3 Leva i Sverige Kriminalpolitik Kriminalpolitik är alla de åtgärder som samhället sätter in för att begränsa brottsligheten. I regel tänker vi på rättsväsendet och på det arbete som utförs av polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Men begreppet är vidare än så. Det avser också olika samhällsinsatser för att bekämpa brott och kan gälla åtgärder som rör arbetsmarknaden, skolan, vårt boende eller vårt familjeliv. Legalitetsprincip Rättigheter Rättssamhälle Skyldigheter Rättssäkerhet I en demokrati är det viktigt att alla brott står i lagen. Ingen ska kunna bestraffas för något som inte var straffbart när det utfördes. Denna så kallade legalitetsprincip skyddar oss mot godtycke från statsmakten. Vi ska också vara lika inför lagen. Alla svenskar oavsett ekonomisk, politisk eller kulturell bakgrund ska ha samma rättigheter gentemot samhället och varandra. Detta ger oss vår rättssäkerhet och gör Sverige till ett rättssamhälle. Som medborgare har vi också skyldigheter. Den som begår ett brott kan inte ursäkta sig med att man inget visste. Alla är vi skyldiga att känna till vad som står i lagen. Däremot kan inte den som är under 15 år dömas till straff. I stället lämnas ärendet över till kommunens socialtjänst. Lagar Sveriges rikes lag De svenska lagarna Vi omges överallt av normer som talar om för oss vad vi bör göra och vad vi inte får göra. Ibland finns dessa nerskriva som regler. Andra normer är inte nerskrivna någonstans, exempelvis de osynliga normer som påverkar relationerna inom en arbetsgrupp eller ett kompisgäng. De regler som gäller inom en nation skrivs ner som lagar. I Sverige finns de viktigaste samlade i den svenska lagboken, Sveriges Rikes Lag. Här kan man läsa om vilka handlingar som är förbjudna och vad som händer om man bryter mot dessa lagar. Det är riksdagen som stiftar lagarna i Sverige. 96
Brottslighetens isberg Det är svårt att veta exakt hur många brott som begås i ett samhälle. De brott som inte blir anmälda syns inte i statistiken och kallas därför den dolda brottsligheten. Det går att belysa problemet med den dolda brottsligheten genom att jämföra brottsligheten med ett isberg. Det är bara toppen av isberget som syns. Vissa typer av brott anmäls nästan alltid. Det gäller traditionella brott som mord, grova våldsbrott, bostadsinbrott och stölder. Här är den dolda brottsligheten liten. För de flesta specialstraffrättsliga brott är förhållandena i regel andra. Brotten har nästan alltid höga mörkertal. Detsamma gäller den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. Det är främst tre faktorer som avgör hur stor andelen dolda brott blir: Brottets grovhet. Ju grövre ett brott är, desto högre är sannolikheten att det anmäls. Det brottsliga angreppets karaktär. Brott som är lätta att upptäcka anmäls i högre utsträckning. Förhållandet mellan gärningsmannen och offret. Ju mindre bekanta parterna är, desto högre är sannolikheten att offret gör en anmälan. Lagboken är indelad i olika avdelningar som kallas balkar. Den viktigaste heter Brottsbalken (BrB) och det är här man hittar de traditionella brotten. Här står det om mord, misshandel och stöld. Nyare typer av brott, som trafikbrott, narkotikabrott och miljöbrott, finns i andra delar av lagboken. De äldsta svenska lagarna är de medeltida landskapslagarna, till exempel Västgötalagen från 1200-talet. Under 1300-talet slogs dessa samman till en gemensam landslag som gällde i hela riket. Dagens lagbok har sitt ursprung från 1734. En del av de allra äldsta lagarna finns ännu kvar, men i stort sett är de flesta utbytta av nyare lagar. Balkar Landskapslagar Landslag 97
3 Leva i Sverige Olika typer av brott i procent av det totala antalet anmälda brott (1 242 843 brott) år 2005. Anmälan Gripande Förundersökning Förhör Anhålla Häkta Stämningsansökan Åtalseftergift Personundersökning Brott och straff Ett brott är en handling som är straffbar enligt lag. Dessa brukar också kallas för kriminella handlingar. Här är ett utdrag ur den svenska lagboken:»den som berövar annan livet, dömes för mord till fängelse i tio år eller på livstid«. (Brottsbalken 3 kap 1). Detta exempel visar att till varje brott finns också en påföljd som ofta också är ett straff. Förr användes gatlopp, stympning eller dödsstraff som straff för olika brott. Numera finns det bara kvar två sorters straff: böter och frihetsberövande i form av fängelse eller elektronisk fotboja. Övriga påföljder är bland annat villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård, till exempel sluten psykiatrisk vård. Vad som betraktas som brott skiljer sig åt mellan länder och genom historien. Även påföljderna kan vara väldigt olika. När samhället utvecklas förändras också våra uppfattningar om vad som är brott. Vissa handlingar som tidigare var straffbelagda är numera inte brottsliga, till exempel fylleri på allmän plats eller att ogifta kvinnor blev med barn. Rättsmaskineriet Ett brott kommer oftast till polisens kännedom genom en anmälan. Polisen kan också ha ertappat en person»på bar gärning«och gjort ett gripande. Därefter inleder polisen en förundersökning där de försöker fastställa händelseförloppet och vem som kan ha begått brottet. Den som misstänks för brottet kallas eller hämtas till förhör. En misstänkt kan hållas i förhör upp till sex timmar. Under förhöret delges han eller hon misstanke om brott. I samband med förundersökning och förhör beslutar åklagaren om personen ska anhållas eller inte. Om personen misstänks för grövre brott och om han kan befaras fly, undanröja bevis eller begå nya brott kan åklagaren begära honom eller henne häktad. Häktningen beslutas av domstol. Om åklagaren anser att utredningen visar att ett brott begåtts, väcker denne åtal mot den misstänkte. Detta sker i en stämningsansökan till domstolen, där åklagaren beskriver vilken straffbar handling den misstänkte gjort sig skyldig till och redogör för sin bevisning. Vid vissa enklare brott har åklagaren möjlighet att använda sig av så kallad åtalseftergift, som innebär att målet inte tas upp i domstol. Inför rättegången görs en personundersökning. Man försöker ta reda på den åtalades sociala bakgrund: familjeförhållanden, utbildning och anställning, ekonomi, hälsotillstånd och liknande. 98
Från misstanke om brott till dom och påföljd. Vidare kontrolleras om han eller hon finns i kriminalregistret eller socialregistret. Personundersökaren ska, med de insamlade uppgifterna som grund, föreslå vilken påföljd som är bäst lämpad för att anpassa den åtalade till samhället. Efter huvudförhandlingen (rättegången), som vanligtvis är offentlig, beslutar sedan rätten om vilken påföljd den åtalade ska dömas till. Huvudförhandling Rättegång 99
3 Leva i Sverige Vid rättegången går man igenom följande punkter: Åklagaren beskriver anklagelsen enligt stämningen. Den tilltalade erkänner eller förnekar handlingen. Åklagaren beskriver händelseförloppet vid brottet. Den tilltalade beskriver händelseförloppet vid brottet. Domaren, åklagaren och försvararen frågar ut den tilltalade om brottet. Bevisning (vittnesförhör, skriftlig bevisning m.m.) Genomgång av den tilltalades personliga förhållanden (personundersökningen föredrages). Prejudikat Överklagande Om någon av parterna är missnöjd med domstolens beslut finns det möjlighet att överklaga, det vill säga att få rättssaken prövad av en högre instans. När det gäller brottmål är de tre instanserna: Tingsrätten. Det finns för närvarande 55 tingsrätter runt om i Sverige. Tingsrätten är den första instansen i brottmål. Hovrätten. Landets 6 hovrätter utgör en andra instans. Om åklagare, den dömde eller brottsoffret vill överklaga tingsrättens dom, måste de göra det inom en bestämd tid som anges i domen. Ibland krävs så kallat prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp ett mål. Hovrätten är något annorlunda sammansatt än tingsrätten. Här dömer tre domare och två nämndemän om straffet antas bli mer än böter. Högsta domstolen (HD) är den tredje och högsta instansen. Men i praktiken är hovrätten oftast den högsta instansen, eftersom det alltid krävs prövningstillstånd för att ett mål ska tas upp av Högsta domstolen. De fall som Högsta domstolen tar upp är bara sådana som kan vara vägledande, så kallade prejudikat, för framtida domar. Möjligheten att överklaga en domstols beslut är en viktig del i rättssäkerheten och minskar också risken för att människor behandlas olika inför lagen. 100
I tingsrätten 6 2 2 1 2 3 5 4 7 8 Längst fram sitter rättens ordförande (1) som leder rättegången. Denne är yrkesdomare och har stora kunskaper och lång erfarenhet om lagfrågor och rättsväsende. Rättens ordförande har vid sin sida tre nämndemän (2) som är utsedda av de politiska partierna i kommunen. Nämndemännen behöver inte vara utbildade i lag- och rättsfrågor, men de har ofta lång erfarenhet av att döma vid rättegångar. Ordföranden och nämndemännen utgör tillsammans domstolen. Det är alltså de som avgör om en åtalad är skyldig eller inte, och de beslutar om vilken påföljd den åtalade ska ha. I rättssalen finns alltid en protokollförare. Ofta är det en tingsnotarie (3), det vill säga en person som håller på att utbilda sig i lag- och rättsfrågor. Åklagaren (4) tillhör inte själva domstolen, men har en mycket viktig roll vid rättens huvudförhandling. Det är åklagarens uppgift att lägga fram alla bevis från förundersökningen för att rätten ska kunna fälla en rättvis dom. Det är också åklagaren som från början har sett till att det blivit en rättegång, genom beslutet att väcka åtal. Åklagaren tillhör åklagarmyndigheten, som är helt fristående från både domstolen och polisen. Försvarsadvokaten (5) tillhör inte heller domstolen. Försvarsadvokatens uppgift vid huvudförhandlingen är att hjälpa och försvara den som är åtalad. Den tilltalade (6) är den som är åtalad. Målsägaren (7) är den som har drabbats av ett brott. Vittnen (8) är personer som har sett händelsen och som får berätta i rätten om vad de sett. 101
3 Leva i Sverige Historik Hur var det förr Under 1900 talet har brottsligheten ökat kraftigt både i Sverige och i andra västländer. Utvecklingen av de anmälda brotten kan i stort indelas i tre tidsperioder: Den första omfattar tiden fram till och med år 1964. Denna period karakteriseras av en jämn och förhållandevis svag ökning av antalet polisanmälda brott. I genomsnitt registrerades 13 000 fler brott varje år. Den andra perioden utgörs av tiden från år 1965 och fram till 1990 talets början. Denna period präglas av en snabbare ökning än den föregående. Den årliga tillväxten var nu ungefär dubbelt så hög som tidigare. Under 1990 talet ersattes den tidigare konstanta ökningen med tillfälliga svängningar kring en ganska konstant nivå. Den anmälda brottsligheten slutade i stort sett att öka under 1990 talet. År 2006 polisanmäldes 1 222 595 brott. Antal anmälda brott per år under perioden 1950 2006. (Källa: Brå Brottsförebyggande rådet) UPPMärKSAMMADE BrOTTSFALL Bilderna visar tre uppmärksammade svenska brottsfall: Norrmalmstorgsdramat 1973, Palmemordet 1986 och mordet på Anna Lindh 2003. 102
under senare år är det tydligt att utvecklingen av de polisanmälda våldsbrotten skiljer sig från utvecklingen generellt eller från utvecklingen för tillgreppsbrotten. Följande diagram visar utvecklingen av tillgreppsbrott respektive brott mot person mellan åren 1950 och 2006. diagrammet visar dels hur likartad utvecklingen varit under åren 1950 till och med slutet av 1980-talet, dels hur olika trenderna är under större delen av 1990- och 2000-talen. 1990-talet var ur många synvinklar en brytningstid i det svenska samhället. Brottsutvecklingen sammanfaller med flera stora förändringar i bland annat det svenska välfärdssamhället. en annan förklaring till det nya mönstret i brottsutvecklingen är förändringarna i alkoholkonsumtionen. det är också viktigt att komma ihåg att den här statistiken handlar om antal anmälda brott. det innebär att statistiken inte enbart beskriver hur den faktiska brottsligheten förändrats, utan även inkluderar hur anmälningsviljan ändrats för olika sorters brott. Tillgreppsbrott innebär att någon tar något för egen vinning, t.ex: stöld av egendom rån Bedrägeri Brott mot person innebär handlingar avsedda att skada annan person, t.ex: Brott mot liv och hälsa Brott mot frihet och frid ärekränkning sexualbrott Brott mot familj utvecklingen av antalet anmälda tillgreppsbrott och brott mot person under perioden 1950-2006. Basårsindex 1950=100. diagrammet visar trenderna, inte faktiska antal. år 2006 var det totala antalet anmälda tillgreppsbrott ca 568 000 medan antalet anmälda brott mot person var ca 98 000. (källa: Brå Brottsförebyggande rådet) Forskningen har ökat kunskapen om våra genetiska arv. dessa kunskaper används i dag under en brottsutredning. genom att göra en dnaanalys på ett cellprov från en misstänkt person kan brott styrkas eller avskrivas. 103