggen över ett fiktivt utsnitt av ön där backafallen och kulturlandskapet finns avbildade. I fondmålningen finns olika arter som besökaren kan hitta på sina platser i landskapet. De presenteras på olika sätt i form av bild, modeller, ljud och känsel. Här ligger tyngdpunkten på vanliga arter som besökaren lätt kommer i kontakt med. Exempelvis: En grävd märgeldamm början av epoken användning av konstgödsel jordbrukets utveckling) En trädridå för att hindra jordflykten en på 1700-talet inte så populär åtgärd för att hindra ön från att blåsa bort. Resterna av tegeltillverkning något om tegelepoken på Ven En ättehög från bronsåldern om människans ankomst till ön som bofasta Betande djur (om betes betydelse genom århundradena) Siluetten av ett rådjur om den kungliga jakten Mossen med pågående torvbrytning Framsipprande grundvatten

14 Text till ingresskylt Ett mångsidigt kulturlandskap Ven är idag ett mångsidigt kulturlandskap, rikt på minnen från förr samtidigt som ön präglas av det moderna jordbruket. Stora fält med sockerbetor, raps och durumvete brer ut sig på den böljande platån medan öns genuina natur återfinns i backafallen med sina rasbranter. Text till En grävd märgeldamm Gödning från märgelgravar Under 1800-talet utvecklades jordbruket snabbt och man kom underfund med att man kunde ökar skördarna genom att använda annat gödsel än den traditionella spillningen från sina djur. Finkorniga kalkhaltiga leror var ett utmärkt gödningsmedel. Leran grävdes uppur marken i så kallade märgelgravar. På ven grävdes den första märgelgraven på 1840-talet. Text till en trädridå för att hindra jordflykten Ön blåser bort På 1700-talet hade trycket på det skånska jordbrukslandskapet, och Ven, blivit hårt, all skog var för länge sedan borthuggen till ved och virke. Det trädlösa landskapet och sandiga jordar gav problem med erosion, jorden blåste helt enkelt bort. För att motverka detta befallde länsherren att träd skulle planteras längs vägar och ägogränser, ett inte allt för populärt beslut bland bönderna. Text till Resterna av tegeltillverkning Hantverk blir industri På Ven finns lämpliga leror för tegeltillverkning. På 1800-talet hade tekniken utvecklats så långt att det blev möjligt att starta maskindrivan tegelbruk som gjorde kommersiell tegelproduktion lönsam. Som mest fanns det tolv tegelbruk på Ven. Betydande delar av Köpenhamn byggdes under 1870-talet av tegel från Ven. Text till en ättehög från bronsåldern Bebodd sedan tusentals år Redan på stenåldern blev människor bofasta på Ven och under den varma bronsåldern var här en rik byggd där Venborna reste mäktiga ättehögar. Text till Betande djur Mulens marker Det är människan och hennes djur som under århundradens har skapat landskapet. Innan människan började använda konstgödsel var jordbruket helt beroende av tillgången på betesdjur, det var från djuren bönderna fick den viktiga gödseln till sina åkrar: Djurens betande skapade många av de naturtyper vi idag tycker så mycket om, det öppna leende landskapet. Utan bete växer markerna snabbt igen. Text till Siluetten av ett rådjur Kunglig harjakt I slutet av artonhundratalet planterades fälthare in på Ven. Med tiden blev ön ett populärt mål för kungliga jaktutflykter. Oscar den andra kom årligen hit för den traditionella harjakten i mer än trettio års tid.

15 Text till framsipprande grundvatten Sipprande vatten Det framsipprande grundvattnet i branterna skapar förutsättningar för ett intressant växt- och djurliv. Det intensiva jordbruket gör att grundvattnet blivit näringsrikare vilket gynnar igenväxningen av backafallen. 4.2.3 Informationsavdelning Det utrymme framför fondmålningen som är framför det tredje fönstret i det avlånga rummet är avsatt för olika typer av informationsverksamhet, här finns dels en del där besökaren själv kan söka kunskap och dels en avdelning avsedd för Högskolans i Kristianstads arbete. 4.2.3.1 Informationshörna (E1) På baksidan av den från fönsterväggen utskjutande väggen i hörnet till höger om fönstret finns en avdelning där besökaren själv kan leta efter information. Här finns en datorterminal där man kan ta del av utställningen hemsida där det finns mer information om olika utflyktsmål och också tillgång till mer information om växter och djur på Ven. Informationen kan bestå både av rena bestämning nyklar till växter och djur och mer omfattande arbeten om företeelser på Ven som här kan presenteras i elektronisk form som exempelvis elevuppsatser. Här finns också plats för broschyrställ. Datorterminalen är så utformad att besökaren endast kan ta del av den information som avses, det vill säga det är omöjligt att surfa på nätet på den. Här finns möjlighet att presentera olika broschyrer om Ven, exempelvis om arkeologiska lämningar, fördjupning i insektsfaunan osv. 4.2.3.2 Högskolans hörna (E2) Mitt emot informationshörnan i hörnet till vänster om fönstret finns plats för högskolan i Kristianstad att presentera olika projekt. När det inte finns något aktuellt material kan hörnan avskärmas med hjälp av en vikdörr. Möjlighet till fördjupning Exempelvis kan högskolan arbeta med att på olika sätt presentera havet kring Ven som inte finns med i utställningen. Detta kan göras via små utställningar, broschyrer, databaser, filmer m.m. 4.3 Filmvisning och avslutning av utställningen Utställningen avslutas inne i det tredje lilla rummet som också är utgång från utställningen. Här finns olika möjligheter att visa film som kan fungera som olika typer av fördjupningar. Här finns också möjligheter för Venbor och andra intresserade att presentera olika material om företeelser på Ven i form av bildspel. PowerPoint-presentationer m.m. Presentationerna kan lagras på DVD och beställas av besökaren.

16 4.3.1 Framtidens landskap (F1) Fondbilden i avdelning 4.2.2. leder genom dörröppningen in i det sista rummet där det på rummets bakre vägg finns en avdelning som tar upp olika framtidsperspektiv. Utgångspunkten är att visa hur landskapet redan har förvandlas genom bilder som visar olika historiska skeden i Vens landskapshistoria exempelvis 1500-tal, 1800-tal efter skiftet och idag. Här diskuteras också frågor som; Vad händer om vi inte sköter backafallen, vilken miljö uppstår om områdena längs Vens stränder får växa igen. Budskapet är att Ven idag är ett landskap som har uppstått ur tusentals år av skötsel och att människan fortsättningsvis också genom sitt handlande styr landskapets utseende. Får skogen ta över på backafallen kommer en trädrand att skymma havsutsikten på stora delar av ön. Samtidigt skapas nya miljöer för växter och djur. Ingressskylt Framtidens landskap Det Ven vi ser idag är ett landskap som uppstått ur tusentals år av mänsklig verksamhet. Hur det framtiden Ven kommer att se ut är det ingen som vet. Men det är vi människor som formar det framtida landskapet genom de beslut vi fattar idag. Om exempelvis inte backafallen betas kommer de att växa igen, med tiden kommer en trädrand att skymma havsutsikten på stora delar av ön. Samtidig skapas nya miljöer och därigenom livsrum för nya växter och djur. 4.3.2 Möjlighet till filmvisning Det finns flera möjligheter till filmvisning i rummet. Dels på en större duk som dras ner framför den bortre gavelväggen dels i två monitorer i rummets två hörn. 4.3.2.1 Projektorduk för visning av film i storbildsformat (F2) Visning av film på den stor duken sker under överinseende av guide, lärare eller dylikt, dvs denna verksamhet sker endast under kontrollerade former. När duken är upprullad täcks väggen istället av en fondbild föreställande Ven sett från havet. Filmerna visas från en videoprojektor som hänger i taket, anläggningen sköts från ett skåp på väggen mitt emot filmduken, härifrån kan också ljuset i rummet styras. Skåpet är låst med en nyckel som gör att endast behöriga, exempelvis guider och lärare kommer åt utrustningen. 4.3.2.2 Visning av film i monitorer (F3+F4) Två monitorer placeras i rummets två hörn. På dessa visas korta filmer och bildspel om olika företeelser på Ven. Besökaren kan själv sätta igång filmen genom att rycka på en knapp. De filmer som visas kan dels vara samma som visas på den stora duken vid kontrollerade filmvisningar dels andra filmer. Här finns möjlighet för högskolan i Kristianstad att presentera olika elevfilmer med anknytning till Ven.

17 4.3.2.3 Förslag till filmer Baksvalans ankomst till Ven Filmen handlar om en backsvala som återvänder från vintervistet i Afrika. Filmen skildras ur fågelns perspektiv och delar av filmen visas genom fågelns ögon. Filmen kan antingen vara fotad från ett flyg/plan helikopter eller animerad (digital). Andra exempel på filmer: Djurlivet i Öresund Artfilmer om olika växter och djur på Ven Bildspel om årstidsväxlingar Jakt på Ven ett kungligt nöje Ven i konsten Då blomstrade tegelbruken De gåtfulla djuphålorna och deras underliga varelser Den grönfläckiga paddan återkomst Tre tidsbilder -Ven på1500-tal, 1800-tal efter skiftet och idag En undervattenspromenad Sandödlornas hemliga liv Biodling på Ven Sagofilm om jätten Alle och han sandsäck.