BULLETINER FRÅN ARBOGA FLYGKLUBB Nr 3/2013 oktober Härmed kallas du till Årsmöte för val av styrelse och Medlemsmöte Söndagen den 17 november kl 17.00 i Arboga OK klubbhus (ligger snett upp till höger vid Ekbacksbadet) Vi börjar med det formella årsmötet enligt stadgarna Efter en summering av 2013 ägnar vi oss åt framtidsdiskussioner Vad vill med klubben i framtiden? Vad ska vi satsa på? Hur ska vi göra det? Vem ska göra det? Klubben bjuder på smörgåstårta mm Välkommen! Sid 1
VINGPENNAN nr 3-2013 Red: Lars Jauring, Per Nykvist Tel: 0589-660368 (LJ), 0589-14797 (PN) Mobil: 070-333 68 70 (LJ), 070-6312396 (PN) Tel klubben: 0589-410 42 E-mail jauring.la@telia.com, per.nykvist@bredband.net Webbadress: http://www1.idrottonline.se/default.aspx?id=517529 Årets tredje nummer är som vanligt en kallelse till årsmöte med val av styrelse och funktionärer för nästa år, och några korta kommentarer om vad som hänt sedan sist. Säsongen avslutades traditionsenligt med klubbens landningstävling lördagen den 12 oktober. Segelflygverksamheten är avslutad, segelflygplanen är demonterade och undanställda och nu gäller det att vi sätter fart med vinterunderhållet, så att vi slipper stressa med det sista i slutet av mars. Det är ju dessutom lättare och billigare att värma upp bygglokalen under november och december än efter årsskiftet. Årsmöte 2013-11-17 Söndagen den 17 november håller vi det stadgeenliga årsmötet med val av styrelse och funktionärer för verksamhetsåret 2014. Den som har förslag på lämpliga personer för att fylla dessa poster bör snarast ta kontakt med valberedningen, som består av Per Carlin, Lars Jauring och Rauno Seimilä. Som information kan nämnas att nuvarande motorflygchefen Per Nykvisthar avböjt omval. När vi klarat av detta årsmöte, som brukar gå både fort och smidigt, summerar vi den gångna säsongen och de aktiviteter som varit och sedan lägger vi merparten av tiden och energin på att prata om framtiden för klubben. Som det är nu rullar det på och vi njuter av att ha en god ekonomi tack vare gräsklippningen på AMPA, men hur vill vi ha det på några års sikt? Det finns många frågor att diskutera och ju fler som kommer väl förberedda med tankar och idéer desto bättre och mer givande blir diskussionerna. Tänk till hur du själv ser på framtiden och kom till mötet och tala om det! Under kvällen avnjuter vi Bengts egenhändigt skapade smörgåstårta, som klubben bjuder på. Klubbmästerskap landningstävling 2013 Lördagen den 12 oktober avgjordes landningstävlingen 2013. Tio medlemmar samlades i ett alldeles strålande vackert höstväder. Klarblå himmel och vindstilla. Kanske var detta en orsak till att ingen lyckades pricka nollan. Som vanligt leddes det hela av vår ständige tävlingsledare Mats Lundqvist, som efter sedvanlig genomgång av reglerna medgav att mutor kunde godtas medan protester skulle lämnas utan åtgärd. Lars och Mats lyckades få ihop lika många prickar, så det blev bästa individuella resultat som skiljde dem åt i resultatlistan. Fjärdeplatsen delades mellan Oscar och Anders. Våra nya flygare Oskar och Rickard deltog för första gången med den äran, och det är alltid lika roligt att vår gamle vän Pysen, som tyvärr har många års frånvaro på grund av sjukdom ställer upp den här dagen. Han har hotat med att sluta när/om han kommer sist, så vi får väl tacka Olle för att han samlade på sig tillräckligt många prickar för att komma efter. Låt oss hoppas att han åtminstone hänger med så länge vandringspriset cirkulerar. I pausen mellan första och andra omgången åt vi av det kvarvarande lagret av hamburgare. Sid 2
När alla prickar räknats ihop såg den kompletta prislistan ut på följande sätt: Placering Pilot Prickar Poäng i vandringspris 2013 2013 2011 2012 2013 Totalt 1 Bengt Frid 27 2 3 3 8 2 Lars Jauring 34 3 2 5 3 Mats Lundqvist 34 1 1 4 Anders Jacobsson 80 4 Oskar Jauring 80 6 Per Nykvist 102 7 Conny Ahlberg 128 8 Rickard Carlsson 154 9 Lars-Olof Pysen Broberg 309 10 Olle Ytterberg 434 Poängställningen i vandringspriset Pysens kanna efter tävlingen 2013 Bengt Frid 8 Lars Jauring 5 PeO Andersson 2 Jan Johansson 1 Urban Tillman 1 Mats Lundqvist 1 Lars, Bengt och Mats efter väl genomförd tävling Väderbilden talar för sig själv Sid 3
Flygsäsongen 2013 Skolläger Även i år kunde vi genomföra en skolvecka tillsammans med Örebro Segelflygklubb under vecka 27, 29 juni 6 juli. Bra väder gav många flygningar och god gemenskap. Arboga Open, SM 2013 27 juli -3 augusti avgjordes SM i klasserna 18 m och klubb i samband med att vi arrangerade Arboga Open under sedvanlig fast ledning av i första hand Mats, men med många numera rutinerade funktionärer på plats. Vädret var väl inte optimalt, men det blev ändå 5 godkända tävlingsdagar i båda klasserna. Totalt var det 32 flygare som gjorde upp om titlarna. I klubbklassen som samlade 18 deltagare segrade Gunnar Axelsson från Borås i vår Ls4, UNM. I 18 m-klassen segrade Börje Eriksson från Uppsala bland 14 deltagare. Segelflygets dag Söndagen den 25 augusti anordnade vi Segelflygets dag tillsammans med många andra klubbar i segelflygsverige. Årets dag flöt på bra och i ett behagligt sommarväder med fina flygförhållanden, som lockade åtta personer att göra en provlektion, och betydligt fler som visade sitt intresse för oss och vad vi håller på med. Låt oss hoppas att åtminstone någon blir elev på riktigt. Modellflygsektionen Arrangerade traditionsenligt en storskalaträff under helgen 19-21 juli. Det kom många som ville träffas, visa upp sina modeller och flyga med dem, men tyvärr satte en alltför kraftig vind stopp för många. Tyvärr blev det också några haverier, som kommer att hålla en del av deltagarna med reparationsarbeten. Lördagen den 21 augusti var det dags för en modellsegelflygtävling i klassen F3B. Flygplanen Duo Discus, SE-UVG Har varit flitigt utnyttjad under sommaren. Det är en mycket duglig och trevlig maskin att använda för njutningen att kunna segelflyga. Tyvärr fick vi en skada på huven i slutet av säsongen och nu pågår planeringen för att byta ut huven under vintern. LS 4, SE-UNM Har också använts flitigt och deltog dessutom i SM, men var då uthyrd till Gunnar Axelsson från Borås, som såg till att vinna klubbklassen med vår trotjänare. PA28 Cherokee, SE-FAL har vi fortfarande kvar i vår ägo, men den har även denna säsong varit uthyrd till Norra Upplands flygklubb i Tierp för bogsering i deras verksamhet. Vi har gett Andersson Aircraft i uppdrag att försöka avyttra den. Det finns en allvarlig spekulant från Serbien men hittills är inget avslut gjort. WT 9 Dynamic, SE-VOB har fungerat utmärkt som bogserare under sommaren, men drabbades av ännu ett, än så länge oförklarligt, men tursamt motorhaveri. Tursamt eftersom det hände i en bogsering, men på tillräcklig höjd för att båda flygplanen skulle kunna ta sig tillbaka till fältet och landa på ett säkert sätt. En kolv är sönderbränd och cylindern skadad. Vi vet ännu inte om det går att göra motor av detta igen. Bengt och Veli-Matti lyckades få tag i en bättre begagnad motor och monterade den i flygplanet, som sedan dess har fungerat klanderfritt. Sid 4
Andra aktiviteter på fältet Gräsklippning Även i år har klubben haft ansvaret att sköta klippningen på AMPA-fältet. Per gjorde iordning ett schema som har fungerat bra. Många ställde upp så det blev inte särskilt betungande för någon och tack vare det ovanligt torra och vackra sommarvädret blev det ganska lätt att klara av uppdraget. I år var det rotorklipparen som råkade ut för ett haveri av drev och lager i centralväxeln. Det var inte helt lätt att få fram reservdelar, men med många krokar ute så lyckades det till slut och Björn och Per kunde renovera centralväxeln och dessutom rikta upp och svetsa ihop sprickor i infästningen, så nu är den i god kondition igen. Men vi måste hålla koll på att alla fästbultar är ordentligt dragna och att det finns tillräckligt med olja i alla växlar. De ansvariga för AMPA har utryckt att de är mycket nöjda med hur vi skött jobbet i år och det är mycket troligt att vi kan få det även nästa år. Per har aviserat att han vill bli befriad från ansvaret både för planeringen och underhållet av maskinerna, så det är fritt fram för frivilliga att anmäla sig! Med långa vingar Minnen från året som gått upplevda av Bengt Frid En dag i vintras fick jag ett lite udda telefonsamtal. Det var Owe Engström från Eskilstuna som jag då kände ganska flyktigt från tidigare tävlingar i Arboga. Han undrade om jag hade lust att flyga tillsammans med honom vid VM i Polen nästa år. Det fanns förstås ett litet villkor. Vi skulle köpa ett flygplan tillsammans. Öppna klassen med lååånga vingar. Efter lite funderande över tillgång på tid och pengar så konstaterade jag att det är nog ingen som kommer att fråga mig en gång till. Jag hade visserligen aldrig flugit med Owe, men han har trots allt gjort en 100-mila FAI, så jag tänkte att han kan nog flyga. Jag hade heller aldrig suttit i den tilltänkta flygplanstypen ASH25 EB28, men ibland får man chansa lite. Det fanns ett objekt till salu i Europa vid den tiden, i Frankrike. Owe åkte och tittade, blev så här nöjd Som ny!! Owe och hans fru Agneta anlände med ekipaget första helgen i april till Arboga flygfält direkt från färjan i Göteborg. Det var full aktivitet med andra gästflygare och en delegation från Eskilstuna som mötte upp. Eftersom vi säkert var femton personer som irrade omkring och hade synpunkter så blev monteringen en ganska tidsödande historia. Vi kom dock upp i luften till slut och Owe fick snart visa sin kapacitet genom att ta en blåsa på 150 m höjd på baslinjen. Efter klättring till dryga tusen fick även jag pröva på att manövrera denna pjäs. Plötsligt framstod Twin Astir som reptilsnabb vid i- och urgång vid sväng, men vilket glid Landningen sköttes av Owe och han inledde medvinden med två varv runt vindstruten med vingspetsen aningen utanför själva struten, i 230 knyck Sid 5
Nåväl, vi kom ner mellan snökäpparna på banan. Jag har senare fått erfara att kapten Engström anser detta landningsförfarande som normalt. Det visade sig att jag kunde sitta någorlunda bekvämt i baksits och jag har lärt mig den lite annorlunda flygstil långa vingar kräver. Vårt personliga samarbete sattes på sitt första prov under SM i Uppsala och detta utföll också till belåtenhet från båda parter. Vi tycker båda om att vara förberedda i god tid och äter gärna frukost tidigt. Owe är mycket förtjust i devices, så jag börjar få god rutin att hantera diverse elektroniska prylar. Vi är insnärjda i ett finmaskigt nät av trådar och blå tänder i cockpit. Det gäller att ha mycket säkerhetskopior när man ska vinna VM. SM i Uppsala i slutet av maj bjöd på ganska omväxlande och tidvis svårfluget väder med envis nordostvind som tog med sig kalluft från Gävlebukten. Första tävlingsdagen fick TP visa att man kan glida långt. Efter startlinjen stannade de andra i en skaplig blåsa på 800 meter. Det stiger bättre i Sala, sa Owe. Det är långt till Sala, tänkte jag medan vi gled vidare. På andra sidan Sala, knappt 400 meter över marken, fick Owe rätt. 3,8 meter upp till molnbas 1600. Det grundlade dagens 2:a plats (Göran Ax var ju med). Några dagar senare kämpade vi med utflakningar. Över Västerfärnebo låg vi på 300 meter i 0,1 meters stig medan klubbkärrorna samlades på fälten nedanför. Efter en halv evighet med Owes envishet hade vi lyckats klättra så pass att vi kunde nå en bättre gubbe, vilken visade sig vara mycket märklig. När vi nått molnbas och lämnade, fanns det ännu en nivå utanför molnet. Där steg vi ytterligare 300 meter med vingen inne i molnkanten. Efter dessa strapatser och åter på grön kvist tyckte vi hemresan var en piece of cake tills vi mötte sjöbrisen. Det blev motorstart två mil från mål. Försommarens höjdpunkt blev en Norgeresa. Owe hade pratat om Frya under våren och söndagen före midsommar meddelade han att han hade för avsikt att åka dit dagen därpå och undrade om jag skulle med. Det skulle jag såklart, så med matsäcken packad bar det av till Ekeby. Det är 42 mil till Frya, så det skulle bli en lång dag, för det är ju som bekant lika långt hem. Vi kom inte högre än 1000 m över startlinjen 11:40 så oddsen att lyckas var ju inte jättebra. Det blev inte bättre när vi var nere på 450 m över Köping i dåligt stig. Dock kryade det på sig åt nordväst och med molnbas på närmare 2000 kunde vi gå in över Norge. Jag kan försäkra att man gärna vill ha höjd över den terrängen. Tyvärr packade vädret ihop så en bit norr om Elverum med 7 mil kvar till Frya tog vi beslut att vända. Vädret var betydligt bättre i Sverige så hemresan blev riktigt trevlig, trots att vi inte lyckats nå vårt mål. En fin flygning kan ju som bekant ingen ta ifrån en. Ingen ide att fortsätta ut i skurområdet mot Frya Sid 6
Efter att ha pustat ut efter vårt eget SM en vecka bar det av till VM-arenan Leszno i Polen för ett träningsläger med landslaget i öppna, klubb och 18-m. Lägrets sex dagar bjöd på flygväder varje dag. Temperaturen steg en till två grader per dag med början på 22, så det gällde att flyga högt. D-KBTP fick återse sin kompis D-KCTP. Fransmannen vi köpte vår maskin av hade nämligen en nyare EB 28 också. När han fick för sig att han ville ha en törstig motorkärra North American T-28 Trojan blev den andra EB 28:an också till salu. Han behöver i och för sig inte avstå från segelflyg ändå. Han har fem andra segelkärror. EB 28:an hamnade i Ljungbyhed och flygs av Jim Acketoft och Wilhelm Wendt. Vädret bjöd på mycket variation - från överutvecklat med skurar till torrtermik. Landskapet däremot såg likadant ut i hela området vi flög i. Stora åkrar med insprängda skogspartier stora som våra bergslagssjöar och platt som en pannkaka. Landningsbart överallt med andra ord, men utan GPS hade man som utsocknes stått sig ganska slätt. Det gick inte att identifiera en enda av brytpunkterna vi passerade som något framträdande på marken. Som tidigare nämnts hade vi nu ganska gott om sådan utrustning så det vållade inga större bekymmer. Lägret var bl a tänkt som träning i teamflygning. En svår konst, där vi svenskar inte är världsmästare. Övningarna gick väl så där. Övade gjorde man också på flygfältet. Det är segelflygförbundets och den lokala klubbens hemmafält och före klockan 7 på morgonen släpade man ut en hel svärm med Bocian, Ugglor, Pirater och annat i trä och duk, samt en och annan Jantar. Före åtta gick första vinschsläpet. Vi kunde höra vinandet av linan ända in till hotellfrukosten tvärs över vägen. Ute på fältet kunde vi beskåda släp efter släp fara som raketer upp till urkoppling, sedan göra fyra 90-graderssvängar runt fältet och ner på marken. Studs och gå för segelflygare. Framåt elvatiden kunde några hänga kvar och kurva några varv. Då var det dags för oss att tänka på att flytta ut maskinerna till gridden med våra komputtrar färdigprogrammerade med dagens uppgift vi fått av Mika Saväng, team captain. Efter genomförd uppgift vidtog sedvanliga bortförklaringar och analyser av begångna misstag. Som barlast kunde jag ju ta det lite med ro, allt var ju kaptens fel. Hemfärden startade i trettio graders värme. Efter en natts färd på färjan till Karlskrona for vi genom ett betydligt svalare men ändå soligt Sverige. I höjd med Kalmar hörde vi på radion att ett lågtryck var på väg mot Polen. Timingen med vädret kunde knappast varit bättre. Det fanns uteserveringar även i Leszno. Kocken är inte riktigt klar ännu Sid 7