Jesus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden! Så ljuder den första kristna trosbekännelsen, så ljuder den kristna trons kärna. I tre korta ord summeras det som skiljer kristendomen från judendomen och islam. Jesus är inte bara en profet som levde för länge sedan. Inte bara en Guds tjänare som fick komma till himlen när Han dog. Inte bara ett föredöme i att leva ett liv i Gudsgemenskap och medmänsklighet. Jesus är uppstånden, och Han lever idag. Jesus uppstod från de döda, för att aldrig mera dö (Rom 6:9). Det var inte möjligt att döden skulle få behålla Honom i sitt grepp, står det i Apg (2:24). Kan en modern människa tro på uppståndelsen? Vi som är så vana vid att sätta vår lit till vetenskapen! Senast förra veckan såg jag en tidningsrubrik som löd: Bara vetenskapen kan rädda oss. Stackars dig, tänkte jag om människan som intervjuats och som sagt orden som gett rubriken. Vetenskapen har gett oss mycket gott, men Gud är större. Vetenskapen kan beskriva och använda sig av naturlagarna, men Gud kan frångå naturlagarna. Det är det som kallas ett mirakel. Men måste man då sluta tänka, för att kunna tro på uppståndelsen? Begå intellektuell lobotomi? Absolut inte! Att Jesus är uppstånden kan vi se genom att följa vetenskapens egna lagar
För om du ska bevisa att en vitsippa får röda ränder i sina vita kronblad, om den får godisfärg ihällt i vattnet, behöver du bara hälla godisfärg i vattnet. Det är ett försök som kan göras om och om igen. Men om du ska bevisa att Napoleon var gift med Josephine, kan du inte göra det genom att gång på gång upprepa vigseln. Istället får du förlita dig på skrivna dokument, som vigselbevis, och framför allt på vittnesmål från människor som bevittnat vigseln. Så är det med alla historiska händelser. Människor för 2000 år sedan var inte dummare än att även de förstod det här. De visste att människor inte uppstår från de döda lite titt som tät. Om Jesus har uppstått från de döda, då är det en unik historisk händelse. Har vi då några skriftliga bevis, och har vi några vittnesmål? Faktiskt var det inte förrän under det andra århundradet, som det skrevs apokryfer som hävdade att de sett själva uppståndelsen. De första kristna hävdade aldrig att de sett Jesus uppstå, eller att de visste precis hur det gick till. MEN: de första kristna var övertygade om, att de sett Jesus uppstånden! Att Jesus är uppstånden och lever idag står inskrivet i princip varenda skrift i Nya testamentet.
Nu kan man invända att de kristna ville övertyga andra och att man därför inte kan förlita sig bara på kristna skrifter och vittnesmål. Låt oss då vända oss till Josefus, som var en jude som arbetade för romarna. Josefus blev inte kristen, men skriver ändå såhär i sin bok Antiquitates 18.3.3 : Nu levde vid denna tid Jesus, en vis man, om man får kalla honom en man; för han gjorde underbara gärningar och undervisade sådana människor, som tar emot sanningen med glädje. Han fick över på sin sida många judar och också många greker. Denne man var Kristus. Och när Pilatus hade dömt honom att korsfästas till följd av anklagelser från de ledande bland oss, så övergavs han inte av dem som hade älskat honom från begynnelsen, därför att han visade sig levande för dem på tredje dagen. De gudomliga profetiorna hade sagt detta och tusen andra underbara saker om honom. Och ännu har gruppen av kristna de kallas så efter honom inte dött ut. När Paulus omvänder sig och blir en kristen, efter att han själv förföljt de första kristna församlingarna, sker det genom att han möter Jesus, på vägen till Damaskus. Jesus är omstrålad av ljus. Och Paulus får kontakt med andra kristna och får då ta emot det som redan då, bara några få år efter Jesu död och uppståndelse, är den kristna kyrkans credo. Paulus förmedlar den till församlingen i Korinth, och vi har den i 1 Kor. 15 kap.
Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, Han blev begravd, Han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, och Han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade Han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. När Paulus ger credot vidare till församlingen i Korinth, skriver han att de flesta som såg Jesus uppstånden fortfarande är i livet och kan vittna om det de sett. Om ni inte tror mig, så fråga dem! Men Paulus lägger till något till listan. Sin egen upplevelse. 8Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. 9Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Genom 2000 år har människor mött Jesus, och fått sina liv förvandlade. Ångest och fruktan har bytts ut mot frid, hat har bytts ut mot kärlek. Sorg har mötts av tröst och bytts av frid och så småningom glädje. I 2000 år har människor mött den levande, uppståndne Jesus. Och till skillnad från önskedrömmar och hallucinationer har dessa möten gett liv, gett frid och gett kraft att leva ett gott liv.
Låt oss gå tillbaka i tiden, och se övertygelsen om att Jesus var uppstånden förändrade allt. Vi har de första lärjungarna: rädda gömmer de sig bakom låsta dörrar. När Jesus levde och blev tillfångatagen sprang de iväg och gömde sig, för att rädda sina egna liv. De vågar ingenting för Jesu skull medan Han lever. Varför skulle de riskera sina liv för Hans skull, när Han är död. När de tror att Han bara är en misslyckad Messias-pretendent? Men: bara några veckor senare står de frimodiga i Jerusalem, på Pingstdagen, och predikar att Jesus lever. De botar sjuka i Jesu namn, och trots att de hotas av Stora rådet vägrar de att sluta. Faktum är att samtliga dör martyrdöden. Men en sak är de övertygade om och de vägrar att backa: de har sett Jesus uppstånden, och de vet att Han lever. Jesus och Hans lärjungar var alla judar. Om Jesus hade förblivit död och begraven, hade nattvardens instiftande blivit en parantes, och lärjungarna hade gått tillbaka till att fira pesach, den judiska påskmåltiden. Men istället möts de igen och igen och bryter brödet tillsammans. Paulus kämpar för att judekristna och hednakristna ska kunna fira nattvarden tillsammans. FÖR: i nattvarden, det var de första kristna övertygade om: kommer den uppståndne Jesus till oss. Omskärelsen var den judiska invigningsriten, men de första kristna inför istället dopet. Inte som ett reningsbad, som Johannes Döparens dop. Istället menade man, som det står i Rom 6 kap:
3Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? 4Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Och här är vi, och firar gudstjänst på en söndag. Fast de första kristna var judar, och judar firade sabbat, och den firades på lördagar, eller rättare sagt från fredag kväll till lördag kväll, eftersom varje dag inleddes vid skymningen. Men Jesus uppstod dagen efter sabbaten, på söndagen. Därför blev det centralt att mötas varje söndag, som blev Herrens dag, och fira uppståndelsen. Jesu död och uppståndelse är alltså centralt för den kristna tron, det är inte en dogm bland andra dogmer, utan alla andra dogmer utgår från detta: Se, Han var död, men Han lever. (Upp 1:18)
Men vad betyder detta för oss idag? Vad gör det för skillnad för oss att Jesus lever? Ja, här får var och en ha sin egen åsikt, men så här tänker jag. Vi människor lever med existentiella frågor. Och varje fråga har ett svar: Jesus är uppstånden. Finns Gud? Ja, Jesus hade inte kunnat uppstå, om inte Gud hade funnits och uppväckt Honom från de döda. Om Gud finns, hurdan är Han? Jesus uppenbarade Gud i ord och handling. Han sade själv att Gud skulle bekräfta Hans ord och anspråk genom att låta Honom uppstå. Gud uppväckte Jesus, och bekräftade därigenom Jesu undervisning. Är våra liv slut när vi dör, eller finns det en fortsättning? Jesus uppstod och visade därigenom att döden inte är slutet. Han besegrade döden och tar oss med Sig in i det eviga livet. Framför allt vet vi vem det är som möter oss, och våra kära, vid porten till det eviga livet. Vi vet att vi och dem vi älskar kommer att ha det bra i evigheten, för vi kommer att dela den med Jesus. Och samma kärlek, medmänsklighet, barmhärtighet och rättrådighet som präglade Jesus ord och handlingar när Han vandrade på jorden, präglar Honom i evighet. För så säger oss Skriften: Jesus Kristus är densamme, igår, idag och i evighet.
Men vi behöver inte vänta till evigheten för att möta Jesus. Jesus mötte människor efter sin uppståndelse, och Han möter oss idag. Jesus, uppstånden för att aldrig mer dö, med en uppståndelsekropp som kunde gå genom låsta dörrar, mötte med Maria från Magdala, en ensam kvinna i sorg. Så möter Han än idag människor i sorg, förtvivlan och bekymmer. Han ger av Sin närvaro, Sin tröst och Sin frid. Han mötte de rädda lärjungarna som gömt sig. Så möter Han också oss, när vi glömt vem Han är och vad Han kan göra, i våra liv och genom oss. Han visar vem Han är: livets Herre. Han mötte den tvivlande Tomas, och Han gav de tecken som behövdes för att Tomas skulle kunna tro. Så möter Han också oss, när vi tvivlar, när vi har svårt att tro. Han mötte Petrus, som förnekat Honom. Som misslyckats att stå upp för det och Honom som han innerst inne trodde på och ville följa. Så möter Jesus också oss, när vi har misslyckats. Han ger oss förlåtelse och ger oss förnyat förtroende, mod och kraft att leva för Honom.
Han mötte Jakob. Jesus biologiska bror, som inte följde Honom medan Han levde. Som trodde att Han var från sina sinnen, när Han gjorde Guds vilja. Men som efter uppståndelsen fick möta den Uppståndne, kom till tro och blev en av de första ledarna i den första kyrkan. Så möter Jesus också oss med inte bara en chans att följa Honom, utan Han återkommer gång på gång tills vi är redo att tro att Han är den Han är och följa Honom. Han mötte en stor folkskara på minst 500 personer, som kunde bli vittnen till Hans uppståndelse. Så möter också Jesus oss, inte bara som individer utan också som Guds församling och ger oss uppdraget att tillsammans vittna om Honom. Att Han lever och gör under i människors liv än idag. Att Han är god och värd att följa. Jesus är uppstånden. Ja, Han är sannerligen uppstånden. Halleluja! Amen!